Utan att riktigt veta vart tiden tar vägen så har det snart gått 5 månader sen den där hemska förmiddagen när du försvann ifrån oss!

Livet rullar på som vanligt och man lär sig leva med sorgen, man lär sig att tårarna kommer när man minst anar och vill det. Man tänker nya tankar hela tiden och även fast jag inte vet hur jag överlever utan dig så gör jag det på något sätt!

Jag försöker lära mig leva med tanken att jag aldrig mer kommer träffa dig och det är det absolut svåraste att acceptera.


​Jag tror att jag levt i en förnekelse under dessa 5 månader och att det är nu i sommar när mina ångestattacker har kommit som jag verkligen har förstått att du är borta, att det inte bara är någon mardröm jag drömde för 5 månader sen. Det är på riktigt och jag kommer aldrig mer träffa dig..

Världens finaste pappa, vart är du nu? Ser du mig? Är du stolt över mig? Älskar du mig fortfarande? Alla dessa frågorna i mitt huvud som oftast bara snurrar runt!

Fan pappa... Jag älskar dig!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Ett stort jävla TACK!
Tack till alla ni underbara människor som ringer, smsar, kommer hit eller på annat sätt visar att ni hjälper oss genom sorgen! Det är det vi behöver, nu. För det är nu vardagen kommer och man lätt glömmer av de i sorgen!
Vi går uppriktigt igenom en familjs värsta mardröm, en tanke som man aldrig trodde skulle hända! Även om dagarna blir lättare så är alltid klumpen där, klumpen i magen, att han faktiskt är borta.

Och tack till er som har varit här sen 09:00 imorse och grejat iordning huset. Alla de grejerna som skulle göras idag är gjorde! Vi har tvättat huset, städat uterummet och pannrummet, tagit isär lekstugan, eldat upp allt brännbart, putsat fönster, rensat ogräs, byggt altan och fixat räcket till balkongen.
Det var för dig pappa! Och jag hoppas att du är stolt och lycklig över att se alla underbara människor som har varit här och hjälpt till för utan dom hade det aldrig gått!!
Ni är bara bäst och jag vill skänka så mycket tack hälsningar och kramar som det bara går!!!

Likes

Comments

Idag är det en månad sedan. Vart har dagarna tagit vägen? Det känns som igår som jag satt i soffan och pratade med dig bästa pappa.
Vet du? Jag och Erik har kollat på hus. Vi ska antagligen hyra Anders och Jennys hus, det tror jag blir bra!
Men även om man är glad för att vi ska bli sambos på riktigt, på pappret och allt så tar det emot litegrann. Det tar emot att lämna mamma, låta henne bli ensam... Jag vet inte riktigt hur jag ska klara det, men förhoppningsvis kommer det kännas lättare när hon är borta ifrån det stora huset och kan börja om på ny kula i en lägenhet i Alingsås, precis som hon vill!

Idag gör jag mitt andra pass själv på Coop och oj vad roligt det är! Trivs verkligen jätte bra!! Bästa extrajobbet/sommarjobbet man kan tänka sig!!


Världens bästa pappa, jag älskar dig!

160415 - värdens bästa pappa, förebild och bästa vän 💔

Likes

Comments

Något som hela tiden kommer upp i mina tankar är alla de grejerna du aldrig fick uppleva, alla de grejerna du skulle uppleva.

Till exempel skulle du få leda alla dina fina döttrar ner för altargången och uppleva 3 fina bröllop. Dansa fardotter dansen och vara med på bästa dagen i vårt liv... Men vem ska nu göra detta med oss? Vem ska få äran att göra det?
Barnbarn som du skulle få så många, fick du inte uppleva alls och dom kommer sakna dig och kommer höra många tokiga och roliga historier om dig ❤️
En annan sak jag tänkt mycket på är min examen, hur jag stolt skulle få visa dig att " jag kan minsann det här också "..

Men nu får du titta ner på oss och vara stolt, arg, ledsen eller lycklig på oss! Du får uppleva barnbarn, bröllop och examen där uppe! Men framför allt så får du skydda oss!!
Även om jag inte vet hur vi ska ta oss igenom det så vet jag att vi kommer det för att du vakar över oss!

160415 - älskade pappa, förebild och bästa vän 💔❤️

Likes

Comments

Idag har varit den värsta och tyngsta dagen någonsin i mitt liv... Pappas begravning.
Det var den finaste begravningen någonsin och det blev precis som vi ville ha det, och till alla er människor som var där! Tack för att ni kom och stöttade oss i denna tunga svåra dag!

