Livet blir i stort sett aldrig som man tänkt sig. Vi är alla lite kontrollfreaks var till mans, kanske just för att det är så mycket vi inte kan kontrollera. Vi låter även mycket av det som händer, som vi inte kan kontrollera styra oss. Som till exempel vädret! Vi svenskar vi älskar väder, bra väder! Skiner solen, då gläds vi och njuter som aldrig förr. Inga moln på himlen - då njuter vi av allt annat oxå. Då ser vi det goda i allt. Tänk om vi kunde göra likadant när det gäller små fina saker i livet, att vi kunde lysa upp lika bra av det?

Allt för ofta sneglar vi åt ett annat håll, vill ha mer, ha nytt, ha bättre, finare, vara snyggare, ha finare hår, mindre rynkor, vara smalare.... ja det kan fortsätta i evighet! Älskar den lilla tecknade filmen där en kille i värsta sportbilen sneglar på killen i en helikopter, en annan person i en vanlig bil ser avundsjukt på sportbilen, killen på moppen vill ha bilen, och han som trampar på cykeln skulle gärna ha en moppe!

Ingen lever det ultimata livet om vi hela tiden ska se på vad andra åstadkommit eller se tillbaka på hur vi såg ut när vi var unga och rynkfria. Det gäller att se det jag själv har, det som är bra och som fungerar. Vara mer nöjd med det jag är och det jag har. Jag tror ingen lever det ultimata livet. Alla har vi saker vi vill ändra på. Men vi har även så otroligt mycket som vi kan glädjas åt och vara tacksamma för.

Jag tänkte på detta härom dagen när jag tänkte på min hälsa. Nu Mår jag så otroligt mycket bättre fysiskt än vad jag gjort på många år. Jag har kommit igen o kan träna. Kan erkänna att jag vissa dagar tagit mig över gränsen då jag velat testa hur långt jag kan nå, men jag har inte pressat magen. Den är jag väldigt rädd om, den kommer vara mitt viktiga stö genom resten av livet, så den tänker jag sköta strikt enligt alla direktiv.

Att kunna sköta de dagliga vardagliga bestyren såsom disk, matlagning, tvätt o städning, utan att få galet ont och bli helt slut efter att ha gjort en av sakerna - det är en gåva jag gläds enormt över.

Jag har en massa saker jag skulle vilja ändra på. Bara om jag ska nämna utseende så finns massor jag gääärna vill göra något åt.. Tycker jag är galet ful utan smink.. Törs knappt se nån i ögonen om jag inte kladdat på mascara o kajal. Minns när vi skulle ha utbildningen med oc-sprayen på Polishögskolan. Då måste man ha oc-spray i ögonen och sedan utföra en massa övningar såsom använda batong, dra vapen, fängsla mm. Det jag oroade mig över då var inte att då oc-spray i ögonen, nä, kag oroade mig mer över att alla skulle tycka att jag var så blev o ful!! Snacka om att ha rätt fokus - not!! Bjuder därför på dessa bilder - självitveckling! Dags o acceptera mig själv kanske?!

Jag vill må bra. Jag vill glädjas åt de små sakerna i livet, njuta av solen, regnet, nära o kära, jobbet, livet och allt därtill. Det är en massa gropar, backar och problem längs vägen, men det försöker jag se som att det gör att jag gläds när jag är på toppen. Precis som när det regnat en hel dag, så vaknar man upp nästa morgon och solen skiner från en klarblå himmel. Då kan man ont enligt annat än glad.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Whoop Whoop!! Så känner jag i kroppen nu! Den börjar fatta!! Att jag faktist inte är trasig längre. Kört på med min rehab och de övningarna jag fick sist hos min sjukgymnast. Fick en liten förkylning, men den var inte mycket att oja mig över. Blev tre dagars vila, idag blev det träning med mina övningar igen. Märker att musklerna inte allt är lika spända. De är lugnare och övningarna rullar på. Tänk om det fortsätter så här?! Det skulle vara fantastiskt.

