View tracker


Det sägs att Phi Phi är en av de vackraste öar som vi faktiskt har här på jorden, och trots att jag sett ytterst få av dessa hade jag ingenting att invända när vi steg i land efter dryga timmen på havet. Inte ett ögonblick av den tiden vi fick uppleva på Phi Phi gjorde mig besviken. Tvärt om var jag frustrerad över att vi inte ägnade åtminstone en vecka åt ön. Den dagstur vi valde upplevdes snarare som en halvtimme när den väl var slut. Samtidigt kände vi oss mer än tacksamma över varje minut vi fick möjlighet att spendera på den här fantastiskt vackra ön. Vi som så bestämt kommit överens om att det absolut inte fick uteslutas. En magkänsla som funnits där från början menade på hur viktigt det var att inte lämna Thailand utan att göra ett besök på Phi Phi. Att följa den visade sig vara ett av våra bättre beslut.


Solen upplevdes starkare ute på ön än vad den hade varit på fastlandet, ljusare. I ett land som Thailand blir det så tydligt vilken betydelse solen har för allt som kan tänkas träffas av dess strålar. Det är inte alls någon svårighet att notera det faktum att alla faktorer som bildar omgivningen tenderar att höja varandra. Ett otroligt tydligt exempel är havet, som egentligen är ingenting utan omgivningens inverkan. Vinden som blåser liv och vågor vilket ger havet sitt signifikanta ljud. Himlen som speglar sin blåa färg, i kombination med solen som med sitt ljus skapar den klara turkosa ton som hör hemma på vykort och i reklamblad. Phi Phi öarna är ett praktexempel på en plats där omgivningens faktorer samarbetat på ett felfritt och harmoniskt sätt. Som ett fotografi med syfte att locka fram dagdrömmar eller avundsjuka. Skillnaden var att den här dagen var en del av verkligheten, utan varken kontrast- eller färgjusteringar.


Vi hade inte mycket till plan som skulle strukturera vår dag ute på Phi Phi. Någon önskan om att få se Maya Bay befann sig i bakhuvudet, men uteslöts när vi senare fick förklarat för oss att turerna dit redan hade avgått för dagen. Andra alternativ visade sig gå upp i alldeles för höga summor, pengar som vi just då inte kände oss beredda att betala. Istället frågade ett par personer om vilken strand som var den absolut vackraste, och Long Beach var ett återkommande svar. Mycket av den första timmen bestod därför av att hitta den stranden, inte helt lätt ska jag säga dig. Jag är än inte säker på om det faktiskt var Long Beach som vi tillslut hamnade på. Vi följde skyltarna i näst intill en timme innan vi gav upp inför värmen och la oss på en strand som vi ansåg vara mer än vacker nog. Vad spelade det egentligen för roll, vi blev i vilket fall bjudna på en riktig drömdag. Brännheta solstrålar träffade inte på något som helst hinder på den klarblåa himlen och tvingade oss att varva solen med några simtag i havet, vilket absolut inte heller var något att klaga på. Havet var det klaraste jag någonsin sett eller simmat i. Stunden vi hoppade av båten klev vi samtidigt in i en solig resebroschyr. Jag kan inte komma på någon bättre liknelse. Inget sätt att beskriva den dagen bättre. Jag blev fullkomligt förälskad i Phi Phi, och jag har lovat mig själv att ön absolut kommer att få se mer av mig i framtiden.

Likes

Comments


Med två timmar kvar till midnatt klämde vi oss in på en restaurang proppfull med festglada människor för att överhuvudtaget få i oss någon mat. En nyårsmiddag som befann sig ovanligt lågt ner på vår prioriteringslista. Den som alltid har fått vara kvällens höjdpunkt fick den här gången kliva åt sidan och göra plats åt mycket annat som skulle hinnas med. Ett säkert kort, pad thai, gjorde sitt bästa för att maskera smaken av den knallröda och fruktansvärt vidriga drinken som marknadsfört sig så bra i menyn, men som visade sig ha en dominant spritig smak när de vi senare fick den i handen. Klunk efter klunk kämpade sig ner i halsen, och varvades med några snabba tuggor av nudlarna. Middagen var långt ifrån den lyxiga och långdragna nyårsmiddagen som varje år spelar en så viktig roll under kvällen. Istället gjorde vi vårt bästa för att få i oss maten innan vi slängde upp pengarna på bordet och satte kurs mot inträdesdisken. Neonfärg täckte redan en stor del av våra kroppar, precis som den gjorde för så många andra i vår omgivning. På så sätt var det som om alla hörde ihop, trots att vi egentligen var så olika. Vi tillhörde garanterat den allra yngsta kategorin bland hundratals tjugo, trettio, fyrtio och till och med femtioåringar från världens alla hörn. Den likhet vi alla delade var att vi befann oss på Koh Phangan av samma anledning. Att fira in året 2017.


