En heldag med flygresor och köer drog rejält med energi ur oss, och igår kom vi inte ifrån sängen förrän klockan elva. Som tur är var vädret just då inte direkt något att hurra för. Det gjorde därför inte så mycket att halva första dagen spenderades i lägenheten. När vi väl tog oss ut gick vi en kortare promenad ner till stranden, där det alltid är mycket på gång oavsett väder.


Snart möttes vi upp av pappa och Mia som tog med oss på en asiatisk lunch alldeles i närheten. Allt för hungriga hade vi ännu inte hunnit bli men mat är ju alltid mat, och den här var verkligen supergod. Till efterrätt blev vi övertalade att dela på några banana springrolls, det vill säga vårrullar med banan. Precis lika gott som det låter.


Efter lunchen tog vi en snabb dusch och begav oss mot Mall of the Emirates för någon timme med shopping i det blåsiga vädret. Det är så obegripligt många butiker samlade i en och samma byggnad att du snart inte har en aning om vad du egentligen vill lägga pengarna på. Själv kom jag aldrig in i något shoppingläge. Både jag och Amanda kände oss jetlaggade (3 timmar i tidsskillnad haha) och energin var inte riktigt på topp. Förutom en kaffe var kontosaldot så mycket som oförändrat när vi hoppade in i taxin och åkte till den förbokade middagsrestaurangen.


Middagen åts på Buddha Bar, en typsik asiatiskt restaurang som är så populärt här i Dubai. Supermysig med hög musik och dämpad belysning. Två kvinnor några bord ifrån oss hade faktiskt ställt upp mobilerna på bordet med ficklamporna igång så de skulle kunna se vad de åt, haha. Maten som senare serverades var helt otrolig. Jag beställde en nudelrätt med massor av grönsaker, vid sidan av några makirullar med avokado och soltorkade tomater. Hur gott som helst! De andra var också riktigt nöjda med sin mat. Rekommenderas!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments


En liten bildström med anledning till att jag äntligen får resa tillbaka till Dubai på fredag. Som jag har längtat. Helt sanslöst. Inte nog med det får jag ha med mig min förmodligen äldsta vän, och garanterat en av de underbaraste människorna jag känner. Jag har faktiskt upplevt både jul och nyår i Dubai tillsammans med Amanda för ett år sedan, och jag ser så galet mycket framemot att få göra om det i en lite miniverson. Sju hela dagar efter den tredje kommer att spenderas i denna fantastiska stad. Kan inte smälta att planet lyfter om bara ett och ett halvt dygn.

Idag började jag klockan åtta, tidigare än jag börjat på flera veckor, och självklart försov jag mig. Utan att varken ha vaknat eller ätit ordentligt satte jag mig i kassan, glad över att det inte skulle bli någon vidare lång dag. Jag är en sådan person som verkligen inte klarar av att gå utan frukost under särskilt lång tid. Inom en timme kryper illamåendet på. Att ständigt bli passerad av nybakade bröd och kanelbullar hjälpte inte alls. Efter ytterligare någon timme började huvudet skrika efter koffein, medan jag bestämt mig för att klara mig utan en celsius tills jag slutat.
Strax efter hemkomsten gav jag och Moa oss ut i eftermiddagstrafiken, hämtade upp mamma samt varsin Subway-macka, och landade hemma hos kusinen och hennes snart två-åring. Världens mysigaste lilla person. Så härlig avslutning på en i övrigt väldigt trött dag. Imorgon väntar den sista jobbdagen innan en veckas ledighet i solen, det kunde ju absolut ha varit värre.

Likes

Comments


Måndag och morgon. Jag var dödstrött när alarmet satte igång. Kroppen är utsliten som aldrig förr efter helgens matcher. Jag är verkligen inte van vid detta redan i februari, flera månader innan säsongen sätter igång på riktigt. Jag stämplade in för jobb klockan elva idag så det fick bli en liten välbehövlig sovmorgon. Med en marginal på 90 minuter gjorde iordning min favoritfrukost, chokladgröt med banan och jordnötssmör, och satte mig framför datorn. Älskar att ha långa lugna morgnar utan någon som helst stress. Offrar gärna en halvtimmes sömn för att slippa en stressig morgon, vilket för mig är en förutsättning för att resten av dagen ska flyta på så bra som möjligt.

