View tracker

Först bodde jag i en jourfamilj. Där var det bara tillfälligt fram tills dess att man hittat en lämplig fosterfamilj. Några månader bodde jag i en jourfamilj. Det kändes jobbigt att behöva ryckas upp igen, flytta ytterligare en gång. Man kände direkt att man började känna av den där otryggheten igen. Nya människor att behöva lära känna, ny familj och ny skola igen.

Jag hamnade i en familj flera mil ifrån min lillasyster och min mamma. Från en storstad till något mycket mindre. Så där litet där alla kände alla. Det var riktigt svårt för mig att komma in där som en ny individ. Jag var 12 år när jag flyttade dit och det var riktigt svårt att helt plötsligt förändra sin storstads attityd eller hur man ska förklara det. Jag kände att jag var en stadstjej och jag hade levt ett helt annat liv än dom som bodde på detta lilla skyddade stället.

Jag skulle flytta in till en ny familj och lära känna dom och lära mig deras rutiner i vardagen. Skulle lära mig regler och hur man skulle bete sig. Jag hade knappt inga regler eller gränser innan när jag bodde hos mamma. Där fick jag sköta mig själv, ta hand om min syster och det livet handlade om att överleva. Men nu hamnade jag i något helt nytt, och det var skit svårt att ändra om hela sig själv och anpassa sig i en miljö man inte varit i innan knappt.

Det var svårt för familjen och för mig. Dom hade svårt för mig till en början. För jag var ganska så kaxig och uppkäftig. Jag var svår att nå, för jag var rätt så kall och släppte inte in någon nära mig till en början. Jag hade fått flera fosterbröder. Jag hade bara haft en syster innan i min barndom som jag var som en mamma för. Mina biologiska bröder bodde inte med mig och min syster när vi bodde hos mamma. I jourfamiljen jag bodde hos först kunde jag inte riktigt ta in familjen jätte nära inpå mig. För jag visste att jag skulle få flytta. Men nu skulle jag bo i det här hemmet permanent. Men jag hade svårt för att mina fosterbröder till en början. Dom ville att vi skulle leka lekar utomhus. Jag ratade det rakt av, tyckte dom var super töntiga. Jag kände att jag var stadstjej och dom var bönder. Inga töntiga lekar för mig inte.

Det tog flera månader innan dom fick "ordning" på mig. Dom formade om mig till någon som skulle passa in i deras familj. Hårda regler och mycket krav. För stora krav på mig som inte hade lärt mig att tvätta och hänga tvätt bland annat. Dom tog det för givet att jag skulle kunna det. Så fick en fet utskällning. Tyckte att dom gjorde många fel under tiden jag bodde där. Men jag har lärt mig väldigt mycket på vägen. Så kan inte bara kasta skit heller. Men det hade funnits andra sätt som hade varit bättre.

Jag kan säga att jag aldrig någonsin kände mig hemma där. Jag saknade min syster och min mamma konstant. Hatade att gå i skola där. För jag passade inte in där någonstans, blev mobbad och umgicks med andra utstötta. Har väl alltid dragits till människor som inte är som andra. För jag har väl aldrig velat vara som alla andra människor. Det var nog därför det var så svårt att bo i en familj där man inte kunde vara sig själv riktigt. Men dom få vännerna jag faktiskt hade där var fantastiska i alla fall. Det var mycket tack vare en tjej som gjorde att jag orkade med hela högstadiet.

Har en del andra saker att berätta om tiden då jag bodde i min fosterfamilj. Men det får jag berätta om i ett annat inlägg.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Min mamma föddes 1956 i December. Hon hade en mycket svår barndom med mycket otrygghet och växte upp i en miljö där det förekom mycket alkohol och våld. Min mamma fick uppleva fruktansvärda händelser som skulle förfölja henne resten av livet. Det är händelser som ingen människa ska behöva uppleva, och saker som man aldrig kan glömma. Min mamma var en otroligt snäll och omtänksam person och hon ville bli sedd och accepterad för den hon var. Tyvärr så hamnade hon snett tidigt i sina tonår.

Hon hamnade i fel umgänge. Hon började dricka mycket alkohol och det förekom även droger i hennes umgänge.

När hon var 21 år så födde hon sitt första barn. Hon fick en son med en man som också som hon hade missbruksproblem. Förhållandet var destruktivt och mamma kunde inte vara tillsammans med honom. Hennes son blev fosterhemsplacerad och hon försökte att ha kontakt. Men på grund av olika anledningar så blev kontakten dålig och det var nästan ingen kontakt alls.

