Hej sköningar!

Kollar igenom telefonens gamla bilder och får på mindre än en sekund tillbaka klumpen i magen samt alla tankar och känslor som cirkulerat i min kropp. Fy vad dåligt jag har mått, bilderna är så otroligt ångestladdade. Men nu är de bortrensade, alla jobbiga bilder ligger nu i en mapp på datorn där jag mycket sällan kommer att besöka. Nu är det höst och det nya livet har börjat dra igång, mitt välmående är så gott som tillbaka, så nu ska det sista känsliga bara bort. Jag får inte alls den klumpen i magen som jag tidigare fått, jag har klippt av mitt hår och börjat umgås mer med vännerna runt omkring mig, med fokus på de som jag mår bra av att umgås med. Jag är dessutom mitt i packningen av alla mina saker, det står nämligen flytt på agendan denna vecka!! På torsdag, 1 september, så får jag tillträde till min (1:a) alldeles egna lägenhet. Det känns bra och kommer nog förmodligen att vara väldigt utvecklande för mig som person. Det är en del som ska handlas in nu och den enda lön jag fått de senaste 3 månaderna försvinner successivt. Men att lägga pengar på förnödenheter till min lägenhet ser jag bara som en investering!

Igår tog jag bilen ner till Jönköping, där skrev jag på en ansökan om studieuppehåll. Jag behöver ett break, även om vännerna i klassen inte är så värst härliga att vara utan så behöver jag detta för att må bra. Jag är nästan tillbaka på 100% på välmående-kurvan, men jag har fortfarande kurser att jobba ikapp så kan ändå inte starta igen nu i höst. Men det är lugnande att veta att jag ska jobba, inte stressa och att min plats kommer att finnas där nästa höst bara jag klarar av min del nu.

Givetvis tog jag en runda på stan och IKEA i jkpg. Är det ens möjligt för mig att åka ner till denna stad utan att ha med mig något nyinköpt i någon påse? Jag har även kommit på den briljanta idén att inte plocka med mig ett enda par strumpor till mitt nya hem. Det jävla trasslet att försöka para ihop strumpor av olika slag, storlekar, märken, you name it, det ska jag slippa helt(vill jag tro)! Nu ska jag köpa samma märke på alla strumpor och i mängder! Tanken var att det skulle ordnas igår på lager 157, men ibland är hjärnan inte med som man har hoppats.. Fick i vilket fall inhandlat det mesta som var kvar till köket så nu är det bara lite köksmaskiner som saknas(dvs den dyra biten). Detta ska bli så spännande, jag ska allt eftersom köpa lite nya möbler också, men till att börja med får jag låna soffa och soffbord av mamma. Ska man köpa en soffa så ska man se till att köpa en bra som man vill ha med en gång och inte lägga onödiga pengar på en som bara "duger". Jaja, jag får uppdatera mer om detta när jag har kommit på plats. Än en gång så ville jag mest bara skriva av mig, att få ur mig en massa tankar och få det sparat i min digitala dagbok.

Avslutar med en före/efter bild på mitt hår. Så länge jag tänkt på att klippa av det men fegat ur, jag har inte ångrat mig ens en sekund att jag kapade det, så snyggt!!

​God natt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

God kväll!

Herregud, loggar in här med behovet av att skriva av sig. En gång i tiden var detta min vardag, min fritid. Så fort jag kom hem från skolan loggade jag in på bloggportalen som jag aktivt bloggade via på den tiden, skrev av mig lite, lade till en bild och publicerade. DET var min hobby. Nu mera är väl min hobby att surfa runt bland diverse hemsidor med inredning, samt fläshiga lägenheter och plocka ihop ett designerhem som jag så väl vet att jag aldrig kommer att ha råd med inom de närmsta 10-20 åren, om ens det.

