Header
View tracker


Ny header och allt. Kände att det var dags att byta nu när magen vuxit och vi fått bättre bilder på vår tös!

Nu till historien om vår barnvagn. När jag bestämt mig för något så vill jag att det ska hända nu. Helst direkt. Helst igår. Vi tittade tidigt runt på barnvagnar och hittade några sorter som vi föll för men samtidigt tyckte vi att de var för dyra. Vi började att titta på begagnade vagnar och hittade en Bugaboo Cameleon på blocket. Vi kontaktade de som ägde vagnen och vi åkte och tittade på den. Det hela slutade med att vi kom hem med den och det kändes toppen.

Barnvagnen hade dock blå klädsel och där och då visste vi inte att vi väntade en tös. Vår plan var först att köpa helt ny klädsel att sätta på chassit men då jag började räkna på det så skulle det bli samma summa som om man skulle köpt en helt ny vagn, av ett annat märke. Vi försökte först färga om tyget men det blev inte bra. Jag gick med i grupper på Facebook där allt handlade om Bugaboo och jag trodde inte att jag skulle hitta något där men tro det eller ej, det gjorde jag!

Det hela slutade med att vi hittade beige klädsel till både liggdel, sittdel samt madrass och varukorg. Vi hittade också ett topplock samt en sufflett i svart. Och allt detta gick på lite över 1000 kronor. Vi har också beställt handtag till den del där man bär liggdelen samt handtagen på själva vagnen. De är sydda av en tjej på Facebook och lär komma med posten vilken dag som helst.

Nu är vagnen så gott som klar. Kan tyckas att vi är tidigt ute men det känns bra att den är omklädd och att vi känner oss nöjda med den. Vi har sparat cirka 4000 kr på att handla all klädsel begagnat och det känns toppen! Själva vagnen betalade vi inte mycket för heller så där sparade vi cirka 9200 kronor!

Idag går vi in i vecka 22 och det har redan gått två veckor sedan vi var halvvägs. Det är otroligt vad tiden går fort nu och lillan sparkar för fullt i magen. Häromdagen kunde sambon känna av sparkarna utanpå magen och varje gång jag känner att hon rör sig så vill sambon också känna men då slutar hon sparka. Hon är lite lurig ibland, haha. Älskade tös. Vi längtar så efter dig!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker


I onsdags, förra veckan, var det dags att göra ultraljud nummer två. Vi steg upp tidigt och körde till Ystad. På väg dit höll vi på att krocka med ett rådjur. Rådjuret var cirka en meter från fronten på bilen och både jag och sambon blev både chockade och rädda. Bara några minuter innan hade jag knäppt av mig bältet för att ta av mig min vinterjacka. Tur att det inte hände då, eller att jag knäppte av mig bältet när vi fick tvärnita så plötsligt. Hädanefter tar jag av mig jackan innan jag sätter mig i bilen! 


När vi kom fram till sjukhuset så snurrade vi först runt på första plan och vi fick till slut fråga vart vi skulle. Det visade sig att vi skulle en våning upp. Vi kom till väntrummet och blev inkallade nästan direkt. Vi möttes av två stycken barnmorskor varav en var under utbildning. Den som var under utbildning började med att informera oss om att det var hon som skulle utföra ultraljudet först och ville ha vårt godkännande för det, vilket hon fick. Hon gick genom hela barnet i magen och mätte bland annat lårben samt huvud och fler delar av kroppen. Sedan tog den andra barnmorskan över. Vi hade berättat för dem redan innan att vi ville ha reda på om bebisen var en flicka eller en pojke.

Jag har länge trott att det skulle vara en pojke i magen och sambon har varit säker på att det skulle vara en flicka hela tiden. Våra nära och kära har trott lite olika och både min mamma och sambons mamma trodde att det skulle bli en tös.

När den andra barnmorskan skulle titta på ryggraden så skymtade rumpan förbi och redan där såg sambon att det var en flicka. När det var dags att se efter så fick vi gissa och jag gissade på att det var en flicka, vilket var rätt. Ultraljudsbilden visade bara ett streck och jag förstod att det var en liten dotter vi väntar.

När vi var klara så fick vi med oss sex stycken fina bilder. (i vanliga fall får man endast två stycken men eftersom vi var så tålmodiga och gick med på att barnmorskan som var under utbildning fick undersöka mig så fick vi fler bilder som tack)

Allt såg fint ut med lilla tjejen och det var underbart att se henne och höra hennes hjärtljud igen. Nu växer magen hela tiden och det händer saker från dag till dag. Vår älskade lilla dotter, du är så efterlängtad och så älskad från första stund.


