Röda rosbuketter. Geléhjärtan. Chokladaskar. Jag vet inte hur många av dessa typiska valentines-presenter som passerade mig i kassan under gårdagen. Folk är inte särskilt originella när det kommer till alla hjärtans dag. Det är åtminstone en dag som uppmärksammas och vars syfte verkligen har nått fram. Min egen dag utmärkte sig genom en spontan middag med en älskad vän mittemot. Matmässigt helt okej, sällskapsmässigt en fullkomlig succé. Unik mitt i stan bjöd på portabellosvamp mellan ciabattabröd tillsammans med en stor portion pommes. För mig som var rejält hungrig passade mängden mer än perfekt. Proppmätta var i däremot inte och strax därefter inhandlade vi både dricker och snacks som fick följa med in på den fullsatta biovisningen av Fifty Shades Darker. Den andra gången jag ser filmen och kan fortfarande konstatera att det är en av de bättre.
Däremot kan jag inte låta bli att reta mig på det som står i centrum för alla de debatter som satt igång som en reaktion på filmerna. Det är så många situationer i filmen som väcker irritation och obehag. Ur ett feministiskt perspektiv, vilket är vad vi alla borde se utifrån, oroar jag mig över den effekt som filmerna möjligtvis medför. Jag kan tycka att det inte är precis vad världen just nu är i behov av med tanke på exempelvis den kvinnofientliga man som för tillfället styr vår mäktigaste stat. Återkommande idéer om kvinnans undergivenhet gentemot mannen. Även om Fifty Shades bara visar ett exempel då det läggs fokus på en relation där mannen är dominerande, och att det absolut finns exempel där fallet är tvärtom (vilket till och med nämns i filmen), så kommer det förstnämnda att få agera mall för människors uppfattningar. Det blir plötsligt väldigt svårt att föreställa sig det omvända. Att kvinnan skulle vara den som dominerar en relation på det sättet. En totalt jämställd sådan framstår dessutom som trist och händelselös. Mr. Grey´s beteende bli något åtråvärt, men bara så länge personen i fråga är lika snygg och vältränad. Annars är det bara fruktansvärt obehagligt. Framförallt det här med våldet. Det får en helt annan innebörd i och med att han är den han är. Snygg, framgångsrik, vältränad och eftertraktad. Det gör honom bara ännu mer av allt det där. Eftersom Fifty Shades är en så otroligt populär film är jag säker på att tankar som dessa appliceras på samhället och på verkligheten, vilket i sin tur bidrar till normaliseringen av en fruktansvärd våldtäktskultur.


En absolut lyckad alla hjärtans dag ändå, på alla sätt. Jag hoppas att din var detsamma. Kram.

Likes

Comments


De senaste dagarna kan beskrivas som både händelserika och otroligt långdragna. 48 timmars ledighet övergick i helg och en mysig fredagsfrukost på Espresso House med en favorit. Festligheter under kvällen som resulterade i en av de roligaste utgångarna på länge. Lördagen sammanfattas med sovmorgon och kvällsjobb där ytterst få kunder gjorde ett besök. En söndag då säsongens första fotbollsmatch spelades för vår del. Riktigt intressant att se hur länge konditionen skulle räcka, och inte helt oväntat visade sig 90 minuter vara minst lika jobbigt som jag minns det. En välbehövlig och stor portion tacos senare befann jag och Moa oss på en spontanbio med Fifty Shades Darker på duken. Jag tyckte verkligen om den första filmen men denna var något helt utöver det vanliga. Så så bra. Jag skulle utan tvekan spendera 135 kronor till för att få se den ytterligare en gång så snart som möjligt.

