Header

Tre veckor har gått, jag förstår inte det. Jag fattas dig varje dag. Jag väntar på dagen där jag kommer falla ihop, där mina ben inte orkar hålla mig på banan längre. 


Hur går man vidare utan sin största klippa vid sin sida, vem ska jag be om hjälp eller råd av? Vem kommer ställa upp för mig så som du gjorde? Jag tänker på dig varje dag och kommer aldrig förstå att du inte längre bara finns "ett samtal bort"

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Idag har jag hunnit med mycket! Både bakat en plopp-kladdkaka plus myst med Wilgot! (receptet för kakan ska jag försöka komma ihåg att lägga upp i nästa inlägg)

Den största delen av Wilgots första månad här i världens så har jag bara sett honom ett fåtal gånger med öppna ögon. Knappt två gånger om jag tänker efter. Men efter mycket tjat idag fick jag ha honom halva kvällen medan Linnea och Niklas fick lite egentid. Tro det eller ej så höll han sig vaken och satt hur nöjd som helst i famnen på mig. Jag fick till och med en genomgång på ett blöjbyte så nästa gång klarar vi oss helt utan svärmor!

Jag kan inte sluta titta på honom när han ligger där helt oskyldig. Jag vet att Tobbe hade blivit en helt underbar hönspappa, vilket gör att jag kan längta extra mycket tills det är våran tur.

Likes

Comments

Igår var jag och Tobbe som sagt utbjudna med två vänner till oss, vi hamnade på Millenium i Höllviken. Vad passar då inte bättre än fondue när man bara vill komma ut och prata om allting annat förutom en själv!

Som Anneli själv sa igår så är vi såna typiska vänner som man inte behöver prata med varje eller varannan dag. Vi hörs och ses när det finns tillfälle då alla faktiskt jobbar i princip 100%. Men när vi väl ses är det som vi aldrig varit ifrån varandra.

Ni är två helt underbara individer som alla skulle behövt i sitt liv

Likes

Comments

Har nyligen kommit hem från en två timmars lång promenad med grisen. Han blev opererad för ca 2 månader sedan så nu försöker vi arbeta med att bygga upp hans styrka och muskler i benet igen och arbeta mycket med hans huvud psykiskt så att han en vacker dag kan få lov att leka och springa igen! Även fast det känns långt ifrån..

Under dessa två timmarna ute promenerandes på landsbygden fick jag rensat mitt huvud rätt så bra. Det är skönt att gråta och man känner sig bättre för stunden efteråt. Ikväll är jag och Tobbe utbjudna med två vänner till oss. Jag ser fram emot att ha en trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap! Bara att få lov att komma ut och slippa sitta med tankarna som vägrar lämna mig.

Likes

Comments

Jaha, nu sitter man här med en blogg som jag velat ha så länge. En blogg där tanken är att jag ska skriva ut mina känslor samt mitt mående. Jag har försökt intala mig själv att det är lättare att skriva ut tankarna än att prata om det. Så here we go! Denna bloggen kommer att handla mycket om mitt liv, hur det är att sitta bredvid och bara se hur någon antingen blir bättre eller sämre, så hjälplös. Det enda man måste intala sig är att vara stark för den eller de drabbades skull. Där den drabbade i min vardag är min mamma.

Likes

Comments