Jaha. På tal om vapen. Blev så jävla förbannad igår. Sean har pratat med de flesta av sina vänner om skillnader han upplevde mellan USA och Finland. Bland annat vapenkulturen, att det inte är standard att man har huset fullt av pistoler och bär dem med sig, men att det dock är helt normalt med gevär för jakt. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man som normal person skulle vilja ha en pistol hemma hos sig. Man jagar inte precis älg med pistol och ingalunda har alla pistolskjutning som hobby...så den finns i hemmen enkom för att försvara sig/döda.

En del av Seans vänner tycker ju det är lite gulligt och sött att jag ogillar vapen och de gillar att skratta åt det och gnida det i ansiktet på en. Varför jag blev så förbannad igår var väl två orsaker. När Sean kom hem från gymmet hoppade han ut ur sin kompis truck och kompisen hoppade ut efter och tog nåt ur bilen som "han skulle visa". Sina vapen förstås. Blir också så irriterad på att det är macho-män som ska visa hur stora, starka och tuffa de är och visa noll respekt gentemot mig, då de uttryckligen vet att jag inte gillar vapen. De flesta kvinnor/flickvänner/fruar här har också sin egna pistol, men de är respektfulla nog att inte vifta med dem framför ögonen på en om jag sagt att jag inte gillar dem.

Det andra som gjorde mig så jävla förbannad var att där stod han bara, mitt på gården, några meter från gatan och visar hur siktet fungerar på den ena och hur många skott den andra har kapacitet för. Alltså va? Att stå mitt på gården, nästan på gatan, i ett grannskap där 90% av husen är barnfamiljer, stå och vifta med dödliga vapen? Vapnen var inte laddade, men hur kunde någon veta det? Att det är helt ok och tillåtet att stå och vifta med vapen helt öppet och utan spärrar sådär bara på gatan?

Men bevare mig väl, om jag råkar komma ut naken ur duschen och har glömt att dra för gardinerna kan det bli världens rabalder för att jag "blottat mig offentligt", ifall nån råkat se in i mitt hus genom fönstret från gatan. Vad i helvetet?

För att förtydliga: du får varken gå naken inne i ditt eget hem eller kissa längs vägkanten, men du får absolut vifta med dina dödliga vapen medan grannens barn cyklar omkring på gatan framför dig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vädret här är helt sjukt ibland...eller ja, typ varje dag. Förra veckan då vi stod i garaget och beundrade mina mästerverk slog blixten plötsligt ner rakt utanför garagedörren. Vilken smäll! Jäklar så det lös upp! Sean blev livrädd och sprang in. Vi fortsatte kolla på åskan inifrån vardagsrummet, och så plötsligt slog blixten ner igen, på gatan utanför. Sean flög bakåt några meter och la sig på golvet i fosterställning. Det var faktiskt så jäkla skrämmande. Tänk så små och sårbara vi är i jämförelse med naturen.

Likes

Comments

Idag har varit en vanlig dag. Jag har ont i min nacke så jag har pysslat på lite mindre där ute i garaget. Sean slutade jobbet redan vid 13:30, så vi bara tog det lugnt och kollade på Fixer Upper i några timmar innan han åkte till gymmet. När han kom tillbaka hade jag lagat i ordning lite middag och kvällen fortsatte i lugnt i soffan. Skönt med såna dagar ibland, att bara vara lat och ligga vågrät.

Då Sean kom hem från gymmet berättade han att det för tillfället pågår en skjutning på militärbasen. Jag vet inga mer detaljer men Sean berättade att han inte hört nåt liknande hända på den här basen sen han kom hit för ca 3,5 år sedan. Däremot har jag många gånger sen jag kom hit, för snart 2 månader sedan, läst nyheter om skjutningar och liknande här i närheten, i bland annat Savannah, men inte på basen.

