Header

Nu sitter jag på flyget från Köpenhamn. Vi har åkt i 6 timmar och har 2,5 kvar. Men vi är åtminstone på andra sidan Atlanten! Imorse vaknade gick jag upp och åt frukost vid 9. Så mycket frukost har jag inte ätit på länge, men tur var det för nästa måltid fick jag inte förens 17! Vi var två som skulle åka med samma flyg till Köpenhamn men såklart var flyget försenat med 1 timme. Och jag som tänkt äta dansksushi! Men jag fick en sjukt god varmmacka från Espressohouse så jag var nöjd ändå! Och tjejen jag åkte med är hur trevlig som helst!

Vårat flyg var så fruktansvärt skakigt och piloten bara skrattade i mikrofonen när han skulle prata. Så då blev man allt lite nervös! Flyget var väldigt litet och tog bara 30 minuter! Men då vi var såpass sena så fick vi skynda ordentligt när vi väl landade för att hinna med nästa flyg som gick 18.35. Där mötte vi även upp hela gruppen, minst 30 pers!! Och alla från olika länder. Men då vi kom så sent så var det svårt att prata med folk eftersom de flesta redan börjat lära känna varandra och alla stod med folk från sitt egna land och de två andra svenskarna hittade jag inte så fick stå själv i kanske 10 minuter innan vi boarda planet.

Men nu sitter jag längst bak bredvid en jättesnäll Göteborgsk kille. Vi har kollat två filmer tillsammans, guardians of the galaxy 2 & big boss baby. Båda var riktigt roliga och rekommenderas verkligen! Jag ska också försöka sova de sista 2 timmarna trots att det kanske inte är jättebra för jetlaggen men jag är så fruktansvärt trött att det nästan gör ont!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Nu har jag sagt hejdå till alla mina vänner, släktingar och andra i min närhet. Imorgon har jag bara familjen kvar. Denna veckan har varit både otroligt rolig & produktiv men också väldigt ledsam. Jag har haft diverse kalas och avsked för att träffa så många som möjligt. Det har varit väldigt många bra stunder som jag kommer ta med mig till USA! Jag har ätit mycket bra mat så som Smörgåstårta, sommarrullar & pannkakstårta! Så nu är jag beredd på vad USA har att ge!

Nu är jag riktigt trött och ska försöka sova så mycket jag kan men då jag vet med mig att jag har svårt och sova när jag är nervös så blir det kanske inte särskilt många timmar. Nästan gång vi hörs är jag på andra sidan Atlanten!

Likes

Comments

Dagarna bara flyger förbi. Jag är helt slut på kvällarna och har ingen ork att göra annat än sova. Men med endast 5 dagar kvar i Sverige så är jag glad att jag har så mycket för mig. Jag tänkte lite snabbt gå igenom vad jag hittills gjort.

I Måndags var jag hos My. Vi badade i hennes bubbelpool, spelade den kortaste omgången av Monopol i världshistorien. Det tog seriöst max 15 minuter innan vi var klara! Jag tror vi gjorde något fel för så snabbt är ju inte ens möjligt?? Efter det så gjorde vi en mycket seriös och komplex låt. Det var en jätterolig dag trots att jag fick åka hem rätt så tidigt då jag & mamma skulle packa på kvällen.

Tisdagen började med frukost vid 10.30 innan jag åkte in till stan och mötte Mimmi. Vi shoppa lite presenter och åt sedan sushi vid 13. Trots att jag endast tog 7 bitar så blev jag fruktansvärt mätt. Antagligen för att jag nyligen ätit middag men det var ändå väldigt konstigt då jag brukar kunna äta minst 10 bitar. Vid 15 skulle vi träffa några andra kompisar och sedan överraska Vera som även fyllde år. Det blev faktiskt väldigt lyckat! Hon fick lite presenter och sedan gick vi och fika på Espresso house. Men jag behövde gå rätt snabbt då jag skulle ha ett avsked med några familjevänner på kvällen. Så jag åkte hem och bakade brownies som blev fruktansvärt goda. Måste spara det receptet! Så denna dag var väldigt intensiv men riktigt rolig och det var trevligt att sitta uppe och bara snacka med familjen och våra vänner på kvällen.

