View tracker

Det var runt 2013. Då mådde jag som sämst, jag satt med så negativa tankar att jag vill avsluta mitt kapitel här i livet, Att man va nere i så mörka tankar och inte kunna känna hopp eller ha ett mål framför sig för att ens kunna ta ett steg, Att kunna ta ett andetag. Man hade verkligen inga framtidsplaner så man tänkte - Jag ger detta till nyår, Blir saker o ting inte bättre då så avslutar jag detta. Man orkar inte hur mycket som helst trodde jag då...

Men efter en lång period så hände någon inom mig, en inre glöd kan vi säga, Jag bröt ihop och grät o grät i luren i samtal med mitt "stöd", Dagar därefter så trillade en pollett ner (efter jag fyllde år runt maj). Började se saker i ett nytt perspektiv, men andra ögon - Slags nytt sätt att se, höra o känna saker. Jag började Dra mig ur ifrån allt gammalt skit man har haft runtom sig, Inte bara drogerna men personer, drama, lögner och så vidare. Vecka för vecka o dag för dag gick det och mindre o färre människor och problem hade jag. Man kunde ta ett djupt andetag och känna att ingen är nära mig för att kunna ta min energi ifrån mig. Det kändes som jag hade fått vingar, En ryggsäck med sten hade försvunnit från axlarna.

Jag var fortfarande isolerad med en dålig vana att vända mig till drogerna - Jag va ensam i flera månader, åt inget. Jag hade ju ingen att prata med, visst det var bra att ta bort alla energitjuvar och så men skapade inte direkt nya relationer med folk. Det ledde dock till att Tungt drickande och mindre droger i perioder, blev mindre och mindre, Kände bara ren avsmak från all skit. Att ligga sjuk konstant i nästan flera år är inget jag rekommenderar. Att höra sina nyktra vänner säga: - Fan du är alltid sjuk, vad är det med dig?!. Det skär i en att höra sånt och att man vågar inte säga som det är för man är rädd för konsekvenserna.

Efter många om och med så hade jag mycket kontakt med mitt "stöd" och i hopp om att hitta en lösning. För min glöd, min motivation har aldrig varit starkare att vilja förändras. Att kunna säga till sig själv : NU ÄR DET FAN NOG!. Det är väldigt lätt att säga: Jag tar sista gången nu och aldrig mer, blir bara denna gången sen är det färdigt... Det funkar tyvärr inte så, Man kommer göra fel men från där jag va, Och fram tills nu så är det en sjuk förbättring, Det är väl helt enkelt hur du ser på det. Jag fick ett svar till slut och skulle sitta bland ett gäng politiker och förklara min sak om varför jag ska iväg på behandling. Man va rätt bra nervös och rädd samtidigt kan jag säga dig! Men jag satt där nykter och med ett leende (hade svårt att inte le hehe), - Mike varför vill du det här?, Vad motiverar dig? Ja du det va inga lätta frågor men för mig var det solklart, det gick ungefär såhär.

- Jag vill det här för jag har levt som jag levt i så många år och jag förtjänar en plats till att få en chans att förbättra och förändra mig själv, Att kunna lägga fokus i mig själv och inte någon annan, Att kunna arbeta både med min nykterhet och med de psykiska problemen som man har lidit av alldeles för länge, Så min anledning är rätt solklar och min motivation är på topp så jag bör ju få göra detta innan det går för lång tid för om jag ska vara realistisk så kan den svikta väldigt fort med tanke på den situationen jag lever i.... Tack för mig. Samma dag fick jag besked att jag ska iväg veckan därpå, WOW! nu är man på gång!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu kommer vi kanske lite till den roliga biten, Att tappa vikt!

