View tracker

Ni vet uttrycket "spiken i kistan"? Ja , jag är ganska brutal när det gäller olämpliga kommentarer. Känner jag mig kränkt, sårad eller på annat sätt förödmjukad så åker murarna upp, känslan som förut var soft blir hård oxh jag stänger av. Mycket av detta har jag från barndomen. Att vara uppväxt med att ständigt bli kritiserad , att ständigt kämpa för att bli accepterad , att ständigt behöva Jobba motströms har satt sina spår. Jag tar inte skit helt enkelt. Det kan verka löjligt och överkänsligt kanske men för mig är det skitviktigt att bli accepterad som jag är. Jag skulle aldrig förändra mig Själv för någon annan. Det har jag kämpat med sen jag var liten. Min egen styvmamma försökte göra om mig, man skulle stöpas i den perfekta formen för att passa in i hennes skeva bild av skönhet. Vilket jävla bullshit! Att älska sig själv med skavanker, några kilos övervikt är det största jag åstadkommit och jag kommer aldrig acceptera att nån vill ändra på mig. Fan vad skönt det är att känna så. Så spiken i kistan på kommentarer som nedvärderar och kränker. Ni som
Tvivlar på er själva. Gör inte det! Den som
Inte gillar er för den ni är har inget i era liv att göra. Där sätter jag Punkt liksom.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag känner mig lyckligt lottad som har så många fina vänner i mitt liv. Vi hade bokat bord för middag i replokalen på golden. Det var några som tagit in på hotell bara för att kunna fira mig , dom bor rät långt bort.bara det var så fint . Gamla som nya vänner.
Vi röjde rejält och ölen flödade. Kommer intr våga kolla mitt kontoutdrag.😂
Stämningen på topp och helt galna människor i mitt gäng. Haha
Jag sov borta hos hemlig person ( än så länge;)och om ett par timmar ska jag hem till barnen som har
Världens bästa barnvakter.😍det blir pizza och godis idag. Nästa Vecka blir det löpning minst 3 pass. Punkt.:)
Låter bilderna avsluta detta korta inlägg.

Likes

Comments

View tracker

Det gamla sitter inbitet i min Själ på något vis. Dom här tankarna och känslorna att inte duga. Finns inget jag hatar så mycket som dom. Det kommer i perioder. Just nu har jag en liten svacka i mitt liv. Försöker bena ut vad som är vad, logiken och känslan bråkar. Förra veckan när jag var ute ocy sprang kände jag som vanligt: YES! This is what i like and need. This is my therapy.
När jag och min journalistvän Linn Lybäck var i Katrineholm och filmade inför min dokumentär hade jag ett otroligt starkt moment vid kyrkogården. Jag tog med min medalj som jag fick efter tjejmilen och trodde den över gravstenen. Och då kom tårarna. Då kände jag mig så nära honom, min pappa som älskade löpningen. Det gör mig stark att tänka på det när jag har mina svackor.

Just för tillfället känner jag mig starkare och mer energisk än på länge. Har tagit mig genom en jobbig period men känner att jag är på väg på fortsatt mål igen. Ingen väg är spikrak. Eller hur?
Snart kommer dokumentären att kunna ses, jag är sååååå ivrig att få se den. Linn är såå proffsig så vet att det kommer bli bra.
Förutom inspelning så kommer jag även ta upp min podcast igen. Jag söker efter gäster att kunna spela in med. Det finns inget vinstintresse i detta utan enbart att förmedla inspiration och prata om sånt som oftast tabubelagt, psykisk ohälsa. Så känner du att du är en passande gäst eller vet nån som har något att berätta och diskutera , skicka ett pm eller maila till Martina_ekstrand@hotmail.com

Allt gott till alla kämpar där ute!

Likes

Comments

Crazy week
Ja JEESUS vilken vecka!
Började nya jobbet i måndags och det är hur kul som helst. Framförallt kul med förändring! 10 år spenderade jag på mitt förra jobb och blev så nära med mina kollegor där. Men det bästa är ju att nu utvecklas jag samtidigt som jag så klart är nära vän med mina gamla kollegor. Min utbildning till Hälsoinspiratör kommer förmodligen bli något jag komme är få användning för på jobbet. Att få använda min glöd till detta känns fantastiskt. Det var rätt beslut att ta helt enkelt. En envis förkylning har jag dragits med ett tag nu, i morse fick jag äntligen sova ut och tänker slappa så mycket jag kan idag, just nu framför idol. Ätit frukost med min "sambo" och då blir det vanligtvis en lång pratstund. Om livet i stort och smått. Gillar verkligen detta med att ha en inneboende. Man lär sig mycket om människor man kanske vanligtvis inte skulle mött annars.

