View tracker

Vissa dagar är värre än andra. Tankar far och flyger och man fastnar i sitt egna helvete där man tillåter tankarna ta över och styra. Ens tankar får grepp om en, blir som en svulst som äter upp en innifrån. Man blir sin egna demon, bödel, domare och jury. Vi har nog alla varit där någon gång i livet eller kommer säkert hamna där. Att hamna där är inget svårt, men att ta sig ur är det svåra, att hitta det positiva i sitt egna mörker. Det finns alltid något positivt i allt sägs det och helt klart kan jag hålla med om det. Men inte alltid så lätt att hitta det i sin ensamhet och när tankarna rusarfram som en tornado. En tanke föder en annan tanke som i sin tur blir en annan tanke osv, Samtidigt så susar en massa bilder förbi, föreställningar eller rättare sagt vanföreställningar om vad som skett, inte skett, kunde skett, kommer ske osv. Just nu är jag inne i mitt egna mörker, men vill också vara här för en stund, det är ett behov jag har, en del av den jag är. Jag behöver detta mörker och dessa tankar för att kunna hela mig själv. Och jag ser alltid ett ljus i min mörka grotta, ett ljus jag grppar när jag själv känner mig redo.



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Har lite funderingar om detta med kärlek, äkta kärlek, finns det? Alla söker kärleken, den äkta genuina kärleken. Jag har också sökt den men inte funnit den, inte den mellan man och kvinna, den tvåsamhet man egentligen vill ha. I mina ögon så finns det bara i böcker, filmer och i människors fantasi. Man vill så mycket så att man tror att det är så och det är en fin tunn linje mellan lusta och kärlek. Och många är tillsammans för barnens skull,  och inte för att det verkligen älskar varann. Ni må tycka att jag är negativ, men det är inte det det handlar om. Men skitsamma, nu återgår vi till punkten. Visst känner jag  genuin, äkta kärlek och det är till mina barn och min familj, de mina. När man är med någon man gillar och det tar slut, är det ens ego som blir sårat eller är det ens själ, hjärta?? Ja självklart beror det på hur det tar slut, om det är man själv eller ens "partner". Men träffar man  någon och denna gör slut, är det bara ens egna ego som  blir sårat då, eller är det för att man verkligen känner nåt för personen i fråga.  Jag själv vet faktiskt inte längre, vet inte ens längre om jag någonsin varit riktigt kär. Har t.om börjat tvivla på vad jag kände för barnens far, jag kanske inte ens kan känna sådan kärlek, det kanske är mig det är fel på? Jag kanske helt enkelt är känslomässigt störd när det gäller det, kanske inte kan känna, eller är det rädsla? Själv vet jag inte längre och jag tror inte på den sortens kärlek längre. Men jag kanske är den som vill må dåligt gällande detta, gillar att plåga mig själv med ensamhet, gillar känslan av att "kärleken" är obesvarad, jag kanske är en "kärleks masochist". Eller så är det jag själv som förstör allt? Jag vet att jag är svår, och kanske inte alltid visar vad jag känner när det gäller "kärleks" biten. Och jag är väl medveten om att jag är rädd, rädd för känslor, för känslor gör oss sårbara men det är absolut inget fel i att vara sårbar, för det är ju vad vi är i vilken situation som helst egentligen. Jag kan ju bara återgå till mig själv, jag backar hellre o tar avstånd innan jag fallit för djupt. Men det e ju mitt egna fel och det är baserat på erfarenhet. Men alla som hittat äkta genuin kärlek önskar jag all lycka, ta vara på det :) <3

Likes

Comments

View tracker

Människor i allmänhet är väldigt dömande och har en enkelriktad syn. Och hela tiden ser och påpekar ens fel och brister fast man faktiskt har många goda sidor/egenskaper också. Ska själv inte påstå att jag inte är dömande eller har förutfattade meningar, för det vet jag att jag är/har, men jag kan också erkänna det och ändra mig och be om ursäkt när jag märker att jag har fel. Men det finns många som är så inskränkta i det som varit, det man gjort eller helt enkelt bara är genuina skitstövlar som måste se ner på andra för att själva må bättre så att de inte kan se förbi det, utan tror och vet bäst. Det konstiga är att de ofta tror de vet allt om en annan, hur man är, hur man känner, vem man är, hur man känner etc., fast egentligen så känner de inte en överhuvudtaget. De tar sig inte tiden att lära känna en, varför? Jo kanske för att de inte vill erkänna att de har fel, att de lyssnar för mycket på allt som andra säger, att det vet bäst, är rädda? Men det värsta är väl ändå de som egentligen redan känner en och som dömer utan att ens blinka eller reflektera. Men sanningen är nog så krass att det egentligen faktiskt inte känner en som man trodde att de gjorde. Ett enda fel/misstag man gör kan förstöra en hel del och även ödelägga någons liv, bara för att det finns människor som själva tror de är perfekta och lever ett "underbart perfekt" liv, (utåt sätt ska tilläggas), och inte "gör eller gjort" ett enda fel/misstag i sitt liv fast vi alla vet att människor gör fel/misstag och det är det som får oss att lära, växa och bli bättre som personer :)

