Header

Hej där!

Jag har varit sjuk i flera dagar nu och såklart så lyckades jag smitta ner Linus också så vi har haft lite sjukstuga här hemma ett par dagar. Nu är det dock slut med det så ikväll blir det jobb för min del. Egentligen är ingen av oss riktigt friska ännu men man har inte råd att vara hemma för alltid.

Igår var Linus familj här på lite för tidigt födelsedagsfirande för Linus som fyller 21 på torsdag. Det var mysigt att ha lite folk på besök plus att jag vet hur mycket Linus älskar att umgås med sin familj så det kanske var den bästa presenten egentligen?

Annars är det väldigt lugn här hemma idag. Polly ligger och sover i en oerhört graciös ställning och jag städar och tar det lugnt innan jobbet.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!

Ja detta var ju verkligen inte igår. När jag kollade tillbaka i arkivet så är det lite drygt ett och ett halvt år sedan jag skrev något här. Mycket har hunnit hända sedan dess. Sist jag skrev här så hade jag precis tagit studenten och det känns ju som att det var evigheter sen.

----------------

Idag är jag inte samma nedstämda och ledsna Marion som jag var för ett och ett halvt år sedan. Jag bor inte längre hemma hos den familj som jag bodde hos i cirka tolv år och det tror jag är väldigt bra för mig. Vi har heller ingen konstakt alls idag vilket såklart kan anses lite dystert emellanåt men å andra sidan så tror jag att det är för mitt bästa. Den relationen slutade väldigt abrupt och vi var egentligen inte alls särskilt glada på varandra den dagen jag åkte därifrån för sista gången. Men men, man kan inte älska alla och man kan inte heller bli älskad av alla. Så, så slutades det kapitlet. Tilläggas bör dock att jag saknar stora delar av den släkten som betsår av otroligt fina människor.

Idag bor jag med min fantastiska pojkvän Linus och vår katt Polly i en jättefin trea och livet ser faktiskt ganska ljust ut. Nu för tiden är jag en glad människa med få dåliga dagar istället för den ledsna människa jag var förr med några få bra dagar. Det mesta känns bara fantastiskt. Jag blir lycklig av vetskapen av att jag kan göra precis vad jag vill med mitt liv och jag har tagit stor lärdom i att leva olyckligt i många år. Idag slösar jag inte tid på onödiga relationer och personer som inte får mig att må bra. Jag har börjat sätta upp mål med mitt liv och ett av dom är att börja plugga. Vad det blir håller jag hemligt ett tag till.


Likes

Comments

​Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är kvävande och ångestframkallande. Det är en känsla av att bara vilja skrika tills man spräcker folks trumhinnor och sen skrika ännu lite högre. Det är en känsla som inte tillåter mörker eller ensamhet för det är två faktorer som gör att den växer extremt. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är att vilja vakna ur en mardröm som aldrig tycks ta slut. Det är en känsla av att sluta ögonen och se alla icke uppnådda drömmar bara sväva förbi eller att ha ögonen vidöppna och bara se ett oändligt mörker. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är att sitta på bussen och helt plötsligt få panik utan att veta varför. Det är en känsla av att vilja gömma sig för allt och alla och en känsla av att vilja synas så mycket så att hela världen ska veta vem man är. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är en ovisshet, för när kommer den nästa gång? 

Likes

Comments

​Jag känner mig ledsen. Jag saknar trygghet, värme och kärlek. Mitt liv känns så extremt tomt just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Åt vilket håll jag än vänder mina tankar så landar jag alltid i samma tomhet. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så otroligt ensam i mig själv. 

Jag får ärlig talat ångest av att tänka på framtiden. Studenten är ingen som lättar mig, snarare tvärt om. Vetskapen om att skolan snart är över tynger mig något otroligt. Såklart jag längtar efter mitt livs lyckligaste vecka då jag tillsammans med resten av mina vänner kommer äga världen och ingen kommer kunna styra oss men sen då? Vad väntar mig runt hörnet av lycka? Det känns bara så värdelöst och jag undrar vad meningen med mig? 

Hårda hjärtslag, tårar och magont har blivit en del av min vardag.

Jag kommer nog bli galen snart, vad i helvete ska jag ta mig till med den här ensamheten? Så mycket tankar och känslor som strömmar igenom mig och inte bara nu utan nästintill varje dag. Ångest, ångest och ångest. Vart hör jag hemma? Vad är jag menad för? Vill livet mig inget gott? 

