Jag har allt mer börja tänka vad det är som får mig att orka. Orka kliva upp, som gör att jag orkar andas och rent allmänt orkar leva, existera. Men vet ni vad, jag kommer allvarligt inte fram till nått, alls.

Jag är så tom, så sorgsen och så uppriven, förvirrad och borta.

Jag har ingen energi till nått. Som imorse, vaknade vid tio klev upp och åt en ordentlig frukost sen efter det gick jag och la mig igen för jag kände mig så extremt utmattad. Trots att jag vaknade utvilad med energi? Jag bli så trött, så trött på att vara trött jämt! Alltså bokstavligen jämt! Ska det på riktigt vara såhär?!

Likes

Comments

Sami, Jocke, Markus & Martin.
Fyra legender. En Kent.

Jag kommer aldrig kunna förklara för någon hur mycket jag älskar dem, vad de betyder eller betytt!

Likes

Comments

Ikväll skrivs sista raden i detta kapitel. Ikväll är det sista gången jag stämplar ut och går ut genom den där dörren som var öppningen till där jag är idag med en helt egen bostadsrätt. Ikväll säcks ljuset på heltid. Imorgon påbörjas en nytt kapitel i livet. Men det känns så fel. Så konstigt och så vemodigt. Men bra. Att återigen, för lite mindre än ett år sedan tvingas till samma sak. Att bara packa ihop och gå, lämna allt åt ödet. Och inte få vända åter.

Ikväll är sista gången jag stämplar ut här. Sista gången jag sitter i kassan och sista gången jag stänger mitt skåp. Ikväll är min sista kväll på coop. Jag har återigen blivit varslad. Nått som legat på tapeten länge, men nu är det klart. Vart jag hamnar i livet nu är oklart. Bara flyta med.

Likes

Comments

Detta är en kvinna jag starkt ser upp till. En kvinna vars kropp och sätt att föra sig på är bland det vackraste jag faktiskt beskådat. Att man kan göra sig så extremt vacker och kraftfull i en magtröja och korta slitna jeansshorts och en slarvig hästsvans gör mig faktiskt aningen frustrerad. Lady Gaga är verkligen så slagkraftigt vacker, och om Ni inte redan sett hennes 15 minuters show från SuperBowl inatt så är det ett måste. Hon är som inte bara vacker, har en kraftfull röst hon står även upp för mänskliga rättigheter vilket är extremt viktigt tider som dessa då speciellt USA börjat vingla ordentligt.

Likes

Comments

En morgon som jag vaknar av mig själv inlindad i två fluffiga duntäcken. Det är tomt på andra sidan. Jag påminnas att det är matchdag x2, Hv71 och Modo på vardera håll i vardera liga. Och jag jobbar.

Ute är det grådassig, rått och kallt. Inte alls inbjudande till en behövlig morgonpromenad. Min dagliga ångest ligger nånstans där och lurar men jag vinklar bara ner persiennerna igen och stänger det ute. Gör en mysfrukost och sätter mig och plöjer mina favorit musikvideos av Kent istället och åter slås av min extrema crush på såväl Martin Sköld som Markus Mustonen. Den är så enorm, aldrig tidigare känt en sådan kärlek, passion, förälskelse till nån nånsin tidigare. Jag formligen älskar dem båda sååå innerligt obeskrivligt mycket. Så där mycket att det gör fysiskt ont, ni vet. Synd dom inte kan bli mina, men i hjärtat mitt så är dom mina, för alltid.

Likes

Comments

Jisses! Det är ett ord som egentligen förklarar det allra mesta just nu. Var tar livet vägen och vad är det som händer egentligen?

Årets första månad fortlöper och jag hänger inte fullt med. Går bara och tänker på hur mycket jag verkligen är i behov av solbränd hy på en finkornig sandstrand samt en slankare figur så jag vågar mig på fina baddräkter och fina crop tops. I övrigt har denna månad skakad rejält gällande jobbet då jag preliminärt vid mitten av februari blir uppsagd. Men ett slut är början på något nytt. Vad som händer är ännu väldigt oklart. Hoppas dimman lättar inom närmaste och att solen skiner starkt på andra sidan. Blir även ytterligare ett år äldre nästa vecka! En viss åldersnoja smyger sig på med huvudanledningen att jag vill åstadkomma något stort, för mig personligen yrkesmässigt men vet som inte hur vad och när. Bör jag börja dra i panikklockan?!

