Haft en tuff vecka. Mycket som sker och jag känner mig vilsen, och mitt i allt kommer ryggen och meddelar att den vill oxå vara med o bråka lite - men!! Det hade jag inte alls väntat mig.. Fattar inte varför. Nåt skit är det med mina muskler som bara vill krampa.. Det gör mig förvirrad, ledsen och jag vet faktiskt inte hur jag ska hantera det.

Det händer mycket i livet nu, och jag är allmänt lite vilsen och vet inte hur jag ska hantera alla saker som ligger för mina fötter.Tycker i ärlighetens namn att att det är jobbigt.

Är ändå lyckligt lottad som kan se glädjeämnen i det lilla, det ger mig kraft och energi. Haft en väldigt härlig eftermiddag med min lilla tjej, det skänker mig lycka i det lilla. Vi träffade en väldigt rar granne som hade ryckt strömming. Vi rensade fisken tillsammans och Saga var alldeles till sig. Så mysigt vi hade!

Men musklerna gör sig påminda, de ger mig värk, i rygg, ben, lår och de tar en väldig energi. Jag förstår inte varför, eller, kan jag haft det lite för bråttom? Jag tycker jag kämpar på med att ta ett steg i taget, men inser att jag kanske trots allt går för fort fram.. Jag vet inte.

Haft väldigt många fina och bra dagar fram tills att ryggen började bråka härom dagen. Påminns hur otroligt mycket värk tar på krafter och sinne. Vill så otroligt gärna slippa det!

Ja, bakslag kommer alltid, måtte det bara gå över snart. Och måtte det vara ett bakslag. Ska försöka vila o se vad som händer. Har även varit på en timmes massage idag - underbart!!!! Thaimassage i en timma, två kvinnor som masserade och priset var endast 400kr - dit lär jag återvända! Har även suttit o masserat mig med min hårda boll så jag nästan blir illamående. Men den gör sitt.

Fattar bara inre varför mina muskler måste krampa så mycket hela tiden?!

Jag ska försöka anpassa mig efter läget, det är ju mitt enda vettiga val. Ska även försöka besöka en yrkesperson som jag har väldigt stort förtroende för och se om hon kan hjälpa mig.

Bara att bita ihop. Har ju faktiskt väldigt mycket jag är glad o tacksam för! Som tex så tar min stora tjej sin graduation i morogn och om en vecka kommer hon hem! Längtar!!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det var ett tag den jag skrev här nu. Jag har haft mycket på många plan känner jag, har känt mig lite bångstyrig, inåtvänd och inte velat skriva o lägga det i ditt knä. Har funderat en hel del på många olika saker. Jag har några mentala resor och beslut att bearbeta.

Jag har någonstans bestämt mig för att nu börja vara den jag verkligen är. En glad, positiv tjej, för det var jag en gång i tiden. När kroppen bråkat och jag haft människor i min närhet som inte mått bra så har jag påverkats mer än jag nånsin vågat drömma om.

Min senaste operation har gett mig kontrollen över kroppen tillbaka. En helt fantastisk upplevelse!! Det hjälper mig massor med att våga se ljust på allt igen.

Förra veckan var jag på mitt första återbesök efter operationen, allt såg bra ut. Var lite orolig då jag några dagar innan hamnade mitt i en händelse där en man fått oväntat hjärtstopp. Då ingen annan kunde HLR så fick jag göra det till ambulansen kom. Blev då orolig för att det läkaren sytt ihop på insidan skulle ha brustit, men så var inte fallet - puh!!

Jag måste ha upplevts som väldigt otålig på återbesöket när jag frågade saker som; när kan jag börja träna, gymma, prova jogga, börja åka radiobil. Han frågade mig då om jag förstått att jag haft totalt träningsstopp fram tills nu. Jag svarade jajamän, han blev då väldigt lättad! Men nu har jag fått börja - i mindre doser. Provat jogga några steg, joggat upp för små backar - och då upptäckt att min kondition är så gott som obefintlig. Det bästa med det är att nu kan det bara bli bättre! Kroppen kändes i övrigt riktigt bra.

I helgen fixade jag till i garaget - det är ju mitt hemmagym. Läkaren ordinerade att första besöket på gymmet, då skulle jag bara dit o titta. Så idag blev det premiär. Älskar när det bränner i musklerna, och det gör det numera med små fjäderlätta vikter, är ju van bra mycket mer! Men även här är utvecklingspotentialen enorm!

