View tracker

Idag är det första december, ett tag sedan jag uppdaterade, har bara inte haft ork, lust eller tid till att skriva.

Vet ni vad? Det här med förhållande är skit, i nu läget är både killar och tjejer ett stort jävla skit och skämt. Tänker fan inte längre bry mig, märks att man betyder lite när stunden väl kommer...

Blir ett kort inlägg men men...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag är det 8 år sedan pappa förlorade kampen mot cancern, detta är helt klart den värsta dagen i mitt liv. Att gå och inte kunna tänka på någon annan och bara känna tårarna välla över för att jag saknar honom så mycket som jag gör, han var den ända mannen i mitt liv jag aldrig ville förlora, men som jag tyvärr fick. Sedan dess har jag aldrig varit mig själv.

Att varje dag gå och behöva må dåligt är fan inte skoj, speciellt inte att behöva känna att man inte duger oavsett vad man än gör och säger angående hur man mår, vad man känner och hur man tänker. Alltid är det någon som ska käfta eller inte bry sig. Jag känner mig så himla orespekterad, som om jag är i vägen hela jävla tiden, känna att man inte duger...

Att det ska va så himla jobbigt att behöva känna att folk inte verkar anse att man gör något rätt. Vad är det för ett stort jävla fel på mig? Ska jag behöva be om ursäkt för min existens? Allt jag vill är att försvinna för gott, men jag kan inte lämna folk bakom mig som verkligen bryr sig, iaf de som visar att de bryr sig och verkligen kan förstå vad jag menar. Vissa tror de gör det men snarare det att de inte gör det... 

Som vanligt blir allt åt helvete så fort det är en dag jag inte mår bra på, de som borde finnas försvinner ist... Jag hatar verkligen mitt liv över allting annat just nu, ser ingen mening med att ens orka bry mig längre. Försöker lägga energin på mig själv, men svårt när ingen verkar vilja förstå eller försöka förstå...

Likes

Comments

View tracker

Var ska jag börja? Har alldeles för många blandade känslor och jag vet inte riktigt hur jag ens ska sortera dom. Jag kan inte sortera dom, så fort jag börjar tänka kommer tårarna som har runnit hela dagen och de har inte slutat än. De bara fortsätter och fortsätter, allting blir kaos. Det är kaos var jag än är eller vad jag än gör. Spelar ingen roll vad som än händer. Jag försöker kämpa dagligen, jag kämpar dagligen med att stänga inne mina känslor, en gång i tiden var jag bra på det, nu misslyckas jag vid varje försök. Allting kommer på en gång, slutar alltid med en jävla huvudvärk och sömnlös natt. Vid detta måendet hjälper inte ens mina mediciner. Önskar dom kunde ta bort känslorna för mig, känslan av att vara sårad, känslan av att vara övergiven, känslan av att vara utanför, känslan av att vara luft, känslan av att vara ensam, jag önskar mina mediciner kunde ta bort dessa förbannade känslorna så jag kan leva på nytt igen, så jag kan få leva ett fucking normalt liv för en gångs skull. Inte heller hjälper det att om exakt 7 dagar är det 8 år sedan pappa förlorade kampen mot cancer. Varför ska allting alltid komma på en och samma gång hos mig? Det är ett jävla under att jag inte exploderat av alla känslor och tankar jag har dagligen. Tankar kan jag släppa ifrån mig men mina känslor kan jag alltid skriva ner, men aldrig säga med  ord. Hur mycket jag än har försökt att verkligen förklara med ord hur jag känner så klarar jag inte det. De gånger jag lyckats, får jag alltid någon form av skit tillbaka, jag pallar seriöst inte mer utav det. Folk undrar varför jag inte kan öppna ordentligt. Antingen kan inte folk hålla käften eller så accepteras inte känslorna. Visst det är skönt att jag ska till psyk på torsdag, men jag har blivit mer tillbaka dragen där med, det gick skit bra i början, men nu sluter jag mig återigen. Jag kan verkligen inte mer, det har kommit till den gränsen nu att jag klarar inte av det mer. 