Mitt psyke kan snart inte ta mer. Det värsta av allt är att det enda jag kan göra är att gå runt och le, för en sak har jag lärt mig och det är att människor helst inte vill veta av om man mår dåligt. För i andras ögon finns inte psykiska problem. Det finns ingen förståelse för att jag kan gå runt med magont över framtiden. Det är väl inte så farligt att sova två, tre timmar om nätterna för att tankarna gör en galen och det gör väl inget att somna med tårarna rinnande längst kinderna så länge ingen ser? Jag menar, det viktigaste är ju att ingen ser ens psykiska ohälsa. Så känns det som att världen ser på mig. Så jag isolerar mig i min rädsla så gott jag kan. 


Likes

Comments

​Hej på er mina kära vänner! 

Klockan är snart åtta och jag har precis kommit hem från ett 11 timmars nattpass på jobbet och ja, jag är helt slut. Man känner inte hur trött man är förrän man verkligen hinner andas ut ordentligt, vilken man inte hinner förrän man har stämplat ut och verkligen slutat. 

För er som inte vet så jobbar jag numera på McDonalds och har gjort det sedan cirka två månader tillbaka. Ett väldigt underskattat jobb som jag tror att många som inte jobbar där själva har många fördomar om. Nog för att det är stressigt, såklart det är det men det är väldigt roligt och jag är väldigt tacksam över alla människor som jag jobbar med, de är superhärliga. 

Det efterlängtade höstlovet är snart slut och vad har jag gjort? Ett ord, jobbat. Jag har verkligen inte gjort något annat än jobbat och vilat. Inte drömmen kanske men "cash is king" eller vad säger ni? Nu väntar några timmars sömn innan jag ska tillbaka för ytterligare ett nattpass. ​Stay strong Marion, you can do it! 

​Jag hoppas att ni har haft ett härligt lov och att ni har hunnit vila ut ordentligt. På måndag tar vi tag i skolan igen och börjar räkna ner till nästa lov. Take care! 

Likes

Comments

Härom kvällen var jag ute på en kvällspromenad med nytt sällskap. Oftast brukar jag gå runt själv om kvällarna med lite schysst musik, om inte så brukar det vara Linn som finns vid min sida.

Igår fick jag nytt sällskap och det var faktiskt riktigt trevligt. Så pass trevligt att vi gick samma varv två gånger trots att temperaturen nästan låg på noll grader. Vad gör man inte för en dryg timme av skratt och underhållning med en av de riktigt bra människorna i ens liv. Vi alla behöver omge oss av människor som gör oss riktigt glada.

Imorgon är det lördag och trots att jag inte ska jobba imorgon så ska jag ta mig upp skapligt ändå. Nya äventyr väntar inne i stan imorgon när jag och mina UF-"kollegor" ska provbaka lite inför kommande försäljning. Kolla in vår UF-sida på Facebook HÄR.

Likes

Comments

Vardagen och dess rutiner har mer än sparkat igång och jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Om jag är kluven angående livet just nu? Svar ja! Samtidigt som det faktiskt händer mycket i livet och jag inte kunde vara lyckligare så är jag ingen tjej som tycker om rutiner. Det som håller motivation uppe angående plugget är ju såklart att studenten väntar om endaaaast 266 dagar, vilken lycka. 

Likes

Comments

Skolan har startat sedan förra veckan och det betyder att jag ska försöka börja ta tag i den här sidan igen. Men som ni ju säkert har förstått, så som jag tjatar om det, så är min blogg ingen uppdateringssida om mitt liv så utan mer ett sätt för mig att få skriva av mig. Just på grund av det så kommer jag inte alltid att blogga regelbundet, en dag kanske det blir 3-4 inlägg och nästa gång kanske jag inte skriver på en månad. Just so you know!

Så, hur har sommaren varit då egentligen? Ja min sommar gick från att vara den segaste och tråkigaste jag har varit med om till att bli den allra bästa sommaren jag har haft. Om man blickar tillbaka på den bra delen så har mitt sista sommarlov nästan varit lite drömmigt. För mig blev det den där sommaren som man pratar om de sista veckorna i skolan innan man går på sommarlov då man säger att "den här sommaren måste bli sååå himla bra". Det blev den också. Den här sommaren har gett mig all den spontanitet som jag vill ha, jag har känt eufori. Jag har fått chansen att träffa så himla många nya människor vilket jag är något otroligt tacksam över. Tack till er alla ny har förgyllt/ förgyller mitt liv. Jag har hittat på galna saker men även haft lugna och mysiga kvällar, precis sådär som jag tycker att det ska vara.

Har er sommar varit lika bra som min?

Likes

Comments

Vi ska börja trean. Vi har ett år kvar tillsammans. Sen är det över. För ett år sen trodde jag aldrig jag skulle säga det här men det känns sorgligt och jag vet att inte alla tycker det men jag tycker det. 

Likes

Comments