1. Jag har lärt mig att omvärdera mina prioriteringar i livet, att värdera upplevelser mer än materiella ting som man så ofta gjort.( Ju mer jag har rest och sett desto mer har jag insett hur otroligt lyckligt lottad och bortskämd jag är).


2. Jag har lärt mig att uppskatta mig själv som människa och allt jag står för. ( Jag har alltid varit min största kritiker och oftast blundat för allt jag är bra på, men den här resan har verkligen öppnat mina ögon för så många olika saker).


3. Vänner kommer och går, och det är OKEJ!
Och för att vara en person som alltid tagit så hårt på att förlora vänner så har jag insett att det är okej. Ibland inser man bara att man inte är en perfect match längre.


4. Att våga ta risker, våga ifrågasätta och våga stå upp för sig själv. ( Det är så lätt att fastna i sin lilla trygghets bubbla, just därför ska man prova saker man aldrig trodde att man skulle våga). Jag om någon har lärt mig att det inte går att vara ett planerings freak och förvänta sig att allt kommer gå enligt sin planen. Det är nästan skrattretande hur jag stött på så många oplanerade situationer och hur många gånger jag ångrat mig angående allt möjligt.


5. Hur man packar rätt. Alla de som känner mig vet att jag har gått från att packa två månader innan min resa till att packa 30 minuter innan jag åker. Jag har alltid varit den som velat ha med mig "allt", men sanningen är att jag inte ens har använt hälften av de saker jag släpat med. Jag har levt i en 65 liters väska under min resa och jag kan ärligt säga att väskan är alldeles för stor och att jag släpat med mig alldeles för mycket onödiga saker. Jag har lärt mig att prioritera vad som verkligen kommer till användning och allt däremellan är bara en lyx.

6. Meditera har blivit en står del av min dagliga rutin. Ett sätt för mig att komma närmare mig själv och allt jag har runtomkring mig. Jag har lärt mig att om man vill något tillräckligt mycket så kommer man bara att se möjligheter och se bortom alla hinder tills man når det man strävar efter.


7. Att sluta jämföra sig med andra. Det finns ett citat av Dita Von Teese som ständigt dykt upp i mitt liv, som jag inte förrän nu börjat gå efter och det lyder
"You can be the ripest, juiciest peach in the world, and there's still going to be somebody who hates peaches" .
Man måste sluta jämföra sig med andra människor för i slutändan är det du som kommer att bli sårad av det. Det spelar ingen roll vad man gör så kommer det alltid vara någon som har det lite bättre i dina ögon. Släpp taget om det där tankesättet och uppskatta istället vad som är framför dig, vad du är bra på och vad som gör dig till den fantastiska människa som du faktiskt är.

8. Att bli mer social, att våga prata och våga bjuda på sig själv. Jag har träffat som flest människor när jag varit själv. Man är i en sån otroligt sårbar position när man reser själv, man tvingas prata med nya människor hela tiden för att komma framåt. Det är svårt ibland speciellt när man kommer till en plats där man inte känner någon, det kan vara jobbigt att våga ta första steget, men man får vad man ger hur klyschigt det än låter så är det sant. Jag är så otroligt glad att jag fått träffat alla de människor jag träffat, och ännu mer glad över alla nya vänner jag fått.


9. Att alltid lita på sin intuition, för den har fasiken alltid rätt. Jag har hamnat i så många situationer där jag har låtit min magkänsla bestämma och hittills ångrar jag inte några av de beslut jag tagit. Den där lilla rösten som skriker inombords när något känns fel, ja den ska du alltid lita på, den är din bästa vän, speciellt när du reser själv.

