​dom säger att det som inte dödar dig kommer att göra dig starkare, men till alla er som säger det

har du någon gång stått allra längst ner på botten och försökt klättra upp?

när du inte får grepp om dig själv eller verkligheten och gropen du befinner dig i bara blir djupare och djupare?

när orken inte längre finns och all kraft bara runnit ur en?

att få känslan att du gått under, att nu är det slut?

jag vet hur det är. att stå där, i botten utav den djupa gropen, och försöka titta upp. att försöka se ljuset.

när allt känns mörkt, när gropen blivit så djup att inget ljus längre hittar ner och du frågar dig själv hur du ska orka, hur du ska överleva.

varje dag blir till något slags försök till överlevnad när du egentligen ine känner någon menin och bara vill ta ditt sista andetag.

om du någon gång känt som jag, då vet jag att du förstår.

det är en svår sanning att greppa tag i, svår att förstå, svår att sätta ord på och svår att övervinna.

när känslan av maktlöshet fyller din kropp, när du inte kan styra, inte kontrollera

när hela livet dras i spillror och du inte vet hur du ska agera, när hjärnan och kroppen inte kan hantera.

Jag känner denna känsla dagligen och har gjort under en längre tid, den går att överleva även fast du inte tror det. Jag vet att jag inte är ensam om denna känslan, du är inte heller ensam och tillsammans kan vi övervinna den. Vi ska övervinna den.

Likes

Comments