View tracker

...alldeles för arg för att kunna skriva ett inlägg utan en massa #¤&%//#¤ så jag har bestämt mig för att vänta tills jag har ett mer vårdat språk och lugnat ner mig.

Önskar er alla en fin helg & som vanligt...

Ta hand om varandra!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

... minst. Nu vet jag varför jag känner mig som ett stelt kylskåp varje morgon när jag ska kliva upp ur sängen. Det börjar på Ar och slutar på tros. Jag trodde det skulle räcka med en kroniskt sjukdom under min livstid men nej vi lägger på en till. Så nu är det Typ-1 diabetes och a också. Vill inte riktigt skriva ut ordet sammanhängande för det blir så bestämt på något sätt.

Jag behöver några dagar på mig att ta in den här nya "informationen". Det brukar vara så med mig när det händer saker kring mig som jag inte hade förväntat mig. Det kan gälla både positiva och negativa saker.

Om det är något positivt som händer så är fröken Pessimist framme och målar den ena väggen efter den andra svart. Är det negativt dyker fröken Optimist fram, vilket i och för sig är bra. Man kan ju inte lägga sig ner och ge upp utan det är bara att ta tjuren vid hornen och fajtas på tills det inte riktigt går som man har tänkt sig.

Men attans vad mycket jag får gjort när fröken Optimist är framme. Som idag till exempel. Jag har röjt och höst städat i trädgården som en furie så nu kan snön komma precis när den vill. I år har jag hunnit med allt (nästan) som ska hinnas med. Inte som förra året där jag varken hann plocka in diverse porslins figurer, rensa i rabatterna, kratta löv eller klippa en två decimeter hög gräsmatta. Jag lovar att det var inte kul i våras. Gräsmattan blev också ett övervintrings paradis för alla dessa slemmiga små sniglar som bollar ihop sig så fort man kommer åt dom. Dom har jag jagat likaså mördarsniglar i sommar. Förresten, vilken sommar? Har det varit någon sommar överhuvudtaget i år? Jag har några bilder som vittnar om solsken men jag kan ju inte påstå att jag är tankad med D-vitamin inför vintern precis. Och lika blek är jag nu som varje vår. Nu kommer fröken Gnäll fram märker jag så det är hög tid att avsluta mitt lilla inlägg här.


Som alltid ta hand om varandra!

Ps. Innan jag hann publicera ovan skrivna text kom en av dom finaste jag känner in på en kopp te. Hon fick läsa igenom texten utifall det fanns något skrivfel eller annat knas i inlägget. Hon tyckte att jag borde ändra "Det börjar på Ar och slutar på tros" till "Det börjar på Art och slutar på ros". Det skulle vara mera passande gällande mig iaf! Och hon har ju alldeles rätt! Art- konst-jag tokig i pyssel och olika vackra föremål och så ros! Den finaste blomman jag vet! Vad enkelt det gick att ändra någonting så tungt och negativt till någon om än fortfarande tungt men ändå lite mer positivt klingande!


Image: Mary Elizabeth Duffield - Roses and Lilies

Likes

Comments

View tracker

​...passera redan utan att jag har lyckats få någon riktig ro i kroppen att kunna sätta mig ner och skriva något här i bloggen. Vet du dom gångerna som man känner att man fullständigt tappar hakan och får tunghäfta? Ungefär så är det fast det är skrivhäfta i mitt fall.

Det är ju inte så att jag lider brist på saker att skriva om för det finns det gott om. Problemet är att det är hög turbulens i hjärnan för tillfället och har varit så i ett antal månader eller snarare i snart ett halvår. Jag har svårt att fokusera på ett och samma ämne då flera pockar på uppmärksamhet samtidigt. Barnen har som alltid prioritet nummer ett i mina tankar och mitt hjärta och så kommer det alltid att vara.

Men ibland kommer det upp saker som kan vara lika viktiga fast på ett annat sätt. Det kan vara att hitta sin tvillingsjäl och plötsligt börja må bra igen med sig själv eller kanske äntligen hitta någon som man har sökt efter under hela sin vuxna tid. I nästan 40 år. Det sistnämnda är det som upptar mina tankar mest.

Jag har hittat den sista pusselbit som jag trodde inte fanns. Jag har än så länge inget fast grepp om den men jag är så nära. Jag hoppas att den hamnar på plats så att hela bilden blir komplett. För första gången. Jag blir komplett. Jag vet att allting låter nästan lite flummigt men jag vågar inte riktigt skriva rakt ut i rädsla om att tappa det lilla greppet jag har. När den hamnat på plats ska jag skriva mera "öppet" och inte fullt så kryptiskt. 

Det blev några rader skrivna fast jag inte trodde att det skulle bli det. Men nu har klockan hunnit bli över midnatt så det är högtid för mig att hoppa i säng. Godnatt & sweet dreams!

Ta hand om dig & varandra!