Idag har jag endast vart hemma och tagit det lugnt. Jag och Pappa var och handlade lite mat inför morgondagens avskedskalas med mina närmaste vänner. Så det ser jag väldigt mycket framemot. Fick också mina flygbiljetter och massa information kring det idag. Så jag kommer åka tillsammans med en till person från Göteborg och sedan möta upp fler i Köpenhamn! Det känns väldigt skönt att inte behöva åka själv utan att man är två som kan hjälpa varandra. Jag ska även försöka skriva ett till inlägg innan jag åker på Måndag.

Likes

Comments

Nu är det inte mindre än 10 dagar kvar innan jag åker! 10 dagar kvar i Sverige. Det betyder även att jag får träffa min värdfamilj om 13 dagar och (förhoppningsvis) börja skolan om 17 dagar! Tiden går så fort när allt man gör är att vänta. Många utbytesstudenter har redan åkt iväg men jag har fått ett väldigt sent datum vilket innebär at jag tyvärr inte kommer hinna vara i Lititz och lära känna stället innan skolan börjar utan allt kommer ske väldigt fort i början. Men jag tror kanske att det är bättre för mig. Jag behöver hålla igång för att må bra. Har jag för mycket fritid och egentid hamnar jag ofta i grubbel och dåliga tankar så att vara igång kommer bli riktigt skönt! Men att ha ett sent datum betyder även att jag kanske inte hinner börja skolan i tid. Jag måste göra både Engelska och matte test innan jag kan placeras i en kurs och så måste jag välja resterande kurser. Sen ska jag även göra en läkar undersökning för att få vara med i en skolsport. Så det är mycket som behöver göras under kort tid. Men min v-mamma har sagt att vi kommer lösa allting på ett sätt eller annat och det tror även jag!

Igår så prov packade jag för första gången och det gick inte särskilt bra... väskan blev tyngre och tyngre och vägde till sist 21.6 kg. För er som inte vet så är Max vikt 23 kg. Visst låter det ju gött att ha 1 kg tillgodo men jag har mer saker att packa ner. Tillexempel presenter till v-familjen, svenskt godis och diverse andra små saker jag inte kunde hitta nu. Så kommer antagligen få lämna lite kläder här hemma. Det kommer bli svårt. Problemet ligger väll främst i att jag packat ner 6 klänningar fast jag endast borde ha 3. Och att jag hela tiden ger undantag till specifika plagg. Det är en så konstig situation, att packa för 10 månader. Jag har ingen aning vad för kläder jag kommer behöva när jag är där. På 23 kg ska jag packa ner allt jag behöver för ett år? Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt men jag hoppas att det löser sig. I värsta fall får jag ta med lite färre klänningar.

Det sista jag har kvar att göra (förutom att packa ordentligt) är att beställa bilder och kolla upp mobiltelefon. Men som jag är så skjuter jag gärna upp saker och det blir säker det samma med detta. Tyvärr så sitter jag ju hellre och kollar på Game of Thrones än att ringa till Tele2 och fråga om mitt abonnemang. Men självklart kommer jag göra det någon gång snart. Imorgon ska jag också en sista gång upp till stallet för att ordentligt säga hejdå till Riggo och självklart mina underbara vänner! Kommer sakna dem och stället så mycket. Det är en så underbart go känsla på detta stall och jag mår alltid så bra av att vara där. Så tack alla ni som gör Ranchens så bra!

Likes

Comments

Detta inlägget har egentligen ingenting med mitt utbytesår att göra men jag ville väldigt gärna skriva ett ändå. Det är nämligen så att i och med mitt utbytesår så kommer jag lämna många här i Sverige och en utav dessa är Riggo. För er som inte vet så är Riggo en häst på min ridskola/ridläger. I år var fjärde året jag hade honom på ridlägret och jag har även ridit honom på ridskolan det senaste året. För att förstå varför just han betyder så mycket för mig måste vi gå tillbaka till 23 Maj 2015. Jag trillade då av en annan häst, Ludde och fick åka in till akuten. Väl där sa läkaren att jag hade brutit båda benen i min vänster arm. Då jag skulle på ridläger 6 veckor senare fick jag lite panik och behövde byta vecka så att armen kunde hinna läka.

