Vi har bosatt oss i ett hus i Harker Height i Texas. Harker Heights ligger ungefär 15 minuter från "the maingate" till basen Fort Hood, och själva basen är enorm.

Det här är tredje basen jag besöker, men tillbringade bara några dagar på Fort Gordon i Augusta/Georgia där Sean hade sin axeloperation, så jag ska försöka jämföra Fort Hood här i Texas med Fort Stewart i Hinesville i Georgia.

Fort Stewart är större till arean är vad Fort Hood är, men Fort Hood's bas är större än Fort Stewart's....alltså: i Fort Stewart hade de väldigt stora träningsområden och områden där de höll sina läger, utanför portarna till basen alltså, så genom stora delar av de här områdena kunde civilfolk röra eller köra igenom, precis som man kan köra genom en del av Syndalens områden och Galoppskogen där hemma. Så, själva basen i Fort Stewart kunde man köra igenom på några minuter, medan basen bakom portarna här i Fort Hood är så enorm att det säkert lätt tar kanske 45min att köra från ena ändan till den andra.

Runt om Fort Hood finns några små städer där mest folk som jobbar på basen bor med deras familjer, en av dem är Harker Heights och en annan är Killeen. Killeen är närmast huvudporten in till basen, men ingen rekommenderar en riktigt att bosätta sig i Killeen, eftersom det har blivit rätt så kriminellt, som så många andra städer runt om millitärbaser. Harker Height talas däremot om som en rätt säker och trygg stad, och jag upplever att grannskapet här är väldigt lugnt och tryggt. Många barnfamiljer och även pensionärsfamiljer bor på vår gata och stämningen är lugn.

På tio minuters körväg från vårt hus finns Dana Peak Park, som är ett litet och populärt fritidsområde. Där finns en hel del stigar/leder som många rastar hundar, länkar och motionerar på, och förutom lederna så finns här en "park" med många picnic-bord med tillhörande grillar invid en sjö. Sommartid är ett campingområde vid sjön också öppet.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Ohh wow, hur hamnade du här av alla ställen på jorden?

För att Sean är härifrån USA...vilket leder till följdfråga...:

Hur träffades ni?

Vi träffades när han var stationerad i Estland och att Estland gränsar med Finland sjövägen.

Oh cool...men påminn mig...var någonstans ligger Finland?

"It's in Northern Europe, crossing the arctic circle." Vid det här skedet kan de inte ännu riktigt lokalisera var någonstans Finland kan ligga, så jag får allt som oftast dra till: "it boarders Norway, Sweden and Russia. Då blir svaret oftast: "ohh, Russia...I see".

Ojjj, då är du nog van med kyla!...?

Jodå, det är jag, men vi har det inte iskallt året om.

Vad tycker du om USA, har du upplevt många kulturkrockar?

Här vet jag aldrig vad jag ska svara. Jag vill ju inte vara ohyfsad, men vill ju inte heller ljuga, så svaret blir allt som oftast väldigt flummigt och oftast nåt om att jag inte vill ta ställning än, att jag sett så få ställen än, men att det är intressant att se "det riktiga USA", dvs inte endast stora turist-städer och delstater, och att det är intressant att jämföra det jag upplever jämfört med Hollywood filmer.

Finns det mycket muslimer i Finland?

Vill spy på folk när dom frågar den frågan. Blir så arg, men inte på personerna själva, utan på den naiva och outbildade ledningen i det här landet som manipulerar folk så infernaliskt mycket och stöttar samt sprider hat och racism. Antingen tar jag fighten och förklarar för folk hur brainwashed de är, att jag känner flertalet muslimer och att de är precis likadana som jag och att jag inte sitter och stämplar och kategoriserar folk...eller så svarar jag tyvärr inte så mycket. Man känner av det där många gånger, vem det är värt att diskutera och informera, och vem som är fast besluten om sin åsikt och är naiv nog att inte utvecklas.

Vad äter ni i Finland?

Jag brukar nästan alltid be Sean svara på den frågan istället för mig, det är ju lättare för honom att veta det som var annorlunda i kosten i Finland jämfört med här. Dessutom gillar jag att laga mat, och gör det oftast här hemma, och då gör ju jag något som jag är van vid där hemifrån Finland. Det kan vara så svårt att sådär spontant berätta och förklara om sånt man inte själv reflekterat över, och dessutom från deras infallsvinkel. Berättar jag att vi äter kött, säger ju de att det äter dom också. Jag har lärt mig att då borde jag säga att vi inte äter lika mycket kött som ni...att vi inte äter helstek morgon, lunch och middag. Sean brukar ofta svara att vi äter mycket grönt och fräscht (obs! även om alla inte anser att våra grönsaker är fräscha och härlig i Finland, så är det VÄLDIGT fräscht och härligt för någon härifrån!), mycket fisk, mycket bröd.