Mitt liv är just nu väldigt rörigt, skolan har gått åt skogen -jag har tappat suget-, har idag varit singel i 7 veckor vilket faktiskt fortfarande kan ge mig en klump i magen och illamående trots tiden som gått och det faktum att det var jag som kom med "domen". Sjukt att det känns så ändå, man gör något för att må bättre och för att det är onödigt att hålla kvar i ett halvbra förhållande när man bara är 21år ung och har hela livet framför sig. Att vänja sig att vara i ett förhållande är rätt enkelt, det går ju inte bara över en natt, så det var inga större problem att vänja sig vid en andra hälft. Däremot har förhållanden ofta/alltid ett tvärt slut. Man vaknar i ett förhållande och somnar singel, det finns ingen avvänjningsprocess lik den uppbyggnad inför ett förhållande, det bara är slut och det blir tomt. Man kanske har det på känn. Man grubblar och funderar, men är rädd för förändringen. En ny vardag som man inte längre känner till, att vara ensam, somna ensam och har inte längre någon som alltid finns där och kan trösta och stötta en när det är svårt. Man mister en bästa vän. Men jag är ändå väldigt säker på mitt beslut och känner att det, trots klumpar i magen, inte är något jag ångrar. Även om HAN är en underbar person och en vän jag mer än gärna skulle vilja hålla kvar vid.

Efter ett hemskt -ja, jag kallar det faktiskt hemskt- första år på högskolan. Hemskt med anledning: inte 100% motiverad, en motgång som leder till en annan som leder till nästa... , jobbigt pendlande, svårt att få ihop tiden, skoltrötthet och dålig koncentrationsförmåga. Även det där ni vet, när man bundit upp sig och det hela tiden finns saker som man borde göra, man måste säga nej, komma med ursäkter och känner att man sviker allt och alla. Det har varit tungt, och efter sista omtentan för förra terminen och efter ett "break-up" med mitt ex så slog det tillbaka och jag drabbades av panikångest. En attack, ett besök hos läkare på vc och jag har nu någon typ av lugnande tabletter som jag vandrar runt med i fickan. Det känns säkrast så, lugnande att veta att jag har dem nära till hands vid behov.

Jag har nu kommit igång med mitt sommarjobb också, skönt att äntligen få rutiner. För högskola har inte inneburit så särskilt mycket rutiner för mig. Många halvhjärtade försök till att plugga hemifrån, där jag kunnat gå upp när jag velat och pluggat när jag känt för det, mer eller mindre. Nu börjar jag kl.7, frukost kl.9, kort rast kl.11, lunch kl.12.30, kort rast kl.15 och slutar kl.16. Jag vet vad som väntar och jag kan jobba på fram till belöningen: Rast! Något som är bra för mig, helt enkelt. Sen vet jag även att ju mer jag jobbar, desto mer pengar rullar det in på kontot den 25:e nästa månad. Däremot är jag tröttare än jag någonsin varit, somnar så fort jag blundar efter jobbet, sover hela natten och är mer eller mindre helt omöjlig att få upp ur sängen på morgonen.

I och med allt kring skolan så letar jag nu även lägenhet för att få lite lugn och ro, att kunna fokusera på bara mig själv (som det lilla ego jag är...). Nej, men jag tror att det är nyttigt att bo själv och sköta allt på egen hand, dessutom blir många saker mycket enklare genom att bo inne i stan och sedan är jag ju ändå 21 år. Har även börjat kolla på andra utbildningar om det kanske skulle vara så att utbildningen faktiskt inte är något för mig och att det därför inte har fungerat. Inga beslut är tagna än, jag ska sitta hemma imorgon och ge mig på de tentor som jag fortfarande har efter mig, jag kanske få feeling och suget tillbaka. Ja, som ni märker så är jag alltså väldigt kluven, men jag hoppas att jag hittar en väg att gå. Det kommer väl att lösa sig och bli bra i slutändan ändå. Måste även säga att det är dumt att förhasta beslut kring utbildning och hoppa på när ni inte är redo, även om ni alltid sagt så och om ni har föräldrar som skyndar på en. Det kommer inte att bli bra ändå.

