Hej fina!!

Ligger halvdöd i min säng men försöker formulera ordentliga meningar ändå, haha! Det blev ju ganska sent eftersom vi var ute igår.

Morris har en lite lugnare start på vinterträningen, så jag har hunnit ut med vänner två gånger denna helg. Brukar aldrig hända, men nu blev det bara lite mera festligheter. På fredag hade vi en Halloween abifest och det var en riktigt kul kväll, men ännu roligare kväll var det igår. Hade inte ens tänkt gå ut men bestämde mig spontant för att ändå göra det då nästan alla var påväg. Gick till Svenska Natten och där var såå många bekanta. Alltså hela ankdammen. Typ. Men det var grymt roligt!! Härligt att catcha up med vänner man inte sett på länge och träffa nya människor! 💕

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag har Morris varit min i exakt två år. Denna dag, 2015, skrev vi på köpeavtalet och han blev vår. Morris hjälpte mig ur min svåraste period i livet och det kommer jag föralltid vara tacksam för. Tänkte skriva ett litet inlägg om min och Morris tid tillsammans och jag vill bara påminna om att jag inte skrev det här för några sympatier eller så. Läs om ni vill 💗

För två år sedan var jag 16 år gammal och letade som bäst efter en storhäst efter ponnyåren. Egentligen hade jag letat efter storhäst en längre tid och våren 2015 åkte vi och provade hästar i Tyskland. Saken var den, att jag hade just då en ätstörning. Jag hade regelbundna besök på en ätsörningspoliklinik men jag ville inget hellre än att få tillbaka min styrka så att jag skulle kunna träna och rida som vanligt igen. Vi hittade en fin 4-åring i Tyskland som vi till och med gjorde en veterinärgranskning på, men eftersom att min hälsa inte gick uppåt i den takt den borde ha gjort, så kunde vi inte köpa en häst på våren. Mina föräldrar sa nej. De sa; inte i det skick du är i nu.

Hösten 2015 hade jag Shakira uppstallad hos Stella på Boe Gård. Hon fick höra om ett trevligt sto i Estland, och då hon ändå skulle ta in en häst till Finland så frågade hon, lite på skoj, om ägaren ville skicka det här stoet till Finland för en veckas provtid. Ägaren sa ja. Jag minns fortfarande hur Stella ropar till mig i stallgången något i stil med "Matilda, jag har ett spännande förslag". Någon vecka senare kommer hästbilen och det första jag ser är en blänkande fux med pigga ögon och ett livligt temperament. Jag tänker genast att "wow, där är min nya häst". Men nehej, det var tydligen inte min häst. På andra sidan väggen ser jag först ingenting. Den andra hästen är så liten att den knappt syns bakom väggen. När jag sedan öppnar mellanväggen och ser hästen blir jag lite tafatt. Det är en ynklig, smal och liten häst som ser alldeles förskräckt ut när kompisen går iväg. Jag minns bara hur jag tänker:

"Det här kommer aldrig bli min häst"

Dessutom märker vi snart att hästen som kom inte var ett sto utan en valack, haha. Vi ställer in honom i boxen och han trycker sig mot ett hörn och vill inte komma nära mig och mamma. När jag rör honom stelnar han till av skräck och vågar inte ens komma fram och äta. Han gnäggar desperat efter sin kompis som står ett par boxar ifrån honom och jag vet inte vad jag ska säga... Det här var inte alls en sådan häst som jag föreställt mig?

Vi tyckte att Morris såg ut lite som en älgkalv, med sina långa ben och stora öron...

Nåväl. Jag resonerade som så, att visst kan jag ju rida den här hästen, men inte kommer jag köpa den". Han verkade inte vara min typ av häst, men snart fick jag äta upp mina ord. Jag insåg att det inte finns någon typ. Jag började tycka om honom mer och mer för varje dag som gick. Och för varje dag började Amaretto lita mer och mer på mig.

De första ridpassen var inte perfekta och han var väldigt grön... Ena sekunden var vi i ena delen av manegen och i nästa sekund befann vi oss plötsligt i andra ändan.

... men det fanns utvecklingspotential hos honom! Jag älskade hans känslighet och vi klickade bra.

Jag och mamma började allvarligt fundera på att köpa honom. Men det fanns många om och men i vägen. Dels var det ett stort frågetecken om vi ekonomiskt skulle kunna köpa en häst och ha två hästar. Hur skulle vi göra med Shakira? Den andra stora frågan var min hälsa. Mina föräldrar undrade om jag alls skulle orka med en till häst och de var rädda att min hälsa skulle gå nedåt. Pappa var extremt skeptisk till hästköpet, han tyckte inte att det var en god idé. Men jag ville det här så mycket. Jag grät många kvällar och jag hatade mig för att ha gjort såhär mot mig själv. Skulle jag inte få uppfylla mina drömmar, tänkte jag.

