Ansiktet på borderline syndrom.

Ansiktet som många blir rädda för. Ansiktet som ingen kan hantera. Ansiktet som samhället inte accepterar eller pratar om.

Psykisk ohälsa måste pratas om mer. Det måste uppmärksammas.

Matilda Andersson heter jag och är 18 år. Hela mitt liv har jag alltid varit annorlunda, mina föräldrar, lärare och bekanta trodde på ADHD. Men test på test visade det sig att jag inte hade ADHD så utredningarna lades ner, och glömdes bort.

Tonåren var den svåraste perioden måste jag säga.
Mina känslor gick inte att hålla i styr, jag var i ständig fight med mig själv och andra för att ingen fattade. Ingen fattade varför jag "var som jag var"

Jag ska ge er en liten överblick på vad jag går igenom varje dag. Ni "vanliga" människor har känslor som är glada, sura, ledsna eller neutrala. Jag har inget neutralt läge för det första, och Medans ni blir glada blir jag överlycklig. Ni blir ledsna och jag får panikattacker och en känsla av att hela världen rasar samman. Ni blir sura, men jag blir förbannad.

Sedan så lever jag med ständig ångest. Ångest över att folk ska lämna mig. Vi med borderline lider utav seperationsångest.

Vi kan träffa en person 2 gånger och bli jättefäst i personen på en gång. Personen i fråga märker oftast det och blir rädd och "lämnar". Då kommer det som en våg med sorg. Man kan gråta hysteriskt och vissa skadar sig själv eller/och hotar om att ta livet av sig.

Att ha Borderline är ingen lätt kamp. Men det har sina fördelar också då vi oftast är glada, spralliga och energifyllda individer.

Mitt mål med detta inlägg var att informera och ge kunskap, för dom flesta vet inte ens vad borderline syndrom är.

Oavsett diagnos och sjukdom så är samhället alldeles för icke påläst och har sina fucked up normer och hur man ska vara och inte. Våga krossa dom

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 230 readers

Likes

Comments

Dagen började runt 10, åt en yoghurt och gjorde en sallad för pratade med Tove om vi skulle till vallarna och sola!

Hon hämtade mig vid klockan 13:00 typ, så vi åkte och köpte donken, godis och la oss i solen!

Det var stekvarmt men blev jättekallt när det började blåsa.

Vid 16:20 tiden skulle Tove börja jobba så vi gav oss mot Friskis, där hämtade pappa mig så vi åkte till Max och åt.

Nu e jag hemma iallafall och ligger i sängen och tar det lungt bara!

Godnatt Babes

Likes

Comments

Dag 3 - hade så satans ont när jag vaknade, kunde inte alls prata och höll tyst för det mesta för att slippa använda tungan.

Jag gav mig på att försöka äta, det gick bra mot kvällen och fick i mig sallad. Det gick långsamt men bra.

Dag 4 - jag hade inte alls mycket svullen tunga när jag vaknade, jag kan prata utan några problem plus att jag kan äta!!

Tungan e inte som vanligt såklart men det är på bättringsvägen iallafall!

Likes

Comments

Imorse när jag vaknade hade jag galet ont.
Tungan var väldigt svullen och det var ömt.

Sedan under dagen har jag haft väldigt ont, kunde absolut inte prata och R, S och sch-ljud var svårast. Kunde heller inte äta

Men nu har svullnaden lagt sig lite, jag kan äta små portioner utav barnmat och soppa.

Kan prata enklare också.

Dock! Så har jag ont runt piercingen men det får man räkna med

Likes

Comments

Idag var ''the big day''. Jag tog min första piercing och placerade den i tungan.

Jag tog den på Red Cloud här i sala, rekommenderar verkligen då jag e väldigt rädd för nålar men han visste exakt vad han gjorde och jag kände mig bekväm.

han satte igång och tången kom fram. Den var obehaglig som satan tycker jag.

Sedan tröck han igenom kanylen och den gjorde inte alls ont, men sedan kom staven.. det gjorde så himla ont att sätta i staven men det gick.

Sedan hamnade min kropp i chocktillstånd och jag fick lock för öronen, började gråta och typ svimmade av..

Sedan dethär med svullnaden, svullnaden kom nästan direkt för mig och har enbart blivit mer och mer,

Har nu haft min piercing i cirka 4 timmar. kan inte prata tydligt, jag har jötteont och tungan är suoersvullen men jag överlever.

en ''dag 2'' kommer självklart imorgon.

kisses/ Millan

Likes

Comments

Hello bloggisen, hoppas allt är bra med er!

