Header
View tracker

Oj, Hej. Det var inte igår jag skrev här. Senast inlägget var den 31 Januari (!!!!). Tänk vad lycklig man var då.

Jävlar vad det har förändrats. Tänk ändå vad mycket tiden gör. Från att gå från den lyckligaste tiden i mitt liv till att bara nå botten på hålet. Och sen att alltid känna den där känslan att man aldrig kommer ta sig upp igen. Ni vet? Eller är det bara jag? För den känslan blir bara tydligare ju mer tiden går. Jag vet inte, jag kanske spelar över. Men på något sätt så känns det bara omöjligt allting. Framtiden känns omöjlig, finns så mycket jag önskar att jag hade kunnat göra, så mycket jag önskar att jag hade kunnat åstadkomma, men ändå så leder ändå alla vägar bara tillbaka till gamla tråkiga Falkenberg. Kommer man någonsin slippa undan? Slippa undan denna hemskhet som man går igenom, inte bara här utan i tonåren över lag? Varför ska man behöva stå ut med falskhet?

För hur kan ens en människa vara så falsk? Jag förstår faktiskt inte. Och till råga på allt, spela som om ingenting har hänt. Vem fan är du säger jag då? Och vem fan är du som får mig på så jävla dåligt humör? Spotta på dig är vad jag vill.

Hur kan du ens vara så falsk? Hur kan du titta mig i ögonen och inte förstå att du gör fel? Hur kan du sitta där med MIN bästa vän vid din sida och fejkle mot mig. Hur kan du göra så mot mig? Mot en person som ändå betydde såpass mycket för dig för bara ett & ½ år. Vad fan hände med dig?

S, jag vet att du läser detta. Jag erkänner, jag är för feg för att säga detta till dig i verkligheten och ska jag vara ärlig så försöker jag undvika det. Men jag måste ändå få de sagt. Jag vet att allt som har hänt är så jävla onödigt och skulle jag kunna ta tillbaka all tjafs så skulle jag göra det, alla gånger. Men det som har hänt har hänt, och det finns inte så mycket och göra åt det.
Du är min allra bästa vän, den sista människan som jag vill förlora i mitt liv. Jag behöver dig. Jag vet att jag inte kan ta tillbaka allt sådär och förvänta mig att det ska bli bra på direkten. Men du kan väl hjälpa mig på traven? Tänk tillbaka på tiden som var förr, hur roligt hade vi inte? Varför kan det inte bli så igen?
Jag vill inte vara den som är den, men jag förstår faktiskt inte hur du kan umgås med denna människa. Hur hon kan vara en så stor del av ditt liv. För den delen är ju min? Den har alltid varit min så länge jag kan minnas.
Det kanske låter själviskt, jag vet, men det är så jag känner.
Jag vill bara att allt ska bli som förr.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu ligger jag här i sängen, förväntansfull inför den kommande veckan. Ska äntligen få packa ner dom varmaste kläder jag äger och ta mig uppåt landet för en skidsemester. Som jag har längtat. Klockan står på 04.00 imorgon, då säger jag hejdå till Falkenberg och sätter mig i bilen mot Lindvallen. 

Har gett mig fan på att jag i år ska klara av och avancera, alltså klara av 180 och 360. Lär bli en del vurpor och en blåslagen Matilda. Men det är det värt. ​

Men jag ska i alla fall försöka uppdatera om mitt äventyr, men som vanligt så skriker det kanska tomt här. Men jag vet inte, rätt vad det är så poppar det förhoppningsvis upp ett inlägg med bilder på ett snötäckt land. Vilket jag hoppas att det kommer och vara när vi är framme. För jag älskar snö, så länge det innefattar skidor. Annars så kan snön gå och ta sig.

Puss

Likes

Comments

View tracker

"Jag blir nostalgisk. Varje gång vi befinner oss här. Den kvällen då du överraskade mig. Tog med mig upp för dom branta klipporna upp mot skogen. Upp till den så kallade hångelbänken. Men för dig hade den en helt annan mening. För dig var det ett friställe. Du brukade ofta som barn springa upp dit, för att gömma dig, för att komma undan. Och det var just det du ville denna kväll, men du vill komma undan med mig.
Åh, den kvällen var så speciell för mig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Ni vet den känslan, den känslan som bara slår in som ett slag i magen, fast på ett skönt sätt? Som om tusen fjärilar cirklade runt i kroppen och gick bananas.
Där satt vi, du och jag. Inte en individ fanns i närheten. Ingenting kunde förstöra denna kväll. Och det gjorde det inte heller.
Jag var så kär. Men samtidigt var jag rädd. Rädd att det var sista gången jag någonsin skulle känna så
där."