Så där för övrigt är jag så jäkla trött på allt snack om vapen. Sean har ju förstått för länge sen att det inte kommer komma ett vapen tillverkat endast för att döda in i det här huset. Folk pratar så öppet om vapen, hela tiden. Om det inte är folk på stan som plötsligt mitt i en mening nämner hur många pistoler de har hemma så är det killen som kommer och fixa sophanteringen som står och argumenterar för hur självklart det borde vara att alla kunde få bära sina pistoler synligt i bältet utan special tillstånd. Att det är så himla löjligt, enligt honom, att det anses som "gun-promoting" och att vapen och våld mer och mer normaliseras i gatubilden bara är ett skämt. Nåväl. Jag antar att vapenkulturen här inte kommer ändra på grund av att jag är här och muttrar över den. :--)

Vi avslutade dagen med att jaga kackerlackor. De tar sig in ibland de där rackarna och plötsligt kryper en 5 centimeter lång en på väggen ovanför tvn. Sean skuttade snabbt upp i soffan, skrek "groooooossss, get rid of it" och kastade iväg en flipflop i kackerlackans riktning. Senare efter att jag lugnt och sansat fört ut kräket medan Sean nervöst och äcklat såg på på distans, lekte han macho och sprang omkring med en ficklampa och sa "I'll handle the next one, I'll kill it. I'm trained to kill"...tills jag skojjade om att jag hittade en till och han återigen tog ett skutt upp i soffa och grimaserade äcklat.

Likes

Comments

Vad som annat hänt i veckan än att Sean jobbat och jag meckat, är att Sean ÄNTLIGEN fick ett operations datum, 25te augusti.

Sean är till bakgrunden friidrottare (löpare), basketspelare och amerikansk-fotbollsspelare. Som en följd av alla axel-tacklingar i fotbollen så har han ordentliga skador främst i den vänstra axeln, som hoppat ur led många, många gånger nu. I januari var Sean på uttagningar till Special Forces och klarade sig väldigt bra, tills axeln igen en gång vreds ur led. Nu, 7 månader senare, har han äntligen fått sitt operationsdatum, som vi sedan januari har fått lovat att "snart" blir av.

Det är så många saker som enligt mig är så himla konstiga och oprofessionella i organisationen i den här militären. Det lovas och pratas så fint, men egentligen är många grejer så usla och det känns som om de säger vad som helst för att det ska låta bra i någon annans öron. Jag kom hit till USA i slutet av juni, operationen var lovad att bli av i juli, så vi tänkte att det skulle vara perfekt timing för mig att vara här just då när han är sjukledig och behöver hjälp. Eftersom jag endast som turist/utan visum kan stanna i max 90 dagar i landet, måste jag ju alltså åka ut ur landet snart. Och Sean blir utan hjälp. Suck.

Följande bud vi fick var att operationen skulle bli av andra veckan av augusti. Redan då sade jag att det tror jag inte på förrän de sticker skalpellen i honom. När Sean ringer upp sjukhuset några dagar innan, så meddelar de att kirurgen tagit semester och återkommer i slutet av månaden.

Nå, 25te augusti nu då. Operationen sker i Fort Gordon, som också ligger här i Georgia, 3 timmar norrut från var vi är nu, Fort Stewart. Tanken är att jag ska agera chaufför och så får jag ju även prova på att se vården från en anhörigs synvinkel. Intressant!

Likes

Comments

Och så har en vecka gått igen. Hur är det möjligt att tiden går så snabbt? Sen sist har nog inte så mycket extra eller spännande hänt.

På måndagen då Sean vaktade ammunition, och alla andra vardagar den här veckan förresten, gjorde jag det jag normalt gör...meckar i garaget medan jag lyssnar på podcasts. Jag håller på med att restaurera en soffa som vi köpte som begagnad, och jag verkligen älskar att få vara kreativ och pyssla på med nåt praktiskt där ute i garaget. Soffan var riktigt fin, hel och normal. Då Sean och hans kompis Lewis hämtade hem soffan började det regna och de hade glömt att ta med nåt som kunde skydda soffan mot regn, så den blev ju givetvis genomsur eftersom det inte är några små skurar som trillar ner ur himmelen här inte. Vad vi märkte då soffan blev våt var att den tydligen har varit i ett hushåll med hund...hela garaget, där vi placerade soffan för att torka, fullkomligen stank våt hund. Dagen efter gick vi loss med diverse verktyg på soffan för att ta bort det som stank, så att jag kunde försöka mig på att restaurera den. Vi blev nog lite för ivriga med att revidera soffan, plötsligt var i princip bara sitt-fjädrarna kvar och projektet betydligt större än vad vi tänkt oss. Nåväl, det är en spännande utmaning... :-)

"Can you just hold me for a little while please?" :-D

Likes

Comments

Godmorgon!