Hon fortsatte sitt liv i samma bana med mycket festande och alkohol och dåligt umgänge. Hon flyttade till en annan stad och där lärde hon känna nya människor, tyvärr många med missbruksproblem.

När hon var 28 år så födde hon sitt andra barn. Det var då jag föddes, hennes första dotter. Min pappa var en man som hade stora missbruksproblem och han var väldigt våldsam. Det var destruktivt och misär bara veckor efter att jag fötts. När jag var 6 veckor gammal så tog polisen mina föräldrar fulla på stan. Dom gick på stan med mig som låg i barnvagn. Dom var så påverkade att dom fick tas in i fyllecell. Så en väninna till mamma fick hämta mig på polisstationen och ta hand om mig.

När mamma var 31 år så föddes min lillasyster. Hon föddes två månader för tidigt med en vikt på 1750 gram. Hon fick ligga i kuvös och det var precis att hon överlevde. Mamma var ensamstående med mig och min lillasyster för min systers pappa fanns inte med i bilden. För min mamma var det nya livet som ensamstående tvåbarnsmamma inte lätt och hon fortsatte livet med festande, dåligt umgänge och det blev anmälningar till socialen. Hon blev vräkt från lägenheten och jag och min syster placerades på barnhem. Jag var 3 år och min syster 8 månader.

Vi bodde på barnhemmet utan vår mamma i två månader. Min lillasyster påverkades mycket negativt av att inte mamma var närvarande. Så hon blev nedstämd och kunde inte vara glad och skratta. Mamma erbjöds att bli placerad på behandlingshem där vi barn kunde få flytta med, men det ville hon inte. Men för att få tillbaka vårdnaden om mig och min syster så var hon tvungen att flytta in till det hemmet där vi var placerade. Mamma tyckte det var jobbigt att bo så, men gjorde det för vår skull. Hon slutade dricka alkohol, skaffade arbete. Ett par månader senare fick hon lägenhet och kravet för att vi barn skulle få flytta med henne var att hon följde socialens villkor.

Det verkar som att det går relativt bra några år efter vi flyttat från barnhemmet. Mamma träffar en ny man och han har också missbruksproblem. Men det är ändå en tid i mitt liv som jag ändå minns som något bra och har fina minnen av. Den mannen mamma hade träffat var någon som både jag och min syster såg som en pappa. När jag var 6 år så föddes en lillebror och lyckan var totalt. En så underbar och go liten pojk. Året efter föddes ytterligare en lillebror och man var så lycklig. Men tyvärr så blev lyckan kortvarig och försvann helt några månader efter.

Det var en av de värsta dagarna i mitt liv och den mest fruktansvärda händelse som hänt i min barndom. Jag var 7 år gammal och det här började som vilken annan dag som helst. Mamma skulle vara barnvakt åt min kusin, och hon hade lagat middag. Min lillebror som är 1.5 år sätter i halsen. Han har panik och får ingen luft. Han börjar ändra färg i ansiktet och mamma har panik och skriker. Hon vänder han upp och ner och dunkar han i ryggen. Men allt som kommer ut är blod. Kommer massa blod som färgar golvet rött. Ambulansen är på väg och jag och min kusin springer ut på gården i ren panik. Vi båda gråter och skriker. En gullig granne bjuder in oss på saft Min mamma föddes 1956 i December. Hon hade en mycket svår barndom med mycket otrygghet och växte upp i en miljö där det förekom mycket alkohol och våld. Min mamma fick uppleva fruktansvärda händelser som skulle förfölja henne resten av livet. Det är händelser som ingen människa ska behöva uppleva, och saker som man aldrig kan glömma. Min mamma var en otroligt snäll och omtänksam person och hon ville bli sedd och accepterad för den hon var. Tyvärr så hamnade hon snett tidigt i sina tonår.

Hon hamnade i fel umgänge. Hon började dricka mycket alkohol och det förekom även droger i hennes umgänge.

När hon var 21 år så födde hon sitt första barn. Hon fick en son med en man som också som hon hade missbruksproblem. Förhållandet var destruktivt och mamma kunde inte vara tillsammans med honom. Hennes son blev fosterhemsplacerad och hon försökte att ha kontakt. Men på grund av olika anledningar så blev kontakten dålig och det var nästan ingen kontakt alls.

