Just nu så är klockan ca 6 på morgonen, vilket betyder att jag har varit vaken i snart två timmar. ”Varför skulle någon gå upp klockan 4 frivilligt??” tänker ni kanske då.

Jo, nu är det ju såhär att fredagen efter Thanksgiving är ju Black Friday här i USA, och även fast jag vet att det har smugit sig till Sverige på senare år så är det ju inte som det är här. Så nu är jag på Mall of America som öppnat 5 på morgonen med massa rea. Det roliga är ju att jag inte kan köpa minsta lilla grej, eftersom mina resväskor redan håller på att spricka. Nej, jag är endast här just nu för att hinna träffa en kompis en sista gång innan jag åker. Så är det.

Denna vecka har min kropp bestämt sig att motarbeta mig ännu mer genom att bli sjukare än vad jag redan varit. Yay. Det har varit svårt att få grejer gjorda, och det har varit tråkigt att vara så dålig på min sista vecka. Det är dock bara att bita ihop.

Jag har gjort tråkiga grejer som att packa och varit till banken och sånt, sen har jag gjort lite roligare grejer så som att träffa mina kompisar. Allt är ju lite sorgligt dock eftersom jag åker härifrån.

I måndags hade jag en dag med min fyrbenta bästa vän för att säga hejdå till honom. Det är svårt att förstå hur mycket en hund kan betyda innan man har hund. Jag har alltid vetat att jag skulle gilla att ha hund, men jag visste inte hur mycket jag skulle gilla det. Vi tog en prommis runt Lake Calhoun i Minneapolis, sedan åkte vi och gick vid Downtown Minneapolis/Mississippi.

I tisdags skulle jag fira min födelsedag med familj och vänner här, och de skulle ta mig till en Mexikans restaurang där jag skulle få en sombrero och bli sjungen för. Tyvärr, eftersom jag var så sjuk, så blev det ett litet firande hemma bara. Det var fortfarande mysigt och så fint av dem, men jag är lite ledsen för att jag missade det häftiga firandet.

Efter det har jag bara vilat för att bli bättre, packat (eller i alla fall försökt packat), och umgåtts med familj och vänner. Har sagt hejdå till massor av personer, men inte till alla. Tiden räcker aldrig riktigt till.

Igår var det ju Thanksgiving, och det har blivit en av mina favorithögtider. Tycker det är så himla fint att man är tacksam för vad man har. Igår var det ju lite känslosamt eftersom det handlade om mitt år här. Det är ju också en väldigt trevlig högtid med den goda maten, men jag kunde inte äta så mycket då jag fortfarande mådde dåligt.

Idag ska jag packa klart och umgås med familjen, när jag kommer härifrån såklart då. Skulle aldrig ha åkt hit på Black Friday om det inte var för att träffa min kompis.

Puss & kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Nu har jag blivit tjatad och tjatad på att skriva här och uppdatera alla om hur jag har det, så det är väl dags. Det är inte så att jag inte vetat att det varit dags ett tag nu, det har bara varit så mycket med allt senaste tiden så det har inte blivit av helt enkelt.

Idag är det ett år sedan jag flyttade hit till Minnesota, ett år sedan jag blev hämtad på flygplatsen av denna fantastiska familj som har blivit min familj. Jag har ju såklart redan en fantastisk familj, men nu har jag en till. Jag hade verkligen inte kunnat önskat mig att hamna i en bättre familj, och jag är så tacksam. Lite cred ger jag till mig också, som valde denna underbara familj istället för att bli skrämd av att ta hand om tre pojkar själv. Dress små pojkar som har blivit de småsyskon som jag aldrig haft.

Ni vet ju att jag jobbat dessa veckor ni inte har hört något för mig, och vid det här laget så vet ni också ungefär vad jag gör när jag jobbar, så det är ingen mening att gå igenom det. Vad jag hade tänkt skriva om är dock lite grejer som jag har gjort utanför jobbet sedan sist ni hörde från mig.

Vi kan ju börja med Halloween. Jag har ju varit väldigt exalterad för Halloween här i USA, och sist ni hörde från mig hade jag varit på en Halloweenfest och använt en av mina kostymer. Halloween i sig var väl ganska mycket vad jag förväntat mig, hela familjen var djur så jag skaffade mig en väldigt bekväm pandakostym som ungefär är en pyjamas, så det gick jag runt med på trick-or-treat. Jag har inte direkt några bra bilder på mig från Halloween tyvärr, eftersom jag bara kan lägga ut bilder som bara är på mig. Som ni kan se på den enda bilden jag har så var jag väldigt trött efter att ha jobbat en hel dag. Hur som helst så fick ungarna massor av godis, mer än de kan äta, och nu när godiset är bortglömt så tillhör det de vuxna i huset. Jag står fortfarande för att jag faktiskt inte tycker att amerikanskt godis är speciellt gott dock, så jag har inte tagit mycket av deras godis förutom en Twix eller två.