Likes

Comments

  • ... har formligen susat förbi! Var har den tagit vägen? För att inte tala om sommaren som bokstavligt talat kom sent och gick tidigt.
  • Det känns lite konstigt att sitta här igen framför skärmen och försöka komma på något intressant att skriva om! Det har hänt en hel del sedan jag skrev sist både roligt och mindre roligt. Ärligt talat vet jag inte riktigt vilken ände jag ska börja i så istället för att skriva om dåtid just nu så skriver jag om just nu eller nånting om den här veckan!
  • Eftersom vädret har varit mer än labilt så har jag hållit mig mest inomhus i pysselrummet och organiserat upp det så det blir lättare att både hitta alla saker jag behöver men även en aning mysigare! Det är egentligen ett ganska pytte litet rum för att vara ett pysselrum men det är det enda som är ledigt så jag får göra det bästa av det hela. Jag är i alla fall glad att jag har ett! Innan var det köksbordet som gällde.
  • Dom 2 senaste sakerna jag har donat runt med är Leksviks skohylla som blev vit istället för brun och den andra saken ett gammalt tungt strykjärn som fått sig en "makeover"! Jag ska försöka leta reda på flera på loppisar då den är kanon praktisk att använda som "press", dörrstopp eller prydnad!
  • Har även börjat med en överdel till en bokhylla som jag har tänkt använda som avlastning och ha tidningar i! Plus att jag har gett mig in på att skära ut egna stenciler! Är fortfarande på min första och det krävs att jag är både koncentrerad och stadig på handen! Så här kan jag säga att tålamodet mitt sätts på prov!
  • Det var det för denna gång! Det kommer INTE att ta så lång tid innan jag är här igen!
  • Sov gott alla & ta hand om er!

Likes

Comments

... riktigt tungt i sinnet mitt dom senaste veckorna att jag inte har förmått mig själv att skriva en endaste liten rad här. Men jag ska försöka summera ihop veckorna som susat förbi så kortfattat som det går! Jag har en förmåga att skena iväg om jag kommer igång med skrivandet så det blir intressant att se var sista raden hamnar! Antingen alldeles snart eller efter en meter text!

Hur har nu alla dessa dagar varit? April stormade bokstavligen in med vackert väder så sista snön smälte undan. Blåsipporna har hunnit titta fram och slå ut likaså vitsipporna! Jag har hunnit med lite trädgård med att rensa undan en massa ner visset och kratta lite här och där. Men oj vad orken sjönk när jag såg all mossa som hade åter igen bildats under snön. Detta eviga krigande med mossan men som med allting annat tänker jag inte ge upp i första taget även om orken inte alltid vill vara med.

I lördags var jag på fest! Kors i taket! Jag har inte varit ute ordentligt bland folk på flera år än vad mina fingrar räcker till! Det var faktiskt riktigt roligt att göra sig i ordning, sminka sig, välja kläder, dutta parfym, hårspray, raka benen, hela racet! Och sent blev det, i alla fall om man jämför hur det har sett ut innan. Kom hem 3.10! Och sov ända till 14 men somna gjorde jag inte förrän framåt 06 på morgonen! Det var skönt att låta hjärnan få ett ordentligt break även om det gällde för en kväll. Det var välbehövligt. Skulle behöva göra det oftare. Börja leva igen.

Sen kom bakslaget. Molnen och tankarna började hopa sig igen. Fick ett mejl från barnens far. Med information om barnen. Alldagligt. Det mesta. Sen stod det att minstingen behöver glasögon. Nu var dom fixade. Haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaalllllllåååååååååååååååååååååååååååå...... var finns jag som mamma i den ekvationen? Varför får jag alltid reda på allt när det redan är förbi? När det är klappat och klart? Hur länge ska jag stå som mamma endast på pappret? När får jag vara delaktig i deras liv? När ska jag få reda på när dom har feber, blir vaccinerade, har läkarbesök, ramlar och slår sig? När får jag vara med och trösta?

Nu rullar tårarna igen. Dom glider mig ur händerna mer och mer för varje dag. Hur ska jag orka med? Det blir inte längre än så här. Jag ser knappt vad jag skriver... Tills nästa gång...

Ta hand om varandra



Likes

Comments

... lite snabbt innan ett nytt dygn börjar!

Då humöret och måendet inte har varit direkt muntert idag blir det inget längre inlägg. Men jag kan berätta att när jag tittar ut på lilla gräsplätten är den alldeles vit. Vad fan hände?

Godnatt & sov gott! & ta hand om varandra!

Likes

Comments

... mycket som ligger mig varmt om hjärtat som jag vill uppmärksamma. Jag skulle helst vilja skriva om alla saker som upptar mina tankar men jag får helt enkelt lära mig ta en sak i taget så det inte blir alldeles rörigt!

Just nu vill jag skriva om Diabetes, Typ-1 som jag "kan" mer eller mindre eftersom jag har det själv likaså yngsta sonen.

Jag läste 2 inlägg idag som fick mig att studsa högt. En på en blogg och en på Facebook.

Den första tycker jag personligen handlar om inget annat än avundsjuka. Läs och gör en bedömning själva! Inlägget finns på http://nouw.com/meandmydiabetes/quotdu-bara-kopier...

