114

Ett hundratal, ett tiotal och fyra entals dagar har jag levt i en verklighet som för många är en dröm. En dröm som för mig inte längre är någon konstigt. En dröm som jag numera kallar vardag.

Numera saknar jag inte min säng. Jag har ärligt talat glömt av hur den känns. Numera saknar jag att ha en och samma säng i mer än två dagar. Har sängen mer än ett lakan och en lite halvt uttömd kudde så är jag mer än nöjd. Slipper jag även rumskompisar som snarkar, sätter sig upp mitt i natten och snackar koreanska i sömnen, andas tungt, har sex, kommer in lite väl fulla, pratar i telefon mitt i natten eller pratar med varandra och tänder lampan när de är påväg att se soluppgången ca fyra på morgonen - då känner jag mig lycklig. Även en säng som inte känns ner till golvet uppskattas.

Jag saknar inte lägre svenska vatten. Jag har glömt av har det smakar- eller inte smakar kanske är mer korrekt. Jag har glömt av känslan av att dricka direkt ur kranen. Numera måste man planera sin vattenförbrukning. Värst är när man glömmer att köpa vatten innan en utgång. Baksmällan och törsten dagen efter är inte att leka med.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag längre saknar. När jag hade nått tre månader så var det som alla eventuella cravings och saknader försvann. Visst, en ostfralla, kebabpizza, knäckebröd, korvstroganoff och den härliga bakisoboyen är väl saker som ibland dyker upp i tankarna men jag trodde att hemlängtan skulle bli starkare för varje månad som gick - inte svagare.

Det jag däremot tycker är jobbigt är att inte vara där. Jag ser förändringar. Alla växer upp. Blir äldre. Förändras. Men jag är inte där. När jag lämnade Sverige för bara fyra månader sedan var min syster bara en skrutt. Nu är hon tonåring med både stil och Facebook. Syster2 gör tonårsrevolt trots att hon bara är tio. Lilleman, bebisen, läser, spelar schack och är tydligen riktigt smart. Katten har blivit fet.

Å andra sidan är det förändringar jag inte hade lagt märke till om det inte var så att jag var borta. Jag hade aldrig fått uppleva att komma hem. Jag hade troligen inte uppskattat telefonsamtalen med mamma där vi även då lyckas smågnabbas. Jag hade inte blivit lycklig av att se Wasa knäckebröd i ett litet snabbköp i en håla i Vietnam. Inte heller hade jag fått uppleva euforin av att duscha i en dusch med bra tryck och varmvatten. Vänja mig vid att konstant slänga toalettpapper i papperskorgen - om man nu har turen att få toalettpapper. Hade inte lärt mig att det faktiskt inte är så farligt att flyga - man behöver för den delen inte heller vara så förberedd så länge som man bara har biljetten och sitt pass. Flyga dyngsur och i flip-flops är går faktiskt.





Typ såhär kan det se ut då. Vi väntar på färjan som inte kommer. Däremot kommer det ett helvetes regn som bokstavligt talat dränker oss och våra väskor - inklusive kopior på pass, biljetter och allt annat viktigt som man kan tänkas äga som backpacker. Båten kommer. Vi hoppar på och får sitta på golvet där det rinner vatten genom gångarna. Resan som skulle ta lite mer än en timme tar nu fyra timmar då ovädret inte var att leka med. Bilresan går bra. Harry sitter i sin genomblöta kofta och försöker torka sin t-shirt. Byxorna försöker vi torka i fönstret. Det hade varit okej om det var så att vi skulle till er hotell med dusch och en varm säng. Men nej, vi var tvungna att åkta till flygplatsen. Väl på där öppnar vi våra väskor i hopp om att det finns något torrt. Det gör det inte. Vi gör värt bästa i handtorkarna på flygplatsen men det gick la sådär. I den stunden var både hungern, tröttheten och urinvägsinfektionen ett faktum. Efter det var det bara åtta timmars häng på flygplatsen, ett 4 timmars flyg, en mellanlandning och byte till ett nytt flyg på en timme. På det sista flyget är både jag och Harry så utmattade att vi totaldeckar och missar både när planer lyfter och landar.

Två länder senare är jag tillbaka på bloggen.