Efter Halloween vet jag inte riktigt vad jag ska berätta om. Vad hände ens veckorna efter Halloween? Jag har varit väldigt förkyld (vilket jag fortfarande är, det har pågått i över en månad nu). Eftersom jag har varit så dåligt så har jag inte direkt gjort så mycket. Min fyraåring fyllde fem förra helgen, så vi firade honom med ett bowlingbanas med massor av vänner på söndagen. Kan inte förstå hur stor han har blivit, men kan inte heller förstå hur han bara är fem när han ser ut att vara minst sju. Det är en konstig balans.

I onsdags tog jag med mig min värdpappa till Dave & Buster’s (spelhallen) som hans födelsedagspresent, eftersom han faktiskt fyller år idag! Vi hade roligt, och vi åt god mexikansk mat efteråt. Kommer verkligen sakna mina värdföräldrar så mycket också, förstår inte hur jag kan ha matchat så bra. Det är inte alla som får ha värdföräldrar som man blir jättebra vänner med.

Nu till igår, en av de bästa kvällarna här. Mina värdföräldrar är nämligen så himla bra så att i födelsedagspresent (fast jag faktiskt har åkt härifrån kär jag fyller år) av dem så tog de med mig och såg en NHL-match! Minnesota Wild (wooohooo) - Nashville Predators. Vi hade så bra platser också, på rad 6, man kunde se ansiktsuttrycken på spelarna och verkligen vara inne i matchen. Har aldrig varit ute med båda mina värdföräldrar samtidigt utan barnen, men nu hade de fixat en annan barnvakt så att vi kunde gå ut tillsammans. Jag älskar att vara omkring massor som hejar på samma lag i en sport, att gå på sporter hör i USA äger verkligen. Att gå och se NHL var hur häftigt som helst. Mestadels av matchen såg det ut som om Wild skulle förlora, folk lämnade till och med, men sista perioden kan vara en av de bästa och mest spännande perioderna jag någonsin har sett i hockey. Wild gick från att ha legat under hela matchen till att vinna med 6-4. Det var verkligen häftigt att uppleva hur publiken reagerade när Wild började göra mål efter mål efter mål. Jag kan inte ens förklara det på ett sätt som gör matchen rättvisa, det är en av de häftigaste matcherna jag någonsin varit med om. Vi var faktiskt med på storbildskärmen, och jag var såklart den där typiska personen som pekar på skärmen även fast man tänker att man ska vara så häftigt om man hamnar på den där skärmen. Jag vet inte om det blev med på TV-sändningen, jag tror att det inte var det, men när vi kollade på sändningen idag så kunde vi i alla fall hitta oss i bild eftersom vi satt så pass nära isen. Så jag är på nationell TV här, även om ingen någonsin skulle kunna säga att den där blonda kalufsen är jag. Jag gick in i hockeybutiker på arenan i St. Paul, och till min förvåning så hade de svenska hockeytröjan där! Kanske ska jag inte vara förvånad dock, det är ju ganska många svenskar i NHL ändå, hela fyra stycken i Minnesota Wild. Den svensken som jag kände igen och ville se spelade ju dock i Nashville Predators, vilket såklart är Calle Järnkrok. Hejade såklart på Wild, men Järnkrok var en av mina favoriter när han spelade i Brynäs, så det var roligt att se honom spela också.

Idag var som sagt min värdpappas födelsedag, men jag har bara jobbat hela dagen och sedan hade vi ett mysigt firande med familjen här hemma så dagen har inte varit så annorlunda. Grattis till min värdpappa i alla fall! Detta år vet jag ju att han fyller år, förra året sa det ju inget förrän dagar efter eftersom de inte ville sätta någon press på mig samma dag som jag kom hit.

Det är väl lite om vad som hänt på senaste tiden. Jag lovar att ni kommer att höra mer från mig den kommande veckan, om vad vet jag inte eftersom jag inte kommer jobba mer. Det kommer ju dock hända en hel del grejer nästa vecka, så något kommer ni ha att läsa om. Btw, försa snön här har kommit och gått några gånger nu, men som tur är så har den aldrig stannat kvar ännu.

Puss & kram

Likes

Comments

Det kanske är en konstig titel, att de två orden finns i samma mening, men det är det jag har haft för mig denna vecka förutom jobb. Som vanligt så har veckan bara flutit på när det kommer till jobbet, så har inte direkt något att säga om det. Har börjat känna av att jag bara har fyra veckor kvar här nu, jag är stressad hela tiden och jag sover väldigt dåligt.

