Header

Nya inlägg

144 dagar kvar

Skolstart 2018

Mitt 2017

Nu är det så att mitt utbytesår har nått ännu en milstolpe, kanske den största? Det är nämligen så att jag gjort klart halva mitt år! Helt galet och så svårt att beskriva hur jag känner. Jag ska definitivt försöka få ner det i ord men ni får ursäkta mig ifall det blir lite flummigt. För just nu är det sjukt många tankar som svindlar runt i huvudet. Och samtidigt som dessa fem månader har varit sjukt snabba, så känns det som evigheter sedan jag lämnade Sverige.

Jag tänkte börja att förklara hur det känns att snart få träffa alla i Sverige igen. Det är självklart en stor saknad inom mig, och jag längtar oerhört tills jag får träffa alla igen. Jag ligger ofta och tänker, innan jag ska sova, på hur det kommer bli när jag träffar alla igen. Jag tycker om att smida planer, in i minsta lilla detalj, så det är vad jag gör klockan 11 på kvällen. Jag planerar att filma allt, överraska och allt det där! Det är svårt för mig att tänka på sånt utan att gråta dock. Men för det mesta är det glädje tårar för att jag ska få träffa dem igen, och inte tårar för att det tagit så lång tid.

Sen finns också känslan av att behöva lämna. Jag har nu kommit till en punkt i mitt utbytesår där jag känner mig otroligt bekväm. Jag har vänner, en familj och fritidsaktiviteter. Jag hat fått ett normalt liv! Och det är bara helt sjukt att jag ska lämna detta. Jag kan knappt föreställa mig hur det kommer vara att inte bo här längre. Fem månader gör verkligen mycket. Så ledsen jag kan bli för att jag saknar Sverige, blir jag nu när jag tänker på att lämna. Speciellt min värdmamma. Hon är något alldeles extra! Vi har kommit varandra väldigt nära och sitter uppe nästan varje kväll och pratar om diverse saker. Jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Dem relationen man får med sin värdfamilj är inte alls som med sin riktiga familj. Jag ser inte på mina värdföräldrar som föräldrar, utan mer som vuxna kompisar. Till skillnad från mina biologiska föräldrar så känner jag inte någon skyldighet hos mina värdföräldrar. De behöver alltså inte hjälpa mig med alla små problem jag har, eller stötta mig genom alla mina svackor. Självklart kan jag få den hjälpen av dem, men jag vill inte vara en börda. Dessutom så är det väldigt bra övning för mig att få stå på mina egna ben och ta mig igenom livets alla prövningar. Jag har blivit riktigt självständig och självsäker från bara dessa få månader. Och det är jag riktigt stolt över

Som sagt så är det nu mindre än fem månader kvar och det känns som att tiden flyger förbi. Idag är det lördag och nästa vecka börjar min andra termin i skolan. Två nya kurser med nytt folk. Har dessutom börjat läsa mera. På tre dagar har jag nu läst klart första boken i Mazerunner serien. Förhoppningsvis ska vi idag åka och köpa nästa del. Värmen börjar också smyga sig på oss, om det är våren som kommer eller bara en provsmakning vet jag inte. Oavsett är det riktigt härligt!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Nu har det snart gått två veckor av 2018, vilket för mig även betyder två veckor av skola... Ja vi började den 2:a Januari. Och visst var det väll trist med så kort lov, men set var ändå rätt kul att komma tillbaka och träffa alla kompisar. Dessutom så har nu musikalen börjat på riktigt! Om jag inte tidigare har nämnt det så har jag blivit Stage manager för min skolas produktion av musikalen ”Cinderella” (askungen). Att vara Stage manager innebär att man är producentens andra hand. Man ska skriva ner alla rörelser på scen, anteckna ner olika tider i musiken, ha hand om musiken under träningar och sen ska man under framträdandet veta vart (och när) alla ska vara. Så det är väldigt mycket att hålla koll på. Som tur är så är vi fyra stycken Stage managers i denna produktionen. Det är även skönt för mig, så jag har någon att fråga om hjälp då jag fortfarande är väldigt ny på det här.