Men så en kväll hade min mamma ett samtal med Amarettos ägare i Estland. Jag vet inte riktigt hur, men på något sätt hade vi bestämt att vi köper honom. Låter absurt, jag vet. I och med att vi bestämde oss för att köpa honom så visste jag att nu skulle jag vara klar med min ätstörning för gott. Jag hade sagt till mina föräldrar att den här hästen skulle få mig att må bättre, att det skulle ge mig nya mål i livet. Och efter köpet av Morris har jag mått så mycket bättre. Han var fan värd att kämpa för <3

Så den 26 oktober skrev vi på köpeavtalet och Amaretto var nu vår häst!

Jag hade honom några månader hos Stella och vi utbildade honom tillsammans, men jag märkte att det blev för tungt att åka 2 timmar med buss till stallet varje dag, samtidigt som jag gick gymnasiet i Helsingfors. Så i februari flyttade vi honom till Wikner och där har han bott sedan dess. Vi brukar dock också på träning till Stella. Därifrån kommer vi nu faktiskt, när jag skriver det här.

Det första året gick mest åt till att lära känna varandra och det här året har vi kommit ut på banorna och det känns som att vår utveckling har gått mycket framåt!

Jag fick många varningar när jag sa att jag funderade på att köpa en unghäst och jag blev ofta påmind om att det inte är en bra kombination med ung ryttare och ung häst. Men jag är SÅ glad att Stella trodde på mig. För det har varit en otrolig resa och det ÄR fortfarande det, att få växa och lära sig tillsammans. Det här året har vi debuterat nationellt med nästan 68 %, blivit andra i Juniorderby 2017, fått silver i Lag DM och guld i DM individuellt samt blivit uttagna till distriktsträningsgruppen det här året! Och tänk att jag först inte trodde på den där lilla älgkalven <3

Egentligen är inte resultaten det viktigaste. Morris är mitt lilla glädjepiller. Han har så många sidor och ett fullblods temperament, men han är den finaste hästen jag träffat och en bästa vän. Han kommer alltid vara speciell för mig, oavsett vad ❤️

Uppe: Min och Morris tävlingsdebut, maj 2016, då vi red en Lätt B på 65%.

Likes

Comments

Hej härliga ni!! Har varit sämst på att uppdatera bloggen igen, JAG VET. Orsaken till detta? En sjukt påfrestande balansgång mellan skola, två hästar, träning och ett någorlunda aktivt socialt liv. INTE alltid helt lätt kan jag lova er. Tror att de flesta hästägare kan relatera...

Just nu har jag jag tid och energi att uppdatera bloggen i och med att jag har höstlov och det kunde faktiskt inte komma lämpligare. Jag har kunnat sova bort mina sömnskulder nästan helt och jag har inte ord för att beskriva hur skönt det är!! Det har blivit alldeles för många sena nätter i stallet och jag har kommit i säng vid halv ett och stigit upp klockan 6. Inte bra i det långa loppet. Och inte för att jag någonsin sover länge på morgnarna, men att kunna sova till 8-halv 9 har redan gjort en så stor förändring i min energinivå. En annan skön sak med lovet är bara ledigheteeeen! Det har varit underbart att vara flera timmar på stallet utan en massa måsten. Massa tid att bara gulla med hästarna, pyssla om den och göra allting med eftertanke ❤

Planerna för höstlovet är egentligen inte så storslagna. Om jag inte hade haft en stor tävling inkommande helg så hade jag lätt köpt en flygbiljett till typ, Köpenhamn, och tillbringat lovet strosande längs de fina gatorna. Men nu måste jag ta vara på den träningstid jag har och är därmed lite bunden till att vara hemma, men vi tänkte hitta på något roligt med vännerna - gå på brunch kanske. Och så ska jag naturligtvis vara ute i det fina vädret, träna och umgås med la familia. Vi får se om det blir en sväng till Horse Show också. Är faktiskt inte så himla lockad... Vi fick ju redan se alla toppryttare i Göteborg och dessutom är expot så dyrt att man bara skulle sätta sprätt på pengar... Worth it or nahh?

Åh, bilderna från idag blev så fina i mitt tycke, men jag tänkte spara en del till min och Morris 2-årsdag som är den 26 oktober 💝

Den här bilden beskriver Morris så väl! Han följer alltid med vad man håller på med och ser så ödmjuk ut <3

Likes

Comments

Började dagen med att plugga hela morgonen, äta en lugn frukost och gå ut med hundarna 💕

Efter en lektion i skolan åkte jag till Hfors och mötte upp mamma och Miri på Ravintola Loiste. Utsikten där är SÅ fin och maten väldigt god. Jag tog en havslaxsallad och de andra delade på två efterrätter :)

På kvällen firade vi Matilda som fyllt 18!! Hon hade fixat det så fint och det var helt ljuvligt att få träffa mina favvotjejer!💕Alla bilder från kvällen är förresten Matildas förutom selfien haha!