Nu till veckan. Min värdpappas pappa (barnens farfar) dog nyligen, vilket är varför vi var på begravning. Begravningen var i South Dakota, så vi åkte i fredags och bodde på hotell, och gick på begravningen på lördagen och åkte sedan hem så att vi var hemma på kvällen. Jag ville egentligen inte gå, för jag kände att det inte var min sorg och att jag inte hörde hemma där, men de bad mig att komma för att de behövde min hjälp, så såklart följde jag med. Jag kände mig verkligen som om jag inte hörde hemma där och jag var väldigt obekväm hela dagen, men jag kände också att jag verkligen var en stor hjälp för mina värdföräldrar så det var värt det. Passade på att få in en bild med Minnesota skylten när vi var påväg tillbaka också, och ingen tänker ju på att jag är klädd för begravning för jag är ju alltid klädd i svart!

På kvällen när vi kom hem så gjorde jag mig direkt i ordning för att gå på halloweenfest. Det var en fest för massa olika internationella människor här i Minnesota, som av olika anledningar bor här nu. Festen var väl inte direkt en hit för mig, det är aldrig jätteroligt att vara på en fest där många är väldigt fulla när man själv är helt nykter och ser hur alla ser ut som idioter, men sen var jag väl inte på festhumör heller kanske. Det var kul att klä ut sig och komma ut lite, men det hade kanske passat mig bättre att bara titta på en film på kvällen.

Idag har jag bara varit trött från igår, så jag har inte fått mycket gjort vilket är synd för som ni vet har jag inte mycket tid kvar men en gel del grejer att göra. Jag kunde bara inte för att jag var så trött.

Nu till något annat roligt. Jag fyller ju 20 om några veckor, vilket är efter jag har åkt härifrån, men eftersom mina värdföräldrar är de bästa man kan önska sig så ska de fira min födelsedag ändå har jag har fått en sån fantastiskt snäll present. Jag ska nämligen få gå på NHL match och se Minnesota Wild - Nashville Predators den 16 november. Är så taggad!

Puss & kram

Likes

Comments

Har haft lite problem med internet, så har inte kunnat skriva varje dag här i Vegas som jag kanske hade önskat. Just nu sitter jag i en bil påväg mot Death Valley National Park, USA:s varmaste plats, men jag ska börja med att berätta om tisdagen dagen innan vi åkte hit. Jag kommer antagligen inte kunna publicera detta förrän senare idag dock för jag har ingen teckning i öknen, så när ni läser detta så sitter jag inte längre i bilen. Troligtvis så r det det nattens mellan måndag och tisdag i och jag har precis fått tag i WIFI eftersom att vi är tillbaka i Minnesota.

Jag jobbade som vanligt på dagen på tisdagen förra veckan, så har inte så mycket att säga om det. På kvällen så träffade jag dock Jana, och vi bestämde oss för att åka till Minnesotas största godisaffär, Big Yellow Barn. Det var verkligen jättestort, och hade massor av olika saker (amerikanskt, internationellt, godis, nötter, största utbudet av konstig läsk jag någonsin sett). Man skulle kunna tro att jag åkte därifrån med ton av grejer, men köpte nästan ingenting. Var väl kanske för överväldigad av det stora utbudet. Efteråt åt vi middag, och jag testade burgaren som Minnesota är känt för, Juicy Lucy (dock en annan variant som var tacoinspirerad). Det är i stort sett en vanlig burgare som är fylld inuti med ost, ibland bacon. Den jag hade var riktigt god faktiskt.

Nu till onsdag och resedag. Jag jobbade första delen av dagen eftersom planet inte gick förrän 16.15. Flyget gick väl bra, det kändes dock väldigt långt dock trots att det bara var 3 timmar. Kanske för att jag oftast sover massor, och det går inte riktigt med ungarna. Har inte så jättemycket mer att säga om den dagen, eftersom det var kväller när vi kom dit. Det är roligt att vart man än går här så finns det spelautomater, till och med på bensinstationerna. Vi körde längst The Strip påväg till min värdmammas pappa, vilken ni kan se några suddiga bilder från. Det var häftigt, med alla lampor och alla casinon som försöker överträffa varandra. Man kan verkligen se hur fejk allt är dock, det är som om staden inte har någon själ. Allt är bara glamour på utsidan och problem med spelberoende, alkohol och prostitution på insidan. Något som jag tycker är fint är hur det finns memorials och skyltar överallt för att sörja/stötta efter masskjutningen som var här för någon vecka sen.

Dags för torsdag och jag får se en helt annan sida av Las Vegas/Nevada. I filmer när det handlar om Vegas så handlar det alltid om The Strip, men jag har fått se fantastisk natur. Det är ju en sådan slags familj vi är, som går på hikes i naturen (i detta fall öken). Vi började dagen med att se Hoover Dam, vilket är den enorma dammen som separerar Lake Meid och Colorado River. Jag fick lära mig massor av fakta som jag inte kommer ihåg, men om ni är intresserade så kan ni söka på det. Vad jag i alla fall kan säga är att halva Hoover Dam är i Nevada, och den andra halvan i Arizona. Så jag stod med en fot i Nevada och en fot i Arizona när jag stod i mitten. Resten av dagen spenderade vi ute i öken i Valley of Fire State Park. Väldigt häftig natur, vilken ni kan se på bilderna. Något som ni också kan se på alla bilder av mig är att jag har en kort strumpa och en lång strumpa. Inte så vackert, men jag får inte ha direkt sol på tatueringen ännu.

