Det går ingen en enda timma på mitt vakna dygn utan att jag tänker på min fina vän och det elände som väntar henne. Jag vet dock att vi är många runt henne som kommer göra allt i vår makt för att hjälpa henne genom detta.

När sånt här händer i min närhet så får jag en väldig distans till saker och ting. Jag får en tankeställare om vad som är viktigt. Vi människor tror ibland att vi ska leva i evighet, vi väntar med att göra saker vi vill och tror att vi har all tid i världen. Samtidigt uppmanar vi till att leva som att denna dagen var den sista. Jag tror inte på den tanken heller. Vi har alla en begränsad tid. Vi vet så lite om livet. Samtidigt gäller det att vi tar hand om våra kroppar, något som inte är självklart. Jag inser att jag har så mycket att vara tacksam för, att jag borde slappna av mer, njuta lite, sänka kraven på mig själv.

Vi ska våga leva, med en långsiktig plan, ha framtidshopp och tro på att goda saker sker, dagligen.

Ja, lilla jag då? Jag har inte alltid tagit väl hand om mig. Jag försöker vara mer snäll mot mig själv nu, men erkänner att det är lätt att falla tillbaka till det gamla "jag kör på, jag är stark, jag orkar, bara lite till..." Idag straffar kroppen mig på en gång när jag inte lyssnar. Det kan vara så sjukt jobbigt, men samtidigt så är det en liten hjälp, påminnelse om att jag måste lyssna. Mina muskler är fortfarande inte övertygade om att ryggen är bra. De krampar ofta. Jag stretchar fortfarande nästan varje dag, måste det för att inte få ischias, molvärk eller alltför eländiga felställningar. Men jag har vetskapen om att det som plågar min kropp, det är ofarligt. Jag kan hjälpa min kropp.

Här ovan ser du några bra vardagliga ting jag umgås med. Min stora studsboll o jag umgås i stort sett dagligen. Finns ingen som kan massera och trycka så hårt och djupt i musklerna som den. Skulle inte klara mig utan den! Linnex - i var mans hem som nån gång haft riktigt ont i musklerna. Gummibandet fick jag order om av Sebastian, det drar ut och sträcker höfterna ordentligt. Mitt sittunderlag - för att kunna stå på knä. Ja, jag vet, jag som innebandymålvakt borde klara det utan problem, men nej, det kan jag inte..

Jag är en väldigt envis tjej, på både gott och ont. Jag ger verkligen inte upp i första taget. Det gör att jag kämpar och gör allt jag kan för att vara mitt bästa jag. Jag har lärt mig genom livet att inget kommer gå lätt. Nu känner jag mig mer mentalt stark än på länge. Jag rustar upp, rustar på. För nu ska vi kämpa. Min operation känns inte längre ett dugg skrämmande. Den ska bara göras så att jag sen kan stå vid min väns sida. Nu rustar vi på. Fuck cancer!!

Likes

Comments

I morse när vi satt på jobbet och pratade lite så fick jag en känsla, svår att sätt ord på. Det var en känsla av att något svårt skulle drabba någon I min närhet, nån jag håller av. Några minuter ringer min telefon. Jag ser att det är en av mina allra käraste vänner som inte brukar ringa på morgonen. Jag förstod att hon ville något speciellt.

Känslan jag hade minuterna innan visade sig vara sann... min fina rara underbara vän hade drabbats av cancer. Jag har tänkt på henne hela dagen sedan vårt samtal. Jag tänker vara vid hennes sida i det här, vi ska kämpa tillsammans.

Min fina vän och jag har följts åt ända sen jag kom till Vaxholm. Vi spelade i samma damlag och sen fick vi vårt första barn samma år. Vi skiljde oss med några månaders mellanrum och sen hängde vi ihop som singlar, vi bildade par på cykelfest och andra kalas och hade så mycket roligt tillsammans. Hennes alldeles underbara humor bara ÄÄÄÄÄÄLSKAR jag, hon har de skönaste svar på allt! Man har aldrig tråkigt med henne.

