Success doesn't come to you, you go to it
Presentation picture
MatildaSparrenhök
Matilda, 17 år, Ösmo
Matilda Sparrenhök that's me! 17 bast, läser naturvetenskap och håller på med hästar. Har tävlat ponny på högsta nivå i ca sju års tid och har meriter som 5 SM medaljer & tävlat Prins Carl Philips pris i Globen.I dagsläget har jag en d-ponny jag utbildat själv, Nix,går msvB just nu. Scarlett de Breve, en storhäst som jag tävlat med upp till 135 och min hingst Shutterfly Jacque som är 4år. På min blogg kommer ni få följa min och mina hästars utveckling! Kontakt: matildasparrenhok@hotmail.com
Follow me on Instagram: matildasparris

Ett alternativ

Nu var vi här igen, tisdag. Solen skiner igen efter två dagar med spöregn så man kan väl inte vara annat än glad? Sitter i skrivande stund på kemilektion som är lika ointressant som vanligt och därför multitaskar jag med lite bloggande under tiden.

Vad händer i mitt liv just nu då egentligen? Det rullar på som vanligt skulle man väl kunna säga. Jag går efter mina rutiner, skolan - hästarna. Sista provet innan lovet är skrivet och de två sista dagarna känns som minilov eftersom ingenting produktivt kommer att göras. Jag lyckades även ställa in lektionerna på torsdag så min sista dag är imorgon, buisness woman 😉

Imorgon är det hoppträning med min fina Scarlett och dagarna med hoppträningar är såklart favoritdagarna i veckan. Hoppas på en lika bra träning den här gången som förra träningen då hon var superfin då. Allt har ju känts lite hopplöst för mig och jag har inte känt mig säker i min ridning för jag hoppat så himla lite senaste halvåret men nu känns det som om jag är på banan igen. Jag har satt upp en del mål och kollat upp vad jag har för tävlingar att se fram emot och det känns som om det kan bli riktigt bra faktiskt. Jag har bestämt mig för att rida bra helt enkelt, inga andra alternativ finns att välja på.



 

Flytta din blogg till Nouw - nu kan du importera din gamla blogg - klicka här!

Likes

Comments

Ut och simma på vägen

Motiverande, underbart och säkerligen fruktansvärt varmt kommer det bli att gå ut i stallet nu. Jag tog ut hästarna imorse och redan då var det pissregn och sedan har det bara fortsatt, fortsatt och fortsatt. Tog därför in hästarna mitt på dagen för de var dyngsura och inte alls nöjda med att behöva stå där. Men nu är det dags, stunden är kommen, det ska ridas. Det SPÖREGNAR så rider nog inte alla hästarna idag för då kommer jag vara förkyld i resten av livet efter, blir alltid förkyld. "Finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder"... största lögnen. Berätta för mig... Vad finns det för kläder man kan ha som gör att regnet inte blåser i ansiktet och ögonen på mig? Nej, bara på med baddräkten och ge sig ut!




Älskade häst ❤

 

Likes

Comments

Min blivande stjärna

Kan inte kolla mig mätt på denna fantastiska häst. Han är så fin! *nyper mig i armen*


 

Likes

Comments

Tre raketer när hjärnan behöver stimuleras

Ut och rida mina tre raketer innan dagen vid datorn fortsätter. Jag sov tolv timmar inatt och känner att det var ett ruggigt bra val av mig då jag känner mig lite piggare. Just nu är jag pigg men min hjärna måste stimuleras för jag sitter bara här och glor vid CS och lyckas som vanligt inte vara bra på det. GRAWR. Vad kan vara bättre än tre härliga ridpass då? Ne precis, fanns inget svar på den.



Åh vad jag längtar tills vi är 100% igång​

 

Likes

Comments

Försök inte sopa undan dina misstag

Det är inte ofta som jag faktiskt orkar skriva ut saker jag stör mig på, trots att det finns saker, en hel del saker. Men det finns en sak som jag retar mig något fruktansvärt på och det är folk som inte kan ta motgångar. Eller inte kan ta motgångar är kanske fel ord, det är inte vad jag menar. Jag menar inte folk som är dåliga förlorare och blir besvikna på sig själv och sin prestation, för det får man bli. Jag menar dessa människor som hela tiden försöker skylla på saker och inte kan erkänna en motgång, ja ett misslyckande. Man kan misslyckas och det är okej att misslyckas men när man letar fel för att ha någonting att skylla på, lägg ner. Dessa är oftast samma personer som skryter och hyllar sig själv till skyarna och får sina prestationer att framstå som den största framgången mänskligheten någonsin skådat. Sure, skryt på för all del - men se fan till att våga stå för era misstag då.

