View tracker

Kakelplattorna bränner under fötter och jag måste trampa på samma ställe för att inte få ont. Jag tittar bort mot poolen och bort på simringen som ligger på kanten. Jag ser mamma och pojkarna leka längre bort, mamma bad mig att inte gå hit. Detta är den djupaste delen av bassängen, jag kan inte motstå och min nyfikenhet tar över.

Jag tar satts ifrån huskanten och springer allt jag kan mot poolen.

I samma ögonblick jag lyfter ifrån marken minns jag simringen som ligger på kanten. Jag sjunker som en sten mot poolens botten, jag försöker hämta luft men vattnet sköljer in i min mun. Jag får kalsupar efter kalsupar och mina lungor känns tomma. Jag får panik och försöker skrika och vifta med händerna men ju mer jag kämpar destå ondare i lungorna får jag.

Min kropp har gett upp och sjunker längre ner i botten, plötsligt känner jag händer runt min midja, någon drar upp mig. Väll uppe kniper jag efter luft, jag har svårt att andas och börjar hosta, det gör ont i min kropp och jag gråter av rädsla.

Min pappa håller om mig och vaggar mig fram och tillbaka, "andas försök att andas" säger han. Det känns som en evighet innan jag kan andas igen. Jag ser mamma komma springandes med pojkarna efter sig. "Jag sa ju åt dig att inte gå hit" säger hon med gråten i hallsen, hon tar upp mig och omfamnar mig med en varm handduk. Jag kan inte sluta gråta och kryper närmare mammas kropp som har blivit varm av solen. Mamma sätter sig på en stol och kramar mig hårdare, "Såja ta det lugnt nu" säger hon med en lugn röst och pussar mig på huvudet.

"tänk om hon hade dött" säger någon av mina bröder.

"Det skulle aldrig hända, inget kommer någonsin skada min lilla dotter", säger mamma. Jag tittar upp mot henne med ett leende och känner mig varm i kroppen av hennes ord.

" vi ska bo här nu, jag och pappa har redan kollat på huset" viskar hon tyst i mitt öra. 


Spanien ska bli vårt nya hem.













Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker


Jag var runt fyra års åldern när jag lärde mig att stjäla för första gången. Det var inget fel med att ta det man behövde eller var sugen på. Jag som liten då tyckte att detta var självklart och så småningom skulle detta hålla i sig. Jag skulle växa upp och inte förstå varför ingen anna gjorde som jag?

Jag minns det så tydligt den dagen, den första dagen som skulle ändra min prägel på synen om snatteri. Jag följde med min pappa till affären, jag minns inte vad han skulle handla, eller vad vi skulle göra där. När vi närmade oss kassan såg jag den stora hörnan. "Godishörnan" stod det på skylten ovanför. Jag kikade in i hörnan och mina ögon fylldes av en saga. Färgerna lyste som om det var glitter, det fanns små nallar, nappar och andra små roliga figurer. I min fantasi ropade figurerna att jag skulle komma, figurerna hoppade och dansade runt i ringar. Det fans röda bilar som åkt i full fart, godiständer som hackade, och ropade att jag skulle komma och smaka. Det saftade i munnen på mig när jag tittade över godisarna, choklad, lakrits och hallonbåtar alla min favoriter låg där. Jag gick bland hyllorna och drömde mig bort, bort i ett land med bara godis. Ett land där man fick äta så mycket godis man ville.

Min pappa måste ha sätt hur sugen jag blev, för han bad mig plocka en godispåse. Jag frågade honom om vi verkligen hade råd med det, utan att svara på min fråga gav han mig en godis skopa. Jag började plocka bland mina favorit godisar jag blev så glad av tanken att detta snart skulle bli mitt. Jag tog så mycket godis jag bara han med innan pappa skulle ändra sig. Nu får det räcka sa han och tog godispåsen ifrån mig. Jag var överlycklig att min pappa skulle köpa detta till mig vad hade jag gjort som förtjäna detta? Istället för att gå till kassan för att betala så stoppade han godispåsen den i den svarta utslitna jackan, han visade med fingret över munnen att jag skulle vara tyst. 

Likes

Comments

View tracker

Regnet slår mot fönsterrutan och jag följer regndropparna som rinner längst rutan med mina fingrar. Jag försöker räkna regndropparna som har fastnat på rutan, men det går inte det kommer flera hela tiden. Jag tittar ner på gården utanför, det är tomt och tyst det ända man kan höra är fantasin av barnskratt. Dem fyra gungorna på gården är ensamma och blöta, rutschkanan som barnen i vårt område älskar att åka i är tom. Regnat gör så att lekplatsen ser ensam och ledsen ut. All barnskratt och lek hörs inte mer. Lekplatsen som alla barn på gården älskar är nu tyst.

Jag ser en ensam man springa genom lekplatsen, han har bråttom och hinner inte se sig för, han trampar rakt ner i en stor vattenpöl som har bildats av all regn under dagen. Mannens svarta skor och en liten bit av hanns blåa jeans blir blöta. Han blir arg, och viftar med armarna över sig som att han ropar till någon där uppe att stänga av regnet.


Mamma ropar från köket att vi skall komma och äta. Köket är avlångt och litet men det har ett fönster vid bordet, så jag skyndar mig till fönsterplatsen för att se om mannen fortfarande står där ute , jag letar med blicken efter mannen genom hela gården, men jag får inte en skymt efter honom, han kanske flög upp till himlen för att stänga av regnet. Men mina inbildningar att mannan skulle åka upp till himlen för att stänga av regnet, avbryta av mina bröders missnöje på att det inte finns någon ketchup. Jag tittar ner på min tallrik framför mig det är torra klibbiga makaroner, utan någon smak alls.

Mina bröder skämtar med mamma att dem ska köpa en ketchupflaska i julklapp till henne. För det är så att vi oftast inte brukar ha ketchup till makaroner, ibland brukar det inte vara någon mat alls. Jag ser att mamma blir ledsen när mina bröder är missnöjda med maten, hon tittar ner på sin tallrik med en bekymrad blick. Det är inte mitt fel att ni inte får den maten ni vill ha säger hon med upprörd röst. Det är dem där jävla soc kärringarna som tar mina pengar, säger hon och lämnar köket.

Likes

Comments

Jag är i full färd att rensa bland pärmar och böcker när jag ser en nalle långt inne i bokhyllan. Jag sträcker in handen för att dra ut den. Nallen har legat där ett tag, den är full av damm, jag skakar av den och dammet flyger runt i rummet. Nallen är sliten och missfärgad genom åren, den luktar unket och rök. Nallen som jag håller i mina händer, tar mig tillbaka in i min barndom, Den barndomen som skulle vara en trygghet, att få vara ett barn, utan bekymmer. Jag slänger bort nallen ifrån mig, i hopp om att minnena ska försvinna. Som om det fanns en kraft i nallen som gjorde att jag blev ett barn igen. Jag tittar skakande på nallen som ligger på golvet. Jag känner en tår falla ner på kinden. Nallen som nu ligger på golvet, var min bästa vän. Den nallen jag nu var rädd för, visste om alla  mina hemligheter som ingen visste då. 

Likes

Comments