En lång måndagsmorgon följt av jobb som utmärkte sig genom brutal träningsvärk i rygg och höfter från matchen dagen före. När jag äntligen stämplat ut körde jag, utan att mellanlanda i hemmet, till gymmet och anslöt mig till resten av laget för den cirkelträning som återkommer varje måndag. Ett av de jobbigaste passen hittills, fyllt av burpees och tröttsamma armhävningar.
Genom den här snabbspolningen har texten har nu hunnit ikapp tiden. Både kropp och huvud har drabbats av extrem utmattning, och jag ska alldeles strax låta mig själv somna för natten. Laddar upp för ännu en jobbdag, en tisdag som dessutom råkar vara alla hjärtans dag, vilket tyvärr inte innebär något speciellt. Kram och godnatt.

Likes

Comments


Onsdag, den mellersta bland vardagar och min har till nittio procent bestått av jobb. De resterande tio utgjordes av morgonen före och kvällen efter. Fyrtio minuter efter att jag stämplade ut befann jag mig i Luleå Energi Arena, iklädd fotbollskläder och hyfsat redo för lagets sista futsalmatch i turneringen som pågick. Den skulle bara vara i en kvart, och jag började känna att stressen som tagit mig dit i tid nästan var obefogad. Matchen visade sig trots allt vara riktigt riktigt rolig, men alldeles för kort. Otroligt ansträngande för andningen men inte för kroppen i sig. Resultatet var däremot inte till vår fördel, tyvärr.

I skrivande stund sitter jag med min tredje kopp te och laddar inför min lediga dag imorgon. Det var inte alls många dagar sedan jag var ledig, men ändå ser jag framemot det som om det vore hela veckor sedan. När jag jobbar längre pass känns det som om dagarna bara går, utan tillfälle till att göra det jag verkligen vill. Så imorgon ska jag försöka fokusera på det. Kram.

Likes

Comments

Idag började jag dagen med en sväng till gymmet och några marklyft följt av ett halvtimmespass för magen. Jag var fullkomligt dötrött när väckarklockan ringde i morse, men lyckades ändå släpa mig upp på fötter efter några minuters tvekan. Gårdagen var inte särskilt krävande i sig. Jag var ledig och låg i soffan under i princip hela dagen. Däremot tog jag och Moa oss igenom ett benpass innan vi anslöt oss till laget för fyrtiofem minuter cirkel, vilket möjligtvis är två av anledningarna till den trötthet jag kände morgonen efter. Ingen träningsvärk, men någon annan typ av utmattning i musklerna. Är hur som riktigt nöjd med att jag orkade mig upp ur sängen och hela vägen till gymmet. Det som oftast tar emot är ju att överhuvudtaget öppna ögonen och ställa sig upp. När man väl är på benen så brukar det kännas som vilken tidpunkt som helst under morgonen, åtminstone för mig. Det känns dessutom alltid så himla bra efter ett morgonpass, så varje gång det känns tufft att vakna brukar jag tänka på hur värt det i slutändan kommer vara.

Bortsett från träning har jag ägnat dagen åt jobb. Från klockan 10 till klockan 19. En tid som är relativt vanlig för mig och som jag inte riktigt bestämt ifall jag trivs med eller inte. Jag hinner inte göra särskilt mycket innan ett sådant jobbpass, inte heller efter. Samtidigt undviker jag de timmar då det absolut minsta antalet människor handlar mat, de timmar som tenderar att bli långtråkiga. Dagen går därför någorlunda fort, vilket är positivt. Åtminstonde för tillfället har jag bestämt mig för att trivas med den arbetstiden, då den återkommer rätt ofta.

Då jag absolut inte haft någonting att fota idag kommer några bilder från i fredags då Anya dukade upp en riktig helgmiddag för henne, Sanna, Cornelia och mig. Hur gott och hur mysigt som helst. Älskar kvällar som dessa. Då man bara umgås med underbara vänner, äter god mat och är sig själv.

