Ny vecka och även min födelsedag!! Imorse vaknade jag och fick frukost på sängen av min kärlek. Precis innan jag skulle åka till skolan så gick min telefon sönder, så vi åkte och lämnade in min telefon på lagning. Så nu sitter jag och bloggar från markus telefon.

Nu ska vi äta lite gofika och sedan bara utnyttja kvällen till max. Förlååt för att jag inte bloggade igår men jag hade fullt upp med massa uppsatser hela dagen.

Kolla vad som kom till min dörr idag, världens finaste blommor. Åh vad jag älskar och saknar dom❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Hej på er! Blev inkallad på jobbet idag, så har jobbet hela dagen. När jag kom hem strax innan tio ikväll så väntade detta på mig. Hur underbar är han inte? Har världens finaste sambo. All kärlek till honom.

Så nu ska vi mysa och se en film. Hoppas er lördag varit trevlig, kram!

Likes

Comments

Idag hände en så pinsam grej. Jag åkte till skolan som vanligt och när jag kommer hem så märker jag att jag har ett stort hål MITT på skinkan. Så man ser hela min skinka. Jag har haft muntlig redovisning och varit överallt på skolan idag, gått på stan och allt! Jag höll på att skratta ihjäl när jag märkte att jag gått runt med ett stort hål mitt på skinkan hela dagen. Så jag åkte genast och handlade ett par nya jeans samt lite underkläder.

Nu ligger jag i sängen och väntar på att medicinen ska ta fart så min magont går över så jag kan hjälpa Markus att städa lite. Happy friday

Likes

Comments

Redan fredag!! Helt sinnes vad tiden går fort. Har så mycket i huvudet just nu. Såå mycket skolarbete, födelsedag och resor. Blir så otroligt stressad av tanken, dessutom studenten snart(!!) Menmen. Igår efter skolan åkte jag och Markus till Leksand för hockeyträning, såå skönt att sitta i en hyfsat varm hall for once.

Ikväll ska Julia komma till oss, så vi ska äta tacos och sen får vi se om vi åker och bowlar möjligtvis. Hoppas ni får en härlig fredag, kram!!

Likes

Comments

Hej på er! Veckan går så otroligt segt känns det som. Imorse vaknade jag med världens magont men bestämde mig att åka till skolan ändå. Fick i alla fall ett samtal från sjukhuset, så ska få nya mediciner förhoppningsvis. Annars har dagen flutit på bra, är lite trött och seg idag bara.

Förresten, missy fyller hela 13 år idag!! Stortjejen❤️ så ikväll ska hon få leverpastej och godis.

Likes

Comments

Hej på er! Klockan är strax över fem och jag sitter på bussen hem. Idag är en dag då jag bara vill krypa upp i Markus famn helaaaa kvällen. Det är så skönt att komma hem till någon. Komma hem till någon ens hjärta slår lite extra för. Det gör helt enkelt dagen lite bättre då den känns seg. Skoldagen flöt på bra, vi gjorde egna skisser till hur vi skulle sminka modellen och sedan så följde vi skissen. Jättekul att få rita lite.

Och skolmaten?? jag ÄLSKAR vår skolmat. Så himla gott! Nu ska jag kliva av bussen och åka hem till min kärlek. Vi ska nog bara mysa, plugga/träna och laga mat. En perfekt tisdag helt enkelt. Sköt om er, kram!

Likes

Comments

Godmorgon från min sida! Sitter på bussen nu påväg till skolan eftersom jag börjar halv ett på tisdagar, hur skönt!! Imorse vaknade jag heeelt utvilad och kände mig redo för dagen. Jag valde till och med en rosa blus idag, är man på bra humör. Igår pratade jag och Markus om att börja gymma regelbundet. Jag har ju släppt taget om träningen som verkligen var min vardag förut, så det ska bli så skönt att börja röra på sig igen.

Annars har jag inte så mycket mer att komma med förutom att vi ska till Stockholm i början av april, vad vi ska göra får ni se senare😉

Detta är alltså vår dagliga skolmat. Förstår ni hur LYCKLIG jag är? Vi har ca tio olika restauranger att välja mellan. Nej nu ska jag kliva av bussen och äta innan lektionen börjar. Sköt om er!!