10. Att sluta oroa sig för framtiden. Detta är en punkt som definitivt har varit den svåraste för mig att hantera. Jag vill som sagt alltid planera allt i förväg, vilket jag vet är helt omöjligt. Man kan inte planera framtiden hur mycket man än skulle vilja. Och tro mig jag vet hur svårt det kan vara att släppa taget, men sekunden man bestämmer sig att göra det är sekunden man inser hur modig man är. Det är ingen som säger att det kommer att vara enkelt att vara modig, för det kommer det inte att vara, men däremot så kommer det att vara värt det. Man får att man istället har alla möjligheter i världen, något som mamma så många gånger sagt till mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag och Clara tog oss tiden att gå till Monkey forest, som låg 1km ifrån där vi bodde. Tankar kring denna utflykt är lite blandade. Det var en skog full med apor som gick runt överallt. Hur coolt som helst kanske ni tänker, och ja jag håller med. Men det var också väldigt läskigt, speciellt när Clara blev påhoppad av en apa som rev upp hennes väska och började plocka ut saker därifrån.

Men hon blev inte attackerad då det kom en djurskötare och skrämde iväg den. Om man bortser från den där lilla incidenten så var det absolut något jag rekommenderar, om man inte är rädd för apor och om man vet att man inte kommer få panik.

Likes

Comments

Jag som person glömmer oftast bort att jag kommer från Indien. Just därför var detta en sån otroligt viktig upplevelse för mig.

Vår chaufför tog med oss till Holy Spring Temple där vi fick delta i en religös ceremoni. Vi fick ha på oss klädseln på bilderna och bli renade i bassängen vi står i. Vattnet som rann från statyerna var renande vatten från gudarna fick vi veta.

Man var verkligen som en helt ny människa när man var klar. Efter reningen fick vi även chansen att meditera, vilket betydde så mycket för mig då meditation har blivit en sån stor del av mitt liv under hela den här resan. Jag fick lära mig så mycket om hinduismen och fick se hur fin en religon verkligen kan vara. Trodde aldrig att jag skulle känna att jag ville bli religös igen, men den här upplevelsen fick mig verkligen att känna något extra. "Namaste" Mina vänner

Här är några bilder från ceremonin och processen till att bli renad.

Här är lite andra bilder på själva templet. Tog tyvärr inte så många bilder då vi spenderade största delen av tiden här i vatten.

Likes

Comments

Position: Indonesien, Bali

Jag har rört mig väldigt snabbt nu mellan Malaysia och Indonesien, men ska ju trots allt tillbaka till Malaysia snart.

Igår hyrde vi cyklar tillsammans med två andra tjejer och cyklade till Balis största risfält som låg en mil bort med en stabil uppförsbacke hela vägen. Men det var verkligen värt det.

Har inget mer att säga om risfälten mer än att man borde åka och titta förbi om man befinner sig i Bali. Det är otroligt vackert att kolla på.

Aaah juste jag åt den godaste Nasi Goreng jag någonsin ätit vid risfälten, kändes lite obligatorisk när man ändå var där.

Likes

Comments

Efter Koh Rong Samolem åkte jag och Clara till Phnom Phen där vi var i några dagar. Vi gjorde en massa roligt som att gå till tempel och se lite mer av staden. Men vi gjorde och lite tråkiga saker som att besöka ett tortyr fängelse som hade gjorts om till ett museum (S 21 ). Jag vill inte skriva så mkt om just detta fängelse för att jag blev dränkt på alla krafter jag hade medan jag var där. Och att prata om det eller att överhuvudtaget tänka på det gör mig så otroligt känslosam. Om ni vill veta mer kan ni klicka Här

Efter fyra dagar i Phnom Phen var vi tvinga att kliva upp klockan 5 på morgonen efter en sen kväll som resulterade i ca 3-4 timmars sömn och ta oss till flygplatsen. Jag lyckade förresten också boka samma flyg som Clara som hade bokat sitt flyg 2 veckor innan mig.

Så efter en stor frukost på flygplatsen och en massa köp av saker man inte behöver, så lyfte planet mot Malaysia, Kuala Lumpur.

När vi kom fram var det lite som en chock för oss båda. En storstad med skyskrapor och lite för dyra priset för vår budget. Men vi vande oss ganska snabbt.

