View tracker

1 december idag och jag börjar få julkänslor! Nu är det dags att ta tag i denna torsdag. Bjuder på en första advents bild och en liten charmig seeelfiiie

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Påbörjade någon gång för länge sen en liten lista här som jag tänker att jag ska fortsätta med.


Dagens rubrik är alltså mina drömmar.

Jag drömmer om ett långt friskt liv, och att få vara omringad av de människor jag älskar. Att jag får bli mamma till friska barn och känna mig älskad av en man och trivas på mitt jobb. Jag drömmer om att bo i ett fint hus och kunna unna mig saker som jag mår bra om. Om jag verkligen skulle få önska och drömma stort så skulle jag vilja ha en karriär som sångerska men det är mest en sån där mystanke som inte alls känns realistisk.

Drömmer såklart även om fred på jorden och ett samhälle utan hat och orättvisor som rasism och sexism. Jag drömmer om jämlikhet och allas lika värde.

Likes

Comments

View tracker

Jag saknar dig. Ditt ärliga sätt att vara på och hur du fick mig att känna mig trygg. Jag saknar hur jag kunde vara mig själv med dig och känna mig accepterad inifrån och ut. Jag saknar pirret i magen som jag fick varje gång ditt namn dök upp på mobilens skärm, och jag saknar hur mitt ansikte sprack upp i ett leende när jag hörde din röst i telefonen. Jag saknar våra konversationer om stora och små saker och hur du lyssnade på och bekräftade mina berättelser. Jag saknar ditt skratt och din humor, din värme och din säkerhet. Jag saknar att titta på dig och bli varm i hela kroppen av de där farligt blå ögonen. Jag saknar dig, jag saknar oss.

Likes

Comments


ONSDAG, 5 NOVEMBER, 2014, 17:37

Idag är det två månader sedan min morfar dog. Försvann bara sådär på några sekunder och kommer aldrig tillbaka. Om 49 dagar är det julafton och han kommer inte vara här då, han kommer inte vara någonstans då och det gör så jävla ont för han har varit här varenda jul som jag kommer ihåg. Om sex månader är det sommar igen och då kommer jag som vanligt vilja åka till skärgården, men vad är det värt när morfar inte ens är där? Morfar ÄR skärgården och nu är han död, alltså är skärgården också död. Den blir aldrig densamma.

Livet är så fruktansvärt skört och det gör mig rädd. Morfar var inte ens sjuk, han var världens piggaste och finaste. Och jag bara undrar hur man kan gå från det till att få hela hjärnan fylld av proppar och ligga på en förbannad sjukhusbädd och dö. Hur fungerar det ens? Vart finns logiken? Den finns inte.”



TISDAG, 30 JUNI, 2015, 15:31

Livet har blivit uppochnervänt. Det har inträffat saker som gör att ingenting kommer bli som vanligt igen. Jag saknar att skriva här så himla mycket, men vet inte hur jag ska få ihop orden till något vettigt. 

Jag är iallafall hemma i Mjölby nu, jag jobbar på världens bästa gruppboende och umgås med familj och vänner. Jag är ledsen mycket, men jag har förstått att det är okej. Jag skrattar också, för saker är fortfarande kul och det är en tröst i allt. Trots att livet är en jävla bitch och jag hatar sjukdomar och helvetes jävla orättvisor, så kan det där livet också vara härligt ibland.

"Det får vara en tuff resa, bara det går bra"”

Likes

Comments

Jag har bara sån jävla sorgsenhet inom mig. Skulle kunna förklara det med en icke lokaliserbar svart sörja någonstans inom mig som triggas av minimala faktorer och gör mig otroligt ledsen.

Likes

Comments

"...Med detta vill jag säga: Matilda! Hur jävla mörkt det än känns så blir det bättre. Du kommer att må bra och du kommer hitta tillbaks till ditt sanna, trygga jag. Jag lovar! Det blir alltid bättre.

Stor bamsekram till mig själv och future me för att jag är AWESOME!"

Likes

Comments

Funderar på livet och hur jag själv lägger grunden till mitt mående. Försöker hitta grunden till varför jag hamnade i denna dipp, vilka delar som lades till eller försvann ur mitt liv och skapade dessa tomhetskänslor. Vissa delar har jag identifierat för länge sedan men har svårt att se att relationers slut är den enda delen. Sista tiden har jag levt i något självdestruktivt "träffa en kille som är lite spännande och sårar dig" mood. Har betett mig som en jävla bebis och inte velat lämna utan självmant gått kvar i det och tyckt synd om mig själv. Det är slut på det nu. Det är också slut på mitt ständiga uppmärksamhetssökande och mitt sjuka bekräftelsebehov. Det gör mig så jävla trött. Jag orkar inte lägga en minut till på tillgjorda miner för att skicka en snygg snapchat till nån jävla kille som ändå bara vill se mig naken.

Försöker även skapa någon acceptans i mig själv för att försöka gå vidare från det jag förlorat. Bett om ursäkt till de två som försvann för att på något sätt försöka rättfärdiga min del i det hela. Att jag inte fått något tillbaka tyder antingen på att båda förluster endast berodde på mig, alternativt att jag är den större personen i båda fallen. Jag är fullkomligt medveten om vad jag gör och vilka sidor hos mig som stöter bort människor, men jag är ju också medveten om att inget av uppbrotten endast kan leda tillbaks till mig, Sen är jag fruktansvärt självkritisk och fylld av dåligt samvete, vilket leder till att jag verkligen skuldbelagt mig själv till 1000 i dessa fall. Det är alltid enklare för mig att ta på mig själv skulden än att lägga den på andra, har liksom enkelt att leda problem till mig.

Jag tror att det är en fin egenskap på något sätt, att kunna leda livet tillbaka till en själv eller hur jag ska säga. Någon säger till mig att det är förödande, att jag äter upp mig själv inifrån men jag gillar ändå den sidan hos mig själv. Jag tror att det bidrar till något som känns rätt. 

Likes

Comments

Helt klart min favoritsångare för tillfället, och vilka låtar! Tack livet för musiken❤️

Likes

Comments

Please have mercy on me
take it easy on my heeart

Even though you don't mean to hurt me
you keep tearing me apart

Would you please have mercy on me
i'm a puppet on your strings

Even though you've got good intentions
i need you to set me free

Would you please have mercy on my heart?


Likes

Comments

Idag tror jag att jag hittat mig själv någonstans på en liten slingrig grusväg långt bort i något väldigt diffust och jag känner att jag svamlar redan nu men. Fan idag har jag blivit övertygad om att jag kommer bli en så förbannat bra socionom och det gör mig trygg. Jag tror att jag är 100% säker på inom vilket/vilka områden jag vill jobba inom och det gör mig så glad. På väg hem idag tänkte jag att jag kan ta vad som helst, det gör mig inget om livet fortsätter att jävlas med mig på andra plan för jag kommer ändå alltid kunna jobba med att hjälpa människor.

I mitt liv SKA jag...

...arbeta med utsatta barn och ungdomar inom socialtjänsten

...arbeta med råd och stöttning till barn och ungdomar inom skola och ungdomshälsa

...arbeta med hot- och våldsutsatta kvinnor

Jag ska göra skillnad och jag ska vara bärande, och jag ska vara en av de bästa på det. Inga tvivel.

Likes

Comments