Träffar ständigt människor som är eller har varit sjuka, som kämpar för att komma tillbaka. Det vi alla har gemensamt är att vi omvärderat livet. Vad som betyder något. Vad som är viktigt. Vilken gåva det är att vara frisk.

Jag har så svårt för onödigt gnäll. För människor som bara har sitt eget bästa för ögonen. Som inte ser sin egen del, som struntar i att vara sitt bästa jag. Den svenska jantelagen är jag allergisk emot. Offerkoftor är inte heller klädsamma. Alla kan ju så mycket bättre! Och jag tror verkligen att alla människor skulle må bättre om de sänkte kraven lite. Såg det fina i det lilla. Slutade jämföra sig med andra. Jag menar inte att man ska nöja dig med vad som helst, men vi har alla ett ansvar att själva jobba för det som är bra, att goda saker ska hända, att bemöta varandra så som vi själva vill bli bemötta. Det är så enkelt att lägga skulden på andra när det blir fel. Sen är så klart inte allt ansvar på oss själva, men det skadar inte att man själv försöker vara sitt bästa jag. För sin egen skull.

Många är även ovänner med sig själva. Vi tycker vi är fula, mulliga, dåligt tränade och så vidare. Men se allt fint som vi besitter, det glömmer vi gärna. Vi är alla duktiga på att peppa andra, men glömmer oss själva. Vi fokuserar så mycket på prestation och utseende så vi glömmer det viktigaste, hur vi mår på insidan.

Vi har ständigt dåligt samvete, speciellt som föräldrar. Vi curlar barnen på grund av dåligt samvete o stress. Barnen gör inget hemma och vi stressar ihjäl oss, varken barn eller föräldrar mår bra av det. Tror barnen mår bra av att vara behjälpliga hemma. Hur ska de annars lära sig saker, känna att de behövs o fyller en funktion i sin familj?

Många små tankar som poppar upp, saker som jag pratar med vänner och bekanta om, som vi alla är överens om, men som vi alla har svårt att göra i verkligheten. Men jag tror att om vi bara är medvetna och försöker så är vi på väg. Och som jag alltid tänker när saker ska göras; sätter jag bara igång så är hälften gjort.

Ha en fin dag kära du, och se hur fin o bra du är - du är fantastisk!!

Likes

Comments

Sist jag skrev här så mådde inte kroppen bra. Jag mådde då inte bra på flera plan. Mycket kändes motigt, svårt och jobbigt. Nu har det vänt tillbaka åt rätt håll och med en gång känns livet överlag väldigt mycket lättare att hantera.

Var och träffade en person som inte gav mig särskilt god prognos över huvud taget. Jag skulle aldrig mer kunna springa eller träna hårt var kontentan. Det fick mig lite att tappa hoppet. Men sen har jag tänkt en hel del. Jag har verkligen lärt känna mig själv och min kropp och hur den fungerar under de senaste åren. Jag vet att om jag verkligen lyssnar på kroppen, vad den säger, så borde jag ha en bättre chans att komma tillbaka än det jag fick höra. Sen måste jag säga att jag tror stenhårt på runfeeling och walkfeeling. Det har jag berättat om tidigare i min blogg, men kort sagt, ett väldigt mer skonsamt sätt att gå och springa. Helt enkelt tror jag vi kan mer än vi tror, om vi lyssnar inåt, är snälla med oss själva och jobbar på.

Jag har varit och fått massage och har pressat på lite mer med min sjukgymnastik och stretch. Jag har ökat på med kondition i form av backintervaller; jag springer upp o går ner. Det är det skonsammaste springsättet. Sen stretchat direkt efter passen. Känt att kroppen begär rejäl blodgenomströmning, och då har jag lyssnat och gett den just det. Det har gett sån bra effekt! Så nu har det verkligen vänt. Då känns allt i livet lättare. På alla plan. Visst jag jobbar med att förändra tankebanorna kring andra saker oxå, och det är såååå mycket enklare när kroppen mår bra.