Natten till igår drömde jag om att en släkting till mig dog och fick förklarat för mig att när någon dör i en dröm så betyder det att man står inför en förändring. Jag känner att förändring känns bra. Kan knappt må sämre än vad jag har gjort den senaste tiden så glädje och lite härliga besked skulle ju inte skada. Idag fick jag kanske ett glädjande besked, men inget som är klart än, så det återstår att se. Vi får hålla våra tummar!

Ojdå, nu blev det ändå ett långt skriva-av-sig -inlägg, skönt att kunna uttrycka saker man tänker och vill få ur sig i text. Det blir lite som terapi. Ingen höjdartext och inget höjdarinlägg, men ett sätt för mig att må bättre. Och som slut på detta inlägg så måste jag säga att jag nog tror att "Everything happens for a reason", allting händer av en orsak!

Godnatt

Likes

Comments

​Detta året måste gå till historia... Eller ja, i alla fall är det helt galet att jag hade köpt färdigt alla julklappar några dagar innan jul, PLUS slagit in dom! Stor applåd till mig. Dessutom så blev jag väldigt nöjd med dom och mina kunskaper i paketinslagning. 

Idag blir sista julfirandet, det ska bli mysigt. Kanske inte med maten då, den tröttnade jag på redan vid första anblick i år. Lite tråkigt att det man längtat efter i ungefär ett halvårs tid snart är över, och att man hade så pass höga förväntningar om hur allt skulle bli att det bara "gick snett" alltihopa, man hann inte med att njuta av dagen. Men det är väl kanske så vid högtider. Att många kommer med höga förväntningar, lite spända, en oro för att julklapparna som man lagt ner så otroligt mycket tid och framförallt pengar, inte ska falla folk i smaken. Att kläderna man ska ha på sig inte gör en så fin som man önskat och att hår och smink bli åt h*****e just denna dagen. Att saker man hade velat haft på julbordet inte finns med, att man inte hunnit eller kunnat köpa julklappar till alla man önskat, så att man sitter där med dåligt samvete för att man inte köpt något till den personen som man just fick en jättefin present utav. Och JAG VET att julklappar handlar om att vilja ge och att jul handlar om gemenskap och inte om julklappar. Men jag kan tyvärr inte få något annat än dåligt samvete för att jag inte hade råd med lika fina saker tillbaka. Tyvärr! I år har jag funderat och funderat på olika personers julklappar, jag har kommit på smarta saker, enligt mig, och lagt ner åtskilja kronor på julklapparna. Men sedan hela tiden försökt helgardera mig och köpt till saker ifall om att personen inte blir nöjd med den presenten så kanske med denna. Det är så fel. Jag kan inte fatta att jag har fått detta sjuka beteende, detta sjuka sätt att tänka, skäms Mathilda! Jag tror att vi får lugna ner oss vid julen, kanske sänka våra förväntningar en aning, sluta känna pressen och istället tänka att "Ja, jag köper faktiskt något till den här personen för mina egna pengar, det finns ingen lag på att man skulle göra detta, men jag väljer att GE detta till dig för att jag vill det" och att "Vad spelar det för roll om det inte finns någon sill på julbordet i år, det finns ju faktiskt skinka som jag kan äta och det är faktiskt någon annan än jag som har stått i köket". Jul borde vara en tid för glädje, omtanke och gemenskap. Har man inga förväntningar så leder det till en del överraskningar och bara en så mycket bättre jul. Jag ska ikväll åka och ha det underbart ihop med mina underbara släktingar. Jag har inga förväntningar på detta, vi ska bara vara tillsammans och se vad som händer

Och nej, min julafton var inte dålig, det finns mycket fina guldkorn. MEN den blev bara inte helt som jag hade tänkt mig. Jag tror jag var lite nervös och spänd och kände inte riktigt i kroppen att det var jul.

Nu har jag filosoferat klart! God Jul till er alla, lite sent kanske, men ändå!

Likes

Comments

Jag har gjort något fruktansvärt, hemskt, FÖRBJUDET.. Sånt som man inte får göra om man är i min sits. Något som man inte har råd att göra. Sånt som man helt enkelt bara ska låta bli!!

