Varenda gång jag börjar på ett nytt jobb tänker jag att jag ska ta det lugnt, flyta med och inte sticka it så mycket. Varenda gång gör jag precis TVÄRTOM!!!
Kan inte hålla tyst, vill veta och vill gärna engagera mig.

Kanske inte låter som att det skulle vara något allvarligt och det är det inte. Men däremot så blir folk (som jag uppfattar och upplever det) irriterade. Med all rätt!
När de blir irriterade tar jag illa vid mig och blir rätt
deppig över det jag gjort fel.

Letar hela tiden grejer som jag kan bli bättre på och är aldrig nöjd eller tror att andra är nöjd över min prestation. Duktiga-flickan syndromet skapar ångest och orimliga krav på mig själv, ngt jag inte kan hantera. Känns heller inte som att det är ngt jag någonsin kommer kunna hantera...jag vill bara göra ett bra jobb utan att behöva känna såhär..vill bara duga och känna att jag gör det...kanske borde börja i kognitiv beteendeterapi igen för vet ärligt talat inte om jag kan vända tanken...iaf inte själv. Kramar från mig❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

God eftermiddag mina vänner! Hoppas nu har en skön fredag! Här är det rätt tungt, barnen mår inget vidare-sjuka som de är och har varit i 2-3 veckor.

När jag var på vårdcentralen med T igår så hade jag turen att vi fick ”min” läkare, hon som hjälpt mig med medicinering och behandling under den depression jag hade. Hon har ju flaggat för att hon verkligen tror jag har GAD som betyder generaliserat ångestsyndrom. Men längre än så har vi inte kommit, jag har vid flera tillfällen ramlat mellan stolarna då jag bett om hjälp men inte fått ngn återkoppling. Igår frågade jag hur jag ska gå tillväga för att få göra en utredning. Läkaren hade tid först i januari så då ska hon hjälpa mig att få en utredning och behandling kring det. Hoppas verkligen det blir av för jag längtar ärligt efter detta. Att få upprättelse-har hela livet undrat bad som är felet med mig och ännu mer nu i vuxen ålder, det har verkligen eskalerat! Jag har en lätt depression hela tiden och är aldrig riktigt bra.
Dåligt med motivation till livet och svårt att hitta saker som jag kan se fram emot, tycker det mesta är väldigt tungt och jag har svårt att förhålla mig till det😔

Hoppas ni har det bra och får en bra helg! Puss och kram från mig❤️

Likes

Comments

Vet nu vad?! För första gången på sisådär 8 år så är jag faktiskt rätt nöjd med min kropp. Vågen står på 72 kg och jag är 170 cm lång vilket måste betyda att jag är normalviktig. Det är helt underbart att inte vara överviktig längre! Vill dock väga strax under 70 kg och tajta till kroppen med lite mindre fett runt höft och rumpa, övre låren och magen. Det och bygga lite muskler men det är ett stort mål. Jag måste ha delmål under vägens gång.
Delmål nr 1: träna minst 2 ggr i veckan
Delmål nr 2: må bra i träningen för att få ett bättre psykiskt välbefinnande
Delmål nr 3: komma igång med styrketräningen så jag kan stärka den musklatur som gör att kroppen orkar med mitt jobb

Mitt nya jobb är väldigt tungt fysiskt och jag känner av det väldigt tydligt så därför är träningen än mer viktig för mig. Att ta sig tid när man har såhär små barn är nog den största utmaningen för mig nu. Ska bli roligt och spännande att komma igång igen😊👍🏻

Nu har jag myskläder på mig men att kläderna inte sitter tight är jätte-skönt! Jag köpte till och med ett par jeans i stl 38 på klädkällaren och jag blev så otroligt glad! Ha en underbar dag😊🌞

Likes

Comments

Nu har det gått en vecka på mitt nya jobb, känns bra men den största omställningen är arbetstiderna. Hoppas verkligen kroppen kommer vänja sig. Med nytt jobb kommer tyvärr en svacka psykiskt också. Rädd att göra fel, mkt information att ta in och mkt man ska komma ihåg....
jag kommer så småningom behöva ha delegation i PEG-sondmatning via knapp. Har kollat hur olika personer gör i en vecka och jag tror jag har någorlunda koll. Dessvärre drömmer jag och är nervös för detta varenda natt-det tär på mig. Sån här typ av ansvar stressar mig men när jag väl kommer kunna det så kommer det nog gå bra.

