Ja så känns det! 2013 var året som jag blev färdig Aktiveringspedagog! Taggad på att börja jobba och använda mina kunskaper så började jag i Stenungsund på en daglig verksamhet för personer med multifunktionsnedsättningar (som var rullstolsburna). Tyvärr så höll inte min rygg mer än en sommar (jag skadade ryggen i jobbet som timvikarie). Annars hade jag blivit erbjuden en fast tjänst där men fick tacka nej. Fick en tjänst i Ale kommun som vakans för att täcka upp där det behövdes folk som var sjukskrivna. Efter 6 månader så blev jag uppsagd då det inte fanns en tjänst som kunde förlängas.

Efter det så fick jag en tjänst på en särskola som elevassistent på skoltid och fritidsansvarig efter skoltid. Jag och min man hade bestämt oss för att försöka skaffa barn (vi hade hört att det kunde ta upp till 1 år att bli gravida) men jag hann bara sluta med mina P-piller så blev jag gravid. Efter 4 månader blev jag sjukskriven pga foglossning. Var hemma med sonen tills att han var 9 månader och så tog mannen över föräldraledigheten. Redan innan jag började jobba igen hade jag blivit gravid igen (inte planerat men så välkommen ändå!!). Jobbade 1 månad och gick in i väggen och in i en graviditetsdepression. Det fanns många anledningar till varför jag blev utmattad men det är en annan historia.

Under min andra föräldraledighet letade jag därför nytt jobb. Blev att jag fick en tjänst som stödpedagog på daglig verksamhet i Alingsås kommun. Barnen har så fruktansvärt långa dagar på förskolan och fixar det inte riktigt och mår de inte bra så mår heller inte jag bra. Var på väg in i väggen även denna gången och kände att detta inte fungerar. Det och några fler anledningar gjorde att jag tänkt om.

Har nu fått en ny tjänst som stödassistent på en gruppbostad i Kungälv. Där kommer jag jobba 80%, ha mer varierade arbetstider så barnen kommer få kortare dagar på förskolan osv. Jag kommer inte ha ngt personal- eller pedagogiskt ansvar vilket känns otroligt skönt! Känt mig lite som en slagpåse när jag jobbat som pedagog och mitt psykiska jag fixar inte det. Att bara få jobba på med samma ansvar som alla andra känns som en lättnad. Går hellre ner lite i lön än att vara hemma sjukskriven eller ha ett jobb som får mig att sänkas ännu mer psykiskt! Hälsan är viktigare! Mina barn och min man behöver en mamma och hustru som mår bra och jag inser att livet är för kort för att må dåligt!.

Jag äter antidepressiva mediciner och har gjort i 8 års tid. Mitt mål är att klara av livet utan medicin men där är jag inte nu-långt ifrån. Jag har mycket att ordna upp innan jag ens faktiskt kan börja tänka så.

Att inte ha "lyckats" jobbmässigt är otroligt tufft för mig och jag känner mig misslyckad och värdelös, detta erkänner jag. Men jag erkänner mig inte besegrad!! Jag tänker fortsätta kämpa, få mer kunskap och erfarenhet och jobba upp mig! Det känns läskigt men bra! Jag tror att allt som händer har en mening, vad tror ni?

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vissa människor gör hela ens dag! Känner mig så positiv och uppspelt efter dagens möte med facket! Sammanfattningsvis så resulterade mötet i att vi kommer ha ett möte med min chef för att diskutera fram en lösning så att jag kan göra mitt jobb. Någon gång är man ny på ett jobb-speciellt efter att komma från skolan och inte jobbat som det tidigare. Det är chefens uppgift att stödja mig så att jag kan göra mitt jobb.
Hon står upp för mig och mina rättigheter och ser till att inte chefen kör över mig vilket jag var på väg att låta honom göra. Känns så otroligt bra och känner att mitt hopp om att allt kommer ordna sig kommer tillbaka lite smått😊