Att tappa sina extrakilon eller vad man nu vill kalla dem är ingen lätt uppgift, Speciellt om man inte har motivation! Det är lite A-O för att fixa det, Att ha ett mål och hålla fast vid det stenhårt! Det handlar ju trots allt om sitt liv. Jag har alltid varit överviktig sen liten kid och fått utstå årtal med skit på grund av det. Men det sådde ett frö i min skalle: (Jag ska bli smal så om det är de sista jag gör i livet!) - Jag ska bara nå mitt mål, Jag fick sjuka komplex över min kropp samt blev inåtvänd och ännu mer neråt, hela den gången gick i kras för mig. Men tankarna fanns alltid där (Jag ska nå mitt mål! Det är min dröm) När jag vägde 160 kg så kände man verkligen att man var tung! Vartenda steg i trappan kändes som hammarslag på knäna, Flåsandet efter 10 meter rask takt, höll ju på att dö nästan kändes det som! Hjärtklappningar,Ryggproblem m.m, Det fanns inte direkt några positiva sidor med att vara stor/tjock whatevver du vill kalla det. Jag gick ett par år med att inte äta i perioder, Visst det funkade väl kanske till en viss del men inte egentligen. Det hela började när jag verkligen tog tag i kragen och höll en fast diet, rörde på mig 3-4 gånger i veckan med promenader. Sen gick jag över till träning och då kom skillnaden, att få se resultat som man aldrig fått uppleva nånsin! Att vara en "deg klump" säger vi och forma den till något smalare, konturer etc, fy fan då kickade motivationen upp och känslan av att man gjort något bra upp i taket och man mådde verkligen bra,

Jag höll dieten så här ungefär, Morgon: 2ägg, 1 dl gröt , sen varje lunch,Middag var det kyckling och sallader. Inga såser/dressingar, inget med mättade fetter. Mycket kaffe och vatten drack jag, Inget socker what so ever. Rörde inte det, Gick 1 timmes promenader nästan varje dag runt Växjö sjön och gym Mån, Ons, Fre och delade upp muskelgrupperna,

Slutade träna i med depression, isolering och brist på motivation skulle jag väl säga, Men glöden fanns där fortfarande. Fick en del inflammationer (Axeln, Benhinna och knä,) Men nu för 3 månader sen återupptog jag träning och kosten igen. Jag kan säga med ärliga ord att jag har inte mått så här bra på länge! Och med det dessutom resultaten jag börja få mer och mer! Man kan titta sig själv i spegeln med ett leende och känna sig trygg i sig själv. Den känslan har jag inte direkt fått uppleva innan och det känns friggin Awsome! Jag tänker aldrig gå tillbaka till den stora killen man var innan, ALDRIG IGEN!

Likes

Comments

View tracker

Det flesta som inte vet är att de mesta börjar med en taskig uppväxt Vilket jag fick uppleva de värsta jag kunde tänka mig (alla har olika helveten till uppväxter så ingen ser likadan ut). Det började tidigt med att jag var mittenbarnet, Den biologiska fadern försvann vid min födsel, En avståndstagande och sjuk moder och inte gav känslor eller uppvaktning som ett barn behöver. En styvfar som behandlade mig som en skit, Blev psykiskt & fysiskt misshandlad så fort det inte passade honom, vilket man inser nu att han hade grova aggressionsproblem och projicerade ut allt på mig. Jag blev svarta fåret, utan uppmärksamhet, kärlek, tröst, stöd utav någon, Jag blev vuxen som ung (7-8) års ålder. Fick gömma blåmärken, Ta på mig en mask och agera utåt att allting va okej, inga problem här! (inombords skriker man efter hjälp men vågade aldrig). Att ha en konstant klump i magen av rädsla, Att tvinga ett barn att skriva som straff: Jag är värdelös, en fimp man trampar på, en värdelös mask, Det är så brutalt grymma ord att tvinga en liten unge att skriva och blir intalad detta dag ut och dag in. Till slut så tror man ju på det, Och inte nog med det ända från lekis var jag aggressiv, hamnade mycket i bråk och mobbing. Det med mobbingen började i 1:a klass och fick kriga igenom åren med våld och ta emot gester, glåpord och stryk. Varken lärare, rektor eller någon satte stop för detta. Man vågade själv aldrig berätta för då skulle djävulen hemma få reda på och då hade det blivit mer konsekvenser och vise versa. Man blev praktiskt taget stum som barn och känslorna i en tynade bort och blev förträngda väldigt fort. Spelade aldrig någon roll om man grät,skrek, inte ett ljud kom ut ur en. Flyttat ca 20+ runtom i småland, familjehem. Bytt skolor ett antal gånger och fick börja samma veva överallt, nya kids nya problem...