Likes

Comments


Den här dagen har varit som en förvirrande blandning av bra och mindre bra. Bra för att Sanna äntligen ska få uppfylla sin dröm och bo som au pair i USA. Mindre bra för att jag inom de närmaste tretton månaderna inte har en aning om när jag kommer att få se henne igen. Ända sedan jag kom hem från Thailand har jag nästan känt ett beroende av att vara i närheten av henne. Jag är så förbannat glad över att vi fick ut så mycket av den här sista månaden som vi faktiskt fick. Månaden som innebar båda våra födelsedagar, och allt det roliga som hör därtill. Allt däremellan, som vi med nöd och näppe lyckades klämma in i vardagen. Middagar, övernattningar, fester, spakvällar. Stora händelser som små, alla väger lika tungt. Jag är osäker på om du inser hur mycket szechuan-middagen betydde för mig. Det var visserligen bara en vanlig kväll, men på grund av omständigheterna blev den allt annat just vanlig. Under den senaste månaden har småsaker som tidigare bara ingått i vardagen, fått en så drastiskt mycket större betydelse. Samtidigt som jag brister över tanken på att du inte längre bor en kort bilresa bort, så är jag fruktansvärt tacksam över att du har fått mig att uppskatta de gånger jag varit nära dig mer än vad jag trodde var möjligt den här senaste tiden.

Igår hoppade jag in i bilen och körde bort till henne så snart jag kunde. Hon hade fullt upp. Att packa inför ett år i ett annat land och samtidigt hålla sig under samma viktgräns som någon påväg på solsemester i tre veckor, visade sig vara lika tidskrävande som hon förväntat sig. Jag satt på golvet och tittade på, hjälpte till att uppskatta vikten då och då. Blev bjuden på fika och och ett glas pepsi. Låg i sängen och tittade på klipp medan hon sprang runt i huset och försökte få ordning på allt som skulle få följa med och allt som skulle uteslutas. Tiden rann iväg. Fyra timmar har aldrig varit så korta. Hela jag gjorde allt jag kunde för att undvika det där slutgiltiga som så småningom skulle komma. Jag ville inte säga hejdå, för jag visste att jag inte skulle kunna komma tillbaka som om det vore vilken annan dag som helst. Att åka därifrån med den vetskapen var jobbigare än jag kunde ana.

Jag är så ofattbart glad över att du faktiskt i detta nu lever upp till det du alltid önskat göra. Dessutom så förbannat imponerad över att du vågar. Att på egen hand ta sitt pick och pack 7 000 kilometer hemifrån och flytta in hos en i princip okänd familj under ett helt år, vars språk och kultur är en helt annan. Vem som helst hade varit snabb med ett 'tack, men nej tack', orolig över allt som kan tänkas bli jobbigt eller gå fel. Du ser på det hela med så positiva ögon att absolut ingen kan låta bli att ryckas med och glädjas för din skull. Du rycker på axlarna inför alla eventuella motgångar som kan tänkas dyka upp och utbrister 'vad är det värsta som kan hända? Att jag inte trivs och åker hem?' Det är därför imponerar du mig.

När jag hävdar att det här året är påväg att bli bland det bästa i ditt liv, så tvekar jag inte för en enda sekund. Jag är så obegripligt stolt över dig, och jag tror inte att du själv inser hur mycket du har förgyllt de tre senaste åren av mitt liv. Jag kommer att sakna dig varje dag du är borta. Ha så fantastiskt roligt, vi ses snart. Kram.

Likes

Comments


Klockan 10.00 startade jag den här lediga lördagen med ett magpass och några marklyft i gymmet, innan jag skyndade mig hemåt för att strax därpå återvända till stan och möta upp Sanna. En lång lunch på ett proppfullt Mat & Prat bestående av den utan tvekan godaste focaccian som norra Europa har att erbjuda. Sällskapet var till och med bättre än så. Syftet och målet med dagen var att inhandla ett halsband var, och snart var letandet i full gång. Vi hade vid tidigare tillfälle bestämt att begränsa oss till Snö of Sweden som har ett överflöd att helt otroligt fina smycken, och framförallt halsband som vi var ute efter. Utmaningen var att hitta ett som det fanns två av, då varenda butik verkade anse att ett exemplar av varje design tillräckligt. Att lägga en beställning var inte heller ett alternativ då Sanna faktiskt flyttar till USA dagen efter denna (hur sjukt är inte det). Lösningen såg ut på så sätt att ett av smyckena köptes på Smycka, samtidigt som vi via telefon la undan en likadan på Top Store. Vi kunde därmed vara säkra på att få tag på två av samma design. Resultatet är helt klart värt allt letande fram och tillbaka med både bil och ben.