Likes

Comments

Jag är inne i en ganska tuff period i livet. Jag har börjat på ett nytt jobb där jag känner att mina kunskaper, erfarenheter och energi inte räcker till. Jag har tagit mig vatten över huvudet. Efter 1 månad så var jag på väg att springa rakt in i väggen, bara grät och grät och grät. Fanns ingen hejd...gick till vårdcentralen och blev sjukskriven 50% i två veckor. Blev inkallad till chefen där vi kom överens om att detta inte är rätt jobb för mig, dessvärre fick jag ingen stöttning utan fick bara rätt i ansiktet att "det bästa du kan göra är att säga upp dig". Jag var på väg att göra det men några sa till mig att de tyckte jag skulle prata med facket. Så här står jag nu och försöker hitta alla möjliga lösningar-allt för att inte stå arbetslös eller inte få in några pengar. Jag har 2 barn som jag måste försörja. Jag vill hitta en lösning som blir bra för alla men det är inte så lätt. Känslomässigt och energimässigt är jag helt slut. Aldrig känt mig så värdelös som jag gör nu. Jobba måste man, jag vill jobba men förlorat tron på att jag duger till någonting. Just nu kör jag på och hoppas att mina ansträngningar ger resultat.

Livet är tufft i perioder och har sina prövningar och detta är en av de. Hade det inte varit för min familj så hade jag nog inte tagit mig upp ur sängen. Jag måste vara mer tacksam när livet flyter på och det är "bra". Förhoppningsvis kommer jag gå starkare när allt detta fått en lösning...

Likes

Comments

Så blir det alltid fel på något sätt...ibland undrar jag om jag är ämnad till att lyckas med något...vill se positivt och glädjas till livet men det tar verkligen stopp när jag aldrig lyckas med någonting...jag är tacksam men det är tufft just nu på många håll

Likes

Comments

Har ni någon gång känt att det bara tar stopp i livet? Man är i en bubbla och är liksom inte närvarande eller koncentrerad.
Min ångest är värre än någonsin. Jag går omkring och tänker och tänker....nervös för jobbet, nervös hemma-det är liksom ingenting som fungerar nu. Jag vill mer än något annat fungera men gör det inte och det är ingen som förstår att jag inte bara kan trolla bort mina tankar och känslor. Jag vet att det har med mig själv att göra men vet inte hur jag ska hantera det.

Allt som är runt omkring mig nu blir till krav, känner aldrig att jag kan vila eller känna lugn i mig själv. Känner inte att jag duger till någonting, hur ska allt lösa sig?

Stressen och kraven gör att det känns som att det brinner innanför huden på mig. Vill vara en god hustru, mamma och arbetskamrat men känns som att vad jag än gör så blir det fel. Orken och energin tryter och mataptiten är som bortblåst. Vill bara att någon säger att det kommer bli bra som verkligen menar det för nu undrar jag verkligen om det kommer bli bra.

Likes

Comments

Det är viktigt att påminna sig om det för det är så otroligt skört. Jag är inte längre rädd för att dö men däremot att inte hinna leva och uppleva livet-livet tillsammans med min familj, mina nära och kära men oxå mina vänner❤️
Att börja på ett nytt jobb tär på mitt psyke och varken det eller kroppen hänger riktigt med. Vill vara glad och positiv men ställer så höga krav på mig själv att jag inte hinner njuta. Har ont i lederna av och till och magen har kraschat totalt-uppblåst, lös och hård, illamående och molande magsmärta som gör mer eller mindre ont beroende på kramperna. Jag har stress mage och IBS (haft diagnosen sen jag var 11 år).
Vill bara ta livet med en klackspark och njuta här och nu men något är fel däruppe i hjärnan på mig-för ständig oro och ängslan tränger fram dag in och dag ut-ibland även på nätterna. Hade fått från läkare att psykologen skulle utreda ev GAD på mig just för att jag mer eller mindre har alla symtom. Läkaren tyckte oxå att då kan det bli en upprättelse för mig själv och jag kan få reda på varför jag är som jag är-det hade varit skönt! Men verkligheten är någon annan och psykologen ville inte alls utreda detta (ingen aning om varför) trots att läkaren skrev det i remissen.
I vilket fall har jag inte tid att ta tag i det för jag jobbar ju dagtid.
Huvudsaken är att jag försöker tänka positivt här och nu och njuta av det jag har och åstadkommit i livet❤️ kram från mig

Favoriter från sommaren❤️ mina bästa älskade pojkar😍

Likes

Comments

Vill inte vara negativ men just nu är jag inne i en period med mycket ångest och stora problem med magen och behöver bara få ur mig allt. Sätter otroligt hård press på mig själv på nya jobbet. Jobbar med en målgrupp som kan må otroligt dåligt om man jobbar felaktigt. Det kan skapa oro som i sin tur kan leda till att de mår så dåligt att de blir utåtagerande. Vill verkligen inte förorsaka att någon av de underbara människorna mår dåligt, därför vill jag verkligen göra rätt. Att vara så nervös för att göra fel har skapat sån ångest hos mig. Att bara rodda med mig själv just nu är så jobbigt och tungt! Samtidigt är jag väldigt uppe i alla läkarkontakter och utforskande av mina barns allergier osv....

