Vilken helg det blev!! Så glad, så roligt o inspirerande - sååå glad att jag gör det här!

Jag har nu gått mina två första dagar på min väg att bli diplomerad medicinsk massageterapeut. I januari blir jag först diplomerad massör, och sen till sommaren är jag färdig och får då göra ortopediska bedömningar, töjningar o ge idrottsmassage. Trodde inte att jag skulle lära mig så mycket som jag redan lyckats lära mig de här två dagarna. Lär jag mig lika mycket varje gång kommer jag faktiskt bli riktigt imponerad av mig själv.

Latin är inte det enklaste språket vill jag lova! Bara o lista ut hur vissa ord ska uttalas är en gåta i sig. Men roligt. I natt drömde jag om alla termer vi pratat om.

Idag fick vi lära oss massera delar av ryggen. Tänk att jag redan fått lära mig, effleurage, pettrisage, korsgrepp, kantingnar, friktioner o saxningar. Men gissa om det snurrar i skallen.

Vi pluggar skelett, musklerna och vart allt har sitt ursprung o fäste. Allt på latin, jösses! Tänkte först att detta kommer inte gå, men redan nu så känner jag att det kommer gå - för att det är så sjukt roligt.

Tänk att jag mår så pass bra att jag kan göra det här. Jag har dock haft lite problem med värk i musklerna. Var iväg till Sebastian i veckan. Då var bäckenet snett... men nu har han rättat till det och jag fick nya övningar. Bland annat en förberedande snoddövning för marklyft. Min kropp kan inte göra den rörelsen längre, det på grund av att magen tidigare inte arbetat som den ska, så min kropp har inte fattat vad jag vill göra utan det har blivt kaos när jag försökt.

Däremot måste jag vänta lite med innebandyn. Jag hade hoppats o trott att det bara var o köra eftersom jag mår bättre än nånsin, men så var det inte. Måste vänta lite till. Får fortfarande inte göra situps eller planka då det frestar på för mycket. Sen strular även bäckenfogen, så jag får sitta still i båten ett tag till...

I morgon är det jobbvecka igen. Jag trodde att det skulle vara jobbigt att kombinera, men det är så otroligt roligt och ger sån energi att jag tror att det kommer spilla över på allt annat. Åh va jag är glad att jag ÄNTLIGEN gör det här! Tänker att allt har sin tid, och nu är tiden här för mig att få göra det här. TACKSAM!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Då startar min nya utmaning! Börjar idag, pirrig men så glad. Kommer bli en rejäl utmaning då jag kommer göra många saker samtidigt, jobba heltid, utbilda mig och sen har jag andra engagemang såsom starta upp vara -11orna i innebandy o sen hinna med att spela själv, och vara en av de ledare som kör pass på söndagarnas cirkelpass i vår förening Träningskompaniet.

Kommer få vara väldigt diciplinerad och målinriktad och samtidigt vara lyhörd för hur kropp o själ känner. Men fokus på bra kost, sömn och motion så kommer detta gå, så det så!! Jag tror det ligger mycket i talesättet att man endast ångrar de saker man inte gjorde, de chanserna man inte tog. Så nu kör jag!

Likes

Comments

Jag slås hela tiden av tacksamhetskänslor. Jag är så tacksam över att jag nu inte har ont längre. Känslan är så otroligt skön, jag känner lycka när jag tänker på hur jag mår idag i jämförelse hur det varit de sista åren. Kag kan nu utan att tänka mig för plocka upp något jag tappat på golvet. Jag kan nysa utan det gör så inta att jag ser stjärnor - jag känner ingenting! Kroppen har äntligen börjat fatta att den är hel! Magiskt!! Jag är piggare än jag känt mig på många år, gladare, mer social, spontan och jag vågar tro på en hållbar framtid. Tacksam!

Mitt motto är att jag bara gör sånt som är bra för mig på lång sikt. Allt annat hoppar jag över. Sånt som jag känner frestar på, det får vara. Visst, det är inte så lätt att bryta gamla mönster och vanor, men jag väljer att göra det, enträget och för att det är bättre för mig. Man kan om man verkligen vill, och det utvecklar mig som människa att byta mönster.