Tyvärr kan jag inte publicera några bilder eller filmklipp från våra träningar, men jag kan berätta att det ser väldigt lovande ut! Våran Cinderella har dessutom en helt sjuk röst, jag börjar nästan gråta så fort hon börjar sjunga. Jag tror aldrig jag hört en så stark röst från en tonåring. Så jag hoppas, och tror verkligen att det kommer bli jättebra!

Med skolstarten så kommer inte bara roliga saker, tyvärr. Vi ska nämligen ha Midterms, vilket är en massa, massa prov! I 5 av mina 7 ämnen så kommer jag att behöva ta ett stort prov. Jag har redan gjort klart alla delprov i spanskan, och jag tror det gick bra. Resten av proven kommer vara under nästa vecka. Vi har fått speciella scheman där ett provpass är 1,5 timme. Jag skulle inte säga att jag är jättenervös över det, eftersom mina betyg egentligen inte spelar någon roll. Men just nu har jag A i alla ämnen (vilket är A & B i svenska betygssystemet) och det vore ju kul att ha kvar det så. Men oavsett så är det framförallt en upplevelse för mig och på ett sätt ser jag fram emot det.

I detta inlägget blev det väldigt mycket text, men jag tänker att det kan bli så ibland. Hoppas ni alla har det bra i Sverige och att ni haft det varmare än oss. (vi har haft -18 grader och ja det var FRUKTANSVÄRT kallt!)

Likes

Comments

I detta inlägget tänkte jag dela en massa bilder ifrån detta året. Det har varit väldigt mycket upp och ner. Starten var både fruktansvärd och underbar. Slutet skulle jag nog kunna kalla det samma. Oavsett så har det varit ett väldigt bra år som dessutom vart riktigt händelserikt. Inte minst att jag flyttat till PA, dessutom har jag blivit moster, blivit förälskad i en ny sport (volleyboll) och äntligen lärt mig PQ-formeln! Så här nedan tänkte jag lägga in en massa bilder, varav några jag kanske kommer förklara lite mer än andra.

Jag hade turen att två gånger få åka till Branäs och ta mig ut i backarna! Under sportlovet åkte jag och pappa upp till min vän Albins morföräldrar och bodde hos dem. Jag fick även testa på att åka längdskidor för första gången i mitt liv, kan inte säga att jag var jätteduktig men det var en upplevelse. Andra gången åkte jag upp med mina fyra vänner Mimmi, Cicci, My och Vera. Den veckan var väldigt intressant och jag tror att vi all kom varandra ännu lite närmare. Jag vet att de blev rätt så irriterade på mig under vissa stunder, för jag kan vara rätt jobbig Hahah. Men det var ändå en super semester!

Självklart måste jag nämna mitt sista ridläger! I sex år har jag åkt till detta underbara stall och spenderat en vecka med fina hästar, snälla människor och mycket slit. Att åka på ridläger är bland det roligaste jag vet. Det är så mycket känslor och saker som händer. Varje dag går man upp klockan sju för att mata hästarna och mocka i boxarna. Det hindrar en dock inte från att stanna uppe sent. jag tror vi brukar somna mellan 12 och 2 på natten. Man får rida två gånger nästan varje dag, och får öva på diverse olika saker. Men det blir ännu bättre när man också är helt förälskad i hästen. Riggo har jag känt i fyra år och sedan dagen då jag satt upp på honom för först gången så har han varit min. Det finns något speciellt med den hästen som är så fruktansvärt svårt för mig att förklara. Och om man inte är djur människa så tror jag att man kan ha svårt att förstå varför jag värdesätter honom så högt. För det bandet som jag har med honom, måste man uppleva själv för att kunna förstå.

När jag först kom till USA var det mycket att se! Förutom min lilla tur i NYC, så var jag även och gjorde massa roliga saker med min värdfamilj. Allt från att spela frisbee golf till att åka på grillkväll på en campingplats. Jag är väldigt glad att de gjorde de första veckorna väldigt roliga för mig och att jag så snabbt blev en del av deras familj. Nu har det gått snart halva tiden och livet här är inte lika spännande längre. De flesta dagarna så sitter jag hemma och kollar på TV eller pluggar. Det är så svårt att hitta på saker när det är så kallt som vi har det! runt -10 grader har det varit de senaste dagarna, till och med ner på -17! Men jag hoppas att när värmen åter kommer så blir det mer utflykter för mig.