Vi träffade även våra nya partners med några månaders mellanrum, ja, vi följer verkligen varandra. Vi vet att vi alltid finns där för varandra, i mot och medgång.

Livet är så oförutsägbart. När såna här saker händer inser man hur mycket vissa människor betyder för en.

Jag kommer visa henne att jag alltid kommer finnas där. Hon är en så fantastisk person som jag värdesätter otroligt mycket. Ingen ska behöva gå igenom detta ensam, och definitivt inte denna fina tjej. Hon sätter alla andra före sig själv, nu är det hon som ska vara i främsta rummet.

Nu känner jag ingen oro för min egen del. Det kommer gå kanon, jag ska ju bara laga min kropp, sen ska vi, min vän o jag säga "fuck off cancer", vi vill inte umgås med dig.

Till min underbara vän; Du är inte ensam. Jag finns här 24/7 för dig. Vi som är runt dig kommer göra allt vi kan för att hjälpa dig. Du vet att jag aldrig kommer tröttna på att lyssna dig och jag vill så gärna stötta dig i alla lägen, hålla dig i handen genom detta. Du är starkare än du tror, och vi är många som kommer vilja bära dig genom detta. Tillsammans är vi starka.❤❤❤

Likes

Comments

Idag är det alla hjärtans dag. Tänk va många fina människor jag bär med mig i mitt hjärta. Känner mig lyckligt lottad som har så många i mitt liv som jag vet finns där för mig, i alla lägen och alla timmar på dygnet. TACK till er alla i mitt liv - ni vet vilka ni är! Ni är ovärdeliga för mig. Ni vet att jag finns där för er 24/7.

Dagarna rusar förbi och snart är det dags. Jag har lagt en del tid på att förbereda mig mentalt då jag känner mig orolig inför operationen. Jag försöker komma underfund med varför jag känner som jag gör. Jag borde vara rutinerad då jag lyckats med konststycket att ha genomgått 6 operationer, så vad i fridens dagar är det jag oroar mig för?! Är det kontrollen jag tappar när jag sövs? Riskerna? Infektioner? Smärtan är det inte, så långt vet jag. Jag har iaf försökt möta det jag känner, låter kanske konstigt, men det har ändå lugnat mig. Jag kommer fortsätta att utsätta mig för tanken då jag fånar mig så här även när jag ska spela en match. Har även tänkt lite kring det. Hallå Petra! Du spelar i div 3, du behöver bara spela och ha roligt - sänk kraven - gör ditt bästa - och ha roligt!

Tror att det är att sövas som plågar mig, vet egentligen inte varför. Jag är i så mycket bättre form nu än innan förra operationen - då var min kropp ett vrak.. Jag borde klara det galant, jag får lita på läkarens yrkesskicklighet och minnas att jag klarat det sex gånger tidigare. Ändå känns det olustigt..

Alla hjärtans dag. Sänder massa kärlek till alla mina fina barn, min fina gubbe, mina syskon, deras respektive och barn, min släkt och alla mina underbara vänner. Jag sänder även kärlek till de barn som idag växer upp såsom jag gjorde. Ge inte upp, du är starkare än du tror, livet är ständigt föränderligt, välj det som känns rätt, var snäll mot dig själv. Tro på din inre kraft, vi klarar mer än vi tror. Du är alldeles perfekt och underbar, precis som du är. Du är alldeles fantastisk!

Likes

Comments

Varje gång jag ska spela match så blir jag nervös. Tycker det är så sjukt jobbigt! Det förtar glädjen innan och jag kan till o med känna att jag vill lägga av. Det är lite speciellt tror jag att stå i mål, man känner ett stort ansvar för resultatet, och vill inte släppa in några bollar - speciellt inte drällbollar, men det gör man lite nu o då. Jag vet, även Henke Lundkvist släpper in mål, och det är lite det som är tjusningen, skulle det bli 0-0 varje match så skulle det ju vara tråkigt.

