View tracker

Det har nu gått 2 veckor sedan vi kom hem från Gran Canaria!

Det var helt underbart att komma bort och känna att man kunde vara ledig på riktigt, men det blev också en väldigt jobbig resa känslomässigt. Såklart att jag visste att det skulle vara tufft, tufft att åka ner till det stället som var som ett andra hem för pappa. Men jag kände någonstans att jag behövde det, jag visste hur många som väntade på honom där nere som visste vilka veckor han var nere och som väntade på att han skulle komma tillbaka!
Älskade pappa, du var omtyckt där nere, av så otroligt många personer och personligheter, alla älskade dig!

Första kvällen tog vi oss en promenad in till San Agustin för att gå upp till Lenas IT café för att se om de var några där och ganska direkt möttes jag av kramar från personalen och berättelser om vilken underbar person du var och hur saknad du var där nere också. De berätta minnen som de hade med dig och hur du alltid kommer ligga dem varmt om hjärtat!!

Andra dagen var lite tuffare, vi valde att äta lunch hos en av de som pappa lärt känna på senare är där nere, han kände igen oss och vi pratade och visade kort på pappa. Såklart kom han ihåg, han undrade vart pappa var, han brukar ju vara här vid denna tiden av året. Detta var något av det jobbigaste saker jag gjort, jag började ganska direkt att gråta så Erik fick berätta, han fick chocka denna man och berätta att pappa plötsligt gått bort i en hjärtattack under våren. Brasilianarn blev så chockad att han börja gråta, svära och uttryckte hur otroligt orättvist livet var, hur en sån underbar människa kunde försvinna så plötsligt gick inte att förstå. Vi pratade vidare om andra saker, han berättade att under samma tid som pappa gick bort hade de haft ett stort inbrott på cafét. Sen pratade vi om pappa igen och ännu en gång fick vi höra vilken underbar människa han var, hur han alltid kommer ligga dem varmt om hjärtat och hur man är en familj där nere. Att vi var välkomna till honom närsomhelst oavsett om vi ville ha kul, minnas eller gråta, vi var alltid välkomna!

Det är så underbart att vara nere, det blir som ett andra hem när man blir mottagen så öppet och varmhjärtat! Jag kommer absolut åka tillbaka, det är det stället som jag alltid älskat, där drömmen är att få utföra praktik under 5 veckor där nere, sen kanske jobba eller på annat sätt få en bättre koppling till ön!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har det varit alla pappors-dag!
Där man ska berätta, fira och hylla sin pappa för att han är han och för att han fått vara just din pappa!
Jag ligger hemma i soffan och börjar känna mig lättad, lättad för att nu är nog alla reklamer om farsdag borta, lättad att jag inte längre kommer behöva höra på radion om vad folk ska köpa eller reklamer om vad som är en bra fasrdag-present.

Jag själv har firat farsdag med att ligga hemma i soffan, ätit ostbågar och kollat på sport. Tänkt på den finaste av de alla, funderat på vad vi skulle gjort om han funnits här, vad jag hade köpt till honom och vilken mat vi hade lagat. Jag har även legat och tänkt vilken överskattad dag detta är, tänkt på alla de andra barn där ute som av någon anledningen inte har någon pappa att hylla! Sen har jag tänkt på min underbara familj som finns kvar, hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig! Jag älskar er och ni är de viktigaste som finns i mitt liv, utan er är jag ingenting!!

Jag har tänkt på pappa, hyllat dig i mina tankar. För att du var du och för att du har uppfostrat mig till den person jag är. Fan vad du betyder mycket för mig, tomrummet kommer aldrig kunna ersättas med någon annan! Min största förebild, vi gjorde allt tillsammans från det att jag var liten! Jag tänker på alla dessa minnen, hur jag lärde mig att beställa in "en stork stark till pappa och en cola till mig", alla gånger du skulle lämna mig på skolan och glömde av att jag var i baksätet och jag överlycklig sa "ska jag får följa med dig till jobbet idag pappa?" men framför allt alla resor runt om på jorden som vi gjort, alla vackra ställen du visat för oss. Det finns så mycket mer, så många mer saker du gjort för att vara den bästa pappan jag någonsin kunnat få!
Jag älskar dig pappa! Min bästa vän, största förebild och hjälte! Hoppas du har det bra med farmor och farfar och att du ser ner på oss med stolta ögon och tänker "det där det är min familj de och även vad de utsätts för så kan de fortsätta leva det liv vi byggt upp tillsammans!"


