Nej, det är inte alltid lätt

Här har det stått tomt ett tag! Jag har tänkt då och då att jag ska in och skriva men har inte riktigt känt någon motivation - men nu saknar jag faktiskt bloggen lite. I skrivande stund har 300 dagar i USA precis passerat och min flytt hem till Sverige närmar sig med stormsteg. Det konstiga är att jag inte själv insett att jag lämnade Sverige den 18 april förra året och flyttade hit. Inte än. Och jag kommer nog inte förstå förens jag faktiskt är hemma igen.

De senaste tio månaderna har varit de mest lärorika i mitt liv och jag är så glad och tacksam för precis allt. Framgång och motgång. Roliga och jobbiga stunder. Det har varit jävligt tufft i perioder även fast det mesta troligen verkat bra, och detta är faktiskt också en av anledningarna till att jag tagit avstånd härifrån. Jag är så trött att jag vill spy på hur fantastiskt, härligt och underbart livet ska framställas i sociala medier. Och jag vet, att jag inte är bättre jag - men DET ÄR JU INTE SÅ LIVET ÄR.

Jag tänkte dela med mig av ett otroligt bra inlägg som jag läste på min kära vän Sandras blogg i förra veckan - för det var verkligen pricken över i-et. Inget illa om att vara Au Pair för jag tycker det är coolt att våga MEN ni vet, livet är inte alltid en fest.

"Som ett litet halvårs-jubileum (jag har varit här halva mitt år??) tänkte jag i detta inlägg skriva om lite grejer angående au pair-livet som kanske ofta hamnar i skymundan på organisationers hemsidor och folks bloggar etc.

Till att börja med: det är inte alltid en dans på rosor. Många tror att jobbet som au pair inte är ansträngande, att man har mycket ledig tid där man kan göra precis vad man vill, att man är ute och reser en massa, att det helt enkelt är lite som en semester. Innan ni fortsätter läsa bör ni veta att det är olika för alla eftersom alla au pairer är olika, alla värdfamiljer är olika, det finns ingen default. Det jag skriver här baserar jag på min egen upplevelse och intryck jag fått av mina au pair-vänner.

Jag tänkte innan jag åkte att $200 i veckan är inte så himla dåligt, det blir ju pengar över så det räcker långa vägar, så oj, vad jag ska ut och resa, se och hitta på grejer. Helt fel. Icke. WRONG. Så klart beror det på vad man väljer att göra, men ofta träffar man kompisar på sin lediga tid och då går man ut och äter, åker och shoppar, åker in till stan - pengar, pengar, pengar. Och det är inte jättebilligt i USA för tillfället heller ska jag tillägga. Gör man då detta nästan varje helg går det åt en hel del pengar. Ska erkänna att jag många veckor levt på gränsen. Särskilt i början när man var ny här och ville/behövde köpa grejer man inte fått med sig, prova en massa nytt etc. Nu har man väl börjat lägga band på sig, men då har det ändå gått 6 månader.

Jag har en jättebra relation med min värdfamilj och trivs verkligen, vilket jag är väldigt tacksam över, då jag vet att många inte har det så. Nu känner jag mig ännu bekvämare i huset och i min roll i familjen (även om jag inte känner mig som en familjemedlem, om man nu någonsin kommer det). Men trots detta känner jag mig "obekväm" i vissa situationer, även om det har blivit mycket bättre under månaderna jag har varit här. Det kan vara allt från att äta tillsammans till att berätta om helgens planer. Obekväm är kanske inte helt rätt ord, men det är den närmaste översättningen av awkward man kommer. Det är helt enkelt inte som att vara hemma i sitt eget hus med sin egen familj, där man kan äta frukost i sovtröja och trosor, gå och plocka i kylskåpet och skafferiet som man vill, sjunga halsen av sig i duschen, komma och gå som man vill utan att alltid behöva förklara var och varför man ska till ett visst ställe.

