Dagarna bara rusar förbi, och jag har varit usel på att skriva... Det är mycket som händer i mitt liv, jag har uppfattningen om att jag har koll, men är inte helt säker. Jag jobbar ju heltid, tar semester för att kunna gå på utbildningen som jag bara suger in. Den är verkligen rolig, visst, det är mycket pluggande, men det är intressant och roligt, och då läser jag på kvällarna och teven har fått vila i stort sett varje dag. Väldigt skönt!! Jag tycker det är så mycket oviktigt på den, så jag tror inte jag går miste om något viktigt i livet när jag hoppar över att se på den på kvällarna.

En jobbig sak är att jag varit hängig i mer eller mindre fem veckor... Jag har funderat på om det är ett symtom på att jag har för mycket, men jag tor inte det.... min analys är att när jag går på kursen så får jag massa massage - angenämt vill jag lova - och massagen frisätter massor i mina stela muskler. Har haft väldigt mycket knutor o låsningar. Mitt vänstra lår har varit som betong! Har knappt gått att massera. Det är sviter efter min tradiga kropp. Kroppen har ju sitt muskelminne så även om jag nu verkligen är på banan så är det mycket kvar att rätta till. Jag har inte tränat något på länge då jag varit sjuk, och det är lite som Sebastian, min fysioterapeut säger, min kropp har så otroligt mycket kraft, och den mår rätt bra av att vara vila. Så då är det väl bra att jag gör det, men jag tycker att jag börjat bli en liten tunnis...

Måste ändå erkänna en sak. För några veckor sedan lyckades jag fylla på med för mycket aktiviteter, det kände jag direkt. Insåg att det inte alls skulle hålla i längden. Fick göra en mental brottningsmatch med mig själv, jag tog en dag i taget och lovade mig själv att inte fylla på med mer utan se till o absolut inte boka in mer. Och det lyckades jag med. Kändes så skönt att jag klarade av allt jag bokat in, och att jag lyssnade på mig själv och kände av gränsen, och det gjorde jag faktiskt ganska omgående. Det har gått framåt för fröken helt enkelt!! Heja mig!

Jag har fått en ny tjänst på jobbet, roligt och samtidigt utmanande då jag samtidigt går min kurs. Men jag vill verkligen göra både och. Kursen är ju inte så lång egentligen, och det ger mig en sak jag verkligen behöver. Lugn och harmoni. Jag är ju en duracellkanin - full fart hela tiden. När jag masserar, då måste jag vara lugn, känna in och ta in den jag masserar. Det blir lite som yin och yang. Det väger upp mig.

Jag vill VERKLIGEN gå steg två i vår, så jag känner att den är lite "créme de la créme". Det är så sjukt energigivande när jag lyckas hjälpa nån som haft problem, och när de känner att de blir bättre. För att kunna göra det fullt ut så måste jag lära mig mer. Tänk att det ändå kan vara så roligt att plugga!

Jag har lite orosmoln ändå på himlen. Men de är lite som vädret, saker jag inte kan ändra på, väder påverkar man inte. Det är väldigt frustrerande bara när jag ser felbeteenden, oroshärdar som jag tror jag kan ta bort, men de är inte mina, så jag kan inget göra. Människor som har problem, som inte mår bra, som fastnat i beteenden eller tankar, de kan jag inte ändra på. Den resan måste var och en göra själv. Jag kan bara försöka finnas där, stötta, lyssna ge råd, men jag kan inte bli besviken om de inte följer det jag säger. Var och en måste hitta sin sanning, sin lösning och sin väg. Jag är sån som person att jag skulle kunna bära alla mina nära o kära genom alla deras problem om jag bara kunde, men det funkar ju inte så. Sen kan man inte hjälpa någon som inte släpper in, som inte själva ser problemet, eller som inte orkar ta tag i det. Det är otroligt frustrerande o stressande att bara se på när någon som mår dåligt inte gör något åt det. Men åter igen, man kan inget göra, och man får inte klandra sig själv om de inte vill hålla i min utsträckta hand.

Tycker denna är lite rolig ändå! Säger en hel del i sin enkelhet.