För övrigt har dagen varit tuff, det var första gången i resten av mitt liv som jag har firat farsdag utan pappa. Jag har tänkt mycket som sagt och många tankar som farit runt är att jag hoppas att alla ni där ute vänner, ovänner och bekanta tagit väl hand om era pappor idag! Gett dem något fint och berättar hur mycket de betyder för er. Om inte så gör det, berätta att ni älskar dem och att de är viktiga för er. För en dag, helt plötsligt kan det vara försent. Utan förvarning kan de vara borta och det är värre att leva undran om de visste hur mycket de betydde för en än att ännu en gång gärna en gång för mycket berätta hur mycket det betydde för en och hur de hjälpt än i livet...

Änuu en högtid är förbi och det blir otroligt nog lättare och lättare för varje dag som går!!

Alltid älskad, aldrig glömd!
20160415 dagen som förändrade allt...

Likes

Comments

View tracker

Utan att riktigt veta vart tiden tar vägen så har det snart gått 5 månader sen den där hemska förmiddagen när du försvann ifrån oss!

Livet rullar på som vanligt och man lär sig leva med sorgen, man lär sig att tårarna kommer när man minst anar och vill det. Man tänker nya tankar hela tiden och även fast jag inte vet hur jag överlever utan dig så gör jag det på något sätt!

Jag försöker lära mig leva med tanken att jag aldrig mer kommer träffa dig och det är det absolut svåraste att acceptera.


​Jag tror att jag levt i en förnekelse under dessa 5 månader och att det är nu i sommar när mina ångestattacker har kommit som jag verkligen har förstått att du är borta, att det inte bara är någon mardröm jag drömde för 5 månader sen. Det är på riktigt och jag kommer aldrig mer träffa dig..

Världens finaste pappa, vart är du nu? Ser du mig? Är du stolt över mig? Älskar du mig fortfarande? Alla dessa frågorna i mitt huvud som oftast bara snurrar runt!

Fan pappa... Jag älskar dig!

Likes

Comments

Ett stort jävla TACK!
Tack till alla ni underbara människor som ringer, smsar, kommer hit eller på annat sätt visar att ni hjälper oss genom sorgen! Det är det vi behöver, nu. För det är nu vardagen kommer och man lätt glömmer av de i sorgen!
Vi går uppriktigt igenom en familjs värsta mardröm, en tanke som man aldrig trodde skulle hända! Även om dagarna blir lättare så är alltid klumpen där, klumpen i magen, att han faktiskt är borta.

Och tack till er som har varit här sen 09:00 imorse och grejat iordning huset. Alla de grejerna som skulle göras idag är gjorde! Vi har tvättat huset, städat uterummet och pannrummet, tagit isär lekstugan, eldat upp allt brännbart, putsat fönster, rensat ogräs, byggt altan och fixat räcket till balkongen.
Det var för dig pappa! Och jag hoppas att du är stolt och lycklig över att se alla underbara människor som har varit här och hjälpt till för utan dom hade det aldrig gått!!
Ni är bara bäst och jag vill skänka så mycket tack hälsningar och kramar som det bara går!!!

Likes

Comments

Idag är det en månad sedan. Vart har dagarna tagit vägen? Det känns som igår som jag satt i soffan och pratade med dig bästa pappa.
Vet du? Jag och Erik har kollat på hus. Vi ska antagligen hyra Anders och Jennys hus, det tror jag blir bra!
Men även om man är glad för att vi ska bli sambos på riktigt, på pappret och allt så tar det emot litegrann. Det tar emot att lämna mamma, låta henne bli ensam... Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det, men förhoppningsvis kommer det kännas lättare när hon är borta ifrån det stora huset och kan börja om på ny kula i en lägenhet i Alingsås, precis som hon vill!

Idag gör jag mitt andra pass själv på Coop och oj vad roligt det är! Trivs verkligen jätte bra!! Bästa extrajobbet/sommarjobbet man kan tänka sig!!