Jag får inte göra några magövningar än, förutom de enkla jag fick på sjukhuset. Men i morgon ska jag till min sjukgymnast Sebastian, är så spänd på o se vad han tycker om min kropp nu. Hoppas även på flera bra träningsövningar.

Träning är en stor del av mitt intresse. Inser hur bra jag mår av att röra på mig ordentligt. Jag mår bättre både fysiskt och mentalt. Jag får nu bromsa mig själv väldigt mycket för att inte trycka på för mycket. Tänker långsiktigt, det är mitt nya mantra nu. Jag ska hålla på lång sikt, på alla plan.

Det har blivit många promenader i skogen sista veckorna. Har världens finaste slinga precis där jag bor - lycka! Det är som stora ängar av vitsippor där, man går även längs havet en stor del av promenaden, kan det bli bättre?! När jag går där, då kan jag känna en genuin känsla av lycka o varenda fiber i kroppen. Helt underbart!

Ja nu ska jag tillbaka till mitt forna jag. Jag ska ta med mina lärdomar av denna långa och mödosamma resa. Jag är inte i mål än, är en bit kvar, men jag börjar skymta upploppssträckan där framme. Inga fler operationer i sikte, ingen mer långvarig värk som det är nu, och det ger mig energi att hålla ut ända in i mål.

Jag är så mycket piggare nu. Jag börjar längta efter sociala tillställningar, något som jag innan operationerna knappt klarade av alls. Jag spelar musik högt i bilen igen, sjunger med och njuter.

Tänk va mycket jag har i livet att vara tacksam över!! Nu ska mitt fokus vara att må bra, på alla plan, jag tycker nånstans att jag är värd det.

Längtar efter att få jobba ute på jobbet, men det får jag inte förrän tidigast i September, så för mig betyder det att det blir av i September. Var en heldag på skjutbanan och gjorde repetitionsutbildning på mp5, vårt förstärkningsvapen. Vi stod upp mest hela tiden, och ryggen fixade det galant, den känslan är för mig obeskrivlig. Jag är på väg tillbaka. Nöjd - jag? Jajamän!!

Har anmält mig till polis-SM i innebandy i November - jag är helt övertygad om att jag kommer kunna köra i höst, Längtar!!

Har en bit kvar, men har jag orkat så här långt, då ska jag orka lite till. Man ska inte se i backspegeln, men i detta fallet sneglar jag lite bakåt för att se hur långt jag faktiskt kommit. Jag har gjort resan, alldeles på egen hand, för det måste jag göra, det är en del av resan, att lära känna sig själv och sina styrkor och begränsningar. Jag har fått lära mig att jag klarar av mer än jag trodde, är envisare än de flesta och jag ger sällan upp. Kan vara både bra och dåliga egenskaper, men jag väljer att se det från det ljusa sidan. För det är sån jag vill vara nu.

Kram!!

Likes

Comments

Jag kom tillbaka till jobbet och det var full fart på en gång. Att arbeta halvtid på en tjänst som är svår att hinna med på heltid är en stor utmaning. Har inte varit enkelt att räcka till och prioritera men jag har gjort mitt bästa. Kroppen klarar det fint så att börja arbeta heltid nästa vecka kommer fungera bra.

Är lite smått frustrerande att inte kunna träna... inte lyfta saker, fixa o greja. Träna är det jag längtar mest efter. Sen städa ordentligt - sjukt o längta efter det faktiskt. Jag vill även kunna ge mig ut i trädgården och röja, men ack nej..... Bara att hålla mig i skinnet.

Äntligen varit på Öland - jag fullkomligen älskar att vara där! Lugnet, harmonin, naturen, vindarna - det är magiskt. Att promenera på Hällarna är något jag skulle kunna göra i timmar och njuta av i varje steg. Jag laddade mina harmonibatterier.

Även om jag längtar efter att få röra på mig mer så är det ändå inte svårt att hålla igen en stund till. För jag vore en idiot om jag inte lät kroppen läka, då kommer jag ju hamna där jag var förut, och det vill jag verkligen inte. Det vore en mardröm!! Som jag kämpat för att komma hit.

