Imorgon är sista dagen hemma med killarna. Eftersom vfu:n börjar lite hastigt och lustigt på en fredag så kommer jag ha Wilmer hemma imorgon även fast det är torsdag. Jag frågade om han ville vara med mig och Alfred istället och det ville han. Det ser ju ut att bli riktigt fint väder ute, om än kallt, så planen är att gå ned till havet och mata fåglarna. Wilmer älskar lekplatsen därnere också. Förhoppningsvis sover Alfred sin tvåtimmars-nap då, så kan vi få egentid jag och W. Och så får det bli Alfred-gos när Wilmer sover istället. Jag ska strunta i allt annat runtomkring och bara vara med barnen, njuta av min sista lediga dag med dem.

Det känns som att jag knappt kommer se barnen under dessa veckor med tanke på hur schemat ser ut. Det kommer säkert inte vara så tajt som jag inbillar mig men å andra sidan är det ”vanliga” arbetstider som för vilken svensson som helst. Jag har dock inte jobbat såna tider på flera år så det känns lite chockartat att bara få träffa barnen så få timmar på dygnet. Gissa vem som kommer snusa bebis i nacke om nätterna sen... det gör jag redan i och för sig men ännu ännu mer förmodar jag. 🌟

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Dagarna med dig! 💗


Bara tre dagar kvar av min föräldraledighet. Jag kan för ärlighetens skull faktiskt säga att det numera känns bra med det. Några ångestfulla veckor har gått över i en acceptans. Jag har funderat på om jag verkligen njutit av den här föräldraledigheten till fullo och jag kan med handen på hjärtat säga: JA! Det är klart det inte har varit samma sak som när jag var ledig med Wilmer men med den inställningen från början så har jag förstått att jag måste njuta av nuet på ett helt annat sätt. Det bästa beslutet ligger fortfarande i att Mathias var hemma de första fyra månaderna, något jag är oerhört tacksam för att vi valde att göra. Medan Wilmer fick smälta sin lillebror så fick han timtals av stunder med oss, främst Mathias, för att se att inget var annorlunda. Det gjorde ju också att jag fick mycket tid till Alfred, sitta i mitt hörn av soffan med en liten mini-alfie och bara amma, amma, amma. Han fick mer tid av mig än jag trodde jag skulle kunna ge.

Den här hösten har inneburit mycket tidspassning - hämta och lämna på förskola och sedan mammamagen på gymmet. Lite mer flängande än vad jag någonsin gjorde med Wilmer under det första halvåret (jag och Wilmer sov mest) men helt oundvikligt med ett storasyskon (och en träningstörstande mamma).

Nu lämnar jag snart över stafettpinnen till världens bästa pappa, precis lagom till Alfred lär sig krypa (tror verkligen att han knäcker det i dagarna men jag kan ju såklart ha fel). Inte en lugn stund kommer han ha med grabbarna men det är å andra sidan så Mathias gillar att ha det. Fullt ös. Tre veckor av VFU, sen vet jag att skolan kommer innebära en del tid hemma för mig också. I sommar tar jag över stafettpinnen igen i tre månader så helt över är det inte ändå. Med föräldraledigheten alltså.

Det kommer bli bra, är så taggad på praktiken nu. Det ska bli spännande att få sätta teori i praktik (även fast jag glömt bort i princip allt jag läst). 💫💫💫

Likes

Comments

Vi kör ju en halv åtta hos mig-tävling just nu. Jag, mina systrar, Alexander och Mathias. Vi har redan avsatt en kväll i månaden för detta och så kör vi en varsin gång. Elin först och nu i helgen gick andra delen av stapeln och Mathias var värd. Även fast både han och jag mådde kasst i helgen så ville vi inte avboka - dels för att det är så svårt att hitta en dag som passar alla och sedan för att vi behövde ett avbrott i sjukstugan. Och om det blev... till att börja med var lägenheten städad från topp till tå när vi kom, bortrensat var dessutom alla spår på att det bor barn hos oss. Det var en trevlig omväxling tycker jag. Sedan var maten inget att skämta bort, det var så gott. Inget man inte hade väntat sig från Mathias kanske men till och med jag som hade bedövade smaklökar från förkylningen kände att det var pretty amazing. Jag blev också mäkta imponerad att Mathias skapat en så fin stämning runtomkring med vacker dukning och japansk musik. En så bra lördag helt enkelt!