Direkt efter thanksgiving så satte vi upp julgranen. I sverige sätter min familj upp allt julpynt den 23 december... så lite skillnad på hur länge julpyntet är uppe hahah. Här är även två bilder från vårt halloween firande med den amerikanska utbytesorganisationen jag är här med. Även det var en otroligt rolig dag och jag är verkligen så glad över att jag fått lära känna de andar utbytesstudenterna. Vet inte vad jag hade gjort utan dem. SÅ fort jag är ledsen eller mår dåligt övr något kan jag skriva till dem, och de förstår mig. Vi är alla i samma sits och det är så sjukt mycket som man tror att man är helt ensam om men som vi alla faktiskt upplever. Därför är det bra att vi kan dela med oss av tips och att vi kan trösta varandra när det behövs.

Min andra tur till New York var även den fruktansvärt rolig. Vi fick mer fritid och röra oss själva i staden vilket självklart är gött. Jag, Sarah (Svensk), Lorentzo (italiensk) och Gulliermo (Spansk) umgicks den största delen av tiden och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Har ni inte redan sett min vlogg från den dagen så tycker jag att ni ska spana in den! Här följer länken

--> https://youtu.be/c9mtw7rMH2k

Sen har jag ju dessutom gått och blivit moster!! Här är lilla Harald som kom till världen i november. Fastän jag inte kommer få träffa honom på 5 månader till så är jag så fruktansvärt glad för att han finns och för att han har så otroligt bra föräldrar. Jag vet att jag kanske borde ta vara på tiden här och inte tänka på när jag kommer hem, men hur kan man låta bli att tänka på honom när han är så fruktansvärt söt?

Det här var bara några av alla bilder jag tagit under 2017. Vilket år det har varit! Jag är så fruktansvärt tacksam för att jag fått tillbringa detta året med min underbara familj och mina fina vänner. Dessutom är jag glad att ha fått en så bra värdfamilj som jag verkligen känner mig hemma hos. Men nu är det dags att blicka fram och ta tag i 2018. Jag hoppas att även detta året kommer ha mycket att ge och kommer vara minst lika bra, om inte bättre.

Likes

Comments

Vad var din första tanke när du klev ut ur planet?

Helt ärligt kommer jag inte ihåg, den dagen var full av olika tankar och känslor. Självklart var jag fruktansvärt taggad och glad över att äntligen vara i staterna. Samtidigt fanns en känsla av oro och ängslan över hur allting skulle komma att bli. Dessutom var jag fruktansvärt hungrig och det fanns ingen stans att köpa mat, så det var ju riktigt segt faktiskt.


Vad är det konstigaste du ätit hittills?

En sak som jag gillar men som fortfarande känns lite överflödigt är att äta glass till din tårtbit. Du får alltså dubbelt av det goda! Jag set inte riktigt poängen med det, jag är van att man antingen äter glass eller tårta. Men inte om man är amerikan, för då är det fullt normalt att äta de två tillsammans. Och gott är det, så jag klagar inte.


Har du gjort något hittills som du aldrig trodde var möjligt?

Måste nog säga att jag är väldigt förvånad öve tjur psykiskt stabil jag varit. Visst är det fruktansvärt jobbigt ibland och det kan kännas som att världen går under. Men jag trodde verkligen att jag skulle känna så mycket oftare än vad jag faktiskt gör. Skulle nog säga att jag inte haft mer än 3 större sammanbrott under denna tiden. Och det är jag både glad och förvånad över.


Vad har varit din största utmaning hittills?

Att skaffa vänner. För er som är utbytesstudenter vet hur det är att komma in i en skola där de flesta har känt varandra sedan lågstadiet, svårt. Problemet ligger inte i att folk är taskiga eller inte intresserade utan mer att de är svårt att skapa nära band på kort tid. Så det kan ta ett halvår innan man hittat rätt person eller grupp att hänga med. Jag känner nu att jag hittat ett jättebra gäng tjejer som jag umgås med. Och jag har även andra vänner som jag pratar och umgås med i skolan.