Ja, förmodligen tror ni att det är världens grej, skadat någon riktigt illa, kanske psykiskt. Men icke! Jag har gått på stan en sväng i eftermiddag och faktiskt shoppat lite till mig själv. Stopp där Mathilda, STOPP! Inte får väl du handla saker till dig själv som du vill ha, för dina egna pengar, som du jobbat ihop själv. Det begriper du väl?! När du pluggar så kan du ju inte gå runt och handla hur som helst och köpa dyra saker. Dina sparade pengar ska räcka dina tre år då du studerar, du ska minsann inte ta några lån och du ska inte få göra något kul. Det enda du ska göra är att plugga och fokusera på skolan. På loven kan du givetvis inte ta det lugnt, det är en tid för dig då du kan, OCH MÅSTE jobba! För att sedan lägga dessa pengar på hög på sparkontot, där du inte får röra dom eftersom att dessa pengar ska du ha heeela studietiden ut. Det är bara dumt att ta dessa räntefria(till en början) studielån. Bo hemma, bo gratis, lev ändå snålt och spara pengar.

HA!! Inte idag inte!! Här är mina nya produkter från Dior. Yes, ni läste rätt, DIOR. Ett sånt där "student kind of brand".

((((( Och bara så ni vet, första tentans betyg satt som ett smäck. Inget F, och jag är nööööjd!! )))))

Godnatt!

Likes

Comments

​Första tentan avklarad. Det är vad det är och det blir vad det blir. Just nu finns det ingenting som jag kan göra för att ändra på mitt prov. Det är bara väntan för att se om det gick vägen. Diskussioner efter gör bara att man blir allt mer osäker och varför ska man förstöra en sån bra dag som en fredag. Jag kom dit, jag skrev det jag kom på i stunden och det är bra med det. Det värsta som kan hända är faktiskt bara att men får F, och då får man skriva det en gång till. Bara så lätt!

Nu ska jag kolla på ännu ett avsnitt av Grey's, för att senare äta en lite lättare lunch. Ikväll ska jag på modevisning i Skövde, lite spännande faktiskt, och skönt att bryta av tentastressen med något annat. Imorgon börjar jag på ny kula, ny tenta nästa fredag och till den så ska jag ge allt. Jag ska bara bli såå bra på den så folk förvånas. Haha, på bara en vecka! Ha en fin fredag allesammans!

Likes

Comments

Åh, detta är så underbart! Igår överraskade F mig med rosor och choklad. Såå fint av honom! Vi firade vårt år tillsammans, lite i förskott, eftersom det egentligen är imorgon. Men i och med att det är en måndag med jobb och träningar osv, så får man ju inte lika mycket tid med varandra. Vi gjorde inte så mycket, åkte till en "femtiotalets Amerika"- inspirerad restaurang i Töreboda. Med enorma 600 grams burgare, crossfries, milkshakes och inredning tillhörande epoken. Den är verkligen att rekommendera, Mandy's heter den! Sen åkte vi hem till mig och bara tog det lugnt.

Snapshots

Likes

Comments

Har under en tid tittat in Malene Birgers väskor och har verkligen velat köpa en. Jag tycker att mönstret är helt underbart, verkligen såå snyggt! Men det är mycket pengar det handlar om så det bör tänkas över innan den inhandlas. I vilket fall som helst så tyckte jag att skalet inte var allt för dyrt så jag valde att köpa det i alla fall, om väskan inte blir av. Skalet hittar ni här.

Likes

Comments

Som ni kanske förstår av rubriken så kommer detta inlägget handla om längd. Ni som läser vet säkert att jag en rätt lång tjej. Är någonstans mellan 181-182cm vilket är en bit över medel. Under hela min uppväxt har jag varit den längsta av tjejerna och dessutom oftast även längre än killarna. Visst det finns kanske sådana som lever uppe på högre höjder än jag men jag tror jag talar för er också.

