Idag har jag o Elis haft världens mysigaste dag! Det har skett en revolution i hans utveckling över natten så idag har han lett och skrattat åt mig typ hela tiden. Han ligger o försöker prata också med sina gulliga ljud. Så idag har vi legat i sängen bara o myst. Vid kanske 15:30 gick vi ut o tog lite luft bara, en halvtimmespromenix. Vi missade det fina vädret, solen går ju ner så tidigt. Men jag har min egna lilla sol, hihi.

Får ju hyffsat ljusinsläpp i sängen också. Man behöver fakriskt inte gå ut varje dag. Får slöa hur mycket jag vill. Hej

Likes

Comments

Helvete vad bra det gick igår, ursäkta språket. Jag fick bra stöd o tips av vår tränare som ledde till 2 väldigt bra serier (för o vara mig). Angelica brukar köra bra men igår hade hon ont i tummen o då är det svårt att köra med ett drygt 6kg klot kanske. Vi skyller på det i alla fall.

Jag har redan börjat planera inför framtida karriär. Vill vara med på långfredagscupen t ex. Läskigt. Förra gången jag var med åkte jag ut första omgången, Angelica fick gå hem med en pokal. Jag vill börja tävla också. Vi får se när allt blir. Jag har ju ett barn att ta hand om nu för tiden.

Likes

Comments

Villa vårkänslor man fick idag! Jag o Elis var på långpromenad idag igen, så härligt o få lite sol.

Nu ska jag iväg på bowlingträning så Elis ska vara hemma med pappsen.

Btw, visst är tulpanerna dom finaste ni sett? Älskar färgen! 79kr för 20st på Ica. I ösmo.

Likes

Comments

Igår var vi på bvc, jag Elis o Pierre. Han fick vaccin mot rotavirus och vägde och mätte sig. Han var hela 56cm lång och 4665g tung. Hans kurva har nästan gått spikrakt uppåt med andra ord. Nu ligger han exakt på medel och the only way is up! 

Så kul när han kan börja använda alla roliga kläder jag köpt (bodyn på bilden har dock Pierre köpt, hehe). Mindre kul när man måste lägga undan alla plagg han inte kan ha längre. Men så kommer det ju vara. Undrar hur mycket pengar man har lagt på kläder tillslut, herregud. Kanske får börja sy kläder istället.  skulle vara kul. Måste bara fixa en symaskin och lära mig sy. 

Likes

Comments

Jag och Elis har hållt igång ordentligt idag med städning, tvätt, promenad och har till och med varit och handlat på affären. Vi köpte tulpaner till oss och godis i alla hjärtans dagpresent till pappa. Ska visa bild på
tulpanerna i morgon när dom slagit ut lite och det är dagsljus. Jag borde ta alla bilder i dagsljus egentligen men har inte så bra framförhållning. Mina bilder håller relativt låg standard men det här är inget annat än en amatörblogg så det får ni stå ut med. Annars kan ni gå och läsa hos Blondinbella istället.

Orkidén och Geishagodiset fick vi av mormor och morfar. Rosorna fick jag o Elis av Pierre❣️

Likes

Comments

Så vad hände efter förlossningen?

Ingenting höll jag på och säga. För mig handlade det mycket om att upptäcka hur skönt och lätt livet var efteråt. Ja, alltså till skillnad från vad folk och fä har berättat och skrivit och delat i sociala medier.

Det jag tog del av framförallt från sociala medier men också anekdoter från folk och fä var följande:

  • Att det svider fruktansvärt när man kissar
  • Att man får eftervärkar som tydligen ska vara värre än själva värkarna
  • Att man har svårt att gå och sitta som vanligt
  • Mammor som inte älskade sina barn
  • Förlossningsdepressioner (den värsta historien var ifrån Sofias änglar, där en mamma tog livet av sig när barnet var 1 år på grund av det)
  • Att livet förändras totalt och allt blir upp och ner
  • Blödande bröstvårtor med svampinfektioner, sprickor och blåsor vid amning

Dessa punkter var en av orsakerna till att jag var nervös och orolig inför att bli mamma överhuvudtaget. Från början när vi plussade och i början och i mitten av graviditeten tyckte jag att det skulle bli jätteroligt och reflekterade egentligen inte så mycket över framtiden. Men i och med att tiden gick så fick jag höra och läsa mer och fler skräckhistorier. Vissa kanske inte lyssnar eller bara skakar av sig, men jag sög tydligen åt mig av allt sånt som en svamp.

