För mig så är det verkligen nya möjligheter med ett nytt år och det känns så bra att ”börja om” på ny kula. Det jag hoppas på mest av allt är att jobbiten faller på plats och att jag äntligen hittar rätt. Min andra stora önskan är att jag får hjälp att utreda varför jag får så många depressioner och har svårt att hantera krav. Jag kämpar så för att få rätt hjälp och inte bara medicineras utan att veta om det kan ha en bakomliggande orsak. Detta är dock svårare än vad jag trott....

Nu under julledigheten har min man renoverat vår hall. Smått upp renoveringsgips, tapetserat och byggt en anpassad förvaringsmöbel (anpassad med rätt mått för vår lilla trånga hall). Han är så duktig!!! Tur han tycker det är roligt!😊👍🏻
Det blev så bra! Känns rymligt, fräscht och fint! Jag blev så nöjd. Nu är det bara taket och spotlightsen som ska på plats, men då det är ganska dyrt så blir det till att spara lite mer och ha is i magen men det gör inte mig så mycket.

Vad ser ni fram emot med detta året?😃

Kram från mig
❤️

Min händiga mans värk med renoverad hall och egenbyggd förvaringsmöbel.
Jag har ägnat lite tid åt att greja med renovering av barnens leksakskök för att hålla ångest och dåliga tankar borta
😊 det var roligt!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

2017 har varit ett ganska tungt år för mig, många depressioner och mycket ångest. MEN: många positiva saker också: Melvin har fyllt 2 år och Theo 1 år, mycket roliga framsteg i barnens utveckling och även fått riktig hjälp med Melvins allergier och vi har blivit tagna på allvar. Theo har skolats in på förskolan och han verkar trivas riktigt bra. Jag i min tur har nästan nått min målvikt och får till träningen om jag bara vill och orkar.

Jag i min tur har bytt jobb vilket inte alls gått som planerat tyvärr. Jag hoppas att 2018 blir året då jag finner mig tillrätta inom jobbfronten, det är verkligen en central del som avgör om jag mår bra eller inte. Jag hoppas även på att jag tillsammans med läkarna finner rätt mediciner som håller min ångest under kontroll. Om jag får en utredning så är det en stor bonus!.

Tillsist vill jag hylla och tacka min familj och mina nära och kära som gör livet värt att leva! Varje sekund med er gör mig till en bättre människa❤️

Kram från mig❤️

Likes

Comments

Då jag är inne i en lite tung period så försöker jag boosta mig själv att tänka annorlunda!
Därför kommer dagens 3 positiva i livet:

1. Min underbara familj som ger mig så mycket glädje och livslust❤️

2. Jag är normalviktig - det var ungefär 10 år sedan jag hade en normalvikt, däremellan har jag varit överviktig. Jag är dessutom relativt nöjd med min kropp.

3. Jag bor i ett fint hus med trädgård - som vi håller på att renovera och skapa såsom vi vill ha det😃

Igår när jag slängde ur mig något dumt som jag egentligen inte menade, så fick jag en motkommentar som verkligen fick mig att tänka på hur det jag säger kan upplevas. Härdanefter kommer jag verkligen tänka efter och försöka uppskatta och vara glad över det jag har i livet. Man vet aldrig vad som händer eller när det tar slut-det gäller att ta vara på det!

Vad är era ”dagens 3 positiva” i livet?

Kram från mig❤️

Likes

Comments

Denna veckan har varit bedrövlig på jobbet. Det pågår så mycket som jag personligen inte står för och som drar ner hela mig i avgrunden och får mig att må så dåligt. Chefens stöd består av att säga ”du är ny så du har ingenting att säga till om, låt de som kan detta bestämma”.
Ska man ha is i magen eller ska man gå på sin magkänsla?

Vad tycker ni?!

Kram från mig❤️

Likes

Comments

Varenda gång jag börjar på ett nytt jobb tänker jag att jag ska ta det lugnt, flyta med och inte sticka it så mycket. Varenda gång gör jag precis TVÄRTOM!!!
Kan inte hålla tyst, vill veta och vill gärna engagera mig.

Kanske inte låter som att det skulle vara något allvarligt och det är det inte. Men däremot så blir folk (som jag uppfattar och upplever det) irriterade. Med all rätt!
När de blir irriterade tar jag illa vid mig och blir rätt
deppig över det jag gjort fel.