Sen vill jag bara säga ett stort tack!! Tack till er alla som skrev så fina saker till mig efter mitt förra inlägg. Ibland tappar jag lite av mig själv, men ni hjälpte mig att resa mig igen. Tack!!! Ni är så värdefulla för mig! Jag är på benen igen jag kämpar vidare - tack!!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ja livet skiftar verkligen, precis som våra årstider. Förändringar är en del av livet, ändå är det jobbigt när de kommer för många då vi är vanedjur. Känslorna vi har, de skiftar de med, precis som löven gör.

Förra veckan gick jag på min kurs, lär mig så mycket och det kräver att jag har en god disciplin för att lyckas få in all kunskap i skallen. De andra på utbildningen fattar inte hur jag dessutom orkar jobba heltid, men än så länge går det bra. Men visst, vissa saker är krångligare än andra, fysiologi, inte så lätt, alla latinska ord, inte så lätt, men jag tycker det är så intressant så jag motiverar mig med att läsa. Vi hade även våra första elevbehandlingar. Jätteroligt! Jag masserade gubbar på löpande band! Kände dock på eftermiddagen att jag började bli hängig, och jo då, så blev det... Typiskt!! Sånt gillar jag inte...

Bli sjuk sabbar, då blir jag inte så nöjd. Men jag inser att gnälla gör inte saken bättre. Att inte lyssna på kroppen, det gör inte saken bättre. Nä, bara o anpassa sig, dricka oceaner av honungste, vila o vänta ut eländet, då går det fortast över. Har förut i livet bara kört på, det blir inte bra...

Jag kan vara otroligt hård på mig själv emellan varven. Jag har ett alldeles för tunt skal många gånger, släpper in människor o känner in. Lyssnar på många olika saker i en konversation, tystnad, orden, tonläget, gester och små miner o signaler. Jag är känslig på sånt. Är säker på att det kommer från min uppväxt, jag kände av med alla känselspröt jag hade om min mamma var full eller inte. Såg det på en gång, kände av o kände in. Är så van att ständigt kritiseras. Men är det verkligen så att jag alltid förtjänar det? Nä, det tror jag faktiskt inte.

Jobbar med att stå upp för mig. Min rätt att vara lika mycket värd som mina medmänniskor. Jag är så van att vara svarta fåret, att allt är mitt fel. Det har gjort att jag har problem med min självkänsla. Märker att den får jag jobba med hela tiden. Har blivit bättre, men ibland trillar jag dit. Då är jag vansinnigt hård på mig själv. Klandrar mig själv. Jag vill så gärna vara en bra vän, kollega, partner, lagkamrat, ledare och förälder, men glömmer ofta att vara en god vän med mig själv. Är nån kritsk mot mig, då suger jag in det som en tvättsvamp o känner hur det sjunker in ända in i djupet av mig själv. Försöker olja in mig lite, bli lite mer motståndskraftig, stå upp mer för mig, jag gör ju så gott jag kan, allt andra tycker eller ger uttryck för behöver ju inte alltid stämma har jag börjat inse. Jag är inte lägst i rang, jag är nog ändå jämbördig med andra. Jag duger nog, fel o skavanker har ju alla, så jag borde inte vara sämst.

Vi måste alla ta ansvar för hur vi behandlar varandra och oss själva. Vi är vanedjur även när det gäller hur vi reagerar, agerar och känner. Allt vi känner är långt ifrån sant. Vi lyssnar o tar in enligt invant mönster och är man då van att vara hård på sig själv, eller lägga skulden på andra, då hamnar man lätt där igen. Men jag tror allt går att ändra.

Jag vill kunna se mig själv i spegeln, vara nöjd över hur jag är mot andra och mig själv. Jag inser att det kräver en del av mig att vara mitt bästa jag, men jag vet att det får mig att må så mycket bättre. Den enda jag kan ändra på är på mig själv, hur jag är och förhåller mig till saker. Jag kan aldrig klandra andra för hur jag själv reagerar eller agerar, det är upp till mig själv. Ibland blir det fel, både gentemot andra och mig själv, då för man ödmjukt be om förlåt och försöka göra om ifall situationen uppstår igen.