I morgon ska jag åka till min hemstad med journalisten som ska göra dokumentären om mig. Det kommer bli en lång , känslosam dag då vi enbart kommer ha fokus på det som hände och hur jag känner. Min medalj som jag fick efter tjejmilen ska jag hänga runt min pappas gravsten. Ska stå där och insupa känslan av att jag är den jag är. Hans dotter. Jag tror han är stolt var han nu befinner sig.

Spännande tider sannerligen!
Dåliga energier tar jag bort så snabbt det bara går, dom har inget i mitt liv att göra.



Likes

Comments

Idag har varit dom mest bisarra dagarna av mitt liv!
Jag har dejtat en kille som jag bara föll för , en sån där smooth talker som ger en sin fulla uppmärksamhet , kärlek . Jag har alltid haft svårt att lita på människor. Därför att jag rätt ofta gått på nitar.
Sedan jag var liten. Nu har jag dock försökt riva dom där murarna då jag blir mer och mer självsäker ju fler demoner jag fuckar upp. Och vad hände med killen? Ja han var en förstklassig idiot som var gift och hade 40 älskarinnor. Så jag satt och kände att livet bara rann ur mig igen. Förtroendet för människan, för mig själv. Den där ständigt tvivlande känslan smackade tillbaka rätt i facet. För första gången på länge tillät jag mig att ta åt mig av kärlek. Jag valde att inte tvivla. Och så är han är fullständig mytoman? Haha ska man skratta ellrr gråta? Men vet ni, jag reser mig upp, borstar av mig skiten och även om jag är lite halt så fortsätter jag framåt. I Will never ever give up! Så tack till dig idiot för att du faktiskt fick mig inse vad jag vill ha. Jag vill ha den där gnistan, kärleken och pirret. Tyvärr blev det fel denna gången, men hey, i'll be back stronger than before.
Alla tjejer där ute, var jävligt försiktiga med vem ni träffar, ta hand om era hjärtan och ifrågasätt om det verkar för bra för att va sant.

Likes

Comments


Kvällen där magin flödade

Jag pratar om min min allra första föreläsning i egen regi i hälsans hus på vackra söders höjder.

Jag vaknade på morgonen med fjärilar i hela kroppen, nervös med andå taggad. Jag kan ibland fortfarande inte förstå att jag nånsin skulle kunna leverera en föreläsning som denna. Jag mötte upp den blivande journalisten Linn som ska göra en filmdokumentär om mig och mitt liv i 2 delar. Hon följde mig från slussen och filmade när jag gick mot platsen som jag med skräckblandad förtjusning förberett mig för i månader. Väl på plats släppte nervositeten och jag kände bara ett fokus på att fixa det tekniska, placera dom röda stolarna i antalet 40 i lokalen. Linn filmade mig i fixandet, när dom första gästerna kom, min bror och hans familj som nog var lika nervösa som mig. Till slut var projektorn på plats, kaffet klart och smörgåsar bredda. Kl närmade sig 19 och lokalen började fyllas av alla som bokat en plats. Vänner, bekanta , familj, människor som jag inte känner. Båda mina bröder fanns på plats och det gav mig gåshud på armarna och en känsla av att det goda alltid segrar. Revansch. Power. Driv. Stämningen var magisk och förväntansfull och jag kände mig stark och en känsla av att ” jag ska leverera”

Första meningen och sen var jag igång, orden flödade ur mig, jag började berätta min histora. Berättade och vågade vara utlämnande, fullständigt ärlig och naken.

90 minuter med en kortare paus, jag avslutade med att ta upp mina båda bröder där framme där vi stod där framme och jag berättade hur stolt jag var över dom. Hur mycket jag älskade dom och sen kramades och applåderna ville inte sluta.

Min revansch. ”Jag tog tillbaka tron på mig själv, den hon stal.”



Alla fick fick fylla i en utvärdering och jag är överväldigad av feedbacken. Nu har jag nånting att jobba vidare med. Konstruktiv kritik tar jag till mig med syfte att förbättra , lägga till, ta bort.