Vi tog tåget ut till stan. Jag tror att Kuala Lumpur blir min nya favorit storstad. Det var så otroligt fint, människorna var så vänliga och det var så många olika kulturer. Moskéer, hindu tempel och kyrkor lite var stans. Ja här kan jag verkligen tänka mig att stanna ett tag.

Likes

Comments

Eftersom det blev krångel med mitt flyg till Vietnam så efter en massa tårar och ilska, bestämdes det att jag skulle åka till Kambodja istället. Så några dagar efter mitt Vietnam flyg flög jag till Phenom phen i Kambodja där jag mötte upp Clara och Anna.W och samma dag så bestämde vi oss att ta oss till en stad jag varken kommer ihåg namnet på eller vet hur den uttalas. Men hursomhelst där sov vi i en natt och tog sedan färjan över till Koh rong en ö som ligger 45 minuter därifrån.

FUN FACT- Koh rong har varken vägar eller Atm's så man måste vara väl förberedd innan man åker dit. Enda sättet att ta sig runt ön är med båt eller till fots.




Vi fick ett dyrt boende direkt när vi kom av färjan, väldigt onödigt men ingen orkade klaga. På boendet Coco bodde vi två nätter, mycket fint och rekommenderas om man har råd att bo så.

Detta är utsikten från vårt första boende Coco.

Dag två gick vi till en strand som låg 20 minuter från vårt boende. Där det knappt fanns några människor. Vägen dit var minst lika spännande den också, med tanke på att man fick ta sig genom djungeln en bit innan man kom fram.

Sist men inte minst har vi hunnit med en 45 minuters djungel trekk, som var väldigt läskig. Vi fick klättra på klippor och känna oss som riktiga bergsklättrare. Det var jätte jobbigt men till slut tog vi oss till andra sidan ön till en strand som jag inte riktigt fick kort på men som var som en dröm. Klarblått vatten och öde så långt ögat kan nå. Att få doppa sig när vi väl kom fram var verkligen höjdpunkten, speciellt när det var så varmt och svetten bara rann.

Såhär glad har jag inte sett ut varje dag. Blev nämligen magsjuk och fick inte behålla någon mat eller vätska över huvudtaget. Att vara på en paradis ö och bara stanna i sitt rum för att man inte orkar göra någonting är verkligen inte det ultimata.

Trodde att jag hade blivit frisk men, visade sig att jag fortfarande inte mådde bra då jag kräktes upp all mat jag hade fått i mig, så nu avvaktar jag lite och önskar att mamma var här och kunde ta hand om mig.

Det är verkligen vi de tillfällen då jag är sjuk eller mår skit som jag saknar mamma som mest, inte för att jag inte saknar henne annars också, men hon får en att känna sig så trygg när man är sjuk. Hon tar hand om en så att man glömmer bort att man mår så dåligt som man mår, vilket får mig verkligen att förstå hur lycklig lottad jag är som har väldens bästa mamma.

Och mamma om du läser det här, så älskar jag dig så mycket och tack för att du tar hand om mig och mina syskon, och alltid tänker på vårt välmående först.

Likes

Comments

Igår fick jag äntligen göra det enda jag ville göra i Bangkok från första början. Jag och en kille jag träffade under frukosten på hostelet jag bor på bestämde oss för att ta en utflykt till "the Grand palace" som är en av Thailands mest besökta attraktioner.

Palatset är en samling av flera komplexa byggnader med de mest fantastiska detaljer jag någonsin sett. Trots att det kostade 500B för inträdet så överträffande det verkligen mina förväntningar. Man skulle nästan kunna tro att jag är lite trött på att besöka tempel men det här mina vänner det här tycker jag att man ska kosta på sig.

Till och med Jesper tackade mig så många gånger för att jag släpade med honom✌🏽

Ni vet när man verkligen försöker få något att se bra ut på bild, men att bilden bara inte vill ge platsen rättvisa. Tja det är det som hände här.

Alla detaljer på dessa byggnader, det är ju helt sinnesjukt vad allt är perfekt. På vissa ställen fick man inte ens ta kort.

Något som var jätte viktigt var klädseln, man var tvungen att täcka både axlar och knän och könet spelade ingen roll.

