Tankar och funderingar, Svea

Jag vet att jag har sagt det förut men det tåls att sägas varje dag, vår dotter har världens bästa gudmor.

Enda sen dagen jag berättade för henne att jag var gravid har hon funnits där, hon hörde av sig dagligen för att se hur jag mådde, åkte in med mig till förlossningen på en extra kontroll och fixade med allt runt omkring. Sen har hon fortsatt från det att Svea föddes, eller ja nu frågar hon hur det är med Svea och inte med mig. Men det är så det ska vara!

Hon är den första att ställa upp när vi behöver hjälp eller sällskap och aldrig har hon väl sagt nej. Hon är den som självmant hör av sig och vill vara barnvakt så att jag får en stund till att göra något eget.

Jag ber inte om det och jag tar det inte föregivet men för henne är det självklart att Svea är lite av hennes ansvar också så fort vi ses.

Att välja gudföräldrar är inte det enklaste valet men aldrig att vi har ångrat en sekund att vi valde henne till Sveas gudmor. Det är det bästa valet vi har gjort!

Så glada och tacksamma vi är för allt hon gjort och allt hon gör för vår dotter. Hon är bäst!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Vardag, Svea

Senaste månaden har det mer eller mindre varit jag som spenderat dagarna tillsammans med vår dotter på grund av att Jonas varit iväg på övning samt utbildning utöver jobb och det börjar kännas. Mitt behov av ensamtid och att få komma iväg att träna för min egen skull är enormt. Så just nu räknar jag ned tiden tills dess att det är torsdagkväll och jag vet att tiden finns för mig att åka iväg till gymmet själv. Som jag kommer njuta den tiden och gissa hur bra jag kommer må i både kropp och knopp efteråt.

Samtidigt som jag blir så himla imponerad över alla ensamstående föräldrar utan ett kontaktnät som kan hjälpa till. De föräldrar som varje dag året runt i flera år fixar allting själv. Hatten av för er, ni är hjältar!

Men snart är det torsdag och dags för egentid!

Likes

Comments

Svea, Tankar och funderingar

Varje dag blir jag påmind om hur himla häftigt och givande det är att vara mamma. Att få följa utvecklingen från nyfödd till en idag liten tjej med en vilja av stål från förstaparkett. Det bästa av allt är att jag kommer få följa den utvecklingen hela mitt liv.

Det finns ingenting och ingen jag är så stolt över som jag är över henne. Så mycket glädje, kärlek, skratt och bus hon bjuder på varje dag trodde jag var omöjligt. Hon har visat vad livet går ut på sen den 4 mars 2016 klockan 16:49.

Jag är så himla lycklig över att jag får vara din mamma!

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Så var det dags igen, sista natten hemma hos mamma och pappa på ett tag. Imorgon styr vi bilen söderut igen och jag har redan ångest. Vill som vanligt inte lämna det fantastiska skyddsnät vi har här bland familj och vänner, det är här jag helst av allt vill bo.

Men om man ska se något positivt med att vi åker hem imorgon är att familjen blir komplett igen och att vi äntligen får hänga med Sveas fantastiska gudmor. Som vi saknar och längtar efter henne!

Lekland är bra grejer det!

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Inte kunde jag väl tro att man i vuxen ålder skulle träffa de personer som visar sig vara ens bästa vänner. Men snacka om att jag är glad och lycklig för det! Något annat som jag är så tacksam för är att jag vågade ta steget och ta upp kontakten med gamla vänner, sådana som man delade barndom och uppväxt med. Gammal vänskap rostar aldrig!

Något jag däremot är mindre nöjd över är all tid och energi som en lagt ned på människor som visar sig inte vara vänner, knappt bekanta. De man trodde var ens bästa vänner men egentligen inte är mer än en flyktig bekant. Sånt gör ont i hjärtat att inse men kom inte en dag för sent.

Alla borde ha vänner som ni!

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Svea

Jag är så himla glad att jag vågat mig på att åka iväg långt hemifrån med Svea själv under hennes första år. Att jag inte valt att stanna hemma på grund av oro ifall jag kommer klara det eller inte.

Hon var inte många månader när hon och jag åkte upp till norr själv första gången och sen dess har det rullat på. För varje gång har det blivit enklare och enklare. Till slutdestinationen kommer vi att ta oss, förr eller senare. Sen att det kanske tar lite längre tid än beräknat är en annan femma.

Jag hoppas så att jag kommer fortsätta med det även den dagen Svea får ett syskon. Att vi tre åker upp till norr själva och får lite extra kvalitetstid.

Dessa resor har verkligen stärkt mig som mamma, jag fixar det!