Alla har vi våra saker att jobba med. Vet flera som kämpar på med sina inre duster just nu. Önskar att jag kunde hjälpa så mycket mer, men måste även inse att var och en måste göra sin egen resa. Det gör ju inte att man inget kan göra, man kan stötta o finnas där när de behöver en, men jag kan ibland vilja hjälpa till för mycket. Då måste jag påminna mig om att den resan de gör, den måste de vilja o våga göra till stor del själva. Sen kan man ge stöd - när de ber om det.

Kram!!

Likes

Comments

Skriver sällan nu, tänker ibland att vem vill läsa, så då får jag påminna mig om att jag skriver för min egen skull.

Jag jobbar och pluggar om vartannat. Sen försöker jag hinna med livet oxå. Tyvärr inte tränat som jag borde. Men när det blir många saker måste jag prioritera. Jag har lovat mig själv det. Sen har jag lovat mig själv att göra saker jag mår bra av. Jag har mått dåligt så länge, haft så många motgångar och tuffa tider i livet. Stress försöker jag jobba med, nu ska jag må bra.

Var på en så härlig föreläsning med jobbet i veckan. Så mång kloka saker som sas med en härlig glimt så det blev många igenkännande skratt. Ska slänga ur mig några meningar som fastnade:

Glädje är en förmåga, inte en egenskap.

Vi blir bra på det vi tränar på.

Hänger du upp glädje på sånt du inte kan påverka - då har du ingen kontroll.

Förändring är konstant.

Gör en ny sak varje dag.

Det jag letar efter får jag svar på när det gäller intryck.

Gnäller du - då blir du sjuk deprimerad eller bitter.

Tanke blir fort en vana som snabbt blir ett beteende.

Acceptera eller påverka, det är det man kan välja på. Gör man inte det gnäller man, offerkoftan är ett faktum.

Man behöver inte gilla läget, förstå, men man måste acceptera för att sluta kriga.

Kommer vi inte framåt o accepterar så blir man ofta sjuk deprimerad eller bitter.

Kan du lösa ditt problem - ja eller nej. Ja - Gör det då. Nej - då har du inget problem Problem betyder före lösning.

Gäller inte att tänka positivt, utan att se på det man har som är positiv.

Det kan verka klyschigt kanske, alla de meningar jag skrev, men jag tycker det är så klokt. Vi måste ta eget ansvar för hur vi mår. Vi låter våra liv styras väldigt mycket av saker vi inte kan påverka. Vi gnäller gärna, hjärnan är som en wettextrasa när det är negativa saker och och är som teflon när det är positivt. Vi lever liv i Sverige där vi inte längre behöver kämpa för att överleva, vi får det mesta, ändå är vi så missnöjda och så olyckliga i det här landet. Så tragiskt!

Har fått in en massa ny energi i mitt liv genom mina nya intressen. Massagen är fantastisk för mig! Jag ger avslappning och får detsamma tillbaka. Det blir ett lugn och en harmoni som är magisk! Tror väldigt många skulle månså mycket bättre om de kunde unna sig massage.

Provade även en ny hobby i veckan. Amerikansk porslinsmålning. Jag hade inte en aning om vad det var egentligen. Men nu vet jag. Jag målade i tre timmar min stop och njöt varje minut. Vilken grej! Drömde om färger och keramikfigurer sen. Man målar olika keramikfigurer med en massa olika tekniker, för att få fram skiftningar och liv. Kan bara säga att det är en ny sak som tagit mig med storm. Det ger mig lugn. Något jag behöver. Ni som känner mig vet att jag är en tjej med full fart. För att uppväga det så behöver jag motvikt med saker som gör mig mer rofylld.

Prioriterar även att umgås med mina vänner, det ger glädje o energi. Hängde i stan i veckan med några kollegor efter jobbet. Idag var jag på afterwork och modevisning och såg världens allra bästa modell, min dotter. Med mig hade jag en så härlig vän. I morgon blir det mamma Mia med en så fin vän - livet - tack - jag har de allra finaste vännerna - jag är så rik!!

Likes

Comments

Vilken helg det blev!! Så glad, så roligt o inspirerande - sååå glad att jag gör det här!