Likes

Comments

Att kunna acceptera för sig själv vad som har hänt och gjorts genom åren är inte den lättaste uppiften att göra för sig själv. Dock är den inte omöjlig, bara väldigt svårt att ta till sig att ändra, Man kanske får höra 10 bra kommentarer och 1 negativ, Så fastnar man för den negativa och tänker: Personen har rätt i det han/hon säger. Att man söker efter felen i sig själv p.g.a negativa tankar man har om sig själv, Det är slut med den biten! Det gäller samma sak om sitt egna värde, man har fått höra genom ändå från barndomen att man inte är värd de enda o andra, mobbad sen liten kid att man va tjock, fetto, fläskberg, Sånt sätter sig och inte nog med det så när man träffar nya människor eller nya situationer bland folk: Dom tänker så om mig, jag är inte värd, jag är ingen intressant människa, Att man piskar ner sig själv så djupt och poff! Är man i en depression på två röda. Jag har börjat de sista veckan acceptera vem jag är, att jag har ett STORT VÄRDE i mig själv och ingen kan komma att säga annorlunda för det finns ingen sanning i deras tomma ord, Även om sådana ord kan skada. Jag anser att jag har de bästa egenskaperna man kan bära med sig: Respekfull, Empatisk, Trevlig, Öppensinnad och Ödmjuk. Sen har man fler givetvis och sen en del brister men dom börja ta slut känns de och den acceptansen känns så sjukt frigörande... Häftig känsla de där!

Likes

Comments

Hejsan!

Detta är mitt första blogginlägg ever, lite nervöst men de ska gå bra!

Man har haft ett väldigt trasigt liv kan jag väl påstå. Ända från barndomen/tonåren tills nu och vidare.

Men nu är jag i ett bra ställe i mig själv som jag tänkt lyfta fram, Historiken kommer finnas i Självbiografi och så vidare.


Jag har lidit med drogmissbruk i ca 7-8 år, höll mig isolerad från den sociala världen p.g.a dålig självkänsla och förtroende i mig själv, Vart "psykiskt inlåst" i min lägenhet i flera år i rädsla av att inte fungera eller räcka till bland människor men nu är jag på ett behandlingshem i närheten av Göteborg. Jag har arbetat stenhårt de sista 2 åren med mig själv och med missbruket, Skulle väl påstå att i dagens läge så har jag verkligen gjort framgång inom den psykiska aspekten av mig själv. Lärt mig känna värde, stolthet, glädje till och med! Att sluta med ett sådant inlärt beteende som man haft genom åren är inte en dans på rosor men det funkar om man har viljan och framförallt vågar vara i känslorna som man i vanliga fall tryckt ner och domnat sig själv med droger för man är rädd att bemöta sanningen. Det är de enda jag vill nu mer eller mindre, att ta "tjuren vid hornen". Oavsett om det är jobbigt så har jag mitt mål och man ska dit oavsett pris för man förtjänar ett bra liv, vänner, kärlek, lycka. Jag har varit väldigt tung genom åren och blivit utsatt för mobbing sen 1:a klass ändå upp till gymnasiet. Vägde som mest 160 och gjorde ingenting åt det men en dag så tog de slut och jag gick ner fantastiska ner till 98 sen har de sviktat lite och dragit igång träning (detta kommer i viktnedgången lite senare), Det jag vill få sagt är att man är ett levande bevis på att saker o ting går om man jobbar tillräckligt hårt, håll disciplinen och viljan!!

Likes

Comments