Likes

Comments

​Hur gör man? Hur tar man sig vidare? Hur orkar man göra alla de sakerna man älskade att göra med dig, men nu ska de göras ensam?

Igår kväll efter handboll sa min ena syster att min pojkvän hade sagt den kvällen när pappa försvann.. "jag är rädd att Mathilda inte kommer orka gå ut på en fotbollsplan igen, för att det var hennes och Hans-Anders grej". Och det är nog sant, jag har varit på 2 träningar men jag ville inte vara där, smärtan i bröstet kom när jag gick ut till träning, mötte mina lagkamrater och tränare, tog på mig mina målvaktshandskar, kollade mot läktaren, rörde en boll och ja egentligen hela tiden, jag pinade mig igenom träningen för att pappa hade velat det men hela tiden kändes det fel, men hur ​fan ​ska jag få det att kännas rätt? Hur ska det någonsin kännas rätt när pappa aldrig mer kommer kunna se mig? När jag aldrig mer kommer höra pappas ord om vad jag kan göra bättre? Vem ska lyssna på mig när jag kommer hem efter en match och vill berätta vad jag gjorde bra och sen även vad jag kan göra bättre? Vem kommer förstå min ilska i att vara målvakt när resterande lag inte hjälper mig?

Alla dessa frågor och funderingar, jag brann för fotbollen för att det var jag och pappa, det var pappa som var med mig på mina matcher, det var pappa som hjälpte mig köpa målvaktshandskar, skor och benskydd... Det var ​alltid​  jag och pappa. Så jag vet faktiskt inte om jag kommer fortsätta spela fotboll eller om jag inte kommer göra det, men för tillfället så känns det så surt och det gör så ont att jag inte vill, trots att det är något jag älskar...

Jag önskar även att jag var en människa som pratar om saker, jag önskar att jag kunde säga till min tränare att jag ville prata och berätta om alla dessa känslor jag har i mig och att jag inte vet hur jag ska kunna spela längre. Jag önskar att jag hade kunnat berätta för någon, bara få prata men jag orkar inte för jag vet att jag börjar gråta och börjar jag gråta igen vet jag inte hur jag ska kunna sluta...

160415 - älskade pappa, förebild och bästa vän..

Likes

Comments

Idag var första dagen i kyrkan gjord..
Tacksägelsen för pappa. Tror uppriktigt jag grät från dessa att vi gick in i kyrkan tills vi gick ut därifrån. Det enda jag kunde tänka på var hur det skulle se ut där inne på fredag på begravningen..

Efter tacksägelsen och gudstjänsten åkte vi hem igen och satt ute på altanen och pratade!
Innan vi bestämde oss för att åka till Sollebrunn för lite mat!

På eftermiddagen vid 17 spelade vårt U-lag match så var nere och kollade på den. Om jag hade haft krafter skulle jag spelat men kände att det hade varit lite mycket under dagen!

Dagen avslutades med en film i soffan med resterande familj 💞
Så trots en jobbig förmiddag så har dagen varit helt okej och det är dagar och stunder som dessa som man behöver för att känna att man kommer vidare. Att trots den jobbiga förmiddagen så blev det bättre sen efteråt och så kommer det ju vara ett tag framåt!

160415 - min pappa, förebild och bästa vän 💔

Likes

Comments

Tiden rusar iväg, jag vet verkligen inte vart de här 2 veckorna har tagit vägen. Det är helt sjukt..
Tomheten här hemma som hela tiden märks av, hur folk kommer och går, ringer och säger hur de beklagar. Hur livet går vidare utan dig... Men jag vet att det är vad du vill, att vi ska fortsätta leva våra liv och kämpa för att må bra igen..

Sen senast har jag hunnit med mycket varit i skola, jobbat och tränat fotboll framför allt.
Den känslan att dra på sig fotbollskläderna var otroligt jobbig, det var våran sak pappa och att göra det utan dig nu, jag vet inte riktigt hur jag ska klara det. Hur jag ska klara en hel säsong utan dig sol efter en match säger "det där målet, för helvete Mathilda det skulle du tagit" eller "en riktigt målvakt står kvar på fötterna, den slänger sig aldrig" och sen hur du drar alla dina historier om när du stod i mål...
Jag försöker verkligen orka spela fotboll och träna, men att hålla skenet uppe när jag egentligen bara vill skrika rakt ut...