Min påsktjej!

Likes

Comments

Vardag, Tankar och funderingar

Vilken helg det har varit!

Jag har fått ha två av mina absolut finaste vänner här hela helgen. Ni vet sådana vänner som man känner innan och utan, riktiga vänner. Hjärtat är fyllt med kärlek och kroppen är fylld med glädje.

Som vanligt så springer tiden iväg sådana här helger och det svider alltid i hjärtat när man måste säga hejdå. Men fördelen med riktiga vänner är att även om det dröjer månader tills vi ses igen så är de aldrig längre än ett samtal bort.

Likes

Comments

Träning och hälsa, Tankar och funderingar

Tacksamheten och glädjen som uppstår när kroppen äntligen börjar tillåta en att träna igen. Fortfarande väldigt lugnt och försiktigt i kontrollerade former, men ändå. Jag kan röra på mig i mer än fem minuter utan att kroppen säger ifrån.

För en som är van att vara ute på två promenader om dagen och träna flera gånger i veckan till att knappt kunna ta sig upp ur sängen är det en mardröm. Humöret har varit i botten och jag har klättrat på väggarna.

Men äntligen kan jag sakta men säkert börja smyga igång med träningen igen. Livslusten börjar återvända!

På onsdag är det dags igen och jag hoppas så på att det inte kommer ett bakslag där kroppen säger ifrån helt.

Likes

Comments

Tankar och funderingar, Vardag

Det finns två saker som jag verkligen njuter av när Jonas jobbar natt, det ena är att få ha sängen för mig själv. Kunna somna precis hur jag vill, med alla kuddar i en perfekt hög och inrullad i täcket. Ingen som tar upp plats, tar allt täcke eller stör sömnen pga snarkningar. Jag njuter varje gång han jobbar natt och saknar det när han bara jobbar dag vissa perioder.

Det andra är att jag får ha hur varmt jag vill inne utan att någon gnäller. Svea traskar runt i blöja och max en t-shirt på överkroppen utan att bli minsta kall och jag i nån av Jonas tröjor. Inomhus ska det vara varmt och hemma ska man inte behöva ha på sig en massa kläder. Annat är det när Jonas är hemma, då krävs det mer kläder för att inte frysa.

Att ha sängen för mig själv och hur varmt jag vill inne är det bästa när Jonas jobbar natt. Som tur är har jag några sådana dagar/kvällar/nätter framför mig nu. Jag njuter!

Helt plötsligt blev du så stor

Likes

Comments

Tankar och funderingar

Det har snart gått en vecka sedan jag upplevde den värsta tänkbara dagen på ett sätt jag aldrig förr varit med om och som jag hoppas aldrig behöva uppleva igen.

Dagen började med att jag lyckades ramla och slå svanskotan på en isklump. Resultatet blev en rejäl spricka i svanskotan. Den smärtan från den sekunden och som fortfarande sitter kvar är värre än all smart från förlossningen och tiden efter den. Fy farao! Jag som hade planerat in massa rolig träning den här veckan men istället har det varit alldeles tillräckligt att springa efter Svea på dagarna och jag har räknat ner tiden till att mamma ska komma från jobbet och hjälpa till.

Där sattes ribban för hur dagen skulle bli.

Efter många långa timmar blev det äntligen kväll och jag skulle då förflytta mig från soffan till sängen, vilket var dagens kraftansträngning. Får då för mig av någon anledning att jag skulle läsa lokalnyheterna innan jag somnade och då vändes världen uppochner.

Det första jag möts av är att en bandvagn gått genom isen på den militärövning Jonas deltog på. Då började tankarna snurra direkt att det var hans bandvagn. Försökte ringa honom flera gånger men telefonen var avstängd vilket inte gjorde tankarna lugnare. Klockan gick och beskedet kom att en av personen i den vagnen avlidit. Där och då brast allt. Var jag nu ensamstående med en ettåring, skulle vi åka hem själva och skulle det börja planeras begravning? Där och då hann jag tänka många tankar, tårarna rann, frustrationen och ovissheten var stor. Timmarna gick och jag fick fortfarande inte tag på Jonas. Klockan 06.36 på måndagmorgon kom äntligen ett sms "jag är okej, var inte med i olyckan". Vilken himla lättnad som uppstod precis då! Sen var det långa dagar fram till onsdagkväll när vi äntligen fick hämta hem honom och se med egna ögon att han verkligen är okej.

Sån otrolig tacksamhet jag känner nu men även panik, ångest och rädsla. Jag tror att det kommer att ta ytterliga några dagar att smälta detta.

Du & jag. Jag & du.

Likes

Comments