Vill tacka alla som gjorde min kväll så magisk som den blev. Nu dags att planera nästa i hälsans hus.

" stark, naken & berörande historia"

" Den öppnade upp många känslor och många tankar . Mycket lärorik och rörande"

" väldigt bra, du visar känslor och pratar tydligt"

" Väldigt intressant, sorgligt , mycket bra"

"Mycket varm och direkt från hjärtat"
Du som föreläsare är varm, stark , äkta och kärleksfull"

"Som föreläsare är du lugn, tydlig och otroligt närvarande"

"Starkt och berörande, du som föreläsare är fantastisk , mänsklig och öppen."

"Mycket bra och starkt, gripande och otroligt starkt att du vågar öppna dig så här"

"Älskar de komiska inslagen, intressant att lyssna på"

" väldigt tufft att att lyssna på då jag kände igen mig mycket. Gillar oxå att du skämtar lite ibland."

"Framträdandet är väldigt äkta från början till slut"

"Duktigt , naturlig, du blandar allvar och humor på ett väldigt proffesionellt sätt"

Likes

Comments

Ni kanske vet känslan när allting Har ett sånt flow i livet. Allt bara stämmer. Så är mitt liv just nu. För några veckor sedan sökte jag spontant ett nytt jobb efter 10 år på kondiset. Jobbet är på en Ica-butik på söder och jag fick jobbet. Detta betyder att jag halverar min resväg med 50 minuter om dagen. Det är ett grymt löppass man kan göra på dom 50 minutrarna.
Jag har alltid jobbat obekväm arbetstid. Tidiga mornar varvat med sena kvällar och barnens pappa har fått anpassa sig efter mitt jobb eftersom han bor 5 min från dagis och skola. (Som för övrigt är väldens bästa karl och pappa:) Det har varit lite hattigt och min önskan att vi ska kunna ha varannan vecka har bara känts som en önskedröm. Fram tills nu. Igår fick jag mitt schema och jag bara hoppade upp och ner när jag såg att jag kommer kunna ha barnen som jag vill! Varannan hel vecka. Vilket jävla guldschema!!! Så igår dansade jag runt på jobbet i ren lycka för detta betyder att på mina barnfria veckor :
*kommer hinna träffa min vän Petra oftare som jobbar i närheten.( Fika, lunchträning och aw gumman! )
*kommer va kollega med coola poweremma
* mer dejting (haha)
*kommer kunna gå på bio mitt i veckan
*kommer få mer tid till träning
*kommer känna mig mindre förvirrad då grundschemat ser lika ut varje vecka.

Oxh på mina barnveckor:
*få vara mer insatt i handbollsträning med meja
*kommer träffa mer föräldrar då jag både hämtar och lämnar
*kommer återigen känna mig inkluderad i barnens vardag.
*kommer inte behöva hjälp med att lämna barnen varannan måndag från utomstående.
*mer vardagsslit vilket jag saknat!!!
*min vän Veronica och jag kommer ha barnen samma helger vilket betyder mer middagar och lek med barnen

Detta var flow med jobbet.

Jag har även flow på andra områden.
Journalisten som intervjuade mig för Katrineholmskuriren ringde igår och berättade att hon går sista terminen på journalisthögskolan och ska göra ett projekt som innebär en " dokumentär" på 2 avsnitt varpå hon frågade om jag vill vara med på det. Hon gillade min story men att den förtjänade mer än en kort artikel i en tidning. Och eftersom jag är den ständiga "ja-sägaren" och har en aningen pitbull i mig så tackade jag självklart JA! Ska bli sjukt intressant hur detta kommer utforma sig.
Det händer så sjukt bra saker i mitt liv och jag är helt övertygad att min öppenhet , driv och nyfikna läggning kommer ta mig dit jag vill. Så om ni går runt oxh velar över saker , jag borde byta jobb, jag borde göra det. Mitt råd till er: fucking just do it! Tänk : ok, om jag skalar bort hindren så som rädslor , ångest. VAD känner ni där inne då? Om ni får välja fritt? Där har ni det! Det där med att fråga sig " vad vill jag EGENTLIGEN ?? Gör en plan o håll fast vid den. En väg är aldrig spikrak men tänk så sjukt tråkigt det hade vart om den var det.
Här är jag , mitt i livet, med en självkänsla som växer varje dag. Det hade jag aldrig trott när jag levde med alkohol , tabletter och allmän kaos. Här kommer klyschan: kan jag, kan alla! Faktiskt.
Puss & hej!