Fredag och dags för mer natur och hiking. Vi åkte till Red Rock National Conservation Area (jag är också förvirrad över alla kategorier). Även detta var väldigt vacker öken, vilken ni också kan se på bilderna. På kvällen åkte vi till en stor matbuffé, vilket är en stor grej här i Vegas. Jag visste att det skulle vara stort, men inte hur stort. Det var mat så långt ögat kunde gå, i olika kategorier så som grillat, amerikanskt, asiatiskt och så vidare. Det var helt sjukt. Jag kunde inte plocka någon mat först för jag var bara för överväldigad av hela grejen och alla valmöjligheter. Som alltid så gick jag därifrån alldeles för mätt i slutändan, jag är verkligen inte bra på bufféer.

Detta leder oss till just nu, när jag sitter i en bil mot Death Valley. Det tar ca två timmar från Las Vegas, vilket inte är så mycket. Speciellt eftersom Death Valley faktiskt är en en annan stat, nämligen Kalifornien. Det ska bli häftigt att se hur det är, och roligt att få se ännu en National Park.

Puss & kram


EDIT: Okej, så nu ligger jag i sängen på ett hotell mitt i öken, och såklart så har hotellet inget internet. Jag tänkte att jag bara fyller på det här inlägget, eftersom jag aldrig fick tag i internet för att publicera det. Detta får helt enkelt bli ett jättestort inlägg som ni får läsa, yay.

Dagen idag har varit okej. Vad vi ser är såklart helt fantastiskt, men jag hade en kurva nedåt någonstans mitt på dagen när jag kände att jag behövde en paus från allt skrikande i mina öron och att få grejer kastade på mig. Jag återhämtade mig ganska snabbt, men just då var jag bara så himla trött.

Death Valley är jättehäftigt. Första stoppet var en utkikspunkt högt upp, och där var det riktigt KALLT! Konstigt, att det kan vara kallt i öknen. Det är tarantella säsong här just nu, och än så länge så har vi sett en tarantella. Hur som helst, vi hade några andra häftiga stopp under dagen också, bland annat USA:s lägsta (och varmaste) plats som är långt under havsnivå. Även fast idag faktiskt inte var en så varm dag här, så var det riktigt varmt där nere. Hela marken var bara täckt av salt, från vatten som runnit ner där, blivit ånga snabbt och lämnat kvar saltet. Allt det vita ni ser på bilderna är alltså salt. Så det var häftigt. På ett annat ställe så var det saltkristaller som var så vassa att man skar sig så fort man kom åt lite.

Mitt favoritställe var absolut Sand Dunes dock, så häftigt! Det var som öken man ser i film, med sand så långt ögat kan nå. Stora sandkullar efter varandra, där folk hade tagit med sig slädar och grejer och åkte ner som från vilket snöfylld som helst. Sanden var precis som på Kläcken hemma, bara att den var ÖVERALLT! Det var såklart asjobbigt att springa i sanden och försöka klättra upp på de branta kullarna när sanden bara gled iväg, men det var så roligt. Om man började springa uppifrån en kulle så kunde man inte få stopp på benen, och allt man hoppades på var att inte göra en face plant i sanden (vilket hände ungarna x antal gånger).

Det var min dag idag (lördag). Nu ligger jag som sagt och ska sova här på hotellet mitt i parken. Sen får vi se vad morgondagen bjuder på. Detta inlägg får väl komma ut när det funkar.

Puss & kram


EDIT 2: Nu är det måndag och sista dagen i Las Vegas. Vi flyger hem ikväll och kommer komma hem sent i natt, så vi får se hur kul det är imorgon med trötts ungar och vara trött själv. I alla fall, har inte lyckats få ut något inlägg ännu, och med storleken på detta inlägg kommer jag säkerligen inte lyckas publicera det förrän jag har WIFI hemma ikväll.

Idag är mest en slappdag här hemma, så att ungarna får lite kvalitetstid med sin morfar, men jag tänkte att jag kan berätta lite om gårdagen. Vaknade upp i Death Valley såklart eftersom det var där jag somnade, konstigt vore det väl annars. Vi tog några fler timmar åt att vara på allas favoritställe, Sand Dunes. Nu var det mitt i solen istället för i solnedgången, så fick ännu mer av en ökenkänsla. Vi gick mycket längre och tog oss upp på den absolut högsta sandkullen. Jag var så trött så jag ville bara lägga mig ner och torka ut i sanden. Vi var ju så dumma så vi lämnade vattnet i bilen, så när vi äntligen kom tillbaka så var jag så uttorkad att mina läppar hade skrumpnat ihop, jag svettades inte längre för att jag inte hade någon vätska att svettas och mina muskler hade slutat funka ordentligt då jag kunde inte böja fingrarna. Öknen är cool, men det är läskigt hur farligt det är också, även om man är i en National Park.