Mötte en fin kollega härom dagen som nu har väldigt ont i ryggen. Det gjorde mig så ont när jag vet vilket helvete det är. Hur ont det gör, hur fort man sjunker mentalt, och hur ont det gör i själen när de drabbar även de man närmast; familjen. Jag vet vilken tuff resa det är. Jag hoppas jag kan bidra med det jag lärt mig på min resa. Ingjuta hopp och mod att kämpa på.

Det känns som det händer så mycket i mitt liv nu, massa spännande saker! Det ger mig energi. Jag försöker ändå hålla balans, se till att inte fylla för mycket i kalendern, det är lätt att det blir för mycket - lagom är bäst. Det måste jag komma ihåg.

Måste bara berätta!! Jag ska börja på en utbildning nu, sååå roligt!! Kommer fortsätta jobba heltid då jag valt utbildningen i den formen så att det ska gå att kombinera. Minns du att jag nämnt att jag drömt om att förverkliga något? Nu börjar den resan - så spänd! Och förväntansfull! Håll tummarna!

Likes

Comments

Nu var det längesen jag skrev något. Tagit paus från det mesta under min semester, det har varit både välgörande och bra att vila lite från telefonen. Tror att vi var till mans är väldigt beroende av våra mobiler. Jag gör allt med min telefon! Vad skulle jag göra utan den?! Vi människor är bra på att uppfinna saker att bli beroende av..

Jag behövde verkligen semestern. Den gick så fort, men när veckorna led mot sitt slut så såg jag fram emot att jobba. Konstigt det där! Men rutiner är faktiskt inte fel.

Jag har faktist börjat inse att lagom är bäst. Jag jobbar ständigt med att sänka kraven på hur jag tränar för att nämna något. Att gå - tänk vilken underskattad träningsform!! Det är vardagsmotionen som förebygger alla våra folkhälsosjukdomar. Som att ta trapporna i stället för hissen, att gå till affären istället för att ta bilen, eller gå av bussen en station innan man är framme o gå resten. Jag vill kunna springa, men det vill inte min kropp, iaf inte längre än 5km. I min värld så är det för lite, men jag får även här tänka om. Lagom är bäst! Ska lära mig o nöja mig med det!

Jag hade härliga dagar på Öland, mitt smultronställe. Jag spenderade en härlig vecka i Värmland. Först med mina bröder i Arvika, så mysigt! Sen vidare till min vän som känner mig allra bäst. Laddade batterierna så gott jag kunde, men jag har haft en del huvudbry. Märker att saker som mal i skallen tar energi.

Att ha saker som mal, det tar energi. Känner åter igen att jag behöver tid o tänka. Lyssna på mig själv. Lita på magkänslan. När jag landar i det så brukar jag må bättre. Jag har ju svaren inom mig.

I fredags lades jag åter igen på ett operationsbord. Jag valde att göra något som inte alla vill göra. Jag steriliserade mig. Varför? Jo, jag ville verkligen det. Jag har fyra alldeles underbara barn, jag är 44 år, och vill inte stoppa i mig mer hormoner. Mina graviditeter har varit allt annat än enkla. Jag skulle inte klara en graviditet till. Ni som känner mig minns kanske öroninflammationen som spred sig i halva mitt huvud, som fick opereras bort och jag fick ha rör inopererade bakom örat så de kunde spola i mitt huvud två gånger om dagen - en upplevelse jag inte önska någon. Under tre av fyra graviditeter har jag drabbats av panikångest. Det är heller inget som jag önskar någon. Nej, en graviditet skulle skrämma skiten ur mig, så jag ville verkligen ta mitt ansvar för min hälsa. Dessutom så får jag inte bli gravid efter min magoperation. Är nöjd med mitt beslut och det är tur det då det är oåterkalleligt.

Men nu hoppas jag VERKLIGEN att jag opererats för sista gången!! Nu har jag opererats 7 gånger senaste åren, min kvot borde vara fylld!!

Nu ska jag verkligen försöka njuta mer av livet. Jag har träffat flera underbara vänner under min ledighet. Det har gett en sån underbar energi! Lärt känna nya vänninor och jag har planerat in lite roliga saker i kalendern. Jag behöver det! Känt mig alldeles tom ett tag. Jag känner att jag är så otroligt mycket piggare, har mer energi nu när jag inte har ont.