Vad tycker du om skolan i ditt värdland?

Själv är jag inget vidare fan av den amerikanska skolan. Jag är trött på att gå upp klockan 6 varje dag, att ha så fruktansvärt många lektioner utan raster och att alltid behöva prestera på topp. Vissa aspekter tycker jag om, till exempel så finns det en enorm school spirit och alla är så stolta över skolan och alla lagen. Dessutom tycker jag om skolsporter och att alla därmed har möjligheten att göra det de vill. I Sverige kan inte alla som vill göra det de vill pågrund av deras ekonomiska situation eller beroende på vart de bor. Men här behöver man inte åka i två timmar för att komma till fotbolls träningen, den är direkt efter skolan, i skolan. Och det kostar 50 dollar per sport, men har man ekonomiska problem så betalar skolan åt en. Därav finns det möjlighet för alla! Det är något jag tycker är bra med den amerikanska skolan.

Hur klär sig folk i ditt värdland (din åsikt)?

Rätt slappt. Mjukisbyxor och hoodies är trenden i skolan. Och jag förstår varför, går man upp klockan 6 varje morgon så finns det inte ork att göra sig snygg. Dessutom är det så fruktansvärt bekvämt! Självklart finns det folk som gör sig iordning ordentligt och som ser riktigt snygga ut i skolan, men de är inte normen. Själv varierar jag, är jag trött, kall eller liknande så brukar jag ta jeans och en hoodie, annars kanske jag försöker lite mer. Men definitivt så har min stil ändrats sedan jag kom hit.


Om ditt utbytesår var en låt, vilken låt skulle det vara?

Antagligen ”T-Shirt” av Migos, inte för att budskapet av den har något med utbytesår att göra, ska jag vara ärlig så vet jag inte budskapet Hahah. Men så fort jag hör den låten så tänker jag på att jag ör utbytesstudent och på allt roligt jag har gjort än så länge!

Hur föreställer du dagen då du kommer hem?

Jag har fruktansvärt många tankar om den dagen. Jag vill inte åka hem, det finns så mycket här som jag ser fram emot och så många personer jag skulle sakna. Men ibland kan jag inte motstå att tänka på hur det kommer kännas att få krama mina föräldrar igen eller att åter igen åka spårvagn, klippa gräset hos mormor eller äta sushi med mina vänner. Och ögonblicket när jag träffar dem för första gången på 10 månader. Hur mina ögon vattnas, men mina mun inte längre har några ord. Men som sagt är det rätt lång tid kvar, så jag behöver inte riktigt tänka på sånt än Hahah.

Likes

Comments

Igår, 2 december, var jag i NYC. Tillsammans med min Amerikanska organisation Share åkte vi tidigt på morgonen för att spendera dagen i storstaden! Jag har haft turen att bo endast 2.5 timme bort och därför har jag möjlighet att göra en dagstur till New York City, detta är självklart inte möjligt för alla utbytesstudenter. Dagen var så fruktansvärt rolig och något jag sent kommer glömma! Men detta inlägget är inte till för att skriva om hur bra det var, jag tänkte nämligen visa er. Nedanför finns en film som jag gjort ifrån gårdagen. Den är på engelska, men om ni inte är jättebra på språket kan ni ändå njuta av filmklippen från staden. (Vill också lägga till att ett utav klippen är uppochner, hur det gick till vet jag inte men så blev det i alla fall)

Likes

Comments

Nu har jag varit här i 3 månader och allting flyter på som om det vore helt naturligt. Men det finns stunder där allt jag kan tänka på är hur sjukt mycket jag längtar efter speciella saker. Det finns så mycket olika saker här i USA men det finns också en massa saker som de inte har. Så här kommer en lista på fem svenska saker som jag saknar väldigt mycket här i staterna.

1. Spårvagnar
Hela mitt liv har jag åkt spårvagn när jag behövt förflytta mig. Om jag ska besöka mormor, åka och handla eller bara åka till skolan så är det spårvagn som gäller. Att inte ha en transport 2 minuter ifrån hemmet, som kan ta dig nästintill vart du än vill, är riktigt jobbigt. Jag vill kunna bestämma själv när jag vill in till stan eller umgås med folk. Här måste jag hela tiden se till att någon kan köra mig. Sedan älskar jag också känslan av att åka spårvagn, den skakiga sensationen som många ogillar är för mig bekväm och rentav underbar.