Vi åkte vidare för att titta på en övergiven spökstad som en gång var en blomstrande stad för gruvarbetare som jobbade i guldgruvorna där. Påväg tillbaka till Las Vegas så åkte vi förbi ett ställe som hette Big Dunes, som alltså var ännu större än de vi varit vid i Death Valley. Jag och min värdpappa bestämde oss för att gå dit, som en konsekvens för ungarna (som älskar det) för att de inte kunde uppföra sig i bilen. Så vi skulle gå dit och ha jätteroligt och de fick inte följa med. I efterhand önskar jag att jag hade varit den i bilen, för om jag tyckte att det var jobbigt tidigare så var ju detta tio gånger värre. Vi tog oss inte upp till den hösta punken (som säker var minst tre gånger så hög som den högsta sandkullen i Death Valley) för att det tog för lång tid, men jag var så nära (den lilla pricken på bilden är jag och den lilla knölen är den högsta punkten, jag var säkert bara 10-20 meter ifrån den)! När vi skulle tillbaka och jag visste att jag hade minst 20 min av ökenvandring framför mig så ville jag bara lägga mig ner och ge upp. Jag hade vatten med mig denna gång, men hettan var hemsk, och det är ju så himla jobbigt att gå i sand. Jag har dock fått tillbaka lite fin solbränna, så det är ju roligt. Jag har sån sympati nu för folk som blir fast i öknen, stackars människor.

Det har varit häftigt att få se ett klimat som jag aldrig har sett förut, och det är fantastiskt hur mycket variation det finns i ett land. Jag är glad för hur mycket jag har fått sett av USA under mitt år här, det är inte alla som får den möjligheten och jag ä så tacksam. Nu ska jag passa på att ta det lugnt, eftersom jag jobbar imorgon och jag vet ju av erfarenhet att det absolut inte är lugnt.

Puss & kram

Likes

Comments

Nu har ännu en vecka passerat, och det närmar sug slutet snabbt. Nu är det inte långt kvar längre. Jag försöker hinna med att göra allt jag vill göra, och jag blir irriterad på mig själv för att jag har bott här så länge och inte gjort det tidigare. Sen tänker jag på hur mycket jag faktiskt varit med om och gjort under min tid här, så då känns det bättre.

Hur som helst, jag hade tänkt blogga tidigare idag men lite grejer kom upp och bloggen har krånglat. Så det fick bli lite sent, men bättre sent än aldrig. Jobbveckan har väl inte varit annorlunda än någon annan. Än så länge har jag inte börjat känna av desperationen att göra det mesta med arbetsdagarna eftersom det snart är över, men jag antar att det kommer om ett tag.

Sist ni hörde från mig var jag sjuk/allergisk, men jag kan glatt meddela att det försvann efter några dagar. Jag vet fortfarande inte vad det var, men jag hoppas att det inte kommer tillbaka. Det var verkligen hemskt och jag tyckte synd om mig själv, så det är skönt att det är över.

I onsdags gjorde jag äntligen min tatuering, och jag är jättenöjd och glad! Jag förväntade mig att det skulle göra ont, så när han började tatuera och det inte gjorde ont så blev jag förvånad. I alla fall, nu är det gjort och jag är glad över det, och över att det inte gjorde ont.

Igår (lördag) gjorde jag något som har varit på min bucket list ett tag, nämligen gick på en amerikansk fotbollsmatch! Inte Vikings dock, utan jag gick på en college match och såg Minnesota Gophers. Jag gick med en amerikansk kompis som går på University of Minnesota. Vädret var riktigt dåligt, jag fattar fortfarande inga regler, och Gophers förlorade, men det jag egentligen gillar är hela samhörigheten runt det. Det är så häftigt, och jag älskar det. Överallt är alla klädda för att heja på sitt lag, och fast man inte känner varandra så är alla vänner när man hejar på ett lag. Jag är så glad över att jag lyckades få in det innan jag åker hem.

Idag så har jag varit på ett pumpkin carving party, vilket jag också älskade! Det är några kompisar som odlar pumpor och sen har ett party varje år där man får välja vilken pumpa/vilka pumpor man vill ha och sen får man karva dem som man vill. Det var jätteroligt, och det fick det att känns som höst och halloween. Det är en rolig tradition som de har här i USA med alla pumpor omkring halloween. Jag plockade två stora pumpor, en medelstor och fyra små. Jag karvade en av de stora och den medelstora, sen har jag sparat den andra stora till att karva lite närmare till halloween. De fyra små ska jag inte karva, utan jag ska dekorera i mitt rum med dem. Jag gillad i alla fall partyt, verkligen. Det var så kul att bara få gå runt och välja pumpor och sen karva, och alla aktiviteter runt omkring också.