Trettio minuter efter dagens jobbpass befann jag mig på gymmet för två varv cirkelträning tillsammans med laget. Precis som jag själv var även de andra riktigt slitna efter helgen. Trots det körde vi på hur bra som helst. De är få sammanhang som man känner sig så peppad i som under ett träningspass tillsammans med laget. Oändligt mycket mer motiverande än om träningen utfördes på egen hand.


Likes

Comments


För några dagar sedan när chokladsuget höll på att ta över mig kom jag väldigt passande över detta recept på cookie dough chocolate cups. Bitar av "kakdeg" täckta med massor av choklad. Hur drömigt?? Enkla att röra ihop och dessutom helt fria från animalier. Riktigt goda också. Helt perfekta för mig som är fullkomligt galen i choklad.


Grundreceptet tog jag härifrån, men hällde på lite mer av det ena och det andra när jag kände att det behövdes.

Cookie dough chocolate cups

1 dl valfritt mjöl (mandel, hasselnöt, havre m.m)
3 msk smält kokosolja
2 tsk nötsmör
1 msk agavesirap
1-3 msk havre- eller mandeldryck
0.5 tsk vaniljpulver
1 krm salt
1.5 dl chokladknappar eller hackad choklad
200 g mörk choklad + 1 msk kokosolja

Gör såhär: Blanda alla ingredienser förutom chokladen i en bunke, och tillsätt sedan den hackade chokladen (alt. chokladknapparna). Ställ i kylskåp medan du smälter chokladen tillsammans med kokosoljan. Täck botten av några muffinsformar med choklad och frys i 2 minuter. Rulla bollar av degen, platta till en aning och placera dem på chokladen i formarna. Täck sedan bollarna med resten av chokladen och ställ in i frysen ytterligare några minuter. Så enkelt och snabbt!

Likes

Comments


Torsdagen var en av veckas två lediga dagar. Morgondagen är ytterligare en. Jag brukar tycka sådär om att vara ledig någon dag mitt i veckan, eftersom de flesta inte är det. Till skillnad från helgen då sådant brukar vara väldigt lätt att synka. Den här torsdagen var jag däremot inte ensam med ledigheten, passande nog. Anya bjöd in på en lyxig brunch, i restaurangklass, som stod framdukad och klar när jag knackade på kring tvåtiden. Några timmar satt vi där, tillsammans med Anyas syster och vän som anslöt sig bara en stund efter mig. Åt pannkakor och berättade overkligt verkliga spökhistorer. Sådana som somliga faktiskt både hävdar och är övertygade om är verklighet, medan andra andra bara lägger den i facket för det orimliga och påhittade. Jag vill inte tro på historier som dessa, just för att de gör mig obekväm och till och med vettskrämd. Samtidigt är det svårt när så många faktiskt påstår sig ha upplevt det på ett så övertygande sätt. Otroligt intressant i varje fall, och centrum under en riktigt mysig torsdagsbrunch.

Dagen fortsatte på samma matiga riktning bana när Anya och Cornelia lite senare bjöd mig på en middag inne på Roasters i stan. Kvällen var deras födelsedagspresent till mig och något jag sett framemot ända sedan dess. Rosaters har enligt mig en av de mysigaste atmosfärerna bland Luleås lilla utbud av restauranger. Menyn är inte helt fel den heller. Trots att den är kort finns det alltid något som sticker ut. Dock fokuserar ofta de vegetariska rätterna tyvärr mycket på ost, vilket absolut inte är min grej.
Jag beställde en grön (?) risotto och de andra varsin soppa på jordärtskocka. Allt var otroligt gott, men framförallt hur mysigt som helst. En kväll med två av de bästa människor jag känner, som definitivt måste göras om.