Klockan är bara 9 på morgonen men jag har redan fixat och ätit frukost, lämnat Sean på militärbasen och handlat lite. Sean vaktar igen ammunition i 24 timmar, så imorgon bitti är han hemma igen.

På lördagen åkte vi ut till St Simon's Island ca 1,5 timmar hemifrån. Så fint område! Åtminstone i jämförelse med Hinesville. Jag har så många gånger tänkt att jag borde fota i Hinesville för att visa här, men det finns verkligen ingenting att fota. "Cityt" är en highway med matbutiker och andra förnödenheter på sidan om som man viker av till.

Nåväl, St Simon's. En halvö ut mot Atlanten. Som jag har saknat hav och öppet vatten! Njöt så mycket av att gå i vattnet längs strandkanten så jag märkte inte förrän jag kom ur vattnet att mina fotsulor var helt sönderrivna av att ha stigit på stenar fyllda av vassa snäckor.

Vi åt lunch på en mysig restaurang och om folk inte glor på mig som ett frågetecken för att jag ber om en sallad som sidorätt på en brunch istället för våfflor med sirap, så är det för att jag ber om kolsyrat vatten. Tydligen är kolsyrat vatten "a European thing to drink, maybe also a Californian or rich people thing". Jag fick nöja mig med ljummet kranvatten som bokstavligen smakade skit. Tror bestämt att jag är bortskämd med Ekenäs utsökta vattenkvalité.

För övrigt så är det omöjligt att få vattnet kallare ur kranar här än kiss-ljummet, jag fick förklarat för mig att då många vattenrör börjar gå sönder här i äldre hus, så lägger de nya vattenrör i taket (?) istället, eftersom det tydligen är billigare att fixa det så. När vi flyttade in i vårt hus så varnade de faktiskt oss att vattnet kan vara kokhett då man öppnar vattenkranen, just för att det värms upp så otroligt när solen gassar på hela dagarna.

Jaja, nog om vatten. Efter vår lunch tog vi en promenad ut på en pir. Vi lyckades se en man fiska upp en 35 kilograms stingrocka och plötsligt kändes det helt sjukt att jag inte tog Sean på allvar när han sade att det finns allt från hajjar till taggiga fiskar i havet jag bestämt ville gå i.

Innan vi körde hemåt igen körde vi igenom lite olika kvarter, bara för skojjs skull. Jag tycker det är så himla intressant att var jag än är i världen bara köra eller gå omkring och kolla in hus och bostadskvarter och lite fantisera om hur livet kunde se ut om man bodde i just det huset eller området.

Piren. Det ser nästan ut som om folk skulle stå och slå varann, men de håller alltså på att dra upp sina nät ur havet.

Beundrar han här lite extra mycket ibland. Så social och lättar alltid upp stämningen. Jag stod och fullkomligen blockerade än väg, medan jag var helt i min egen värld och bara tårögt stirrade på havet. Plötsligt hör jag Sean skrika "EXCUSE US, but she's from Finland and hasn't seen the sea in a while". Jag vaknar upp ur mina dagdrömmar och inser att en hel hög med amerikaner står och tittar på mig med huvudet på sne och säger "awww how cute", medan jag själv står där med darrig underläpp, dålig hållning och så himla nervöst kroppsmönster när jag plötsligt inser att en hel folkmassa står och stirrar på mig medan jag stirrar på havet.

Likes

Comments

Vaknade idag morse i panik - fan jag skulle ju ställa in ett alarm så jag inte försover mig till min skype-dejt med Soifa! Kom snabbare än nånsin upp ur sängen och slängde ihop ett morgonmål och kokade kaffe. En bra skype hade vi! Förr skypade jag, Janina och Sofia varje tisdagkväll, och kan idag inte för mitt liv förstå hur vi fick ihop det. Varje vecka! Alla tre! Hur är det så svårt att få till en skype nuförtiden bara på tumanand?

Nåväl. Fortsatte dagen med att pyssla på i garaget i några timmar. Jag tar mitt snickrande av möbler på största allvar, det känns nästan som ett jobb och kul är det också att få använda sin kreativa och händiga sida. Jag har nog aldrig spenderat så mycket tid i ett garage förut, men produktionen är på topp, imorgon slutför jag en tv-hylla och påbörjar en renovering och restaurering av en soffa. Vad ska jag sen ta mig till när huset blivit fullt av möbler?