Nu har jag en ny vecka framför mig, men den kommer vara lite annorlunda för på onsdag åker vi nämligen till Las Vegas! Så det ska bli roligt.

Puss & kram

Likes

Comments

Jag hade tänkt att skriva detta inlägg igår, men det hände något som ni får höra om lite senare som gjorde att det bara inte blev av. I alla fall, här har ni hur min vecka har varit.

Det var fyraåringens första vecka tillbaka på dagis, så också första veckan som jag bara har tvååringen på tre förmiddagar i veckan. Det har varit intressant, det är roligt med lite förändring också faktiskt. Man kan också se att fyraåringen verkligen verkar gilla dagis, så det blir man ju såklart också glad av.

Utöver det så har det väl varit en ganska vanlig vecka, varken lätt eller svår. Hade ett extra barn i tisdags, en kompis till fyraåringen. Det var faktiskt mycket mer extra jobb än vad jag hade förväntat mig, så jag var helt slut efter. Dock så skulle jag möta Evelina och äta middag eftersom hon har fyllt år, så det gjorde vi och det var ju mysigt.

Annars har jag väl inte så mycket mer att berätta från själva veckan. I fredags var jag väldigt exalterad för att jag äntligen skulle få göra min tatuering! Ni kan aldrig veta vad som hände dock. Precis när jag står där och håller på med pappersarbetet innan så går strömmen. Det blir alltså bläcksvart och den höga rockmusiken dör ut, och allt man hör är förvånade utrop från personer som var mitt i en tatuering. Tur för mig att vi inte hunnit börja såklart. Det första jag tänkte var inte förvåning eller något, utan "klart att det här händer för mig", var inte ens förvånad. Hur som helst, nu har jag ny tid på onsdag så vi får väl se vad som händer då.

I lördags på kvällen så var det dags för Night Nation Run med en grupp kompisar. Det är ett 5km lopp som är mer som ett party som rör på sig. Efter vägen så är det scener och sånt lite här och där, som dansstopp på vägen. Vi hade jätteroligt, och det är nog en av de få gångerna under hela det här året som jag har känt mig som min ålder.

Söndag var inte lika rolig. Jag vaknade igår med rödvita prickar över HELA min kropp. Det ser hemskt ut, och jag har inte varit med om det förut. Min första reaktion var att det var en allergisk reaktion till något, men kunde inte komma på vad. När allergimedicin inte hjälpte så undrar vi nu om det är något annat, men vi vet inte vad. Jag tänkte att det skulle vara bättre när jag vaknade idag, men icke. Istället är det värre, så det är ju kul. Jag önskar att man bara kunde ringa in och vara sjuk, men det är ju inte riktigt ett sånt jobb. Jag får bara bita ihop och ta det som det kommer.

Puss & kram

Likes

Comments

Nu har ännu en vecka passerat, och oj så fort det går. Vips så är en vecka slut och en ny vecka har börjat. Jag kan räkna veckorna som är kvar på mina fingrar nu, och det känns så konstigt.

Hur som helst. Veckan har gått bra, har väl varit mestadels som vanligt. Måste bara nämna hur ovanliga dessa ungar är dock, hur de gör saker som inte många barn i deras ålder gör. Till exempel, i torsdags så åkte vi skridskor i en timme efter lunch (försöker lära tvååringen att åka skridskor) och fyraåringen åkte ju såklart på i en timme utan paus. Direkt efter så åkte vi hem för att tvååringen skulle sova, och jag och fyraåringen åkte ut på en cykeltur på EN OCH EN HALV MIL på en gång! Han var inte ens lite trött efter, helt otroligt.

Har gjort lite andra grejer än att jobba denna vecka också. I fredags kom en kompis över på middag och sen åkte vi iväg för att se "It" på bio. Har ju en hatkärlek till skräckfilmer (och rent hat för clowner) så det var ju intressant. Så kommer man rädd ut från bion, så sitter det en fastknuten röd ballong på bilen (ni som vet om "It" eller "Det" vet ju att clownen ofta visar sig i samband med en röd ballong)! När chocken lagt sig så var det inte så svårt för mig att lista ut vilka som var skyldiga; min väldigt roliga värdfamilj. De hade skyndat sig och tagit kort på min kompis registreringsskylt när vi åkte, sen åkte de och köpte en ballong (som ungarna betalade för, för att mina värdföräldrar skulle kunna säga att de inte var inblandade), och åkte sedan och letade efter bilen i ett enormt område med massor av olika parkeringar för att sedan knyta fast ballongen på bilen (också ungarna). Pojkarna fattade ju såklart inte varför en ballong skulle vara läskigt, men de var så exalterade för att få pranka mig. Min värdfamilj är verkligen något extra, kunde inte ha önskat mig bättre.