Likes

Comments

View tracker


Alla som har varit gravida någon gång känner säkert igen alla känslor man känner samt de situationer som uppstår av tvivel blandat med kärlek inför det som komma skall. Ena stunden dyker det upp känslor som tvivel, osäkerhet och oro inför framtiden. Andra stunden så är det bara kärlek och längtan. Till en början, innan jag faktiskt insåg att jag ska bli mamma så kände jag stor oro. Hur ska jag klara av att ta hand om ett litet barn? Hur ska jag kunna uppfostra och sätta gränser mot någon annan som man älskar högst på jorden? Hur ska jag kunna älska villkorslöst? Hur ska jag klara av att vara mamma? Många frågor. Det mest underbara i detta är att ha en stöttande sambo som man kan prata med allt om. Så fort jag kände oro så lyfte jag det med honom och svaret jag fick var alltid: "Det kommer att gå hur bra som helst, gumman. Jag finns här och vi kommer att hjälpas åt." Länge har jag längtat efter att bli mamma. Det har alltid varit min stora dröm.

Något annat som också är fantastiskt är den uppfostran jag har med mig hemifrån från min egen mamma. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre grund att stå på och min egen uppväxt har verkligen givit mig redskap för att klara av att uppfostra mitt barn. Jag vet att jag tackat dig många gånger innan och jag vet att du vet att jag är tacksam. Men jag vill uttrycka det igen; Mamma, från botten av mitt hjärta. TACK för den fina, trygga och säkra uppväxt du givit mig och tack för att du varit min stöttepelare genom allt. Och framförallt, tack för att du tror på mig och säger att jag kommer att bli en bra mamma. 

Nu när vi snart är halvvägs genom graviditeten så har de känslorna som jag kände i början försvunnit. Nu är jag helt säker på att jag kommer att klara av rollen som mamma och jag kommer att göra allt för mitt barn. Den kärlek man känner redan när barnet ligger i magen är ofattbar och jag är så tacksam för att jag får uppleva den.

Om 6 dagar får vi reda på om det är en pojke eller flicka som gömmer sig där inne och behöver jag säga att längtan är stor? Vi vill ha den 19/10 nu!




  • 98 readers

Likes

Comments



Jag har många gånger fått förklarat för mig att den kärlek som finns mellan en mamma och ett barn är obeskrivlig. Detta känner jag redan nu. Trots att jag aldrig träffat dig, du som finns där inne så älskar jag dig redan. Att få äran att bära dig i min mage och känna hur min kärlek för dig bara växer i takt med att veckorna går, är så underbart. Det går inte att förklara. Tänk att jag har fått den stora äran att bli din mamma. Är så tacksam för det. Mitt livs största dröm. Meningen med livet. Någonting har hänt med mig på sistone. Helt plötsligt ligger fokus på dig, du där inne i magen. Kan inte riktigt förklara hur men det är kanske de starka känslorna av kärlek jag känner, som gör det. Samtidigt som jag förstår att du finns där inne så förstår jag det ändå inte. Det är så ofattbart och vackert.

Vi längtar så oerhört mycket efter dig och även om tiden går fort så går den samtidigt långsamt. Vi vill bara ha dig hos oss nu. Få höra dina andetag, få känna din sköra hud och få ge dig vår kärlek. Vi ska göra allt som står i vår makt för att du ska få en så bra och trygg uppväxt som möjligt. Den ska vara full av kärlek och omtanke. Din storebror pratar ofta om dig och vill bara att du ska komma till oss nu. Vi får snällt förklara för honom att det dröjer några månader till innan du är färdigbakad där inne.

Älskade lilla pyre. Om fem månader får vi äntligen träffa dig. Fem månader. Måtte de gå fort nu för vi håller på att spricka av förväntan och längtan!

.....Och förresten, du blir kallad för Karl-Oscar just nu och även om du kanske inte kommer att vara en pojke, vilket vi inte vet än, så kommer det alltid att vara ditt smeknamn.....vare sig du vill eller inte. Du kommer att märka att du har blivit medlem i en galen familj så fort du träffar oss, haha!



  • 147 readers

Likes

Comments


Det är svårt att veta vilken barnvagn man vill ha då man väntar sitt första barn. Vi började redan tidigt att titta runt på internet och jag fastnade först för en vagn från Jollyroom som inte kostade så mycket. Sambon tyckte att den såg bra ut men vi kom sedan överens om att det nog är svårt att beställa därifrån eftersom man inte får provköra vagnen förrän man fått den hemskickad. Då kom vi på att det var lättare att åka till någon babyaffär och titta på vagnar istället. Redan innan vi åkte dit så hade jag kikat runt på internet och jag föll direkt för en kombivagn från Britax vars namn var Smile 2. Vi bestämde oss för att åka och titta på vagnar, en söndag för några veckor sedan.