Läkaren sa att jag fick välja mellan 6 veckor i gips eller 2 veckor i gips men även operera in två pinnar i armen. Självklart tog jag 2 veckor i gips. Men för att göra allt extra jobbigt så var det även Eurovision denna kvällen. Och för mig är Eurovision som jul. Men jag vaknade upp i lagom tid till poängräkningen och hann se Måns Zelmerlöw vinna Eurovision!! Självklart var det en upplevelse i sig att kolla på Eurovision med massa sjuksköterskor i en sjuksäng och bli serverad pannkakor klockan 2 på natten.

Sagt och gjort så tog jag av gipset efter 2 veckor men jag hade ont. Allt folk sa vara att jag behövde träna upp armen igen och att det snart skulle sluta. Och även så blev det. När ridlägret kom hade det onda lagt sig. Jag red lite försiktigt i början och kände av i armen. Som tur var kände jag ju Riggo och visste att han var snäll. Ingenting gjorde särskilt ont och allt verkade gå väldigt bra. Men med bar några dagar kvar av lägret börjar det kännas igen. Men inte tänker jag åka hem utan jag stoppar i mig så många värktabletter som jag vågar och får hjälp med att kratsa hovar och sätta på sadeln. Men det fortsatte bara att göra ont. När vi red hem ifrån badet med hästarna hade jag så ont att jag knappt inte orkade hålla i tyglarna. Och Riggo tog varje chans han kunde att äta mat detta var ingen bra kombo.

När jag kom hem från ridlägret berättade jag för mina föräldrar om hur ont jag hade. Men allt jag fick höra var att det endast var lite träningsverk. Så i en vecka gick jag runt innan jag sa ifrån ordentligt. Men jag fick ta mig ensam till vårdcentralen där dem sa att jag behövde boka tid hos läkaren. Så det gjorde jag. Men det onda la sig lite och jag hade endast ont vid fysisk användning av armen. Men ryttare som jag är så red jag ändå två lektioner innan mitt läkarbesök. Där får jag reda på att mitt ena ben aldrig hade läkt. Jag hade alltså gått en hel sommar, till och med varit på ridläger med en bruten arm! Det var ingen som riktigt förstod hur jag hade burit mig åt men så var fallet. Så det var bara att sätta på gipset igen. Denna gången skulle det ta 10 veckor innan jag blev av med det.

I Januari 2016 fick jag se på min röntgen att benet var någorlunda läkt. Under våren hade jag dock ont och fick därmed börja i sjukgymnastik. I juni fick jag även operera bort den ena pinnen då den "stack ut" och man kunde känna den genom huden. Så det tog mig alltså över ett år att bli av med den här skadan och jag kam fortfarande känna så kallade fantomsmärtor.

Men jag fick även börja rida där under våren 2016. Så efter nästan ett års paus från ridningen fick jag åter igen sitta i sadeln. Men allt var annorlunda. Jag hade glömt bort en massa och jag hade blivit rädd. Efter Min avramling hade jag blivit rädd. Och jag kan inte säga att det gick särskilt bra i början heller då jag red en häst som bland annat skenade iväg med mig några gånger. Men jag fortsatte och när hösten kom fick jag mitt glädje besked. Jag skulle få börja rida på Mölndals ridklubb, där Riggo står. Så jag började och första lektionen fick jag rida en häst som hette Jeppe, jättefin häst! Men jag trillade av. Jag satt upp igen om det var inga problem. Passet gick jättebra trots min avramling! Nästa vecka hade jag också Jeppe och det gick bra tills jag återigen trillar av. Men denna gången gick det inte lika bra. Pappa fick komma och köra mig till akuten där jag sedan fick sy 4 stygn. Ett stort köttsår över hela armbågen som egentligen hade behövt många fler stygn men det fanns ingen hud att sy ihop det med. Efter detta vågade jag inte rida Jeppe igen. Veckan efter red jag Riggo trots att jag hade ont i armbågen. Men det fanns en känsla i magen och jag vågade knappt galoppera. Jag fick även testa på att Rida Michel. Han är mycket piggare än Riggo och jag grät nästan hela första lektionen med honom. Jag var stel och man kunde inte se att jag hade ridit i 10 år.