Kärlek

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Mina känslor är all over the place.

Ligger just nu i en hängmatta i 31 graders hetta och lyssnar på podcasts. Jag har nu landat efter gårdagens drama. Igår kväll var jag väldigt lugn, men nu känns det som att kaoset börjar smyga sig på. Jag har tre veckor kvar här och har ingen jävla aning om vad jag vill göra. Låter väl lite som riktiga i-landsproblem. Kvar i ett paradis i tre veckor. Men ändå känns det inte så bra som det borde. Jag vet att jag inte vill stanna i Cairns. Trots att jag inte varit ute i nattlivet så kryllar det av fylla, nakenhet och droger. Inte riktigt stället som jag känner är mitt. Jag vet inte hur mycket jag vill hålla på att resa runt. Hade varit coolt med västkusten, men tiden är knapp och då blir det återigen att ständigt vara om the run. Att checka in, packa upp, packa ihop, checka ut. Återigen - förlåt - jag vet att mina problem är små men det är den största utmaningen jag mött på snart två månader. Hur mycket paradis jag än lever i, hur många hängmattor jag sovit i och hur avslappnad jag än må vara så är det fysiskt och psykiskt krävande att aldrig kunna landa, alltid behöva packa.

Likes

Comments

Sååå...

Jag bestämde mig äntligen för att faktiskt åka till nya Zeeland. Blev till och med rätt taggad. Värmen här är rätt påtaglig och hur mycket jag än skäms över att säga det, så imponerar inte tropiska stränder med kristallklart vatten och palmer mig lika mycket. Knappt alls. Så det skulle bli skönt att få lite perspektiv på det hela.

Samtidigt tyckte jag det skulle bli väldigt tråkigt att lämna Australien. Människorna, kulturen och livet här skulle bli en ordentlig match för NZ att toppa, eller ens nå upp till samma nivå.

Jag går upp 05.00, åker iväg till flygplatsen. Väl där måste jag ha en utbiljett ur Nya Zeeland - vilket jag inte har. Så panikköper en på flygplatsen. Relativt billig, ändå helt okej. Att tillägga är att jag de tre senaste dagarna legat rätt sjuk efter de tidigare två intensiva veckorna och har knappt haft ork att få i mig mat. Att vara sjuk när man är helt själv och bor på hostell är verkligen inget jag rekommenderar. Mitt i all feberfrossa inser jag att ALLA hostel i Auckland är bokade. Det är inget skämt. Sätter pappa på att se om det är något fel med min app och ber honom kolla boende, men det blir exakt samma resultat. Paniken växer när jag inser att jag faktiskt inte har boende i Auckland. Så det börjar inte bra. Tillbaka till flygplatsen så står jag och ska checka in då jag löst en biljett ut ur landet. Redan då har jag nått min bristningsgräns. Klockan är inte mer är 06.45 och jag har inte ätit sen lunch dagen innan. Min biljett har försvunnit. Så där står jag på flygplatsen och får höra att jag inte har en biljett till sista flyget för veckan. Det blev inget Nya Zeeland.

Dagens lärdomar;
🌴 Boka ALDRIG med Expedia.
🌴Är det högsäsong och helgen efter en naturkatastrof, var ute mer än två dagar innan om du vill ha boende.
🌴Det finns både idioter men även godhjärtade människor i världen.

☝🏻️vill man fortsätta läsa kommer förklaringen till sista punkten nu;
Jag är inte jätteglad när jag står där vid incheckningen. Gråter lite och tar mitt pack och ska försöka få koll på ut och in. Då kommer flygvärden fram till mig och erbjuder mig boende för natten och ger mig hennes nummer för alla eventuella händelser. En helt otroligt godhjärtad människa som öppnar sitt hem för någon som hon inte har nån aning om vem det är. Jag tackar henne enormt och fortsätter utåt. Jag ringer sedan till hostellet jag varit på de två tidigare dagarna och kollar om de har rum kvar. I telefonen är det killen som på morgonen skjutsade mig till flygplatsen och han säger att han både löser rum och hämtar mig från flygplatsen. Jag förklarar att jag inte har cash för pickupen från flygplatsen och han säger att jag har troligen haft en tillräckligt dålig morgon och att han är där om 10 min. Vidare på hostellet fixar han så att jag får mitt rum på en gång och inte som resten som måste vänta till efter klockan 13.