Motgångar är någonting som tillhör ridsporten och alla andra sporter också för den delen, lär dig att leva med det. När du möter på din första motgång kan jag lova dig att det kommer fler, värre och större motgångar. Du är inte dålig för att du har en dålig dag och tagit fel beslut inne på banan, det händer alla och det kommer hända dig flera gånger. Varför förneka det? Jag tycker att man ska ha tillräckligt med skinn på näsan för att kunna säga "idag var jag keff och ni kommer säkerligen få se mig vara ännu sämre än så. Men tro mig, det kommer komma dagar när ni får se mig lyckas och stå högst på prispallen". Jag lovar er att jag alltid kommer erkänna mina misstag trots att det kommer bli en jävla massa erkännanden genom min väg till framgång 😉

- Sometimes you gotta lose to win again 

- Sometimes by losing a battle you find a new way to win the war 

- It's not whether you win or lose, it's how you place the blame


 

Likes

Comments

Jag blir snart "vuxen"

Ibland önskar jag bara att jag kunde få en förhandstitt på hur min framtid kommer att se ut. Men det är en rätt korkad tanke egentligen, för det är upp till mig. Det som påverkar min framtid mest är just jag. Vad jag väljer att göra för val, inriktningar och vad jag kommer att ta för risker.

Jag fyller 18 om lite drygt en månad och jag har längtat efter den dagen länge nu. Körkort, krogen och ett minikliv ut i vuxenlivet, båda skönt, kul och fantastiskt men ändå skrämmande. Jag har inte en blekaste om vad jag vill syssla med i framtiden och det är väl inte många som har antar jag. Oftast hinner man ändra inriktning flera gånger men jag önskar att jag hade haft något mål och någon dröm att kämpa för, då hade skolan inte känts lika omotiverande. Nu går jag naturvetenskap och det är inte särskilt motiverande att lägga ner jättemånga timmar på plugg eftersom jag inte har något mål. Jag vill tjäna bra med pengar för att kunna fortsätta med hästarna när jag blir äldre, det är mitt mål. Men jag vet inte vilken väg jag ska ta dit? Det finns ingenting särskilt som tilltalar mig, inget mer än det andra. Hjälp...



 

Likes

Comments

Samma visa varje gång

Klickar in, vill skriva, börjar skriva. Stänger ner.

Det har blivit min nya grej tydligen. Att aldrig skriva klart. Jag har tankar och idéer om vad jag vill posta men när jag väl börjar skriva så blir det inte bra. Det blir inte som jag har tänkt mig och orden blir bara till en enda smörja av skit. Jag har helt tappat greppet när det kommer till att skriva och nå ut. Brukar ha lätt för att uttrycka mig och är inte rädd för att säga precis det jag tycker och tänker, men nu verkar det vara omöjligt att få ur sig någonting överhuvudtaget. Trist.

Sitter hemma hos Alex och spelar CS, men ledsnat på det. Blir så jäkla less när jag bara dör, dör och dör utan att själv lyckas döda särskilt många. Alex har spelat i tio år och allting ser så himla enkelt ut för honom, det gör mig irriterad. Som att se Marcus Ehning hoppa sina fantastiska hästar, det ser ut som om han kan göra det i sömnen.

Hästarna då? Jack är under igångsättning och det känns underbart att komma igång ordentligt med honom nu för det finns många timmars jobb innan vi ens kan åka på en träning. Nix är fortfarande känslig av pälssättningen så jag får jobba honom mycket barbacka nu då han är lugnare så. Scarlett känns kanon, något jag är så lycklig att jag nästan spricker utav. Haft så mycket bakslag och både mitt och hennes självförtroende har varit väldigt svajigt. Jag har inte litat på mig själv eller Scarlett och Scarlett har varit osäker på mig och sig själv. Ja det är i princip den värsta tänkbara kombinationen och det är inte helt lätt att bryta mönstret. Men efter att ha hoppat låga hinder regelbundet för att det ska kännas enkelt och för att hitta varandra och känslan igen, så känns det nu som om vi är tillbaka igen. Senaste träningen hoppade vi runt 130 med ett gott självförtroende båda två och det kändes så oerhört skönt. Dock kommer jag börja säsongen med en 110 & 120 start på första tävlingen. Man är inte dålig för att man backar ett steg när det känts dåligt, det är ett smart val.


​Jag tycker om den här hästen så mycket att jag får ont i hjärtat bara vid tanken på att vi en dag inte längre kommer vara tillsammans. 