Jag har nu gått mina två första dagar på min väg att bli diplomerad medicinsk massageterapeut. I januari blir jag först diplomerad massör, och sen till sommaren är jag färdig och får då göra ortopediska bedömningar, töjningar o ge idrottsmassage. Trodde inte att jag skulle lära mig så mycket som jag redan lyckats lära mig de här två dagarna. Lär jag mig lika mycket varje gång kommer jag faktiskt bli riktigt imponerad av mig själv.

Latin är inte det enklaste språket vill jag lova! Bara o lista ut hur vissa ord ska uttalas är en gåta i sig. Men roligt. I natt drömde jag om alla termer vi pratat om.

Idag fick vi lära oss massera delar av ryggen. Tänk att jag redan fått lära mig, effleurage, pettrisage, korsgrepp, kantingnar, friktioner o saxningar. Men gissa om det snurrar i skallen.

Vi pluggar skelett, musklerna och vart allt har sitt ursprung o fäste. Allt på latin, jösses! Tänkte först att detta kommer inte gå, men redan nu så känner jag att det kommer gå - för att det är så sjukt roligt.

Tänk att jag mår så pass bra att jag kan göra det här. Jag har dock haft lite problem med värk i musklerna. Var iväg till Sebastian i veckan. Då var bäckenet snett... men nu har han rättat till det och jag fick nya övningar. Bland annat en förberedande snoddövning för marklyft. Min kropp kan inte göra den rörelsen längre, det på grund av att magen tidigare inte arbetat som den ska, så min kropp har inte fattat vad jag vill göra utan det har blivt kaos när jag försökt.

Däremot måste jag vänta lite med innebandyn. Jag hade hoppats o trott att det bara var o köra eftersom jag mår bättre än nånsin, men så var det inte. Måste vänta lite till. Får fortfarande inte göra situps eller planka då det frestar på för mycket. Sen strular även bäckenfogen, så jag får sitta still i båten ett tag till...

I morgon är det jobbvecka igen. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att kombinera, men det är så otroligt roligt och ger sån energi att jag tror att det kommer spilla över på allt annat. Åh va jag är glad att jag ÄNTLIGEN gör det här! Tänker att allt har sin tid, och nu är tiden här för mig att få göra det här. TACKSAM!!

Likes

Comments

Då startar min nya utmaning! Börjar idag, pirrig men så glad. Kommer bli en rejäl utmaning då jag kommer göra många saker samtidigt, jobba heltid, utbilda mig och sen har jag andra engagemang såsom starta upp vara -11orna i innebandy o sen hinna med att spela själv, och vara en av de ledare som kör pass på söndagarnas cirkelpass i vår förening Träningskompaniet.

Kommer få vara väldigt diciplinerad och målinriktad och samtidigt vara lyhörd för hur kropp o själ känner. Men fokus på bra kost, sömn och motion så kommer detta gå, så det så!! Jag tror det ligger mycket i talesättet att man endast ångrar de saker man inte gjorde, de chanserna man inte tog. Så nu kör jag!

Likes

Comments

Jag slås hela tiden av tacksamhetskänslor. Jag är så tacksam över att jag nu inte har ont längre. Känslan är så otroligt skön, jag känner lycka när jag tänker på hur jag mår idag i jämförelse hur det varit de sista åren. Kag kan nu utan att tänka mig för plocka upp något jag tappat på golvet. Jag kan nysa utan det gör så inta att jag ser stjärnor - jag känner ingenting! Kroppen har äntligen börjat fatta att den är hel! Magiskt!! Jag är piggare än jag känt mig på många år, gladare, mer social, spontan och jag vågar tro på en hållbar framtid. Tacksam!

Mitt motto är att jag bara gör sånt som är bra för mig på lång sikt. Allt annat hoppar jag över. Sånt som jag känner frestar på, det får vara. Visst, det är inte så lätt att bryta gamla mönster och vanor, men jag väljer att göra det, enträget och för att det är bättre för mig. Man kan om man verkligen vill, och det utvecklar mig som människa att byta mönster.