Innan jag kom hit tänkte jag att det hade varit kul att hamna i en familj där man kan umgås tillsammans på t.ex. helgerna och hitta på grejer ihop. Nu när jag väl är här värderar jag min egentid mer än någonsin. Jag är hellre själv på mitt rum med datorn/tvn/boken än att titta på tv med de andra i vardagsrummet. Jag äter hellre frukost själv på helgen än när de andra också är i köket. Jag tycker det är jätteskönt när familjen går ut och äter middag någonstans så att jag kan laga mat och äta själv hemma. Jag gör hellre middagsplaner med vänner på någon restaurang än att äta hemma en söndagskväll med familjen (även om jag faktiskt tycker det är rätt skönt det också ibland). Jag spenderar helt enkelt min egentid, min lediga tid, själv eller med någon annan, på mitt rum eller ute någon annanstans. För jag har insett att man behöver komma ifrån, man behöver ta en paus och göra något annat.

Många åker hit i tron om att man på sin lediga tid kan göra precis vad man vill och åka precis var man vill. Det är där också vissa som kan men långt ifrån alla. Ofta kan man dock detta även om det ibland kan bli omständigt, men man blir/känner sig ändå begränsad på något sätt eftersom man har ett visst ansvar gentemot värdfamiljen, och de också har ett visst ansvar för oss medan vi är här och bor hemma hos dem.

Jag, som ett exempel, har inget jättejobbigt schema. Jag jobbar i genomsnitt 6 timmar/dag och är ledig ca 5-6 timmar under dagarna när barnen är skolan. Är oftast ledig under helgerna men jobbar ibland några lördagkvällar i månaden. Det låter alltså inte som ett väldigt ansträngande jobb. På sätt och vis är det inte det, men på sätt och vis är det det ändå. Det är inte tufft på det sättet mitt jobb i Sverige var, det är tufft på ett annat sätt. Föräldrarna här lämnar över allt ansvar på dig, du ska ha koll på alla tider och aktiviteter, du ska vara i tid och gud förbjude om du glömmer någonting. Det är ansträngande att alltid vara den som familjen är beroende av (även när du nu som jag är sjuk och ändå får ta och jobba), du ska alltid vara tillgänglig och kunna rycka in om det behövs även om det innebär att du får släppa allt och ställa in alla planer. Det är ett väldigt psykiskt ansträngande jobb och det är också därför i alla fall jag känner att jag på min lediga tid helst gör något annat än att vara med familjen.

Ett lite längre inlägg med ett lite annorlunda innehåll än vad det brukar vara här på min blogg, men jag och Mathilda kom att prata om detta för ett tag sen och jag kände att jag ville ge lite plats även åt det icke-glamourösa som följer med au pair-livet. För ofta, även på min blogg, verkar det som att det endast är frid och fröjd, men så är det inte.

Trots detta har i alla fall jag det väldigt bra här och jag är jätteglad över att jag åkte hit och gjorde detta, annars hade jag ångrat mig resten av livet. Hade aldrig velat vara utan denna upplevelse, så om du funderar på att åka - gör det. Funkar det inte där du hamnar först - byt familj. Passar au pair-livet inte dig - åk hem. Det är inte svårare än så. Många tror att det är komplicerat och svårt att byta familj/åka hem, men folk här gör det hela tiden. Så ta chansen, du har mer att vinna än att förlora på det."

LÄS SANDRAS BLOGG HÄR


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag har ju gått i skolan nästan sex helger i rad då en del av att vara här är att läsa 6 credits vilket jag inte riktigt tycker makes any sense. Hur som helst valde jag att ta två weekend-kurser på BMCC och förra söndagen hade jag min sista klass!

Och detta skulle såklart firas! Det blev till slut burgare och sweet potato fries som alla var sugna på, haha.

Och efter middagen tog vi oss vidare för ett besök på Sockerbit NYC. Första gången för min del och trots det sviiiindyra godiset så kom jag därifrån med en liten påse. Det är roligt hur hemmakär man blir när man varit iväg hemifrån ett tag...