2. Risifrutti
Hur gott är det inte med en risifrutti efter skolan? XL med hallonsylt! MUMS!! Att sitta i soffan och äta ett så fruktansvärt gott, och mättande, mellanmål. Ibland får jag cravings och risifrutti är definitivt en av de mat relaterade saker jag saknar mest.

3. Effkå
För er som inte vet så är detta en liten Ica affär cirka 2 minuter från där jag bor. Denna lilla affär är så praktiskt. Jag saknar att efter skolan gå dit och köpa ett paket vindruvor eller något annat gott att äta till mellanmål. Eller att man mitt i matlagningen inser att man inte har något smör hemma och bara tar en liten detour till Effkå. Det är bara väldigt praktiskt att snabbt kunna ta sig till en mat affär. Här måste jag gå i 15 minuter (dessutom gå över en stor bilväg) för att komma till närmaste mack där de har diverse små saker, men ingen riktig mat.

4. En stor soffa
I Sverige har vi en väldigt stor soffa där man lätt får plats med över 10 personer. Därför får också hela familjen plats, liggandes, när vi kollar TV på kvällarna. Det är väldigt skönt och bekvämt att inte behöva bry sig om utrymmet. Att bara kunna lägga sig pladask i soffan en stund, utan att det förhindrar andra från att sitta i den. Här har vi en tre persons soffa, och det funkar väldigt bra så länge alla sitter. Men ibland vill man bara ligga ner, och då går jag hellre till mitt rum där jag inte tar utrymmet från någon annan.

5. Håltimmar
I skolan här har jag konstant lektioner. Vi har 5 minuter på oss att gå mellan klassrummen, och det är inte mycket tid kan jag säga. Dessutom har vi endast 35 minuters lunch (då är det inkluderat att ta sig från och till klassrummen innan och efter man ätit). Så det är knappt några pauser under dagen. Jag saknar verkligen våra svenska håltimmar. Att i en timme få slappna av, prata med vänner, äta ordentligt, leka, skratta och göra precis vad du vill. Många svenskar klagar på håltimmar, och ibland kan det bli för mycket. Men att då och då få en liten paus från lärandet är så himla skönt. Jag förstår inte hur amerikanska ungdomar klarar sig utan raster. Min hjärna är slutkörd efter en dag i skolan.

Självklart finns det massor med saker här i USA som jag faktiskt gillar mer än i Sverige, men mer om det någon annan dag. Just nu har jag lov från skolan, på grund av Thanksgiving som är på Torsdag. Därför behöver jag inte bry mig om att klockan snart är 10 utan kan bekymmerslöst kolla vidare på Grey’s Anatomy och ta det lugnt i vår lilla soffa.

Likes

Comments

Här kommer en snabb uppdatering på vad jag haft för mig den senaste tiden! För två veckor sedan var jag på en halloween get-together med några utbytesstudenter i Pennsylvania. Vi åt (och gjorde) halloween mat, dekorerade pumpor, kollade film och sjöng karaoke. Det var en jätterolig dag och maten var så god! Min svenska kompis här i staterna hade också gjort chokladbollar som hon tog med! Som jag har saknat den goda bakelsen!!

Sedan har jag även varit på vår volleyboll bankett, där fick vi god mat och trevligt umgänge! Eftersom jag är senior (12:e klassare) på skolan så fick jag även en filt med mitt namn, och en vattenflaska med namn och nummer på! Det var så gulligt av dem och någonting jag alltid kommer ha som minne! I torsdags hade vi powderpuff match, det är amerikansk fotboll fast för tjejer. Det är en match där seniors spelar mot juniors (11:e klassare) och istället för att tacklas så har man band rund midjan som man drar av. Det var väldigt roligt att så då alla är rätt dåliga Hahah ändå problemet var att det var fruktansvärt kallt och regnigt. Som tur var så fick vi lånat en filt av en jättesnäll kvinna som jobbade i kiosken.