Likes

Comments

I morse vaknade jag seg som vanligt, jag är alltid seg efter en sovmorgon. Planen var att ge mig ut på ett löppass men var på vippen att jag sket i det och stannade kvar med kaffet framför nyhetsmorgon. Ja jag gillar nyhetsmorgon, och jag gillar att dricka kaffe , i lugn och ro utan stress. Men känslan att gå från lugn till seg soffpotatis ligger inte så långt ifrån varandra. Jag blir lat och bekväm och när jag blir lat kommer missnöjet och istället för att då ta tag i dödköttet sitter jag kvar och segar för att det är så skönt, eller hur? Nej, fan det finns inget skönt och behagligt i den känslan. Jag mår ju som bäst när jag tar mig ut och får PULS, när svetten rinner och tankarna och kreativiteten flödar. Semestern har gett mig tillbaka några kilon , alkohol och socker och inte de bästa valen jag gjort är anledningen till det. Jag KAN INTE HANTERA socker. Jag är en sockerknarkare. Jag har ett matmissbruk i grunden som sträcker sig tillbaka när jag var liten. Jag var LITEN flicka när mina matproblem började. När min styvmamma satte mig på diet när jag var 10 år gammal fick jag inte längre välja själv vad jag skulle äta. Så jag började smygäta. Smygätandet ledde till att jag älskade kickarna av att få äta vad jag vill. Och hur mycket jag ville! Jag blev en matrebell och njöt av känslan att hon bara skulle veta vad jag tryckte i mig när hon inte såg. Jag glömmer aldrig alla satser mockarutor hon bakade och frös in och jag plockade fram och nästan frysta kastade i mig den ena rutan efter den andra. Maniskt stod jag där i köket och mofflade i mig. Jag struntade i konsekvensen och hittade på nån konstig lögn att jag glömt bakverken framme och att våran hund käkat upp det. ( våran hund var en liten tax som omöjligt hade kunnat äta upp 4 kg mockarutor haha)

Jag fantiserade ofta om mat och gärna om tårtor, bakelser och sånt med massa slisk och socker i. jag fantiserade att när jag blev stor då skulle jag minsann äta allt jag inte fick när jag var hemma hos henne. och ja det gjorde jag ju också. Och fet blev jag! 115 kilo härliga kilona blev det som mest.
Jag inser att mitt matmissbruk började i hemmet. I min egen familj med min egna mamma. När min bror började knarka började jag äta mer, och mer och mer. Missbrukade jag inte benzo så drack jag , om jag inte drack så åt jag. Så detta år som nu gått sedan jag på allvar började ta tag i min vikt, mitt ätande och min träning så har det gått väldigt bra men det har också varit ett jobbigt år känslomässigt. Jag har halkat i diket, jag har hetsätit , jag har gått vilse på vägen mot mina mål. Jag har insett att mitt matberoende är rätt allvarligt och att tendensen att använda mat ofta kommer i perioder där jag känner mig låg och lite misslyckad. Jag sprang blodomloppet på 10 km i början på juni. Har haft ont i rumpan/baksida låt till och från sedan mars vilket har rubbat min balans lite. Jag var ledsen att min löpning plötsligt blev lidande. Det ena ger det andra och en negativ spiral går rätt fort att få till om man inte ser upp. För det är ju inget som bara händer. Det är jag som ser till att denna spiral fortsätter och det är bara jag som kan stoppa den. Sedan en vecka tillbaka har jag inte ätit socker alls. Jag äter minimalt med kolhydrater och jag har ökat på med bra fett. Ja LCHF alltså. Detta är mitt antabus. Jag har aldrig nånsin känt en sån befrielse från sockerdemonerna som jag gör när jag kör med denna livsstil. Det blir inte ens en kamp för mig. Jag känner mig bara helt lugn i kropp och själ. Idag när jag sprang så kände jag bara det där självklara igen, drivet, motivationen att forsätta min viktresa, min mentala resa, min själsliga resa. Att ta sig ut fastän motivationen kräks på en gör bara att man får tillbaka den dubbelt upp! Win win!
Jag får liksom inte glömma att jag har ett förflutet som påverkar mig i alla val jag gör. Och jag får aldrig glömma att jag kan välja vad jag gör med dom känslorna. Jag är stark som en oxe och jag klarar allt jag vill. Nu ska jag se till att fortsätta på vägen mot mina mål och ta det som hänt som en viktig lärdom. Allt har en mening och jag ska aldrig sluta drömma. Idag anmäler jag mig till tjejmilen den 3 september. Jag ska inte slå mer på mig själv för att jag förmodligen inte kommer klara en halvmara detta år. Jag är bra. En viktminskning på 2 kilo denna veckan blev ett bra jävla avslut på detta inlägg.:-)