Det är många saker som jag inte vet hur de ska falla ut, men jag tror att vi alla har våra saker i livet som skaver. Att umgås med sig själv på egen hand är en bra lösning för mig när jag känner att jag inte vet åt vilket håll jag ska. Jag behöver egentid för att hitta rätt väg, få koll på min livskompass. När inte allt blir så som jag önskar o tänker mig, då brukar det hjälpa mig att ge mig tid, lyssna inåt. Känna efter. Lyssna, djupt in, låta tankar och känslor komma. Jag kan vara en baddare på att stänga av, ånga på, inte känna efter. Det kan vara av godo i vissa tillfällen, men gör jag det för ofta och för länge så blir det inte alls bra. Det sliter på mig, både fysiskt och mentalt.

Jag har nog lagt till mig med detta beteende av många olika anledningar. Dessutom nöjer jag mig ofta med små och basala saker och är tacksam för mycket. Jag är stark o kämpar på, men har även svaga sidor. Jag är väldigt känslig när det kommer till issues gällande lilla mig, saker gällande min person, gnäll, irritation, tonläge och ilska. Dessa grejer har jag inte fått lära mig hantera under en sund barndom. Jag fick bara höra väldigt mycket kritik, gnäll, ilska riktad till mig av en berusad mamma. Nej, det är inte synd om mig för det, det är bara ett konstaterande. Jag försöker nu som vuxen hantera detta bättre än jag gjorde då.

Inser att väldigt mycket i mitt liv inte alls blivit som jag tänkt mig. Men jag tror att det är det som är livet. 

Men en sak blev iaf enligt plan - jag sa att jag skulle ha två eller fyra barn - och fyra blev det!

Ett något rörigt inlägg det här känner jag. Men det var ändå skönt att skriva av mig lite. Jag ska lyssna vidare på min inre röst, försöka njuta av dagen och skapa de bästa förutsättningarna jag kan för att må bra. Nu är det min tur!

Likes

Comments

Livet blir i stort sett aldrig som man tänkt sig. Vi är alla lite kontrollfreaks var till mans, kanske just för att det är så mycket vi inte kan kontrollera. Vi låter även mycket av det som händer, som vi inte kan kontrollera styra oss. Som till exempel vädret! Vi svenskar vi älskar väder, bra väder! Skiner solen, då gläds vi och njuter som aldrig förr. Inga moln på himlen - då njuter vi av allt annat oxå. Då ser vi det goda i allt. Tänk om vi kunde göra likadant när det gäller små fina saker i livet, att vi kunde lysa upp lika bra av det?

Allt för ofta sneglar vi åt ett annat håll, vill ha mer, ha nytt, ha bättre, finare, vara snyggare, ha finare hår, mindre rynkor, vara smalare.... ja det kan fortsätta i evighet! Älskar den lilla tecknade filmen där en kille i värsta sportbilen sneglar på killen i en helikopter, en annan person i en vanlig bil ser avundsjukt på sportbilen, killen på moppen vill ha bilen, och han som trampar på cykeln skulle gärna ha en moppe!

Ingen lever det ultimata livet om vi hela tiden ska se på vad andra åstadkommit eller se tillbaka på hur vi såg ut när vi var unga och rynkfria. Det gäller att se det jag själv har, det som är bra och som fungerar. Vara mer nöjd med det jag är och det jag har. Jag tror ingen lever det ultimata livet. Alla har vi saker vi vill ändra på. Men vi har även så otroligt mycket som vi kan glädjas åt och vara tacksamma för.

Jag tänkte på detta härom dagen när jag tänkte på min hälsa. Nu Mår jag så otroligt mycket bättre fysiskt än vad jag gjort på många år. Jag har kommit igen o kan träna. Kan erkänna att jag vissa dagar tagit mig över gränsen då jag velat testa hur långt jag kan nå, men jag har inte pressat magen. Den är jag väldigt rädd om, den kommer vara mitt viktiga stö genom resten av livet, så den tänker jag sköta strikt enligt alla direktiv.

Att kunna sköta de dagliga vardagliga bestyren såsom disk, matlagning, tvätt o städning, utan att få galet ont och bli helt slut efter att ha gjort en av sakerna - det är en gåva jag gläds enormt över.