Likes

Comments

Hej på er! Första veckan i skolan och jag drabbas av världens feber, ovanligt;-) Jag har mest suttit hemma och pluggat idag samt druckit den nya nocco med smak av skumbanan, alltså mmm vad god den är!!

Annars så har jag och Markus bara bokat en kryssning idag och myst med Missy. En slapp dag helt enkelt, vilket fungerar ibland. Imorgon väntas ett prov på skolan, sen lär jag nog åka hem och försöka bli frisk. Om jag inte helt plötsligt mår bra imorgon, återstår att se!

Nu ska jag och Markus äta pasta, eller bönpasta för min del(tiiiiips!!) och se prison break. Hoppas ni får en härlig onsdag. Kram!!

Likes

Comments

Oj vad min blogg har blivit djup senaste tiden.

Ena sekunden känns det som att hela världen rasar samman och man känner hur psykiskt dåligt man börjar må, andra sekunden sitter man där i soffan med vännerna och pratar om framtiden som om det vore en självklarhet. Tredje sekunden ser jag ditt ansikte och mitt hjärta fylls av ett lugn och enorm lättnad. Det är konstigt hur du kan få mig att glömma allting runomkring med endast en blick. Med en endast en blick får du mig att vilja ligga i din trygga famn och lyssna på din stockholmska när du egentligen babblar på om någonting helt oviktigt.

Jag satt och kollade på en tjejs instagram precis. Hon låg på psykiatrin på grund av ätstörningar. Det är så himla viktigt att prata om detta. Om kroppsfixeringen. Jag har alltid haft problem med hur jag ser ut. Jag älskade sötsaker som mindre och min far var bagare. Ni kan ju tänka er. Jag har alltid haft en smal midja och stora höfter och lår. Jag fick flera gånger utstå saker som "Men Gud, vad stora ben du har" och "Storlåren" från förskoleklassen till efter sexan. Sjuan betydde att jag skulle komma till en helt ny klass och skola. Då ville jag förändra mig själv eftersom jag ständigt gick och tänkte att jag inte var fin och smal nog. Jag minns att jag rensade min garderob, slängde ut allt rosa och kjolar. Jag köpte istället urringade linnen, adidas tröjor och tuffa byxor. Jag skaffade löshår. Men främst, jag slutade äta. Jag ville ha ätstörningar då, bara för att slippa suget efter sötsaker. Jag var ute och cyklade en hel del denna period. Jag och en vän satt i en trappa på skolan och pratade. Det var då det inträffade. Jag blev misshandlad en kväll av några jag inte känner alls bakom en skola. Jag fick mitt huvud slaget mot en stupränna om, och om igen tills jag låg ihoprullad på marken. Det enda jag faktiskt minns av den här kvällen är orden "Säger du detta till någon så får du aldrig mer se solljus igen". Detta var början på ett helvete för mig. Jag vågade inte gå själv någonstans. Jag gick inte till skolan på flera veckor. Jag fick skjuts till och från skolan hela sjuan och åttan. Jag vågade inte gå ensam till skåpet. Jag började festa vid denna ålder för att komma bort från min rädsla, i alla fall över en kväll. Jag åt kanske en gång om dagen. Jag testade att röka under skoltrappan och skolkade från lektionerna. Jag ville ju vara en i gänget. Jag åkte utomlands sommaren till åttan. Då fick jag hela tiden höra att jag hade stora ben. Jag ville inte äta alls under hela sommaren.

Under nian bodde jag i Skåne. Där gymmade jag varje dag för att få större rumpa. Jag åkte till gymmet halv sex på morgonen och på kvällen gymmade jag igen. Jag tyckte det kändes bra att killarna på gymmet kollade in mig, att höra killarna på skolan säga att man är snygg. Det var ju det alla ville höra, eller hur? Jag började ha magtröjor eftersom jag ville visa upp att jag hade en smal mage och större bröst, då skulle kanske inte folk tänka på mina stora lår. Min lärare i Ystad pratade med mig så många gånger om vilken talang jag är. Att jag skulle komma långt med mitt skrivande om jag bara la ned lite mer tid. Då kom vändningen. Jag satt hemma efter skolan och började älska svenskan. Jag skrev novell efter novell. Det var som att komma in i en annan värld som var mycket bättre. Jag satt med matten i flera timmar och kämpade till varje prov eftersom jag tidigare år hade skitit totalt i matten. Så med en sur lärare som pushade en framåt så gick det. Jag började ÄNTLIGEN plugga matte och jag hade jättebra betyg i svenska och samhällsämnen. Detta ledde till att jag la kroppsfixeringen åt sidan. för tillfället.