Ingenting på den där listan stämde för mig. Och det trodde jag egentligen inte heller, eftersom risken för t ex anknytningsproblem, depression eller svamp i bröstvårtorna är liten. Grejen är ju bara den att det är dessa historier och negativa upplevelser som är vanligast att ta del av, för det är dom mammorna som har störst behov av att ventilera och prata av sig. De som sitter på positiva förlossningsupplevelser är "tystare" helt enkelt vilket är tråkigt.

Avslutningsvis tycker jag dock att det självklart är viktigt att kvinnor med jobbiga upplevelser ska få prata av sig och göra sig hörda, både för sin egen skull men också för att andra ska vara förberedda på vad som kan hända (och för att det blir mindre tabu med vissa problem ju fler som pratar öppet om dom) Eller det är ett resonemang som många för, jag håller inte med egentligen. Jag tycker såklart man ska hålla skräckhistorier för sig själv, då menar jag inte främst kring förlossningsdepressioner eller amningsproblem, utan mer förlossningskomplikationer. (Men det skulle inte skada om folk höll allt negativt för sig själva pga hur jag mådde) Men det är en annan diskussion, förlossningar alltså. Eller just min rädsla inför förlossningen. Jag trodde ju jag skulle dö i princip när jag födde barn, men det tar vi en annan gång. Allt gick ju bra, både med förlossningen och tiden efter, i alla fall hittills. Jag och Elis har det så lugnt och skönt här hemma på dagarna så.


Bild snodd från Danielas instagram! 

Likes

Comments

Mormor kom idag o hade råkat köpa lila ljus som passade perfekt med buketten från Daniela. Fantastiskt. Kolla vad mysigt det blev när vi åt middag nyss.

Likes

Comments

Daniela var här igår och hälsade på mig och Elis, han fick ett gosedjur och blommor av henne. Jag ska lägga upp bild på blommorna senare när Pierre har skickat dom till mig. Min kamera har så dålig kamera så fick ta med hans. Hatar samsung o sånt trams, men kameran på s7 är sjukt mycket bättre än på en iphone 6. Det är skandal.

Likes

Comments

08:27

Vid det här laget var jag alltså öppen 9 cm och jag flyttas över till förlossningen. Jag fick lustgas direkt men har inget minne av att den fungerade särskilt, kanske för att det var 50% syre 50% gas. Tror man kan få 70%n gas 30% syre i alla fall. Jag vet att jag bara ligger och blundar och andas mig igenom värkarna, öppnar inte ögonen en enda gång förrän epiduralen läggs. Det tog en jävla tid innan läkaren var ledig och kunde komma.

09:30

När jag legat på förlossningen i 1 timme fick jag äntligen bedövningen! Den hjälpte inte så mycket som jag trodde, men tog väl bort smärtan i ryggen och magen. Jag kände ändå tydligt av värkarna, att det "tröck på" liksom eftersom jag var i öppningsskedet.

Kommer ihåg att jag var rätt lugn efter att jag fick epidural och lustgas, jag var kontaktbar igen och hade uppenbarligen inte lika ont nu när jag tänker efter. Jag låg och smsade med mamma, pappa, mormor och morfar, åt pepparkakor med ädelost, macka, juice, läsk, schweizernötchoklad osv. Den här delen av förlossningen var faktiskt väldigt hanterbar, även fast det var så nära. Man tycker det borde vara tvärtom. Det var skönt att kunna varva ner och stanna upp lite istället för att det skulle gå så himla fort. Min mamma t ex hann bara komma in, sen tog det 2 timmar, mormor tog det 6(!!!) minuter för.innan mamma tittade ut.