Dagen såg redan ut att avslutas med en riktigt mysig kväll tillsammans med familjen, vilket jag verkligen började se framemot. När jag och Sanna tillslut satte oss i varsin bil åt varsitt håll började jag jakten på snacks med en sväng förbi både Ica och Coop. Väl hemma satte jag igång med att vispa ihop en chokladmousse som snart skulle få utgöra efterrätten. Framförallt för att det är så fruktansvärt gott, men också för att vi hade en sojagrädde som behövde komma tillanvändning. Moussen var en perfekt avslutning på en supergod middag, och dessutom otroligt enkel då den endast består av två ingredienser. Grädde och smält choklad, ingenting annat. Vispade sojagrädden i några minuter samtidigt som jag smälte chokladen. Därefter vispade jag bara ihop de båda ingredienserna, fyllde glas och satte in dem i kylen där de stod tills de skulle ätas. Chokladen jag använde var den mörka bakchokladen från Fazer, min favorit. En efterrätt som verkligen rekommenderas till dig som gillar det okomplicerade och absolut inte kan få nog av choklad.

Det blev en ledig lördag i allra högsta grad som jag känner att jag verkligen behövde. Ett träningspass, några värdefulla timmar på stan med min bästa vän, följt av en mysig middag och kväll i soffan. Hur härligt.

Likes

Comments


Jag började dagen på precis samma sätt som gårdagen. Åt frukost i åtminstone en och en halv timme innan jag åkte till gymmet, omedvetet samma klockslag som dagen före. Några marklyft, mage och lite axlar fick utgöra dagens träning, ett pass som var tungt i stunden men som i slutändan bara gjorde mig hyfsat trött. Träningsvärken från gårdagen är brutal vilket möjligen har mycket med saken att göra. Från morgonens träning värker åtminstone händerna från alla marklyft. Antar att det är någonting.

Nu har jag fixat iordning en matlåda med sötpotatis och sojanuggets till middag eftersom jag jobbar kväll. Känner redan nu att det kommer bli en riktigt lång och framförallt trött kväll. Jag kämpar emot frestelsen att istället lägga mig i soffan och slockna några timmar.

Likes

Comments

Från en av de sista dagarna i Thailand. Längtan tillbaka till solen och värmen är avsevärd.


En ledig måndag var jag riktigt tacksam över. Fick till en av de lugnaste och mest harmoniska dagarna på länge. En dag helt utan måsten, då jag gjorde precis vad jag kände för i stunden. Då jag verkligen kände att jag hade tid till saker som jag annars inte kan prioritera, som jag egentligen inte behöver prioritera. Att ta en långfrukost i soffan framför en bortglömd serie, och slå på två extra avsnitt bara för att det var så bekvämt. När jag sedan kände för att åka iväg till gymmet, så gjorde jag det. För sent för att folkmassan som gillar att träna innan sitt 8-5-jobb, men för tidigt för de som istället föredrar lunchrasten. Ett efterlängtat benpass med hög musik i hörlurarna klarades av innan jag återvände hemåt, mitt på dagen. Fixade iordning lite lunch och satte mig vid datorn där jag stannade under de följande tre timmarna, läste bloggar, redigerade bilder, drack Celsius och skrev inlägg. Jag gjorde allt som jag för stunden hade lust till att göra. Det kan låta trist, men var i själva verket hur härligt som helst.