Medan jag genomsvettig pysslade på i ett 40-graders garage, stannade två kvinnor bilen utanför vår gård. Det kändes lite suspekt och två sekunder senare berättar de att de åker runt och påminner om att Gud älskar oss. Jag blev erbjuden en bön, en invit till deras kyrka och ett erbjudande om välsignelse.

Jag hann knappt återgå till mina sysslor innan grannfamiljen kommer över för att hälsa oss välkomna till familjen. Föräldrarna i grannhuset är uppväxta i Puerto Rico och i dagens läge har de två döttrar och 20 år av militärliv bakom sig. De berättade att mannen nyss pensionerat sig från militären, men före det varit stationerade lite överallt, bland annat i Tyskland, Hawaii, New York och Kansas.

Så där annars gillar jag vårt grannskap. På andra sidan om huset har vi en annan militärkille och sin gravida fru och i resten av husen bor mycket militärfamiljer, några poliser och många barnfamiljer. Tryggt och bra.

En bil vi såg idag. Allt ska va så himla överdrivet. De ska synas längst och höras högst. Och så att bilen säkert inte går obemärkt förbi ska den ju natirligtvis parkeras på 4 rutor.

Likes

Comments

Idag kom Sean med mig till matbutiken efter jobbet. I matbutiken såg jag nåt jag ännu inte sett, men nog vetat att folk går omkring och bär på. En pistol. Hängandes i bältet på en familjefar. I matbutiker är det fritt fram att bära sitt vapen, men i en del butiker finns det skyltat på dörren "vänligen lämna ditt vapen i kassan när du kommer in".

Det är ju så konstigt och sjukt det där. Att frihet här anses vara detsamma som att bära ett dödligt vapen. Det är en så skrämmande tanke att folk omkring en ute på stan verkligen har vapen av olika slag på sig. Att det är helt normalt. Jag föredrar nästan att inte alls tänka på det, för jag tycker det är väldigt skrämmande.

Det är sällan jag väljer att ta den debatten här med folk jag inte känner. Folk har ingen förståelse för hur världen ser ut utanför landets gränser och när jag säger att vi verkligen inte går och bär vapen med oss till matbutiken anser de att vi är naiva och frågar vad jag då skulle göra om någon plötsligt mordhotar mig, om jag inte skulle ångra mig, att jag inte också har ett vapen på mig. Även om jag förklarar att det inte är så troligt att det skulle hända så säger de alltid "men det kaaan ju hända" som svar.

Igår skickade även Kristen en snapchat till mig, en bild på byxlinningen med en fällkniv innanför och med texten "vart du är tvungen att lägga kniven din man skickar med dig då du går till gymmet".

Helt sjukt tycker jag.

Likes

Comments

Somnade igår kväll till tv-showen Fixer Upper, som är ett program där ett par i Texas hjälper familjer att köpa ett äldre hus, för att sedan fixa upp det. Vaknade 05 idag morse av att Seans klocka ringde och han drog iväg på jobb. Jag sov några timmar till för att sen stiga upp och koka kaffe, steka äggsmörgåsar och skypa med Janina. Det var faktiskt första gången jag skypat med någon där hemifrån sen jag kom hit, jag har bara pratat i telefonen med familjen några gånger. Eftersom vi inte pratat på länge men haft så himla mycket för oss båda två på varsitt håll, så skypade vi faktiskt i hela 3 timmar! Skönt att få prata svenska och med någon man känner, någon annan än Sean.

Jag tycker lite synd om Sean ibland, att han är tvungen att tas med alla mina funderingar och umgås med mig så intensivt, haha. Han är ju den enda personen jag känner här, så det blir ju honom jag pratar med om allt mellan himmel och jord. Och det har gått riktigt bra faktiskt. Vi kommer bra överens. Såklart kan vi ju båda bli små irriterade ibland och det är väl främst då det märks av att han är den enda jag känner och har diskussioner med, men han har verkligen en sån grym förståelse för det.