Jag var och träffade min sjukgymnast i veckan som ser enorma framsteg. Visst, höger sida är svagare, och det kommer ta lång tid att korrigera den obalansen om det ens nånsin kommer gå att bli helt jämn igen. Men det är ändå så otroligt mycket bättre nu än innan sista operationen. Fått nya bra övningar som jag kommer utföra så gott som dagligen. Allt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Det är jag värd. Då måste jag vara den som gör jobbet.

Alla har sina duster i livet. Rättvisa är en utopi. Det mesta kan ses antingen som ett hinder eller en möjlighet. Det handlar många gånger om inställning. Alla kan falla, och resa sig.

Har boostat energi med min vän som var här när min stora dotter äntligen kom hem!! Svårt att beskriva hur skönt det är att alla barn är på hemmaplan! Boostat med släkt o familjen, hade en lyckad överraskningsfest för Ebba när hon kom hem. Var helt slut i två dagar efter, men det var det värt!!

Stora delar av min familj är nu på Gotland då en av grabbarna är på hockeycamp. Vi andra är med och stöttar genom att sola, bada, träna, äta o dricka gott - en camp heeeelt i min smak!!

Har tränat mina övningar varje dag. Joggat korta sträckor, och idag joggade jag längsta sträckan på väldigt länge. Och det känns så bra!! Det går att springa!!! Joggar enligt runfeeling och det är meditativt! Sen känner jag mig väldigt lätt i kroppen. Kan tillägga att lilla spåret jag sprang var väääldigt kort så det blev fyra varv. Mötte två gotlandsdamer i varje varv, de sa att jag måste vara en världsmästare så fort som jag sprang!! De kan då aldrig sett en riktig idrottare ens på tv!!

Det är en väldigt härlig känsla och jag njuter av det och tankar energi. Jag vet ju att livet är en resa med raksträckor, upp- o nedförsbackar och en massa stopp här o var. Men det gäller att våga njuta på vägen, se allt som faktiskt är väldigt bra i livet, som ger energi och kraft, och inte låta guppen och uppförsbackarna få min uppmärksamhet allt för mycket. Sen måste vi unna oss att stanna upp, se oss om och njuta av sällskapet och utsikten - det finns så mycket fint längs livets väg!

Likes

Comments

Haft en tuff vecka. Mycket som sker och jag känner mig vilsen, och mitt i allt kommer ryggen och meddelar att den vill oxå vara med o bråka lite - men!! Det hade jag inte alls väntat mig.. Fattar inte varför. Nåt skit är det med mina muskler som bara vill krampa.. Det gör mig förvirrad, ledsen och jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det.

Det händer mycket i livet nu, och jag är allmänt lite vilsen och vet inte hur jag ska hantera alla saker som ligger för mina fötter.Tycker i ärlighetens namn att att det är jobbigt.

Är ändå lyckligt lottad som kan se glädjeämnen i det lilla, det ger mig kraft och energi. Haft en väldigt härlig eftermiddag med min lilla tjej, det skänker mig lycka i det lilla. Vi träffade en väldigt rar granne som hade ryckt strömming. Vi rensade fisken tillsammans och Saga var alldeles till sig. Så mysigt vi hade!

Men musklerna gör sig påminda, de ger mig värk, i rygg, ben, lår och de tar en väldig energi. Jag förstår inte varför, eller, kan jag haft det lite för bråttom? Jag tycker jag kämpar på med att ta ett steg i taget, men inser att jag kanske trots allt går för fort fram.. Jag vet inte.

Haft väldigt många fina och bra dagar fram tills att ryggen började bråka härom dagen. Påminns hur otroligt mycket värk tar på krafter och sinne. Vill så otroligt gärna slippa det!