Hon fortsatte sitt liv i samma bana med mycket festande och alkohol och dåligt umgänge. Hon flyttade till en annan stad och där lärde hon känna nya människor, tyvärr många med missbruksproblem.


När hon var 28 år så födde hon sitt andra barn. Det var då jag föddes, hennes första dotter. Min pappa var en man som hade stora missbruksproblem och han var väldigt våldsam. Det var destruktivt och misär bara veckor efter att jag fötts. När jag var 6 veckor gammal så tog polisen mina föräldrar fulla på stan. Dom gick på stan med mig som låg i barnvagn. Dom var så påverkade att dom fick tas in i fyllecell. Så en väninna till mamma fick hämta mig på polisstationen och ta hand om mig.


När mamma var 31 år så föddes min lillasyster. Hon föddes två månader för tidigt med en vikt på 1750 gram. Hon fick ligga i kuvös och det var precis att hon överlevde. Mamma var ensamstående med mig och min lillasyster för min systers pappa fanns inte med i bilden. För min mamma var det nya livet som ensamstående tvåbarnsmamma inte lätt och hon fortsatte livet med festande, dåligt umgänge och det blev anmälningar till socialen. Hon blev vräkt från lägenheten och jag och min syster placerades på barnhem. Jag var 3 år och min syster 8 månader.


Vi bodde på barnhemmet utan vår mamma i två månader. Min lillasyster påverkades mycket negativt av att inte mamma var närvarande. Så hon blev nedstämd och kunde inte vara glad och skratta. Mamma erbjöds att bli placerad på behandlingshem där vi barn kunde få flytta med, men det ville hon inte. Men för att få tillbaka vårdnaden om mig och min syster så var hon tvungen att flytta in till det hemmet där vi var placerade. Mamma tyckte det var jobbigt att bo så, men gjorde det för vår skull. Hon slutade dricka alkohol, skaffade arbete. Ett par månader senare fick hon lägenhet och kravet för att vi barn skulle få flytta med henne var att hon följde socialens villkor.

Det verkar som att det går relativt bra några år efter vi flyttat från barnhemmet. Mamma träffar en ny man och han har också missbruksproblem. Men det är ändå en tid i mitt liv som jag ändå minns som något bra och har fina minnen av. Den mannen mamma hade träffat var någon som både jag och min syster såg som en pappa. När jag var 6 år så föddes en lillebror och lyckan var totalt. En så underbar och go liten pojk. Året efter föddes ytterligare en lillebror och man var så lycklig. Men tyvärr så blev lyckan kortvarig och försvann helt några månader efter.

Det var en av de värsta dagarna i mitt liv och den mest fruktansvärda händelse som hänt i min barndom. Jag var 7 år gammal och det här började som vilken annan dag som helst. Mamma skulle vara barnvakt åt min kusin, och hon hade lagat middag. Min lillebror som är 1.5 år sätter i halsen. Han har panik och får ingen luft. Han börjar ändra färg i ansiktet och mamma har panik och skriker. Hon vänder han upp och ner och dunkar han i ryggen. Men allt som kommer ut är blod. Kommer massa blod som färgar golvet rött. Ambulansen är på väg och jag och min kusin springer ut på gården i ren panik. Vi båda gråter och skriker. En gullig granne bjuder in oss på saft Och kaka. Timmarna går och ambulansen har hämtat min lillebror och mamma för längesen. Mamma och hennes man kommer hem på kvällen och dom behöver inte säga någonting. Jag ser på deras ansiktsuttryck och deras kroppspråk att han är död. Han dog, och hela mitt liv blev svart och all min lycka försvann.

Detta krossade oss alla i hela familjen och det fick min mammas man att vakna upp. Han ville inte fortsätta leva sitt liv så här. Med missbruk och alkohol. Så han tog vår minsta lillebror och flyttade. Han ville ta med mig och min lillasyster men han kunde inte eftersom vi inte var hans biologiska barn. Så detta blev ytterligare en sorg och en förlust för mig och min syster. Nu förlorade vi ytterligare en bror och nån vi såg som vår pappa.