Självförtroendet i botten gör att jag har en inre stress, förra veckan kräktes jag till och med. Förstår ärftligt talat inte vad som är fel på mig...ställer så höga krav på mig själv att det stiger mig åt huvudet. Att våra nätter är katastrof gör inte det hela bättre. Har flaggat till vårdcentralen och de skulle återkomma men inte hört ett enda jota och ärligt så vet jag inte vad de kan göra heller.
Jag är ledsen över gnällinlägg men känner att jag måste få skriva av mig...

Har ni ngt tips på hur man hanterar ansvar och stress?
Ha en underbar måndag😘 puss och kram❤️

Likes

Comments

Imorgon är det sista dagen på jobbet. Det är med blandade känslor måste erkännas! En stor lättnad över att få kortare resväg och lite mindre ansvar. Men samtidigt vemodigt att lämna gruppen-brukare och personal nu när allt äntligen börjat flyta på. Samtidigt så består mitt liv just nu sv stress och långa dagar för både mig och barnen-jag är helt slut. Finns ingen tid för träningen och det börjar märkas regält då kroppen säger ifrån. Smärtan i ryggen och känslan av ryggskott är påtaglig varje dag. Ledvärken och stelheten i benen ska vi inte prata om...
Därför är jag så otroligt glad över denna förändringen även fast jag börjat bli riktigt nervös inför det nya jobbet som börjar på måndag och allt man ska lära om och ta till sig...det är inte bara men tror och hoppas att detta kommer bli bra. Försöker hålla hjärnspökena borta som säger att jag är värdelös och inte duger till något och försöker istället tänka att jag kan och är bra på det jag gör för att jag jobbar hårt för att lära mig, få mer kunskap och ta till mig konstruktiv kritik. På måndag börjar ett nytt kapitel och jag ser faktiskt fram emot det😊 kram på er❤️

Jag och mina älskade grabbar grus! 😍❤️

Likes

Comments

Ja så känns det! 2013 var året som jag blev färdig Aktiveringspedagog! Taggad på att börja jobba och använda mina kunskaper så började jag i Stenungsund på en daglig verksamhet för personer med multifunktionsnedsättningar (som var rullstolsburna). Tyvärr så höll inte min rygg mer än en sommar (jag skadade ryggen i jobbet som timvikarie). Annars hade jag blivit erbjuden en fast tjänst där men fick tacka nej. Fick en tjänst i Ale kommun som vakans för att täcka upp där det behövdes folk som var sjukskrivna. Efter 6 månader så blev jag uppsagd då det inte fanns en tjänst som kunde förlängas.

Efter det så fick jag en tjänst på en särskola som elevassistent på skoltid och fritidsansvarig efter skoltid. Jag och min man hade bestämt oss för att försöka skaffa barn (vi hade hört att det kunde ta upp till 1 år att bli gravida) men jag hann bara sluta med mina P-piller så blev jag gravid. Efter 4 månader blev jag sjukskriven pga foglossning. Var hemma med sonen tills att han var 9 månader och så tog mannen över föräldraledigheten. Redan innan jag började jobba igen hade jag blivit gravid igen (inte planerat men så välkommen ändå!!). Jobbade 1 månad och gick in i väggen och in i en graviditetsdepression. Det fanns många anledningar till varför jag blev utmattad men det är en annan historia.

Under min andra föräldraledighet letade jag därför nytt jobb. Blev att jag fick en tjänst som stödpedagog på daglig verksamhet i Alingsås kommun. Barnen har så fruktansvärt långa dagar på förskolan och fixar det inte riktigt och mår de inte bra så mår heller inte jag bra. Var på väg in i väggen även denna gången och kände att detta inte fungerar. Det och några fler anledningar gjorde att jag tänkt om.

Har nu fått en ny tjänst som stödassistent på en gruppbostad i Kungälv. Där kommer jag jobba 80%, ha mer varierade arbetstider så barnen kommer få kortare dagar på förskolan osv. Jag kommer inte ha ngt personal- eller pedagogiskt ansvar vilket känns otroligt skönt! Känt mig lite som en slagpåse när jag jobbat som pedagog och mitt psykiska jag fixar inte det. Att bara få jobba på med samma ansvar som alla andra känns som en lättnad. Går hellre ner lite i lön än att vara hemma sjukskriven eller ha ett jobb som får mig att sänkas ännu mer psykiskt! Hälsan är viktigare! Mina barn och min man behöver en mamma och hustru som mår bra och jag inser att livet är för kort för att må dåligt!.