Jag lär inte kunna gå till henne mycket länge till innan jag sitter och är knäpp tyst och inte få fram ett ljud. På mindre än 9 månader har jag gått ner 14 kg, skönt ja, men mer än hälften av alla mina kg som jag tappat, har jag tappat sen jag började med min ADHD medicin, vilket gör att jag går ner på helt fel sätt, genom att inte äta. Medicinerna tar bort min aptit helt och hållet, vilket också gör att jag inte klarar av att äta utan att må illa, sen spelar det ingen roll hur god maten än är, jag kan inte bara. Mina portioner, har minskat med mer än 50% och jag äter dessutom inte ens upp allt. Jag blir hungrig helt fel tid på dygnet och det är när medicinerna är ute ur kroppen. Så med andra ord,runt midnatt varje dag blir jag hungrig och ska äta. Men knappt jag klarar av det bara. Jag försöker åtminstone äta, men som sagt det är knappt jag klarar av det... Blir ändå peppad till att äta, men det ända jag klarar av att ens få i mig varje dag är kaffe... 

Jag måste va både hopplös, värdelös och en idiot... 

Likes

Comments

Då va saken klar, jag ger upp allting nu. Jag skiter i vad som händer, nu får fan ta mig impulsen ta över och ta mig någonstans där jag inte kan göra skada eller något annat jävla fel... 
Nu ska det fan ta mig vara jag som är i centrum, så allting annat får jävlar i hamna på hyllan. Känslor, borta. Huvudet, tomt. Allt jag vet är att jag inte kan bry mig om någon annan än mig själv längre. 
Om jag ens kommer orka bry mig om mig själv längre, ger upp allt, ger upp alla. Bryr mig inte mer, nu får de fan ta mig vara nog. . 

Orkar inte mer så enkelt är det, nu ska mitt liv ha en ny start, en helt ny start, ska rensa alla, exakt ALLA som drar alla min energi. För nu har jag fan fått nog. 

Nu bryter jag mig loss detta greppet och startar om från början, nytt liv och allt. 

Heja mig!

Likes

Comments

Ja vad ska man säga om dessa sista dagarna nu då?

Inte mycket skulle jag tro, det är som vanligt upp och ner men det är på väg mer uppåt än neråt, just nu iaf. Jag har också bestämt mig för hur jag tänker göra med just den här förhållande biten mm, det jag kommer att göra nu är att satsa på den jag har fått upp ögonen för. Det är verkligen en oerhört speciell person på alla sätt och vid. Det finns ingen som förstår mig så bra och stöttar mig till tusen, finns ingen härligare person kan jag lova. Att känna så för någon har jag inte känt på ett tag, inte iaf när det kommer till förtroende :)
Finns ingen vackrare människa på denna jord, både till sättet att vara, personligheten och ska inte heller tala om utseendet. Personligheten är det viktigaste och utseendet är bara ett stort +!
Det är bara att vänta och se vad som händer på den fronten, annars är jag singel ett jäkla bra tag!
Men har inga direkt förhoppningar ändå, lika bra att ligga lågt till en viss grad så det inte blir helt jävla fel...!

Allt jag vill är att bli älskad, känna mig älskad och slippa va den ända som slänger ut känslor för ingenting. För helt ärligt, jag har inte varit långt ifrån att totalt släppa detta med allt som har med kärlek att göra, men jag har ändå en gnutta hopp kvar, så hoppas bara att det går an, ja hoppas kan man alltid, men vettifan om jag ens vågar hoppas på det längre.

Jag hoppas på att kunna åtminstone se imorgon vad jag får i sjukpenning, annars borde jag (åtminstone så hoppas jag) på att kunna se senast torsdag. Börjar bli en aningen drygt att vänta på det. Försäkringskassan är segare än segast visserligen men ändå...

Aja, va fan gör man egentligen, finns ingen anledning att hoppas längre utan får ta de som det kommer, även om man inte kan låta bli att hoppas...

Likes

Comments

Det finns så himla mycket man vill men aldrig orkar. 
Finns så mycket man vill, men inte har energi till.

Att försöka hålla humöret uppe är inte enkelt, men ibland lyckas man. De gånger man inte lyckas kommer frågan från alla hur man mår. Ja, man kan inte alltid visa att man är glad och så. Men vill man inte heller prata om det, så är det enklast att säga vet inte. 