Måndag igen och helgen spenderades i Boston som ett avslut på första kursen! Hoppas ni har haft en härlig helg

XO

Likes

Comments

Woodbury Common Premium Outlets

Så var det lördag igen och jag jobbade ett par timmar på förmiddagen. Direkt när jag slutade åkte jag och Petra till Woodbury som är ett stort outlet ungefär 30 min härifrån. Det var så mysigt där nu när det var julpyntat och de spelade julmusik! Pälsjackan på bilden var såååå cool men fanns ej i min storlek så jag köpte faktiskt ingenting?!?!

Imorgon är det söndag och min sista dag i skolan, sen har jag bara själva resorna kvar. Mer om det senare!
XOXO

Likes

Comments

Oh God, it's been a while! Hej på er! Hur mår ni?

Livet på andra sidan Atlanten rullar på snabbare än jag någonsin kunnat ana och senaste tiden har verkligen varit fullt upp för mig med jobb och skola, så bloggen har hamnat på sidan igen... Jag har hunnit vara här i sex månader(!), firat min första riktigt Amerikanska Halloween och idag vaknade jag upp till nyheten att vi valt en pajas till vår nästa president.

Jag ska försöka hinna med en liten bilduppdatering av senaste tiden och så har jag en frågestund på gång.
TA HAND OM ER 
 Puss och kram från mig!

Likes

Comments

​Kan inte förstå att oktober redan är här (halva har dessutom snart passerat) och att jag är inne på min 6e månad i USA. Det har börjat bli lite kallare men i det stora hela är hösten hittills väldigt fin! Överallt säljs pumpor och varje hus är, sedan ett bra tag tillbaka, pyntat inför halloween. 

Igår kväll när jag och Ashley var hemma plingade det på dörren och jag fattade ingenting. Ashley bad mig öppna och utanför stod en påse godis och väntade. Under hela oktober, fram till Halloween, åker man tydligen omkring här och "ghostar" vänner genom att plinga på dörren, lämna av en påse godis och springa därifrån? Lite roligt ändå. 

Likes

Comments

​Jag vet att jag berättat att jag behöver ta en New Jersey Driver License nu när jag bor här och tanken var att ta den redan i somras men jag har skjutit upp det lite i taget, haha. Hur som helst så sa jag till mig själv att det var dags nu så i förra veckan åkte jag för att skriva upp och här har vi det! Känns riktigt skönt att inte behöva tänka på det mer. Med körkortet kom också en annan överraskning - glasögon! Jag som aldrig i hela mitt liv haft problem med synen hade nu helt plötsligt blivit närsynt på mitt högra öga och fick snällt åka till optikern. Kan inte bestämma mig vad jag tycker och om jag ens är nöjd med bågarna me här har vi det i alla fall. Vanesak antar jag...

Likes

Comments

Förra söndagen var det dags för min Au Pair-grupps septembermöte och denna gång sågs vi på Secor Farms. Sibylla, vår kontaktperson här, hade styrt upp jättefint med mat och godsaker i ett av växthusen och så gick vi omkring och kollade in alla enorma pumpor, gick en corn maze och åkte hayride. Mysig söndag!

Likes

Comments

Hemlängtan kommer och går och när den är lite extra påtaglig är det alltid skönt med en sväng till IKEA för lite köttbulle-lunch. Själv har jag riktig tur och bor 10 minuter från närmsta IKEA. Hade faktiskt tänkt svänga dit snart igen för att köpa lite marabou men det löste sig bra då jag fick paket på posten nu i helgen... Tack mina ICA-favoriter! Jag saknar er!

Likes

Comments

Det har redan gått 2 veckor sedan min födelsedag! Var lite extra roligt att faktiskt få fylla 21 i USA och äntligen bli myndig även här, haha. Jag hade en fin dag och blev firad ordentligt - middag med min värdfamilj på söndagen, lunch med Saga på måndagen som var min födelsedag och på kvällen åt jag middag med Elin, Maggie och Matilda på cheesecake. Stort tack för alla meddelanden, samtal och födelsedagsönskningar jag fått av er. Stor kram!

Likes

Comments