Mötte en fin kollega härom dagen som nu har väldigt ont i ryggen. Det gjorde mig så ont när jag vet vilket helvete det är. Hur ont det gör, hur fort man sjunker mentalt, och hur ont det gör i själen när de drabbar även de man närmast; familjen. Jag vet vilken tuff resa det är. Jag hoppas jag kan bidra med det jag lärt mig på min resa. Ingjuta hopp och mod att kämpa på.

Det känns som det händer så mycket i mitt liv nu, massa spännande saker! Det ger mig energi. Jag försöker ändå hålla balans, se till att inte fylla för mycket i kalendern, det är lätt att det blir för mycket - lagom är bäst. Det måste jag komma ihåg.

Måste bara berätta!! Jag ska börja på en utbildning nu, sååå roligt!! Kommer fortsätta jobba heltid då jag valt utbildningen i den formen så att det ska gå att kombinera. Minns du att jag nämnt att jag drömt om att förverkliga något? Nu börjar den resan - så spänd! Och förväntansfull! Håll tummarna!

Likes

Comments

Nu var det längesen jag skrev något. Tagit paus från det mesta under min semester, det har varit både välgörande och bra att vila lite från telefonen. Tror att vi var till mans är väldigt beroende av våra mobiler. Jag gör allt med min telefon! Vad skulle jag göra utan den?! Vi människor är bra på att uppfinna saker att bli beroende av..

Jag behövde verkligen semestern. Den gick så fort, men när veckorna led mot sitt slut så såg jag fram emot att jobba. Konstigt det där! Men rutiner är faktiskt inte fel.

Jag har faktist börjat inse att lagom är bäst. Jag jobbar ständigt med att sänka kraven på hur jag tränar för att nämna något. Att gå - tänk vilken underskattad träningsform!! Det är vardagsmotionen som förebygger alla våra folkhälsosjukdomar. Som att ta trapporna i stället för hissen, att gå till affären istället för att ta bilen, eller gå av bussen en station innan man är framme o gå resten. Jag vill kunna springa, men det vill inte min kropp, iaf inte längre än 5km. I min värld så är det för lite, men jag får även här tänka om. Lagom är bäst! Ska lära mig o nöja mig med det!

Jag hade härliga dagar på Öland, mitt smultronställe. Jag spenderade en härlig vecka i Värmland. Först med mina bröder i Arvika, så mysigt! Sen vidare till min vän som känner mig allra bäst. Laddade batterierna så gott jag kunde, men jag har haft en del huvudbry. Märker att saker som mal i skallen tar energi.

Att ha saker som mal, det tar energi. Känner åter igen att jag behöver tid o tänka. Lyssna på mig själv. Lita på magkänslan. När jag landar i det så brukar jag må bättre. Jag har ju svaren inom mig.

I fredags lades jag åter igen på ett operationsbord. Jag valde att göra något som inte alla vill göra. Jag steriliserade mig. Varför? Jo, jag ville verkligen det. Jag har fyra alldeles underbara barn, jag är 44 år, och vill inte stoppa i mig mer hormoner. Mina graviditeter har varit allt annat än enkla. Jag skulle inte klara en graviditet till. Ni som känner mig minns kanske öroninflammationen som spred sig i halva mitt huvud, som fick opereras bort och jag fick ha rör inopererade bakom örat så de kunde spola i mitt huvud två gånger om dagen - en upplevelse jag inte önska någon. Under tre av fyra graviditeter har jag drabbats av panikångest. Det är heller inget som jag önskar någon. Nej, en graviditet skulle skrämma skiten ur mig, så jag ville verkligen ta mitt ansvar för min hälsa. Dessutom så får jag inte bli gravid efter min magoperation. Är nöjd med mitt beslut och det är tur det då det är oåterkalleligt.

Men nu hoppas jag VERKLIGEN att jag opererats för sista gången!! Nu har jag opererats 7 gånger senaste åren, min kvot borde vara fylld!!

Nu ska jag verkligen försöka njuta mer av livet. Jag har träffat flera underbara vänner under min ledighet. Det har gett en sån underbar energi! Lärt känna nya vänninor och jag har planerat in lite roliga saker i kalendern. Jag behöver det! Känt mig alldeles tom ett tag. Jag känner att jag är så otroligt mycket piggare, har mer energi nu när jag inte har ont.