Saken blir inte heller enklare att när man är singel är det några stycken som är intresserade, samma hela tiden, men då är frågan vem ska man satsa på och vem ska man såra? 
Hoppas på den man fallit för, eller skita i alla? 
Jag vill inte såra någon i min omgivning, antar det är därför det är jag som blir det i slutändan hela tiden. På vissa punkter har jag lärt mig att tänka på mig själv, men jag måste lära mig att göra det hela tiden, samtidigt som jag tänker på alla andra. För vem finns där egentligen för mig när allt är helt slut? När jag alltid är den som finns där? De som jag bryr mig mest om, är de som aldrig vill prata med mig... Eller så kan de bara inte...

Jag önskar bara att jag inte kunde tänka på någon annan än mig själv, att jag för en gångs skull kan göra det som känns bäst för mig själv... Men jag lär nog aldrig lära mig det där... Slutar nog men att jag sårar alla och så står man där ensam... 

Trots att jag har vänner som faktiskt bevisar att de finns och kan hålla käften när man säger något, spelar i mitt fall ingen roll. jag känner mig mer ensam än någonsin. Trots sällskap 24/7, så känner jag mig ensam. 

Den person man vill så gärna lita på, går inte att lita på alls... Försöker att lita på folk men det går bara inte. Visst, jag kan sitta och babbla på satan hos sjuksköterskan jag går till, men resten? Har pratat med för många som i slutändan bara har sprungit och snackat om mitt mående och dessutom mina djupaste tankar till andra, även om det bara är till en person. Just pga det kan jag inte snacka med någon om mina allra djupaste tankar, planer och mående. Allt jag ser är en mörk tunnel utan slut, det finns inget ljus längre i mitt liv. 
Hade varit bättre om jag kunnat försvinna ett tag, bara kunna resa iväg och va mig själv för en gångs skull, känna på den verkliga ensamheten mitt ute i ingenstans och inte ha någonting med någon att göra. Men frågan är bara vart ska man ta vägen? 

En vacker dag hoppas jag att jag kan hitta mitt äkta leende och slippa fejka varje dag. 
Trött på falskheter och falska förhoppningar. 
Vill bara ha ärlighet och raka svar, men det är väl det, de som är ärliga och raka är de som alltid i slutändan som såras. Det har man ju märkt... 

Nej nu får de räcka för stunden, nu får de räcka för idag. 
Hoppas alla andra har haft/har en bra dag.

Likes

Comments

Jahopp...
Börjar tröttna på att totalt känna att jag gör eller säger blir ändå bara fel, visst jag har vant mig och fattar alltid var felet finns...
Känner mig totalt hopplös, rent utav sagt värdelös, man finns och stöttar folk men får inget annat än skit tillbaka...
Men den här gången, vad har jag gjort för fel? Jag vet allvarligt talat inte vad fan jag borde göra åt detta, försöker göra allt rätt så blir det fel. Är det verkligen ett sådant stort fel på mig?
Asså jag ger snart upp att försöka göra rätt, snart får allt hända som det händer. Så därför kollar jag Harry Potter and The Halfblood Prince för att stänga ute allt så man slipper göra fel...
Dags att koncentrera sig på filmen så man inte är ivägen...

Likes

Comments

​Idag va första gången jag fick träffa sjuksköterskan jag ska ha en samtalskontakt med, hur härlig som helst så jag känner det på mig att det kommer sluta bra på den delen. Ogillar bara att jag fick tid klockan 10 i morse, ganska kämpigt att komma upp klockan 8 idag när man är van att gå upp klockan 10, visst jag somnade inte förrän närmare 3 inatt men ändå.. Så fick säga till henne idag att jag gärna vill ha en eftermiddags tid och fick en redan nu på tisdag klockan 14. 
Blev inte så mycket snack om själva mitt mående idag då hon mer ville veta bakgrunden till varför jag mår som jag gör, satt och pladdrade på ganska bra, hon fick till och med avbryta mig och säga att vi va tvungna att avrunda för att hon skulle ha nästa besök några minuter innan att vi avslutade. 
Hoppas att den biten kommer att fungera bra, för vill verkligen inte behöva må så här 24/7. 