Vilken kyrka hör du till?

Här hör man ju mera till en kyrka, som alla ändå i slutändan ligger under kristendomen...presbyterian, mormon, baptist, missionskyrkan... Och det är också så sjukt svårt att förklara religionens roll i samhället i Finland/Norden. Många upplever att vi utövar kyrkan eller religionen "fel", vilket jag tycker är en farlig inställning överlag till saker och ting. Att man tror att det man själv är uppväxt med är det rätta sättet eller tänket. Att man inte kritiserar normer, utan bara hoppar på tåget och tutar och kör, utan att kritisera VARFÖR man gör det och om man verkligen står bakom det.

Många här upplever alltså att vi inte borde kalla oss kristna i Finland, och att det är lite av en synd att vi inte går till kyrkan varje söndag. Jag försöker förklara att Finland är mer sekulariserat, att religionen inte är en lika stor del av livet och att religionen inte är lika närvarande i mångas vardagliga liv i Finland som det är för många här.


Samma med detta inlägg, jag kommer väl förmodligen komma på och få fler frågor efterhand, men just nu är det här de frågorna som jag minns. En grejj jag ofta får höra är dock "prata lite, jag vill höra hur din accent är", eller "man kan inte riktigt höra på din accent varifrån du är eller om du är härifrån"...vilket känns ganska logiskt ändå, jag antar väl att engelskan flyter på rätt så bra efter nåt år av dagligt pratande.

Likes

Comments

Jag tänkte skriva ett inlägg om de vanligaste frågorna jag fick och får där hemma i Finland om USA och allt därtill, och sedan skriva ett inlägg om de vanligaste frågorna jag får om Finland här i USA. Jag börjar med det förstnämnda:


Jobbar du i USA?

Näe. Man kan inte sådär bara komma in i ett nytt land och ställa sig och börja jobba, precis som i de flesta andra länder. För att få jobba måste man ha tillstånd att jobba, eller ett visum, och som en vanlig dödlig person som jag, som jobbar med "normala yrken", så tar ansökningsprocessen oftast ett år och kostar tusentals euro. Och om ett år från och med nu så är vi förhoppningsvis inte längre i USA. Dessutom...i USA har de regeln att de inte importerar personer om de inte har någon specialkunskap som inte någon i USA redan har...man måste alltså vara en otroligt speciell person med specialkunskaper som inte finns i USA för att få lov att komma hit. Olagligt/svart kan man ju säkert annars jobba, men det är nog ingenting för mig.

Vad gör du om dagarna? Är det inte långtråkigt?

Jaa-a. Allt möjligt. Jag har en paus med gott samvete för första gången i livet. En paus som de flesta andra jag känner tog mellan gymnasiet och vidareutbildningar. Jag gör väl precis samma sak som de gjorde när de valde att pausa. Lyssnar på podcasts, tar chansen att utveckla och undersöka min kreativa sida, bygger möbler, ger mig tid att med gott samvete lösa sudoku och kolla på film som jag inte har gjort på flera år, lär mig nya saker, filosoferar och lär känna mig själv lite bättre, blir utmattad av att överhuvudtaget befinna mig i ett annat land, i en ny kultur jag absolut inte identifierar mig med och kan stå bakom, jag upptäcker och upplever den här kulturen och jag tittar mig omkring och upplever nya platser. Ungefär så :-)

Jaha, du ska inte flytta dit helt permanent?

En fråga som förvånar mig lite faktiskt, haha. De som känner mig vet att kulturen och sättet här är ganska långt ifrån mina personliga åsikter och värderingar, och att jag inte på heltid eller permanent skulle trivas särskilt bra. Däremot tycker jag det är väldigt givande och intressant att vara här och uppleva allting, för allting berikar ju en på nåt vis, och man växer som människa.


Jag kommer förmodligen komma på fler frågor efterhand, och uppdatera sen med dem, men de här kommer jag på just nu :-)

Likes

Comments

Jahaja, hej!

För en månad sedan skrev jag ca 5 långa inlägg, som aldrig hann sparas eller publiceras innan jag uppdaterade hela skiten och märkte att internetet inte fungerade. Jag blev frustrerad och förbannad och har undvikit bloggen tills idag.

