Success doesn't come to you, you go to it
Presentation picture
MatildaSparrenhök
Matilda Sparrenhök, 18 år, Ösmo
Mitt namn är Matilda Sparrenhök & jag är 18 år gammal. Pluggar sista året naturvetenskapliga linjen och i övrigt hoppar jag över höga hinder.
Follow me on Instagram @matildasparris

När Stjärnan och Benet är döpta

Efter en inte allt för fantastisk början har det nu flutit på med mina fina, stora unghästar. Sen jag skrev här senast har jag hunnit med att flyga av igen bara en knapp vecka efter första grustuggningen. Denna gången var det dags för den andra hästen att ge mig en åktur att sent glömma. Rakt ner på svanskotan och fysatan vad ont det gjorde, fruktansvärt. Svanskotan, armbågarna och smalbenen är såna ställen som gör lite extra ont att slå i och från en häst som mäter 175cm i mankhöjd blev det inte en lindrigare smäll direkt. Första gången jag inte reste mig direkt (bortsett från en gång då jag tuppade av) utan jag låg där och skrek värre än en stucken gris.

Senaste tiden har jag iallafall lyckats sitta kvar där man ska, i sadeln. Efter senaste gången har jag bestämt mig för att jag blivit alldeles för gammal och osmidig för att ramla av. Nu tänker jag vara beredd i varenda sekund och göra allt i min makt för att hålla mig kvar. Även om det så innebär lim i rumpan och stödhjul. Skämt o sido, dröjer nog inte alltför lång tid innan jag ligger där och sprattlar igen, tyvärr. Jag har turen att ha en bra balans och därför har jag ramlat av 2 gånger på 2 år innan de nya hästarna kom hit. Nu har jag unghästar och det är bara förbereda sig på att "kast med liten Sparris" är en utav faserna jag kommer behöva gå genom i utbildningen.

De tre senaste veckorna har jag tillbringat på ålderdomshem. Sökte jobb genom kommunen i år för att få in lite mer pengar. Det var en lite speciell upplevelse att se hur det är på hem och hur man kan ha det när man blir gammal. Det var väl inte riktigt mitt drömjobb men det var inga problem heller. Känner dock lite åldersnoja och hoppas det tar lång tid innan jag hamnar i den där sitsen, OM jag ens gör det. Jobbveckorna är iallafall slut nu och jag firade det idag med att sova i tretton, välbehövliga timmar. Sovit för lite i princip varenda dag dessa tre helger och toppade det med att gå ut, Reggae Night med Kalle & Alex. Det var en grym helg där jag träffade två tvillingsystrar som jag kom väldigt bra överens med och som jag förhoppningsvis kommer gå ut med någon gång till innan skolan börjar.

Mamma och pappa ska jobba över och kommer hem senare ikväll så idag blir det att tillbringa timmarna i stallet för mig. Jag har redan varit ute och mockat på dagen men det börjar dra ihop sig mot att fixa maten och ta in de "små" liven. Därefter ska jag rida på min vackra Jack och jag har sådan beslutsångest om jag ska rida på ridbanan, ut eller både och. Har sådan otrolig huvudvärk och haft sen igår så det vore skönt att rida ut men samtidigt så behöver både han och jag jobba ordentligt. Får klura på det svåra valet medan jag fixar det sista i stallet helt enkelt, jag behöver ju inte bestämma mig förrän han är sadlad och klar ;) Därefter får vi väl se om mamma och pappa kommit hem så jag kan rida nya också.

Nya hästarna fått namn förresten, finally!

Här har vi Dead Cat Bounce vars smeknamn för tillfället är Katten:







O så har vi All Time High vars smeknamn just nu är Time!


​Det ska bli så spännande att se vad det blir av dessa fina hästar!

 

Likes

Comments

Det finns inga ord

Jag börjar väl med tråkiga nyheter då det finns en hel del. Önskar jag bara kunde skriva om hur fantastiskt allting är, men tyvärr så fungerar inte vår värld på det sättet.