Sen kom gymnasiet. Jag bodde utan mina föräldrar för första gången i en ny stad. Tankarna om att jag var tjock var fast som ett virus i min hjärna. Men jag började i alla fall äta. Men bekräftelsebehovet och behovet att passa in fanns fortfarande kvar. Jag gjorde allt för att passa in. Samtidigt började en extrem prestationsångest att ta form. Jag ville och skulle vara bäst på allt. Jag ville bevisa för alla andra att jag inte var så värdelös som jag själv tyckte. Där sa det bom. Allt blev för mycket. Jag mådde psykiskt dåligt och visste inte vem jag själv var. Jag stötte ut alla från mitt liv. Jag fastnade i samma mörka tankar som jag hade haft innan och detta ledde till att jag föll ned i det mörkaste hålet någonsin. Så jag slutade att äta återigen, jag sket i att kliva upp på morgonen för att gå till skolan. Jag ville bara ligga i min säng hela dagarna. Sommaren 2015 var jag utomlands hela sommaren. Då var jag helt knäckt. Jag festade hela tiden, träffade killar och var fixerad vid idealet. Droppet kom när en släkting sa"Förra gången du var här hade du feta ben, nu har du gått ner lite i alla fall". Dessa ord sitter fortfarande i huvudet på mig. Att min släkt tyckte jag hade stora ben. Jag mådde så psykiskt dåligt hela sommaren egentligen. När jag kom hem så började jag prata med en psykolog och saker ordnade sakta upp sig. Sakta men säkert började jag hitta mig själv och förstå vem Matea är. Jag vågade ha på mig kläderna jag gillade, jag vågade äta sötsaker när jag ville, jag slutade spela tuff för att folk skulle gilla mig och jag slutade att gå på fester för att få bekräftelse. Min ångest över skolan höll dock fast sig eftersom jag låg så efter i allting. Men med hjälp av lärarna så fick jag en himla bra hjälp och jag fick betygen jag önskade. Jag åt som jag ville och jag tränade precis som jag ville. Denna gång var det dock för att jag själv mådde så bra av det och inte för att passa in i samhället. Jag släppte inte in något seriöst i mitt liv dock. Hade inte gjort på flera år av olika skäl.

Idag sitter jag här. Med en underbar sambo och sötaste hunden. Jag har släppt ätstörningarna. Jag har accepterat att jag är fin precis som jag är med smal midja och stora lår till 90%. Jag har underbara vänner som jag trivs så bra med. Jag vill inte ens dricka längre och jag bryr mig inte om jag åker till skolan med fettigt uppsatt hår och osminkad. Jag trivs med mig själv oftast. Och det är så mycket Markus förtjänst. Att han älskar mig oavsett hur jag ser ut. Även nu kommer perioder med svåra svackor, men oftast kan jag hantera mina känslor och tankar. Men ibland kör de över mig och jag kan känna mig precis lika värdelös som förut. Jag kommer få jobba ett bra tag framöver med mig själv. Att tro på mig själv, den jag är och hur jag ser ut även fast ärren ibland börjar blöda. Har jag en "såndär" dag och någon säger att jag är fin så spelar det inte någon roll om jag själv inte tror på det. Det kämpar jag med. Alla kämpar med någonting och något jag kämpar med just nu är att tro på mig själv. Även om jag än idag helt plötsligt kan bryta ihop och känna mig värdelös för det minsta lilla om någon människa sagt något illa om mig eller om jag helt enkelt bara känner mig ful så kommer min kärlek direkt med öppna armar. Och då. Då känns allting lättare. Vi har tagit oss igenom så mycket hinder, så mycket tjafs ett tag och så mycket motgångar och agg. Vi har sett varandra i värsta skicket och med en blick har allting blivit så mycket bättre. Det, det är trygghet för mig. Det bästa med Markus är att han läser av mig direkt. Jag kan vara så glad utåt men han kan ändå läsa av mig om det är något på min blick eller tonläge. Han kan mig bättre än mig själv och han älskar mig trots att jag inte riktigt tror på mig själv till hundra ännu. Det får mig att fyllas med hopp. All kärlek till honom.