När matchen väl är över så är jag däremot fylld av glädje, även om jag är trött så känner jag att jag fått en enorm energi, även när vi förlorar. Det är en lagidrott så det är hela teamet som måste göra bra ifrån sig för att man ska släppa in få bollar. Sen är det något i klyschan - det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl - och framför allt ha roligt! Och det har vi i vårt lag. Vår laganda är underbar. Jag får sån energi av att hänga med dem - som att få ett vitaminpiller!

Jag har märkt att jag känner likadant nu inför nästa operation. Börjar bli lite nervös o orolig. Det är trots allt ett stort ingrepp. Jag vill nästan hoppa av. Men jag måste tänka att jag nu genomgått tre stora operationer, och alla har blivit större och mer omfattande än planerat, men jag har klarat av alla tre och kommit ut på andra sidan. Det ska jag göra även denna gång. Då kan jag känna lättnaden efteråt, suga i mig glädjen som ger energi, av vetskapen att jag klarat det.

Det jag nu ska göra är att förbereda mig på alla plan för att ge mig själv de bästa förutsättningarna till att det ska gå bra. Jag tränar nu, anstränger hjärtat vilket är bra träning inför operationen. Jag måste äta nyttigt och framför allt lite extra. Jag har märkt att jag inte har några direkta reserver att ta av, slarvar jag med maten i ett par dagar, då kan jag inte prestera som jag brukar. Märkt detta på några innebandyträningar - jag fullkomligen suger då! Är verkligen usel! Blev ju sjuk för ett par veckor sen, då smakar ingen maten, då äter jag för lite.. Detta var även uppenbart efter förra operationen, då kom jag inte på benen förrän jag började äta dubbla portioner och extra mellis på sjukhuset. Så nu ska det ätas!

Sen ska jag till Sebastian på torsdag, rätta till kroppen så jag kommer rätt. Har burit soffor idag och får direkt molvärk, för att jag inte har den rätta kontakten mellan mage och rygg. Jag känner ju så väl att jag inte är i rätt läge när jag slappnar av (vilket man ska vara), jag är bara i rätt position med rygg och mage när jag tar i, rullar rätt höften och spänner musklerna. Men nu är jag förhoppningsvis snart på rätta vägen igen.

Det bästa är att jag bara missar säsongens två sista matcher, och det är bara en dryg månad kvar.

Nu ska jag försöka att även fokusera mentalt. Tänka att det kommer gå bra. Jag kommer klara det. Resultatet kommer vara värt det, kan andra så kan jag.

Jag får jämföra med oron inför mina matcher, och fokusera på att jag alltid oroar mig i onödan, att det alltid känns så befriande efteråt. Och visst är det väl väldigt mänskligt - vi oroar oss oftast i onödan, mycket av det vi oroar oss för slår väldigt sällan in, och då har man slösat en massa energi på fel saker och lidit utan att vi egentligen behövt..

Måste ju bara berätta - fått en ny familjemedlem! En ny soffa har nu flyttat in. Den är så mycket nyare, fastare, vitare och mer rejäl - mmmm!! Latmasken var nästa att bita tag i mig, man ack nej - jag försvarade mig, och check - nu är morgondagens lunch klar. Är en skön känsla när jag nu ska ta och krypa upp i soffan lära känna min nya vän! Håller tummarna för att vi ska bli goda vänner.

Likes

Comments

Tänk va roligt jag tycker det är när människor runt mig har en massa åsikter om vad jag gör och inte. Det gör att jag faktiskt känner mig lite viktig eftersom de då bryr sig om att hålla reda på vad jag gör. De tycker saker och tar av sin tid i livet att fundera och analysera och även diskutera det med andra. Ännu gladare blir jag av de vet att jag bloggar, och pratar om den - här får alla läsa - ja jag vet att jag är väldigt öppen - men det är sån jag är - har alltid varit sån, och det har hjälpt mig massor. Även om det irriterar andra ibland. Det har gjort att jag bearbetat saker längs vägen, kommit vidare. Det har fört med sig att jag träffat människor som varit med om liknande saker som då gjort att jag inte känt mig ensam, och det har även hjälpt andra.