Tillslut slog jag ihop datorn, sminkade mig och åkte in till stan för att möta mamma. Det är nämligen så att jag har en brist på vinterjackor mitt i denna vintermånad. Ja, om jag ska vara helt ärlig har jag brist på det mesta i klädväg som borde vara en självklarhet för en norrlandsbo, framförallt i januari. Införskaffade mig därför en jacka från Peak Performance och deras nya kollektion. Ett riktigt snyggt, svart och välbehövligt inköp som jag verkligen kommer att ha nytta av. Vi gjorde även ett försök angående skor och kikade runt på några affärer, tyvärr utan vidare tur. Skor är något jag har svårt för att köpa, då jag är så fruktansvärt ointresserad av dem. Jag struntar fullständigt i vad jag har på fötterna. Så länge de är diskreta och bekväma är jag nöjd.

När dagen blev kväll åkte jag tillbaka till stan för ett cirkel-pass med fotbollslaget. Upplägget var ungefär samma som det varit för en vecka sedan, men känslan efteråt var helt annorlunda. Förra måndagen hade jag i princip inte tränat på en månad, så illamåendet var kanske inte helt obefogat. Denna gång kände jag en stor skillnad och förundrades över hur kroppen kunde vänja sig så bra med träning på bara någon vecka.

Likes

Comments


Kvällen före min tjugonde födelsedag, fredagkväll, var ett bord på Kitchen & Table bokat för fyra av mina familjemedlemmar. En födelsedagsmiddag är inte ens att diskutera när någon i familjen ska firas, utan bara något som alltid blir av. Jag är en sådan person som älskar att umgås med min familj så denna tradition kunde inte ha passat mig bättre. Clarion's middagsrestaurang bjöd på spännande och faktiskt väldigt god mat. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad jag åt. Någon form av linsgryta, som jag för övrigt älskade lyckades jag snappa upp, men resten av tallriken förblev ett mysterium. Det var absolut inte det godaste jag ätit men klart bättre än godkänt. Till efterrätt beställde jag in en chokladtryffel och massor av te, gott alltihop. Framförallt var middagen fantastiskt mysig och jag uppskattade verkligen att få spendera lite tid tillsammans med hela familjen.


På födelsedagsmorgonen väcktes jag med sång och underbara presenter från familjen. Agnes som i skrivande stund befinner sig i Malaysia hade dessutom lyckats skicka med en present. Herregud vad jag hade velat ha henne hemma nu, och framförallt under den här helgen. Jag ägnade hela morgonen åt att förbereda födelsedagsbrunchen som snart skulle få besök av sex hungriga tjejer. Klockan elva ringde en efter en på dörren, några piggare än andra. Brunchen bestående av fruktfat, pannkakor, bär, chokladbollar, pepparkaksbröd och smoothie med granatäpple, var ingenting i jämförelse med de människor som satt runt köksbordet. Världens mysigaste tjejer, jag var så glad att de var där. En bättre start på min födelsedag kunde jag inte ha önskat mig.

Senare tog jag och Sanna en sväng på stan, kollade på smycken och bockade av första inköpen på bolaget. Jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så liten. Jag skämtar inte. Var så nervös i kassan att jag glömde både påsar och börsen, medan en medelålders man tittade på mig och försiktigt undrade om jag var där för första gången. Haha.


Resten av dagen blev mer fylld av stress än planerat. Middagen åt jag här hemma och skyndade mig sedan hem till pappa, vars hus för tillfället stod tomt. Ute på bron stod redan Rebecka och Celinn och väntade i januarikylan. Jag lyckades alltså komma sent till min egen förfest. Men men, väl inne satte vi igång musiken och hällde upp chips i skålar. Samma gäng som bara några timmar tidigare befunnit sig på min brunch, kompletterat med några underbara människor till, anlände en efter en. Tillslut var livet igång, en hysteriskt festlig förfest. Jag måste bara få påpeka, fyfan vad roliga ni är allihopa. Helt galna. Jag ångrar inte för en sekund att jag en gång lärde känna var och en av er. Ni gjorde kvällen till något alldeles speciellt.