Letar hela tiden grejer som jag kan bli bättre på och är aldrig nöjd eller tror att andra är nöjd över min prestation. Duktiga-flickan syndromet skapar ångest och orimliga krav på mig själv, ngt jag inte kan hantera. Känns heller inte som att det är ngt jag någonsin kommer kunna hantera...jag vill bara göra ett bra jobb utan att behöva känna såhär..vill bara duga och känna att jag gör det...kanske borde börja i kognitiv beteendeterapi igen för vet ärligt talat inte om jag kan vända tanken...iaf inte själv. Kramar från mig❤️

Likes

Comments

God eftermiddag mina vänner! Hoppas nu har en skön fredag! Här är det rätt tungt, barnen mår inget vidare-sjuka som de är och har varit i 2-3 veckor.

När jag var på vårdcentralen med T igår så hade jag turen att vi fick ”min” läkare, hon som hjälpt mig med medicinering och behandling under den depression jag hade. Hon har ju flaggat för att hon verkligen tror jag har GAD som betyder generaliserat ångestsyndrom. Men längre än så har vi inte kommit, jag har vid flera tillfällen ramlat mellan stolarna då jag bett om hjälp men inte fått ngn återkoppling. Igår frågade jag hur jag ska gå tillväga för att få göra en utredning. Läkaren hade tid först i januari så då ska hon hjälpa mig att få en utredning och behandling kring det. Hoppas verkligen det blir av för jag längtar ärligt efter detta. Att få upprättelse-har hela livet undrat bad som är felet med mig och ännu mer nu i vuxen ålder, det har verkligen eskalerat! Jag har en lätt depression hela tiden och är aldrig riktigt bra.
Dåligt med motivation till livet och svårt att hitta saker som jag kan se fram emot, tycker det mesta är väldigt tungt och jag har svårt att förhålla mig till det😔

Hoppas ni har det bra och får en bra helg! Puss och kram från mig❤️

Likes

Comments

Vet nu vad?! För första gången på sisådär 8 år så är jag faktiskt rätt nöjd med min kropp. Vågen står på 72 kg och jag är 170 cm lång vilket måste betyda att jag är normalviktig. Det är helt underbart att inte vara överviktig längre! Vill dock väga strax under 70 kg och tajta till kroppen med lite mindre fett runt höft och rumpa, övre låren och magen. Det och bygga lite muskler men det är ett stort mål. Jag måste ha delmål under vägens gång.
Delmål nr 1: träna minst 2 ggr i veckan
Delmål nr 2: må bra i träningen för att få ett bättre psykiskt välbefinnande
Delmål nr 3: komma igång med styrketräningen så jag kan stärka den musklatur som gör att kroppen orkar med mitt jobb

Mitt nya jobb är väldigt tungt fysiskt och jag känner av det väldigt tydligt så därför är träningen än mer viktig för mig. Att ta sig tid när man har såhär små barn är nog den största utmaningen för mig nu. Ska bli roligt och spännande att komma igång igen😊👍🏻

Nu har jag myskläder på mig men att kläderna inte sitter tight är jätte-skönt! Jag köpte till och med ett par jeans i stl 38 på klädkällaren och jag blev så otroligt glad! Ha en underbar dag😊🌞

Likes

Comments

Nu har det gått en vecka på mitt nya jobb, känns bra men den största omställningen är arbetstiderna. Hoppas verkligen kroppen kommer vänja sig. Med nytt jobb kommer tyvärr en svacka psykiskt också. Rädd att göra fel, mkt information att ta in och mkt man ska komma ihåg....
jag kommer så småningom behöva ha delegation i PEG-sondmatning via knapp. Har kollat hur olika personer gör i en vecka och jag tror jag har någorlunda koll. Dessvärre drömmer jag och är nervös för detta varenda natt-det tär på mig. Sån här typ av ansvar stressar mig men när jag väl kommer kunna det så kommer det nog gå bra.

Självförtroendet i botten gör att jag har en inre stress, förra veckan kräktes jag till och med. Förstår ärftligt talat inte vad som är fel på mig...ställer så höga krav på mig själv att det stiger mig åt huvudet. Att våra nätter är katastrof gör inte det hela bättre. Har flaggat till vårdcentralen och de skulle återkomma men inte hört ett enda jota och ärligt så vet jag inte vad de kan göra heller.
Jag är ledsen över gnällinlägg men känner att jag måste få skriva av mig...

