View tracker

​Med de jobb jag har nu är det mycket spring, mycket stå upp. Och aldrig känna att nu har jag en rejäl paus där jag får sitta. Med mitt jobb handlar det ständigt att göra allt för kundens bästa. 

Att kunna acceptera sig själv är en viktig sak. Jag har inte gjort det. Jag har alltid skämts över att gå i shorts eller kort klänning för att jag har varit missnöjd med mina ben. Jag har aldrig känt mig helt bekväm i att visa mina armar heller. Just för att det är något som är annorlunda. Någonting som inte mina vänner har.. Jag har alltid sett ner på mig själv, stått i spegeln - haft ångest - gjort någon äcklig grimas åt sig själv. Jag har aldrig sagt för mig själv. Jag älskar mig för den jag är. Det här är jag och jag älskar för att jag ser ut såhär. Någon gång i framtiden kommer jag säkert kunna göra det, det är jag säker på. Men just nu i detta - så gör jag inte det.

När jag kom in i puberteten så ändrades min kropp precis som det skall göra i puberteten. Alla människor är olika, vissa har större bröst - vissa har inte lika stora bröst - vissa har breda höfter och större rumpa - andra har inte lika stor rumpa eller höft. Som tonåring dömer man ut folk - man börjar tänka mer och mer på utseendet. Om man är annorlunda stöttas man ut. Jag hade riktigt bra med vänner under tonåren. Jag trivdes med de mesta förutom att visa mig i shorts eller korta klänningar. Just för att den anledningen till att jag inte hade lika vackra ben som mina vänner. Det var någonting som inte stämde riktigt. Jag såg inte mina knäskålar.. Eller jo jag såg dem men mer att det var massa hud som "hängde" över, om man nu kan säga så. Jag trivdes inte att visa mig i linne heller. Just för att mina överarmar var lite större. Jag gillade inte det på mig. Men något som höjde mitt självförtroende då var att alla tyckte om mitt hår, det var så tjockt och vackert. Men sen stod man ändå där framför spegeln och hatade sig själv.

Jag har gått ner i vikt för att se om det bara handlade om att jag var lite överviktig. Men nej det var inte så heller.. Jag hade lika utseende på ben och armar. Jag har ständigt undrat i tystnad vad det är.

Nu när jag börjat jobba med det jag gör just nu i en butik där det ständigt är mycket fart i så har jag sett efter dagens slut att mina ben och fotleder svullnat. Jag har haft ont. Riktigt ont att bara man rörde mina ben ville jag skrika av smärta. Det pulserade...

Nu i efterhand har jag undersökt det hela, det visar sig att jag har en grad av lipödem. Det är en sjukdom som är ärftlig som påverkar fett fördelningen i lår, ben och höfter men även mage och armar. Det bildas onormalt mycket underhudsfetter på dessa ställen. Man blir svullen och det ökar mer och mer efter dagens gång och man kan få smärtor. Man kan ha olika grader av lipödem och jag har inte den värsta till min stora glädje, om man nu kan säga sådant...

Detta är en sjukdom som inte går över. Men man kan förbättra det hela. Det finns metoder som massage. Man kan även göra det på egenhand. Motion som att simma är bra.

Jag har olika ont från olika dagar. Allt beror helt på hur jag dricker - vad jag har för kläder - hur mycket jag står och går osv osv. Jag vet nu vad jag har, jag vet nu vad jag kan göra åt det hela. Men jag hatar att jag har under flera år hatat och varit otrygg i mig själv, jag har kastat bort så mycket energi till att vara äcklad av mig själv. Jag hatar att jag inte fick reda på detta tidigare och kunnat satt energi på något helt annat. Jag är livrädd men samtidigt tacksam till att jag numera vet. Jag har satt så många timmar på att gråta. Jag har alltid trott att det är jag. Jag måste förändra mig för att bli snyggare, men jag har en sjukdom som jag kommer få leva med. Men nu kan jag så småningom börja tycka om mig. Med rätt metoder och rätt "terapi" kommer jag klara av detta, det är jag säker på!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag är en person som är ganska skör och känslig som människa. Det går också i perioder men oftast är jag otroligt känslig. Jag har lätt att gråta. Jag kan gråta till mycket. Jag tror att det kan vara bra men även en nackdel.