Att kalla händelsen för världens största beachparty bidrar inte särskilt förvånansvärt till skyhöga förväntningar. Däremot är inte alla förväntningar positiva och nervositeten kommer som ett brev på posten. Nervositet över om väskan kommer vara lika full när det är dags att återvända hem. Om den alls kommer hänga kvar över axlarna. Oro över att inte längre se skymten av kända ansikten i det enorma folkhavet. Att någon annan ska utnyttja den situationen och se sig ha rättigheter som ingen någonsin borde ha. Den första halvtimmen höll jag hårt och oavbrutet i min väska, men när den inte varit i närheten av stöld lät jag den tillslut hänga fritt framför mig. Väskan och allt dess innehåll följde ostört med tillbaka till hotellet när vi kände oss färdiga. Det är sorgligt att säga att jag faktiskt är förvånad över hur orimligt det kändes att bli av med något. Vi hade föreställt oss så många skräckscenarion inför festivalen och att dessa inte blev verklighet berodde förmodligen delvis på att vi har försiktiga, men också för att de uppenbarligen gått till överdrift. Bortsett från endel obehagliga män så tycker jag inte att festen förtjänar sitt dåliga rykte. Varenda människa på den överfulla stranden var på otroligt humör. Alla dansade som om kvällen vore livets sista, och inte bara årets. Såhär i efterhand kan jag konstatera att vi faktiskt inte gjorde något annat än att just dansa. Fötterna var som sönderslitna när vi slutligen, under en regnskur, bestämde oss för att sätta punkt på kvällen. Benen värkte värre än efter ett brutalt träningspass och fick sängen att framstå som himlen på jorden.

Hur jag upplevde Full Moon är väldigt färgat av den inställning jag gick dit med. En inställning som byggdes på allt det som vi har att vara rädda för, vilket resulterade i att jag verkligen var på min vakt. Det känns tråkigt att säga att jag inte riktigt litade på människorna, och ville inte bli överraskad om något skulle hända. Trots att jag hade fel var det svårt att släppa tanken och bara leva i nuet. Jag hade otroligt roligt, men är samtidigt övertygad om att jag hade haft drastiskt mycket roligare om jag bara varit laddad inför en nyårsfest och lämnat resten av tankarna hemma. Om jag i framtiden får chansen att göra om det skulle jag absolut inte låta bli.
Däremot var jag väldigt besviken på hur lite fokus som lades på tolvslaget och dess nedräkning. Vi upptäckte själva att klockan visade 00.00 tillsammans med ett helt nytt årtal. Tio minuter senare dånade en nedräkning från tio i högtalarna, följt av ett par fyrverkerier. Det var uppenbart att tolvslaget var långt ifrån lika prioriterat som där hemma. Istället stod festen i uppmärksamhetens centrum och där var succén ett faktum. Natten till 2017 är ett årsskifte jag sent kommer glömma, och det är vad jag älskar mest med det hela. Det här nyåret är inget som smälter ihop med resterande år, utan det står ut i mängden. Jag kommer aldrig sitta och undra hur jag firade nyårsafton 2016, så hur kan jag göra annat än att älska hela kvällen.


Gott nytt år på dig! Jag hoppas verkligen att ditt 2017 bli tio gånger så bra som tidigare år, hur fantastiska de än har varit. Kram.

Likes

Comments

Den osannolikt vackra stranden Phra Nang i Krabi fick sällskap av oss under juldagen. En juldag som till skillnad från hur den såg ut för så många andra där hemma fick bli en riktigt lugn dag. En handfull glada turister avslöjade det faktum att vi firar jul en dag för tidigt, vilket framkallade en smula avundsjuka över att allt det roliga låg framför dem. För oss är det ett helt år kvar tills vi återigen får uppleva årets bästa dag.