Lite mingel med prosecco och japanska sjögräschips. Inte min cup of tea men roligt inslag. Elin och Agnes var lika snygga som vanligt.

Sen kom förrätten:
- en lax
- en avokado
- en tonfisk

Mathias hade gjort en "centerpiece".

Huvudrätten blev ugnsstekt spetskål med hemmaslungad mayo och entrecote med Mathias egna yakiniku-sås. Så. Jävla. Gott!

Efterrätt blev en japansk cheesecake och kaffe till. Det här blev dock Mathias akilleshäl i menyn.

Och så kvällens sällskap. Förmodligen världens bästa sällskap. Alfred var också med en sväng innan han nattades och sov resten av kvällen.

Likes

Comments

Vår sjukstuga har eliminerats med en medlem, Wilmer fick gå till förskolan idag - äntligen pigg och någorlunda frisk (snorig kommer han väl vara enda fram till april gissar jag). Vi andra däremot är fortfarande sjuka, framförallt jag och Mathias. Hosta, snor och huvud/ansiktsvärk är symptomen, tack och lov ingen feber. Mathias har dock fått ta över ögoninflammationen från Wilmer och Alfred, hoppas innerligt att mina ögon slipper den pärsen.

Apropå ögonen så har jag äntligen varit hos läkaren och fått en salva utskriven för eksemen jag fick för vad som känns som hundra år sedan. Jag har även ätit lite bra vitaminer som ska se till att kroppen återställer sig inifrån och ut för om det är något som är säkert så är det att min kropp och immunförsvar tagit sig en törn efter tre intensiva år av graviditet och amning. Jag har gett så mycket av mina förråd till grabbarna att jag förmodligen inte har så mycket kvar att ge till mig själv längre = diverse problem som dykt upp under hösten. Jag hade ingen aning om vilka slags uppoffringar man gör för sina barn rent fysiskt innan jag blev gravid med Wilmer men gissa om jag blivit varse om det nu. Jag har gjort det gladeligen men det har definitivt prövat mig.

Och pratar man om just graviditet och amning så går jag mot en end of an era. Om tio dagar börjar jag min VFU. Nästa fredag. Med andra ord avslutar jag min, förmodligen sista, föräldraledighet. Det är inte lika ångestladdat längre, om än lite ledsamt men efter senaste sjukveckan så längtar jag efter stimulans. Det har verkligen varit noll hjärnaktivitet senaste veckan så det kommer inte mer än lägligt att få starta min praktik nu. Jag har träffat min handledare och besökt skolan vilket tagit bort den värsta udden av nervositet, nu känns det snarare väldigt peppande. Sedan kan jag trösta mig med att när mina tre veckors praktik är över så väntar en vecka av lugnt julmys för att sedan ta pick och pack till Dominikanska Republiken i två veckor. Jag ska inte klaga. Sol och värme är precis vad jag behöver just nu kan jag känna. Det känns som att det skulle lösa mycket av mina problem just nu! Det kanske märks när sommarens bästa stunder kommer upp emellanåt? Danmark och Krakow var utom tvekan sommarens höjdpunkter!

Likes

Comments


Jag och Alfred tog en paus från sjukstugan och besökte BVC och barnläkaren idag. Vi är ändå någorlunda friska nu så jag bedömde att det fick gå bra. Det var alltså sex månaders-kontroll för lillkillen samt vägning och mätning. Alfred är lika stor nu som Wilmer var vid sju månaders ålder. Han bara springer iväg gällande vikt och längd men jag räknar med att det snart planas ut när det introduceras mer vanlig mat. Barnläkaren i övrigt skrattade sig igenom Alfreds undersökning, hon förstod vad jag menade när jag sa att han är aktiv. Han är liksom aldrig helt stilla. Det är fullkomligt ovant för mig då Wilmer var en liten filosof i knät. Han bara satt, stilla - ibland utan leksak och var ändå mer än nöjd. Jag gissar att barnläkaren är van vid alla slags bebisar för hon kämpade gladeligen mot en stark Alfred för att kunna röra höfterna och kolla reflexerna. Det tog dock sin lilla tid, han var allt annat en medgörlig eftersom han helst skulle göra annat. Gott betyg kom vi hem med i alla fall, hon verkade vara imponerad att han var så kommunikativ. Både i röst och kroppsspråk. Den unge herrn brås verkligen på sin far i så många avseenden - energisk, glad, motorisk, social och gör helst innan han tänker. Ibland så man blir galen. Jag ser väldigt lite av mig själv i Alfred men det kan ju hinnas ändra när som helst egentligen. Men än så länge har jag och Mathias fått en varsin "mini-me" när det kommer till personligheter i våra söner i alla fall.

