View tracker

​Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är kvävande och ångestframkallande. Det är en känsla av att bara vilja skrika tills man spräcker folks trumhinnor och sen skrika ännu lite högre. Det är en känsla som inte tillåter mörker eller ensamhet för det är två faktorer som gör att den växer extremt. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är att vilja vakna ur en mardröm som aldrig tycks ta slut. Det är en känsla av att sluta ögonen och se alla icke uppnådda drömmar bara sväva förbi eller att ha ögonen vidöppna och bara se ett oändligt mörker. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är att sitta på bussen och helt plötsligt få panik utan att veta varför. Det är en känsla av att vilja gömma sig för allt och alla och en känsla av att vilja synas så mycket så att hela världen ska veta vem man är. 

Känslan av att inte få plats i sitt eget liv är en ovisshet, för när kommer den nästa gång? 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Jag känner mig ledsen. Jag saknar trygghet, värme och kärlek. Mitt liv känns så extremt tomt just nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Åt vilket håll jag än vänder mina tankar så landar jag alltid i samma tomhet. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig så otroligt ensam i mig själv. 

Jag får ärlig talat ångest av att tänka på framtiden. Studenten är ingen som lättar mig, snarare tvärt om. Vetskapen om att skolan snart är över tynger mig något otroligt. Såklart jag längtar efter mitt livs lyckligaste vecka då jag tillsammans med resten av mina vänner kommer äga världen och ingen kommer kunna styra oss men sen då? Vad väntar mig runt hörnet av lycka? Det känns bara så värdelöst och jag undrar vad meningen med mig? 

Hårda hjärtslag, tårar och magont har blivit en del av min vardag.

Jag kommer nog bli galen snart, vad i helvete ska jag ta mig till med den här ensamheten? Så mycket tankar och känslor som strömmar igenom mig och inte bara nu utan nästintill varje dag. Ångest, ångest och ångest. Vart hör jag hemma? Vad är jag menad för? Vill livet mig inget gott? 

Mitt psyke kan snart inte ta mer. Det värsta av allt är att det enda jag kan göra är att gå runt och le, för en sak har jag lärt mig och det är att människor helst inte vill veta av om man mår dåligt. För i andras ögon finns inte psykiska problem. Det finns ingen förståelse för att jag kan gå runt med magont över framtiden. Det är väl inte så farligt att sova två, tre timmar om nätterna för att tankarna gör en galen och det gör väl inget att somna med tårarna rinnande längst kinderna så länge ingen ser? Jag menar, det viktigaste är ju att ingen ser ens psykiska ohälsa. Så känns det som att världen ser på mig. Så jag isolerar mig i min rädsla så gott jag kan. 


Likes

Comments

View tracker

​Hej på er mina kära vänner! 

Klockan är snart åtta och jag har precis kommit hem från ett 11 timmars nattpass på jobbet och ja, jag är helt slut. Man känner inte hur trött man är förrän man verkligen hinner andas ut ordentligt, vilken man inte hinner förrän man har stämplat ut och verkligen slutat. 

För er som inte vet så jobbar jag numera på McDonalds och har gjort det sedan cirka två månader tillbaka. Ett väldigt underskattat jobb som jag tror att många som inte jobbar där själva har många fördomar om. Nog för att det är stressigt, såklart det är det men det är väldigt roligt och jag är väldigt tacksam över alla människor som jag jobbar med, de är superhärliga. 

Det efterlängtade höstlovet är snart slut och vad har jag gjort? Ett ord, jobbat. Jag har verkligen inte gjort något annat än jobbat och vilat. Inte drömmen kanske men "cash is king" eller vad säger ni? Nu väntar några timmars sömn innan jag ska tillbaka för ytterligare ett nattpass. ​Stay strong Marion, you can do it! 

​Jag hoppas att ni har haft ett härligt lov och att ni har hunnit vila ut ordentligt. På måndag tar vi tag i skolan igen och börjar räkna ner till nästa lov. Take care! 

Likes

Comments

Härom kvällen var jag ute på en kvällspromenad med nytt sällskap. Oftast brukar jag gå runt själv om kvällarna med lite schysst musik, om inte så brukar det vara Linn som finns vid min sida.

Igår fick jag nytt sällskap och det var faktiskt riktigt trevligt. Så pass trevligt att vi gick samma varv två gånger trots att temperaturen nästan låg på noll grader. Vad gör man inte för en dryg timme av skratt och underhållning med en av de riktigt bra människorna i ens liv. Vi alla behöver omge oss av människor som gör oss riktigt glada.

