Hej på er.

Ja lite uppdatering behövs nog.

Förra veckan var jag till Ryggkliniken i Linköping. Det var ett ganska positivt besök. Det blev bestämt som så att hon skickar remiss till min sjukgymnast om lite mer träningsprogram för ryggen men även för höger höft. För tydligen så har jag länge gått och spänt mig pga smärtan i ryggen så jag har belastat rygg och ben fel. När jag har gått på "fel" sätt med benen så blir hela ländryggen felbelastad. Så större delen av smärtan i ryggen är muskulärt. Jag har spinal stenos men det finns fortfarande ryggmärgsvätska runt nervtrådarna, så det är inte akut att bli opererad.

Först är det träning och möjlig viktnedgång som gäller. Hon skickade även remiss till en dietist för råd och stöttning. Det känns jättebra! Jag tänkte även införskaffa en cykel. Det är bättre att cykla än att promenera när man har spinal stenos. Anders ska också köpa en cykel säger han. Då kan vi cykla tillsammans.

Jag kommer att blir kallad på återbesök om 3 månader för att se hur det har gått. Om det har blivit bättre med den nya träningen och (förhoppningsvis) viktnedgång så blir det inte aktuellt med en operation i dagsläget. Då kan vi avvakta med den. Så jag hoppas att jag slipper det. Angående Tramadolen så skrek hon nästan rakt ut när jag tog upp det att jag blir så dålig av den. Tramadol ska man absolut inte skriva ut menade hon. Den är även beroendeframkallande.

Igår så hade jag telefontid med min läkare på vårdcentralen. Tog då upp medicinen med honom så nu har har jag fått en annan morfinmedicin istället. Det var iallafall en medicin som ryggläkaren hade sagt att de brukar skriva ut. Den heter Oxycontin. Har inte vågat ta den är då jag inte vet hur jag kommer att må. Jag ska in på mitt sista gruppmöte imorgon så jag tänkte ta en tablett när jag kommer hem. Det är tydligen meningen att jag ska ta den varje dag tillsammans med alvedon och alproxen. Det var tydligen meningen att jag skulle ha tagit Tramadolen också varje dag.....hujeda mig..snacka om att jag skulle varit drogad då. Jag hoppas att den nya medicinen kommer att verka som jag vill. Det skulle vara skönt att kunna göra saker och inte känna smärta. Oxycontinen ska jag ta i 14 veckor tills jag blir kallad till ryggkliniken igen. Han sa även att jag har även Fibromyalgi i grund och botten. Det är mer eller mindre klart med den diagnosen. Men att jag har mest besvär just nu med spinal stenosen. 

Jag tog inte upp med min läkare att jag mår psykiskt dåligt. Jag vet att jag kan ta kontakt med kuratorn på vårdcentralen när jag vill. Vi får se. Jag mår lite bättre nu iallafall. Jag har fler positiva än negativa dagar nu iallafall. Anders vet nu också hur jag mår. Jag har hans fulla stöd, och även Mias. Det känns skönt.

Förra veckan så hade vi besök av Mia och William. Det var jätteroligt och mysigt. Jag behövde det kände jag. Även om jag har väldigt lätt för att gråta och så. Det betydde väldigt mycket att de var här. Anders sa det också till mig att det där behövde jag. Det är så jobbigt att bo så långt ifrån....men jag hoppas att vi ses snart igen.

Idag håller jag på och tvättar lite. Anders har åkt till Stockholm på kurs med jobbet. Han kommer hem imorgon kväll.

Jag har beställt biljetter idag till Takida & Stiftelsen den 28/7 i Dalhalla. Det ska bli så kul! Jag vet att vi gick och såg dem i januari men då kunde man inte njuta för jag hade ju så ont i ryggen. Nu blir det sittplatser. Jag har aldrig varit i Dalhalla så det kommer nog att bli en riktigt häftig upplevelse.

Den 25-27 juli ska vi ner till Ullared. Sen blir det hem över natten innan vi åker upp till Dalarna den 28 juli. Classic car week börjar ju den helgen också. Så vi blir väl i Dalarna i 1 vecka. Vi firar ju även vår bröllopsdag den 1/8. Tänk att det då har gått ett helt år! Jösses vad tiden går...

Nu är det dags för en kopp te.

Kram

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej på er!

Tiden har sprungit iväg igen! Herregud...

Vad har hänt sen sist då?

