Jag känner extremt tomhet. En ingrodd sorg som inte går att bryta sig lös ifrån. Självklart är orsaken Kent. Varje gång jag ser videon till ”Den sista sången” så hugger det formligen i hjärtat. Det smärtar något otroligt och jag har svårt att hålla tårarna tillbaka. För snart ett år sedan (att det gått fort??) så satt jag och var fullständigt krossad och grät igenom hela videon och den kommande natten. Fan vad jag saknar dem!

Nu börjar jag gråta igen.
Detta kommer för alltid vara ett sådant där sår som aldrig vill läka och som spricker upp igen,igen och igen för man är där och ”petar” och gräver.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Så var jag åter hemma på svensk mark igen och har landat ordenligt hemma. Även fast jag verkligen älskar världen, sol och sand mellan tårna så är ändå hemma någonstans bäst. Jag älskar verkligen mitt hem såå mycket. Det skönaste också är att jag direkt timmar efter hemkomsten, men ett fåtal timmars sömn emellan, började jobba igen. Att direkt slängas in i vardagen igen, utan något större glapp får mig att bli lugn och uppskatta trippen lite extra.

Något annat kul är att nu på måndag börjar jag ytterligare ett nytt kapitel i livet, då jag byter jobb. Jag är även mycket sugen på att göra om hemma då jag gått och förälskat mig i färgen mörkgrönt och palmer. Får se vad det hela slutar. 

Likes

Comments

Älskade farfar. Fyfan vad jag saknar dig och något så extremt mycket just ikväll! Så oförståeligt mycket!

Förstå så extremt mycket ångest jag skulle ha sluppit haft inom mig om han vore vid fysiskt liv. Skriver fysiskt eftersom jag känner han närvaro runt mig hela tiden. Det suger verkligen att han inte är här! Sååå mycket jag kunna tömt mig, och som han genuint lyssnat och verkligen brytt sig!

Något som slog mig nyligen var att tänk hur extremt stolt och glad han skulle varit över att jag flyttat hemifrån, köpt min helt egna bostadsrätt och som han skulle varit här, här hos mig! Kommit med kanelklipp, Jätten kex och Fox godis och vi skulle druckit kaffe tillsammans... och så fort jag känt mig ensam, så hade jag åkt hem till han mysiga lägenhet på andra sidan stan och bara hållit han sällskap i hans egna ensamhet medan jag njutit över varenda andetag jag skulle ta inne hos honom, då det skulle doftat "farfar" i hela lägenheten... min favoritdoft som jag tyvärr aldrig mer kommer att få känna...

Dagen jag skaffar hund, ska han få äran att få överta ditt namn. Folke. För Du var den finaste som existerade! ❤️

Likes

Comments

Har dragits med hög feber, migrän och illamående hela dagen. Så jäkla sämst! Men nu har febern släppt och jag ligger i soffan med duntäcke och glor på andra delen sv Då som nu för alltid vilket var sååå himla länge sedan!

Ovan har ni ett urval av tre fina från Turkiet. Lycklig i själen var jag, och det jag inte kunde ana då, när bilderna togs, var att jag åter kommer åka tillbaka endast fyra veckor därpå. Men till andra sidan av landet. Så jäkla underbart för en sargad själ som min som mår så bra utomlands i värmen. Längtar så extremt nu!!

Likes

Comments

Snart är jag där! På andra sidan jorden. I solen och njuter. Känner hur jag blir ett med världen. Hur kraften i mig bara fylls. Laddas om som ett tomt batteri. Känner hur livet bara fyller mig. Den sanna lyckan. Jag har skrivit det så många gånger förr, men jag känner mig inte hemma här. Så långt ifrån svensk man kan känna sig. Det är väldigt märkligt att man ens kan känna så då man är född och 100% svensk. Det är även väldigt svårt att förklara på ett rättvist sätt hur lycklig jag blir. Det ha även slagit mig flertal gånger att byta land permanent, det jobbiga där är lägenheten här som jag älskar mer än allt annat. Så otroligt kär i den. Min bäbis!

Men snart är jag där. På andra sidan. Jag längtar, ihjäl!