När klockan slagit relativt tidigt begav vi oss mot Olearys, där ingen av oss hade mycket till förväntan på att få bli insläppta. Ett gäng 18/19/20-åringar som trotsar en 23-årsgräns under en löningshelg lät inte särskilt hoppfullt i mina öron. Däremot ska man aldrig kasta in handduken i förväg, och helt plötsligt stod vi där inne med tre korgar nachos och några drinkar medan vi kastade bowlingklot mot käglorna. Någon timme senare kom vi fram till att Allstar var en bra idé, och bytte ställe. Efter ytterligare en timme påbörjade vi en promenad till Max, köpte pommes och satte oss ned med ett hysteriskt roligt gäng. Det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag gjorde där. Likt så många andra utekvällar var förfest och efterfest bäst (ett långvarigt nattkäk på Max i detta fall, haha). Är så tacksam till alla som var en del av min födelsedag. Ni är så galet roliga allihopa.

På söndagmorgon vaknade jag tidigt med ångest över hur det skulle se ut hemma hos pappa. Klockan nio var jag på plats och städade igenom den relevanta våningen som absolut inte var stökig på den nivå jag oroat mig för. Med Ed Sheeran i högtalarna tog den inte mer än 90 minuter att städa igenom. En vinterpromenad till glasåtervinningen senare mådde jag prima.
Lite senare satte jag och mamma igång med att förbereda födelsedagsfika som släkt och vänner snart skulle komma förbi och bli bjudna på. Ett flertal härliga människor dök upp efter klockan tre, kramades och lämnade fina presenter. Helgen avslutades med stans bästa sushirullar och några avsnitt av Skam med familjen. En helg som åker rakt upp på topplistorna och som sent kommer glömmas.

Likes

Comments


Den åttonde december, bara två dagar innan jag flög iväg till Thailand, så fick jag en julklapp av Sanna som bland annat innebar en middag på stadens mysigaste kinarestaurang bestående av szechuan. Igår, den tjugosjätte januari tog vi tillvara på det. För dig som aldrig har smakat rätten, gör det. Påminner väldigt mycket om sötsur, men brukar inte alls kännas lika sliskig. Vi valde stekta grönsaker till såsen, och självklart massor av ris. Middagen blev väldigt lik den mat vi precis ätit kontinuerligt under en hel månad, den mat jag förmodligen borde vara leds på i det här läget. Istället verkar effekten ha varit omvänd gällande mig. Jag kan numera inte få nog av wokar, nudlar, men framförallt ris. Resan har verkligen lärt mig att älska ris, haha.


Gårdagen såg ut på så sätt att jag jobbade ett kortare pass, innan jag handlade till diverse som mamma fått i uppgift att baka under kvällen. Därefter hämtade jag upp Sanna och tillsammans körde till stan och Waldorf för en god men framförallt mysig middag. Ända sedan vi planerade in detta har jag varit nära på att spricka av längtan. Planen inkluderade även en övernattning i den lilla stugan som står på trädgården utanför huset hennes. Där låg vi med varsin påse naturgodis och tittade igenom hysteriskt roliga bloopers tills vi somnade senare än åtminstone jag borde ha gjort, med tanke på att jag var klar för jobb redan klockan nio dagen efter. Men varför skulle jag någonsin välja bort en underbar kväll/natt med min bästa vän, som dessutom flyttar över till andra sidan Atlanten om bara några dagar, framför att få känna mig pigg på jobbet. Aldrig i livet. Jag hade gärna stannat kvar i stugan i flera dygn och försökt hindra henne från att åka alls. Jag saknar dig redan så fruktansvärt mycket.

Likes

Comments