Vi som bara förväntat oss en sandstrand med svalkande havsvatten fick istället uppleva så mycket mer. Till att börja med var havet så härligt som bara hav kan vara, klart och turkost. Känslan det gav mig fick mig att påminnas om Islands varma källor, trots att jag aldrig någonsin varit i närheten av en. Skillnaden var att vattnet på Phra Nang var svalare än luften ovanför det, och inte tvärt om. Dessutom fick vi äntligen syn på alla de matbåtar som Vilma pratat så fantastiskt bra om. Så bra att jag nästan inte kunde bärga mig inför att få smaka vad som än lagades. En pad thai, som för övrigt har blivit en storfavorit bland thaimaten hos mig, utgjorde juldagslunchen tillsammans med ett par isiga smoothies. Efter tre veckor har jag inte på långa vägar lessnat på thaimat. Jag ser inte heller framför mig att det skulle inträffa på ett bra tag.


Det var när vi bestämde oss för att ta en promenad efter stranden och bort mot klipporna som dagens höjdpunkt fick en början. Vi märkte väldigt snabbt att klippan inte skulle tvinga oss att byta riktning. En grottliknande öppning tillät oss istället att fortsätta rakt igenom, där vi fullkomligt tappade hakan. Det var så otroligt vackert, och minst lika spännande. Jag vet inte hur lång tid vi spenderade där inne. En timme? Kanske fler. Det tog aldrig slut. I varje hörn fann vi en fortsättning som lät oss upptäcka mer och mer.


Som om Phra Nang inte erbjudit oss nog av en fantastiskt dag, fick vi syn på ett bröllop som pågick mitt på den vita sandstranden. Två vackert uppklädda individer gick långsamt över sanden i takt med John Legends all of me, och inte en enda av strandens besökare kunde annat än förtrollat titta på. Jag dog. Det var en så fantastisk fin avslutning på en magisk dag full av superhärliga överraskningar.

Likes

Comments


Julafton det här året varade aningen längre än vad dagen vanligtvis har gjort andra år. Så tidigt som 06 drog vi igång The Grinch för lite julstämning och frukost på sängen. Närmare fyratiden nådde vi hamnen med den båt som kört oss från en heldag på Poda Island tillbaka till Ao Nang. Under kvällen hade vi ett bokat bord för nio personer på en ovanligt julpyntad restaurang med utsikt över havet, som senare visade sig servera fantastisk thaimat. Två stora drinkar, en portion med nudlar och en enorm banana split slutade allt som allt på 180 svenska kronor för min del. Det är helt sanslöst hur låga priserna faktiskt är i Thailand. Jag blir lika förvånad varenda gång, och kan inte låta bli att fundera över hur stora vinsterna egentligen kan vara. Hur stor lön som de anställda överhuvudtaget får in på kontot. Det dåliga samvetet brukar krypa fram när jag samtidigt står och insisterar på att få betala 20 bhat mindre, vilket motsvarar så lite som en svensk femkrona.

Årets julaftonskväll blev inte riktigt som de julaftonskvällar jag tidigare upplevt, men det var inte alls något negativt. Thailändsk mat istället för julbord. Tjugosju plusgrader istället för kyla och snö. Vänner istället för familj. Mycket var annorlunda. På många sätt liknade det ett helt vanligt restaurangbesök följt av utgång, men en liten del av en känsla avslöjade den högtid som utgjorde största anledningen till att kvällen såg ut som den gjorde. Ett stressfyllt julklappsspel var lika självklart som den härliga stämningen när efterrätten tillslut dukades av och bordets ytor blev fria. Jag blev väldigt positivt överraskad över de julklappar som vi spelade om. Förväntningarna var (inte helt orimligt) lägre än de brukar, med tanke på att mycket av vad som säljs här en skräpig utstrålning. Bland högen av presenter fanns en hel del jag inte hade haft något emot att packa ner i resväskan. Känslorna runt bordet var så blandade att kontrasten nästan gick att ta på, då klapparna envisades med att fördelas så orättvis som möjligt. Helt lottlös blev jag åtminstone inte. En otroligt fin sarong blev min när klockan ringde och markerade spelets slut. Under de senaste stranddagarna har min vinst varit ofantligt välanvänd.