Peace out och boka aldrig med Expedia ✌️

Likes

Comments

Fraser Island

Från ett camp till ett annat, men detta belagt på ett paradis.

Fraser Island är en sandö med helt sjukt vackra sjöar och platser med mäktiga historier.

Lite svårt att se då vattnet är kristallklart, men det är en liten fors som rinner där. På platsen brukade urbefolkningens kvinnor föda sina barn eftersom det vattnet var rent och rensade snabbt bort all skit. Har alla mina bra bilder på gopron så ni får helt enkelt vänta på alla de bra bilderna....

Så här såg gänget ut. Dagarna låter vi runt i jeeparna till de olika ställena och på kvällarna dracks det enorma mängder av goon. De tre svenska killarna var även med på Fraser Island vilket livade upp det hela ännu mer. Det var oerhört mycket allsång i både bil och på kvällarna och varvades med en och annan dig Dingojakt. Dingo är en hundliknande varelse som inte är asrolig att stöta på. Dingojakterna blev resultatlösa men vi fick möjligheten att se en när den strosade runt campet - lite smått läskigt. Stjärnhimlen därute var nog bland det vackraste jag har sett. Vi stod på stranden mitt i mörkret och kunde inte göra något annat än att stå och gapa.

En av de svenska killarna heter Pontus, vilket för engelsmännen inte riktigt klickade - så i över en dag kallade de honom för Quantus. Lite kul. Lite coolt.

Sista bilden är från champangepoolerna. Sandbalkarna har återigen skapat små sjöar och när vågorna slår till så börjar det bubbel i de små "poolerna". Och nej, det är inte människor som sitter på stranden i en cirkel utan de sitter i vattnen. Så klart är det. Så mäktigt.


... Behöver jag tillägga att bilderna är helt oredigerade och filter är onödigt när man varit i ett paradis

Likes

Comments

När man spenderat en vecka ute på buschen så är uppkopplingen inte den bästa, men shit sån uppdatering som kommer nu!

Buschcampet var en upplevelse. Inte något jag kommer göra igen inom en snar framtid, men en upplevelse... Första dagen fick vi paddla 2,2 mil i motvind och mot tidvattnet, det var helt klart en utmaning. Men vi kom fram till ett mysigt litet stopp i forsen där vi badade och hoppade från kanten. 27 grader var det i vattnet, inte helt fel... På kvällarna dracks det goon och åt pasta med kall tomatsås med bönor, mums! Börjar för övrigt vänja mig vid goon-smaken, men fyfan det är vidrigt alltså. Riktigt hemskt. Vi blev livade kängurur, koalor, spindlar och ormar - men allt vi fick se var en koala och några stingrockor... Jag tror att jag har nån förbannelse när det kommer till kängurur, har varit här i över fem veckor och har endast sett en från lång distans när jag satt på bussen. På campet träffade vi även tre svenska killar som vi hängde en del med. Sjuk sköna och de skulle kunna va tagna direkt ur sällskapsresan. Andra dagen har vi en lite härligare paddling längs med forsen och vi behöver inte paddla något alls egentligen och man kan ligga ner i kanoten. Åker bredvid killarna och hör deras konversation som går så här;

- Naaj, vet ni vad vi glömde?
- Jaaa, nackkudden. Attans...
- MEN NEEJ, vi glömde ju lunchen!
- ahaa....

Tycker det förklarar ganska tydligt hur de är haha!

Mycket mer om buschcampet finns faktiskt inte att tillägga. Blev sönderbiten av mygg och åkte även på en härlig förkyldning.

Bilder finns tyvärr förtillfället bara på gopron, men de kommer! Bjuder på en bild på koalan sålänge

Likes

Comments

Noosa

Shit sånt paradis vi hittade idag. Vattnet var det klaraste vattnet jag någonsin badat i! Ja, mycket mer klart än en pool. Även om jag inte gick alls långt ut så kom det fram flera olika fiskar och skulle hälsa. Sjukt mäktigt. Sjukt skumt.

Kajak imorgon. Wish me luck!