Det är sååå coolt o hitta grundspänningen så som jag gör nu! Jag är så sjukt förväntansfull att få testa detta ordentligt sen.

Den 3 maj är det dags för återbesök, har gjort en lista med frågor till läkaren. Frågor om när jag får sätta fart med olika saker. Jag är även otroligt nyfiken på vad min sjukgymnast Sebastian kommer göra för iakttagelser gällande min rygg, hållning, fötter o balans.

Tröttmössa och ska krypa isäng. I morgon väntar jobbet, sen måste jag få till en långpromenad, det hjälper verkligen kroppens läkmekanism. Jag känner hur rörelsen jag utför smörjer igång hela mig. Promenader är verkligen otroligt underskattade - gratis vitamininjektion för kropp och själ❤

Likes

Comments

Idag är det en månad sen jag opererades. I morgon ska jag börja jobba på halvtid. Känns som det var evighet sen jag var där. I fredags önskade jag att jag bara kunde kasta mig i bilen och åka till jobbet och hjälpa till. Är så otroligt stolt över mina kollegor och det jobb de utfört. Vårt arbete kommer fortsätta långsiktigt är jag övertygad om.

Jag är stolt över att vara svensk. Och jag hoppas att vi alla kommer kunna differentiera och inte tro att alla som kommit hit och är muslimer är detsamma som terrorist. Jag jobbar med en alldeles fantastisk muslimsk kvinna som kommit hit och flytt från sitt gamla hemland. Hon är numera svensk, som jag. Det är få jag känner som är så varm, generös och kärleksfull som hon är. Jag är så otroligt glad för att jag fått lära känna henne och numera ha henne som min vän.

Tror och hoppas att regeringen tar sitt ansvar och nu verkligen förstår att Sverige nu behöver fler poliser, högre löner och mycket annat.

Inser att mitt fokus nu kommer få vara att jag måste ta det lugnt och fokusera på det når jag väl ska börja jobba. Jag vill så gärna vara tillbaka på banan till fullo nu. Men jag måste vara tålmodig och tänka långsiktigt. Blir halvtid i två veckor, sen kör jag på heltid igen. Väntar på at tbli kallad på återkontroll, för så som det är nu så har jag ingen egentlig koll på vad jag egentligen får göra. Men jag tänker att så länge jag inte hör något så får jag hålla mig på mattan.

Ja i morgon är det dags igen, längtar faktist och hoppas att jag kan bidra på bästa sätt att finnas där för vårt fina, vackra Sverige. Tillsammans är vi starka!

Likes

Comments

Måste bara säga att jag är så enormt glad och rik på ett så bra sätt. Jag har de allra finaste människorna i mitt liv!!

Mina vardagar har jag spenderat med min otroligt fina vän som kämpar på sin resa med cancern - fuck cancer!! Känns så otroligt bra att vi kan ses på dagarna, prata, rehabpromenera och bara finnas där för varandra - det är så skönt! Min resa med operationer börjar närma sig ett slut och hennes har just börjat. Hon är en fantastisk människa och jag kommer göra ett jag kan för att finnas där för henne.

Jag har även träffat massa härliga vänner under dessa veckor, och det gör mig så glad! Flera fina vänner har kommit förbi, mina rara kollegor har varit här och jag har pratat med flera per telefon. Jag har mött fina vänner i innebandyhallen, några säger "hör av dig om du behöver hjälp" och jag vet att de verkligen menar det och det är ju så otroligt fint!! Träffat kollegor o ätit mat, så mysigt!

Idag mötte jag härliga före detta grannar och jag blev sååå glad! Så fina, fina de är. Längtar redan tills vi ska ta ett glas vin tillsammans.

Jag har även de bästa barnen! De är så fina! Det har nog varit så tufft för dem med en mamma som alltid är sjuk.... Nu hoppas jag verkligen att jag ska komma tillbaka. Bli den bästa mamma jag kan vara. Har faktiskt så otroligt jobbigt med bilden av mig själv, att jag inte varit så bra mamma, att jag varit trött, haft ont, inte orkat som jag borde... Det plågar mig faktiskt väldigt mycket. Men jag har gjort så gott jag kunnat. Njuter i varje samvaro med barnen. Att fika o sitta o småprata är ju toppen! Känner likadant för mina andra anhöriga o vänner. Jag har varit i så dåligt skick att jag inte varit densamma, inte orkat på samma vis. Jag vill tillbaka till mitt gamla jag.