I förra veckan fick vi tråkiga besked. Min allra första egna ponny, c-ponnyn Mirage blev tvungen att tas bort då hon var sjuk. Jag lider verkligen med familjen, våra vänner, som har haft henne i åtta år. Jag vet att hon var deras allt och jag vet precis hur det känns, den känslan går inte att förklara. Man är så hjälplös när man står där och vet att släppa taget är det som är rätt men att fatta det beslutet är som att få tusentals knivar i hjärtat. Vila i frid fina Mirage, Sprit tar hand om dig nu

Torsdagen var en helvetesdag när det kom till hästfronten för min del. Bellan var här för att kolla när de nya hästarna reds samt för att vi skulle se hur Nix var att rida nu när han vilat. Ibland kan ju skador läka ut av att vila, men tyvärr inte i det här fallet. Vi fattar verkligen ingenting och kan inte för fem öre sätta fingret på vad det kan vara som är fel på min fina Nix. Han har precis varit hos tandläkaren så det är uteslutet, han är helt ohalt både vid ridning och när han kollades på kliniken. Han är röntgad från öra till svans och det finns ingenting att ta på. Vi vet verkligen inte vad som kan vara felet, det är bara en stor jävla gåta. Han är avslappnad och mjuk i skritt och trav men så fort jag fattar galopp så slickar han öronen bakåt, stegrar och sparkar bakut. Jag fattar ingenting och det är så jävla ledsamt, tar på krafterna och gör en nedstämd. Jag vill bara att han ska vara frisk och må bra, min älskade ponny 😔

Det räckte inte med den tråkiga nyheten att Nix inte blivit bättre utan en utav de nya herrarna (Stjärnan) toppade dagen genom att kasta av mig. Han fick flipp för att hans kompis var inne i stallet medan han var på ridbanan och vägrade gå från utgången. Jag tänkte då kräva att han gick därifrån så jag kickade till honom lite med skänkeln och då tog det hus i helvetet. Han bockade som en jävla mupp och jag tappade balansen, lyckades återfå balansen någorlunda och tänkte "fan jag klarar det här, det är inte kört ännu" och sedan 3 sekunder senare så snurrade sadeln runt på sidan och han fortsatte bocka och då kände jag "nu fan är det kört, bara vänta på smällen" och sedan åkte sadeln under magen och jag flög rakt ner på bakhuvudet. Därefter var jag invalid i ett par dagar (red på söndagen igen) då jag var ordentligt jävla mörbultad och hade huvudvärk. Åh, jag var så jävla arg och irriterad och hästen var med all säkerhet ganska nöjd. Han var ju skärrad för att han inte var med sin polare och blev lite blockerad, lyssnade inte på mig alls men för det behöver han ju inte se till att droppa av mig på marken. Det är fan inte kört förrän du ligger på backen eller om sadeln åker.

Sedan har vi den stora tragedin som skedde under tävlingarna i Björkbäck i helgen då en sjuttonårig tjej omkom efter en omkullridning på framhoppningen. Det är så himla orättvist, hon hade hela livet framför sig. Jag vill skänka alla styrkekramar i världen till hennes familj och närstående, alla mina tankar går till er. Fina flicka, vila i frid ❤ ❤

Lämnar det här inlägget såhär. Ta hand om er allihopa, livet är dyrbart.


 

Likes

Comments

Det behövs en uppdatering

Det har hänt en del på de här dagarna som jag inte har bloggat på. Saker som gjort ont fysiskt och saker som gjort ont i hjärtat. Saker som varit roliga och saker som varit fruktansvärt tragiska. Det kommer ett längre inlägg ikväll, men nu ska det ridas. Jag är redan så gott som förälskad i nya, helbruna grabben. Han är väldigt fantastisk.


Men det finns ingen i hela världen som är så vacker som denna häst.

 

Likes

Comments

Första ridpassen

Nu red jag en väldigt kort stund idag och kravlöst men fyyy f*******n vilka fina hästar! Jag är helt kär & det här kommer bli SÅ bra!


​Jag är kär.

 

Likes

Comments

1st day

Precis varit ute och fixat ordning stallet samt tagit in de nya hästarna. Ska bara byta om nu och sedan gå ut för att genomföra de första ridpassen, spännande! Idag blir det bara att rida runt en stund och testa helt enkelt. Man sätter ju inte upp värsta mördarpasset bara några dagar efter en häst åkt hela vägen från Tyskland, det tar på dem. De ska helt enkelt joggas lite på ridbanan utan press och om jag har någorlunda koll på vad jag håller på med däruppe så kanske ni får ett litet filmklipp här ikväll. Innan dess ska jag även hinna rida ut en sväng på min älskade drömprins Jack. Skönt att han är så snäll att jag kan rida ut på honom själv trots att han är stor och ung.