Likes

Comments

Hej och godmorgon på er! ☀️

Det här blir andra dagen jag är ledig från skolan och får jobba hemifrån och jag måste säga att jag älskar att få planera min tid helt själv och studera under de tider som passar mig och mitt schema. Det kräver visserligen att man kan planera och hålla sig till sin planering så att man inte slösar tiden på annat.

Men idag har jag t ex varit och simmat redan kl 7. Klockan är nu 10 och jag ska sätta igång med kemi, sedan räkna matta. Jag jobbar verkligen bäst om jag är lite trött i kroppen, annars är jag helt för rastlös och kan inte sitta still 😂

Dagens planer är egentligen bara att läsa, rida och åka en sväng till Just Dressage-affären för att inhandla ett par grejer. Mysig torsdag med andra ord.

Några snapshots från igår. Har faktiskt köpt en iPhone igen så nu blir det mera mobilbilder igen, haha!

Likes

Comments

Här kommer en hel drös med nya bilder!! Äntligen - det var så länge sedan kameran hängde med till stallet. Det tråkiga är bara att Morris kunde verkligen inte för fem öre spetsa öronen för kameran!!

Jag kommer ha svårt att hinna uppdatera bloggen dessa två veckor eftersom jag har provvecka. Men inkommande helg har vi distriktsträningsuttagning (= aluevalmennuskatsastus) och dem ska jag åtminstone försöka skriva om!

Kan han se ännu lite mera ointresserad ut? :(

Likes

Comments

Var ska jag börja? Är fortfarande så full av känslor och så lycklig! Min fina Amaretto och jag knep alltså GULD i dagens individuella distriktsmästerskap, något jag VERKLIGEN inte trodde var möjligt! Men vi gjorde det - min fina kämpe och jag ❤

Tävlingen hölls i Tavastehus, vilket är ungefär 1,5 timme härifrån. På vägen dit såg vi hur molnen var oroväckande mörka och fick höra av tidigare tävlande att ridplanen var riktigt blöt och geggig. Mycket riktigt. Jag kom dit och kollade med fasa på paddocken - vattenpölar överallt och aaaalldeles lerig. Hästarna var bruna upp till sadeln 😂

Trots vädret gick programmet riktigt bra! Morris brydde sig inte fastän lera och vatten stänkte. Alla övergångar blev rätt tajmade, bytena via skritt lyckades någorlunda, ökningarna var SUPER och slutorna inte alls så tokiga!

Vi fick äntligen vårt FÖRSTA vinsttäcke och första mästerskapsguld med 67,29% i bagaget! WOHOO! Dock hade ena domaren oss på 70% och andra på 64%, vilket är smått konfunderande, haha! Men jag är i varje fall SÅ nöjd och lycklig. Vilken stjärna till häst jag har!

Det här betyder nu att vi komer att få representera Södra-Finlands län i distriktsmästerskapen som hålls på Ypäjä i oktober. De två bästa ur varje kategori sätts ihop till ett lag och distrikten tävlar då mot varandra - spännande, spännande!! :)

Blir endast mobilbilder den här gången, hade ingen personlig fotograf denna gång på plats tyvärr... :D

Ett stort tack till Eeva, min tränare, som kom till tävlingsplatsen och hjälpte mig på uppvärmningen, då mamma inte kunde vara med. Eeva är så engagerad och det var till stor hjälp att ha henne med! Det var dessutom superkul att min bror Jonatan var där, som faktiskt är delägare i Morris! ;)

Heja Team Morris!

Ett riktigt fint Bucas täcke fick vi!

Likes

Comments

Heeej på er! Hoppas ni haft en bra start på dagen :)

Idag är det tävlingsdag igen och jag är peppad! Men ni förstår inte hur många motgångar och problem vi haft den här veckan. Kändes verkligen som att någon högre kraft inte vill att vi ska starta idag, haha. För det första så flyttade de tävlingen från söndag till lördag, och mamma har viktigt program på eftermiddagen och såklart går min klass dessutom sist, med start klockan 16. Med andra ord hade jag ingen skjuts och ingen som hjälper mig på tävlingsplatsen. Men för det andra så har vi ingen sadel. Vi var tvungna att ge tillbaka provsadeln igår, men vi hade hoppats på att en likadan skulle ha kommit i början på veckan men posten är givetvis sen. YES! Nu har vi ändå en childeric som jag kan rida med men den känns inte alls så bra som den andra sadeln. Men vi ska göra vårt bästa, trots lite motgångar :)

Det var alltså helt öppet om vi alls skulle kunna delta. Nu har vi fått skjutsen ordnad och vi kommer åka på tävling idag. Kommer dock bli en sjukt svår bana för oss, så jag tänker ta det som en bra erfarenhet bara (ska försöka tänka så i varje fall).