Skolan går väl bra, det är tungt att vara där men jag försöker kämpa mig igenom den... Det är okej att åka till skolan änsålänge då jag vet att mamma inte blir lämnad ensam hemma, men den dagen då båda mina systrar flyttar hem till sig så tror jag att det kommer bli tuffare att lämna mamma här hemma även om det bara är för några timmar...

Men vidare i livet så tror jag att vi går in i det som kommer bli den jobbigaste veckan imorgon.. Imorgon förmiddag klockan 11 är det tacksägelse i kyrkan, jag vill fortfarande inte gå men kommer göra det för att det är för pappa och som sagt pappa är lin största förebild och att ha förlorat honom kommer vara det absolut svåraste jag någonsin kommer kunna gå igenom...
Sen rullar veckan på men på fredag är det begravning...

Igår i Sollebrunn kom en av dina gamla jobbar kompisar fram till mig pappa och pratade en stund.
Han pratade om hur han fick reda på det och hur han mår till en början. Men sen började han prata om min familj hur han tänkt på oss, men särskilt mig då det alltid var jag och pappa. Han berättade hur jag tidigt lärde mig att beställa "en stor stark till pappa och en Cola till mig" och alla de gånger pappa pratat om hur stolt han var över mig, alla de gånger då de kollat på matcher tillsammans och pappa brukade säga "det är min tös det" alla de småsakerna jag och pappa gjorde som blev "våra"... Han pratade om pappa och mig, om hur jag mår och hur han tänkt att jag måste tagit detta absolut hårdast.. Sen pratade han om att han undrade vem som klippte gräset hemma och gjorde alla de sysslorna som pappa oftast gjorde och sen pratade vi om pappa, vilken underbar och helt fantastisk person han var och sen sa vi hejdå, då var det dags att åka hem igen...

Och nog kan det vara så att jag tagit det hårdast men många tror att jag mår bra för att jag "orkar" göra så mycket. Jag orkar jobba några timmar, orkar träna fotboll, orkar åka till skolan.. Men egentligen gör jag allt detta för att slippa ligga hemma i min säng och tänka.. Jag gör det för att jag ska få glömma bort en stund att du inte finns här längre, jag drar mig bort från sanningen och tänker "när jag kommer hem sitter pappa i soffan och retas med mamma". Men när jag väl sitter i bilen hem och kommer tillbaka till verkligheten då finns du inte där, då blir livet 1000 gånger jobbigare. Tårarna forsar varje dag hem från skolan...

Likes

Comments

Nu är det dags igen..
Tillbaka till högskolan, jag har ingen aning om hur det kommer gå eller om jag ens vill tillbaka än. Men det är väl dags!
Vi håller på med en engelska kurs och jag har redan missat 1 seminarium och vägrar missa 1 till. Så denna veckan är det dags att ta tag i att försöka orka sig dit. Jag vet ju att mina lärare är mänskliga och de vet om vad som hänt. Det värsta som kan hända är att jag bryter ihop men då får man låta det komma och när man känner sig redo får man åka hem eller gå tillbaka till föreläsningen!
Det är mycket i skolan nu... Eller det känns som mycket, egentligen ganska lite men det mesta samtidigt. Men det är skönt, känner jag redan nu att glömma bort sina tankar i plugg och arbeten!! Därför borde det ju vara skönare att komma tillbaka till högskolan också tycker jag ju!

Likes

Comments

När något sånt här händer så kommer massa funderingar man funderar på allt...

Min första tanke blev, vem fan ska leda mig ner för altargången på mitt bröllop när inte du finns här längre pappa?
Mina drömmar om ett riktigt traditionellt bröllop med far/dotter dans och leda mig ner till altaret, inget av detta kommer hända och det funderar jag mycket över... Men alla funderingar har gjort att jag vet vem jag vill ska göra det istället! Vem som alltid har och alltid kommer vara som en extra pappa för mig ❤️

En till fundering jag haft är, vad ska jag säga till mina framtida barn? Hur ska jag förklara för dem vart deras morfar är i framtiden, när deras kompisar berättar att de är ska hälsa på sin morfar eller farfar, hur ska jag då kunna förklara att de varken har en farfar eller morfar?

Som sagt detta är bara några funderingar som snurrar i huvudet, hela tiden... Det är mycket att fundera på!!

160415 - älskade pappa, förebild och bästa vän 💔

Likes

Comments