Var bara tvungen att ta med bilder på mina väldigt fina barn! Först är det sonen in action! Sen är det min sessa som just fyllt 17 år. Så är det lillsessan som var överlycklig när hon fick följa med till mammas jobb. Sist men störst så är det min lilla amerikanska! Så stor hon är nu! Fick denna bild från henne härom dagen när hon var på bal. Visst är de så fina! Ni gör mig så stolt!!

Idag har jag även ätit middag med bästa laget efter en storvinst i säsongens sista match. En sån härlig skara!! Blir så glad för att få vara en del i gemenskapen och laget. Tack tjejer - så stolt jag är över er alla!!!

Ja idag är jag fylld av värme till alla härliga människor i mitt liv! Ni förstår inte hur värdefulla ni är för mig❤

Ja kroppen då? Jo tack! Den läker på bra. Jag går och går. Rör jag mig inte så känner jag att magen svullnar, då spänner det o gör ont. Då känner jag att jag måste röra på mig. Korsetten tycker jag är jobbigast på natten, annars känner jag att jag vant mig vid den. Jag börjar dock bli lite rastlös, vill ju så mycket! Prova kroppen, känna hur det blivit. Men jag håller på mig. Tänker långsiktigt, tänker sköta detta på bästa sätt. Vill att det ska bli så bra som möjligt.

Måste bara säga att jag tror att det blivit fantastiskt bra! Känner nu att jag hittar grundstödet, blir bättre o bättre för var dag, blir nästan euforisk!! Upplever att jag är rakare i kroppen. Att jag går mer korrekt nu. Fick så ont i ena foten när jag började gå, den fot jag gått så fel på innan operationen. Nu är det onda borta. Tror den behövde komma in i det nya bara, och jag tror att det nya är mycket bättre. Jag upptäcker varje dag saker som gör att kroppen verkar må bättre av denna operation! Känns som en gåva! Jag håller på att lära känna mig själv på nytt, en otroligt spännande bekantskap ändå. Vi lovar varandra att vi ska ta väl hand om varandra, min kropp o jag. Jag ska äta bra, träna på ett bra sätt och vila när jag behöver. Min kropp lovar mig att meddela mig om jag gör något som den inte vill. Vi ska lyssna på varandra. Jag tänker att ryggen o jag lyckades, nu är det bara resten av kroppen kvar!!

Likes

Comments

Idag var det dags att få hjälp och ta bort alla bandage och se om de resorberande stygn släppt. Jag brukar inte vara harig, men det kändes lite övermäktigt o kolla läget själv. Att göra det på andra, ingen fara, på mig själv, läskigt! Så jag begav mig till vårdcentralen. Måste bara säga Wow!! Kan meddela att min läkare, han måste haft en femma i syslöjden! Grym helt enklelt! Så fint ärr!! Nej, jag tänker inte ta en bild, lite olägligt ställe.. Alla stygn hade släppt och sköterskan var mäkta imponerad av både sy-konst och läkekött. Goda nyheter!!

Skönt o bli av med plåster, det har ju kliat som attan!! Korsetten tyckte jag var jobbig i början, men sen har jag nog vant mig tycker jag. Vissst erkänner, den skaver och har till o med fått skavsår, men det går bra.

Jag tror att mina promenader och det jag stoppat i mig faktiskt verkligen varit bra för min läkeprocess. Jag är ute o promenerar varje dag, det gick inte fort i början men det ökar lite för var dag. Går flera gånger, beroendeframkallande! I det här vädret är det ju inte ens jobbigt! Det ger så mycket på många plan. Sen äter jag väldigt mycket grönsaker o frukt, och jag äter ca 6-7ggr per dag, lite och ofta.

Förkylningen som plågat mig mig, ja den gav sig när jag började hälla i mig stora koppar te. Så skönt!!

Allt detta goda till trots så är det långtråkigt emellanåt. Känns lite ensamt... Beror nog på många olika saker. Jobbar ju och är då omgiven av många människor. Jag tränar o spelar innebandy, i ett underbart lag. Jag har alltid varit mycket med mina barn, men jösses, de börjar bli stora nu, så att bara hänga med mamma är ju inget de föredrar, förutom mitt lilla vitaminpiller, vilket är lovely.