Det är många saker som jag inte vet hur de ska falla ut, men jag tror att vi alla har våra saker i livet som skaver. Att umgås med sig själv på egen hand är en bra lösning för mig när jag känner att jag inte vet åt vilket håll jag ska. Jag behöver egentid för att hitta rätt väg, få koll på min livskompass. När inte allt blir så som jag önskar o tänker mig, då brukar det hjälpa mig att ge mig tid, lyssna inåt. Känna efter. Lyssna, djupt in, låta tankar och känslor komma. Jag kan vara en baddare på att stänga av, ånga på, inte känna efter. Det kan vara av godo i vissa tillfällen, men gör jag det för ofta och för länge så blir det inte alls bra. Det sliter på mig, både fysiskt och mentalt.

Jag har nog lagt till mig med detta beteende av många olika anledningar. Dessutom nöjer jag mig ofta med små och basala saker och är tacksam för mycket. Jag är stark o kämpar på, men har även svaga sidor. Jag är väldigt känslig när det kommer till issues gällande lilla mig, saker gällande min person, gnäll, irritation, tonläge och ilska. Dessa grejer har jag inte fått lära mig hantera under en sund barndom. Jag fick bara höra väldigt mycket kritik, gnäll, ilska riktad till mig av en berusad mamma. Nej, det är inte synd om mig för det, det är bara ett konstaterande. Jag försöker nu som vuxen hantera detta bättre än jag gjorde då.

Inser att väldigt mycket i mitt liv inte alls blivit som jag tänkt mig. Men jag tror att det är det som är livet. 

Men en sak blev iaf enligt plan - jag sa att jag skulle ha två eller fyra barn - och fyra blev det!

Ett något rörigt inlägg det här känner jag. Men det var ändå skönt att skriva av mig lite. Jag ska lyssna vidare på min inre röst, försöka njuta av dagen och skapa de bästa förutsättningarna jag kan för att må bra. Nu är det min tur!

Likes

Comments

Livet blir i stort sett aldrig som man tänkt sig. Vi är alla lite kontrollfreaks var till mans, kanske just för att det är så mycket vi inte kan kontrollera. Vi låter även mycket av det som händer, som vi inte kan kontrollera styra oss. Som till exempel vädret! Vi svenskar vi älskar väder, bra väder! Skiner solen, då gläds vi och njuter som aldrig förr. Inga moln på himlen - då njuter vi av allt annat oxå. Då ser vi det goda i allt. Tänk om vi kunde göra likadant när det gäller små fina saker i livet, att vi kunde lysa upp lika bra av det?

Allt för ofta sneglar vi åt ett annat håll, vill ha mer, ha nytt, ha bättre, finare, vara snyggare, ha finare hår, mindre rynkor, vara smalare.... ja det kan fortsätta i evighet! Älskar den lilla tecknade filmen där en kille i värsta sportbilen sneglar på killen i en helikopter, en annan person i en vanlig bil ser avundsjukt på sportbilen, killen på moppen vill ha bilen, och han som trampar på cykeln skulle gärna ha en moppe!

Ingen lever det ultimata livet om vi hela tiden ska se på vad andra åstadkommit eller se tillbaka på hur vi såg ut när vi var unga och rynkfria. Det gäller att se det jag själv har, det som är bra och som fungerar. Vara mer nöjd med det jag är och det jag har. Jag tror ingen lever det ultimata livet. Alla har vi saker vi vill ändra på. Men vi har även så otroligt mycket som vi kan glädjas åt och vara tacksamma för.

Jag tänkte på detta härom dagen när jag tänkte på min hälsa. Nu Mår jag så otroligt mycket bättre fysiskt än vad jag gjort på många år. Jag har kommit igen o kan träna. Kan erkänna att jag vissa dagar tagit mig över gränsen då jag velat testa hur långt jag kan nå, men jag har inte pressat magen. Den är jag väldigt rädd om, den kommer vara mitt viktiga stö genom resten av livet, så den tänker jag sköta strikt enligt alla direktiv.