Likes

Comments

Nu har jag precis lämnat av barnen hos sin pappa. En veckas mys har vi haft. Igår avslutade vi veckan med kalas för meja som fyllt år. Det är inte bara jag som fått nya vänner det senaste året, även barnen har hittat varandra. Inget krångel. Bara så lätt. Att Petra med familj åker ända från Sala för att komma till oss visar hur lätt det kan vara bara man vill. Så tack vänner för att ni är ni!

Nu sitter jag på Drottninggatan i Sthlm och dricker kaffe. Har gått runt till flera caféer och efterfrågat något sockerfritt och glutenfritt, men hade ingen tur där. Så en kaffe får det bli. Min semestervecka har inte varit särskilt nyttig pch det har druckits en hel del prosecco. Men jag har njutit av semestern och skitit i vikthets.
Nu är jag dock igång igen och ska fortsätta båda nyktert och sockerfritt. Det är då jag mår som bäst!

Om nästan precis en månad har jag min föreläsning i hälsans hus och den 24:e september i Sundsvall. Så ska hem och förbereda den. Det kommer bli bra! Jag är taggad och har så mycket att berätta.

Jag fyller även 40 i september och från att ha bokat festlokal, avbokat den igen och åter fått sug på fest så blir det nog nånting iaf.
Nej nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe och njuta av lugnet och bara vara här och nu.

Likes

Comments

Den här semesterveckan har varit den bästa på mycket länge! Just nu befinner vi oss på djulö camping och äter frukost i våran söta lilla stuga vi hyr. Bestämde oss för att stanna en natt till. Barnen har träffat kompisar i deras ålder som dom leker med och det påminner mig om mina egna campingsemestrar när jag var barn. Jag hittade alltid nån jag lekte med och jag var ganska framåt och vågade börja prata. Så trots husvagnssemester med bråk pch fylla och ångest så älskar jag detta livet. Märkligt eller hur? Jag väljer att fokusera på det som var bra antar jag.:-)

Dessa 3 dagar har jag fått besök av gamla vänner jag inte pratat med på väldigt länge. I förrgår kom en tjej Sussie som jag umgicks med mycket förut, så härligt att få umgås och bara prata efter alla år. Igår morse kom min farbror förbi och bjöd oss på frukostfika på stranden , sen tog vi oss till stan och mötte upp en fin tjej som heter Jenny och hennes döttrar på en lunch. Vem bryr sig att det blev gourmet på McDonalds. Haha
Jenny och jag lärde känna varandra i sjätte klass när hon kom ny och blyg så var jag där och tog hand om henne och sen dess var vi som ler och långhalm.
Vidare hem till stugan där jag hade ett möte med en jounalist från Katrineholmskuriren som ville göra en intervju om mitt liv och mitt företag Maskroskraft.
När den var avklarad gick vi till 4h gården och klappade hästar och kaniner. Sen hem och äta och nästa besök av underbara Erja. Hon och jag bodde på samma gata där jag levde med mina fosterföräldrar , vi hängde hela tiden och vi spelade sjukt mycket fotboll. Jag hade en helt fantastisk kväll med henne igår. Vi drack mousserande och rosé och pratade konstant i flera timmar. Meja och Miranda blev tokkära i henne och det blev bus pch minigolf och sen hem och däcka i sängen. (Jag råkade visst lova att springa Sthlm maraton med henne nästa år.😁😂)
Jag är så rörd att ni vänner ville komma och träffa mig dom här dagarna, jag känner mig rik och tacksam och inser att jag har så mycket kärlek att hämta här i min gamla hemstad. Mitt ursprung är inte det hemska jag var med om i unga år. Mitt ursprung är mina biologiska föräldrar och dessa vänner som gjorde mitt liv till glädje , skratt och gemenskap.
Tack!❤

Likes

Comments