Imorgon är det lördag och trots att jag inte ska jobba imorgon så ska jag ta mig upp skapligt ändå. Nya äventyr väntar inne i stan imorgon när jag och mina UF-"kollegor" ska provbaka lite inför kommande försäljning. Kolla in vår UF-sida på Facebook HÄR.

Likes

Comments

Vardagen och dess rutiner har mer än sparkat igång och jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Om jag är kluven angående livet just nu? Svar ja! Samtidigt som det faktiskt händer mycket i livet och jag inte kunde vara lyckligare så är jag ingen tjej som tycker om rutiner. Det som håller motivation uppe angående plugget är ju såklart att studenten väntar om endaaaast 266 dagar, vilken lycka. 

Likes

Comments

Skolan har startat sedan förra veckan och det betyder att jag ska försöka börja ta tag i den här sidan igen. Men som ni ju säkert har förstått, så som jag tjatar om det, så är min blogg ingen uppdateringssida om mitt liv så utan mer ett sätt för mig att få skriva av mig. Just på grund av det så kommer jag inte alltid att blogga regelbundet, en dag kanske det blir 3-4 inlägg och nästa gång kanske jag inte skriver på en månad. Just so you know!

Så, hur har sommaren varit då egentligen? Ja min sommar gick från att vara den segaste och tråkigaste jag har varit med om till att bli den allra bästa sommaren jag har haft. Om man blickar tillbaka på den bra delen så har mitt sista sommarlov nästan varit lite drömmigt. För mig blev det den där sommaren som man pratar om de sista veckorna i skolan innan man går på sommarlov då man säger att "den här sommaren måste bli sååå himla bra". Det blev den också. Den här sommaren har gett mig all den spontanitet som jag vill ha, jag har känt eufori. Jag har fått chansen att träffa så himla många nya människor vilket jag är något otroligt tacksam över. Tack till er alla ny har förgyllt/ förgyller mitt liv. Jag har hittat på galna saker men även haft lugna och mysiga kvällar, precis sådär som jag tycker att det ska vara.

Har er sommar varit lika bra som min?

Likes

Comments

Vi ska börja trean. Vi har ett år kvar tillsammans. Sen är det över. För ett år sen trodde jag aldrig jag skulle säga det här men det känns sorgligt och jag vet att inte alla tycker det men jag tycker det. 

Likes

Comments

​Precis som rubriken säger så är jag alldeles för förblindad utav framtiden för att njuta av och uppskatta allt det fantastiska som jag har nu. Jag tänker för mycket på hur jag vill att mitt liv ska bli istället för att försöka leva det så som jag vill nu.

Jag är alldeles för förblindad av framtiden för att ens lägga en minut på att uppskatta att jag har min bästa vän mindre än fem minuter bort. En mening idag fick mig att inse det och det fick mig att verkligen tänka till. Tänk att något så plötsligt verkligen kan få en att stanna upp, se sig omkring och inse att ens liv inte alltid är så miserabelt som man kan tro ibland. 

Jag vill göra ditt och jag vill göra datt osv, men det händer aldrig att jag stannar upp och inser hur fint mitt liv faktiskt är. Jag är omgiven utav en helt otroligt fin familj och helt underbara vänner. Varför vill jag bara bort? När jag sätter mig ner och faktiskt tänker igenom det så finner jag ingen logik i mitt tänkande och det kanske är just det, att jag faktiskt aldrig sätter mig ner och andas in nuet. Det är som att det enda som lever i nuet är min kropp och att mitt psyke lever ett år före, hur knäppt låter inte det. Och inte nog med att det kanske är lite knäppt så är det väldigt stressande.

Tror ni att man som människa blir gladare om man inte tänker eller stressar upp sig så mycket. Tror ni man mår bättre om man bara tar livet som det kommer och tackar ja till alla roliga erbjudanden man får? Jag vet inte, så jag frågar er. 

Likes

Comments

Jag antar att idag är första dagen som min hjärna kopplade att det är sommar och sommar är lika med sol som är lika med sola och försöka bli brun. Så bikinin åkte på och tillsammans med ett glas apelsinjuice begav jag mig ut på altanen. Egentligen är jag ingen solare, jag tycker det är dötrist att sitta still längre än 15 minuter om jag är ensam men med lite schysst musik så ska det nog fungera, ett tag i alla fall. Just för tillfället så är det mycket italiensk musik som strömmar ur högtalarna, jag har nämligen äntligen bestämt mig för att ta tag i att (så gott det går) lära mig den ljuvliga italienskan. Men tills jag kan ta en kurs vilken inte lär bli förrän i höst så får jag nöja mig med musik och internet som hjälp.

Vad gör ni idag?

Likes

Comments