Likes

Comments


Likes

Comments

Tankarna flyger och far som alltid, och ibland fastnar man i just en tanke. Och min tanke fastnade i hur man är som människa. Jag själv är ju av den sorten som behåller allt inom mig fast jag inte vill. Lyssnar och ger mig själv till andra, är tillgänglig alla timmar av dygnet. Men det finns stunder då jag själv också behöver omtanke och att någon bara lyssnar och kramar om. Men människor blir chockade när jag behöver och så tar de ett steg tillbaka, typ som om jag skulle bära på en smittsam sjukdom. Men konstig nog så behöver även jag någon, jag är inte mer än människa precis som alla andra, Jag har också känslor, jag behöver också prata ibland. Jag är inte en robot som bara kan ta och ta hela tiden, jag har faktiskt känslor och jag känner och tänker väldigt mycket. Man ska aldrig ta en person förgiven. Ja jag är utnyttjad och jag låter folk utnyttja mig och jag vet att det är mitt eget fel då jag själv tillåter det. Varför jag gör det kanske är en fråga folk ställer. Jo det är för att jag själv inte pratar om mig själv eller mina känslor. Jag är stark, hård och kall har jag fått höra. Ja visst är jag allt det där, men jag är också svag, känslig och kan bli sårad, även om jag inte visar det. Nu kanske folk tror jag tycker synd om mig själv, men nej det gör jag verkligen inte. Det jag vill med detta är att alla ska tänka sig för, se sig om och inte bara tänka på sig själv. Öppna ögonen och se andra runt er, ett glatt och tjoande utseende behöver inte betyda att denna människa är den glada bekymmerslösa människa. Det kan också betyda att denna människa är en väldigt ensam person som egentligen inte har någon att t sig till :) Menar bara att ni ska tänka efter lite, allt är inte alltid som det ser ut som. Ha det bäst :D



Likes

Comments

Och så slet han vingarna av fågeln och sa: 
- Flyg då!!! 
Blödande såg den upp på honom och sa: 
-Inte flyga, men jag kan sjunga för dig. 
Ännu mer förbittrad kastade han fågeln i väggen och skrek: 
-Men sjung då!! 
Bedjande såg den upp på honom och sa: 
- Inte sjunga men jag kan dö för dig.



Likes

Comments

Jag har funderat lite på det här talesättet om att blod är tjockare vatten. Är det verkligen så?? Nja säger jag, ibland är det faktiskt som så, att vatten är tjockare än blod. Jag är ju av den meningen att man alltid ska skydda sin familj, med det menar jag inte att man ska hålla med i allt. Man ska kunna säga vad man tycker och tänker, ge råd, kunna ha diskussioner och tala om för varandra vad man själv tycker är rätt och fel. Så passens ärliga ska man kunna vara då man ändå känt varann i hela livet. Men nej...Jag själv har fått erfara en hel del genom livet och framför allt de senaste veckorna...Det finns familjemedlemmar som vänder en ryggen, som motarbetar en, som är neutrala i vissa situationer och ändå är dom av ens "eget" blod...Och så finns det dom som är värda mer än vad jag ens kan beskriva som inte ens är av ens "eget" blod, men ändå står dom där vid ens sida, skäller, skriker, säger vad dom tycker, tala om för en när man gjort fel, när man gjort rätt etc....Det är dom som är dom RIKTIGA familjemedlemmarna,, dom som vågar, dom som inte går bakom ryggen utan säger saker rätt upp i ansiktet på en, dom som kan ta en diskussion, dom som lyssnar etc...Rent krasst kan jag själv säga att jag inte har många sådana "blods"personer i mitt liv även om vi är en stor familj..Men däremot har jag vissa "vatten"personer i mitt liv som är som mitt "egna" blod. Och jag uppskattar dom som in i helvete, det är dom som är min familj...Tack för att jag har er och dig Annikki som är av "mitt" blod...


Likes

Comments

Alla vill vi ha kärlek, vissa söker efter den villkorslös kärleken, "den sanna kärleken", vilket jag själv inte tror finns mellan älskande. Kärlek helt utan villkor betyder det ordagrant -kärlek utan krav, förhoppningar, åsikter, dömande etc. Jag tror att vi alla kräver något från den mannen/kvinnan vi älskar, som t.ex. att han/hon inte ska vara otrogen. Som jag skrev tidigare så tror jag inte på den villkorslösa kärleken. Ömsesidig respekt, tillit, kommunikation, ärlighet och att ta personen för den dom är,  är dom viktigaste delarna i en relation, vilken relation som helst egentligen. Utan dessa saker så har man egentligen inget, utan tillit t.ex så kommer svartsjukan. Svartsjuka är ett jäkla gissel som förstör så mycket, men det handlar om att lita på den man är med och tro på sig själv. Därför så måste man kunna kommunicera, prata om saker och vara ärliga mot varandra. Säga vad man tycker, tänker och känner.

Kärlek i någon form är vad vi alla behöver och vill ha, det får oss levande, börja blomma och gör oss glada.

Min enda "sanna kärlek" är den jag har till mina döttrar och min mor. Dom har jag alltid älskat och kommer alltid göra vad som än händer. Älskar er nu och för alltid <3



Likes

Comments

Hör många säga att livet är svårt/hårt. Min tanke och fråga blir då, jämfört med vad? Vad har man att jämföra med, döden? Men döden kan vi ju inte jämföra med då vi inte vet hur det är, eller?!? Vi skapar oftast själva våra svårigheter på ett eller annat sätt. Saker som egentligen är lätta gör vi till en svår sak, vi överanalyserar det som sägs det som görs och våra egna tankar/känslor. Och när vi överanalyserar kommer fler frågor och dessa frågor vill vi då ha svar på och då börjar det om på nytt. Det blir som ett hjul som bara snurrar och snurrar utan nåt stopp och det enda som finns är miljontals frågor som vi inte fått eller aldrig får svar på. Varför krångla till allt, varför analysera varje ord, tanke och känsla? Ska ju inte själv påstå att jag inte analyserar, för det är precis vad jag gör. Men tänk så mycket tid och energi vi skulle spara om vi bara tog saker för vad det är och slutade överanalysera allt. Det är en av många tankar jag har och tänkt skriva om, så antar att min blogg kommer handla om tankar och frågor jag har om i stort sätt allt.

Likes

Comments