Nej nu kan jag inte sitta och skriva här när jag vet att hästarna är redo för ett ridpass!


 

Likes

Comments

Hästarnas första dag

Igår var det ju första dagen som mina "små" stjärnor var här hos oss. Det har gått jättebra hittills med hage, stå i gången och hanteras. Båda hästarna är väldigt snälla och otroligt nyfikna. Killen med stjärn verkar ha lite mer attityd och vara snäppet mer energisk och det gillar ju jag. Båda två är iallafall hur mysiga som helst och så otroligt fina. Det fattas x antal kg och mycket muskler på kropparna men det är ju sånt som kommer med tiden. Jack var ju jättemager och omusklad när han kom, men har blivit jättefin i kroppen nu. Utöver att de är för smala så är det verkligen perfekta modeller. Långbenta och smäckra, ser ut att kunna hoppa högt och det är ju ingen nackdel om de kan det!

Måste komma på två stycken namn under en snar framtid för det är skitjobbigt att kalla de för "den bruna" och "den med stjärn". Jag hatar överhuvudtaget ordet "den" när man talar om djur, låter så kallt och opersonligt. Låter som om man ser hästarna som en sak och det om något, gör inte jag. Ett par namn inom ett par dagar är helt enkelt ett måste. Tills dess får jag helt enkelt leva med att skriva "den bruna" och "den med stjärn" även fast det stör mig.

Jag ska käka lite frukost nu och sedan gå ut och klappa lite på mina blivande stjärnor.


 

Likes

Comments

De är hemma nu

Såååå fiiiina killar. Det här kommer bli riktigt, riktigt bra ✨

 

Likes

Comments

Ett nytt äventyr

Hejsan! Det har hänt en hel del under senaste veckan vill jag lova. Min älskade och finaste lilla Skalis åkte ju till sin nya ryttare i lördags, medan jag var på Summerburst. Jag sa farväl dagen innan när jag släppte ut henne i hagen på morgonen. Alltid, alltid, ALLTID brukar hon gå och käka på sitt hö men den här gången följde hon med mig när jag skulle gå ut från hagen och då började jag såklart störtböla. Hon har givit mig så mycket glädje under dessa år och verkligen lämnat ett djupt spår, men jag är så oerhört tacksam över att hon kom till just den familjen hon kom till.

Men det var egentligen inte någonting sorgligt som det här inlägget skulle handla om, utan snarare någonting fantastiskt. I samband med att Scarlett åkte så pratade vi med Bellan (som äger Nix och deläger Jack) om att vi måste försöka hitta en till fin unghäst för att jag helt enkelt behöver ha en till att träna och tävla på för utvecklingens skull och för att tiden finns. Nu, drygt en vecka senare, är det bara ett par timmar kvar innan det står två stycken toppstammade femåringar från Schockemöhle i stallet. Bella har alltså varit iväg i Tyskland och köpt två stycken SUPERFINA hästar som jag kommer att rida. Jag fattar fortfarande knappt att det är sant och har nypit mig i armen flertalet gånger, men det är tydligen ingen dröm. Jag och min familj är så lyckligt lottade som har en sådan fantastisk vän som Bellan är. Hon är en riktig superhjälte den kvinnan och jag beundrar henne enormt.

Ni kommer alltså inte bara att få följa min och Jacks resa utan även två fantastiska femåringar till. Jag kan bara inte fatta att det är sant... Nästa år satsar vi mot Falsterbo 😍

Snygging nummer 1:

Snygging nummer 2:

​JAG ÄR SÅ LYCKLIG
 

Likes

Comments

Hoppträning nummer 4

Jag behöver inte ens använda mig av ord egentligen. Han gör framsteg efter framsteg och det är redan sån skillnad från första hoppträningen! Jag tänker mig om 1år, 2år eller 3år och inser att det finns så mycket tid och att han kommer bli en riktig stjärna med rätt matchning.

Här kommer två videos, se och njut:



 

Likes

Comments

Nu e hon såld

❤️

 

Likes

Comments


Better Blogging Nouw