Vi fick först hjälp med att gå genom vagnen från Britax och den var väldigt behaglig att köra. Den var lätt att svänga med och hade en del funktioner som vi gillade. Vi tittade vidare och hittade en annan modell från Bugaboo och den hade flera andra finesser som vi föll för. Även om den var några tusenlappar dyrare så tyckte vi båda att det var värt varenda krona extra. Jag föll för den gråa färgen och kravet vi båda har är att det är en kombivagn, med både sitt- och liggdel. Vi vill även kunna sätta babyskyddet direkt på vagnen den första tiden så att man slipper att flytta barnet från skyddet till liggdelen då man åkt bil. Vagnen var dessutom smidig att köra med endast en hand och den var lätt att fälla ihop. Det fanns många fler fördelar med Bugaboo än med Britax.

Det är så svårt att veta när man ska beställa vagn och få den levererad. Man vill inte ha den för tidigt och inte för sent. Man kan tycka att det är lite tidigt att åka och titta på barnvagn när man inte kommit halvvägs i sin graviditet än men vi tyckte att det var lika bra att kolla runt och känna oss för, så att vi har tid att kolla på fler barnvagnar innan det är dags att införskaffa sig en. Det är en stor investering och man vill ju ha det bästa möjliga till sitt barn. Vagnen ska ju både vara stabil, säker och ergonomisk, både för föräldrarna och barnet.

Idag går vi in i vecka 15 och om bara några veckor är det dags för ultraljud nummer två. Det ska bli så himla spännande. Vi får äntligen se dig igen, vår älskade lilla bebbe där inne. Och denna gången får vi också reda på om du blir en flicka eller pojke. Vilken lycka! Vi längtar så efter att se hur mycket du vuxit. Under denna veckan växer det lilla pyret nästan till dubbel storlek, från förra veckans 7-8 cm till att vara cirka 14 cm då denna veckan är slut. Nu händer det massor och jag ångrar inte en sekund att jag givit mig in på denna resa! Älskade lilla bebbe, nu går tiden fort och vi längtar lika mycket efter dig som vanligt.



  • 162 readers

Likes

Comments

Då hade vecka 10 kommit och det var dags för första ultraljudet. Vi hade bestämt oss tidigt för att vi ville titta på det lilla/lille pyret i vecka 10 för att se så att allt såg bra ut samt se så att hjärtat slog som det skulle.

Dagen började med att vovven kom in från trädgården och kunde inte stödja på sitt ena ben. Jag fick panik och ringde direkt till veterinären i Ystad. De hade ingen tid förrän vid klockan 14 eller 15. Det kunde vi inte för vi skulle vara på ultraljudet klockan 15 i Malmö. Vi bestämde oss därför för att åka in till djursjukhuset i Malmö då de hade en akutmottagning som snabbt tog emot oss. När vi kom dit var klockan cirka 12.20 och vi tyckte att vi hade god tid på oss. Vovven kunde nu stödja lite på benet men inte helt och hållet. Tiden gick. Vovven fick lugnande och skulle undersökas. Hon somnade direkt i min famn och sedan började den långa väntan. Man tittade genom hennes tass och undersökte benet men man fann ingenting. Man bestämde sedan att hon skulle röntgas. Efter en stund, då man hade burit henne till röntgen och tillbaka igen, berättade man för oss att röntgen var itu och att man inväntade tekniker som skulle fixa det. Vi kände hur tiden sprang iväg och vi började bli lite stressade. Man tittade genom vovvens tass ännu en gång och nu fann man en ganska lång tagg. Veterinären trodde dock inte att smärtan berodde på den. Vi fick välja om vi ville stanna kvar och vänta på teknikerna eller åka hem och avvakta och se om det skulle bli bättre med tassen. Vi valde att avvakta och fick åka hem med smärtstillande på recept då veterinären inte trodde att något var brutet. Vovven fick en spruta och vaknade upp och sedan begav vi oss från djursjukhuset.

Innan vi åkte för att göra ultraljudet så körde vi hem till sambons bror med familj och lämnade av vovven och bonussonen då de inte kunde vara med. Vi var så tacksamma för att de kunde ta hand om dem så länge för vi hade aldrig hunnit hem om innan vi skulle på ultraljud då klockan var cirka 14.30! När vi lämnat av dem så körde vi mot ultraljudet och vi hann nog inte riktigt bli nervösa eftersom dagen gått så fort och då vi varit oroliga för vovven.