Men nu är det lite semester iallafall och jag kommer få njuta i 4 veckor med mina bästa killar och hjärtan❤️❤️❤️ kan inte få en lyxigare ledighet!! Kram från mig😘❤️

Likes

Comments

Jag pratar såklart om mina barn och deras utveckling. Theo kryper super bra nu!, ställer sig upp och går lite längst med möbler. Med hjälp av två tegelstenar i så kan han nu oxå gå med lära-gå vagn💕
Melvin lär sig nya ord varje dag och har någongång kommit 2 ord samtidigt💕
Det går så fort och man måste verkligen njuta här och nu! Att få komma hem till mina små älsklingar efter en lång dag på jobbet är det bästa på hela dagen😊 även om det går bra på nya jobbet😃 ha det bra mina vänner💗 kram från mig

Likes

Comments

Har ett regält bakslag nu, i allt känns det som. Har precis kommit hem från att ha varit ute och sprungit. Förra gången fixade jag 7 km med bravur, idag var det långt ifrån det. Klarade ungefär 3,5-Max 4 km idag. Viljan fanns, motivationen fanns men orken tröt-jag är så fruktansvärt slut, både mentalt och fysiskt. Jag har slarvat med mina tabletter i över en vecka och har sån jäkla abstinenshuvudvärk (de säger att sertralin inte är beroendeframkallande (i helvete heller! Då hade jag inte fått såna besvär av nedtrappning och slarv).

Ligger efter med sömnen, var på akuten för min räkning, mellan söndag och måndag, kom hem 03.30 och gick upp och jobbade vid 06.15. T sover knackligt på nätterna fortfarande. Jag är såå trött!!! Lusten och motivationen finns men inte orken-tycker verkligen inte om när jag inte fungerar.

Psykiskt mår jag ärligt skit just nu. Orolig och ängslig över att börja på ett nytt jobb (alltid haft svårt för det och den ovissheten). 1000 frågor snurrar i mitt huvud: kommer jag klara av det, pallar jag pressen/kraven, hur påverkas familjen och träningen. Det är för mkt som snurrar just nu och tyvärr går det utöver de som jag älskar mest: min familj.
Jag skäller, jag har inget tålamod och vill helst bara fly när det är jobbigt. Att inte sova är oerhört tärande och det är inte heller en dans på rosor att sköta om sitt äktenskap när man har barn.

Jag har valt att skaffa barn och det är det underbaraste, men oxå det tuffaste jag gjort och gör!! Det är hemskt att känns att ens tålamod inte räcker till för att klara av att vara pedagogisk alla gånger gentemot sitt barn. Att oxå känna hur vilsen jag känner inombords gällande våra barns allergier, problem med magar och sömn/humör/andning osv. Jag vet inte vad som är rätt och fel längre, tycker bara vi bollas fram och tillbaka men ingen vill ge oss svar eller riktigt hjälpa oss utan kommer med tomma lösningar som bara fungerar för stunden. Vill inte att mina barn ska se tillbaka på sin barndom och undra varför deras mamma inte gjorde mer för att kämpa för deras välmående. Dessa tankar och känslor sliter mig itu...

Hoppas den onda spiralen vänder och jag kan börja tro på livet igen, just nu är det tungt...
Kram till er alla❤️

Likes

Comments

På måndag är det dags...då börjar jag jobba som stödpedagog på en daglig verksamhet. Har nästan varit hemma i 2,5 år pga foglossning,graviditet, utbrändhet med mera med undantag för 1,5 månad när jag gick tillbaka och jobbade på gamla jobbet.
Jag är så jäkla nervös och helt livrädd om jag ska säga sanningen!! Har under måndag och tisdag inte kunnat sova någonting för att jag är så nervös! Men inatt har jag sovit som en prinsessa, välbehövligt vill jag lova. Allt blir så mycket sämre när man lider av sömnbrist men idag känns det bättre.
Jaja det ordnar väl sig! Hoppas ni mår bra😘 kram från mig❤

Mina grabbarna grus😍 kommer sakna det här samtidigt som det ska bli väldigt skönt att få längta efter de oxå

Likes

Comments