Tror det är nyttigt att vara ensam ändå. Detta är ju på övergående. Så jag tänker unna mig o njuta av det. Alla underbara människor i mitt liv är ju bara ett samtal bort, vilket är sååå härligt! Sen hör både vänner o kollegor av sig, det betyder mer än alla anar!

Jag har mått dåligt av o till i mitt liv, och de tillfällen jag mått som sämst, då har jag varit tvungen att inse att styrkan och ändringen måste komma från mig, mitt inre, mina tankar, men med bra stöd av de som orkar hjälpa. Jag har varit otroligt lyckligt lottad då jag alltid haft turen att träffa på de bästa människorna längs min brokiga väg. Men jag har även varit väldigt ensam i många perioder, och då insaåg jag att jag är den som måste styra mitt liv. Och det gör jag så gott jag kan.

Likes

Comments

måste bara säga att dagarna går väldigt fort! Jag har redan rutiner för mitt rehab. Försöker dessutom njuta av att vara ledig, men jag har lite svårt att inte göra någonting, så det är en utmaning.

Jag är morfinfri och äter inte mycket alvedon heller - lycka! Däremot bråkar förkylningen med mig fortfarande. Men tursamt nog så hostar jag inte, och känner jag att jag behöver nysa så prustar och frustar jag för att det sk gå över - för nysa - det skulle göra skitont!!

Mitt rehabprogram ska göras 3-5ggr per dag. Sen ska jag gå mycket, eller cykla på motionscykel på väldigt lätt motstånd. Nu när våren gläntar på dörren så promenerar jag och hoppas över cykeln. Känner att jag nu går annorlunda! Tror det är bättre att gå som jag gör nu. Fötterna är inte utställda, och då är jag inte lika hjulbent. Whoop Whoop!

Ska bli väldigt spännande och se hur allt blir sen, med träning, hållning och snedställningar.

På torsdag ska jag till vårdcentralen och ta bort alla bandage o se så att stygnen släpper. Korsetten är på 24/7, och har lyckats få skavsår av den på ena höftknälen. Dessutom kliar det, men det beror nog på att det läker, så jag ser det som ett gott tecken. Jag är fortfarande svullen på magen, men det har gått ner. Vissa dagar har det verkligen spänt av svullnaden, försökt röra på mig då o hoppas att det hjälper.

Lite jobbigt är det att jag inte får bära något - fast det kanske är bra! Annars hade jag säääkert farit runt här o fixat lite för mycket. Har så fin hjälp runt mig med allt, så alla saker löser sig så bra! Tack alla, speciellt Magnus som var här o fixade massor i helgen.

Jag kommer klara detta, det kommer bli bra, så måste det bli.

Idag har jag tänkt på min vän hela dagen. Hon har opererats idag. Håll tummarna för henne, det gör jag. Hon har en lång resa kvar, som vi ska hjälpa henne att göra. ❤

Dessa två raringar är mina två små älsklingar. De håller mig sällskap och de gör mig så glada. Det som är så roligt är att de verkligen börjat bli bästa vänner. De myser, leker och stojar med varandra. Det är lycka att växa upp med djur. Har alltid önskat att jag kunde låta mina barn växa upp på landet, men så ble det inte, men vi har iaf haft en massa djur; hundar, kaniner (de blev alldeles för många!!), häst och sköldpadda. Men ni vet hur det är med djur o barn, det är vi vuxna som får ha ansvaret. Som tur är så är Lakrits den snällastes hund jag haft och nånsin träffat. Så tacksam för att han finns i vår familj❤

Ja dagarna trillar på. Njuter av att solen kilar fram, våren står för dörren och det är det bästa jag vet!

Likes

Comments

Denna gången har jag fått ett nytt morfin, märker att jag får biverkningar av den nya sorten... magen blir orolig, likaså jag. I morse blev jag plötsligt kallsvettig och kände det som jag höll på att svimma.. Fick slänga mig på soffan.

jag har känt det redan tidigare. Magen har varit orolig, och jag har ju vaknat o varit helt uppe i varv, känslor av ångest men som jag faktiskt lyckats trycka undan. Sen sjukt dimmigt trött i skallen.