Men jag fortsatte att rida och det gick bättre och bättre. Att rida Michel nu är inga problem och han är verkligen en av de hästar jag tycker mycket om. Men Riggo. Han är något alldeles extra. Han har varit så duktig och han har hjälpt mig ur den här svackan jag haft. Han må vara en av de suraste hästar jag träffat men han är helt underbar och min hjälte. Vår sista ridlektion hoppade vi 90cm tillsammans! Något jag aldrig gjort förut. Och på ridlägret visade han sina bästa sidor och vi flög över hinderna. Hur vår framtid ser ut vet jag inte. Men att vi kommer mötas igen vet jag. För aldrig skulle jag ge upp på en sådan här underbar häst. Aldrig kommer jag sluta älska dig! Riggo du är min hjälte!

Likes

Comments

Hej!

De senaste dagarna har jag bott ute på landet där också min mormor bor året om. Vanligtvis bor jag här ute största delen av sommaren och pendlar fram och tillbaka till Göteborg. Det bästa med att vara här ute är att man aldrig är ensam. Alltid är det någon som kommer på besök. Skräppås, som det heter, är som en samlings punkt för hela släkten. Sen är det också väldigt vackert! Med gröna träd, blommor i olika färger och dem fina fjärilarna. Men trots att det ofta är mycket folk så är man ändå på landet och det är oftast väldigt tyst och stillsamt. Man har tid till att tänka och ta det lugnt. Här finns ingen stress! Och jag tror att ni alla kan lista ut vad det är jag går runt och tänker på... ja precis min resa till USA. Och det är ju precis vad jag har den här bloggen till, att dela med mig av mina tankar.

Jag vet Inte hur många bloggar jag börjat följa av folk som ska åka på utbytesår precis som jag. Varje dag finns det nya inlägg att läsa och ta in. Några av dem har redan åkt andra har några veckor kvar. Och jag har bara så svårt att placera mig själv i den situationen. Att åka. Jag ska åka. Jag kommer också sitta på flyget över Atlanten och inte förstå vad jag har gett mig in i. 10 månader ska jag vara borta. Det är så fruktansvärt lång tid. Men å andra sidan är det knappt en procent av mitt liv. Jag har ingen aning hur detta kommer utspela sig. Jag ska börja ett nytt liv i ett nytt land och vad som helst kan hända. Vilket bara gör hela grejen mer surrealistisk. Vad kommer hända egentligen? Vilka är dem jag ska bo med? Vilka kommer bli mina kompisar? Vad kommer jag göra på dagarna? Fastän jag tagit reda på så mycket fakta det finns om familjen, området & skolan så är det inget som kan förbereda mig på vad som egentligen kommer hända.

Idag är det knappt tre veckor kvar tills jag åker. Varje dag pirrar det i magen, ansiktet lyses upp och allt kommer närmre. Och när det svenska vädret bjuder på spöregn och åska kan jag inte mer än att drömma mig bort till Lititz där termometrarna visar 30 grader och solen steker över ängarna. Snart så lämnar jag! Snart så kommer jag!

Likes

Comments

Hej!

Nu var det längesedan jag skrev ett inlägg (3 juni!!!) så det var dags för en liten uppdatering. Under denna tiden har jag hunnit med väldigt mycket olika grejer och jag tänkte skriva lite grann om de viktigaste! Självklart ska ni även få veta hur min resa mot USA närmar sig och vad som sker på den fronten. Men vi kan börja med att jag gått ut första året på gymnasiet! Jag kommer ihåg när min yngsta storasyster gjorde det samma för tre år sedan och hur stor jag tyckte att hon var. Nu när jag själv har gjort det och kollar på mig och mitt liv känns jag rätt så liten fortfarande hahah. Men jag tycker ändå att jag utvecklats under det senaste året och framförallt så har jag verkligen lyckats med min insats i skolan. Jag är verkligen så stolt över hur bra det har gått och hur mycket jag har lärt mig! Men jag har också insett att det är lika lång tid innan jag tar studenten som det är för de som precis ska börja ettan istället för sluta... det är ju lite trist men å andra sidan ska jag få skoluppehåll (från den svenskaskolan) vilket känns väldigt skönt.