Jag fick ett jävla komplex över min längd, jag var osäker på hur jag kunde/inte kunde klä mig för att jag skulle passa in. Jag hade rätt dålig hållning en tid vilket kanske kunde bero på att jag hela tiden försökte anpassa mig till alla andras kortare längder och kanske för att jag skulle verka kortare än jag var. Mina tankar har ända sedan tidiga skolår kretsat kring längd och pojkvän, vilket jag trodde hade ett samband. Vilken kille vill vara tillsammans med en tjej som är längre?? Och eftersom jag aldrig hittade en andra hälft så var jag helt säker på att det var mina längd som skrämde bort dom. Sen hittade man ju fler fel på sig själv. Jag har ju alltid haft större kläder än alla andra eftersom jag ju varit större. Och för att man inte passar i ett par small-shorts som de andra så tyckte man att man var fet, vilket är en annan historia...

Högklackat hade ju aldrig ens kommit på tal. Herregud, jag är ju redan en jätte varför ska jag passa in ännu mindre??! Men så tog man och samlade en massa mod för att köpa de där klackarna. Vilket egentligen var den lätta biten. Att sen visa sig bland folk i dessa platåer är mycket värre. Jag minns att på en av våra studentfester så hade jag på mig ett par klackar, så träffade jag en kompis(kön kille) som jag tyckte var väldigt schysst, mycket trevlig helt enkelt, kramar om honom och får kommentaren. "Oj, du blev ju typ FÖR LÅNG nu". Och man bara, vet inte vad man ska säga. Luften bara pyser ur en. Hur fan kan du kläcka ur dig en sån sak till någon att den är FÖR LÅNG? Det är ju givetvis inte den enda kommentaren man har fått i sina dagar. Man har fått kommntarer om man verkligen ska ha på sig dom skorna eller när man ska använda dom eller herregud vilka skor du har köpt(...ska DU verkligen ha sånna). Man blir så jävla trött på kommentarer om sin längd.

Jag kan förstå om de som är kortare än medel också har det jobbigt för likväl som jag inte vill höra "vad lång du är" i en negativ ton så måste det vara otroligt irriterande för de som är kortare att gå runt och få höra att dom är så korta att man inte kan se dom. Längd är något som man absolut inte kan göra något åt, jag kan liksom inte rå för att jag blev såhär lång. Det är inte något som jag har gjort, något som jag ätit eller liknande grej jag utfört som har påverkat min längd. Det sitter i mina gener. Man går väl inte till någon som är tjock och säger att den är "för fet" direkt till den? Även om det är större chans att den kan göra något åt det. På något sätt kan man, i de flesta fall, påverka vad man stoppar i sig och hur mycket man rör på sig. En del kan ha sjukdomar som kan påverka, men allt som oftast kan man med mycket diciplin själv reglera sin vikt. Men i vilket fall som helst så förstår jag inte hur det kan vara så acceptabelt att kommentera hur lång man är. Går man fram till en dvärg och kallar den kort? Troligtvis inte, och likväl som dvärgen inte kan rå för att han blivit dvärg, så kan ju inte jag rå för att jag blev så lång som jag blev.

Så please, sluta kommentera det uppenbara, jag har hört att jag är lång ett stort antal gånger, jag vet om det. Ni kan få konstatera att jag är lång men säg för fan ingen onödig kommentar om det!

(Jag har inte några större problem med min längd idag, visst att det känns konstigt att gå i en grupp och sticka ut genom att sticka upp på längden, men annars har jag accepterat min längd rätt bra. Jag har insett att det finns många fördelar med att vara lång, jag har en pojkvän som inte bryr sig så mycket om det, så det funkar bra, det stör mig inte i vardagen längre. Men när någon kläcker ur sig en kommentar om min längd eller försöker dra nytta av min längd så att jag måste göra allt och den inget i en situation, då kan jag bli väldigt irriterad)


Likes

Comments

Sitter med min padda som jag helt spontant inhandlade i lördags. Spontant kan vara så härligt ibland. Det blir liksom ett väldigt rus eller nervositet genom att göra något helt oberäknat. Även om jag länge funderat på att köpa en så var det ju inte helt enligt min plan. Gött