Det är upp till var och en hur man väljer att hantera sina svårigheter och glädjeämnen. Detta med att skriva har länge varit mitt sätt, även om jag inte bloggat så länge. Det jag skriver om här är saker jag vill minnas, för att påminna mig om att jag klarar saker som jag gått igenom, för att jag behöver påminna mig om det ibland. Det är upp till var och en om man vill läsa eller inte, man får även tycka vad man vill om det jag delar med mig av.

Tycker det är lite uppfriskande med motgångar i slutänden. Jag utvecklas i alla fall och lär mig alltid något nytt.

Jag försöker nu ladda lite, mentalt skärpa till mig med positiva tankar inför vad som komma skall. Inte alls sugen på en stor operation.. men vet ju hur nödvändig den är. Erkänner, det känns ändå jobbigt...känner lite oro, men den ska jag jobba med. Det kommer utveckla mig. Jag ska klara det. Det kommer gå bra. Det måste gå bra.

Det är konstigt hur jag kan känna att det händer massor, samtidigt som jag inte tycker att det händer något alls. Tänker att det då blir en bra jämnvikt, eller hur? Skulle dock vilja att det rörde sig lite på alla fronter istället som det är nu; på vissa plan stiltje, och på andra hur mycket som helst. Men det härliga med livet är att det är så otroligt mycket vi inte styr själva, och i andra änden så kan vi påverka utfallet i livet mer än vi själva anar. Jag försöker nu styra rodret i mitt liv, det är rätt spännande trots att det far både hit och dit.

Tack för att du följer min resa, tack till alla er som hör av er, som peppar mig, som visar att ni bryr er. Det ger mig mod och energi att styra vidare. Tack även till dig som läser och tycker det är allt annat än bra, jag tycker det ändå är roligt att du tar av din tid och läser. Det kanske även utvecklar dig.

Likes

Comments

Tror det börjar bli dags att bli kompisar nu, jag och mig själv. Jag är faktiskt bättre än jag tror o nog själv förstår. Jag lever lite kvar i gamla galoscher. Kan bli så trött på mig själv, se lilla gumman på sig själv. Se vart du är i livet. Se vad du har, vad du åstadkommit. Sluta ta ansvar för alla andra och hur de mår, känner o tycker. Du är du, du får ta ansvar för dig själv - inte alla andra. Du har kommit så långt. Du gör så gott du kan, och det ska du vara stolt över.

Jag har ändå blivit mer vän med mig själv än jag har varit tidigare. Jag kan även känna mig förvånad över att jag, lilla jag kommit dit, där jag är idag. Dags att sträcka lite på mig. Jag är okej - precis som jag är. Med hull o hår.

Jag tror nog nånstans att vi alla ifrågasätter vilka vi är - fast nu utgår jag från mig själv. Jag är och vill tro att jag inte är ensam - eller hur?! Nä - nu sätter jag ner foten - jag räcker till. Jag är inte perfekt och jag är inte som alla andra - men det är ju just det som är grejen.

Just nu händer det väldigt mycket i mitt liv. Så mycket spännande som är på gång - jag gillar förändringar så det är väldigt roligt ändå. Så nu ska jag landa, i mig själv, i allt och lita på magkänslan, lita på det jag tror är rätt och följa den vägen. Tjoho!! Dags att hålla i sig, åka med och njuta av att det verkligen rör på sig. Snart kanske jag kan springa oxå!

Har haft en såååå trevlig kväll!! Ätit så sjukt god mat med bästa sällskapet. Pratat massor och bara haft det bra. Vi har tagit en skön paus - tror jag njuter mest - och fångat dagen.

Jag ska försöka göra det mer. Jag brukar ju ändå kunna se det goda i allt - nu ska jag göra det även när det gäller min person.

Watch out - here I come!!

Pst! Tack Magnus för den fina julklappen! Jag älskar upplevelser!!

