View tracker

I söndags hoppade jag på tåget klockan 7 på morgonen för att äntligen få träffa J efter ca en månad. Jag var nervös, av egentligen bara konstiga anledningar, men ändå så upp över öronen glad. Att äntligen få se honom, ta i honom och lukta på honom. Precis som han sa när han åkte så är det här något bra - för oss, för honom och för mig, för vårt liv tillsammans. Man behöver få sakna, för annars tappar man lätt vad det egentligen man borde sakna.

Tågresan gick bra, om än otroligt långsamt. På tåget träffade jag en väldigt intressant man som var otroligt duktig på att prata, minst sagt. Han berättade om allt från varför han var på tåget från första början, hans resa till Thailand, till hur nya Samsung S7 fungerar. Efter någon timme av konstant prat så var jag till slut tvungen att sova en stund. Med endast två timmar sömn i bagaget var jag tyvärr inte lika pratglad tillbaka. Men det gjorde inget. Jag är tacksam över att han fick tiden mellan Boden och Kiruna att gå så fort.

Timmarna mellan Kiruna och Riksgränsen måste varit det långsammaste jag varit med om. Dessvärre blev även tåget försenat med nästan 25 minuter, vilket inte hjälpte så mycket.

När jag väl kom fram kunde jag inte undgå att bli helt tagen av utsikten. Vita fjäll, solnedgången som färgade några av dem i vackert orange-rosa, och luften, den friska luften.

Utsikten från vårt hotellrum som J bokat åt oss för att få vara bara vi.


Roligt nog hade J försovit sig när jag kom dit, så det var en minst sagt tröttögd man som till slut mötte mig. Känslan att få krama om honom var verkligen ren magi.

Därefter blev jag verkligen behandlad som en prinsessa, precis som jag blivit hela veckan. Och jag har fått lyxen av att få träffa så otroligt fina människor, fina på djupet. Sådana som inte funderar så mycket, de bara välkomnar. Alla får vara med. Det skålas hit och dit, det kramas efter ett fem minuter långt samtal, det bjuds med. Sådär som jag önskar att alla människor var.

På måndag åker jag hem igen, och det skär i mig att behöva åka. För jag vill inte hem, jag vill stanna här, och må så himla bra.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Efter en fantastisk kväll igår med en hel del nya ansikten och bekantskaper, passade det otroligt bra med en lugn dag idag. Vaknade i morse och kände mig pigg. Och glad. Och tillfreds. Att andra människor kan ha en sådan inverkan på det egna måendet. Ett genuint samtal med någon kan verkligen ge en dusch av energi. Min kära granne fick ett firande som hon verkligen var värd och vi alla en fin kväll.

Så idag fick bli en dag utan så mycket planer. Från att ha varit ett kontrollfreak av rang - alltid velat ha planer och vänner att träffa - till att det mest rogivande jag kunnat komma på var att inte ha något planerat alls.

En nära vän till mig kom och hälsade på över en kopp te och prat om allt möjligt. Det är skönt att veta att bara för att man inte ses jämt, behöver inte vänskapen blåsa bort med vinden. Den är där. Finns till när man behöver den eller bara vill få umgås.

Nu när dagen gått till kväll har jag landat i soffan med några tidningar och musik i bakgrunden. Ögonen börjar kännas tunga. Ikväll kommer inte bli en sen kväll.


Likes

Comments

View tracker

"Sometimes letting things go is an act of far greater power than defending or holding on."

- Eckhart Tolle

För snart tre veckor sedan åkte min sambo iväg till norra Sverige för att jobba och följa sin dröm - att komma så långt i sin utveckling till ledare och som kock han kan. Där ska han vara i tre månader. Vi kommer att ses en gång per månad om situationen gör det möjligt.

Många har frågat mig hur det känns att han åkt, att jag är kvar här hemma ensam. Två saker slår mig alltid när de frågar.

1. Jag är inte ensam. Inte som jag ser det. Jag vantrivs inte heller i mitt eget sällskap vilket underlättar en hel del.

2. Det är okej att sakna och det är viktigt att låta saker och ting gå.

När den här resan först kom på tal blev jag förtvivlad. Hur kunde han överhuvudtaget överväga att lämna mig ensam i tre långa månader?! Ville han verkligen att vår relation skulle sluta så? Han valde då att inte åka alls, eftersom vårt förhållande var alldeles för viktigt för att äventyra. Vilket var verkligt fint gjort då detta var något som han blivit eld och lågor över först, men avstod ändå för min skull.

Så gick det någon vecka. Jag funderade mycket kring det här att vara ifrån varandra så länge. Speciellt med tanke med att vi i princip suttit ihop från det att vi träffades. Tankarna gav mig en klump i magen, samtidigt som jag inte kunde låta bli att känna mig som en bromskloss för hans drömmar. En dag länkade hans vän och kollega en artikel på Facebook. "Why you need to let go of attachment."

Har ni någonsin läst något som verkligen träffar rakt i de mest känslomässiga delarna av din hjärna, din kropp och ditt hjärta? Det gjorde den artikeln. Den handlar om skillnaden mellan att älska någon och att vara fäst vid något, att detta inte nödvändigtvis behöver gå hand i hand. Jag insåg att jag kan älska honom, vara tacksam för att ha honom i mitt liv, utan att behöva vara så fäst vid honom att jag inte kan låta honom åka.

För i grund och botten handlade det inte om vår kärlek till varandra, utan om min egen osäkerhet i det och mitt förtroende för att vi skulle hålla i alla fall.

"When you let go you need to have faith".

Det visade sig att denna resa kan ha varit det bästa vi gjort. Jag är kärare än någonsin i honom och han i mig. Jag kan sitta och titta på honom och bara LE när vi Skypear. Det här var det nödvändiga ontet som behövdes för att återigen påminna oss om att inte ta varandra för givet, vilket är lätt göra i vilken relation som helst.

Om en vecka får jag åka dit och bara hålla om honom och se honom och le. Och framförallt - vara tacksam att jag fått just honom i mitt liv.

“Love without attachment is the purest love because it isn’t about what others can give you because you’re empty. It is about what you can give others because you’re already full.”

​Glöm inte att visa uppskattning och tacksam för de som finns i ditt liv. Du vet aldrig när du kommer tvingas leva utan dem. 

Likes

Comments

Som rubriken redan säger, det här är en skön morgon! Jag hoppas att även du har det.

Länge har jag inte unnat mig att ligga kvar i sängen och dra mig på morgonen. Det har alltid varit något jag ska upp och göra. Tvätta, diska, ta en promenad till affären, träffa någon. Medan min sambo lugnt legat kvar i sängen och snusat i kudden, har jag varit uppe minst en timme innan han ens överväger det. Jag har aldrig sett värdet i det. "Då får man ju ingenting gjort".

Så för någon dag sedan insåg jag; Varför ska jag behöva få något gjort min lediga dag klockan 8 på morgonen? Varför kan inte också jag bara ligga och njuta av värmen från täcket och känslan av att inte ha några måsten?

Så det tränar jag på nu. Att njuta. Att ligga och dra mig. Att känna lugn. Och det genom att tala om det för mig själv. Det här är en skön morgon!

Likes

Comments