Likes

Comments

Hej, eftersom att jag aldrig håller vad jag lovar gällande blogg osv så tänkte jag att jag skulle börja med ett "jag lovar inte". Jag lovar inte att den här bloggen kommer att vara så aktiv med uppdateringar i fortsättningen. Jag loggade in på bloggen för att titta läget eftersom att jag nyss på nytt kom på att den faktiskt existerade. Jag kan väl säga som såhär att jag nu för tiden har funnit annat att fylla upp mitt liv med. Jag började blogga en gång i tiden för att kunna dela med mig av min vardag skulle jag tro, att kunna visa vad jag hade gjort under dagen och visa bilder. Det blev liksom som en ny bilddagbok och precis alla höll på med det kändes det som. Alla läste i alla fall de stora bloggarna som var då. Jag hade ett stort intresse för fotografering och redigering, även om jag inte var någon klippa på just detta ämnet så var det något som jag kunde lägga ner tid på. Själva bloggningen har väl gått både upp och ner genom åren men inte så dåligt som under det senaste året. Jag tror också att jag startade med bloggningen för att få en sysselsättning. Jag har älskat att sitta och redigera layouten och skriva ihop något som jag i stunden tyckte var riktigt roliga texter, vilket jag kan läsa i efterhand och faktiskt också tycka att det låter kul. Men jag var nog rätt ensam där ett tag, och att jag gjorde detta istället för att umgås med folk. Det var inte så att jag var utstött och ingen tyckte om mig, utan det var jag som kände att jag inte räckte hela vägen. Att "alla andra" hade så mycket mer spännande liv och att jag försökte visa mitt icke-spännande liv genom min blogg och på något sätt förklara att jag minsann inte var urtrist och dålig. På senare tid har jag istället ägnat mina tankar på väldigt mycket annat. För drygt ett år sedan träffade jag Felix och mina tankar drog sig väldigt mycket till honom och för lite mer än ett halvår sedan blev han min första pojkvän samtidigt som jag gick ur skolan. Att börja jobba har gett mig många andra åsikter om saker. Jag har inte hela tiden de människorna runt mig och min vardag som jag hela tiden strävade efter att nå upp till. De med kläderna, utseendet, pengarna, vännerna, festerna, sysselsättningarna, gymmandet, pojkvännerna och betygen, för de är liksom inte så mycket värda längre i mina ögon. Inte att jag tycker att dom är jättedåliga utan mer att de inte har det där priset som jag satte på dom under min skoltid när jag trodde att om jag vore som alla dom tillsammans så skulle jag vara rik. Nu kretsar mitt liv kring arbete, handboll och pojkvän mest. Jag känner inte alls det behovet att ha massor med nya kläder, smink osv på samma sätt. Då gjorde jag det mycket för att imponera på andra medan jag nu gör det för att må bra själv och känna mig fin.

Synen på saker och ting kan förändras såå mycket på ett år. För ett årsedan hade jag ångest över framtiden, då jag egentligen kanske borde tänkt som jag alltid har gjort "det löser sig". Man behöver inte resa med tankarna över hela jorden. Jag borde lagt fokusen på studenten istället, tagit en dag i taget, sökt till högskolan vilket jag gjorde, men inte med allt för mycket press, stress och oro. Sen hade jag kanske inte hamnat här om jag inte gjorde det jag gjorde. Fast om jag hade gått in för att resa hade jag kanske inte heller varit här. Men jag är i alla fall glad för att det är som det är. Jag tror inte att jag för ett år sedan skulle tro att jag nu jobbade med sanering med delvis min far, fått nya härliga kollegor, rest en vecka till Egypten med Felix OCH just nu är suuuuper sugen på att fixa en lägenhet i Skövde för att kunna flytta hemifrån. Att jag faktiskt har inkomster skulle jag nog också vara lite förvånad över. Visst framtiden skrämmer mig idag med. Vad skulle hända om jag flyttade till Skövde?  Flyttar Felix med mig, blir jag själv, har jag bil, kommer min ekonomi att gå runt? Väldigt mycket frågetecken men jag kan nog se det som spännande. För vem vet vad som händer imorgon? Jag kanske vinner på lotto, vem vet?

Likes

Comments

Instagram@mathildastrandh