Över midsommar åkte jag och min familj tillsammans med några kompisar till St Maxime, Frankrike, för att spendera en vecka i värmen. Vi lämnade ett grått Sverige med temperaturer på runt 15 grader för ett paradis med upp till 33 grader och konstant sol! Huset vi hade hyrt var fantastiskt vackert! Ett stenhus med blåa fönster och massor av växter runt om kring. I trädgården fanns det pool, boulebana & pingisbord så man kunde alltid hitta på olika saker. Vi köpte massa badleksaker och körde olika tävlingar med dessa vilket var så roligt! Sen så åt vi även väldigt god mat och självklart gjorde jag drinkar på kvällarna.

Efter en vecka av sol, bad och avslappning väntade ett ridläger. Det är en riktig omställning då det inte blev mycket vila under lägret. Klockan 7 skulle vi gå upp varje dag(blev dock allt för ofta 8) och städa stallet. Sedan en uteritt efter frukost och ett pass på banan efter lunch. Alltså red vi två gånger per dag. Jag hade Riggo för 4:e gången och det var verkligen superkul! Man märker verkligen sin utveckling när man ridit samma häst i fyra år. Det var verkligen det perfekta avslutet på ett underbart år tillsammans med honom. Men det är inte bara han som gjorde mitt ridläger så bra utan också alla underbara kompisar, gamla och nya! Allt från bröllopet till danspartyn och även Liseberg var så otroligt roligt för att just de personerna var där. Hur jag ska fortsätta min resa på Ranchens vet jag ännu inte men tillbaka kommer jag, det är ett löfte!

Nu då? Jo jag sitter på tåget hem från Stockholm och har precis fått mitt visum godkänt! Jag har ett datum men det är ännu preliminärt så kommer återkomma så fort det är satt i sten. Om två veckor tar jag sista sprutan mot Hep B och sedan är jag helt klar inför min resa! Det är väldigt otroligt att allt är så nära. 4 veckor och sedan åker jag. Jag tror inte att jag insett hur stort det faktiskt är och hur roligt jag kommer ha det. Alla frågar om hur det känns och ärligt talat känns det rätt jobbigt just nu. Jag är väldigt nervös och spänd på vad som komma skall. Jag är ledsen över att lämna min familj, vänner och Riggo. Men jag är också väldigt glad. Varje gång jag mailar med Valarie(värdmamma) så känns det bra och jag vill bara åka på direkten. Så känslorna är många och blandade men det är okej, för jag mår bra och jag tvekar inte.

Likes

Comments

Hej!

Nu har även Maj haft sin sista dag och USA närmar sig med stora steg. Tänk att det är cirka 2 månader tills jag åker!!! Helt galet känner jag själv. Det är även de sista skoldagarna i denna klassen och med dessa lärare. Det har varit rätt jobbigt att säga hejdå till vissa lärare faktiskt. Jag hade så otroligt tur i höstas och dessa lärare har lärt mig så mycket och hjälpt mig att fortsätta kämpa in i det sista! Och visst kommer jag gå kvar på MEG när jag kommer tillbaka och jag hoppas verkligen att jag får behålla många av mina lärare!

Sista helgen i Maj spenderade jag på landet med Mimmi. Fredag kvällen bestod av god mat, kortspel och Water war. Super mysigt! För er som inte vet vad Water War är så är det ett kortspel där den som får det högsta korten får kasta ett glas vatten på den andra. Riktigt roligt är det, förutom att jag förlorade stort! Men lite kul var det ändå att få hälla vatten över den andra haha!


På Lördagen åt vi frukost på trädgården, jordgubbar och yoghurt! Efter det så åkte vi ut med båten till Stenungsund. Det var också första gången som jag åkte i vår nya båt. Den var väldigt mycket snabbare än vår förra vilket självklart är skönt. Dessutom har den ett soldäck där man kan ligga och sola sig vilket var såå bra! Väl i Stenungsund så gick vi till HM och kollade på lite sommarkläder. Mamma köpte sushi åt oss som vi tog med till ut till en liten ö där vi satt och fika/luncha. Mimmi åkte hem på kvällen medan jag stannade på landet och umgicks med familjen. Det var en jättemysigt helg och vi hade så sjukt bra väder! Jag längtar verkligen tills i sommar när jag kommer vara ännu mer på landet. Det är verkligen så stort och mysigt. Men det bästa är nog att man alltid får träffa släktingar där.