Jag har inte varit den människa som pratat om just hur jag mår - jag har frågat istället de människor jag bryr mig om hur de är för dem. Jag har inte suttit mig ner och bara känt efter, ställt den frågan till mig själv. Hur mår du Matilda? Det är det som gjorde att jag för några år sedan fick ångest och depression. Jag bodde långt från min trygghet, min familj, men samtidigt så ville jag inte tillbaka till Åland. Jag gjorde mig till för alla, var inte mig själv, var falsk mot mig själv och hade inte egentid för mig själv.

När jag gick in i en depression och ångest så kommer jag inte ihåg hur allt hände, det är som en blackout. Jag minns inte. Jag fick gå till en kurator på skolan då jag gick i gymnasiet fortfarande. Jag fick därifrån gå vidare till en psykolog, eller jag vill rättare sagt kalla det läkare. Jag satt där en gång i veckan och pratade i några veckors tid. Vissa dagar var det självklart jobbigare och vissa bättre. Jag fick medicin för min depression. Under denna period bodde jag med min lillasyster i en trea. Jag var så otroligt tacksam att hon var där. Allt som hände - allt jag gjorde - så var hon där. Ibland blev de bara svart och då var det nåt som tog över och jag skämdes när jag förstod vad gjort och gjorde. Men med bra hjälp och mitt egna initiativ till att bli bättre så blev jag bättre.

Detta har gjort mitt liv i nuet svårt. Jag har ångest och depression fortfarande. Jag kommer inte bli frisk på direkten. Det kommer ta flera dagar, månader och år innan jag är där jag vill vara. Men de som blivit en förändring nu. Det är att jag har gått på Yoga. En gång i veckan i fyra veckors tid, en kurs som är för nybörjare. Och vi tänker då på andning och sådant men också gör vi lite Yogaställningar. Men jag kände redan första gången. Att detta är en grej som jag skall fortsätta med. En sådan respons av mig själv och jag kan säga att jag mår bra. Jag kände hur jag sa för mig själv, detta mår du bra av Matilda. Bara att vi satt och andades lyssnade på musik och gjorde lite stretchövningar kände jag hur mina ögon tårades och tårarna började rinna. Det kändes som att det verkligen kom in på djupet och det var min själ som släppte ut och fick en rejäl kick. Jag mår så bra att Yoga och meditera och bara ligga på ett golv och blunda. Jag kommer fortsätta med Yoga. För jag hade aldrig trott att den respons jag fick. blev så grov och så överväldigande för mig själv.


Likes

Comments

View tracker

En stor anledning till att man förlorar vänner är en flytt. Det har jag märkt.. Jag som alltid trott att "wow, jag har hittat en vän för livet" och även sagt det till alla omkring. Men sedan är allt en stor besvikelse. När man flyttar och får den ångesten att; "SHIT! Jag kommer förlora jävligt bra vänner nu, kommer aldrig att ses nå mer" Sedan att jag får höra tillbaka som svar "Du kommer aldrig vara själv". Något som fick mig hoppas och tro. Visst, det var bra en tid men inte nu mera. Ingen anstränger sig. Inget mess eller något. Inget... Jag är här på min ö, helt ensam och de verkar inte bry sig det minsta om hur allting går i mitt liv... Jag säger bara en sak, tråkigt.... 

Allt skall inte vara på en själv. Om man inte själv hör av sig till den personen så hörs man aldrig av... Bara vid speciella tillfällen, som är väldigt sällan. För mig betyder vänskap att man bryr sig. Bara att skicka iväg ett sms en gång, hur är det? Bara det gör för mig personligen riktigt mycket... Men inget sådant. Inte det minsta. 

Jag tycker att detta inte är okej. Allt skall inte vara på mig. Om man vill behålla vänskapen är det mellan två personer, deras sak att hålla kvar, deras gemensamma skyldighet att hålla kontakten.
Jag har bott i Östersund i tre år. Vilka människor jag träffat. Och folk man kommit så nära. Som man har släppt tätt inpå en. Verkligen berättat allt. Öppnat upp ens egna privata skal och visat att här är jag.
​Sedan kommer det där. Att man aldrig hörs. Man anstränger sig inte de minsta heller.