När notan var betald flyttade vi fokus till bargatan några steg ifrån restaurangen, trots att mina ögonlock var tunga som tegelstenar. Vi kan efter den kvällen konstatera att det är mycket som skiljer hemlandet från det thailändska sättet att driva barer. De feministiska sidorna hos oss jublande inte precis av lycka.
Klockan slog tre och allt jag ville var att lägga mig i hotellsängen och äntligen få slappna av och stänga av medvetandet för några timmar. Den kvällen slöt jag ögonen en sarong, en erfarenhet och en oförglömlig kväll rikare.

Likes

Comments


På julaftonsmorgon tog vi vårt pick och pack ut på havet med Poda Island som destination. Ön är en av de närliggande och befinner sig bara en bit nedanför Ao Nang. Vädret verkade ha bestämt sig för att vara extra generös på julafton då solen sällan gav oss en paus från värmen. Vi kunde inte ha haft det bättre.


För båten till Poda Island fick vi betala 300 baht, och dessutom en avgift för att få vistas på ön för 400 baht. Totalt alltså 700 för en heldag, vilket motsvarar cirka 180 svenska kronor. Helt klart värt sitt pris enligt mig. Även om utbudet av mat och dricka var högst begränsat så upplevde jag Poda Island som en otroligt vacker ö, med superfina oändliga stränder och klart vatten. Jag vet inte om det var på grund av ön eller om vi egentligen bara var så lyckliga över att solen äntligen var framme, men jag var otroligt nöjd med hur dagen blev. Helt klart värt ett besök.

Likes

Comments

Min jul i år.


Hur brukar din julaftonsmorgon se ut? Hemma vaknar jag alltid så tidigt som möjligt. Bara för att dra ut på dagen så mycket jag kan. Hela familjen börjar dagen bänkade i soffan framför sista avsnittet av julkalendern. Antagligen gråter vi en aning över det lyckliga slutet, innan jag och min syster rör oss tillbaka till rummen för årets skattjakt. Vi må kanske vara för gamla för det nu, men mamma brukar alltid förbereda en skattkarta över huset där ett antal ledtrådar finns utmarkerade. Vad som gäller är att lista ut varje ledtråd som till sist leder till en skatt, i form av en julklapp. Det här har vi gjort så länge jag kan minnas, men det är lika spännande varje år.
Som så många andra äter vi tomtegröt till frukost. Apropå, det är faktiskt något jag verkligen saknar i år. Efter bara två veckor i Thailand har jag utvecklat en otrolig kärlek för ris, haha.

Vilken julfilm är din absoluta favorit? The Santa Clause, helt klart. Alla tre. Framförallt den tredje.

Vad brukar du göra för att skapa julstämning hemma? Jag gillar att spela julmusik på högsta volym, samtidigt som vi bakar lussebullar tills det doftar saffran i hela huset. Nybakade pepparkakor har också en sådan doft som kan få vilken snögubbe som helst att smälta av julstämning.

Har du några måsten på julbordet? Stekt brysselkål, lussebullar, senap och en Janssons frestelse som skippat fisken.

Vilken julkalender har varit den bästa? De här frågan är totalt omöjlig för mig att svara på. Sunes jul, Lassemajas detektivbyrå, En riktigt jul, Mysteriet på Greveholm, Tjuvarnas jul. Jag älskar allihopa.

Vad är det bästa med att fira jul för dig? Det är så sällan som de människor jag värderar allra högst befinner sig på samma plats, under samma dag. Omständigheten är så omtumlande för mig att överhuvudtaget lägga en tanke vid, trots att den varit verklighet under så många av de jular jag har firat under mitt liv. Jag skulle faktiskt vilja påstå att det inte finns en dag på året då jag älskar min familj mer än vad jag gör på julafton. Det är absolut omöjligt för mig att inte vara lycklig samtidigt som jag firar en riktig jul. Det är det bästa med julafton för mig. Hela inställningen som är så positiv och stark att den skulle kunna krossa fönster.