Att kunna sköta de dagliga vardagliga bestyren såsom disk, matlagning, tvätt o städning, utan att få galet ont och bli helt slut efter att ha gjort en av sakerna - det är en gåva jag gläds enormt över.

Jag har en massa saker jag skulle vilja ändra på. Bara om jag ska nämna utseende så finns massor jag gääärna vill göra något åt.. Tycker jag är galet ful utan smink.. Törs knappt se nån i ögonen om jag inte kladdat på mascara o kajal. Minns när vi skulle ha utbildningen med oc-sprayen på Polishögskolan. Då måste man ha oc-spray i ögonen och sedan utföra en massa övningar såsom använda batong, dra vapen, fängsla mm. Det jag oroade mig över då var inte att då oc-spray i ögonen, nä, kag oroade mig mer över att alla skulle tycka att jag var så blev o ful!! Snacka om att ha rätt fokus - not!! Bjuder därför på dessa bilder - självitveckling! Dags o acceptera mig själv kanske?!

Jag vill må bra. Jag vill glädjas åt de små sakerna i livet, njuta av solen, regnet, nära o kära, jobbet, livet och allt därtill. Det är en massa gropar, backar och problem längs vägen, men det försöker jag se som att det gör att jag gläds när jag är på toppen. Precis som när det regnat en hel dag, så vaknar man upp nästa morgon och solen skiner från en klarblå himmel. Då kan man ont enligt annat än glad.

Likes

Comments

Whoop Whoop!! Så känner jag i kroppen nu! Den börjar fatta!! Att jag faktist inte är trasig längre. Kört på med min rehab och de övningarna jag fick sist hos min sjukgymnast. Fick en liten förkylning, men den var inte mycket att oja mig över. Blev tre dagars vila, idag blev det träning med mina övningar igen. Märker att musklerna inte allt är lika spända. De är lugnare och övningarna rullar på. Tänk om det fortsätter så här?! Det skulle vara fantastiskt.

Träffar ständigt människor som är eller har varit sjuka, som kämpar för att komma tillbaka. Det vi alla har gemensamt är att vi omvärderat livet. Vad som betyder något. Vad som är viktigt. Vilken gåva det är att vara frisk.

Jag har så svårt för onödigt gnäll. För människor som bara har sitt eget bästa för ögonen. Som inte ser sin egen del, som struntar i att vara sitt bästa jag. Den svenska jantelagen är jag allergisk emot. Offerkoftor är inte heller klädsamma. Alla kan ju så mycket bättre! Och jag tror verkligen att alla människor skulle må bättre om de sänkte kraven lite. Såg det fina i det lilla. Slutade jämföra sig med andra. Jag menar inte att man ska nöja dig med vad som helst, men vi har alla ett ansvar att själva jobba för det som är bra, att goda saker ska hända, att bemöta varandra så som vi själva vill bli bemötta. Det är så enkelt att lägga skulden på andra när det blir fel. Sen är så klart inte allt ansvar på oss själva, men det skadar inte att man själv försöker vara sitt bästa jag. För sin egen skull.

Många är även ovänner med sig själva. Vi tycker vi är fula, mulliga, dåligt tränade och så vidare. Men se allt fint som vi besitter, det glömmer vi gärna. Vi är alla duktiga på att peppa andra, men glömmer oss själva. Vi fokuserar så mycket på prestation och utseende så vi glömmer det viktigaste, hur vi mår på insidan.

Vi har ständigt dåligt samvete, speciellt som föräldrar. Vi curlar barnen på grund av dåligt samvete o stress. Barnen gör inget hemma och vi stressar ihjäl oss, varken barn eller föräldrar mår bra av det. Tror barnen mår bra av att vara behjälpliga hemma. Hur ska de annars lära sig saker, känna att de behövs o fyller en funktion i sin familj?

Många små tankar som poppar upp, saker som jag pratar med vänner och bekanta om, som vi alla är överens om, men som vi alla har svårt att göra i verkligheten. Men jag tror att om vi bara är medvetna och försöker så är vi på väg. Och som jag alltid tänker när saker ska göras; sätter jag bara igång så är hälften gjort.