Jag har en massa saker jag skulle vilja ändra på. Bara om jag ska nämna utseende så finns massor jag gääärna vill göra något åt.. Tycker jag är galet ful utan smink.. Törs knappt se nån i ögonen om jag inte kladdat på mascara o kajal. Minns när vi skulle ha utbildningen med oc-sprayen på Polishögskolan. Då måste man ha oc-spray i ögonen och sedan utföra en massa övningar såsom använda batong, dra vapen, fängsla mm. Det jag oroade mig över då var inte att då oc-spray i ögonen, nä, kag oroade mig mer över att alla skulle tycka att jag var så blev o ful!! Snacka om att ha rätt fokus - not!! Bjuder därför på dessa bilder - självitveckling! Dags o acceptera mig själv kanske?!

Jag vill må bra. Jag vill glädjas åt de små sakerna i livet, njuta av solen, regnet, nära o kära, jobbet, livet och allt därtill. Det är en massa gropar, backar och problem längs vägen, men det försöker jag se som att det gör att jag gläds när jag är på toppen. Precis som när det regnat en hel dag, så vaknar man upp nästa morgon och solen skiner från en klarblå himmel. Då kan man ont enligt annat än glad.

Likes

Comments

Whoop Whoop!! Så känner jag i kroppen nu! Den börjar fatta!! Att jag faktist inte är trasig längre. Kört på med min rehab och de övningarna jag fick sist hos min sjukgymnast. Fick en liten förkylning, men den var inte mycket att oja mig över. Blev tre dagars vila, idag blev det träning med mina övningar igen. Märker att musklerna inte allt är lika spända. De är lugnare och övningarna rullar på. Tänk om det fortsätter så här?! Det skulle vara fantastiskt.

Träffar ständigt människor som är eller har varit sjuka, som kämpar för att komma tillbaka. Det vi alla har gemensamt är att vi omvärderat livet. Vad som betyder något. Vad som är viktigt. Vilken gåva det är att vara frisk.

Jag har så svårt för onödigt gnäll. För människor som bara har sitt eget bästa för ögonen. Som inte ser sin egen del, som struntar i att vara sitt bästa jag. Den svenska jantelagen är jag allergisk emot. Offerkoftor är inte heller klädsamma. Alla kan ju så mycket bättre! Och jag tror verkligen att alla människor skulle må bättre om de sänkte kraven lite. Såg det fina i det lilla. Slutade jämföra sig med andra. Jag menar inte att man ska nöja dig med vad som helst, men vi har alla ett ansvar att själva jobba för det som är bra, att goda saker ska hända, att bemöta varandra så som vi själva vill bli bemötta. Det är så enkelt att lägga skulden på andra när det blir fel. Sen är så klart inte allt ansvar på oss själva, men det skadar inte att man själv försöker vara sitt bästa jag. För sin egen skull.

Många är även ovänner med sig själva. Vi tycker vi är fula, mulliga, dåligt tränade och så vidare. Men se allt fint som vi besitter, det glömmer vi gärna. Vi är alla duktiga på att peppa andra, men glömmer oss själva. Vi fokuserar så mycket på prestation och utseende så vi glömmer det viktigaste, hur vi mår på insidan.

Vi har ständigt dåligt samvete, speciellt som föräldrar. Vi curlar barnen på grund av dåligt samvete o stress. Barnen gör inget hemma och vi stressar ihjäl oss, varken barn eller föräldrar mår bra av det. Tror barnen mår bra av att vara behjälpliga hemma. Hur ska de annars lära sig saker, känna att de behövs o fyller en funktion i sin familj?

Många små tankar som poppar upp, saker som jag pratar med vänner och bekanta om, som vi alla är överens om, men som vi alla har svårt att göra i verkligheten. Men jag tror att om vi bara är medvetna och försöker så är vi på väg. Och som jag alltid tänker när saker ska göras; sätter jag bara igång så är hälften gjort.

Ha en fin dag kära du, och se hur fin o bra du är - du är fantastisk!!

Likes

Comments

Sist jag skrev här så mådde inte kroppen bra. Jag mådde då inte bra på flera plan. Mycket kändes motigt, svårt och jobbigt. Nu har det vänt tillbaka åt rätt håll och med en gång känns livet överlag väldigt mycket lättare att hantera.