10:47

Barnmorskan (student faktiskt, jätteduktig) hade kopplat in oxytocin (värkstimulerande) pga utebliven progress, alltså värkarbetet hade stannat upp. Värkarna kom allt tätare och jag låg och andades lustgas oavbrutet i princip. Jag låg ner hela tiden i sängen, antingen på rygg eller på knäna över huvudgaveln eller hur man säger. Jag hade tidigare noterat en sån där pilatesboll ligga uppe på en hylla. Jag berättade för Pierre att vissa vill stå upp eller till och med föda stående, och vissa satt på den där bollen under förlossningen. Jag kunde inte förstå hur man kunde vilja det, det var verkligen långt borta för mig, jag kände mig nästan fastklistrad i den där sängen. Det passade helt enkelt mig bäst att ligga ner, tanken på att röra mig utanför sängen fanns liksom inte.

Barnmorskan tyckte att det inte hände så mycket efter ett tag, huvudet kom inte ner eller något. Då föreslår hon att jag ska sätta mig på den där jävla bollen och guppa. Jag var tvungen helt enkelt för att barnet skulle komma ner med hjälp av tyngdlagen, det hände inget liggandes.

11:30

När jag hade suttit på den där bollen och guppat i säkert 20 min kom äntligen krystvärkarna igång. Jag trodde kroppen kunde sköta det helt av sig självt, men man måste verkligen ta i för kung och fosterland, eller i alla fall jag, dom sa att jag skulle ta i så mycket så det skulle kännas som att huvudet skulle sprängas. Kul. Det som gjorde att man ens orkade allt detta var pauserna mellan krystvärkarna, man hann liksom återhämta sig snabbt och samla nya krafter, och smärtan avtog en gnutta. Jag hade tur också som bara behövde krysta 3 gånger!

11:51

Efter 20 minuters krystande kom Elis ut och lades på mitt bröst, eller lite längre ner på magen typ. Jag hade sagt till personalen innan att jag inte ville att dom skulle säga könet, utan jag ville kolla det själv när jag hade lust. Och när han låg där på mig så undrade jag inte ens vad det var för kön helt ärligt. Det kändes bara så jävla skönt att allt var klart, och att han mådde bra. Han skrek på en gång när han kom ut. Men så frågar dom mig efter typ 1 minut "Vill du se vad det är för kön" och jag svarade ja i all hast. Lite tråkigt att jag inte bara kunde få ligga där i fred en stund.

Vi valde att göra en sen avnavling, så han låg ett tag hos mig i kanske 10 minuter innan Pierre klippte navelsträngen. Efter det hittade han bröstet direkt och allt gick jättebra! Barnet kan tydligen krypa upp själv och hitta bröstet direkt efter födseln, det tar i snitt 42 minuter. Det är någon instinkt dom har. Det ville jag också prova men även då kom någon och skulle lägga sig i. Jaja.

Jag var iballa fall otalt utmattad efter att ha varit vaken sammanlagt över 1 dygn, så efter att ha somnat till kanske 10 minuter kände jag mig nästan återställd, i alla fall för en stund. Vi fick komma in på BB senare på kvällen, det fanns ingen plats till oss direkt efter. På BB gjorde dom massa kontroller på Elis, kollade blodtryck, gulheten i huden, synen och hörseln osv. Allt såg jättebra ut och det var världens lättnad eftersom jag hade haft alla möjliga nojor under graviditeten.


Fortsättning skriver jag i morgon, förhoppningsvis i alla fall. Tänkte skriva lite mer tankar om tiden efteråt, på BB och när vi kom hem osv. Blir så abrupt slut annars. Vill väl skriva lite mer om känslor och tankar kring allt så det inte bara blir en redovisning av ett händelseförlopp liksom. Så stay tuned för del 3! Har ni några frågor eller tycker jag missat något så tveka inte att kommentera! :)


Likes

Comments

Jag, Sandra och Elis åkte hem till oss efter fikat hos mamma och satt o pratade i soffan bara. Vi fick jättefina blommor av henne. Älskar att få blommor, det blir så fint och fräscht hemma. Fick både en krukväxt (fotar sen) och färska blommor som passade perfekt i min vas.

Likes

Comments