Jag tror det är det långtidsverkande morfinet som bråkar med mig. Så igår kväll så tog jag inte något. Vaknade dock, lugn men hade ont, så då gick jag upp och tog det snabbverkande morfinet istället, det som jag även fick utskrivet när jag stelopererade ryggen. Det fungerade finfint så jag somnade gott om igen. I morse när jag vaknade var det dags för mediciner igen, så då vågade jag mig på att knapra i mig det långtidsverkande morfinet. En dryg timme senare kom kallsvettningarna o yrseln, så jag tror att det är dessa pillren som spökar till min tillvaro. Har bestämt mig för att sluta med dem. Har andra långtidsverkande tabletter sen förra årets operation som jag tror jag ska våga byta till. Eller så kör jag på det snabbverkande bara.

När jag bara är - så som jag är just nu, då hinner jag verkligen tänka massor. Mest handlar tankarna om saker jag vill göra. Har bestämt mig för att göra en liten lista över saker jag vill göra - inga måsten utan saker som jag tror gör att jag blir mer tillfreds med saker och ting. Ska bli en rolig resa att göra dessa saker. Några grejer kommer nog sticka lite i ögonen på andra, men det gör jag ju tydligen redan, så det bryr jag mig inte ett dugg om. Jag ska våga blomma ut mer har jag tänkt mig! Våga mer. Jag ska inte bry mig så mycket om vad andra eventuellt tycker om mig - även om jag tycker att redan kommit en bra bit på vägen. Blir en spännande resa hoppas jag!

Jag vill njuta mer av livet. De senaste fem-sex åren har varit enormt tuffa i mitt liv. De har verkligen satt mig på prov på alla plan. Många delar hos mig har kommit i skymundan, jag har tappat en hel del på vägen och orken har varit allt annat än god. Främst har det varit en tuff resa rent fysiskt med fem operationer, mycket värk och smärta och ren orkeslöshet. Mentala resan har varit nästan lika jobbig. Jag har fått omvärdera min bild av mig själv och jag kämpar nu för fullt för att komma tillbaka. På alla plan.

Jag tror att alla runt mig även sett att jag ändrats. Jag bara hoppas att de inte tappar tron på att jag finns kvar här inne. Jag har säkert fått vissa förändringar permanentade, men jag tror ändå att vissa ändringar är av godo. Det jag saknar mest är min energi och all samvaro med goda vänner. Jag är egentligen en väldigt social prick som trivs o goda vänners lag, men sista åren har jag dragit mig undan, på grund av allt, men nu vill jag gärna socialisera mer framöver när jag är på benen igen. Så varmt välkommen hit - min dörr är alltid öppen för mina vänner!

Likes

Comments

Det är verkligen en kontrast att gå från full fart till att inte gör någonting. Märker det framför allt i skallen!! Jag är ofta i farten, gör många saker, gärna på en o samma gång. Jag har faktiskt skurit den väldigt mycket, så jag är på rätt väg. Känns bra! Förstår nu att jämnvikt är något jag faktiskt kommer eftersträva i fortsättningen. Träna - vila, gråta - skratta, prata - lyssna, ge och ta. Yin o yang - det är inte så dumt ändå!

Dagarna bara försvinner, det går så fort! Och det blir bättre i kroppen för var dag. Tror att ryggen kommer bli så glad över vad som nu åtgärdats i min kropp. Känns som att jag nu har ryggen i rätt läge utan att behöva kämpa, ta i med musklerna. Är det så som jag tror och som det känns så är det i det närmaste ett mirakel!! Tycker lite att det är min tur nu, min tur med lite medflyt, medgång och att saker ska få gå lite lätt.

Jag passar på att njuta av dessa dagar, har ju inget annat för mig! Passade på att göra en ansiktsmask vid brasan i morse. Jag är ju helt uttorkad i hud o hår efter allt bakteriedödande medel som jag tvagat mig med. Dessutom är jag sjukt blek o glåmig efter en mörk vinter, men så är det nog flera som känner tror jag. Det jag verkligen skulle vilja göra är att gå till frisören och få lite slingor o lyster - för nu känner jag mig faktiskt gräslig! Men ekonomin säger att det får snällt vänta. Så krämen i ansiktet var iaf lyx! Tack Åsa för det! Fick även leverans av goda frukter o grönsaker. Lyckades dessutom med min telepati - semlor levererades - mums!! Tack Magnus!!