Likes

Comments

Nu känner jag att det verkligen går åt rätt håll! Är helt ovan att känna att allt flyter på, men jag njuter och suger in den positiva känslan det ger mig. Tycker nog någonstans att det äntligen är min tur, har kämpat så länge, nu har mitt arbete börjat ge frukt.

Den här lilla krabaten hittade jag den dagen det vände ordentligt. Jag satt i väntrummet på Ersta sjukhus och hade ingen egentlig förhoppning om att få ett bra besked. Till väntrummet kom en äldre dam. Hon tittade på blomman som stod på bordet och ondgjorde sig över att blomman höll på att dö då den var alldeles övervattnad. Sen blev hon inkallad till sitt besök. Jag tog en titt på blomman. Då fick jag ett infall och tog en litet skott och stoppade det i fickan. Det gäller att se det fina bakom fasaden av en hängig stackare tänkte jag. Läkarbesöket blev vändningen, även om jag kommer göra operationen på ett annat sjukhus så vad det här första läkaren som erbjöd mig hjälp hos landstinget. På vägen tillbaka från sjukhuset så höll jag i min lilla blomma och bestämde mig för att vi nu ska följas åt på vår väg framåt, vi ska peppa varandra att blomma!

Nu har den fått sina första rötter och fick härom dagen flytta in i en kruka med jord. Den här blomman kommer vara speciell för mig.

Idag kom det glädjande besked med posten. Den 9 mars är det dags för operation. Är lite nervös, men det känns så bra! Tror stenhårt på detta. Så länge som jag envisats så känns detta som en milstolpe. Det blir tre månader med korsett/gördel, ingen träning alls och väldigt försiktigt med det mesta. Det blir liksom kanon!! I juni - då åker den av och jag får börja träna igen. Då blir det samarbetsövningar på högsta nivå - min mage och rygg ska då bli allra bästa vänner! Tänk - jag kanske kommer kunna springa igen!!!

Jag har verkligen växt och förändrats som människa under de senaste åren. Troligen för att det varit så jobbigt. Det har nog varit en bra tillväxt mentalt, en otroligt tuff och jobbig resa, men nu, när jag börjar känna vittringen av att närma mig mållinjen så ger det energi. Du vet känslan av att gå i mål, känna sötman av att ha klarat det. Få en medalj, känna att alla skavsår och allt slit har varit mödan värd, även när man känner sig slut och mörbultad så ler man bara.

På jobbfronten händer det också saker. Men om det berättar jag mer om - en annan dag 😊

Likes

Comments

Jag är nu åter på jobbet efter 11 dagars ledighet. Måste bara säga att detta har första ledigheten på flera år som jag inte hade ont! VIsst, stretchen har jag inte klarat mig utan, men det kan jag leva med. Att slippa värk gav en sån energi, trots att jag blev förkyld första dagen. Jag fick nån slags städenergi av stora mått, så jag röjde i alla lådor, skåp o skrymslen. Det är något alldeles befriande att göra sig av med saker o ha ordning på det man har kvar. Konstigt att något som städning kan göra mig glad!

Jag fick även besök av min älskade vän Maria. Vi har känt varandra sen vi var små och har följt varandras resa genom livet. Ingen känner mig så bra som hon, och trots att vi bor långt ifrån varandra så pratar vi i stort sett varje dag.

Vi hade så roligt från morgon till kväll att skrattmusklerna fick träningsvärk! Det kallar jag att fylla på med energ!! Vi åt och drack gott, vi åkte i backarna så snön yrde och sen tog Maria med mig ut och dansade - och det var verkligen inte igår! Fick då ett skratt som jag sent ska glömma! Det kom fram en kille som ville dansa nån slags salsa-bugg-blandning. När han skulle böja mig bak i en båge insåg jag att detta inte var något för mig, så erbjöd jag honom att svänga runt med Maria i stället - och som han svängde runt med henne - har aldrig sett på maken ens i let's dance!! Hon kastades runt som en vante i kast o piruetter! Hennes hår flög och benen likaså! Jag hörde hur hon tjoade o jag skrattade så jag grät o höll på att bokstavligen kissa på mig (dags att göra knipövningar hann jag tänka!). Svårt att beskriva dennna virvelvind men jösses va roligt det var! Skrattar bara jag tänker på det!

