View tracker

Nu är det över en månad sedan jag kom hem igen och det är förunderligt hur fort tiden går. Förra sommaren vid den här tiden började jag planera, längta och gruva mig inför en spännande och okänd resa till Spanien och nu när jag såhär efteråt sitter med facit i hand kan jag istället blicka tillbaka på allt som hänt. På ett sätt känns det som att jag aldrig har varit borta. Allt är som vanligt igen med vardagslivet i Sverige, rutinerna, sommarjobb och vänner. Ändå är hela denna långa resa ständigt med mig. Det går inte en dag utan att det kommer upp något minne från året, eller att jag tänker på dem i min värdfamilj. Skulle nog säga att en del av mig stannade kvar i Spanien och en del av Spanien stannade kvar i mig. Och antar att det är det som är meningen med ett utbytesår.

Tanken var att Kat skulle komma och hälsa på mig i Sommar. Vi hade till och med bokat flygbiljett och om allt hade gått enligt planerna skulle hon ha anlänt till Sverige idag. Men ibland går det inte som man tänkt sig. Hon var ju sjuk redan innan jag for, och nu har de fått reda på att det är cancer. Känns jobbigt att jag åkte därifrån just när hon började må som sämst, att inte kunna krama om henne och bara finnas där. Men vi försöker hålla kontakten med de medel som finns och jag hoppas och ber att behandlingen ska fungera och att hon får bli bättre snart.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Sista dagarna i Spanien spenderade vi i Madrid där vi shoppade på Primark och besökte El parque de atracciones. Det var riktigt jobbigt på lördagsmorgonen då jag skulle säga hejdå till Kat och resten av värdfamiljen. Kommer sakna dem väldigt mycket! När jag for från Sverige visste jag ju att jag skulle se alla igen efter några månader, men vem vet hur länge det dröjer innan jag har möjlighet att resa till Spanien nästa gång? Känns extra jobbigt eftersom Kat fortfarande är sjuk också. Hade gärna velat vara där med henne tiden innan och efter operationen.

Trots allt var det ändå en härlig känsla när vi tillslut landade på svensk mark igen. Insåg dock att det kommer ta en stund att vänja om sig när det gäller språket. Första stunden på Arlanda kändes det hur konstigt som helst att alla runt omkring mig pratade svenska och jag fick hela tiden tänka efter för att inte svara folk på spanska.

Det var en vacker kväll då vi landade i Skellefteå, och Sveriges nationaldag dessutom! Möttes i dörren av en fin välkomstskylt och just känslan av att komma hem måste ju vara en av de bästa. Men även om just denna resa nu är över så upphör aldrig äventyret - det fortsätter så länge jag lever. Jag är tacksam över alla kunskaper och erfarenheter som jag hittills har kunnat stoppa i "ryggsäcken" och ser fram emot allt som fortfarande ligger framför mig.

Likes

Comments

View tracker

​Jag är så glad att äntligen fått träffa familjen igen, och trots att mina syskon växt en del (förstår inte hur de kan ha blivit så långa) är det mesta sig likt. De är lika "tjållriga" och underbara som vanligt :P Det är konstigt, trots all den tid som passerat känns det nästan som att vi aldrig varit ifrån varandra. Kanske därför att vi pratat så pass ofta på Skype och hållit varandra uppdaterade om det mesta, men jag har ändå saknat att ha dem nära. 

För att välkomna dem hade min värdfamilj anordnat en grillkväll igår hemma hos Abby. Tror att båda sidor var lite nervösa över hur det skulle gå med språket, men fast än det nog var lite frustrerande för dem ibland med språkbarriären tyckte jag att allt flöt på riktigt bra. Jag och Kat översatte så gott vi kunde, men sen kommer man också ganska långt med småord och gester. Verkade i alla fall som att alla hade det trevligt, och för mig kändes det extra roligt att de fick lära känna varandra och att jag nu får visa runt min familj i staden. Det hade inte varit samma sak om jag kommit hem till Sverige igen och sen berättat om allt. Då hade det bara blivit ord om någonting långt borta, men nu får de också bli en del av det hela och kunna sätta ihop dessa ord med platser och människor. På så sätt förstår de verkligen vad det är jag pratar om och denna resa blir så mycket mer verklig, både för dem och för mig. 

(I brist på andra bilder lägger jag upp några från då vi var på IKEA idag :P Har varit så mycket som hänt att jag helt glömt bort att ta fler, men antar att det är ett bra tecken.)