Världens bästa pappa, jag älskar dig!

160415 - värdens bästa pappa, förebild och bästa vän 💔

Likes

Comments

Något som hela tiden kommer upp i mina tankar är alla de grejerna du aldrig fick uppleva, alla de grejerna du skulle uppleva.

Till exempel skulle du få leda alla dina fina döttrar ner för altargången och uppleva 3 fina bröllop. Dansa fardotter dansen och vara med på bästa dagen i vårt liv... Men vem ska nu göra detta med oss? Vem ska få äran att göra det?
Barnbarn som du skulle få så många, fick du inte uppleva alls och dom kommer sakna dig och kommer höra många tokiga och roliga historier om dig ❤️
En annan sak jag tänkt mycket på är min examen, hur jag stolt skulle få visa dig att " jag kan minsann det här också "..

Men nu får du titta ner på oss och vara stolt, arg, ledsen eller lycklig på oss! Du får uppleva barnbarn, bröllop och examen där uppe! Men framför allt så får du skydda oss!!
Även om jag inte vet hur vi ska ta oss igenom det så vet jag att vi kommer det för att du vakar över oss!

160415 - älskade pappa, förebild och bästa vän 💔❤️

Likes

Comments

Idag har varit den värsta och tyngsta dagen någonsin i mitt liv... Pappas begravning.
Det var den finaste begravningen någonsin och det blev precis som vi ville ha det, och till alla er människor som var där! Tack för att ni kom och stöttade oss i denna tunga svåra dag!

Likes

Comments

​Hur gör man? Hur tar man sig vidare? Hur orkar man göra alla de sakerna man älskade att göra med dig, men nu ska de göras ensam?

Igår kväll efter handboll sa min ena syster att min pojkvän hade sagt den kvällen när pappa försvann.. "jag är rädd att Mathilda inte kommer orka gå ut på en fotbollsplan igen, för att det var hennes och Hans-Anders grej". Och det är nog sant, jag har varit på 2 träningar men jag ville inte vara där, smärtan i bröstet kom när jag gick ut till träning, mötte mina lagkamrater och tränare, tog på mig mina målvaktshandskar, kollade mot läktaren, rörde en boll och ja egentligen hela tiden, jag pinade mig igenom träningen för att pappa hade velat det men hela tiden kändes det fel, men hur ​fan ​ska jag få det att kännas rätt? Hur ska det någonsin kännas rätt när pappa aldrig mer kommer kunna se mig? När jag aldrig mer kommer höra pappas ord om vad jag kan göra bättre? Vem ska lyssna på mig när jag kommer hem efter en match och vill berätta vad jag gjorde bra och sen även vad jag kan göra bättre? Vem kommer förstå min ilska i att vara målvakt när resterande lag inte hjälper mig?

Alla dessa frågor och funderingar, jag brann för fotbollen för att det var jag och pappa, det var pappa som var med mig på mina matcher, det var pappa som hjälpte mig köpa målvaktshandskar, skor och benskydd... Det var ​alltid​  jag och pappa. Så jag vet faktiskt inte om jag kommer fortsätta spela fotboll eller om jag inte kommer göra det, men för tillfället så känns det så surt och det gör så ont att jag inte vill, trots att det är något jag älskar...

Jag önskar även att jag var en människa som pratar om saker, jag önskar att jag kunde säga till min tränare att jag ville prata och berätta om alla dessa känslor jag har i mig och att jag inte vet hur jag ska kunna spela längre. Jag önskar att jag hade kunnat berätta för någon, bara få prata men jag orkar inte för jag vet att jag börjar gråta och börjar jag gråta igen vet jag inte hur jag ska kunna sluta...

160415 - älskade pappa, förebild och bästa vän..

Likes

Comments

Idag var första dagen i kyrkan gjord..
Tacksägelsen för pappa. Tror uppriktigt jag grät från dessa att vi gick in i kyrkan tills vi gick ut därifrån. Det enda jag kunde tänka på var hur det skulle se ut där inne på fredag på begravningen..

Efter tacksägelsen och gudstjänsten åkte vi hem igen och satt ute på altanen och pratade!
Innan vi bestämde oss för att åka till Sollebrunn för lite mat!

