View tracker

Natten till lördagen blev ett kaosartat helvete!
Jag orkade inte kämpa längre.
Min ända utväg var att försöka avsluta livet. Så jag svalde massor av tabletter.
Egentligen tänkte jag nog inte riktigt att jag skulle dö, men jag ville ändå ha hoppet om att försvinna!

Ambulansen kom ungefär två timmar efter intaget. Dem sa att det var bråttom för att min lever kunde total förstöras. Väl inne på akuten tog det genast massa prover och satte in drop.
Jag fick senare motgift genom drop.

Något som jag blir så ledsen över är bemötandet som sjukvården ger. På akuten var det mest oroliga människor som försökte rädda ett liv, de gjorde bara sitt jobb. Efter några timmar blev jag förflyttat till MAVA (akut förgiftning, avdelning). Där var dem ledsna för vad jag ville åstadkomma med min överdos.
Främst tre sjuksköterskor på MAVA tog sig tid att prata med mig, satt vid min säng o verkligen försökte förstå mig. Det var en sån fin grej att de tog sig tiden till att försöka förstå min situation
När jag senare förflyttades till en sluten psykiatrisk avdelning blev allt annorlunda. Det var inte som pratade med mig, inte ens under den tiden som jag hade extra vak. Där inne kände man sig verkligen så ensam.
Jag hade tänkt mig att de som jobbar på en sådan avdelning skulle försöka göra allt för att försöka förstå patienten, men jag hade fel. Det ända samtalen jag fick var lökar samtal en gång om dagen som varade mellan 10 till 20 min. Läkarens uppgift var enbart att fastställa om jag fortfarande var suicidal eller inte.

Igår blev jag utskriven. Anledningen var att jag var en för stor fara för mig själv och de andra på avdelningen så jag inte kunde vara kvar. Detta efter att jag rymde dagen innan och fick med mig ett antal tabletter in på avdelningen. Mitt syfte med att svälja var att försöka ta mitt liv. Ändå efter detta skrev de ut mig.

Vården är bortom all kritik för mig!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • Vardag

Likes

Comments

View tracker

Tog emot den med tårfyllda ögon.
Nu bär jag med dig älskade pappa, vart jag än går...

  • Vardag

Likes

Comments

View tracker

Inte en dag utan längtan, inte en tanke utan saknad.
Dagarna kommer och dagarna går.

565 dagar av saknad. En tom känsla från morgon till kväll.
Varje gång jag vaknar så tänker jag: livet utan dig är svårt att förstå. Jag vet att jag aldrig mer kommer få träffa dig i det verkliga livet igen.
Jag kommer ihåg när jag var liten. Jag var så rädd att förlora dig. Trodde du var nära döden flera gånger, men det visade sig bara vara allt för mycket alkohol och droger. Jag kommer ihåg den kvällen då du ramlade och slog i huvudet. Det var blod överallt och jag trodde du var död. Efter den kvällen skrev jag i min dagbok "om du dör pappa, så dör jag också". Bara tanken att jag skulle behöva leva utan dig var skrämmande.
Du överlevde som tur var!!!
Du var min hjälte, personen jag älskade mest av allt på denna jord. Jag trodde du klarade allt. Du lyckades besegra mycket, men cancern krävde mer kraft än vad du hade efter alla cellgiftsbehandlingar. Att se dig försvinna mer o mer för varje dag var väldigt läskigt. Morfinet var en lättnad, något som kunde få bort din smärta. Men tillslut förstod jag att du var i princip ner drogad. Knappt 6 månader av kämpande. Du var så stark. Men tillslut orkade du inte kämpa mer. 20 april 2015 lämnade du mig. Du försvann från min tillvaro, halva jag försvann. Jag vet hur dåligt du mådde av att veta att du skulle behöva lämna din dotter, hon som älskade dig över allt annat.
Livet var svårt innan du försvann, men efter var en undergång.
Pappa jag har försökt komma till dig flera gånger men det är alltid någon som räddar mig.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont i hela mig. Jag klarar inte den inre smärtan längre. Det är därför min kropp är täckt av ärr.
Att fortsätta livet utan dig är en ständig kamp. Bara att ta sig upp ur sängen är en kamp sedan du försvann. Jag kämpar för din skull nu pappa!
Jag älskar dig av hela mitt hjärta, glöm aldrig det!!