Likes

Comments

I söndags var vi till en bar med Feli och Agu (Sams moster och hennes kompis) där vi satt och pratade en stund och spelade en omgång biljard. Det gick ganska bra, tills jag råkade skuta ner den svarta bollen... men men :P Och igår tog jag upp resväskan från källaren igen efter att den stått där i nio månader och samlat damm. Jag minns så väl de första dagarna då jag packade upp den, och nu är det alltså dags att packa ner allt igen (+ lite till, eftersom man hunnit samla på sig en hel del :P ). Det känns så konstigt. Det var ju nyss jag kom hit. och samtidigt känns det som en evighet sedan.

Ikväll hade vi "studenten" på IES Juan de Juni. Det är inte alls lika stort som i Sverige, utan var bara en liten ceremoni på skolan där rektorn och en elev från varje klass höll tal, de visades ett kort bildspel och de delade ut en "beca" till alla elever som gått ut gymnasiet. Det är ett band som i detta fall var blått (men den kan ha andra färger också beroende på skola och år) med skolans logga på. Man kan säga att det är deras motsvarighet till studentmössor. Jag har ju inte precis tagit studenten här men fick ett band ändå som jag kan spara som minne. ^^ När allt var slut tog Teo med mig och Kat till en bar som heter Mathilda. Han har pratat om att vi skulle gå dit ett ganska bra tag, och nu blev det tillslut av. 

Har lite svårt att riktigt förstå det, men just nu är min familj på väg hit. Och imorgon får jag äntligen träffa dem igen! Det känns så overkligt, men jag ser verkligen fram emot att få visa dem allt som jag berättat om och att de får lära känna det som nu blivit min spanska familj. 

Likes

Comments

​Såhär sista veckan känns det som att det händer mer än det gjort på länge :P Men man vill ju passa på att göra så mycket man kan nu de sista dagarna som är kvar. Igår blev vi bjudna på mat hos Kats syster Cristina och sedan tog hon med mig på en tur i Valladolid där vi bl.a. tittade på kyrkan "La antigua" och besökte La casa de José Zorilla, vilket är huset till en känd spansk poet. Trots att jag bott här i snart nio månader så finns det ändå mycket av staden som jag inte hunnit se än. Därför bestämde jag mig idag för att åka ner till centrum igen, trots att vädret var lite sådär. Jag gick till La casa de Cervantes, vilket är ett hus där författaren bodde under några år, och sedan såg jag även en del av en föreställning på Plaza mayor. I veckan har det nämligen varit en teater- och gatukonstfestival i Valladolid, och det har hänt lite allt möjligt runt om i staden. Jag fick dock reda på det ganska sent och har därför inte haft möjlighet att få se något för än nu. 

Likes

Comments

Blev inbjuden till en teaterföreställning på systerdöttrarnas skola igår. De gjorde Shakespeares Romeo och Julia, och dessutom med alla repliker på engelska! Jag blev väldigt förvånad eftersom det allra mesta här alltid är på spanska, men de gjorde det riktigt bra. De hade även fått in mycket humor i teatern vilket gjorde att man hela tiden satt med ett leende på läpparna. Claudia spelade huvudrollen som Julia och hon var verkligen fin med sin klänning och blommor i håret. Jag var riktigt imponerad över deras framträdande och även över hur fint de hade målat och fixat till scenen och kläderna.

Nu har äntligen Kat fått komma hem! Tror att hon tycker det är skönt att få tillbringa tiden fram till operationen hemma med familjen, och framför allt att få sova i sin egen säng :P Och vi är glada att ha henne tillbaka. Ikväll tog vi bussen till Jorges (Sams morbror) bar, där de hade årsjubileum (vet inte exakt hur många år men..). Vi stannade dock inte så länge, utan vi åt bara lite merienda med Sams moster Felisa och sedan åkte vi hem igen. Tror det var bra eftersom Kat var trött och behövde vila och jag passade på att ta mig en kort löprunda runt Parquesol. Det jobbiga är att allergisäsongen börjar nu och trots att jag har medicin för det så nyser jag ändå stup i kvarten... :/ 

Likes

Comments

Här i Valladolid finns det ett skulpturmuseum som är väldigt känt, och igår var jag dit med Sara och läraren Juan så att vi skulle få se det innan vi åker härifrån. Vi fick berättat att byggnaden förut hade varit en skola för teologer innan det gjordes om till ett museum. Nu fanns där skulpturer med en massa olika religiösa motiv. Bl.a. såg vi på några skulpturer av Juan de Juni, vilket ju är han som vår skola är uppkallad efter. Mycket kände jag igen från konsthistoriaklasserna och det var häftigt att få se skulpturerna i verkligheten också efter att ha fått dem förklarat på bild. 