Ja, bakslag kommer alltid, måtte det bara gå över snart. Och måtte det vara ett bakslag. Ska försöka vila o se vad som händer. Har även varit på en timmes massage idag - underbart!!!! Thaimassage i en timma, två kvinnor som masserade och priset var endast 400kr - dit lär jag återvända! Har även suttit o masserat mig med min hårda boll så jag nästan blir illamående. Men den gör sitt.

Fattar bara inre varför mina muskler måste krampa så mycket hela tiden?!

Jag ska försöka anpassa mig efter läget, det är ju mitt enda vettiga val. Ska även försöka besöka en yrkesperson som jag har väldigt stort förtroende för och se om hon kan hjälpa mig.

Bara att bita ihop. Har ju faktiskt väldigt mycket jag är glad o tacksam för! Som tex så tar min stora tjej sin graduation i morogn och om en vecka kommer hon hem! Längtar!!!

Likes

Comments

Det var ett tag den jag skrev här nu. Jag har haft mycket på många plan känner jag, har känt mig lite bångstyrig, inåtvänd och inte velat skriva o lägga det i ditt knä. Har funderat en hel del på många olika saker. Jag har några mentala resor och beslut att bearbeta.

Jag har någonstans bestämt mig för att nu börja vara den jag verkligen är. En glad, positiv tjej, för det var jag en gång i tiden. När kroppen bråkat och jag haft människor i min närhet som inte mått bra så har jag påverkats mer än jag nånsin vågat drömma om.

Min senaste operation har gett mig kontrollen över kroppen tillbaka. En helt fantastisk upplevelse!! Det hjälper mig massor med att våga se ljust på allt igen.

Förra veckan var jag på mitt första återbesök efter operationen, allt såg bra ut. Var lite orolig då jag några dagar innan hamnade mitt i en händelse där en man fått oväntat hjärtstopp. Då ingen annan kunde HLR så fick jag göra det till ambulansen kom. Blev då orolig för att det läkaren sytt ihop på insidan skulle ha brustit, men så var inte fallet - puh!!

Jag måste ha upplevts som väldigt otålig på återbesöket när jag frågade saker som; när kan jag börja träna, gymma, prova jogga, börja åka radiobil. Han frågade mig då om jag förstått att jag haft totalt träningsstopp fram tills nu. Jag svarade jajamän, han blev då väldigt lättad! Men nu har jag fått börja - i mindre doser. Provat jogga några steg, joggat upp för små backar - och då upptäckt att min kondition är så gott som obefintlig. Det bästa med det är att nu kan det bara bli bättre! Kroppen kändes i övrigt riktigt bra.

I helgen fixade jag till i garaget - det är ju mitt hemmagym. Läkaren ordinerade att första besöket på gymmet, då skulle jag bara dit o titta. Så idag blev det premiär. Älskar när det bränner i musklerna, och det gör det numera med små fjäderlätta vikter, är ju van bra mycket mer! Men även här är utvecklingspotentialen enorm!

Jag får inte göra några magövningar än, förutom de enkla jag fick på sjukhuset. Men i morgon ska jag till min sjukgymnast Sebastian, är så spänd på o se vad han tycker om min kropp nu. Hoppas även på flera bra träningsövningar.

Träning är en stor del av mitt intresse. Inser hur bra jag mår av att röra på mig ordentligt. Jag mår bättre både fysiskt och mentalt. Jag får nu bromsa mig själv väldigt mycket för att inte trycka på för mycket. Tänker långsiktigt, det är mitt nya mantra nu. Jag ska hålla på lång sikt, på alla plan.

Det har blivit många promenader i skogen sista veckorna. Har världens finaste slinga precis där jag bor - lycka! Det är som stora ängar av vitsippor där, man går även längs havet en stor del av promenaden, kan det bli bättre?! När jag går där, då kan jag känna en genuin känsla av lycka o varenda fiber i kroppen. Helt underbart!