Hela fredagen bestod av jobb medan fotbollslaget påbörjade helgens cup med den första av tre matcher. Tyvärr slutade den i förlust med en skillnad på ett mål. Efter jobbet svängde jag förbi stan och hämtade sushi, vilket blev början på en riktigt lugn myskväll. Lika bra var väl det, då nästa match blåstes igång redan 7.30 imorse. Denna gång deltog även jag. Motståndet var bra, riktigt riktigt bra. Helgens andra match slutade i förlust med samma resultat som den tidigare.
Vädret idag var fantastiskt, däremot såg jag inte mycket av det. Tröttheten var brutal efter den orimligt tidiga fotbollsmatchen och jag rörde mig i princip inte från soffan förrän klockan började närma sig tre och det blev dags att stämpla in för kvällsjobb. Aldrig har sju timmar varat så länge. Fruktansvärt få kunder och inte alls mycket att sysselsätta sig med. Minuterna bokstavligt kröp fram innan jag äntligen fick sätta mig i bilen och styra hemåt. Vrålhungrig stegade jag direkt in i köket och gjorde i ordning kvällsmat. Här sitter jag nu, med tunga ögonlock framför datorn och en kropp som inte vill ha annat än sömn. Så det är precis vad jag ska ge mig själv. Lite sömn.

Likes

Comments


Röda rosbuketter. Geléhjärtan. Chokladaskar. Jag vet inte hur många av dessa typiska valentines-presenter som passerade mig i kassan under gårdagen. Folk är inte särskilt originella när det kommer till alla hjärtans dag. Det är åtminstone en dag som uppmärksammas och vars syfte verkligen har nått fram. Min egen dag utmärkte sig genom en spontan middag med en älskad vän mittemot. Matmässigt helt okej, sällskapsmässigt en fullkomlig succé. Unik mitt i stan bjöd på portabellosvamp mellan ciabattabröd tillsammans med en stor portion pommes. För mig som var rejält hungrig passade mängden mer än perfekt. Proppmätta var i däremot inte och strax därefter inhandlade vi både dricker och snacks som fick följa med in på den fullsatta biovisningen av Fifty Shades Darker. Den andra gången jag ser filmen och kan fortfarande konstatera att det är en av de bättre.
Däremot kan jag inte låta bli att reta mig på det som står i centrum för alla de debatter som satt igång som en reaktion på filmerna. Det är så många situationer i filmen som väcker irritation och obehag. Ur ett feministiskt perspektiv, vilket är vad vi alla borde se utifrån, oroar jag mig över den effekt som filmerna möjligtvis medför. Jag kan tycka att det inte är precis vad världen just nu är i behov av med tanke på exempelvis den kvinnofientliga man som för tillfället styr vår mäktigaste stat. Återkommande idéer om kvinnans undergivenhet gentemot mannen. Även om Fifty Shades bara visar ett exempel då det läggs fokus på en relation där mannen är dominerande, och att det absolut finns exempel där fallet är tvärtom (vilket till och med nämns i filmen), så kommer det förstnämnda att få agera mall för människors uppfattningar. Det blir plötsligt väldigt svårt att föreställa sig det omvända. Att kvinnan skulle vara den som dominerar en relation på det sättet. En totalt jämställd sådan framstår dessutom som trist och händelselös. Mr. Grey´s beteende bli något åtråvärt, men bara så länge personen i fråga är lika snygg och vältränad. Annars är det bara fruktansvärt obehagligt. Framförallt det här med våldet. Det får en helt annan innebörd i och med att han är den han är. Snygg, framgångsrik, vältränad och eftertraktad. Det gör honom bara ännu mer av allt det där. Eftersom Fifty Shades är en så otroligt populär film är jag säker på att tankar som dessa appliceras på samhället och på verkligheten, vilket i sin tur bidrar till normaliseringen av en fruktansvärd våldtäktskultur.


En absolut lyckad alla hjärtans dag ändå, på alla sätt. Jag hoppas att din var detsamma. Kram.

