Nu var det ett tag sedan jag lättade hjärtat här. Och det har hänt väldigt mycket på kort tid. Jag håller just på att gå igenom min första riktiga hjärtesorg efter en kille. Aldrig känt mig så svag som nu. Jag vet som inte riktigt hur jag ska kunna hantera detta. Helt hjärtekrossad. Trasig. Men ändå någonstans så känner jag mig starkare än innan? Det är en jättemärklig känsla faktiskt som jag aldrig känt förr. Men jag antar någonstans att man måste lära sig att leva i stormen som dragit in, det finns som inget annat val. Sedan får jag försöka ta hjälp av mina två bästa förebilder när det kommer till ångest, sorg och kärlek - Michaela Forni och Dasha Girine.

"Men att ge bort sitt hjärta till någon är den finaste presenten man kan ge...Hur rädd man är i den sekunden man bestämmer sig att här får du, så är det häftigt på samma gång...Och om han tar det och sticker en kniv i det, tja, då har man i alla fall alltid kvar känslan av att man faktiskt vågade. Och vågar man ge bort sitt hjärta till någon man hoppas på älskar en, då vågar man också laga det om det nu blir så att man får tillbaka det trasigt." - Michaela Forni

"Men imorse när jag vaknade bestämde jag mig för att jag ska ge denna ångest denna helg ut. Jag ska vara superledsen och arg och besviken och sårad och destruktiv denna helg. Men sen när måndagen kommer så ska jag lämna detta bakom mig. Jag ska då gå vidare. Då får jag inte vara ledsen mer. Det suger att det är så här men jag har alltid sagt att allting blir alltid vad man gör det till och jag vägrar att gråta bort flera månader. Man får se till att sysselsätta sig med saker som gör en glad och träffa människor som vill vara i ens liv, helt enkelt." - Dasha Girine

Och just nu så lever jag sååå extremt efter just de två styckerna ovan. Det är inte så konstigt att jag verkligen älskar dem båda då de verkligen kan sätta ord på känslor och leda en in på rätt tankar i svåra tider! För jag vill inte gråta hysteriskt mer, gå runt med ett hjärta som är trasigt och knappt där då det är intill helt utslitet. Jag vill inte längre gå med en ångest som kväver mig långsamt. Fastän det hände i måndags, så är det väldigt fäskt. Men dessa två dygn som gått har sakta brutit ned mig tillräckligt, och jag har inte kraft till att gå igenom fler. Men det blir såhär när man är en riktigt känslomänniska som känner allt så himla intensivt. Jag får verkligen extremt starka känslor kring saker och människor,på en nästan sjuklig nivå. Och nu ska tilläggas att jag alltså hann bli kär i honom, men fick inte kärleken besvarad fastän allt tydde på det i betende och handlingar. Så vi "hann" aldrig ens bli tillsammans. Och jag känner såhär, förstå då när jag går isär med någon jag levt mitt liv tillsammans med en längre tid. Åh herregud!



Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Är väldigt sugen på att renovera mitt vardagsrum. Enda sedan jag köpte lägenheten och flyttade in, så har jag aldrig gillat den befintliga tapeten. Inte golvet heller för den delen. Är inne på att riva ned tapeten och måla väggarna istället. Dels för att jag tycker det är väldigt fint med målade väggar men även för att det är praktiskt ur sådan synvinkel att det kräver lite underhåll. Då tänker jag främst på att även fast huset rör på sig så kommer färgen inte spricka, vilket händer med alla tapeter i hörn som skarvas. Något jag rent av avskyr!

Ovan har jag skrapat ihop lite från nätet som jag hittat. Är inne på grått, ljusgrått. Men är lite osäker. Jag är väldigt frälst i vitt och resterande väggar i lägenheter går just i målade helvita väggar. Utom fondväggen i sovrummet då, som är en vitt tapet haha! Sedan lyser solen in i vardagsrummet från tidig morgon till sen kväll, vilket jag älskar då solen är det finaste jag vet! Därav skulle jag vilja hålla det fräscht och luftigt om ni förstår mig. Inte smälla upp en dov mörk fondvägg tillexempel. Vet inte ifall ljusgrått skulle ingå just i den kategorin till att göra det dovt? Jag vet inte, men bilderna ovan gör det väldigt luftigt. Osäker på ifall det skulle passa in hos mig.

Likes

Comments

Har haft en sådan märklig dag känslomässigt. Började imorse med att allt kändes lätt, som på moln och jag var extremt glad och lugn i själen. Men sedan bara snodde det efter jag kom hem från jobbet, blev som ett bi, irriterad på allt. Bubblande irriterande känslor. Jättestörig eftersom jag inte brukar vara så. Jättemärkligt!

Nu ligger jag i sängen och lyssnar på Kent, såklart haha medan tankarna sorteras. Tycker det är mysigt att bara ligga i sängen och sortera dagen innan jag somnar. Brukar Ni också göra det?

Likes

Comments

Jag känner extremt tomhet. En ingrodd sorg som inte går att bryta sig lös ifrån. Självklart är orsaken Kent. Varje gång jag ser videon till ”Den sista sången” så hugger det formligen i hjärtat. Det smärtar något otroligt och jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. För snart ett år sedan (att det gått fort??) så satt jag och var fullständigt krossad och grät igenom hela videon och den kommande natten. Fan vad jag saknar dem!

Nu börjar jag gråta igen.
Detta kommer för alltid vara ett sådant där sår som aldrig vill läka och som spricker upp igen,igen och igen för man är där och ”petar” och gräver.

