Header

Mitt mående går upp och ner men nu kan jag säga att det känns och är rätt bra med mig. Idag har vi krattat i princip hela dagen, runt skolan, har så ont i armarna och det känns som att blåsor i händerna är inget jag kan undvika, haha. Det som verkligen får mig på bra humör är att det är lov snart och då ska jag även hem till Lycksele. Stannade här denna helg och ska även stanna kommande helg men på torsdag vecka 43 får vi lov och då drar jag hem. Nice. Jag är typ taggad på allting just nu, krattningen gav mig ett rus av glädje? Man får väl ta vara på den så länge den varar, glädjen.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tänkte skriva lite om ångest eftersom att jag levt med det vad jag kan minnas sedan jag var 12-13 år. Och även för att det är viktigt att prata om det, ingen ska behöva känna sig ensam om att ha ångest. I ett tidigare inlägg skrev jag att när jag väl fick ångest och mådde dåligt så skämdes jag och visste inte vad det var för ''fel'' på mig eftersom att jag hade ingen erfarenhet om det, det kändes som att jag var ensam om att känna mig så dålig och som att livet inte var värt att leva. Alla har ångest någon gång i livet, olika ångest. Man kan ha ångest för att man inte gjort läxan som ska vara inlämnad imorgon eller man kan ha ångest och man vet inte varför, den bara är där och tynger en så man får typ ångest över att ha ångest.

Och i inlägget ''fjärde veckan'' skrev jag att jag hade en slags panikattack och det tänkte jag ta upp nu. Jag hade varit ute och kom in genom dörren, klockan kanske var 22.00 eller något sådant. Jag hann inte tända lampan innan jag ''ramlade'' ihop på golvet och hade sådan fruktansvärd ångest. Det gjorde alltså plötsligt så ont i mig så att jag inte kunde stå. Jag började gråta och ville bara skrika, jag ville göra någon annan fysiskt illa så att jag själv skulle kunna lätta på smärtan på något sätt, så kände jag då alltså. Jag trodde inte att jag skulle överleva. Jag kände att jag ville skada mig själv och att jag ville ta livet av mig, att det var enda utvägen.

Man känner så mycket då så man vet verkligen inte vart man ska ta vägen. Det är i genomsnitt varje dag jag känner någon slags ångest, att jag frågar mig själv: ''varför måste jag vara jag?'', ''alla hatar mig'', ''jag är värdelös'', ''varför lever jag?'' osv. Direkt jag har en stund då jag känner att ''jag mår bra'' eller att jag planerat något roligt eller att jag vet att det ska hända något roligt, att jag känner mig taggad och glad så är jag 100% beredd på att något dåligt ska hända. För jag tänker att om jag mår bra så är det säkert en förberedelse för något hemskt så jag ska få må bra en stund men sedan smäller det. Jag tror typ att det ska bli krig, att jag ska dö eller att någon nära mig ska dö. Det är väl mer paranoia och är därmed en annan historia.

Just nu i skrivande stund är läget helt okej. Finns saker som inte är helt hundra och mycket är oklart i mitt liv. Jag övertänker, mitt tålamod testas och mina känslor sätts på prov mest hela tiden.

Likes

Comments

Inne på fjärde veckan här nu. Massor med känslor. Ibland är det helt okej och ibland är det sämst. Mina känslor leker med mig, ibland kommer alla känslor på en och samma gång och ibland känner jag ingenting. Igår hade jag en slags panikattack närmare mot kvällen, det var väl en reaktion på alla känslor och alla tankar osv. Skulle kunna gå in mer på det men inte nu känner jag, isåfall i ett separat inlägg. På tal om något annat så hörde jag av mig till en tatueringsstudio i Örnsköldsvik igår via mail och skrev vad jag skulle ha och sådant och han svarade idag och sa att det lät intressant och att jag skulle skicka bilden som jag hade skrivit om i mailet, bilden jag ville gå efter alltså. Skulle vara asnice om jag kunde tatuera mig måndag vecka 44 eller helgen före(fast just det, dem hade stängt helger...) för då är det ju lov sedan. Perfekt start på höstlovet med andra ord!

En några dagar gammal selfie. Var fett nöjd med sminket den dagen. Hihi

Likes

Comments

Nu har jag bott här på Mellansels folkhögskola i ungefär en vecka och börjat lite smått med skolgrejer, mesta dels har vi fått information och lärt känna varandra litegrann. Imorgon är första ''riktiga'' dagen då alla ämnen ska komma igång men som det ser ut för mig så har jag endast eget arbete på fredagar och eftersom vi inte kommit igång med skolan riktigt än så får vi se vad jag ska göra på den tiden. Som det ser ut nu så har jag endast naturkunskap, friskvård(alltså idrott typ) och musik på schemat så vad ska jag göra på alla dessa egna arbetes-tiderna? De hade inte fått mina fullständiga betyg så dem kunde inte se vilka ämnen jag klarat och inte men nu är det fixat tills imorgon. Får se om det blir att lägga på något ämne eller inte.

Annars så mår jag sådär. Allting är nytt, det har varit mycket den här veckan och jag är helt slut. Kan inte svara på om jag trivs här eller inte än för jag har inte riktigt landat än eller fattat vad jag sysslar med, haha. I helgen kommer iallafall några från familjen och hälsar på så jag stannar alltså här över helgen men nästa helg kommer jag att åka hem. Jag har haft väldigt mycket ångest de senaste dagarna. De första dygnen grät jag väldigt mycket och trivdes inte alls men ville samtidigt inte bara skita i allt och fara hem igen... Det var väldigt jobbigt och nu när jag tänker tillbaka på det så ryser jag för det var verkligen inte nice att må så dåligt. Och det har endast med mig själv att göra, det är ingen som gjort något eller att skolan är dålig eller så. Jag reagerar bara såhär. Jättefin skola och människorna är trevliga!

En bild från Örnsköldsviks hamn/kaj whatever som jag tog dagen då jag skulle bli lämnad ensam här i Västernorrland, då mamma skulle fara hem igen och då jag skulle klara mig själv. Gud vad hemskt det låter... Men så var det ju? Och nu är jag här och försöker påminna mig själv om att jag är bra, jag klarar detta, jag är stark och allt sånt. Nu kanske många tänker att detta inte är någon big deal men för mig är de det. Alla har sina rädslor, sina fobier och sina svagheter och så är det bara. Men det är bara att deal with it och utsätta sig för det man kanske tycker är läskigt och skrämmande. Det är nyttigt men pressa inte för hårt bara!

Likes

Comments