  • Vardag

Likes

Comments

​Vad gör man när marken har rasat under ens fötter, och när den rasar gång på gång igen..? När man letar efter de där bitarna för att kunna sätta ihop den igen, för att försöka stå på den ännu en gång. Men den spricker och går sönder efter ett tag igen.  

Tänk dig att marken är grunder för att må bra. Du måste ha något att stå på för att kunna hålla balansen. Har du inte en stadig grund så kan du inte balansera. Utan marken kan du alltså inte ta dig upp, då är du fast i underjorden.

Hur ska man kunna må bra om man känner att man är ensam? Klarar man allting ensam? Det är så många frågor och så få svar. Har man misslyckats med ett självmord...är det då meningen att man ska leva? Hur ska man ta sig tillbaka till de där glädjefyllda stunderna man hade när man var liten, när livet var det bästa man visste oavsett vad som hände. När man inte kunde se att döden var en möjlighet. tanken är så långt bort att man ska kunna gå från livets mörkaste tid till att det igen blir glädje,skratt och fina stunder. Det känns så mycket lättare att gå ifrån ett glädjefyllt liv till ett liv där mörkret följer en. 

Jag förstår, men samtidigt är jag helt ovetande. 

Likes

Comments

Känner du dig ensam, ledsen, orkeslös, otillräcklig, värdelös, eller kanske bara vill ha någon att prata med?

Dessa organisationer har alla möjligheten till att chatta med barn, ungdom och även äldre..
De finns för dig som behöver en kompis att prata med, för dig som behöver en medmänniska som lyssnar, för dig som har självmordstankar och känner att du inte orkar, för dig som är orolig för din vän/kompis/mamma/pappa/syster/bror/dotter/son, för dig som blivit utsatt för våldtäkt samt sexuell utnyttjning, och för dig som har någon form av självskadebeteende.

Känner du nu att inget av dessa anledningar passar in på dig så tveka inte att ändå höra av dig till dem om du har någon fråga, jag lovar att dem kommer svara så gott de kan och om inte de kan svara så kommer de hänvisa dig till något som kan ge bättre svar på din fråga!

http://www.jourhavande-medmanniska.se

http://rkuf.se/vad-vi-gor/jourhavande-kompis/se

http://stockholm.tjejjouren.se

https://mind.se/sjalvmordslinjen/se

http://www.foreningenstorasyster.se/wordpress/kontakt

KOM IHÅG..människorna som sitter i dessa chattar är oftast "volontärer" vilket innebär att det är ett ideellt arbete som de har vid sidan av sitt "vanliga" jobb. Dem är inga experter, psykologer, kuratorer eller professionella..oftast har dem fått en mindre utbildning på hur dem ska agera i speciella situationer men inget mer.

När jag mådde som sämst skulle jag önska att det var någon som tipsade om dessa, men jag fick vetskap om dem genom att ha googlat..JAG själv tycker att alla jag tipsat om nu är extremt bra, dem försöker verkligen hjälpa en på bästa sätt när man mår dåligt. Och jag beundrar människorna som vill göra skillnad för andra människor!! Så coolt..

Hoppas att det hjälper någon, precis som det har hjälpt mig:)

Likes

Comments

Första natten på det nya boendet..