På eftermiddagarna då Sean kommer hem från jobbet är han ofta väldigt trött och bara vill vila, medan jag ännu inte har gjort så mycket och är full av energi. Då brukar vi göra så att jag tar bilen till "stan" och går runt en stund och är bland folk medan han vilar eller lagar middag. Framgångsknepet är väl att diskutera och hitta lösningar antar jag, och det tycker jag vi är bra på :-)

En liten kvällspromenad i kvarteret. Sean rakade av sig håret förra veckan. Han brukar göra det två gånger per år, och tyckte det var dags nu.

Likes

Comments

Ifjol somras, då jag bodde hos min mamma i några veckor, började jag sortera plast. Min mamma hade nyligen börjat och var väldigt noga med att all återvinningsbar plast skulle sköljas och sorteras. Ofta tycker man ju att nya förändringar som kräver en medveten ansträngning kan vara lite jobbiga att ta itu med, även om det ju är självklart att det är för det goda, och det tyckte även jag den här gången. Och så var det ju också svårt att minnas att sortera plast som vi alltid hade slängt med allt annat skräp.

Idag är jag lika noga som min mamma när det kommer till plast. Jag tycker det är riktigt oansvarigt att slänga plast med allt annat skräp och jag blir irriterad på hur mycket som förpackas i onödigt mycket plast i butiker och affärer. En ögonöppnare på hur mycket det verkligen förstör i just naturen var när jag och Janina vandrade till en avlägsen strand i norra Norge ifjol. Vår vandring var endast två kilometer lång men den tog oss över en timme att gå på grund av hur brant och svår terrängen var. Vi ville alltså inte släpa med oss sådant som var onödigt och tungt och det gjorde nog knappast någon annan heller. Stranden var otroligt vacker men det skar i hjärtat att se hur mycket som hela tiden sköljdes upp på stränderna. Sådant som var uppenbart att ingen släpat dit. Sådant som sköljts upp ur havet. Vi hittade allt från stora gasbehållare till rep och nät som var omöjliga att få upp hela ur sanden, plastbehållare och plast delar av olika slag. Det fanns stora vita säckar vi kunde plocka och lämna skräp i, som nu och då hämtas upp och nya lämnas.

Här i USA är återvinningen usel. Existerar knappt. Under min månad här har jag ännu inte sett en enda återvinningsstation, så vårt förråd här hemma börjar svämma över eftersom jag vägrar slänga allting i samma skräpkorg. Sean tror att det finns en återvinningsstation på militärbasen, så jag antar att vi kommer fortsätta sortera och så småningom köra med bilen fullpackad med skräp till en station. Sean som inte alls har sorterat förut har förövrigt börjat sortera lika noga som jag nu :-)

Då man handlar mat i butikerna här plockar kassören ner varorna i plastpåsar åt en. Det finns inget alternativ för papperspåsar och det är helt orimligt och oförståeligt hur få varor de lägger ner i varje påse. Här är det helt normalt tydligen att lägga en brödpåse i en plastpåse, överräcka den till oss och lägga ner två bananer i en annan och sen igen tycka att påsen är fylld. Sjukt. Nej tack. Det slutar varje gång med att jag är besviken på mig själv för att inte ännu har köpt en hållbar, återanvändbar kasse, och så står jag där och packar om allting, så att jag åtminstone har så få kassar med mig som möjligt. Jag säger alltid till till kassören att det är okej de fyller kassarna fulla, men det slutar alltid med att de lägger in kassen i fem andra kassar istället, och så står jag där och packar om ändå och blir ledsen över att ingen annan verkar packa om eller bry sig om hur mycket plast de inhandlar.

När jag nu ändå pratar om miljö kan jag även visa en bild på ett äpple jag tog här om dagen. Nu har jag inte letat efter någon evidens att hänvisa till, men jag har förstått att "rena", obesprutade äpplen bör bli bruna och börja nedbrytningsprocessen så fort man biter i det, medan man vet att äpplen som hålls fräscha och fina länge även om man bitit i dem är besprutade. Vi har ju givetvis besprutade äpplen där hemma, men tror definitivt det här äpplet var lite mer besprutat än vad jag är van vid. Jag hade glömt ett halvätet äpple ute på verandan i ca 30 timmar, 35 grader och 90% luftfuktighet, och såhär såg det ut när jag hittade det, fortfarande rätt fräscht.

Likes

Comments