Likes

Comments

Surfers

Tillbringat två nätter på östkustens feststad och det är riktigt coolt! Skyskraporna ligger precis intill stranden och det är som en turistig liten storstad. Även om det bara ligger två timmar från Byron så märker man en enorm skillnad på klimatet. Sjukt underbart att kunna gå ut på kvällen i en tunn klänning och komma hem mitt i natten (aka tidig morgon) i samma kläder utan att frysa det minsta.

Nu mot Noosa som ska återigen ska vara en underbart fin stad. Tre nätter i säng och sen väntar tält... spännande!

Likes

Comments

Okay guys, nu jävlar händer det grejer!

Jag och min nya resbuddy Oscar har precis bokat typ världens mäktigaste resa. Får gåshud bara jag tänker på det. Innan vi bokade detta så kändes bara tanken på att lämna Byron Bay rätt jobbig. Livet här är som semester på semestern och efter 10 dagar på samma plats börjar man hitta ett sammanhang. MEN inga ledsna miner längre!

Imorgon tar vi bussen till Surfers Paradise för att hänga där i två nätter. En stad med skyskrapor på stranden och gött häng. Söndag bär det vidare till Noosa som ska vara som ett mindre Byron. Återigen chill på stranden som är planerat. Efter två goa nätter i en riktig säng sätter jag och Oscar oss i en kajak och paddlar längs med The Everglades i Noosa där vi campar i tält två nätter och stuga en natt. Först var vi lite skeptiska men vouchern gav oss den gratis så det var svårt att tacka nej, och nu är det något som jag finner väldigt spännande då det inte är något jag hade gjort annars! Ja, jag ska bo i tält. I Australien. Utan toalett och dusch. Hmm. Enligt vouchern är djurlivet där helt otroligt och koalor o kängurus är garanterat att stöta på - lika garanterat som spindlar och ormar. Som sagt, mycket spännande!

Därefter blir det bussen upp till Fraser Island. En sandö med massa saltvattensjöar och dingos. Även där blir det tält men i lite mer ordnade former. Där åker vi runt i en jeep på stranden - tyvärr är åldersgränsen 21 för att få köra, så jag nöjer mig med en plats i baksätet.

SEN jäklar sån lyx. Vi hade enormt tur, det var fullbokat fram till början av december men de hade precis fått in en avbokning så den 11e åker vi till airlie beach och hoppar på en segelbåt ut i barriärrevet. Fick en extra natt vilket innebär att vi kommer komma längre ut än den vanliga rundan. Ska bli sjukt spännande!

Fortsättning följer....

Likes

Comments

Long time no see....

Hade jag bloggat varje dag här i Byron hade ni blivit uttråkade. Mina dagar går i ett och ser väldigt mycket samma ut. Dagarna spenderas på stranden och kvällarna hänger jag antingen på hostellet eller klubben.

På fredag åker jag vidare till Surfers paradise i två nätter och sen direkt upp till Noosa, som jag har hört ska vara helt fantastiskt!

Hajarna är tydligen rätt galna just nu på grund av valarna som hämtat sina ungar i norr och håller just nu på att transporteras till kallare breddgrader.

Men sjukt coolt att det är sånt djurliv här och tittar man bara ut över havet så ser man garanterat minst en val! Amaziiing

Uppdaterar när mitt liv blir intressant igen.

Kärlek

Likes

Comments

Det är svårt att förklara hur livet är här. Igår mötte jag mina roomies för första gången och imorgon ska de åka vidare. Det är som små korta intensiva romanser som dör lika fort som lågan tändes. Kanske därför det alltid känns så bra.

Jag fick ett sånt otroligt välkomnande och fick genast komma med in i gemenskapen. Allt från att hänga med till stranden och leka idiotiska lekar, till festande och matlagning. Och jag checkade in igår eftermiddag... Förhoppningsvis är det något som håller i sig till kommande roomies....

Efter gårdagens lite väl festliga bravader blev det en lugn dag på stranden och en kväll med monopol. Under middagen var det även en eldshow som var sjukt mäktig faktiskt!

Imorgon blir det shopping (jaa, Leah shoppingen är helt amazing) och fira ytterligare en födelsedag under kvällen!

Klapp och kram

Likes

Comments