Likes

Comments

"Ibland mår jag inte så bra" en titel på en bra bok som även förklarade gårdagen och idag. Tror att gårdagen var den absolut jobbigaste lördagen i mitt liv, fylld av sorg, värk och tårar. Har heller aldrig gråtit så många tysta tårar i mitt liv skulle jag tro. Igår drog jag på mig matförgiftning efter att ätit en lite för dålig köttfärssås till lunch vid halv elva. Det bara vände och kom upp igen. Sedan dess var det helt kört och jag blev bosatt inne på toaletten med huvudet hängandes ned i toalettstolen. Det gav sig inte på flera timmar tills jag av ren utmattning somnade, svagare än fullständigt otänkbart, för att sedan vakna en stund därpå och kräkas ett parti igen, av ren galla i magen. Reflexerna gav sig inte fastän det inte kom något, och det är nästan det värsta. Jag grät så mycket igår, så fruktansvärt! Till allt detta så kallsvettades jag så mycket och kände hur hjärtat slog jättehårt i bröstet på mig, som om det skulle ut. Och det fanns ingen som kunde vara där med mig, som stöd. Mardrömmens dag igår! Ovan är även ett fint fat av olika flytande föda jag försökte få i mig, men som åter kom upp minuten efter....

Idag mår jag inte heller mycket bättre. Inte ätit något alls ännu, bara fått i mig lite juice och vatten. Och det har inte kommit upp än, tack och lov! Men jag vågar inte äta något ordentligt ännu. Inte redo för det. Men så länge jag inte kräks så är jag glad. Och på 24h har jag gått ned över 4,5 kg. Det är helt sjukt!

Likes

Comments

Våga. Hur vågar man? Det är nu det gäller. Men jag vet inte om jag faktiskt vågar. Vågar ta steget över, på andra sidan. Är gräset grönare på andra sidan? Jag vet inte. Det vet jag inte svaret på först det att jag, just det, vågar.

Det är inte vara ett litet steg, det är helt makalöst gigantiskt. Att släppa precis all fast trygg mark jag känner till. Byta den mot helt nytt. Okänd.

Jag trasslar in mig så mycket i onödan. Övertänker allt och kan inte släppa tanken ändå. Drömmer till och med om det. Jag har världens chans framför mig att lämna landet nu för varmare breddgrader. Det jag drömt om länge! Allt sitter bara i mig själv. Och lägenheten. Min kärlek till min lägenhet är större än universums slut. Vad fan ska jag ta mig till?? Jag måste bestämma mig, nu!!

Likes

Comments

Har legat och bläddrat lite i mitt egna arkiv och insett att jag har längre dragit med en ihärdig djävul fylld med ångest vid min sida som även skapat stor oro för framtiden. Men så ligger jag ändå här ännu i min lägenhet och kan summera att det varje månad ändå löst sig. Trots denna insikt hänger ändå ångest-djävulen efter mig dag som natt...

En annan sak som jag även insett är att jag suktat efter utlandet. Vilket kvarstår än idag, mer än aldrig tidigare dessutom. Men snart lämnar jag för en vecka i Turkiet igen. Längtar ihjäl mig!!

En tredje och sista sak jag insåg i min bläddrande i arkivet, var att jag är väldigt målinriktad och uppfyller allt som oftast de mål jag sätter upp för mig själv. Flytta hemifrån, årligt resa utomlands. Nu, nu säger hjärtat att jag ska lämna landet permanent. Om så kanske inte för alltid, men för en tid. Kanske redan till hösten? Jag behöver bryta mig fri och lämna allt här om jag inte ska klappa ihop helt.
Nu!

Likes

Comments

Ibland så kan det bara slå till från ingenstans. Och det är en extremt skön känsla. Känslan om att bara vilja skriva flera A4'a med text om just en aktuell känsla som fyllt ens ådror.

Men den där glöden kan lika snabbt även ebba ut. Förr var jag så jäkla effektiv och kvick till att kunna behålla en känsla i kroppen tills jag skrivit ned allt kring uppståndelsen till slutet. Men nu så finna inte orken där. All energi idag går åt till att försöka få syre till blodet. Så onämnbart utmattad. Såväl psykiskt som fysiskt. Sover så fort tillfälle ges, mellan måltider och jobb. Men jag antar att det är resultatet av ett hjärta i sorg.

Likes

Comments

Ibland så kan det bara slå till från ingenstans. Och det är en extremt skön känsla. Känslan om att bara vilja skriva flera A4'a med text om just en aktuell känsla som fyllt ens ådror.

Men den där glöden kan lika snabbt även ebba ut. Förr var jag så jäkla effektiv och kvick till att kunna behålla en känsla i kroppen tills jag skrivit ned allt kring uppståndelsen till slutet. Men nu så finna inte orken där. All energi idag går åt till att försöka få syre till blodet. Så onämnbart utmattad. Såväl psykiskt som fysiskt. Sover så fort tillfälle ges, mellan måltider och jobb. Men jag antar att det är resultatet av ett hjärta i sorg.

Likes

Comments