När vi väl blev inkallade fick jag lägga mig på britsen i undersökningsrummet. Där gjordes ultraljudet och vi fick se vår lilla bebis för första gången. Det var verkligen en mäktig upplevelse och jag skulle verkligen rekommendera alla som väntar barn att göra ett tidigt ultraljud för att se så att allt ser ut som det ska. Bebben var cirka 28,9 mm så han/hon var inte så stor. Dock var det inga problem alls att se den lilla/lille krabaten. Och oj vilken lycka.....nu blev det mer på riktigt! Allt såg jättebra ut och pyret låg fint placerad i livmodern och hjärtat slog som det skulle.

Nu längtar vi till vecka 18-20 då vi ska få se det lilla pyret igen. Det är även dags att ta reda på könet då och det råder lite delade meningar här hemma gällande det. Sambon tror att det är en liten tös som befinner sig där inne och bonussonen vill helst ha en lillebror. Jag vet inte vad jag tror att det är och ska jag vara ärlig så kvittar det. Huvudsaken är att vår älskade lilla bebis är frisk och mår bra.

I skrivande stund har han/hon vuxit några centimeter och har på bara 4 veckor vuxit från nästan 3 cm till cirka 7-8 cm.

Har jag sagt att vi längtar efter dig, du som är där inne i magen? Du är så älskad redan och din pappa brukar ofta pussa på magen samt prata med dig och din mormor brukar klappa lite försiktigt på magen och fråga hur det är med dig. Det är underbart!



Likes

Comments


Som jag skrev i tidigare inlägg så började illamåendet ganska tidigt i min graviditet. Det var dock inte på grund av det som jag trodde att jag var gravid utan det var för att jag plötsligt blivit förkyld mitt i sommaren och det hade aldrig hänt förr. Förr brukade jag alltid vara förkyld någon gång under vintern och inte fler gånger på året än så. Så det var det första tecknet som jag lade märke till.

När de första veckorna pågick så blev illamåendet värre och visade sig ofta då jag var hungrig. Jag fick ett tips av mina närmsta vänner att alltid ha något smått att tugga på med mig i handväskan. Vi köpte hem digestivekex och varje gång jag glömde det hemma när vi skulle iväg höll jag på att gå under. Jag visste vad som väntade om några timmar! När hungern flög på mig så kom även illamåendet som ett brev på posten. Jag började äta mer regelbundet (ja jag har varit dålig på det innan) och såg till att äta både frukost, lunch, mellanmål och middag. Illamåendet släppte faktiskt då och jag mådde mycket bättre.

Sedan hade vi den där tröttheten. Jag brukar och brukade allt som oftast ha energi till att göra saker så som att sköta om hemmet, träffa vänner och umgås, med mera men i början, under graviditetens första veckor var jag så trött. Det räckte att jag plockade undan lite prylar här hemma så var jag tvungen att ta en paus då och då för att vila. Det var som att all kraft bara försvann! Jag har läst att tröttheten är mycket vanligt och att man behöver vila då och då. Det är ju trots allt en stor förändring som sker i magen och kroppen ska ju förvalta hela processen och göra allt för att skydda barnets utveckling i magen och jag förstår därför att det kräver energi. Visst är jag trött fortfarande men inte lika mycket. Kanske beror det på det järntillskott jag äter. Man brukar inte få det förrän vid vecka 20 men då jag var så himla trött så fick jag rådet av barnmorskan att börja redan nu.

Och cravings? Har jag haft några sådana än så länge? Ja faktiskt. Fruktnappar hade jag ett enormt sug efter ett tag. Jag vet faktiskt inte varför och jag minns en gång då jag och sambon var i affären. Han gick till godishyllan och tog ett paket nappar och lade ner i korgen och sade; "Ja det är väl bäst att ha sådana här hemma då, älskling!" med glimten i ögat. Annars är jag fruktansvärt sugen på grönmögelost. Åh vad jag saknar det!

Från och med vecka 8 började jag ta bilder på magen för att se hur den utvecklades. Det är ganska så roligt att följa för även om den inte är jättestor än. Tänker att det kan vara skoj att ha något att titta tillbaka på när bebisen sedan är här.

Jag njuter varje dag av vår graviditet och bara tanken av att det växer ett litet liv inuti mig får mig att vilja spricka av lycka. Det är märkligt hur man kan älska någon som man aldrig träffat. Tänk att jag ska bli mamma. Jag har inte riktigt insett och förstått det ännu! Jag är så tacksam för att jag får chansen att ta hand om ett litet liv och jag längtar så mycket efter att få träffa dig!