Vad har du önskat dig i år? Ju fler år som går desto svårare upplever jag det som att önska sig specifika saker. Det är numera mycket enklare att önska sig pengar, presentkort och liknande. Att själv få bestämma vad pengarna ska spenderas på vid ett senare tillfälle. Något jag däremot med största säkerhet har önskat mig är ett par träningstights från Stronger. En julklapp som jag för två veckor sedan öppnade från min älskade syster. Oj, vad jag inte förväntat mig det.

______________________________________________________________________________________

Ha en underbar julafton nu och ta hand om varandra extra mycket idag. Kram.

Likes

Comments

När vi firade julafton för två veckor sedan var jag väldigt involverad i vad som serverades på julbordet. Dels för att jag är otroligt intresserad av mat, men också av anledningen att jag varken äter kött eller fisk och helst ville undvika att tvingas hålla mig till endast potatis och brysselkål. Resultatet blev dessa julkryddade sötpotatisbitar ovanpå massor av stekt grönkål. Jag överdriver inte när jag säger att jag kunde ha tagit det för godis. Det blev så fantastiskt gott, och garanterat en ny favorit på julbordet hos mig.

Receptet har jag lånat härifrån, men skippade salladsdressingen och stekte istället grönkålen i olja. Bara för att jag kunde, och för att stekt grönkål slår det mesta.


Julkryddad sötpotatis med stekt grönkål

500g sötpotatis
1 msk olivolja
1.5 tsk kanel
0.25 riven muskotnöt
1 msk lönnsirap
Salt

Grönkål
Olivolja
Salt


Gör såhär:
Skala och skär sötpotatisen i mindre bitar. Lägg dom sedan i kallt vatten i cirka 5 minuter, för att dra ut stärkelsen. Häll ut potatisen på en ren kökshandduk och torka den helt torr. Är vatten kvar kan den bli kokad snarare än rostad.

Blanda ihop olja, sirap, kanel och muskotnöt och häll det över potatisen så att alla bitar täcks. Sprid ut på en plåt med bakplåtspapper och rosta i ugnen på 225 grader i högst 30 minuter. Strö på lite salt också om du föredrar det.

Skär grönkålsbladen några gånger och hetta upp olja i en stekpanna. Salta och stek så länge du vill. Lägg upp grönkålen på en fat, häll över potatisen och servera på julbordet!

Likes

Comments


Igår fick vi en liten uppenbarelse då vi insåg att vi inte har tränat alls på en och en halv vecka, det vill säga så länge den här resan har varat. Redan imorse tog vi tag i det med en löprunda ner till stranden där vi stannade vid en trappa och kämpade ur oss några benövningar. Inte så märkvärdigt kanske, men utan frukost i magen blir det mesta tuffare än vanligt. När vi hunnit fram till stranden insåg vi vilket enormt misstag vi gjort då vi inte tagit med oss något vatten, inte ens pengar till nytt. Svimfärdigheten blev ett faktum när det var dags att röra sig tillbaka till hotellet. Vi funderade på att ställa till med en scen inne på ett supermarket i hopp om att en vänlig själ skulle dela med sig av några klunkar vatten. Tillslut gav vi upp och tog en tuk tuk hem, haha.


Några timmar senare ställde vi oss i biljettkön och införskaffade två tur-och returbiljetter till Railay beach. 100 baht dit och 100 baht tillbaka. Vädret var inte på topp än men några minuter i solen hoppades vi ändå på när båten for fram över havet och parkerade på stranden mellan några dussin andra. En svag sol kämpade fram några strålar bakom molnen som slängde iväg några regndroppar då och då. Sol eller inte, havet var lika fantastiskt roligt som vanligt.


Vi har hört och sett mycket av Railay beach innan vår resa och hade uppfattningen om att det var en väldigt vacker och framförallt otroligt thailändsk strand. Oj, så rätt vi hade. Såå himla mysig omgiven av de gröntäckta klippor som är så typiska för Thailand och Krabi. Flera restauranger, juicebarer och småaffärer var uppradade alldeles bakom stranden och stod för ett riktigt bra utbud av fruktshakes, som jag älskar!! Vi köpte även med oss några vårrullar till stranden och bara myste på. Efter denna dag kan jag verkligen rekommendera Railay! Speciellt när solen är framme 😉

Likes

Comments


(Jag är så fruktansvärt lycklig och tacksam över att jag över huvud taget får åka på den här resan, tillsammans med en så underbar människa som jag dessutom känt så otroligt länge. Det är inte alls vad det här handlar om.)