Var och träffade en person som inte gav mig särskilt god prognos över huvud taget. Jag skulle aldrig mer kunna springa eller träna hårt var kontentan. Det fick mig lite att tappa hoppet. Men sen har jag tänkt en hel del. Jag har verkligen lärt känna mig själv och min kropp och hur den fungerar under de senaste åren. Jag vet att om jag verkligen lyssnar på kroppen, vad den säger, så borde jag ha en bättre chans att komma tillbaka än det jag fick höra. Sen måste jag säga att jag tror stenhårt på runfeeling och walkfeeling. Det har jag berättat om tidigare i min blogg, men kort sagt, ett väldigt mer skonsamt sätt att gå och springa. Helt enkelt tror jag vi kan mer än vi tror, om vi lyssnar inåt, är snälla med oss själva och jobbar på.

Jag har varit och fått massage och har pressat på lite mer med min sjukgymnastik och stretch. Jag har ökat på med kondition i form av backintervaller; jag springer upp o går ner. Det är det skonsammaste springsättet. Sen stretchat direkt efter passen. Känt att kroppen begär rejäl blodgenomströmning, och då har jag lyssnat och gett den just det. Det har gett sån bra effekt! Så nu har det verkligen vänt. Då känns allt i livet lättare. På alla plan. Visst jag jobbar med att förändra tankebanorna kring andra saker oxå, och det är såååå mycket enklare när kroppen mår bra.

Jag var och träffade min sjukgymnast i veckan som ser enorma framsteg. Visst, höger sida är svagare, och det kommer ta lång tid att korrigera den obalansen om det ens nånsin kommer gå att bli helt jämn igen. Men det är ändå så otroligt mycket bättre nu än innan sista operationen. Fått nya bra övningar som jag kommer utföra så gott som dagligen. Allt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Det är jag värd. Då måste jag vara den som gör jobbet.

Alla har sina duster i livet. Rättvisa är en utopi. Det mesta kan ses antingen som ett hinder eller en möjlighet. Det handlar många gånger om inställning. Alla kan falla, och resa sig.

Har boostat energi med min vän som var här när min stora dotter äntligen kom hem!! Svårt att beskriva hur skönt det är att alla barn är på hemmaplan! Boostat med släkt o familjen, hade en lyckad överraskningsfest för Ebba när hon kom hem. Var helt slut i två dagar efter, men det var det värt!!

Stora delar av min familj är nu på Gotland då en av grabbarna är på hockeycamp. Vi andra är med och stöttar genom att sola, bada, träna, äta o dricka gott - en camp heeeelt i min smak!!

Har tränat mina övningar varje dag. Joggat korta sträckor, och idag joggade jag längsta sträckan på väldigt länge. Och det känns så bra!! Det går att springa!!! Joggar enligt runfeeling och det är meditativt! Sen känner jag mig väldigt lätt i kroppen. Kan tillägga att lilla spåret jag sprang var väääldigt kort så det blev fyra varv. Mötte två gotlandsdamer i varje varv, de sa att jag måste vara en världsmästare så fort som jag sprang!! De kan då aldrig sett en riktig idrottare ens på tv!!

Det är en väldigt härlig känsla och jag njuter av det och tankar energi. Jag vet ju att livet är en resa med raksträckor, upp- o nedförsbackar och en massa stopp här o var. Men det gäller att våga njuta på vägen, se allt som faktiskt är väldigt bra i livet, som ger energi och kraft, och inte låta guppen och uppförsbackarna få min uppmärksamhet allt för mycket. Sen måste vi unna oss att stanna upp, se oss om och njuta av sällskapet och utsikten - det finns så mycket fint längs livets väg!

Likes

Comments

Haft en tuff vecka. Mycket som sker och jag känner mig vilsen, och mitt i allt kommer ryggen och meddelar att den vill oxå vara med o bråka lite - men!! Det hade jag inte alls väntat mig.. Fattar inte varför. Nåt skit är det med mina muskler som bara vill krampa.. Det gör mig förvirrad, ledsen och jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det.

Det händer mycket i livet nu, och jag är allmänt lite vilsen och vet inte hur jag ska hantera alla saker som ligger för mina fötter.Tycker i ärlighetens namn att att det är jobbigt.

Är ändå lyckligt lottad som kan se glädjeämnen i det lilla, det ger mig kraft och energi. Haft en väldigt härlig eftermiddag med min lilla tjej, det skänker mig lycka i det lilla. Vi träffade en väldigt rar granne som hade ryckt strömming. Vi rensade fisken tillsammans och Saga var alldeles till sig. Så mysigt vi hade!