Imorse var jag verkligen världens segaste. Satt i soffan i isch 20 minuter och enbart tänkte vad jag gör med mitt liv som går upp sådär tidigt. Iallafall, hann med bussen och allt.

Skolan var lugn, vi har börjat med ett väldigt stort arbete inom dom pedagogiska kurserna som vi jobbar med så de e typ det hela dagarna består av i skolan.

Slutade vid 14:10 så tog bussen ner till stan för att möta upp Pillan och Natta för jag skulle gå och äta sushi för att senare vid 17- tiden pierca min tunga.

Mer om min tungpiercing kommer ni få, kommer köra ''En vecka med tungpiercing'' så hoppas ni hänger med

kisses/ Matilda



Likes

Comments

​Valborg. 30de april. Kungens födelsedag. Vad gjorde jag?

Jag hade planerade planer men dom sket sig.

Så jag ringde en killkompis och frågade ifall vi hittade på någon, och det ville han.

Så jag duschade och gjorde mig iordning så hämtade han mig med bilen vid 17:30- tiden.

Sedan bestämde vi oss att vi skulle ta tåget till uppsala för att man hört så mycket bra saker angående valborg i uppsala. Men stor besvikelse. Det enda vi vittnade var ett slagsmål på tåget dit, en man som glömde sina barn på centralen på tåget hem och en massa fulla vuxna människor.

Så vi åt donken, gick runt lite och sen åkte hem till sala igen.

Väl hemma var det livat i stan, men varken jag eller han kände så stor lust till att göra något så vi gick hem, kollade på film och somnade skapligt. 

hoppas eran valborg var händelserik och att ni inte är allt för bakfulla idag! 

kisses/ Matilda

Likes

Comments

​Tjena på er, Längesen nu!

Jag har saknat er massor kompisar, hoppas ni är med mig på en nystart igen.

Livet ser ut ungefär detsamma. Går i skolan, åker hem, umgås med kompisar, rider och pluggar.

Hoppas ni fortsätter följa bloggen nudå när man är ''back on track'' igen 

kisses/ Matilda

Likes

Comments

Hej!

I lördags var det fest i runhällen, det var trevlig stämning och vi hade bra DJ, men sen började fel folk komma och det blev urartat. Själv bråkade jag sönder med en kille jag haft nära hjärtat en period nu så det är slut mellan oss.

Ligger just nu som alla andra som var i runhällen i influensa, har 39-40 graders feber och hostar ihjäl mig. Är inne på influensa Dag 4 och det känns som att jag är på bättringsvägen åtminstone!!

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör :)

Likes

Comments

Svaret är nej.
Alla människor har olika bakgrunder, varje människa har olika beteendemönster och olika levnadssätt.

Jag har egentligen haft det ganska lätt för mig när jag var mindre, allt började i åttan skulle jag säga.

Jag började gå mindre till skolan, hamnade i en djup depression, började stöta bort mina föräldrar, vänner och alla som nånsin bryr sig om mig.
Jag vände alla taggar utåt och brydde mig enbart om mig själv, sket fullständigt i hur många jag behövde såra för att skydda mig själv. Kalabalik är bara förnamnet

Hamnade i fosterfamilj då för att kunna komma uppåt igen och kunna gå till skolan. Japp jag läste upp halva åttan och halva nian betyg på ett halvår.

Jag kom in på gymnasiet med knappa betyg.

Började må bättre, gick till skolan, träffade vänner. Började sakta och säkert att återse det goda med livet.

Men sen gick allt väldigt snabbt. Jag mådde sämre och sämre, jag litade inte på någon. Jag förstörde dom flesta relationer och var rent ut sagt riktigt taskig mot alla för att skydda mig själv.

Efter sommarlovet och skolan satt igång igen sa jag till mig själv att skärpa mig. Men gjorde jag det? Skulle inte tro det va.

Så vi bestämde oss att ansöka för en flytt till en annan stad.

Där är vi nu. Jag är i en annan stad och har bott här i 2 månader.

Jag har fått en andra chans i mitt liv, en nystart för mig.
Och jag har aldrig mått såhär bra. Är mer än stolt över mig själv.

Har träffat dom finaste kompisarna, har träffat en speciell person, har fått en "ny familj", har en ponny och framförallt jag trivs förbannat bra i mig själv.

Likes

Comments