Jag har även skapat ett lugn på jobbet tror jag. Är väldigt ambitiös, arbetsglad och vill alltid göra mitt bästa. Känt ett visst motstånd att jag i nya organisationen hamnade på den position jag gjorde, så innan operationen valde jag att kliva av chefsrollen. Jag kanske är lite för mycket för vissa, man kan ju inte vara omtyckt av alla, men jag vet att de flesta på jobbet faktiskt uppskattar mig som person, kollega och chef och det gläder mig massor. Jag känner mig väldigt tillfreds med mitt beslut även om det är lite vemodigt.

Har även i ärlighetens namn en viss oro i kroppen. Kan inte riktigt sätta finger på vad det kommer från. Har drömt och vaknat i ett ryck nu i två nätter och varit helt uppe i varv, men jag har lyckats stävja det ganska direkt. Även känt av det under eftermiddagen, oro i magen... Kan vara så enkelt att det är det nedrans morfinet som gäckar mig.. usch! Har iaf redan dragit ner dosen genom att ta bort allt snabbverkande morfin. Men som det sägs, det gör ont när knoppar brister, och jag hoppas att det är min tur att blomma ut nu...

Lite roligt med snapchat! Sminket är på, näsan utsmyckad och det är bara rockiga kläder och cool frisyr som saknas! Känner lite att jag nu ändå håller på o fixa till mig, en liten make over som pågått ett bra tag nu. Fortsätter det så här så blir jag farlig!! Okej - farlig var nog att ta i - men stark - det garanterar jag att jag kommer bli om detta fortgår. Whoop Whoop!!

Likes

Comments

Känslan av att komma hem är ju alltid härlig, och denna gång kändes det extra bra. Så sjukt tacksam! Jag hade svårt o somna, det var nog för tyst o ensamt. Vaknade och fick knapra morfin, sen sov jag mycket bättre. Vaknade tidigt, pillerdags igen, har haft ganska ont måste jag erkänna.

Det var ljuvligt att äta ordentlig mat igen! Sånt jag gillar. Känner mig inte så hungrig men det kan ju bero på att jag har en åtsittande korsett på. Sen är jag svullen, har ont o knaprar morfin och annat. Men jag äter då jag vet att kroppen jobbar för fullt.

Min storebror o hans fru kom och pysslade om mig. De är så rara! Fyllde kylen med mat, så tacksam! Innan de kom hann jag sitta lite i solen - ljuvligt - våren är på gång!

När kvällen kom så kände jag mig inte alls i form, mellokväll o allt! Snorig var jag, prova o snyta dig utan o spänna magen - omöjligt! Satt här ensam, trött o vilsen.. Mina stora barn var hos vänner, och lilla sessan hos sina gudföräldrar som gärna ville ge mig lite återhämtning.. Nä detta gick inte! Då jag har de bästa vännerna i världen så behövde jag inte vara ensam längre. Jag blev hämtad och fick äntligen återförenas med min lilla tjej, som blev alldeles överlycklig när jag staplade in. Gullungen, hon grät nästan och sa så många vackra saker om mig att mitt hjärta nästan sprack. "Detta är den mest fantastiska dagen i mitt liv nu när du är här igen - världens bästa mamma!" Kärlek!!

Blev ännu en natt då jag var tvungen att ta extra morfin. Bara att göra det tänker jag. Annars blir det ingen vila och återhämtning.

Det har varit så skönt idag. Jag lyckades ta en liten kort kort promenad med gladaste sällskapet. Har svårt att vara helt rak i kroppen, att sträcka på mig, men i slutet av promenaden gick det faktiskt. Är väldigt trött men orkar ändå vara uppe o röra mig ordentligt. Idag tog jag min första dusch, det tog på krafterna, men det var det värt. Tycker det går riktigt bra! Maddis har tvättat, städat, bakat, lagat mat o badat lillasyster - hon är heeelt fantastisk!! Hon har ett hjärta av guld❤

Trött som attan men tacksam som få. Fortsätter det så här så blir detta väldigt bra!

Likes

Comments