Likes

Comments


De senaste dagarna kan beskrivas som både händelserika och otroligt långdragna. 48 timmars ledighet övergick i helg och en mysig fredagsfrukost på Espresso House med en favorit. Festligheter under kvällen som resulterade i en av de roligaste utgångarna på länge. Lördagen sammanfattas med sovmorgon och kvällsjobb där ytterst få kunder gjorde ett besök. En söndag då säsongens första fotbollsmatch spelades för vår del. Riktigt intressant att se hur länge konditionen skulle räcka, och inte helt oväntat visade sig 90 minuter vara minst lika jobbigt som jag minns det. En välbehövlig och stor portion tacos senare befann jag och Moa oss på en spontanbio med Fifty Shades Darker på duken. Jag tyckte verkligen om den första filmen men denna var något helt utöver det vanliga. Så så bra. Jag skulle utan tvekan spendera 135 kronor till för att få se den ytterligare en gång så snart som möjligt.

En lång måndagsmorgon följt av jobb som utmärkte sig genom brutal träningsvärk i rygg och höfter från matchen dagen före. När jag äntligen stämplat ut körde jag, utan att mellanlanda i hemmet, till gymmet och anslöt mig till resten av laget för den cirkelträning som återkommer varje måndag. Ett av de jobbigaste passen hittills, fyllt av burpees och tröttsamma armhävningar.
Genom den här snabbspolningen har texten har nu hunnit ikapp tiden. Både kropp och huvud har drabbats av extrem utmattning, och jag ska alldeles strax låta mig själv somna för natten. Laddar upp för ännu en jobbdag, en tisdag som dessutom råkar vara alla hjärtans dag, vilket tyvärr inte innebär något speciellt. Kram och godnatt.

Likes

Comments


Onsdag, den mellersta bland vardagar och min har till nittio procent bestått av jobb. De resterande tio utgjordes av morgonen före och kvällen efter. Fyrtio minuter efter att jag stämplade ut befann jag mig i Luleå Energi Arena, iklädd fotbollskläder och hyfsat redo för lagets sista futsalmatch i turneringen som pågick. Den skulle bara vara i en kvart, och jag började känna att stressen som tagit mig dit i tid nästan var obefogad. Matchen visade sig trots allt vara riktigt riktigt rolig, men alldeles för kort. Otroligt ansträngande för andningen men inte för kroppen i sig. Resultatet var däremot inte till vår fördel, tyvärr.

I skrivande stund sitter jag med min tredje kopp te och laddar inför min lediga dag imorgon. Det var inte alls många dagar sedan jag var ledig, men ändå ser jag framemot det som om det vore hela veckor sedan. När jag jobbar längre pass känns det som om dagarna bara går, utan tillfälle till att göra det jag verkligen vill. Så imorgon ska jag försöka fokusera på det. Kram.

Likes

Comments

Idag började jag dagen med en sväng till gymmet och några marklyft följt av ett halvtimmespass för magen. Jag var fullkomligt dötrött när väckarklockan ringde i morse, men lyckades ändå släpa mig upp på fötter efter några minuters tvekan. Gårdagen var inte särskilt krävande i sig. Jag var ledig och låg i soffan under i princip hela dagen. Däremot tog jag och Moa oss igenom ett benpass innan vi anslöt oss till laget för fyrtiofem minuter cirkel, vilket möjligtvis är två av anledningarna till den trötthet jag kände morgonen efter. Ingen träningsvärk, men någon annan typ av utmattning i musklerna. Är hur som riktigt nöjd med att jag orkade mig upp ur sängen och hela vägen till gymmet. Det som oftast tar emot är ju att överhuvudtaget öppna ögonen och ställa sig upp. När man väl är på benen så brukar det kännas som vilken tidpunkt som helst under morgonen, åtminstone för mig. Det känns dessutom alltid så himla bra efter ett morgonpass, så varje gång det känns tufft att vakna brukar jag tänka på hur värt det i slutändan kommer vara.

Bortsett från träning har jag ägnat dagen åt jobb. Från klockan 10 till klockan 19. En tid som är relativt vanlig för mig och som jag inte riktigt bestämt ifall jag trivs med eller inte. Jag hinner inte göra särskilt mycket innan ett sådant jobbpass, inte heller efter. Samtidigt undviker jag de timmar då det absolut minsta antalet människor handlar mat, de timmar som tenderar att bli långtråkiga. Dagen går därför någorlunda fort, vilket är positivt. Åtminstonde för tillfället har jag bestämt mig för att trivas med den arbetstiden, då den återkommer rätt ofta.