På eftermiddagen vid 17 spelade vårt U-lag match så var nere och kollade på den. Om jag hade haft krafter skulle jag spelat men kände att det hade varit lite mycket under dagen!

Dagen avslutades med en film i soffan med resterande familj 💞
Så trots en jobbig förmiddag så har dagen varit helt okej och det är dagar och stunder som dessa som man behöver för att känna att man kommer vidare. Att trots den jobbiga förmiddagen så blev det bättre sen efteråt och så kommer det ju vara ett tag framåt!

160415 - min pappa, förebild och bästa vän 💔

Likes

Comments

Tiden rusar iväg, jag vet verkligen inte vart de här 2 veckorna har tagit vägen. Det är helt sjukt..
Tomheten här hemma som hela tiden märks av, hur folk kommer och går, ringer och säger hur de beklagar. Hur livet går vidare utan dig... Men jag vet att det är vad du vill, att vi ska fortsätta leva våra liv och kämpa för att må bra igen..

Sen senast har jag hunnit med mycket varit i skola, jobbat och tränat fotboll framför allt.
Den känslan att dra på sig fotbollskläderna var otroligt jobbig, det var våran sak pappa och att göra det utan dig nu, jag vet inte riktigt hur jag ska klara det. Hur jag ska klara en hel säsong utan dig sol efter en match säger "det där målet, för helvete Mathilda det skulle du tagit" eller "en riktigt målvakt står kvar på fötterna, den slänger sig aldrig" och sen hur du drar alla dina historier om när du stod i mål...
Jag försöker verkligen orka spela fotboll och träna, men att hålla skenet uppe när jag egentligen bara vill skrika rakt ut...

Skolan går väl bra, det är tungt att vara där men jag försöker kämpa mig igenom den... Det är okej att åka till skolan änsålänge då jag vet att mamma inte blir lämnad ensam hemma, men den dagen då båda mina systrar flyttar hem till sig så tror jag att det kommer bli tuffare att lämna mamma här hemma även om det bara är för några timmar...

Men vidare i livet så tror jag att vi går in i det som kommer bli den jobbigaste veckan imorgon.. Imorgon förmiddag klockan 11 är det tacksägelse i kyrkan, jag vill fortfarande inte gå men kommer göra det för att det är för pappa och som sagt pappa är lin största förebild och att ha förlorat honom kommer vara det absolut svåraste jag någonsin kommer kunna gå igenom...
Sen rullar veckan på men på fredag är det begravning...

Igår i Sollebrunn kom en av dina gamla jobbar kompisar fram till mig pappa och pratade en stund.
Han pratade om hur han fick reda på det och hur han mår till en början. Men sen började han prata om min familj hur han tänkt på oss, men särskilt mig då det alltid var jag och pappa. Han berättade hur jag tidigt lärde mig att beställa "en stor stark till pappa och en Cola till mig" och alla de gånger pappa pratat om hur stolt han var över mig, alla de gånger då de kollat på matcher tillsammans och pappa brukade säga "det är min tös det" alla de småsakerna jag och pappa gjorde som blev "våra"... Han pratade om pappa och mig, om hur jag mår och hur han tänkt att jag måste tagit detta absolut hårdast.. Sen pratade han om att han undrade vem som klippte gräset hemma och gjorde alla de sysslorna som pappa oftast gjorde och sen pratade vi om pappa, vilken underbar och helt fantastisk person han var och sen sa vi hejdå, då var det dags att åka hem igen...

Och nog kan det vara så att jag tagit det hårdast men många tror att jag mår bra för att jag "orkar" göra så mycket. Jag orkar jobba några timmar, orkar träna fotboll, orkar åka till skolan.. Men egentligen gör jag allt detta för att slippa ligga hemma i min säng och tänka.. Jag gör det för att jag ska få glömma bort en stund att du inte finns här längre, jag drar mig bort från sanningen och tänker "när jag kommer hem sitter pappa i soffan och retas med mamma". Men när jag väl sitter i bilen hem och kommer tillbaka till verkligheten då finns du inte där, då blir livet 1000 gånger jobbigare. Tårarna forsar varje dag hem från skolan...

Likes

Comments