Tack älskade Maria för att du finns i mitt liv o finns där 24/7 för mig! Älskar dig vännen och är så tacksam för att jag får ha en så fin vän som dig❤

Ledigheten har gjort susen för min del på många sätt. Haft det lite tufft med vissa saker som jag fick distans till och jag hann fundera lite kring det som gnager lite hos mig. Saken är den att det tagit hårdare på mig än vad jag velat.. Jag inser att jag inte kan ändra på andra, utan bara på mig själv. Sen har jag en viss tendens att ta saker och ting personligt när jag känner att det riktas mot mig mig som person. Tror det kommer från min uppväxt. Min mamma gav mig alltid skulden till att som gick snett, eller när hon var arg av någon anledning. Tror även hon var avundsjuk på mig ibland av någon outgrundlig anledning... Så denna sida måste jag jobba med.

Nu har jag iaf fått en massa energi och insett att jag faktiskt inte gjort något fel, så därav kommer jag nu sträcka på mig, hitta min egen väg där jag känner att jag mår bra. Jag duger som jag är och man kan inte vara omtyckt av alla.Det är tillräckligt många som tycker om mig så som jag är, och det är jag väldigt glad för.

Hittade denna bilden som gav mig energi. Jag står inför stora vägval när det gäller jobbet. Jag har då kommit fram till att jag ska följa mitt hjärta och min magkänsla och hitta något som jag känner tilltalar mig och som jag tror skulle utveckla mig, där jag kan ge mycket av min arbetsglädje och min energi. Har faktiskt redan sökt tjänster, så precis som jag känt så kommer detta år bli händelserikt. Späääänande! Jag har nämligen en tjänst idag som jag inte kommer få fortsätta på, så jag har egentligen inget val, och man kanske behöver en spark i baken ibland. Så väljer jag att se på det. Jag har ingen egentlig grundtjänst, det enda jag vet är att jag iaf inte kommer bli arbetslös, jobb har jag, men jag vet egentligen inte vad jag kommer ha för tjänst. Det kan väl vara spännande, men även lite jobbigt i längden Har jag märkt.

Jag ser ljust på framtiden, rider på vågen av den kommande operationen som jag verkligen känner kommer hela mig. Förändringar är alltid jobbiga även när det leder till något bra. Och jag är van vid förändringar, mitt liv har varit en berg och dalbana. Så jag tror jag kommer orka hålla i och njuta av farten i håret, slappna av och lita på att spåren på karusellen håller och leder mig ända fram.

Likes

Comments

Måste bara berätta!! I förmiddags var jag på SöS och träffade en ny läkare. Jag fick ett bra råd av en fin vän som fått remiss dit av sin husläkare. Som ni vet så ville inte min husläkare skriva någon remiss då det är en djungel att hitta rätt i sjukvården. Då jag berättat att jag skrivit en egenremiss till Ersta så sa hon att jag kunde ju göra det även till SöS - tack för hjälpen - not!!

Tillbaka till dagen. Han började med att tacka för en mycket bra egenremiss, det gav honom en bra och grundlig bild av hur mitt liv såg ut. Han frågade fler frågor och var genuint intresserad. Han gjorde ultraljud och mätte och förklarade sedan precis det jag själv trott. Mage och rygg hänger ihop! Logiskt (- men inte alla - som min husläkare..)

Han trodde fullt och fast att jag skulle bli hjälpt av att opereras. Han var intresserad av vad min sjukgymnast sagt, tidigare läkare jag konsulterat. Han tog sig verkligen tid att både lyssna och förklara. Det blev ett väldigt bra besök.

Är det inte helt fantastiskt!! Nu är det två olika sjukhus helt oberoende av varandra som vill hjälpa mig!! Sååå sjukt ödmjuk, tacksam och lycklig!! Jag tänker göra operationen på SöS. Känner i magen att detta var meningen, det var hit jag skulle. Tack för guidningen!