Då jag absolut inte haft någonting att fota idag kommer några bilder från i fredags då Anya dukade upp en riktig helgmiddag för henne, Sanna, Cornelia och mig. Hur gott och hur mysigt som helst. Älskar kvällar som dessa. Då man bara umgås med underbara vänner, äter god mat och är sig själv.

Likes

Comments


Den här dagen har varit som en förvirrande blandning av bra och mindre bra. Bra för att Sanna äntligen ska få uppfylla sin dröm och bo som au pair i USA. Mindre bra för att jag inom de närmaste tretton månaderna inte har en aning om när jag kommer att få se henne igen. Ända sedan jag kom hem från Thailand har jag nästan känt ett beroende av att vara i närheten av henne. Jag är så förbannat glad över att vi fick ut så mycket av den här sista månaden som vi faktiskt fick. Månaden som innebar båda våra födelsedagar, och allt det roliga som hör därtill. Allt däremellan, som vi med nöd och näppe lyckades klämma in i vardagen. Middagar, övernattningar, fester, spakvällar. Stora händelser som små, alla väger lika tungt. Jag är osäker på om du inser hur mycket szechuan-middagen betydde för mig. Det var visserligen bara en vanlig kväll, men på grund av omständigheterna blev den allt annat just vanlig. Under den senaste månaden har småsaker som tidigare bara ingått i vardagen, fått en så drastiskt mycket större betydelse. Samtidigt som jag brister över tanken på att du inte längre bor en kort bilresa bort, så är jag fruktansvärt tacksam över att du har fått mig att uppskatta de gånger jag varit nära dig mer än vad jag trodde var möjligt den här senaste tiden.

Igår hoppade jag in i bilen och körde bort till henne så snart jag kunde. Hon hade fullt upp. Att packa inför ett år i ett annat land och samtidigt hålla sig under samma viktgräns som någon påväg på solsemester i tre veckor, visade sig vara lika tidskrävande som hon förväntat sig. Jag satt på golvet och tittade på, hjälpte till att uppskatta vikten då och då. Blev bjuden på fika och och ett glas pepsi. Låg i sängen och tittade på klipp medan hon sprang runt i huset och försökte få ordning på allt som skulle få följa med och allt som skulle uteslutas. Tiden rann iväg. Fyra timmar har aldrig varit så korta. Hela jag gjorde allt jag kunde för att undvika det där slutgiltiga som så småningom skulle komma. Jag ville inte säga hejdå, för jag visste att jag inte skulle kunna komma tillbaka som om det vore vilken annan dag som helst. Att åka därifrån med den vetskapen var jobbigare än jag kunde ana.

Jag är så ofattbart glad över att du faktiskt i detta nu lever upp till det du alltid önskat göra. Dessutom så förbannat imponerad över att du vågar. Att på egen hand ta sitt pick och pack 7 000 kilometer hemifrån och flytta in hos en i princip okänd familj under ett helt år, vars språk och kultur är en helt annan. Vem som helst hade varit snabb med ett 'tack, men nej tack', orolig över allt som kan tänkas bli jobbigt eller gå fel. Du ser på det hela med så positiva ögon att absolut ingen kan låta bli att ryckas med och glädjas för din skull. Du rycker på axlarna inför alla eventuella motgångar som kan tänkas dyka upp och utbrister 'vad är det värsta som kan hända? Att jag inte trivs och åker hem?' Det är därför imponerar du mig.

När jag hävdar att det här året är påväg att bli bland det bästa i ditt liv, så tvekar jag inte för en enda sekund. Jag är så obegripligt stolt över dig, och jag tror inte att du själv inser hur mycket du har förgyllt de tre senaste åren av mitt liv. Jag kommer att sakna dig varje dag du är borta. Ha så fantastiskt roligt, vi ses snart. Kram.

Likes

Comments