Igår var jag, Valerie och Brittany (värd-mamma och värd-syster) på Hershey Chocolate world. Hershey är den mest kända amerikanska chokladen och staden där den producerad är bara 30 minuter ifrån oss! Så självklart behövde jag åka dit och kolla. De hade diverse olika saker man kunde göra och så fick man lite smakprov!! Efter det åkte vi till RedRobin och åt hamburgare. Det är mer en resturang och hamburgarna är mycket bättre än snabbmats restauranger. Det var riktigt gott plus att de hade grillkrydda till våra pommes. Efteråt åkte vi till target för att handla diverse små saker. De har också en starbucks där så jag köpte en Pumpkin Spice Latte och en Cake pop. Om ni aldrig har testat cake pops, GÖR DET! Det är sjukt hur goda de är! Så dagen igår var väldigt lyckad!

Likes

Comments

Förra helgen hade vi homecoming, för er som inte vet så är detta en dans. Man klär upp sig, äter middag med sina kompisar och sedan åker och dansar på skolan. Vårt tema var ”en kväll till sjöss”. De hade gjort en stor båt, fyrar och massa blåa ballonger. Som sagt så åt vi middag innan, jag och mina kompisar var på en resturang där de hade en väldigt typisk amerikansk buffé. De hade ceasarsallad (utan kyckling), köttbullar i tomatsås, pizza, friterad kyckling, Mac and cheese och något mer jag inte kan komma på just nu. Det var i alla fall väldigt gott!

Efter det åkte vi till skolan där de som sagt hade dekorerat hela bamba med olika saker som relaterade till havet. De fanns en DJ som spelade musik, dock klagade alla väldigt mycket efteråt på denna musiken. Det var främst amerikansk rap och det är rätt svårt att dansa till. Men det var väldigt roligt ändå. Utanför ingången hade de också en stor såpbubblemaskin!!

När dansen närmade sig sitt slut åkte jag och några andra hem till en kompis som har en bubbelpool. Så vi spenderade resten av kvällen i det varma vattnet. Det kan inte ha varit mycket mer än 12 grader i luften då, så ni kan föreställa er hur skönt det var att komma ner i 39 graders vatten! Vi lyssnade på massa gammal musik och sjöng med till dessa. Det var en riktigt rolig kväll!

Likes

Comments

Förra veckan var det exakt 17 år sedan jag föddes vilket självklart innebar att det var min födelsedag! Det var en väldigt rolig och bra dag som jag sent kommer glömma! Framförallt eftersom den var väldigt annorlunda från vad jag är van vid. Mina kompisar från Sverige ringde mig klockan 6 på morgonen och sjöng för mig! Det var väldigt fint av de! Vi försökte prata lite men det var väldigt rörigt, dålig uppkoppling och jag var lite stressad. Men det var fortfarande trevligt att få se och höra dem en liten stund. I skolan så var allt som vanligt, fick lite gratulationer av mina kompisar och så. Istället för min sjätte lektion gick jag till vår "aula" för att lyssna på en tuvansk sång grupp som heter Alash. De sjunger på ett väldigt speciellt sätt där man kan höra några övertoner. De var sjukt roligt och coolt att få se dessa sjunga och spela för oss. En helt unik upplevelse!

Efter skolan åkte jag hem och upptäckte att min värdmamma hade lämnat 5 ballonger i mitt rum!! Så fint! Blev jätteglad över det! Vid 6 skulle jag vara på skolan och ta mina senior pictures vilket är som skolfoton men lite mer professionellt och bara för seniors. Så jag var hemma vid 3 och gjorde mig i ordning för det. Bilderna blev jättebra och jag kommer få hem de om någon vecka! Vi åkte sedan hem där jag fick 3 paket från min v-familj. Ett presentkort på Forever 21, en Blue Streak hoodie(det är alltså en tröja med skolans logga), och ett halv kilo reeses penutbutter cups!! Jag blev verkligen så glad över de presenterna. Jag hade även fått två paket hemifrån, ett från min kompis och ett från min familj. Båda två med svenskt godis!! Åh va jag har saknat att äta marabou och ballerina kakor. Vi åkte sedan till en habachi grill. För er som inte vet så är det en asiatisk grill där de lagar maten vid bordet. Jag beställde en räkhabachi och en liten sushi tallrik. Det var riktigt gott och jag har verkligen saknat sushi! Jag förstår inte hur längesedan det faktiskt var sedan jag senast åt det. Sedan kom en av personalen in med en liten skållas och en konstigt ljus som såg ut som en lotusblomma och spelade Happy Birthday. Det var riktigt konstigt men glassen var god.