Likes

Comments

Ibland blir livet inte alls som man tänkt sig. Och ibland så vill man bara skuldlägga sig själv just för det. Även fast man inte kunde påverka utgången vidare mycket. Det var bara inte menat att bli så som man hoppats på.

Jag har insett det att man är värd att bli älskad av någon som verkligen älskar en på riktigt. Och inte när det passar sig för just den personen. Jag har insett det att man inte skall slösa tid på någon som inte älskar en på riktigt. Man är värd så mycket mer. Man är värd att bli älskad hela tiden man är tillsammans. Inte bara på fyllan eller när det passar den motsatte. Att bli älskad då är inte att bli älskad. Det räknas inte ens.

Jag har insett det att man är värd att leva sitt liv precis som man vill. Att man får klippa med vem man vill, så länge man mår bra av det själv. Så länge man känner inre frid. Livet är åt helvete för kort för något annat. Jag har insett det att man har sig rätten till att röka två paket cigg på en kväll, springa ut och jogga tills man kräks, jobba tills man inte orkar mer, Internetshoppa för sina sista små slantar, ligga med exakt vem man vill, med hur många som helst, endast äta babyspinat i små mängder likväl som att endast äta fet mat - om man mår bra av det. Så länge man gör det med inre frid.

Att göra saker för andra ska älska en, vad fan är det värt om 20-30 år? Exakt vad är det värt? Absolut ingenting, ingenting alls. Du gör sällan såna saker med inre frid.

Likes

Comments

Jag minns inte ifall jag har nämt det förut men minnet säger så. Hur som, jag var alltid, under en flera årsperiod önskat mig en äkta förlovningsring med diamant i äkta silver. Speciellt för att jag tycker i allmänhet de är så extremt vackra och även dels för att jag sååååå himla gärna, mer än vad som går att förklara, vilja förlova mig.

Men eftersom ingen vill fria, köpa mig en vacker ring i silver, så fick jag enkelt göra det själv, till mig själv. Redan i oktober bestämde jag mig för att köpa mig en i julklapp till mig själv så har letat aktivt efter en riktigt fin sedan dess. Så föll jag över denna... så himla fin! Älskar verkligen att det är mycket diamanter. Synd bara att inte någon kille gav den till mig. Men tur man älskar sig själv så mycket att man unnar sig en, som Dasha skulle sagt.

Likes

Comments

Vad ska man ta sig till när illamåendet bara sköljer över en? Rinner över och nästan dränker en? Nu ligger verkligen illamåendet där och bubblar och jag är redo att springa på toa och kräkas tills det inte finns någon magsyra kvar för att sen kräkas ytterligare en gång till av reflexerna.

Jag är så trött på att gå runt med en fasad om att allt är bra, att jag mår bra, är nöjd med livet som det är. Jag är så långt ifrån nöjd. Jag mår nog så dåligt man kan må på den här nivån. Var dag är ett plus att jag drar nya andetag och hela denna röran till min kroniska migrän spär på allt det tunga i livet.

Ibland kan jag känna att jag inte orkar längre. Och de dagarna kommer allt tätare. Jag tror även mycket av detta, alla extremt svajande känslor som fyller mina ådror är resultatet om att den grundbult i livet som egentligen är den viktigaste för ren överlevnad är väldigt instabil. Mitt jobb. Att veta att jag från en månad, där jag gått säker och dragit åter en extremt lättande suck till nästa sitta där helt utan och inse att det kört ihop sig och att jag står helt utan timmar... det stressar mig extremt undermedvetet. En stress som ökar migränen ytterligare en obefintlig nivå.

Just nu är jag i en sån period igen, inga raka besked. Endast levnad i ovisshet. Klarar jag februari?

Likes

Comments

Livet flyter på. Vi har bytt år och jag har åter lämnat en monster-månad med jobb bakom mig. Vad som väntar nu vet ingen, inte ens jag själv. Men jag har bockat av sex månader som bostadsrättsägare, stort! Jag är innerligt stolt. En resa utanför Sveriges gränser ligger även dovt och lurar. Det är sånt som bär mig, att en dag få lämna landet.

Likes

Comments