Header

Jag har börjat skriva ner allt så att jag har koll på allt, tack gode Gud för denna kalender! Om jag har koll på det jag ska göra så blir jag mer lugn!

Likes

Comments

Nytt år nya möjligheter, ja så brukar år i låta. Men jag har varje år i hela mitt liv haft samma möjligheter men jag kanske inte bara har gjort dom.

Men ett MÅL detta år är att hitta tillbaka till mig själv och den glada Matilda som jag alltid varit. Det är inte lätt men jag ska se till att jag lyckas.

*aptiten- få tillbaka matlusten

*rädsla- inte vara rädd av att åka till affären och handla

*feeling- ta allt som det kommer, leva i nuet inte tänka på det förflutna eller kommande

Likes

Comments

ÅNGEST ÅNGEST ÅNGEST, just nu består mitt liv av ständig ångest...

Men idag när jag var ute och sprang så kändes allt så lätt och så bra. Inga måsten jag bara levde i nuet.

Mina p-piller har jag slutat med i förhoppning om att må bättre, men har också fått andra p-piller utskrivna. Ifall jag känner att jag skulle vilja börja igen.

Mitt tips till er med ångest, TRÄNA!!

Likes

Comments

Ja, som rubriken låter. ÅNGEST. Jag har på senaste tiden haft en grov generell ångest, panikångest, illamående och dålig aptit. Jag har mått riktigt dåligt. Jag har heller inte varit lika glad och framåt, jag ser inte heller saker som roliga längre utan mer jobbigt.

Av att tänka på julafton som jag vanligtvis älskar så får jag ångest när jag tänker på julbordet framför mig, fullt av mat och att jag inte kommer kunna äta nått.

Jag har aldrig känt något liknande innan och kan heller därför inte relatera till något som blev bättre på senare tid. Jag har också väldigt svårt i denna situation att se att det kommer bli bättre. Framtiden känns som ett svart hål. Jag jobbar på att få tillbaka aptiten och må bra i huvudet, men det är svårt.

Orsaken till detta som jag TROR är anledningen är mina p-piller och att stressen i skolan har skjutit på detta djävulskap . Jag mår såpass dåligt att det inte vänder på en femma heller...


Om någon därute har varit med om en liknande situation så får du gärna skriva och säga hur just DU tog dig ur situationen, behöver stöd och tips!!


Likes

Comments

Jag lever med diabetes typ ett. Sjukdomen har jag levt med i 10 år. Så jag hade tänkt dela med mig av en händelse som hände i Juni 2016.

Detta var en sommarkväll som jag skulle tillbringa tillsammans med mina klasskompisar och äta middag. det var en avslutningsmiddag för alla nior på skolan. Jag fick förrätt och varmrätt precis som alla andra normala människor. Till efterrätt serverades kladdkaka med hallon och en klick grädde. Men när jag sedan fick min tallrik så fick jag hallon och endast en klick grädde. Jag förstod först inte varför jag inte fick som alla andra ungdomar. Men de som serverade oss tänkte att "hon har diabetes så hon kan nog inte äta kladdkaka". Att tänka så och vara osäker istället för att fråga mig om jag faktiskt kan äta kladdkaka kändes inte alls kul. Jag ser hellre att man frågar mig om man inte vet än att chansa på det man tror blir bäst.

Jag kom i chock och började gråta faktiskt för att jag kände mig så onormal, lite svår känsla att förklara. Så jag gick ut på toaletten och torkade tårarna. När jag kom tillbaka till min plats så hade min kompis som jag satt bredvid fixat en kladdkaka till mig, och servitörerna kom och bad om ursäkt. Nu var ju detta inte en så stor grej men jag tycker verkligen att man ska fråga istället för att vara osäker och gissa sig till om vad som blir bäst. Detta visar också den okunnighet människor runt om oss diabetiker har.

Bildresultat för diabetes typ 1

STAY STRONG

Likes

Comments

Likes

Comments