Utöver klädseln så var säkerhetskontrollen för att komma in på palatset nästan som att vara på en flygplats. Och man var dessutom tvungen att ha med sitt pass.

Här är några av de byggnader som fanns. Måste erkänna dock att alla bilder inte är mina, vissa är tagna från Jespers instagram, får att han fick till så mycket bättre bilder än vad jag gjorde.

Blir alltid lika startruck när jag ser munkar. De är så coola, och att man fick se de meditera var också rätt häftigt. Tyvärr fick man inte ta bilder på de när de satt och meditera, och man fick inte gå in i templet där de satt heller.


Jag tänker bara på hur min pappa och min syster skulle älska att va här. Det här är verkligen en pappa Carro grej, tja det är väl min grej nu också antar jag.

Likes

Comments

Igår lämnade vi ön Ko Chang och är tillbaka till Bangkok
. Jag har haft så måna otroliga upplevelser på ön och skulle definitivt kunna tänka mig att åka tillbaka om något år. Internet har varit väldigt dåligt därför
Har jag inte riktigt hört av mig till någon. Men här är några bilder från de sista dagarna.

Dessa är från en båtutflykt som vi gjorde, där vi fick se några otroliga koraller och fiskar. Ju mer jag snorklade på dessa öar, desto mer exalterad blev jag för att ta mitt dyk certifikat.

Och här var en dag då jag Anna och Brad försökte oss på en djungel trekk till ett vattenfall. Men vi Gick vilse och hittade inte någonting så, vi följde istället bara några stigar som tog oss till en uttråkad flod. Och senare så tog vi oss till en paradis strand som ligger lite gömd.

Och så kommer vi till maten, den största kostnaden av min resa känns det som. Jag har även hittat en ny favorit rätt, "ostron" som är bland det godaste jag någonsin ätit. Har nog aldrig riktigt känt på en smak explosion på samma sätt.

Och nu till det jobbiga. I morse fick jag säga hejdå till Anna som just nu sitter på ett plan tillbaka till Sverige. Ni vet när man lovar att man inte ska vara känslig och gråta för att göra ett hejdå lite lättare. Tja det var jag tills Anna faktiskt hade satt sig i taxin och man bröt ihop totalt. Nu är man här i Bangkok alldeles själv, vilket känns jätte konstigt. Men om några dagar åker jag vidare mot Vietnam. Tills dess så får jag bara ta ett par chill dagar där jag inte gör så mycket.

Likes

Comments

Det är snart en vecka sen vi reste vidare från Bangkok och istället hamna på denna djungel täckta ö. Det tog fem timmar att ta sig från Bankok och vidare till en stad som heter Trat och därifrån tog vi en taxi till färjan som tillsammans kanske tog en och en halv timme innan vi var framme på själva ön.

Ön i sig är inte sådär jätte stor men det är dock väldigt svårt att ta sig runt om man inte kan köra moped. Självklart kan man ta sig fram med taxi, men här är det bestämda priser gällande taxibilar vilket gör att det blir lite dyrt i längden.

Annars har vi det jätte bra här på Ko Chang och bara njuter av alla vackra ställen vi fått se. Vi har dessutom skaffat jätte många nya vänner från hela världen. Och man blir lika ledsen varje gång man måste säga hejdå till någon.

Här var jag och Anna på dejt. Vi tog en promenad ut till piren vid Bang Bao bay. Bra dag de här .

Jag måste bara tillägga att för en matälskar som jag så är mat variationen här oändlig. Förutom att jag har ätit en Pad Thai nästan varje dag så har jag provat på så många soppor och höll nästan på att prova på att äta en skorpion, men bara nästan.

Dessa två bilder summerar väl min frukost till största del. Låt oss ignorera att det är en pannkaka med Nutella på och istället fokusera på frukten, vi är trots allt på semester för tusan.

Denna lilla kompis stötte vi på när vi skulle till stranden första gången. Han sprang ner och tog en Cola flaska, öppnade den och började dricka.

Likes

Comments