Men musklerna gör sig påminda, de ger mig värk, i rygg, ben, lår och de tar en väldig energi. Jag förstår inte varför, eller, kan jag haft det lite för bråttom? Jag tycker jag kämpar på med att ta ett steg i taget, men inser att jag kanske trots allt går för fort fram.. Jag vet inte.

Haft väldigt många fina och bra dagar fram tills att ryggen började bråka härom dagen. Påminns hur otroligt mycket värk tar på krafter och sinne. Vill så otroligt gärna slippa det!

Ja, bakslag kommer alltid, måtte det bara gå över snart. Och måtte det vara ett bakslag. Ska försöka vila o se vad som händer. Har även varit på en timmes massage idag - underbart!!!! Thaimassage i en timma, två kvinnor som masserade och priset var endast 400kr - dit lär jag återvända! Har även suttit o masserat mig med min hårda boll så jag nästan blir illamående. Men den gör sitt.

Fattar bara inre varför mina muskler måste krampa så mycket hela tiden?!

Jag ska försöka anpassa mig efter läget, det är ju mitt enda vettiga val. Ska även försöka besöka en yrkesperson som jag har väldigt stort förtroende för och se om hon kan hjälpa mig.

Bara att bita ihop. Har ju faktiskt väldigt mycket jag är glad o tacksam för! Som tex så tar min stora tjej sin graduation i morogn och om en vecka kommer hon hem! Längtar!!!

Likes

Comments

Det var ett tag den jag skrev här nu. Jag har haft mycket på många plan känner jag, har känt mig lite bångstyrig, inåtvänd och inte velat skriva o lägga det i ditt knä. Har funderat en hel del på många olika saker. Jag har några mentala resor och beslut att bearbeta.

Jag har någonstans bestämt mig för att nu börja vara den jag verkligen är. En glad, positiv tjej, för det var jag en gång i tiden. När kroppen bråkat och jag haft människor i min närhet som inte mått bra så har jag påverkats mer än jag nånsin vågat drömma om.

Min senaste operation har gett mig kontrollen över kroppen tillbaka. En helt fantastisk upplevelse!! Det hjälper mig massor med att våga se ljust på allt igen.

Förra veckan var jag på mitt första återbesök efter operationen, allt såg bra ut. Var lite orolig då jag några dagar innan hamnade mitt i en händelse där en man fått oväntat hjärtstopp. Då ingen annan kunde HLR så fick jag göra det till ambulansen kom. Blev då orolig för att det läkaren sytt ihop på insidan skulle ha brustit, men så var inte fallet - puh!!

Jag måste ha upplevts som väldigt otålig på återbesöket när jag frågade saker som; när kan jag börja träna, gymma, prova jogga, börja åka radiobil. Han frågade mig då om jag förstått att jag haft totalt träningsstopp fram tills nu. Jag svarade jajamän, han blev då väldigt lättad! Men nu har jag fått börja - i mindre doser. Provat jogga några steg, joggat upp för små backar - och då upptäckt att min kondition är så gott som obefintlig. Det bästa med det är att nu kan det bara bli bättre! Kroppen kändes i övrigt riktigt bra.

I helgen fixade jag till i garaget - det är ju mitt hemmagym. Läkaren ordinerade att första besöket på gymmet, då skulle jag bara dit o titta. Så idag blev det premiär. Älskar när det bränner i musklerna, och det gör det numera med små fjäderlätta vikter, är ju van bra mycket mer! Men även här är utvecklingspotentialen enorm!

Jag får inte göra några magövningar än, förutom de enkla jag fick på sjukhuset. Men i morgon ska jag till min sjukgymnast Sebastian, är så spänd på o se vad han tycker om min kropp nu. Hoppas även på flera bra träningsövningar.

Träning är en stor del av mitt intresse. Inser hur bra jag mår av att röra på mig ordentligt. Jag mår bättre både fysiskt och mentalt. Jag får nu bromsa mig själv väldigt mycket för att inte trycka på för mycket. Tänker långsiktigt, det är mitt nya mantra nu. Jag ska hålla på lång sikt, på alla plan.