Jag äter antidepressiva mediciner och har gjort i 8 års tid. Mitt mål är att klara av livet utan medicin men där är jag inte nu-långt ifrån. Jag har mycket att ordna upp innan jag ens faktiskt kan börja tänka så.

Att inte ha "lyckats" jobbmässigt är otroligt tufft för mig och jag känner mig misslyckad och värdelös, detta erkänner jag. Men jag erkänner mig inte besegrad!! Jag tänker fortsätta kämpa, få mer kunskap och erfarenhet och jobba upp mig! Det känns läskigt men bra! Jag tror att allt som händer har en mening, vad tror ni?

Likes

Comments

Vissa människor gör hela ens dag! Känner mig så positiv och uppspelt efter dagens möte med facket! Sammanfattningsvis så resulterade mötet i att vi kommer ha ett möte med min chef för att diskutera fram en lösning så att jag kan göra mitt jobb. Någon gång är man ny på ett jobb-speciellt efter att komma från skolan och inte jobbat som det tidigare. Det är chefens uppgift att stödja mig så att jag kan göra mitt jobb.
Hon står upp för mig och mina rättigheter och ser till att inte chefen kör över mig vilket jag var på väg att låta honom göra. Känns så otroligt bra och känner att mitt hopp om att allt kommer ordna sig kommer tillbaka lite smått😊

Likes

Comments

Jag är inne i en ganska tuff period i livet. Jag har börjat på ett nytt jobb där jag känner att mina kunskaper, erfarenheter och energi inte räcker till. Jag har tagit mig vatten över huvudet. Efter 1 månad så var jag på väg att springa rakt in i väggen, bara grät och grät och grät. Fanns ingen hejd...gick till vårdcentralen och blev sjukskriven 50% i två veckor. Blev inkallad till chefen där vi kom överens om att detta inte är rätt jobb för mig, dessvärre fick jag ingen stöttning utan fick bara rätt i ansiktet att "det bästa du kan göra är att säga upp dig". Jag var på väg att göra det men några sa till mig att de tyckte jag skulle prata med facket. Så här står jag nu och försöker hitta alla möjliga lösningar-allt för att inte stå arbetslös eller inte få in några pengar. Jag har 2 barn som jag måste försörja. Jag vill hitta en lösning som blir bra för alla men det är inte så lätt. Känslomässigt och energimässigt är jag helt slut. Aldrig känt mig så värdelös som jag gör nu. Jobba måste man, jag vill jobba men förlorat tron på att jag duger till någonting. Just nu kör jag på och hoppas att mina ansträngningar ger resultat.

Livet är tufft i perioder och har sina prövningar och detta är en av de. Hade det inte varit för min familj så hade jag nog inte tagit mig upp ur sängen. Jag måste vara mer tacksam när livet flyter på och det är "bra". Förhoppningsvis kommer jag gå starkare när allt detta fått en lösning...

Likes

Comments

Så blir det alltid fel på något sätt...ibland undrar jag om jag är ämnad till att lyckas med något...vill se positivt och glädjas till livet men det tar verkligen stopp när jag aldrig lyckas med någonting...jag är tacksam men det är tufft just nu på många håll

Likes

Comments

Har ni någon gång känt att det bara tar stopp i livet? Man är i en bubbla och är liksom inte närvarande eller koncentrerad.
Min ångest är värre än någonsin. Jag går omkring och tänker och tänker....nervös för jobbet, nervös hemma-det är liksom ingenting som fungerar nu. Jag vill mer än något annat fungera men gör det inte och det är ingen som förstår att jag inte bara kan trolla bort mina tankar och känslor. Jag vet att det har med mig själv att göra men vet inte hur jag ska hantera det.

Allt som är runt omkring mig nu blir till krav, känner aldrig att jag kan vila eller känna lugn i mig själv. Känner inte att jag duger till någonting, hur ska allt lösa sig?

Stressen och kraven gör att det känns som att det brinner innanför huden på mig. Vill vara en god hustru, mamma och arbetskamrat men känns som att vad jag än gör så blir det fel. Orken och energin tryter och mataptiten är som bortblåst. Vill bara att någon säger att det kommer bli bra som verkligen menar det för nu undrar jag verkligen om det kommer bli bra.

Likes

Comments