Ja nu ska jag tillbaka till mitt forna jag. Jag ska ta med mina lärdomar av denna långa och mödosamma resa. Jag är inte i mål än, är en bit kvar, men jag börjar skymta upploppssträckan där framme. Inga fler operationer i sikte, ingen mer långvarig värk som det är nu, och det ger mig energi att hålla ut ända in i mål.

Jag är så mycket piggare nu. Jag börjar längta efter sociala tillställningar, något som jag innan operationerna knappt klarade av alls. Jag spelar musik högt i bilen igen, sjunger med och njuter.

Tänk va mycket jag har i livet att vara tacksam över!! Nu ska mitt fokus vara att må bra, på alla plan, jag tycker nånstans att jag är värd det.

Längtar efter att få jobba ute på jobbet, men det får jag inte förrän tidigast i September, så för mig betyder det att det blir av i September. Var en heldag på skjutbanan och gjorde repetitionsutbildning på mp5, vårt förstärkningsvapen. Vi stod upp mest hela tiden, och ryggen fixade det galant, den känslan är för mig obeskrivlig. Jag är på väg tillbaka. Nöjd - jag? Jajamän!!

Har anmält mig till polis-SM i innebandy i November - jag är helt övertygad om att jag kommer kunna köra i höst, Längtar!!

Har en bit kvar, men har jag orkat så här långt, då ska jag orka lite till. Man ska inte se i backspegeln, men i detta fallet sneglar jag lite bakåt för att se hur långt jag faktiskt kommit. Jag har gjort resan, alldeles på egen hand, för det måste jag göra, det är en del av resan, att lära känna sig själv och sina styrkor och begränsningar. Jag har fått lära mig att jag klarar av mer än jag trodde, är envisare än de flesta och jag ger sällan upp. Kan vara både bra och dåliga egenskaper, men jag väljer att se det från det ljusa sidan. För det är sån jag vill vara nu.

Kram!!

Likes

Comments

Jag kom tillbaka till jobbet och det var full fart på en gång. Att arbeta halvtid på en tjänst som är svår att hinna med på heltid är en stor utmaning. Har inte varit enkelt att räcka till och prioritera men jag har gjort mitt bästa. Kroppen klarar det fint så att börja arbeta heltid nästa vecka kommer fungera bra.

Är lite smått frustrerande att inte kunna träna... inte lyfta saker, fixa o greja. Träna är det jag längtar mest efter. Sen städa ordentligt - sjukt o längta efter det faktiskt. Jag vill även kunna ge mig ut i trädgården och röja, men ack nej..... Bara att hålla mig i skinnet.

Äntligen varit på Öland - jag fullkomligen älskar att vara där! Lugnet, harmonin, naturen, vindarna - det är magiskt. Att promenera på Hällarna är något jag skulle kunna göra i timmar och njuta av i varje steg. Jag laddade mina harmonibatterier.

Även om jag längtar efter att få röra på mig mer så är det ändå inte svårt att hålla igen en stund till. För jag vore en idiot om jag inte lät kroppen läka, då kommer jag ju hamna där jag var förut, och det vill jag verkligen inte. Det vore en mardröm!! Som jag kämpat för att komma hit.

Det är sååå coolt o hitta grundspänningen så som jag gör nu! Jag är så sjukt förväntansfull att få testa detta ordentligt sen.

Den 3 maj är det dags för återbesök, har gjort en lista med frågor till läkaren. Frågor om när jag får sätta fart med olika saker. Jag är även otroligt nyfiken på vad min sjukgymnast Sebastian kommer göra för iakttagelser gällande min rygg, hållning, fötter o balans.