Det har blivit många promenader i skogen sista veckorna. Har världens finaste slinga precis där jag bor - lycka! Det är som stora ängar av vitsippor där, man går även längs havet en stor del av promenaden, kan det bli bättre?! När jag går där, då kan jag känna en genuin känsla av lycka o varenda fiber i kroppen. Helt underbart!

Ja nu ska jag tillbaka till mitt forna jag. Jag ska ta med mina lärdomar av denna långa och mödosamma resa. Jag är inte i mål än, är en bit kvar, men jag börjar skymta upploppssträckan där framme. Inga fler operationer i sikte, ingen mer långvarig värk som det är nu, och det ger mig energi att hålla ut ända in i mål.

Jag är så mycket piggare nu. Jag börjar längta efter sociala tillställningar, något som jag innan operationerna knappt klarade av alls. Jag spelar musik högt i bilen igen, sjunger med och njuter.

Tänk va mycket jag har i livet att vara tacksam över!! Nu ska mitt fokus vara att må bra, på alla plan, jag tycker nånstans att jag är värd det.

Längtar efter att få jobba ute på jobbet, men det får jag inte förrän tidigast i September, så för mig betyder det att det blir av i September. Var en heldag på skjutbanan och gjorde repetitionsutbildning på mp5, vårt förstärkningsvapen. Vi stod upp mest hela tiden, och ryggen fixade det galant, den känslan är för mig obeskrivlig. Jag är på väg tillbaka. Nöjd - jag? Jajamän!!

Har anmält mig till polis-SM i innebandy i November - jag är helt övertygad om att jag kommer kunna köra i höst, Längtar!!

Har en bit kvar, men har jag orkat så här långt, då ska jag orka lite till. Man ska inte se i backspegeln, men i detta fallet sneglar jag lite bakåt för att se hur långt jag faktiskt kommit. Jag har gjort resan, alldeles på egen hand, för det måste jag göra, det är en del av resan, att lära känna sig själv och sina styrkor och begränsningar. Jag har fått lära mig att jag klarar av mer än jag trodde, är envisare än de flesta och jag ger sällan upp. Kan vara både bra och dåliga egenskaper, men jag väljer att se det från det ljusa sidan. För det är sån jag vill vara nu.

Kram!!

Likes

Comments

Jag kom tillbaka till jobbet och det var full fart på en gång. Att arbeta halvtid på en tjänst som är svår att hinna med på heltid är en stor utmaning. Har inte varit enkelt att räcka till och prioritera men jag har gjort mitt bästa. Kroppen klarar det fint så att börja arbeta heltid nästa vecka kommer fungera bra.

Är lite smått frustrerande att inte kunna träna... inte lyfta saker, fixa o greja. Träna är det jag längtar mest efter. Sen städa ordentligt - sjukt o längta efter det faktiskt. Jag vill även kunna ge mig ut i trädgården och röja, men ack nej..... Bara att hålla mig i skinnet.

Äntligen varit på Öland - jag fullkomligen älskar att vara där! Lugnet, harmonin, naturen, vindarna - det är magiskt. Att promenera på Hällarna är något jag skulle kunna göra i timmar och njuta av i varje steg. Jag laddade mina harmonibatterier.

Även om jag längtar efter att få röra på mig mer så är det ändå inte svårt att hålla igen en stund till. För jag vore en idiot om jag inte lät kroppen läka, då kommer jag ju hamna där jag var förut, och det vill jag verkligen inte. Det vore en mardröm!! Som jag kämpat för att komma hit.

Det är sååå coolt o hitta grundspänningen så som jag gör nu! Jag är så sjukt förväntansfull att få testa detta ordentligt sen.

Den 3 maj är det dags för återbesök, har gjort en lista med frågor till läkaren. Frågor om när jag får sätta fart med olika saker. Jag är även otroligt nyfiken på vad min sjukgymnast Sebastian kommer göra för iakttagelser gällande min rygg, hållning, fötter o balans.

Tröttmössa och ska krypa isäng. I morgon väntar jobbet, sen måste jag få till en långpromenad, det hjälper verkligen kroppens läkmekanism. Jag känner hur rörelsen jag utför smörjer igång hela mig. Promenader är verkligen otroligt underskattade - gratis vitamininjektion för kropp och själ❤

Likes

Comments