View tracker

Gymnasie, Vardag

Jag har inte varit aktiv på senaste tiden eftersom jag har varit helt slut.

Jag gick in i en depression och var nära på att gå in i väggen. Jag var nära på att ge upp på allt. Så jag bestämde mig från att vila från bloggen och fokusera på skolan och på familjen. Skolan var svårast att ha hand om, men jag är så stolt över att jag gick ut med så pass höga betyg som jag gjorde och att jag sökte till den skolan som jag tror passade mig bäst. Jag gick ut 9:an med 302.5 i merit samt så blev jag årets kamrat. Jag hade sökt till St:a Ragnhilds gymnasium, där jag nu trivs väldigt bra.

Depressionen lättade under sommaren, men nu är den tillbaka... Det blev så mycket som hände i slutet av sommaren tills nu. Pappa ansökte om ensam vårdnad, Rasmus sa att han inte älskar mamma eller Ronja(hund) för att de slår honom. Jag gick till en diakon och pratade om det, hon gjorde en anmälan, mamma blev förbannad på mig (surprise, surprise). Så den senaste tiden har bara varit kaos....

Men har i varje fall hittat någon att prata med, så det går framåt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Personligt, Vardag

Jag har alltid varit den som bryr mig om alla andra, jag har blivit uppfostrad på det sättet. Att mitt mående inte har varit viktigt, att jag inte är värdig något. Och det har aldrig släppt. Men jag har inte längre energi att ständigt hjälpa andra, men hjälper jag inte andra mår jag dåligt. Jag får skuldkänslor och känner mig självisk som bara tänker på mig själv.

Jag försöker att släppa detta men det går aldrig, jag har min familj och mina vänner som alltid behöver mig. Som alltid behöver hjälp. Men jag orkar inte längre.

Likes

Comments

View tracker

Vardag, Personligt

Jag är helt slut, all min ork är borta och jag kan inte längre fokusera....

Det känns som att allt bara går i en neråtgående spiral, men äntligen har jag gått till BUP. Jag har fått medicin så att jag kan sova, sen så har jag fått en samtalskontakt som jag ska träffa på fredag. Det känns bra att jag äntligen får hjälp. Men jag är ändå orolig för jag är rädd att jag få diagnoser eller fler mediciner.

Likes

Comments

Min historia, Personligt

Något som jag har haft väldigt svårt med sen många år tillbaka är att säga nej nät någon behöver hjälp. Det gick så långt att jag glömde bort att ta hand om mig själv och jag fokuserade bara på att alla andra skulle ha det bra.

I och med att jag glömde bort mig själv slutade jag att tänka på hur jag mådde och hur mycket jag orkade. Jag kände aldrig riktigt efter. Tills en dag när allt bara slog mig och jag sov bort en hel helg. Tröttheten bara slog till och man kunde inte få kontakt med mig.

Jag har fortfarande svårt att säga nej, men jag har en pappa som bromsar mig och dessutom har jag blivit bättre på att känna efter vad det är som jag orkar

Likes

Comments

Personligt

Lite så känner jag nu...

Det känns som att allt jag gör är fel, och jag orkar inte längre kämpa. Jag vill kunna göra något bra, men all min ork är borta...

Sen så har vi det här med gymnasieval. ... Jag vill läsa Naturvetenskap för att kunna vidareutbilda mig till kirurg, men som det ser ut idag så kommer jag aldrig att orka det... Så då lutar det mot att jag kommer läsa Resturang och livs inriktning bageri och konditori. Men om jag väljer den inriktningen känns det som att jag väljer bort min stora dröm.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra.

Likes

Comments

Personligt, Vardag

Jag harr träffat en läkare på Mottagningen för Unga, det var egentligen tänkt att jag skulle gå på BUP men i och med att jag nyligen har fyllt 16, blev det Mottagningen för Unga. Men jag blev väldigt fundersam eftersom läkare var väldigt snabb på att ge mig tabletter för min sömn. Jag medger att jag sover väldigt dåligt, men hon känner inte mig eller vet vad jag behöver, inte ens jag vet vad jag behöver.

Jag tar en tablett två timmar innan jag ska lägga mig och jag somnar jätte bra och sover bra. Men när jag sen vaknar på morgon är jag trött hela dagen, även fast jag har sovit i ca 9 timmar.

Så jag tar inte tabletten varje kväll på grund utav att den gör mig trött dagen efter, men även för att jag är rädd att hamna i ett beroende. Jag har nämligen lättare, liksom många andra med missbrukande föräldrar, att fastna i ett beroende. Detta har lett till att jag väldigt sällan, nästan aldrig, äter alvedon eller dylikt

Likes

Comments

Vardag, Personligt

​Just nu känns allt tomt och för jävligt. Jag orkar inte med någonting, jag försöker pressa men kroppen och huvudet ger bara upp. Jag vill kunna orka mer, jag vill vara normal även om det så bara vore för en dag. Men det fungerar inte med mig, tankarna springer iväg och försvinner. Jag kommer "ihåg" saker som jag inte vet om de är sanna eller ej. Det är bara ett enda stort kaos...

Likes

Comments

Vardag

​Nu ska jag snart dra i väg till högmässan i våran kyrka och efter det ska jag åka skridskor med några kompisar från kyrkan. Det ska bli skönt att komma ifrån hemmet, bara ha roligt och slippa tänka. För att tänka är något jag gör hela tiden, jag tänker på saker som kommer eller kan hända. Jag blir stressad över det och då slutar jag göra mina läxor och börja tänka mer, detta blir alltså en ond cirkel. 

Jag vill kunna vara fri från mina tankar och kunna leva i nuet men jag har aldrig kunnat göra det. Jag har alltid tagit hand om mina syskon och mamma. Jag har alltid tänkt framåt i tiden och den vanan är svår att bryta...

Likes

Comments

Min historia

Under den senaste tiden har jag varit helt borta, jag glömmer saker som jag egentligen borde komma ihåg.

Jag har inga minnen från högtider, eller födelsedagar. Jag minns inte en vad som hände i julas. Är det konstigt, att min hjärna stänger av sig? Jag vill minnas men ändå inte, för jag vet att samtidigt att sanningen kan såra mig.

Jag är uppvuxen med en mor som är en alkoholist, hon var så påverkad att hon lät en 9 åring ta hand om hushållet. Jag fick ta hand om småttingarna men även min storebror, se till att de åt, duschade, borstade tänderna, jag fick natta dem och förklara för en 4 åring varför mamma inte kunde göra allt detta. Jag fick även se till att alla kom till skolan och dagis i tid. Jag var helt slutkörd som 9 men ingen såg det och jag fortsatte kämpa. Det tog lång tid innan jag kunde berätta för någon om vad som hände hemma.

​Det här är jag, 8 år. Här hade alt bara börjat, för vem hade kunnat förutspå vilket helvete jag skulle gå igenom, vilka demoner jag skulle möta. Ingen hade heller kunnat förutspå att denna tjej skulle kunna gå från dåligt självförtroende till en stark ung kvinna som trots all skit aldrig gav upp. 

Jag är stolt över vilka förändringar jag har gjort bara det senaste året.

Likes

Comments

Vardag

​Hej, jag heter som sagt Åsa, och detta är min nya blogg. Jag kommer att skriva om allt som rör sig i mitt huvud. Men inläggen kommer inte att vara regelbundna eller liknade och jag kommer inte att be om ursäkt för det. Jag har inte varit på topp det senaste året, och det dröjer nog innan jag blir 100% igen. Men jag kämpar och jag tänker aldrig ge upp.

Likes

Comments