Tröttmössa och ska krypa isäng. I morgon väntar jobbet, sen måste jag få till en långpromenad, det hjälper verkligen kroppens läkmekanism. Jag känner hur rörelsen jag utför smörjer igång hela mig. Promenader är verkligen otroligt underskattade - gratis vitamininjektion för kropp och själ❤

Likes

Comments

Idag är det en månad sen jag opererades. I morgon ska jag börja jobba på halvtid. Känns som det var evighet sen jag var där. I fredags önskade jag att jag bara kunde kasta mig i bilen och åka till jobbet och hjälpa till. Är så otroligt stolt över mina kollegor och det jobb de utfört. Vårt arbete kommer fortsätta långsiktigt är jag övertygad om.

Jag är stolt över att vara svensk. Och jag hoppas att vi alla kommer kunna differentiera och inte tro att alla som kommit hit och är muslimer är detsamma som terrorist. Jag jobbar med en alldeles fantastisk muslimsk kvinna som kommit hit och flytt från sitt gamla hemland. Hon är numera svensk, som jag. Det är få jag känner som är så varm, generös och kärleksfull som hon är. Jag är så otroligt glad för att jag fått lära känna henne och numera ha henne som min vän.

Tror och hoppas att regeringen tar sitt ansvar och nu verkligen förstår att Sverige nu behöver fler poliser, högre löner och mycket annat.

Inser att mitt fokus nu kommer få vara att jag måste ta det lugnt och fokusera på det når jag väl ska börja jobba. Jag vill så gärna vara tillbaka på banan till fullo nu. Men jag måste vara tålmodig och tänka långsiktigt. Blir halvtid i två veckor, sen kör jag på heltid igen. Väntar på at tbli kallad på återkontroll, för så som det är nu så har jag ingen egentlig koll på vad jag egentligen får göra. Men jag tänker att så länge jag inte hör något så får jag hålla mig på mattan.

Ja i morgon är det dags igen, längtar faktist och hoppas att jag kan bidra på bästa sätt att finnas där för vårt fina, vackra Sverige. Tillsammans är vi starka!

Likes

Comments

Måste bara säga att jag är så enormt glad och rik på ett så bra sätt. Jag har de allra finaste människorna i mitt liv!!

Mina vardagar har jag spenderat med min otroligt fina vän som kämpar på sin resa med cancern - fuck cancer!! Känns så otroligt bra att vi kan ses på dagarna, prata, rehabpromenera och bara finnas där för varandra - det är så skönt! Min resa med operationer börjar närma sig ett slut och hennes har just börjat. Hon är en fantastisk människa och jag kommer göra ett jag kan för att finnas där för henne.

Jag har även träffat massa härliga vänner under dessa veckor, och det gör mig så glad! Flera fina vänner har kommit förbi, mina rara kollegor har varit här och jag har pratat med flera per telefon. Jag har mött fina vänner i innebandyhallen, några säger "hör av dig om du behöver hjälp" och jag vet att de verkligen menar det och det är ju så otroligt fint!! Träffat kollegor o ätit mat, så mysigt!

Idag mötte jag härliga före detta grannar och jag blev sååå glad! Så fina, fina de är. Längtar redan tills vi ska ta ett glas vin tillsammans.

Jag har även de bästa barnen! De är så fina! Det har nog varit så tufft för dem med en mamma som alltid är sjuk.... Nu hoppas jag verkligen att jag ska komma tillbaka. Bli den bästa mamma jag kan vara. Har faktiskt så otroligt jobbigt med bilden av mig själv, att jag inte varit så bra mamma, att jag varit trött, haft ont, inte orkat som jag borde... Det plågar mig faktiskt väldigt mycket. Men jag har gjort så gott jag kunnat. Njuter i varje samvaro med barnen. Att fika o sitta o småprata är ju toppen! Känner likadant för mina andra anhöriga o vänner. Jag har varit i så dåligt skick att jag inte varit densamma, inte orkat på samma vis. Jag vill tillbaka till mitt gamla jag.