I lördags var det dags för "Day of the Dozer", vilket är en av pojkarnas favoritdagar på året. Det är ett välgörenhetsevenemang där pengarna går till barnsjukhus. Vad man gör är att man betalar inträde och sedan får ungarna testa att sitta i/styra/köra olika arbetsfordon som grävskopa, traktor, och grejer. Pojkarna kan ju knappt tänka sig något bättre! Det finns också lite fordon som man kan få sitta i och lära sig om, så som brandbilar och polisbilar.

Idag var det dags för den årliga "Au Pair Picnic" vilket är ett event som au pairer och värdfamiljer ska gå på, som ett möta med lite olika roliga grejer. Det spöregnade idag och var kallt, så vi stannade inte länge. Det berodde dock inte vara på vädret, vi hade en väldigt fullspäckad dag med hockey och grejer. Efter picknicken så åkte jag inte hem med min värdfamilj utan följde med en annan värdmamma och en au pair till en outlet i St. Paul. Det är en kompis till min värdmamma, och värdfamilj till en av mina kompisar som just åkte hem så de har en ny au pair. Så jag köpte inget, men det var roligt att lära känns den nya au pairen lite. Efteråt så var vi alla här hemma ett tag och åt middag, så det blev faktiskt en trevlig dag.

Något annat nytt under veckan är väl att jag har öroninflammation. Det är verkligen en fördel att ha en värdmamma som är doktor, vilket jag märkt nu. Jag har haft lite ont i öronen och hört dåligt, men inte gjort något. I vanliga fall hade jag fått leta efter en klinik som min försäkring funkar på, försöka få en tid med en doktor, säkerligen betala en del för typ 10 minuter med en doktor också sedan få den personen att skriva ut ett recept. Nu tog min värdmamma fram sina doktorprylar, tittade i mitt öra på 2 minuter, sa "oj det är ganska rött, det är en öroninflammation", och sen ringde hon och skrev ett recept i mitt minn för antibiotika som jag bara kunde åka och hämta ut. Så enkelt, och jag är så tacksam.

Puss & kram

Likes

Comments

Denna vecka har varit väldigt vanlig och inte speciellt händelserik, så jag har egentligen inte så mycket att berätta. Jag har varit sjuk, så först har jag jobbat och sen har jag bara tagit det lugnt och vilat.

Inget speciellt intressant alltså. Jobbade även igår (lördag) på kvällen, så dagen ägnade jag åt att bara ta mig ut ur huset ett tag och göra lite ärenden.

Det enda jag har gjort förutom det denna vecka är att jag var med min värdpappa och pojkarna på drive-in bio i fredags. Jag har ju velat testa det för att det känns som en amerikansk upplevelse från filmer. Det är ju såklart mindre bekvämt än att gå på vanlig bio här eftersom de stolarna är fantastiska, men det var en egen upplevelse i sig. Så det var roligt.

Det är väl allt jag har att säga om denna långa vecka egentligen. Jag kan känna hur snabbt det närmar sig dagen då jag ska åka härifrån. Känslorna om det är såklart mixade, men jag tänker ta det när det kommer. Jag har testpackat väskor för att se hur mycket jag behöver, och jag klarade mig bättre än jag trodde faktiskt.

Nu får vi se hur sista dagen av denna vecka blir. Jag har jobbat mycket, så jag känner mig ganska trött faktiskt.

Puss & kram

Likes

Comments

Vips så har det gått en vecka igen och jag har inte skrivit, skämskudde för mig. Hur dom helst. Det har ju varit en jobbvecka såklart, men jag har ju gjort lite andra grejer också och jag ska försöka att komma ihåg och inkludera allt nu.

Sist ni hörde från mig så var det ju söndag morgon. Vad jag gjorde den dagen var att jag åkte till en känd skulpturpark i Minneapolis och kollade på lite konst. Den mest kända skulpturen är körsbäret på skeden, och när jag var där så fick jag veta att konstnären som skapade den var svensk! Så det var ju roligt. På eftermiddagen så var jag på ett au pair möte. Det var skattjakt på Mall of America, och det var helt okej. Mötena är ju oftast ok men aldrig riktigt jätteroliga.

Måndag och tisdag var bara vanliga arbetsdagar, utan större överraskningar. Tvååringen började på fotboll för första gången, och det var ju bland det sötaste jag har sett. Det var ju inte riktigt fotboll, han sprang mest runt och gjorde sin egen grej och om någon kom nära hans boll så plockade han upp den och sprang iväg medan han skrek "miiiiiineeee".