Nu när jag ser tillbaka på min tid under högstadiet vill jag sträcka fram handen till den Matea och berätta att allt kommer lösa sig. Jag vill dessutom spy. Spy över att jag ens stoppade en cigarett i munnen och trodde att det var tufft, spy över att jag skulle ha dessa urringade linnen från gina tricot för 99 kr(ja gud vad jag minns dom), spy över att jag skulle festa för att passa in och spy för att jag utsatte min kropp för allt. Allt enbart för att passa in. Nu när jag ser tillbaka på allt skulle jag vilja ta tillbaka allting och vara den där osynliga flickan. Status är INGENTING att ha om man förstör sig själv.
Tacksam är jag för min underbara familj som stöttat mig, mina underbara vänner som stått ut och ett speciellt tack till min lärare i Skåne. Sist men inte minst är jag världens lyckligaste att jag träffade Markus som fick mig att fortsätta försöka tro på mig själv.

Efter att jag öppnade upp mig för en psykolog och för nära så kändes allting lättare. Därför är de så extremt viktigt att prata om psykisk ohälsa. För vi har ALLA varit med om psykisk ohälsa av alla dess former. Det är ingenting att skämmas över utan någonting extremt viktigt. Du är inte dålig för att du vill ligga i sängen hela dagen, du är inte dålig för att du inte har samma klädstorlek som de flesta modeller, du är inte dålig för att du försökt passa in i samhället. Allt möjligt kan bidra till psykisk ohälsa. Därför, är det så extremt viktigt att våga prata om det.

Nu ska jag och min kärlek åka till kupolen för att inhandla ny foundation. Haha lite komiskt efter detta inlägg(?)
Detta är nog det mest personliga jag någonsin skrivit. Så sköt om er, kram!!




Likes

Comments

Sitter och kollar igenom alla bilder på mig genom åren och tänkte visa er min resa. När jag tittar tillbaka på bilderna så tänker jag en massa negativa tankar om mig själv, antar att det blir likadant om ytterligare tre år?;-)


Det är ganska konstigt men lite komiskt att se tillbaka på alla förändringar. Hårfärg verkar det ju i alla fall som att jag bytte snabbare än trosor. Har ju haft allt från rött till gult till svart till platinablont och jag började färga när jag var 12 år, hur kunde du ens tillåta det mamma hehe? På tredje bilden uppifrån tror jag till och med att jag hade jättekort svart hår och en rosett i håret(?). Jag tror dock att jag trivs bäst så som det är nu. Efter alla år med ständig press kring ideal och utseende så är det såå skönt att ha kommit ur den "spiralen" och hittat min egna stil. Skulle jag dock måste välja en period utifrån dessa bilder så är det helt klart tredje och andra bilder nerifrån. Då hade jag lagt det här med blont hår, massa smink och rakade(!!!!!) ögonbryn åt sidan och hade näääästan min naturliga hårfärg. Den perioden är mest lik den jag är i nu.

Det känns konstigt att sitta och kolla tillbaka och minnas hur det var. Jag har verkligen gått från att ha svart kajal runt ögonen till att ha tio lager foundation och vit kajal till att helt enkelt bara vilja passa in. Jag tror dock att dessa perioder spelade roll med hur jag mådde. Det var ett tag jag inte passade in någonstans alls och kände mig utstött överallt och blev misshandlad, vilket gjorde så jag låg hemma i sängen hela dagarna och grät i flera månader och började bete mig lite, emo(?) kan man ens säga så? Ett annat tag var när man började komma in i tonåren och killarna gav en uppmärksamhet och man började använda bh. Klart man skulle visa upp sig med lite mer smink då.

Nej men nu babblar jag bara på! Nu ska jag ta tag i pluggandet innan min kärlek kommer hem från hockeyträningen. Kram!!




Likes

Comments