Jag citerar ett svar som summerar ihop det som for genom mitt huvud efter att ha läst bloggen! (... Att tala om att kopiera någon för att man bloggar om samma, eller liknande ämnen, är ju helt befängt.
Hur många bloggar om matlagning, mode, bilar, livstil.. Miljoner och åter miljoner.
Det är väl bara bra ju fler det är som lyfter fram D1.
Att dessutom ha både D1 och ADHD gör det väldigt intressant tycker jag.
Det måste vara en väldigt tuff kombo.
Jag är mamma till ett barn med D1 och ett barn med ADHD så jag kan tänka mig hur tufft det är att ha båda.
Att försöka blogga om något i dag som skulle vara helt unik är nog näst intill omöjligt. Iaf om man vill att det ska vara en smula läsvärt.)

Sen kommer till det som fick mig att studsa ännu högre idag. Jag har fått lov att kopiera inlägget och lägga in det här på min blogg. Jag hoppas att detta uppmärksammas och att en anmälan mot bussbolaget samt "vakten" görs. Har du möjlighet att sprida detta blir många tacksamma då vi är så många som kan hamna i liknande situation. Tänk om det hade handlat om ett barn?

Ta hand om varandra!

Likes

Comments

... idag har jag inte så mycket att skriva om. Känner mig som ett platt cykeldäck helt enkelt. Vare sig ork eller lust till någonting överhuvudtaget.

Tog tidigare under dagen "sats" till att börja organisera om i pysselrummet men fick besök av kära mamma så jag kom till slut av mig. Vad har jag egentligen gjort idag? Varit ute med hunden ett antal gånger, ätit, fikat, suttit vid FB, plockat undan i köket...

En god gärning har jag i alla fall åstadkommit och det var att på ena promenaden hade jag med mig en tom plastpåse som jag plockade upp skräp i som jag hittade i skogen lite här och var. Den blev full på mindre än 20 minuter. Otroligt vad det verkar svårt för folk att inte leta reda på en sopkorg eller ta med sig sitt skräp hem. Visserligen kommer en hel del med vinden som "stormar" till rejält ibland men inte tomma plastdunkar, fyllda hundbajspåsar mm.

Om man nu är duktig som hundägare och plockar upp efter sin hund så kan man väl sluta slänga ut det i naturen. Då kan man strunta i att plocka upp. En plastpåse tar mellan 1 och 20 år att brytas ner beroende på vad det är för sort.

Kanske en bifogad lista på olika sakers nedbrytnings tid kan vara en tankeställare!

Toalettpapper 2-4 veckor

Tidning 6 veckor

Bomullsrep 1-5 månader

Äppelskrutt 2 månader

Pappkartong 2 månader

Mjölkkartong 3 månader

Ullstrumpor 1-5 år

Cigarettfimp 1-5 år

Plastpåse 1-20 år

Tuggummi 20-25 år (fåglar kan kvävas/svälta ihjäl om dom pickar på det)

Plastmugg 50 år

Aluminiumburk 200 år

Engångsblöja 450 år

Pet-flaska 450 år

Fiskelina 600 år

Ta hand om varandra!



Likes

Comments

...efter att ha läst ett mejl från min mor som skrivit och berättat att hon tidigare ikväll hade ringt för att prata med barnbarnen. Pappan var den som svarade i telefon och han ifrågasatte varför hon skulle prata med dom och hon svarade att hon bara ville säga hej. Då hette det att den äldsta var på toaletten. Hon ringde om lite senare och pratade med det stora barnbarnet som inte var direkt pratig, behövde gå på toa (igen) och som sa att han skulle göra sina läxor. Really? På en fredag? Hon hade frågat vad dom skulle göra på Påsken och dom skulle till en släkting som fyller år. Det yngsta barnbarnet ville inte prata. Det är märkligt för han vill alltid prata. Dom är 11 respektive 8 år.

Åter igen använder pappan barnen för att "sänka" mig. Det värsta är inte hur jag mår över det hela, det kan jag hantera, men frågan är hur barnen mår, nu och senare i framtiden.

Den 11´e mars skickade jag ett mejl och ställde pappan frågan om hur det blir på Påsken. Jag har fortfarande inte fått något svar angående det. Och jag beskylls för att inte vara samarbetsvillig.

Så var det med det.

Jag har som jag skrev i ett tidigare inlägg ett kaos av tankar som far runt i mitt huvud. Jag försöker sortera dom så gott det går, försöker härbärgera alla känslor som väller upp, försöker tänka konstruktivt och även objektivt. Att inte låta pappan lyckas med att knäcka mig är ett heltidsjobb. Just nu orkar jag inte skriva mer. Jag kan inte tänka klart men jag hoppas att jag reser mig upp igen och tar tag i alla tankar och skriver ner dom, öppet, utan "restriktioner". Men för att inte bryta mot lagen måste jag förbli anonym för att skydda mina barn. Fast helst av allt skulle jag vilja skrika högt vilka alla inblandade "aktörer" är. Alldeles för många får gå ostraffade.

Som vanligt.... ta hand om varandra! Godnatt.

Likes

Comments