I övrigt är sjukläget inte så förändrat - vi hostar, snorar och febrar om vartannat. Wilmer värst till men även han mår lite bättre idag. Med bättre menar jag lägre feber och lite mer energi och matlust. Men långt ifrån bra. Stackars Wilmer, som också fick avboka Kolmården. Så glad att han inte är medveten om vad han missar för han hade blivit så ledsen. Däremot måste jag säga att jag njutit lite extra av dessa dagar, Wilmer har varit så kramgo och gosig i sin ynklighet så han och jag har tankat så mycket närhet tillsammans. Vad jag har saknat det 💗 nästan så att han föredrar mig före Mathias efter de här vabbdagarna. Men bara nästan.

Likes

Comments

Vår lilla sjukstuga har dessvärre inte blivit mildrad. Wilmer nådde nog kulmen av sin influensa i eftermiddags när han vaknade från sin (tre timmar långa!!!) powernap med 40 graders feber, snor överallt och två igenkletade ögon. Jag har aldrig sett honom så påverkad av sjukdom förut men de senaste två dagarna har han varit ynkligheten själv. Han bara gråter och vill ligga nära hela tiden. Ögoninflammationen han åkt på får honom att se ut som sju svåra år eftersom han är helt lila därunder. Jag tycker så synd om honom, det gör verkligen ont i min kropp när jag ser honom må såhär dåligt. Jag är så van vid att han kör sitt vanliga race även när han är sjuk så jag har faktiskt varit orolig för honom nu. Han har försökt leka lite idag på förmiddagen men det är också med en stor portion gnäll för han orkar inte egentligen. Så vi har bara tittat på film hela dagen.

Alfred som, trots sin snoriga näsa och rosiga kinder, är pigg tycker nog att det är urtråkigt att Wilmer inte orkar leka. Så medan jag och Wilmer har gosat i soffan så har Alfred tränat på att krypa. Det som är tur en sån här dag när båda killarna är dåliga är att dem har sovit i intervaller, så Wilmer fick mysa själv med mig i två timmar på förmiddagen och Alfred tre timmar på eftermiddagen. Jag har inte fått vila något alls, slängde i mig två torra mackor med ost till lunch och inte fått i mig något vatten på hela dagen. Vab är allt annat än lätt för någon inblandad.

Men mitt i misären så kommer det minsann något gott också. Wilmer är numera blöjfri (inte när han sover). Idag var fjärde dagen utan blöja och inga olyckor så det känns som att den är borta for good nu. Han sköter dessutom hela baletten själv - han går självmant till pottan, gör sitt behov, tömmer innehållet i toaletten och tvättar sedan händerna själv. Vi behöver inte ens påminna honom om att gå på pottan, han känner efter helt själv. Vi övervakar såklart processen så att han inte skippar handtvättningen, den är inte alltid en självklarhet nämligen. När vi har varit ute eller iväg så har vi påmint honom om att gå på toaletten för då känns det som att han är för inne i sin lek för att känna efter. Jag och Mathias har varit så löjligt stolta i dagarna, inte visste jag att lite kiss och bajs i pottan kunde göra en så glad.

Jag skrev att han skulle gå blöjlös på förskolan men vi bestämde oss för att vänta ändå. Vi behövde köpa fler kalsonger och ett extra ytterställ ifall olyckorna blev många och utomhus. Dessutom hade han då inte gjort nummer två på pottan så det kändes inte läge att börja. Så istället sa jag till personalen att vi ska träna bort blöjan på höstlovet. Så vi får väl se hur det går där nästa vecka men det kallas ju inte träning för intet. Nu gör han ju dock båda på pottan så det borde inte bli ett problem i alla fall. Olyckor kan ske såklart men nu har han liksom gått över sin egna gräns där han verkligen känner när han behöver gå. Det har under en lång period varit si och så med den gränsen - förmodligen för att vi varit inkonsekventa och satt på och av blöja i tid och otid.

Hur som helst, vad jag vill komma till är att min stora kille blev helt plötsligt ännu lite större nu 🌟🌟🌟

Min lilla sjukling. 💗

Min andra, inte fullt så sjuka, sjukling 💗

Likes

Comments