Var bara tvungen att ta med bilder på mina väldigt fina barn! Först är det sonen in action! Sen är det min sessa som just fyllt 17 år. Så är det lillsessan som var överlycklig när hon fick följa med till mammas jobb. Sist men störst så är det min lilla amerikanska! Så stor hon är nu! Fick denna bild från henne härom dagen när hon var på bal. Visst är de så fina! Ni gör mig så stolt!!

Idag har jag även ätit middag med bästa laget efter en storvinst i säsongens sista match. En sån härlig skara!! Blir så glad för att få vara en del i gemenskapen och laget. Tack tjejer - så stolt jag är över er alla!!!

Ja idag är jag fylld av värme till alla härliga människor i mitt liv! Ni förstår inte hur värdefulla ni är för mig❤

Ja kroppen då? Jo tack! Den läker på bra. Jag går och går. Rör jag mig inte så känner jag att magen svullnar, då spänner det o gör ont. Då känner jag att jag måste röra på mig. Korsetten tycker jag är jobbigast på natten, annars känner jag att jag vant mig vid den. Jag börjar dock bli lite rastlös, vill ju så mycket! Prova kroppen, känna hur det blivit. Men jag håller på mig. Tänker långsiktigt, tänker sköta detta på bästa sätt. Vill att det ska bli så bra som möjligt.

Måste bara säga att jag tror att det blivit fantastiskt bra! Känner nu att jag hittar grundstödet, blir bättre o bättre för var dag, blir nästan euforisk!! Upplever att jag är rakare i kroppen. Att jag går mer korrekt nu. Fick så ont i ena foten när jag började gå, den fot jag gått så fel på innan operationen. Nu är det onda borta. Tror den behövde komma in i det nya bara, och jag tror att det nya är mycket bättre. Jag upptäcker varje dag saker som gör att kroppen verkar må bättre av denna operation! Känns som en gåva! Jag håller på att lära känna mig själv på nytt, en otroligt spännande bekantskap ändå. Vi lovar varandra att vi ska ta väl hand om varandra, min kropp o jag. Jag ska äta bra, träna på ett bra sätt och vila när jag behöver. Min kropp lovar mig att meddela mig om jag gör något som den inte vill. Vi ska lyssna på varandra. Jag tänker att ryggen o jag lyckades, nu är det bara resten av kroppen kvar!!

Likes

Comments

Idag var det dags att få hjälp och ta bort alla bandage och se om de resorberande stygn släppt. Jag brukar inte vara harig, men det kändes lite övermäktigt o kolla läget själv. Att göra det på andra, ingen fara, på mig själv, läskigt! Så jag begav mig till vårdcentralen. Måste bara säga Wow!! Kan meddela att min läkare, han måste haft en femma i syslöjden! Grym helt enklelt! Så fint ärr!! Nej, jag tänker inte ta en bild, lite olägligt ställe.. Alla stygn hade släppt och sköterskan var mäkta imponerad av både sy-konst och läkekött. Goda nyheter!!

Skönt o bli av med plåster, det har ju kliat som attan!! Korsetten tyckte jag var jobbig i början, men sen har jag nog vant mig tycker jag. Vissst erkänner, den skaver och har till o med fått skavsår, men det går bra.

Jag tror att mina promenader och det jag stoppat i mig faktiskt verkligen varit bra för min läkeprocess. Jag är ute o promenerar varje dag, det gick inte fort i början men det ökar lite för var dag. Går flera gånger, beroendeframkallande! I det här vädret är det ju inte ens jobbigt! Det ger så mycket på många plan. Sen äter jag väldigt mycket grönsaker o frukt, och jag äter ca 6-7ggr per dag, lite och ofta.

Förkylningen som plågat mig mig, ja den gav sig när jag började hälla i mig stora koppar te. Så skönt!!

Allt detta goda till trots så är det långtråkigt emellanåt. Känns lite ensamt... Beror nog på många olika saker. Jobbar ju och är då omgiven av många människor. Jag tränar o spelar innebandy, i ett underbart lag. Jag har alltid varit mycket med mina barn, men jösses, de börjar bli stora nu, så att bara hänga med mamma är ju inget de föredrar, förutom mitt lilla vitaminpiller, vilket är lovely.