Jag önskar bara att jag skulle få kunna ha "normala" föräldrar som tog hand om mig så jag slipper att vara på dessa hem.
Jag ska inte säga att detta boende är jätte dåligt men inte heller jättebra. Kan ju liksom inte döma det efter 1 dag.
Jag hoppas verkligen att detta kommer bli bra för mig, och hjälper mig på vägen till eget sedan:)
Just nu ser jag inte mig ha en egen bostad med tanke på mitt mående samt hur jag planerar med pengar. På detta boende kommer jag till att få lära mig att leva på det minimala dvs bostadsbidrag om jag inte minns fel..
Jag ska bevisa för både mig själv, soc och personalen att jag klarar av att prioritera de viktiga utgifterna och inte bara slösa bort allt. Jag är till viss del väldigt duktig på att bevara pengar när jag "vill". Men nu sätts det liksom lite på prov.

Jag vill så gärna att det ska funka på ett sätt, men samtidigt är jag så uppe i känslan av ensamhet och saknad så det blir jobbigt att försöka fokusera bort det:/ jag vet också att jag är väldigt bra på att fästa mig vid människor och sedan bli helt förstörd när jag sedan ska lämna dem, vilket jag inte vill ska hända ännu en gång. Jag har fått lite berättelser och tips hur andra har gjort och ska nu försöka med samma strategier!

WISH ME GOOD LUCK❤️

Likes

Comments

Hej! Droger Beroende är mitt namn!

Jag vänder upp och ner på de flesta hem, river sönder alla familjeband, jag tar barnen ifrån er, och det är bara början. Jag kostar enorma summor mer än diamanter, mer än guld, och sorgen som följer är ett skådespel.

Om du behöver mig, kom ihåg att det är lätt att hitta mig, jag finns överallt, runt om kring dig. Jag finns i skolorna, och i alla föreningar samt på arbetsplatser. Jag bor hos de rika men också hos de fattiga. Jag bor på gatan nedanför dig, är kanske till och med din granne!

Min makt är övernaturlig. PROVA..så får du se. Och OM du provar mig så kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova en gång och jag kanske släpper dig, men om du provar mig fler gånger så är din själ tillslut min.

När jag styr dig så kommer du både att stjäla och ljuga, du gör precis vad som helst bara du blir ”hög”. Du kommer göra kriminella saker enbart för att känna min närvaro, det kommer vara värt det när jag finns i dina armar. Du kommer ljuga för din mor likaså din far, stjäla från dina anhöriga. När du ser deras tårar, borde du känna sorg och smärta.

MEN MED MIG GLÖMMER DU!

Ditt samvete, din uppfostran. Jag blir ditt samvete, jag kommer att lära dig min värld. Jag tar barn ifrån föräldrar, föräldrar ifrånbarn. Jag kommer få dig att glömma din tro, skrämma iväg dina vänner. Jag kommer ta allt ifrån dig, ditt vackra utseende, din stolthet, och jag kommer alltid att vara med dig, vid din sida alltid.

Du kommer att ge mig allt, din familj, ditt hem, dina vänner, dina pengar. Du och jag blir ”ett”.Jag kommer att ta ifrån dig allt vad du har, och när du inte har något kvar kan du skatta dig lycklig om att du har livet kvar.

Om du hör röster skrika i ditt huvud då är det bara jag. Om du ser i syne och skakar okontrollerat ska du veta att det är bara jag som är hos dig. Jag vill bara att du ska veta att det är en gåva från mig till dig. Och sedan är det försent, du ser att du är underskattad i mitt maktbegär och vi kommer aldrig att skiljas. Du kommer att ångra att du testat mig, dem flesta gör det, men nu är du min. MEN kom ihåg DU KOM TILL MIG inte jag till dig. Du visste vad jag skulle komma med. Alla har sagt det gång på gång. Du hade/harett val, och du valde/väljer. Du borde sagt ”NEJ TACK” och gått därifrån, MEN nu har du träffat mig, vad ska du göra nu? Jag tar gärna din hand och leder dig till fördärvet, ger din familj massor av sorg, och kommer att hålla din hand ända ner i träsket. Jag kan ge dig och din familj mer smärta och sorg en doms lesta skulle klara av.

Likes

Comments