Nu sitter jag på tåget till Stockholm med tre vänner. På Tisdag ska vi på en konsert med Little Mix! Det ska verkligen bli super kul!! Så jag är ledig mån-ons och även på torsdag fast då är jag hemma i Göteborg. På fredag har vi skolavslutning och då blir sista gången jag är i min nuvarande klass. Men jag ska inte gå in på det mer igen utan det kan ni läsa om i mitt förra inlägg. Annars är det rätt så lugnt just nu. Det ändå som är lite stressande är att jag inte har fått mitt avresedatum ännu så jag har lite problem med att planera min sommar. STS har sagt att vi ska få både avresedatum och visumansökningsinstruktioner nu i början av Juni så jag hoppas att de kommer snart. Men nu ska jag fortsätta spela kort med mina kompisar. Hoppas ni också får en trevlig helg!

Likes

Comments

Hej!

Idag har jag exakt 3 veckor kvar med min nuvarande klass. Ett år fick jag gå med dessa människor och för att vara ärlig var det för kort tid. Det finns så många i klassen som jag hade velat lära känna bättre. Som jag hade velat prata mer med. Men jag fick ett år. Jag kommer självklart ha kontakt med dem (snart ex) klasskamrater som jag känner lite bättre. Och de andra kommer jag säkert stöta på i skolan när jag kommer tillbaka hösten 2018. Men självklart har jag lärt känna vissa bättre.

My & Vera. Jag vill bara säga att ni två verkligen har gjort detta året till något underbart. Fastän mycket har hänt både personligen men också generellt så har vi hittat en styrka i varandra. Jag har känt er i knappt ett år men det känns som en evighet. Jag kan vara mig själv när jag är med er, jag kan berätta allt för er och jag kan slappna av i er närvaro. Jag vet inte hur vi gjorde det men för oss var ett år, detta året, precis lagom långt. Detta året var precis så långt att jag vet att ni kommer finnas med mig både i USA men också efter. Jag hoppas ni vet att jag verkligen älskar att vara med er, prata med er och helt enkelt så älskar jag er. Ni två har fått mig att fortsätta trots motgångar. Tack!

Jag ville bara ta detta tillfälle att tacka er för denna tiden. Tacka er för att ni stått ut med mig och alla mina lekar(I lost the game), påhitt och andra irriterande saker jag gör. Vi kommer ha hela sommaren på oss att umgås och jag kan lova er att jag tänker inte släppa taget. Och när jag kommer hem i Juni 2018 då ska vi fortsätta precis som vi gör nu! Umgås, skratta och fortsätta att irritera varandra!

Likes

Comments

Hej!

Det har nu gått en månad sedan jag fick min placering i USA. En månad som fått mig att tänka men också ta vara på alla stunder med vänner och familj. Det senaste har jag tänkt mycket över hur det kommer vara att endast prata med sina vänner och familj någon gång i månaden och hur jag egentligen kom fram till mitt beslut att lämna allt.

Självklart kommer jag inte kunna sitta i Skype med de i Sverige varje dag och kanske inte ens varje vecka. Det är också självklart att min familj och vänner måste kunna fortsätta sina liv utan mig. Hur det kommer att kännas beror ju på hur min situation blir i USA. Om jag trivs bra och får många vänner är det förhoppningsvis enklare att hantera än om situationen vore det motsatta. Men jag tror ändå att det kommer bli svårt att se sina kompisar skratta och ha roligt utan en. Att inte kunna ta del av deras 18-års födelsedagar eller andra liknande roligheter kommer nog vara riktigt tufft. Det är där och då som ens mod och beslutsamhet testas.

Jag vill åka till USA, det vill jag. Men jag vill inte behöva lämna mina vänner eller min familj. Och det är just det här som man får tänka över innan man bestämmer sig för att åka. Jag skulle inte säga att jag fullt ut vet ifall jag verkligen vill lämna allt och alla. Men jag tog ett beslut då jag kände att fördelarna vägde mer än nackdelarna med att åka. Det finns många bra argument på båda sidorna. Argument som jag är öppen med och argument som endast jag vet om. Allt har vägts in och det tog lång tid att bestämma mig. Däremot fortsätter jag att grubbla om nätterna och jag väger fortfarande nackdelarna mot fördelarna. Men jag har bestämt mig och jag känner att jag har valt rätt!

Likes

Comments