Har ni ngt tips på hur man hanterar ansvar och stress?
Ha en underbar måndag😘 puss och kram❤️

Likes

Comments

Imorgon är det sista dagen på jobbet. Det är med blandade känslor måste erkännas! En stor lättnad över att få kortare resväg och lite mindre ansvar. Men samtidigt vemodigt att lämna gruppen-brukare och personal nu när allt äntligen börjat flyta på. Samtidigt så består mitt liv just nu sv stress och långa dagar för både mig och barnen-jag är helt slut. Finns ingen tid för träningen och det börjar märkas regält då kroppen säger ifrån. Smärtan i ryggen och känslan av ryggskott är påtaglig varje dag. Ledvärken och stelheten i benen ska vi inte prata om...
Därför är jag så otroligt glad över denna förändringen även fast jag börjat bli riktigt nervös inför det nya jobbet som börjar på måndag och allt man ska lära om och ta till sig...det är inte bara men tror och hoppas att detta kommer bli bra. Försöker hålla hjärnspökena borta som säger att jag är värdelös och inte duger till något och försöker istället tänka att jag kan och är bra på det jag gör för att jag jobbar hårt för att lära mig, få mer kunskap och ta till mig konstruktiv kritik. På måndag börjar ett nytt kapitel och jag ser faktiskt fram emot det😊 kram på er❤️

Jag och mina älskade grabbar grus! 😍❤️

Likes

Comments

Ja så känns det! 2013 var året som jag blev färdig Aktiveringspedagog! Taggad på att börja jobba och använda mina kunskaper så började jag i Stenungsund på en daglig verksamhet för personer med multifunktionsnedsättningar (som var rullstolsburna). Tyvärr så höll inte min rygg mer än en sommar (jag skadade ryggen i jobbet som timvikarie). Annars hade jag blivit erbjuden en fast tjänst där men fick tacka nej. Fick en tjänst i Ale kommun som vakans för att täcka upp där det behövdes folk som var sjukskrivna. Efter 6 månader så blev jag uppsagd då det inte fanns en tjänst som kunde förlängas.

Efter det så fick jag en tjänst på en särskola som elevassistent på skoltid och fritidsansvarig efter skoltid. Jag och min man hade bestämt oss för att försöka skaffa barn (vi hade hört att det kunde ta upp till 1 år att bli gravida) men jag hann bara sluta med mina P-piller så blev jag gravid. Efter 4 månader blev jag sjukskriven pga foglossning. Var hemma med sonen tills att han var 9 månader och så tog mannen över föräldraledigheten. Redan innan jag började jobba igen hade jag blivit gravid igen (inte planerat men så välkommen ändå!!). Jobbade 1 månad och gick in i väggen och in i en graviditetsdepression. Det fanns många anledningar till varför jag blev utmattad men det är en annan historia.

Under min andra föräldraledighet letade jag därför nytt jobb. Blev att jag fick en tjänst som stödpedagog på daglig verksamhet i Alingsås kommun. Barnen har så fruktansvärt långa dagar på förskolan och fixar det inte riktigt och mår de inte bra så mår heller inte jag bra. Var på väg in i väggen även denna gången och kände att detta inte fungerar. Det och några fler anledningar gjorde att jag tänkt om.

Har nu fått en ny tjänst som stödassistent på en gruppbostad i Kungälv. Där kommer jag jobba 80%, ha mer varierade arbetstider så barnen kommer få kortare dagar på förskolan osv. Jag kommer inte ha ngt personal- eller pedagogiskt ansvar vilket känns otroligt skönt! Känt mig lite som en slagpåse när jag jobbat som pedagog och mitt psykiska jag fixar inte det. Att bara få jobba på med samma ansvar som alla andra känns som en lättnad. Går hellre ner lite i lön än att vara hemma sjukskriven eller ha ett jobb som får mig att sänkas ännu mer psykiskt! Hälsan är viktigare! Mina barn och min man behöver en mamma och hustru som mår bra och jag inser att livet är för kort för att må dåligt!.

Jag äter antidepressiva mediciner och har gjort i 8 års tid. Mitt mål är att klara av livet utan medicin men där är jag inte nu-långt ifrån. Jag har mycket att ordna upp innan jag ens faktiskt kan börja tänka så.

Att inte ha "lyckats" jobbmässigt är otroligt tufft för mig och jag känner mig misslyckad och värdelös, detta erkänner jag. Men jag erkänner mig inte besegrad!! Jag tänker fortsätta kämpa, få mer kunskap och erfarenhet och jobba upp mig! Det känns läskigt men bra! Jag tror att allt som händer har en mening, vad tror ni?

Likes

Comments