Likes

Comments

Jag. Suger. På. Att. Blogga.

Hej! Hur mår ni? Bra. Hur jag mår? Jovars, det rullar.

Jag vet ärligt inte när jag skrev här senast. Men idag var en sån dag jag bara kände för att gå in här, skriva ner lite tankar. Tankar som tynger mig dag ut och dag in och det finns liksom inte riktigt någon att vända sig till.
Jag har vänner, jag har en familj och framförallt en underbara pojke i mitt liv. Men trots det så känner jag mig så ensam. Varför är det så?
Jag har så mycket tankar att jag inte längre sover. Jag är vaken, långt in på småtimmarna och bara tänker. Och skriver ner. Tänker, och skriver ner. Hjälp mig. För jag behöver verkligen det.

Likes

Comments

Och där var julen passerad. Både bra och dåligt faktiskt, dåligt för att julen är min favorithögtid men bra för att det är ett steg närmare fjällen.
Min jul var riktigt bra. Hade nästan hela släkten hemma hos mamma på julafton och sen på juldagen var jag hos pappa med mina syskon och farmor.
Var även ute på den årligt juldagsfesten på Grand, riktigt roligt! Dansade så jag fick ont i tårna, men så ska det vara.
Just nu sitter jag på jobbet och väntar på att jag ska börja, en timme kvar ungefär. Såg även lite snö påväg till jobbet så det kanske blir en vit nyår trots allt?

Likes

Comments

42 dagar sedan jag skrev här. vad änder egentligen? jag som trodde att detta skulle flyta på som vatten, men jag hade fel. anledning? glömde av att jag ens hade en blogg, haha.

jaja, tankarna far omkring och känns som jag inte har koll på någonting nu för tiden. inte ens mig själv. jag vet inte, allting är bara jobbigt för tillfället. jobbigt att det bara är 21 dagar till julafton och jag har inte köpt en enda julklapp. jobbigt att vi såklart ska ha alla prov och inlämningar för denna termin på en och samma vecka, alltså veckan innan lovet? får ångest och panik bara jag tänker på det. jobbigt att det börjar bli kallt ute, att det enda man vill göra på morgonen är att gömma sig under täcket och bara försvinna. jobbigt att allting är så jobbigt. jag orkar inte mer, jag är för trött, för kall och för sur för att ens lägga tid på mig själv. hur ska detta gå.

fan vad jag är negativ, skärp dig nu.

på dessa 42 dagar har jag gjort så mycket så det hade krävts en bok om jag skulle skriva ner allt. men har i alla fall införskaffat mig en iphone 6(!!!!!). man skulle kunna kalla det materiell lycka. har även bokat studentresan med dom bästa och gud vad jag längtar, det är galet. annars har jag bränt typ häften av mina pengar på sushi och hunnit med 3 studentfester. har spenderat ca 70% av alla dagarna med albert, och 30% med sofia. ni två gör mig så lycklig mina babes. 💛

puss

Likes

Comments

Och där var vi påväg. Framme runt 1 kanske, jag vet inte riktigt. Är iallafall extremt taggad på vad den här resan har att komma med. Men det får vi se!


Likes

Comments

   

 

/1. På äventyr ute i regnet. /            /  2.. Min fina. /                 / 3. Jobbar på för fullt. /           /4. Hemmagjord pizza. /   

 / 5. Brandövningmys. /                  / 6. Det bästa med höst. /

____________________________________________________________________________

Det där med att blogga alltså. Är ju helt ärligt inte min grej. Men jag vet inte, känns ändå rätt bra att ha den på något sätt. Inte för någon annans skull utan för min egna. 

Iallafall, bilderna är ungefär vad jag har gjort det senaste. Märker dock att jag är extremt dålig på att dokumentera mina dagar i bilder. Har väl hänt mycket mer än det där? Roliga bilder liksom.

Kan väl klämma in då att jag + hälften av klassen var på Gymnasiemässan i Halmstad för lite uppvisning av Estet. Blev ju Stevie Wonder-medley som vanligt, sjuuuukt trött på det nu, men kan glädja mig åt att det FÖRMODLIGEN var sista gången vi körde den. 

På onsdag bär det av mot Stockholm med klassen. Blir där till Fredag, och det ska bli så jädrans kul. 

Likes

Comments