Sista ridpasset före tävlingen gick i varje fall helt okej. Slutorna lyckas med 50% chans. Varannan sluta blir liksom bra, haha! Ökningarna kändes däremot starka, så vi hoppas på att vi inte får onödiga missar i dem. Överlag tycker jag att det känns som ett roligt program och jag tror att med mera träning skulle det här kunna bli ett nytt favoritprogram!

Min start är ca 16.30 om ni vill följa på equipe :) Känns konstigt att vara hemma på morgonen en tävlingsdag... Brukar vara i stallet vid sju och fläta manen, men idag har vi en sen start och jag tänkte åka till stallet vid halv tolv. Vi hörs senare <3

Likes

Comments

Igår tävlade vi vår första mästerskapsklass någonsin! <3

Trots att jag åkte till tävlingarna med väldigt låga förhoppningar och inte en så bra magkänsla, så lyckades vi kamma hem segern i vår klass med 68, 086%. Värt att nämna är att det var en Lätt B (jag hoppade in i laget i stället för en ponnyryttare, då hon inte kunde ställa upp).

Morris var fin på uppvärmningen, men lite spänd. På banan blev han nervös och lite bakom skänkeln, men jag bestämde mig för att inte försöka mig på några drastiska drag inne på banan utan jag red så stilla jag kunde. Försökte bara hålla honom jämn och det visade sig vara rätt beslut då vi fick så fina procenter! Ena domaren gav sjuor nästan genom hela programmet, vilket ändå är bra!

Tack Micu för de härliga bilderna från prisutdelningen!

Morris tyckte det var lite skrämmande att springa först i ledet...

De två andra ekipagen i vår förening (Kia på Donne och Ellen på Nestor) klarade sig fint! Ellen vann sin klass, som enda ponnyryttare och vårt lag låg en lång tid etta men på slutet föll vi ned till silver, men vi var ändå SÅ nöjda med lagets insats!! Heja KyIF!

"Brorsorna"

Nästa vecka rider vi individuella DM. Och det kommer vara den svåraste klassen vi någonsin ridit...

Likes

Comments

Hej på er fina ni!

Hoppas ni haft en fin söndag? Jag har haft en härlig helg fylld av häst, fest och plugg - en härlig mix av allt med andra ord. Många av mina vänner befinner sig just nu i sina livs hittills kanske mest stressiga tid och står inför skolgångens absoluta klimax. Studentskrivningar. Jag går ju på fyra år och därmed skriver jag mina första skrivningar på våren 2018. Hur som helst så vill jag verkligen skicka all kämparglöd jag kan till dem som skriver. Det är inte lätt att balansera allting och jag tycker att skolsystemet är rätt sjukt - att man ska prestera med fullt schema i kurser, samtidigt som man förbereder sig för skrivningar. Jag tycker Erik skrev ett superbra inlägg om den här saken - ungdomars "välmående" i skolan. HÄR kan ni läsa hans tänkvärda inlägg.

Nu till lite roligare nyheter!! Vi har troligen ÄNTLIGEN hittat en... *trumvirvel*... SADEL! Vi har provat mer än 20 sadlar. Ingen har varit perfekt. Vi har ett längre tag spanat in Custom Saddlery's sadlar hos Stella och jag har ridit med två - båda har suttit jättebra. Priset har dock varit så högt att vi inte kunnat tänka oss dem, men nu fick vi vår gamla sadel såld och sadlarna vi provat (Childeric, Hennig, Amerigo...) är ändå i precis samma prisklass som Custom sadlarna, så vi tänkte att, NU kör vi. Provade dem idag och AAH, hittade två så bra sadlar. Dock måste de beställas och man modifiera dem enligt tycke, t ex med olika knästöd. Kan ta ett tag innan man får den, men GLÄDJEN i att hitta en sadel som äntligen passar är obeskrivlig. Jag är så LYCKLIG!

Just ja, jag har börjat rida en ny liten ponny! Utöver Shakira och Morris, har jag börjat hjälpa till med min kompis nya mini-ponny. VÄRLDENS sötaste ponny, en riktig sagohäst. Bright heter hon och är bara 122 cm hög. Väldigt fina gångarter och kokmmer bli en riktig stjärna på tävlingsbanorna när hon fått lite mera styrka och balans. Jag hjälper till att ta upp henne lite i klasserna och kommer rida henne ca 1 gång i veckan. Hon är egentligen för liten för mig och därför rider jag riktigt korta pass och skrittar henne från marken.

Nu ska jag njuta av en skön kväll. Troligen sätta mig med lite plugg. Hoppas ni får en skönskön kväll. Puss och kram!

Ville bara posera med de här fina solrosorna...

I mean - look at her!

Likes

Comments