 

Likes

Comments

Skjuter dig

I skrivande stund har jag precis kommit hem och satt mig tillrätta i soffan. Kiropraktorn har varit här och alla hästarna var fina, skönt. Idag blir det dock ingen ridning så det är tvärlugnt ute i skogen ikväll.

Åkte ner till Nynäs vid åtta imorse och det är verkligen sjukt svårt att ta sig upp så tidigt på morgonen. Hur gör man ens? Någonting jag frågat mig många gånger är: HUR kan man vara morgonpigg? Kan man verkligen det eller är det bara något slags påhitt? Jag är zombie fram till 13.00 no matter.

Har käkat lunch tillsammans med Emma och Sanna nu på dagen. Thaimat för tredje gången på fem dagar och samma rätt för den delen. Men det är faktiskt det godaste jag någonsin har ätit och jag skulle kunna käka det ett par veckor till utan att ens tröttna lite. Nu ska vi tydligen spela CS har Emma bestämt, hon ska lära mig hur man gör. Det roliga är att jag är ett hopplöst fall när det kommer till CS, jag har redan testat. Spelade flera timmar hemma hos Alex och han försökte lära mig, men gav upp och ägnade tiden åt att skratta åt mina misstag. Hur siktar man?

Har redan lite panik över att det känns som om lovet är slut fast att det bara gått hälften av tiden. En veckas lov är riktigt skönt, men det är för kort. Man hinner precis komma in i lovrutinerna när det är dags för vardagsrutinerna igen. Jag föredrar helt klar lovrutinerna, skolan är inte det roligaste jag vet direkt. Kanske skulle man ta och vinna drömvinsten så man kan göra precis vad man vill i resten av livet. Flytta till en gård i Tyskland och köpa in lite fina unghästar... JATACK!

Nej men nu ska jag nog skjuta några jäklar i skallen, för att jag kan! (nej det kan jag inte)



 

Likes

Comments

I'm right here... again

För första gången på oerhört lång tid klickade jag faktiskt in på en blogg igår, nämligen Amandas. Möttes av orden "Men en sak som jag är säker på är att om jag hade valet om att stanna här eller åka hem, ja, då hade jag nog faktiskt stannat". Kändes konstigt när man själv saknar sin närmsta vän och vill att hon ska komma hem, samtidigt som hon skriver ut att hon helst skulle velat stanna kvar. Jag får väl helt enkelt hoppas att hon bara slagit i skallen eller blivit tillfälligt crazy.

Dags att ta tag i dagens sysslor antar jag. Man tror man ska hinna med så himla mycket på loven, men i själva verket så sover man bort hela dagarna. Medan jag ligger där så tycker jag att det är värt det men efter funderar jag... Är det verkligen värt det? Kanske vore det bättre att stiga upp lite tidigare och göra klart stallsysslor, plugg och annat nödvändigt... Om bara sängen inte hade varit så förbannat skön så skulle det kanske kunnat inträffa.

Tänkt att jag skulle börjat springa lite nu över lovet eftersom isen har smält undan men det är ju bara att glömma. Jag låg ju hemma hela förra veckan med influensa och känner fortfarande att jag inte har återhämtat mig. Jag är orkeslös och svag vilket för mig är ett stort handikapp. Jag skulle hjälpa till att lasta spån för någon timme sedan och orkade knappt lyfta upp det på bilen. Den känslan skrämmer mig, så please min energi, kom tillbaka.

Failade mitt första prov i tvåan i fredags också. Jag hade inte orkat plugga ordentligt pga influensan, men valde ändå att åka till skolan och skriva det. Senare kommer ju nationellaproven i matte och jag kände att jag ville se vad det är jag kan och vad jag inte kan även fast jag hade en känsla av att just det här provet skulle gå dåligt. Det är dock ingenting som gör mig orolig eftersom jag vet varför det blev som det blev och det gäller att engagera sig lite mer nu bara och göra bra ifrån sig på nationella. Det är nationella eller "kursproven" som avgör allting när det kommer till matten vilket både är skrämmande och skönt.

Nu ska jag byta om och gå ut till mina hästar. Det är dags för lunch och det är dags att rida medan det är ljust ute. Imorgon kommer kiropraktorn ut och ska kolla alla tre hästarna så imorgon kommer det inte att bli någon ridning för min del. Ikväll kommer syrran hit och imorgon kommer Emma Englund på besök fram till fredag. Jag har rätt uppbokat på mitt lov trots allt och det tycker jag är härligt, vill ha saker att göra.

Låt det bli vecka femton så att jag får göra årets tävlingsdebut tillsammans med min egna pegasus, Nix.



Lite bakbensteknik åt folket, njut! ​

 

Likes

Comments


Better Blogging Nouw