När vi kom hem åt vi tårta som min v-mamma hade bakat! Åh va den var god! Och som tur är finns set massor över som jag kan äta de kommande dagarna. Så det var en väldigt bra födelsedag och jag är så glad över allt. Tack till alla er som gratulerade mig igår och som fick mig att känna mig väldigt lycklig och älskad! Nu är jag #snarton!!!!

Likes

Comments

Livet som utbytesstudent är underbart. Allt är nytt och spännande. Varje dag lär jag mig någonting nytt om mig själv, min omgivning eller världen. På bara 1,5 månad har jag lärt känna så oerhört många nya personer, underbara personer. Även fast jag än inte har känt dessa människor särskilt länge så vet jag att de är speciella. Framförallt min värdfamilj. Jag vet inte vem jag ska tacka för att jag hamnat hos en så underbar familj. Dessa människor, som för bara några månader sedan var främlingar, har bjudit in mig till deras hem och låtit mig bli en del av deras vardag. Jag är även glad att alla tjejer i volleyboll laget har hjälpt mig och varit så fruktansvärt snälla även fast jag fortfarande är rätt så kass. Så fort jag lyckas med någonting får jag en massa positiv feedback och highfives. Volleybollen är nog det roligaste med att vara här. Det är så mycket energi, det får mig att rensa tankarna och det är verkligen sjukt roligt! Jag är jätteglad över att jag valde att göra det här, att jag samlade mitt mod och åkte iväg. Men allt är inte en dans på rosor.


Innan jag lämnade Sverige lovade jag mig själv att denna bloggen inte bara skulle visa allt roligt jag gör utan jag vill skildra det riktiga livet för en utbytesstudent. Självklart är det olika beroende på vem man är men jag tror alla, i viss utsträckning, förstår vad jag försöker förmedla i detta inlägg. Nästan varje dag känner jag viss hemlängtan. Det är alltid något som får mig att sakna Sverige. Det kan vara små saker som att inte behöva springa mellan lektionerna eller större saker som att jag kommer missa mitt första systerbarn. Men ofta är det någonting som får mig att längta hem till Sverige. Idag var en sådan dag. Allt gick bra hela skoldagen och efter det pratade jag med min vän My hemma i Sverige och fick lätta lite på hjärtat. Jag vet inte om det var därför allt gick utför eller vad som hände men när min volleyboll match väl började så kunde jag inte tänka på någonting annat än hur jobbigt allting är. Jag kunde inte fokusera på vad som hände, kunde inte heja på de andra tjejerna eller tänka klart. Allt var bara rentav skit. När jag väl kom hem så hittade jag ett paket från Sverige. Inuti där fanns ett brev från min vän Cecilia. Då kunde jag inte hålla inne tårarna. Allt bara vällde ur mig. Varenda rad fyllde mig av kärlek och saknad. Jag kan inte ens skriva det här utan att tårarna åter igen börjar rinna ner för min kind. Det var precis rätt dag att få ett sådant brev hem skickat till mig. Fastän tårarna vällde ner och andningen blev svårare så kändes det bättre. De var ett så genuint brev och handling.

Men jag måste förtydliga att denna dagliga hemlängtan inte gör att jag faktiskt känner att jag vill åka hem. Jag kan gråta floder och sakna Sverige men jag vill ändå stanna kvar här.

Klockan är snart 10 här och jag ska göra mig i ordning för sängen och morgon dagen. Allt jag kan göra är att starta om på nytt imorgon. Jag mår bra och jag klarar av att ta mig igenom jobbiga situationer, men ibland måste man också få ventilera sig och uttrycka sina känslor. För livet är inte en dans på rosor.

Likes

Comments