  • 203 readers

Likes

Comments


Dagen då vi fick reda på att vi var gravida så stod vi i valet och kvalet mellan att berätta direkt för bonussonen eller att vänta tills att vecka 12 passerat och risken för missfall minskat. Vi bestämde oss dagen efter att vi plussat att vi ville berätta det för honom direkt då vi inte ville hålla det hemligt inför honom. Det var sambons födelsedag och vi var  på Skånes djurpark och gick en runda. Det var jättemysigt och vi var väldigt uppfyllda av gårdagens händelse. På kvällen skulle vi äta på restaurang och vi skulle berätta för honom då kvällen kom. Vi åkte dit och hade bestämt oss för att äta buffé kvällen till ära. Vi hade inte pratat mer om vem av oss som skulle berätta om graviditeten mer än att vi skulle göra det under kvällen.

Bonussonen behövde plötsligt gå på toaletten och när han kommer tillbaka sade sambon: "Matilda har något hon vill berätta för dig."
Jag fräste av mig: "Varför ska jag berätta det? Det var i all nervositet eftersom jag inte visste hur bonussonen skulle reagera, även om jag kände innerst inne att han skulle bli glad. Det var väl stundens hetta och spänning som gjorde att jag reagerade så. Men sedan sade jag: "Du ska bli storebror." Och reaktionen blev som jag trodde. Han blev jätteglad och utbrast: "Va?! har du en bebis i magen, Matilda?" sedan sade han: "Nu är jag så glad att jag nästan börjar gråta!"

Han är så himla fin, omtänksam och kärleksfull. Tänk att en nioåring är så full av känslor och att man kan vara så duktig på att uttrycka dessa trots ung ålder. Det är vackert. Han kommer att bli världens bästa storebror!

Dagen efter vi berättat så möttes vi på toaletten på morgonen. Jag frågade honom hur det kändes att bli storebror och om han hade hunnit smälta det och ta in det ännu. Det första han då sade var: "Vi måste köpa blöjor och bebismat och vagn och allt, Matilda." Så himla gulligt! Vi kom sedan överens om att det faktiskt var ett bra tag tills att bebisen skulle titta ut och att det därför inte var så bråttom med det. 


Likes

Comments



Datumet var den 1/7, dagen innan min sambos födelsedag. Jag tyckte att jag mått illa lite till och från under den senaste tiden och trodde att jag inbillade mig och var skengravid. Diskuterade det med en av mina närmsta vänner och även hon trodde att det var kroppen som så gärna ville vara gravid, att den visade typiska graviditetstecken.

Det var några dagar innan förväntad mens och därför var jag inte säker på om det var dags att ta ett graviditetstest. Jag läste på internet att man kunde ta clear blues test vilket brukar visa om man är gravid redan några dagar innan förväntad mens. Spänd som jag var så kunde jag inte hålla mig så jag körde till apoteket och köpte ett graviditetstest. Jag pratade med samma vän som jag nämnde ovan och sade att jag köpt ett test och skulle testa så fort jag kom hem från apoteket. Vännen sade åt mig att ringa så fort jag gjort det.

De som gjort ett graviditetstest tidigare vet hur spännande det är och hur lång tiden känns från det att man kissat på stickan tills att resultatet visas. Det var de längsta tre minuterna i hela mitt liv.

Och där var det. Plusset. Jag förstod ingenting. Ingenting alls! Jag blev så lycklig och förstod inte att det var sant. Jag ringde min vän för att berätta och hon svarade inte då hon var upptagen men hon ringde upp mig sen. Hon kunde inte tro sina öron och jag fick skicka bild på graviditetstestet för att bevisa för henne att det verkligen var sant. Hon blev överlycklig för vår skull.

Jag visste att sambon och bonussonen var på väg hem från jobb och skola och de kom hem cirka tio minuter senare. När de kom, viskade jag till sambon att jag hade en överraskning till honom i en av lådorna i badrummet. Vi gick in tillsammans och jag visade honom graviditetstestet. Han trodde knappt sina ögon och blev jätteglad. Ögonen på honom tårades och vi kramade och pussade varandra. Vilken lycka!

Bonussonen berättade vi för dagen efter på sambons födelsedag och hans reaktion kommer jag att berätta om i ett annat inlägg.

Hade jag kunnat hålla mig så skulle jag ha slagit in graviditetstestet och gett sambon det i födelsedagspresent men jag kunde inte hålla mig från att berätta.

Älskade lilla pyre där i magen, vad vi längtar efter dig!



Likes

Comments