För mamma var detta en händelse som tog hårt på henne. Måste varit en av de hemskaste hon varit med om. Hennes son dog i hennes armar. Men hon valde att dränka sina sorger i alkohol och i droger. Hon träffade en ny man och han var en av de värsta hon varit tillsammans med. Mycket alkohol och droger och otrygghet. Han bodde i en annan stad och mamma ville att vi också skulle flytta dit. Vi fick flytta och byta skola och lära känna nya människor. Minns inte några bra saker från denna tiden. Har bara hemska minnen som består av att mamma och han ofta var fulla och påverkade. Han brukade ofta få vredesutbrott där han slog sönder hela hemmet. Han brukade ofta ge sig på mamma och hon skrek ofta att vi skulle springa och fly. Vi hade hund på den tiden. Mammas kille brukade bara slänga ut han så han sprang lös bland bilar och trafik. Jag fick springa efter hunden för att få in han och få han kopplad igen. Jag bara grät och var livrädd, för min hund höll på att bli överkörd många gånger.

Mamma och hennes kille brukade strula till det väldigt ofta och strunta i att betala hyran. Dom struntade i att köpa mat och sånt också. Så vi blev vräkta många gånger och fick flytta titt som tätt. Byta skola och kompisar och försöka anpassa oss gång på gång.

Socialen fick anmälningar väldigt ofta om att vi hade det dåligt och att vi barn far illa. Men mamma och hennes kille lyckades hela tiden att prata sig ur allt. Jag mådde jätte dåligt och jag var ständigt rädd. Jag kunde aldrig slappna av och hade svårt att sova på nätterna. Det var ständig fylla och ren misär. Minns bland annat en händelse när jag var runt 10 år. Mamma och hennes kille hade storhandlat och hela kylen och frysen var full av mat. Vet inte riktigt varför men mammas kille fick som så många gånger förut ett vredesutbrott. Han började slå sönder lägenheten. Han skrek och gormade, han var helt vansinnig. Han öppnade kylen och frysen och började slänga ut maten från fönstret medan han skrek. En granne hade ringt polisen och dom kom och hämtade mamma,mig och min syster. Dom körde oss till en väninna till mamma. Kommer inte ihåg ifall mammas kille fick åka med polis till stationen eller inte. Men trots att till och med polisen blivit inblandad så slutade inte misären. Var flera gånger under det året som han fick vredesutbrott. Jag och min syster fick fly för våra liv så många gånger. Många gånger mitt i natten utan att veta vart vi ska ta vägen. Det var många gånger man flydde i bara nattlinne helt barfota. Många gånger när det var snö och minusgrader ute så sprang man Barfota med bara nattlinne. Trots många anmälningar till Socialen så dröjde det länge innan dom agerade.


Efter mycket anmälningar till socialen så placerade dom mamma, mig och min lillasyster på samma barnhem som vi bott på när jag var 3 år. Nu hade jag blivit 11 år och kände nån lättnad av att socialen äntligen agerat. Vi bodde på detta hemmet i ett par månader och mamma var tvungen att ordna upp en hel del saker i sitt liv och hade villkor och krav från socialen om hon skulle få tillbaka oss igen. Ett av kraven var att hon skulle bo ensam med oss barn och att hennes f.d kille inte fick bo eller vara omkring oss.


Jag trodde att livet skulle få en vändning och att det skulle bli bra när vi flyttade från barnhemmet till en ny bostad som mamma fått. Men den känslan höll inte i sig länge. Mamma verkade inte kunna hålla sig ifrån den där killen och det dröjde inte länge innan han var tillbaka hos oss igen. Nu bodde han med oss igen, men vi fick inte säga det till någon. Det fick inte komma fram till socialen för då skulle mamma förlora oss. Nu när han var med i bilden igen så nu började misären om igen. Alkohol, droger, ingen mat, fly för sitt liv. Leva i ständig rädsla, vara hungrig, försöka att dölja hur man levde för sina nya vänner man skaffat. Man kunde inte sova på nätterna, man kunde inte slappna av.


Det dröjde flera månader av misär och ett antal anmälningar innan socialen på nytt agerade. Denna gången var det verkligen allvar. Jag och min syster fick flytta till en jourfamilj ett par mil bort. Var 12 år när jag flyttade dit. Äntligen fick man bo i en familj som var lugna och stabila. Dom hade 2 egna barn, två söner som vi kom bra överens med. Vi fick bo i ett stort hus med en jätte stor trädgård. Det tog ett tag innan man kunde slappna av ordentligt. Man hade blivit förstörd alla andra år. Så det levde kvar inombords. Men här i denna familjen trivdes jag verkligen och denna gången så fick inte mamma tillbaka oss. Jag fick flytta till fosterhem så småningom och min lillasyster fick kontakt med sin biologiska pappa så hon fick flytta hem till han och hans familj.

Likes

Comments

View tracker