Nu tänkte jag uppdatera den här bloggen med några inlägg, bland annat med var vi bor, skillnader mellan Georgia och Texas, våra planer och vanliga frågor.

Likes

Comments

Jaha...hej!

Sen sist, sen Seans operation ungefär, har vi evakuerat från orkanen Irma, åkt 14 timmar norrut för att hälsa på Seans familj, jag har varit hemma i Finland i ~3veckor, jag har kommit tillbaka, vi har fått beskedet om att bli förflyttade till Texas, vi har flyttat ut ur vårt hus i Georgia, vi har kört i skilda bilar genom Georgia, Florida, Alabama, Mississippi, Louisiana och så Texas, vi har på en dag lyckats skaffa ett nytt hyreshus och jag har satt mig på en kaktus och fått tiotals taggar i arslet.

Hur fortsätter man en blogg efter en oförklarlig paus...? Äh, jag bara kör på.

Likes

Comments

Nu var det inte igår som jag sist uppdaterade. Jag har passat upp Sean allt vad jag kan sedan hans operation, jag har inte ens låtit honom laga mat, som han älskar, ordern var att vila och rehabilitera. Nog för att vi också märkte rätt snabbt hur svårt det kan va att skära t.ex. en gurka med endast en hand.

Allt har gått bra så här postoperativt och han har redan fått tillbaka mycket av sin mobilitet. Sean börjar dock vara rätt rastlös, jag tror att han i snitt har kollat på kanske 3 filmer om dagen. Han är ju van att jobba hårt fysiskt varje dag, och utöver det träna, så det är en stor omställning att bara halvligga i soffan dagarna i ända.

Annars då..? Ja, det är bra. Om en vecka lämnar jag Sean ensam här i huset, och om två veckor är jag på hemmaplan i Finland. Före jag landar bland det gröna guldet ska jag hinna besöka New York City och Stockholm. Fast nej, usch. Jag känner inte för att skriva mer och tänka på att åka hem mer än så just nu så här före läggdags. Mina ögon fylls med tårar av bara tanken på att inte få krama om Sean igen på en tid, och tanken på att han ska vandra på här ensam i vårt hem som vi bonat om tillsammans.

Mer om det imorgon. Ska hålla honom hårt nu tills jag somnar.

Likes

Comments

Idag vaknade vi till att alarmet ringde klockna 02:30. Klockan 03 plockade Dillan upp oss och vi satte riktning mot Fort Gordon/Augusta. Det tog nästa 3 timmar att komma fram, så vi kom fram i god tid inför Seans preoperatie besök kl. 07.

Resten av dagen har vi bara sprungit mellan hotellet där vi powernappat och sjukhuset. Varken jag eller Dillan sov förra natten så vi har varit riktigt trötta.

Lite blek mat har vi fått i oss också, det här åt jag till morgonmål. Typiskt amerikanskt. Jag beställde grönsaksomeletten och så här såg den ut.

Likes

Comments

Den här veckan gick igen hur snabbt som helst. Snabbare än andra veckor tyckte jag, men det kan väl bero på att Sean knappt jobbade hala veckan. Idag jobbar han dock ett 24 timmars igen, men inte med att vakta ammunition, utan med "Staff duty". Han sitter alltså i 24 timmar på ett kontor och hjälper soldater som låst ut sig från sina rum i kasernbyggnaderna, tar emot ansökningar om ledigheter, tar emot och godkänner ansökningar om vart soldaterna ska åka på sina ledigheter osv... Normalt sett så får soldaterna inte åka längre än 300 amerikanska mil från basen pga säkerhetsskäl och om de gör det på t.ex. en 4 dagars ledighet, så måste de ansöka om tillstånd.

Seans kompani på militärbasen håller annars på att upplösas/avslutas, så just nu håller soldater på att delas ut till andra kompanier och baser, och i våras fick också Sean order om förflyttning till Fort Hood i Texas. Enligt orderna skulle han infinna sig på basen senast den 10de juli, men i och med att han hade en operation på kommande som de ville utföra i Georgia, blev de satta på paus.

Hela systemet om att sätta en order på paus är lite konstigt. Det räckte inte med att Sean hade kirurgens uttalande och råd om operation, utan Sean var tvungen att åka runt till olika chefer för att få deras underskrifter och uttalande om att Sean verkligen behöver sin operation här i USA och deras godkännande om att ordern sätts på paus. Märkligt. I praktiken så kunde en chef ha valt att inte godkänna Seans orsak till att pausa ordern, vilket skulle ha betytt att han ändå hade varit tvungen att åka till Texas och sedan där påbörja en ny utredning av hans axel.