Har även fått mig en ny underbar vän som va på besök här igår och ni ska bara veta att hon är en helt fantastisk person att prata med! Att vi skulle komma så bra överens som vi gör, trodde jag aldrig. Haha fast o andra sidan så är vi minst lika sjuka med samma kassa humor som mig ;) 

Jag vet inte hur många som har förstått att det är slut mellan mig och Fredrik igen... Anledning tänker jag inte ens berätta, för de som vet vad de handlar om räcker. Har endast berättat varför för de jag litar på som inte kommer hoppa på någon av oss för detta. Jag älskar honom fortfarande, men allt kommer vara upp till honom om hur han vill ha det och det ska han själv få välja utan att bli pressad eller stressad. Han är en så pass viktig person för mig och mitt liv, att ingenting ska ens få sabba vår vänskap, trots det att vi har våra duster mm så finns han ändå där för mig och det är jag evigt tacksam för <3
Men visserligen så har jag kasst tålamod men jag kommer ta det lugnt nu, försvinner mina känslor så gör dom det, men det är inget man kan styra över. 

Dags för en liten sk cancerpinne! Ha de göttans!

Likes

Comments

Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig, vissa personer är som man aldrig trodde att de skulle va, andra berättar saker man misstänkte men ändå inte och det gör en glad! Jag må va helt förkrossad än och jag mår fortfarande åt helvete, men ändå så är jag glad. Jag vet inte riktigt hur man ska tolka detta, någon som kan förklara det för mig? Jag har ännu inte funnit ljuset i slutet av tunneln men jag fortsätter vandra på denna mörka väg och hoppas att jag finner ljuset snart. 
Hoppet finns, men långt borta, den senaste händelsen har gjort att jag har sjunkit långt ner som fan, vilket också gör att jag inte kan hitta ljuset. Trodde aldrig att detta skulle hända, men ändå blir jag inte förvånad... Vissa förvånar en och andra inte alls... Men vad kan man göra åt de? Ingenting tyvärr, finns aldrig en människa som kan förändra en annan, utan det är bara en själv som kan det, med lite tips och råd kan det gå, men det är bara du själv som kan genomföra förändringen. Att försöka hjälpa en som inte vill ha ens hjälp känns hopplöst, men det finns inget jag kan göra något åt. Jag har kämpat som en idiot utan framgång... Men men, man kan alltid hoppas att ens tjänster accepteras en vacker dag, men det är bara att vänta se :)

Men iaf, jag är åtminstone glad att det finns en som kan framkalla ett leende på min läppar trots att jag inte vill le :)

Detta inlägget blir inte något vidare långt. Hoppas på att uppdatera ikväll sen igen :)

"Jag vet en sak som du inte vet, en sak som du aldrig kommer få veta eller så får du veta de snart. Allt är upp till dig helt och hållet. Kämpa medan du kan, eller ge upp totalt. Ditt val inte mitt. Mitt tålamod om väntan försvinner snart. Snart tar jag mig vidare på min väg och kommer inte längre finnas som ett alternativ, eller andra hands val som jag känner mig. Tänk över det noga och gör ditt val"

Likes

Comments

​Ännu en dag med tårar, dåligt med sömn och ångest som tar över, Det är väl ändå positivt att jag lever, men jag vet inte riktigt om jag gör det ändå. Jag må vara levande, men både min kropp och mitt huvud säger motsatsen. Ärligt talat så har min kropp/mitt huvud stängt av alla mina känslor, ärligt talat så vet jag inte varför eller hur jag ens känner. Önskar jag hade svar på det. 

If you love me, kiss me.
If you don´t, then tell me.
If you want me out of your life, say it.
I won't fight if you are not ready to do it.
All I need is to know. 
All I want is you!

Varje dag vill jag resa tillbaka i tiden och göra allting rätt, ta tillbaka alla mina misstag och hoppas på att det är de som gjorde att det är som jag är idag. Hade jag kunnat och lyckats så hade jag förhoppningsvis mått bättre och inte dragit ner min omgivning. Hade jag kunnat hade jag haft ett annorlunda liv, vem vet, hade jag varit här där jag är nu eller någon helt annanstans? Nyfikenheten tar kål på mig, jag vet inte ens om jag verkligen vill veta. 

Jag tror jag ska ta och göra mig något att äta om en stund, efter att jag har fått på mig lite kläder. Duschen va väl behövd. Hoppas att alla ni andra har haft en bättre dag och helg. 

Likes

Comments