Tror det är nyttigt att vara ensam ändå. Detta är ju på övergående. Så jag tänker unna mig o njuta av det. Alla underbara människor i mitt liv är ju bara ett samtal bort, vilket är sååå härligt! Sen hör både vänner o kollegor av sig, det betyder mer än alla anar!

Jag har mått dåligt av o till i mitt liv, och de tillfällen jag mått som sämst, då har jag varit tvungen att inse att styrkan och ändringen måste komma från mig, mitt inre, mina tankar, men med bra stöd av de som orkar hjälpa. Jag har varit otroligt lyckligt lottad då jag alltid haft turen att träffa på de bästa människorna längs min brokiga väg. Men jag har även varit väldigt ensam i många perioder, och då insaåg jag att jag är den som måste styra mitt liv. Och det gör jag så gott jag kan.

Likes

Comments

måste bara säga att dagarna går väldigt fort! Jag har redan rutiner för mitt rehab. Försöker dessutom njuta av att vara ledig, men jag har lite svårt att inte göra någonting, så det är en utmaning.

Jag är morfinfri och äter inte mycket alvedon heller - lycka! Däremot bråkar förkylningen med mig fortfarande. Men tursamt nog så hostar jag inte, och känner jag att jag behöver nysa så prustar och frustar jag för att det sk gå över - för nysa - det skulle göra skitont!!

Mitt rehabprogram ska göras 3-5ggr per dag. Sen ska jag gå mycket, eller cykla på motionscykel på väldigt lätt motstånd. Nu när våren gläntar på dörren så promenerar jag och hoppas över cykeln. Känner att jag nu går annorlunda! Tror det är bättre att gå som jag gör nu. Fötterna är inte utställda, och då är jag inte lika hjulbent. Whoop Whoop!

Ska bli väldigt spännande och se hur allt blir sen, med träning, hållning och snedställningar.

På torsdag ska jag till vårdcentralen och ta bort alla bandage o se så att stygnen släpper. Korsetten är på 24/7, och har lyckats få skavsår av den på ena höftknälen. Dessutom kliar det, men det beror nog på att det läker, så jag ser det som ett gott tecken. Jag är fortfarande svullen på magen, men det har gått ner. Vissa dagar har det verkligen spänt av svullnaden, försökt röra på mig då o hoppas att det hjälper.

Lite jobbigt är det att jag inte får bära något - fast det kanske är bra! Annars hade jag säääkert farit runt här o fixat lite för mycket. Har så fin hjälp runt mig med allt, så alla saker löser sig så bra! Tack alla, speciellt Magnus som var här o fixade massor i helgen.

Jag kommer klara detta, det kommer bli bra, så måste det bli.

Idag har jag tänkt på min vän hela dagen. Hon har opererats idag. Håll tummarna för henne, det gör jag. Hon har en lång resa kvar, som vi ska hjälpa henne att göra. ❤

Dessa två raringar är mina två små älsklingar. De håller mig sällskap och de gör mig så glada. Det som är så roligt är att de verkligen börjat bli bästa vänner. De myser, leker och stojar med varandra. Det är lycka att växa upp med djur. Har alltid önskat att jag kunde låta mina barn växa upp på landet, men så ble det inte, men vi har iaf haft en massa djur; hundar, kaniner (de blev alldeles för många!!), häst och sköldpadda. Men ni vet hur det är med djur o barn, det är vi vuxna som får ha ansvaret. Som tur är så är Lakrits den snällastes hund jag haft och nånsin träffat. Så tacksam för att han finns i vår familj❤

Ja dagarna trillar på. Njuter av att solen kilar fram, våren står för dörren och det är det bästa jag vet!

Likes

Comments