Oj, detta var längesedan..;) ska bättra mig!
Ni kanske tycker det är lite konstigt att jag bara börjar skriva såhär igen efter en lååång paus? Och ja, det är rätt konstigt, men det finns en anledning.
Jag måste skriva av min mina tankar och känslor, alltså typ blotta mitt inre totalt.

Innan jullovet var typ allt kaos, min gymnasiestress var på topp och det gick ju inte bara ut över mig själv. När jag blir stressad är jag sån att jag bara lägger av, jag kan inte koncentrera mig, inte göra läxor och konstant lite småretlig, det ända som fick mig lugn var att vara i stallet med mina underbara hästar. Under jullovet lugnade det ner sig och jag blev mitt lugna och gamla jag igen, otroligt skönt! Men nu har det börjat igen, men denna gången är det annorlunda.. Det som är nu beror inte på skolan, utan det beror på min allra finaste ägodel, Chameur.

Stressen har istället gått över till oro och en känsla av obehag i hela kroppen, men då undrar ni säkert varför?
Jag ska berätta allt.

Chameur har i tre omgångar haft korsförlamning, en omgång 2015 och en större omgång 2016 och ett återfall 2016, detta skedde i mitten av maj, alltså ungefär vid den tid då det är dags för grässläpp. 2015, alltså första gången visste vi knappast var det var eller vad det innebar men vi fick ju såklart allt förklarat för oss när veterinären kom.
Vi fick även då speciella scheman som vi skulle följa (träning & kost) samt att vi blev rekommenderade att massera samt linimentera över ländpartiert samt att vi skulle hålla honom varm. ALLT detta sköttes exemplariskt under 2015 och i början på 2016.
När våren 2016 var vår familj såklart väldigt nervösa över var som skulle kunna hända, så vi skötte det extremt strickt.

Till en början gick allt väldigt bra, och han var underbart fin i sitt sinne och sin form, men en dag så small det.
Chameur fick återfall av korsförlamningen, jag gick från toppen till botten, jag blev helt förkrossad.
Det är detta som är det läskiga med korsförlamning, det kan gå på några sekunder.
Vi började med smärtlindring i väntan på att muskelvärderna skulle bli normala igen, samt att chameur skulle se frisk och glad ut, denna smärtstilleomgången tog ca 3 veckor, sen kunde jag sakta men säkert köra igång honom igen. Men pang, efter ca 2 veckor till fick han ett återfall och det var bara att börja med smärtstillande igen.
Hela denna konvalescensen var ca 7-8 veckor och sen kunde jag börja rida igång igen vilket även det tar ca 8 veckor, så hela tävlingssommaren gick ju helt åt skogen (självklart är det ju bättre att hästen blir frisk, men jag tror ni förstår vad jag menar).

Under hösten 2016 har jag och Chameur verkligen blivit ett sammansvetsat team och kan varandra utan och innan, vi har satt upp mål som vi SKA nå. Vi har kämpat i ur och skur, framgång som motgång, men det blev riktigt bra tillslut.
Jag hade satt mina mål för 2017 tillsammans med Chameur och var extremt taggad på det nya året med nya möjligheter och inte någon jäkla korsförlamning.
Men kan ni gissa vad? Korsförlamningen är här igen.

Jag, mamma och pappa har nästan varit övertygade av att det var gräset i maj månad som utlöste det tillsammans med något ojämn träning, men nu, nu när det händer i januari? Då börjar man undra.

Som ni förstår så har chameur återigen fått korsförlamning och står nu på metacam, och hela vår familj är såklart jätte ledsna, vi har gjort precis ALLT efter konstens ALLA regler för att slippa detta. Vad beror detta på? Och varför händer det om och om igen? Och kommer det förtsätta såhär föralltid? Ja, frågorna är många medans svaren är få.. Vi ska iallafall in med honom till klinik och ta en rejäl undersökning på honom och även kolla om han eventuellt har den genetiska sjukdomen pssm.

Men oron man ständigt går runt med är enorm och ännu jobbigare när man inte vet vad det beror på.
Men en sak är säkert, jag kommer göra allt för Chameur och kommer aldrig ge upp, aldrig.

Nu har jag självklart många olika frågor till er men den största frågan är vad detta beror på och varför han får korsförlamning om och om igen samt att jag undrar vad ni hade gjort i denna situationen.

Kram<3

Likes

Comments

Är just nu alldeles för trött för att egentligen göra något, hahah, men jag måste ändå upp och städa mitt tum samt att jag borde skynda på då jag har träning 17.15... Men kul ska det bli!
Kram

  • 112 readers

Likes

Comments


lördag, helg och mys<3 det kan man inte klaga på va?

Chameur var väldigt spänd på uteritten idag, men det blåste väldigt mycket så jag förstår honom ändå ;).

Efter uteritten tog jag mig äntligen ork till att putsa utröstningen! mer än välbehövligt kan jag säga... sen bar det av hemåt. Nu jag ska hoppa in i duschen och bli fräsch innan jag och mina kompisar ska ner och käka pizza på pizzerian och para prata av oss lite, myyys! sen blir det väll hem och se på film och dejta kudden.

vi hörs, kram !


från i somras med en väldigt bra vän <333333

Likes

Comments


hej!

nu efter några dagars arbete med designen kommer jag äntligen igång med bloggen. jag har länge tänkt på att starta en blogg för att utrycka mina känslor samt kunna skriva av mig och dela med mig av mina mål i livet, eller ja, främst i ridsporten.

jag heter Matilda och är 15 år gammal, jag är en väldigt rak, snäll och känslosam person. jag har 2 egna hästar, en B-ponny som heter juppe och en D-ponny som heter chameur.

juppe är nu 23 år och är näst intill pensionär, medans chameur är i sina bästa tävlingsår, Han är en 15 år gammal dressyr ponny som är en fin arabisktfullblods och welsh korsnings ponny. tillsmmans med Chameur har jag startat lap:1 i dressyr. vårat mål är att under våren 2017 kvala in till nationell dressyr så vi kan vara med på de ännu större tävligarna och att jag ska bli ännu bättre!

hoppas det låter intressant.

kram


foto: zahlo foto

Likes

Comments