På eftermiddagen gick jag till sjukhuset och hälsade på Kat igen. Vi har fått några av provsvaren nu och det verkar som att hon måste opereras, men när det blir vet vi inte. Därefter gick jag vidare till dansen som bara ligger ca 20 min bort. Detta var sista gången med house-klassen, så i slutet hade vi ett litet avsked och de gav mig en mini-godistårta i present. Kommer sakna FCN men jag har ju i alla fall en sista lektion där på lördag innan det är slut på riktigt.



Likes

Comments

​Det finns en centrumbuss som släpper av en just utanför sjukhuset  men är det fint väder känns det ju synd att inte ta tillvara på tillfället att promenera, även fast det tar ca en timme. Så igår när jag skulle hälsa på Kat bestämde jag mig för att gå till fots, både dit och tillbaka. Kände till en väg sedan tidigare, men denna gång hade jag letat upp ett annat alternativ på Google maps. Det är ju så mycket roligare att upptäcka nya platser och vägar. :) 

Väl framme i sjukhuset satt jag och Kat och pratade/lyssnade på musik ett tag och sedan slog vi på TV:n för att se om det fanns nån bra film. Och kalla det sammanträffande eller vad man vill, men det första som dök upp på skärmen var en svensk film! Det var ju såklart dubbat till spanska och jag kände inte igen skådespelarna, men vi lyckades lista ut att den var från Sverige när vi såg omgivningarna och ibland kunde man se affischer med svensk text i bakgrunden. Det må vara ett litet land jag är ifrån men ändå hittar jag spår från det lite överallt. Till och med i boken som jag håller på att läsa nu av författaren från Valladolid nämns det att huvudpersonens förfäder var från Sverige. 

Likes

Comments

​Detta har varit några jobbiga dagar. Kat blev nämligen inlagd på sjukhus i onsdags på grund av något i magen, och eftersom att de inte riktigt vet vad det är för något måste hon bli kvar där ett tag för att de ska kunna hålla koll på henne och ta massa prover. Det känns ovanligt tomt i lägenheten utan henne, nog för att man ibland kan bli väldigt less på att spendera så mycket tid med en och samma person, men det blir som inte samma sak när hon inte är här. Sjukhuset var då väldigt fint, personalen verkade duktiga och hon har till och med fått ett alldeles eget rum. Så jag hoppas verkligen att de hittar vad som är fel och att hon blir bättre snart. 

Nu börjar skolåret lida mot sitt slut, i alla fall för min del. På måndag är sista dagen med vanliga lektioner och sen har de andra en vecka med en massa prov som kallas "Los globales", men de behöver ju inte jag vara med på. Idag fick jag igen ekonomiprovet vilket jag blivit godkänd på, och därefter höll jag även den sista historiapresentationen. Till denna hade jag mycket att säga, men även minst tid på mig att förbereda allt. Trots det tycker jag att det gick bättre än någonsin och jag tror även att mina klasskamrater tyckte den var intressantare än de andra jag gjort eftersom de nu kunde relatera och jämföra med sin egen situation. Jag hade tagit med mig lite svenska sedlar som de fick skicka runt och visade även bilder från min skola i Skellefteå m.m. Vad de verkade mest imponerade av, var när jag visade bilder från studentbalen och det faktumet att vi blir serverade gratis mat på skolan. Har dessutom köpt en spanienflagga som jag har bett alla skriva under, som ett minne från detta år. Kat var den första att skriva när jag besökte henne på sjukhuset igår och idag har klassen skickat runt den mellan sig. Förväntade mig egentligen inte så mycket mer än att de skulle skriva sina autografer, men alla la till små kommentarer och hälsningar också som var jättefina att få läsa.

Likes

Comments

​Det var riktigt härligt väder när jag skulle gå till dansen ikväll, och alla parker var fulla med folk som njöt av solen. Just nu håller de på att sätta ihop koreografierna till den stora avslutningsföreställningen i juni. Känns lite tråkigt att jag missar den, men samtidigt är jag glad att jag hinner hem i tid för att se mina vänner ta studenten. Det är synd bara att det inte finns någon liknande skola som Fresas Con Nata i Skellefteå, hade varit roligt att få fortsätta med dansen nu när man ändå börjat komma in i det.

Likes

Comments