Likes

Comments

Så var jag åter hemma på svensk mark igen och har landat ordenligt hemma. Även fast jag verkligen älskar världen, sol och sand mellan tårna så är ändå hemma någonstans bäst. Jag älskar verkligen mitt hem såå mycket. Det skönaste också är att jag direkt timmar efter hemkomsten, men ett fåtal timmars sömn emellan, började jobba igen. Att direkt slängas in i vardagen igen, utan något större glapp får mig att bli lugn och uppskatta trippen lite extra.

Något annat kul är att nu på måndag börjar jag ytterligare ett nytt kapitel i livet, då jag byter jobb. Jag är även mycket sugen på att göra om hemma då jag gått och förälskat mig i färgen mörkgrönt och palmer. Får se vad det hela slutar. 

Likes

Comments

Älskade farfar. Fyfan vad jag saknar dig och något så extremt mycket just ikväll! Så oförståeligt mycket!

Förstå så extremt mycket ångest jag skulle ha sluppit haft inom mig om han vore vid fysiskt liv. Skriver fysiskt eftersom jag känner han närvaro runt mig hela tiden. Det suger verkligen att han inte är här! Sååå mycket jag kunna tömt mig, och som han genuint lyssnat och verkligen brytt sig!

Något som slog mig nyligen var att tänk hur extremt stolt och glad han skulle varit över att jag flyttat hemifrån, köpt min helt egna bostadsrätt och som han skulle varit här, här hos mig! Kommit med kanelklipp, Jätten kex och Fox godis och vi skulle druckit kaffe tillsammans... och så fort jag känt mig ensam, så hade jag åkt hem till han mysiga lägenhet på andra sidan stan och bara hållit han sällskap i hans egna ensamhet medan jag njutit över varenda andetag jag skulle ta inne hos honom, då det skulle doftat "farfar" i hela lägenheten... min favoritdoft som jag tyvärr aldrig mer kommer att få känna...

Dagen jag skaffar hund, ska han få äran att få överta ditt namn. Folke. För Du var den finaste som existerade! ❤️

Likes

Comments

Har dragits med hög feber, migrän och illamående hela dagen. Så jäkla sämst! Men nu har febern släppt och jag ligger i soffan med duntäcke och glor på andra delen sv Då som nu för alltid vilket var sååå himla länge sedan!

Ovan har ni ett urval av tre fina från Turkiet. Lycklig i själen var jag, och det jag inte kunde ana då, när bilderna togs, var att jag åter kommer åka tillbaka endast fyra veckor därpå. Men till andra sidan av landet. Så jäkla underbart för en sargad själ som min som mår så bra utomlands i värmen. Längtar så extremt nu!!

Likes

Comments

Snart är jag där! På andra sidan jorden. I solen och njuter. Känner hur jag blir ett med världen. Hur kraften i mig bara fylls. Laddas om som ett tomt batteri. Känner hur livet bara fyller mig. Den sanna lyckan. Jag har skrivit det så många gånger förr, men jag känner mig inte hemma här. Så långt ifrån svensk man kan känna sig. Det är väldigt märkligt att man ens kan känna så då man är född och 100% svensk. Det är även väldigt svårt att förklara på ett rättvist sätt hur lycklig jag blir. Det ha även slagit mig flertal gånger att byta land permanent, det jobbiga där är lägenheten här som jag älskar mer än allt annat. Så otroligt kär i den. Min bäbis!

Men snart är jag där. På andra sidan. Jag längtar, ihjäl!

Likes

Comments

"Ibland mår jag inte så bra" en titel på en bra bok som även förklarade gårdagen och idag. Tror att gårdagen var den absolut jobbigaste lördagen i mitt liv, fylld av sorg, värk och tårar. Har heller aldrig gråtit så många tysta tårar i mitt liv skulle jag tro. Igår drog jag på mig matförgiftning efter att ätit en lite för dålig köttfärssås till lunch vid halv elva. Det bara vände och kom upp igen. Sedan dess var det helt kört och jag blev bosatt inne på toaletten med huvudet hängandes ned i toalettstolen. Det gav sig inte på flera timmar tills jag av ren utmattning somnade, svagare än fullständigt otänkbart, för att sedan vakna en stund därpå och kräkas ett parti igen, av ren galla i magen. Reflexerna gav sig inte fastän det inte kom något, och det är nästan det värsta. Jag grät så mycket igår, så fruktansvärt! Till allt detta så kallsvettades jag så mycket och kände hur hjärtat slog jättehårt i bröstet på mig, som om det skulle ut. Och det fanns ingen som kunde vara där med mig, som stöd. Mardrömmens dag igår! Ovan är även ett fint fat av olika flytande föda jag försökte få i mig, men som åter kom upp minuten efter....

Idag mår jag inte heller mycket bättre. Inte ätit något alls ännu, bara fått i mig lite juice och vatten. Och det har inte kommit upp än, tack och lov! Men jag vågar inte äta något ordentligt ännu. Inte redo för det. Men så länge jag inte kräks så är jag glad. Och på 24h har jag gått ned över 4,5 kg. Det är helt sjukt!

Likes

Comments

Våga. Hur vågar man? Det är nu det gäller. Men jag vet inte om jag faktiskt vågar. Vågar ta steget över, på andra sidan. Är gräset grönare på andra sidan? Jag vet inte. Det vet jag inte svaret på först det att jag, just det, vågar.

Det är inte vara ett litet steg, det är helt makalöst gigantiskt. Att släppa precis all fast trygg mark jag känner till. Byta den mot helt nytt. Okänd.

Jag trasslar in mig så mycket i onödan. Övertänker allt och kan inte släppa tanken ändå. Drömmer till och med om det. Jag har världens chans framför mig att lämna landet nu för varmare breddgrader. Det jag drömt om länge! Allt sitter bara i mig själv. Och lägenheten. Min kärlek till min lägenhet är större än universums slut. Vad fan ska jag ta mig till?? Jag måste bestämma mig, nu!!

Likes

Comments