Nu sitter jag hemma framför brasan och är tacksam, för så mycket. Tack till min vän för att du tog dig tid att hjälpa mig o tipsa. Tack snälla läkare som tagit er tid att träffa mig och lyssna på mig. Tacksam för att jag är envis, driven och inte ger upp i första taget. Tacksam för att jag har er alla - familj, goda vänner, släkt, bekanta och bloggläsare som orkat följa min resa och som peppar mig - ni är guld värda för mig!

Ge aldrig upp - det är det jag verkligen vill förmedla till er alla. Man för jobba hårt för mycket i livet, och saker kommer inte till oss av sig självt. Tror fullt och fast att alla har sin egen resa att göra. Man får välja själv, ta tuffa motgångar och välja att bli bitter eller bättre. Kan jag då kan alla!

Likes

Comments

lite fysisk uppdatering kommer här. Mår verkligen så otroligt mycket bättre i kroppen, och framför allt i ryggen! Innan operationen var det många saker som strejkade. Fick värk i leder, händer, fötter, höfter, benen. Hjärtat började slå oregelbundet, tröttheten lamslog mig och varje rörelse var en plåga. Nysa o trampa snett gjorde så ont att jag nästa trodde jag skulle svimma. Nu kan jag äntligen nysa utan att jag blir rädd längre! Min kropp och jag har börjat komma överens mer och bli vänner! Hjärtat har kontrollerats regelbundet, senast förra veckan, idag kom svaret - nu såg allt toppen ut igen. Gött!

Men träna vissa former, det vill bara jag men inte kroppen.. Den vill inte springa, hoppa eller lyfta tungt. Då blir kroppen tjurig och surar genom att bete sig som innan. Den krampar i vissa muskler och gör dem för korta, höftkammarna biter mig och högersidan blir mest grinig och nyper och klämmer ischiasnerven. Då blir det till att fightas lite. Fram med massagebollen (bandybollen) och sätta sig på den där det känns som mest. Stretcha och stenhård press är det som gör att det blir lugnare och surheten rinner av. Vet inte varför lilla kroppen inte vill samarbeta?

I morgon så ska jag faktist träffa en ny läkare, blir en second opinion på magen. Operation blir det i vilket fall som helst, tror att detta blir ett bra besök. Får se vad det kommer ut av det.

Nu ska jag vara ledig i elva dagar! Jag ska bara vara hemma och njuta av att ta dagarna som de kommer. Har en hel del att fundera kring. Måste börja göra ett vägval.. Jag vet att en förändring på jobbfronten är på ingång vare sig jag vill det eller ej. Tänker att jag inte kommer söka mig från något, utan till något. Vilket jag nu börjat göra. 2017 kan bli ett spännande år. Jag tänker lyssna på min intuition o magkänsla. Tycker att jag haft det lite väl tufft under en väldigt lång tid. Nu förtjänar jag medgång och jag jobbar hårt för det.

Jag är faktist stolt över att jag lyckats ta mig igenom den här tiden med så pass gott mod, utan att tappa tron på att jag kommer klara det. Det var verkligen mycket tuffare - men än jag kunde föreställa mig - att börja jobba 100% direkt - men jag klarade det och nu fungerar det hur bra om helst. Nu vill jag bara att jag ska ses som en 100%-are oxå. Eller va fasen - de som inte ser det - synd för er!

Jag ska samla mig dessa dagar, kraftsamla, energisnåla, myspysa, äta gott o nyttigt (och lite chips) och göra sånt jag tycker om o mår gott av. Så jag tänker ta o dricka lite gott bubbel, hyfsa till mig, på med något snyggt (och ibland mjukisbrallor), så kommer nog allt ordna upp sig!

Ja jag tänker försöka vara lite awesome i all min enkelhet! Det enda sorgliga är att mina favoritglasögon gått sönder... Postar här senaste bilden på oss tillsammans... Tack för den här tiden - jag såg bra ut genom er försorg!

Likes

Comments