Ha en fin dag kära du, och se hur fin o bra du är - du är fantastisk!!

Likes

Comments

Sist jag skrev här så mådde inte kroppen bra. Jag mådde då inte bra på flera plan. Mycket kändes motigt, svårt och jobbigt. Nu har det vänt tillbaka åt rätt håll och med en gång känns livet överlag väldigt mycket lättare att hantera.

Var och träffade en person som inte gav mig särskilt god prognos över huvud taget. Jag skulle aldrig mer kunna springa eller träna hårt var kontentan. Det fick mig lite att tappa hoppet. Men sen har jag tänkt en hel del. Jag har verkligen lärt känna mig själv och min kropp och hur den fungerar under de senaste åren. Jag vet att om jag verkligen lyssnar på kroppen, vad den säger, så borde jag ha en bättre chans att komma tillbaka än det jag fick höra. Sen måste jag säga att jag tror stenhårt på runfeeling och walkfeeling. Det har jag berättat om tidigare i min blogg, men kort sagt, ett väldigt mer skonsamt sätt att gå och springa. Helt enkelt tror jag vi kan mer än vi tror, om vi lyssnar inåt, är snälla med oss själva och jobbar på.

Jag har varit och fått massage och har pressat på lite mer med min sjukgymnastik och stretch. Jag har ökat på med kondition i form av backintervaller; jag springer upp o går ner. Det är det skonsammaste springsättet. Sen stretchat direkt efter passen. Känt att kroppen begär rejäl blodgenomströmning, och då har jag lyssnat och gett den just det. Det har gett sån bra effekt! Så nu har det verkligen vänt. Då känns allt i livet lättare. På alla plan. Visst jag jobbar med att förändra tankebanorna kring andra saker oxå, och det är såååå mycket enklare när kroppen mår bra.

Jag var och träffade min sjukgymnast i veckan som ser enorma framsteg. Visst, höger sida är svagare, och det kommer ta lång tid att korrigera den obalansen om det ens nånsin kommer gå att bli helt jämn igen. Men det är ändå så otroligt mycket bättre nu än innan sista operationen. Fått nya bra övningar som jag kommer utföra så gott som dagligen. Allt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Det är jag värd. Då måste jag vara den som gör jobbet.

Alla har sina duster i livet. Rättvisa är en utopi. Det mesta kan ses antingen som ett hinder eller en möjlighet. Det handlar många gånger om inställning. Alla kan falla, och resa sig.

Har boostat energi med min vän som var här när min stora dotter äntligen kom hem!! Svårt att beskriva hur skönt det är att alla barn är på hemmaplan! Boostat med släkt o familjen, hade en lyckad överraskningsfest för Ebba när hon kom hem. Var helt slut i två dagar efter, men det var det värt!!

Stora delar av min familj är nu på Gotland då en av grabbarna är på hockeycamp. Vi andra är med och stöttar genom att sola, bada, träna, äta o dricka gott - en camp heeeelt i min smak!!

Har tränat mina övningar varje dag. Joggat korta sträckor, och idag joggade jag längsta sträckan på väldigt länge. Och det känns så bra!! Det går att springa!!! Joggar enligt runfeeling och det är meditativt! Sen känner jag mig väldigt lätt i kroppen. Kan tillägga att lilla spåret jag sprang var väääldigt kort så det blev fyra varv. Mötte två gotlandsdamer i varje varv, de sa att jag måste vara en världsmästare så fort som jag sprang!! De kan då aldrig sett en riktig idrottare ens på tv!!

Det är en väldigt härlig känsla och jag njuter av det och tankar energi. Jag vet ju att livet är en resa med raksträckor, upp- o nedförsbackar och en massa stopp här o var. Men det gäller att våga njuta på vägen, se allt som faktiskt är väldigt bra i livet, som ger energi och kraft, och inte låta guppen och uppförsbackarna få min uppmärksamhet allt för mycket. Sen måste vi unna oss att stanna upp, se oss om och njuta av sällskapet och utsikten - det finns så mycket fint längs livets väg!

Likes

Comments