I onsdags så åkte vi hela familjen på en dags roadtrip till Itasca State Park i norra Minnesota. Jag har viljat åka dit länge nu, då det är början på Mississippifloden. Så nu har jag vadat över vattnet i starten av den mäktiga Mississippifolden. Vi såg också enorma tallar, har aldrig sett ett så stort träd. Ni kan ju försöka hitta lilla mig i skuggan av det enorma trädet i en av bilderna. Vi klättrade också upp i ett jättehögt eldtorn för att se utsikten över parken. Det var en jättehärlig dag och vi hade det trevligt. Det är konstigt när det är höstfärger överallt men fortfarande 30 grader ute, det går inte ihop för mig riktigt.

Torsdag och fredag var vanliga jobbdagar igen. På kvällen igår (fredag) så åkte jag och lin värdpappa till Mall of America och åkte karuseller utan ungarna. Det var väldigt spontant och vi hade roligt, det blir ju en helt annan grej utan ungar. Så det var roligt.

Idag har jag bara uträttat ärenden större delen av dagen. Det känns som om jag har så mycket att göra och jag försöker och försöker men det känns ändå inte dom att jag får något gjort. Det är så frustrerande, men så kan det vara.

Vi får se vad jag lyckas göra av morgondagen. Nu ska jag då i alla fall sova, trots att klockan inte är så mycket.

Puss & kram

Likes

Comments

Nu har det gått ännu en vecka för mig här i USA, och såklart också en vecka för er hemma i Sverige. Det är lustigt hur snabbt veckorna går, de bara flyger förbi. Det gör mig lite stressad faktiskt, för jag har ju egentligen inte så många veckor kvar här nu och det är mycket som jag vill hinna med.

Jag tänker att det inte är så intressant att skriva om min jobbvecka, för många jobbveckor är ju faktiskt varandra lik. Inget speciellt har hänt denna jobbvecka, vi har bara gjort grejer vi ofta gör. Så jag tänkte att jag skulle skriva vad jag har gjort utanför arbetstid istället. Nu kanske många av er är nyfikna, för jag skrev ju sist att jag skulle göra något riktigt spännande igår (lördag), men vi tar det om ett tag.

I onsdags efter jobbet så var jag på bio med en kompis. Vi såg filmen Wind River, vilken jag kan rekommendera starkt för den var riktigt bra. Den utspelar sig i reservatet Wind River i Wyoming, så det var extra kul att se för där har jag varit! Det var också roligt att träffa min kompis, jag har ju varit borta ganska länge och nuntier hon hem till Tyskland i två veckor så jag kommer inte att träffa henne på ett tag.

I fredags efter jobbet så åkte jag och min värdpappa på horse racing, ni vet det man kan se på filmer (och som vi säkert har i Sverige också) när det är jockeys på hästar som gör olika lopp och så ska man satsa pengar på hästarna. Vi hade en riktigt bra kväll och det var en rolig upplevelse, även om vi inte direkt vann något. Vi satsade ju inte tillräckligt på hästarna för att det skulle bli någon större förlust av pengar. Jag vann faktiskt sista loppet, men oddsen var så dåliga så att vinsten var bara $2, men det var roligt att vinna och att få heja mina hästar i mål.

Nu, till igår. Vad gjorde jag?

Jo, jag hoppade fallskärm! Hur fick du den tokiga idén tänker ni kanske? Jag har tyckt att det låter spännande och roligt, men jag vet inte om jag faktiskt hade tagit mig till att gjort det om inte Evelina hade kommit på idén att faktiskt göra det och sen börjat titta på när vi kunde göra det på en gång. Ofta blir det ju att man pratar om att göra grejer, men sen händer det inte. Detta hände dock!

Jag kan inte riktigt beskriva hur det är. Det är som två olika upplevelser, att först falla fritt och att sedan glida med fallskärmen. Först när vi hoppade ur planet på 13 000 feet (ca 4000m) så störtade vi mot marken i ca 200km/h i ungefär 60 sekunder. Det var inte läskigt alls dock, det var bara roligt och häftigt. Jag hade betalat för att bli filmad och fotograferad, så det var bara att försöka göra roliga saker i luften när kinderna blåste bak vid öronen. Jag kan ju säga en sak i alla fall, man är inte fin på bilderna. Det ser jätteroligt ut när kinderna fladdrar, men det är ju lite charmen i det hela. Ni kan se några av bilderna, men inte filmen för den är för stor för att ladda upp. När fallskärmen fälldes ut, vilket kändes mer som 10 sekunder än 60, så blev det en helt annan upplevelse. Att faktiskt flyga och bara segla runt i luften, det var så häftigt. Man fick välja om man ville ta sig ner direkt eller hänga runt i luften och göra tricks. Så självklart valde jag det senare, så fick hjälpa att styra, snurra runt och göra andra roliga saker. När man kom ner på marken så var adrenalinkicken så stark så att man bara studsade runt.

Jag tänkte innan att fallskärmshoppning skulle vara en sån där grej som man gör och sen har man gjort det. Jag upplevde det inte alls så dock, utan nu har jag gjort det en gång och vill göra det en gång till och en gång till. Det var verkligen så häftigt!

Puss & kram

Likes

Comments