Att göra något som man vanligtvis inte gör innebär alltid en liten mental omställning. Att bryta en tradition, oavsett hur viktig den är för dig, kommer alltid att framkalla någon typ av känslomässig reaktion. Positiv, negativ eller en blandning av de båda. Jag hade aldrig någon chans att få vara nervös inför resan där hemma. Jag var så fullt upptagen med att längta efter själva äventyret, och funderade aldrig över det psykiska äventyr jag dessutom var påväg att göra. Jag lade inte en enda tanke vid att det här är första gången jag reser utan någon av mina föräldrar, och vad det skulle innebära för mig. Stundentresan är i det här fallet borträknad, för det var så annorlunda. Där var jag ständigt omringad av så många människor, och så mycket liv. Det var ständigt något på gång. Det var som om vi befann oss i en liten bubbla under hela den resan, där vi aldrig riktigt hade tid till att vara själv så samma sätt. Här finns det så mycket utrymme till att faktiskt tänka. Vi är bara två, resan är nästan fem gånger så lång, och har hittills varit betydligt lugnare.

Anledningen till att vi valde den tid på året som vi gjorde till att göra denna resa, var framförallt för att nyårsfirandet sällan blir som förväntat där hemma. Det roliga brukar i princip ta slut när förfesten tar slut. Dessutom är det alltid så fruktansvärt och obehagligt kallt. Att julafton strök med berodde bland annat på att flygpriserna ökade drastiskt ju närmare nyår planen lyfte. Samtidigt såg vi framför oss ett fantastiskt spännande julfirande i Thailand, med morgonmys, strandutflykter och uteliv. Det såg så otroligt bra ut i våra ögon. Det gör det fortfarande. Däremot har en ny sida av myntet visat sig. Julen är så otroligt viktig för mig. Allt som är stämningsfullt här, julgranar och julmusik, känns ärligt talat ibland en aning malplacerat i sin omgivning. Det var något som kändes fel, något som gnagde i mig under hela vår första dag. Allt jag kunde göra var att associera den julmusik hotellet spelade till mitt hem. Var jag brukar vara när jag hör samma låtar, och vad jag brukar göra. Det var när jag gjorde den kopplingen som det brast för mig. Det är också då det när som helst kan brista framöver. Mina känslor frågar mig varför jag inte valde en annan månad. En månad som inte är så starkt förknippad till hem. När vanliga decemberdagar får mig att reagera såhär, kan jag inte låta bli att oroa mig över hur jag kommer känna på självaste julafton. Jag är övertygad om att den kommer bli tuff. Trots det vill jag absolut inte byta ut en månad i Thailand tillsammans med en underbar vän, men allt handlar som sagt om en omställning.

Samtidigt är det inte bara tanken på hem som får mig att vilja krypa ihop till en boll. Jag är övertygad om att samma hemlängtan skulle uppstått om jag varit borta hela april eller september. Julen fungerar bara som ytterligare en faktor, en otroligt stark en. Det har alltid varit den högtid då familjen spelat den viktigaste rollen. Julen har alltid varit min och mammas högtid. Varje liten julmelodi och varje pyntad gran jag ser får mig att tänka på henne, och mitt hjärta fullkomligt brister av tanken på att jag inte kommer att få spendera julen med henne i år heller. Ibland känns det som om jag ständigt trippar på tå, balanserar på en tunn lina och kämpar för att inte trilla över på fel sida.

Jag vill kunna distrahera mig från att tänka såhär, men kan samtidigt inte låta bli att undra om det är fel. Om jag då aldrig kommer bli bättre på att hantera känslorna när de väl sköljer över mig igen. Jag vill dessutom undvika att övertyga mig själv om att det inte skulle vara okej eller normalt att känna hemlängtan, vilket också är otroligt fel. Det finns absolut ingenting konstigt med att längta hem. Jag är fantastiskt lyckligt lottad över att jag överhuvudtaget har någonting att längta hem till.

Det sägs att åren efter studenten handlar om att bryta sig loss från vad man känner till. Det är kanske vad som håller på att hända just nu, och det är antagligen fel av mig att föröka stoppa det. Bita ihop och komma ut starkare på andra sidan, eller hur man nu säger.


Likes

Comments