Jag kan säga att jag är sjukt besviken, jag är så besviken. Det gör ont inom mig. Jag känner mig tom. Jag hade aldrig kunnat trott att det skulle bli såhär, att bara ge upp mig så lätt. Det är så tråkigt. Så hemskt tråkigt. 
Att man kunde va så bra vänner förut, att man trodde att detta är något som aldrig kommer ta slut. Bara plötsligt tar slut.
Jag är skör som människa och mina vänner behövs men jag tänker inte ha någon i mitt liv som jag ger plats till men som inte tar vara på den platsen, jag kan ge den platsen till någon som tar vara på den.

​​För mig är mina vänner mitt liv! - men tydligen inte för varje människa, en människa jag kunnat kallat för min vän....


Likes

Comments

Min julafton har varit underbart bra!
Det har bara varit jag och min syster, mina föräldrar och min ena storebror (då han andra åkte till Nagu över jul).

Började dagen med att titta på Sunes jul. Sedan fixade man lite gröt till familjen och förberedde mat. Efter Kalle Anka, som är ett måste att se i vår familj, så åt vi julmat och efter det åkte pappa till min gudfar och tomtade sig lite. När han kom hem igen så satte vi oss ner och öppnade lite julklappar. Och jag kan säga som så, jag så nöjd över mina julklappar jag fått. Wow säger jag bara!

Jag hoppas att eran jul varit lika fin som min. God fortsättning!!

Likes

Comments

Nu har jag äntligen köpt papper å stämplar och så för att kunna göra lite julkort till mina nära och kära.
Pyssla har alltid varit min grej att göra. Det kan nog vara det roligaste som finns.

Likes

Comments

Första december och kvällen tillbringades med att göra ett pepparkakshus som skall vara på butiken. Imorgon åker jag med in för att göra lite ärenden och göra klart det.
Så nya bilder kommer imorgon!!

Likes

Comments

Jag har helt fastnat i detta med att kolla på när andra vloggar på Youtube. Jag älskar att se och lyssna på andra vad de gör, faktiskt gillar jag det mer än att läsa. Jag har alltid varit sån. Och jag sitter helt BÄNKAD framför datorn och kikar på olika svenska youtubers, om man nu kan säga så..

Jag har en fråga. Har ni någon som ni tycker om. Som ni följer och så?
Snälla, kommentera i såfall! För jag vill så gärna hitta flera som är bra och som ni rekommenderar.

Puss på er!

Likes

Comments

Hej på er!

Wow! Första december.. Tiden går fort. Kändes som det var igår jag bodde i Östersund och studerade.
Jag älskar verkligen julen. Jag tycker verkligen det är super mysigt! Men bara därför.. Annars tycker jag inte så mycket om vintern, anledningen är väl att det mest bara är slask och äckel här på Åland. Men blir lätt så när man inte bor uppe i norr och får känna på en rejäl vinter.

Ja idag då, idag är jag bara hemma och slöar.. Jag har haft fortsättning på min tvättdag som jag haft nu i flera dagar. Har så fruktansvärt mycket att tvätta men nyss satte jag igång den sista maskinen.. Blir lätt så när man renoverar tvättstugan och det tagit längre än man trott. Har ju haft maskin ute i stallet men känns inte så fräscht och så att tvätta där bland katten å så.. I o för sig är det rent men ändå.. Släpa ut all tvätt å sånt hit och dit. NÄ tack, så jag väntade med de tills man kunde tvätta igen.

Sedan så har jag pysslat runt i stallet. Men min motivation till hästarna är helt borta.. Men det är nog för att de mörka perioderna på året är då jag mår sämst.. Vet inte varför men det är då allt förvarras. Hade ju inte blivit värre med lite snö som lyste upp utomhus liksom..

Nog med det. Mitt rum är kaos. Helt kaotiskt.. Jag har ju renoverat det under sommaren men det har varit så mycket så jag har inte gjort allt klart. Har sedan augusti inte haft det klart.. Men hoppas på att det blir klart till julen.. Eller ja, nu snart så jag får jula med lite tomtar och julbelysning i rummet. I can't wait!

Ja, men jag ska fortsätta med att fixa här hemma lite tills min far kommer hem så att han och jag kan fixa lite i tvättstugan och på mitt rum kanske. 

Likes

Comments

Som jag längtat! Jag älskar julen, för jag älskar när familjen är samlad. Allt är så mysigt!

Och nu har vi fixat det julfint på jobb också!

Likes

Comments