I och med att det här kompaniet håller på att upplösas har hans dagar varierat väldigt mycket på sistone. Den här veckan har varit väldigt lugn för hans del. Sean har åkt på physical training kl. 05:30, kommit hem kl. 06, åkt tillbaka på jobb till 09:30, kommit hem för "jobb" och lunchpaus med sin chef kl. 10:30, åkt tillbaka till jobbet klockan 13:30 och slutat jobba helt för dagen kl. 14:00. Oftast har "jobbet" de kommit hem för att göra bestått av tv-spel eller med att mecka på deras privata bilar.

På fredagen hade han dock en lång och mer seriös dag. De var bland annat tvungna att bygga och leverera nån sorts utemöbel som behövdes ute på ett läger. Inom hela USA:s armé gäller klädkoden långa byxor och långärmade jackor. De har inga kortärmade uniformer längre och får inte vika upp ärmarna, och den här klädkoden gäller i alla delstater, allt från Alaska till Hawaii. Här i Georgia är det ju som sagt minst 35 grader och upp till 90 procent luftfuktighet dagligen, så jag tycker verkligen synd om dem, när de är tvungna att jobba ute i helt oanpassade kläder. Jag har förstått att den här sommaren dessutom har varit mer odräglig än på länge och att statistiken på soldater som svimmar pga dehydrering har varit otroligt hög.

Likes

Comments

Jaha. På tal om vapen. Blev så jävla förbannad igår. Sean har pratat med de flesta av sina vänner om skillnader han upplevde mellan USA och Finland. Bland annat vapenkulturen, att det inte är standard att man har huset fullt av pistoler och bär dem med sig, men att det dock är helt normalt med gevär för jakt. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man som normal person skulle vilja ha en pistol hemma hos sig. Man jagar inte precis älg med pistol och ingalunda har alla pistolskjutning som hobby...så den finns i hemmen enkom för att försvara sig/döda.

En del av Seans vänner tycker ju det är lite gulligt och sött att jag ogillar vapen och de gillar att skratta åt det och gnida det i ansiktet på en. Varför jag blev så förbannad igår var väl två orsaker. När Sean kom hem från gymmet hoppade han ut ur sin kompis truck och kompisen hoppade ut efter och tog nåt ur bilen som "han skulle visa". Sina vapen förstås. Blir också så irriterad på att det är macho-män som ska visa hur stora, starka och tuffa de är och visa noll respekt gentemot mig, då de uttryckligen vet att jag inte gillar vapen. De flesta kvinnor/flickvänner/fruar här har också sin egna pistol, men de är respektfulla nog att inte vifta med dem framför ögonen på en om jag sagt att jag inte gillar dem.

Det andra som gjorde mig så jävla förbannad var att där stod han bara, mitt på gården, några meter från gatan och visar hur siktet fungerar på den ena och hur många skott den andra har kapacitet för. Alltså va? Att stå mitt på gården, nästan på gatan, i ett grannskap där 90% av husen är barnfamiljer, stå och vifta med dödliga vapen? Vapnen var inte laddade, men hur kunde någon veta det? Att det är helt ok och tillåtet att stå och vifta med vapen helt öppet och utan spärrar sådär bara på gatan?

Men bevare mig väl, om jag råkar komma ut naken ur duschen och har glömt att dra för gardinerna kan det bli världens rabalder för att jag "blottat mig offentligt", ifall nån råkat se in i mitt hus genom fönstret från gatan. Vad i helvetet?

För att förtydliga: du får varken gå naken inne i ditt eget hem eller kissa längs vägkanten, men du får absolut vifta med dina dödliga vapen medan grannens barn cyklar omkring på gatan framför dig.

Likes

Comments

Vädret här är helt sjukt ibland...eller ja, typ varje dag. Förra veckan då vi stod i garaget och beundrade mina mästerverk slog blixten plötsligt ner rakt utanför garagedörren. Vilken smäll! Jäklar så det lös upp! Sean blev livrädd och sprang in. Vi fortsatte kolla på åskan inifrån vardagsrummet, och så plötsligt slog blixten ner igen, på gatan utanför. Sean flög bakåt några meter och la sig på golvet i fosterställning. Det var faktiskt så jäkla skrämmande. Tänk så små och sårbara vi är i jämförelse med naturen.

Likes

Comments