Jag har varit upp till Dalarna och hälsade på mitt lilla barnbarn William. Så otroligt fin lite gosse! ;-) Så liten också. Men Mia var lika liten hon med när hon föddes. Men hon kom ut då hon skulle. William hade ju bråttom ut. 6 veckor för tidigt. Men han mår bra och växer så det knakar. Jag har inte varit upp nåt mer sen dess. Men jag hoppas att jag och Anders kan åka upp snart nån helg framöver. Vi skulle åka upp för ett par helger sen men då kom det lite annat emellan.

Jag fick nämligen skjutsa in Anders till akuten. Han har haft lite smått ont i magen till och från under ett par månader. Han trodde att det berodde på att han inte har rört på sig så mycket nu när han har varit ledig under vintern. Men så på torsdag eftermiddag den 2 februari så mådde han väldigt dåligt. Han kräktes och hade ont i magen. Han trodde att han hade ätit någonting som var dåligt. Tidigare den dagen hade han varit på restaurang och ätit lunch med en kompis.

Iallafall så frågade jag han på kvällen om jag skulle skjutsa in han till akuten. Men det ville han inte. Han tog värktabletter och lade sig. På fredag morgon mådde han fortfarande dåligt men ville fortfarande inte att jag skulle skjutsa han. Han började frysa och sa att han skulle ta en dusch. När han var klar sa han att det kanske var bäst att åka in iallafall.

När vi kom in fick han dropp direkt. När läkaren hade undersökt honom sa han att de måste operera honom. Att det förmodligen var blindtarmen. Så vi fick åka upp till kirurgavdelningen och sen ner på röntgen och sen tillbaka på avdelningen igen.Han fick gå in och duscha med specialsvampar inför operation Medans vi väntade på att det skulle bli Anders tur att opereras så fick han feberfrossa. Sköterskorna skulle i samma veva ta odling på han. Men det gick inte för han skakade så hemskt.

De fick lov att ringa ner till operation och få tillåtelse att ge honom antibiotika. Det fick dem. När de tog tempen på honom när frossan gått över så hade han 40,4 grader!!! Så då blev det lite hektiskt. Jag fick springa fram och tillbaka med blöta iskalla handdukar och lägga på hans panna....

Tillslut började febern gå ner. Herregud!!!! Jag har ALDRIG sett någon med en sån feberfrossa!

Då blev jag rädd.....

Man har ju haft feberfrossa själv när man har varit sjuk....men inte så där!!! Det var väldigt otäckt.....Jag har väl insett så här i efterhand att jag hade kunnat förlora Anders där...För operationsläkaren sa sen att så hög feber på en vuxen är otroligt farligt. Tänk om vi hade varit hemma då.....Usch!

Jag åkte hem lite senare när han mådde bättre och de skulle snart hämta ner honom till operation. Iallafall så åkte han in på operation runt 20.30. Han ringde mig när han kommit tillbaka på avdelningen. Då var klockan 03.00. Jag hade ju sagt till personalen att jag ville att de skulle ringa när han var tillbaka så att visste att det hade gått bra. Så Anders fick ringa själv och det var helt underbart att höra hans röst! Jag var upp till han varje dag som han var där. Det spelade ingen roll att han var trött och sov jättemycket dagarna efteråt. Jag ville vara nära han. På måndagen fick han åka hem. Han var trött och slut. Men det är ju förståeligt.

Vi skulle vara uppmärksamma på om han fick feber. För då var vi tvungna att åka in igen. Så jag var ner och köpte en termometer som mäter i örat. Dyra är dem men väldigt bra.

Anders mår jättebra idag....men det är klart att vi båda har fått en extra tankeställare. Hur skört livet är. Man ska nog inte vara så envis..Utan lyssna på kroppen. Inte vänta för länge innan man uppsöker hjälp.


Just det. Efter jag hade varit i Dalarna så var vi på konsert med Takida och Stiftelsen. Det var sådär. Det var för lång tid. Samt att det tog för lång tid mellan spelningarna. Först ut var ett förband från Sundsvall som jag inte kommer ihåg vad de hette. Det var dåligt ljud för man hörde inte vad de sjöng. sen var det Stiftelsen. Det var lite bättre med ljudet. Sen kom Ryan Star som var mellanakt. Sen tog det lång tid innan det var Takida. När det var dags för Takida åkte vi hem. Min rygg orkade inte. Jag hade fruktansvärt ont redan när Stiftelsen spelade. Det var tur att jag stod vid en vägg för annars hade jag nog ramlat ihop. Ett par gånger trodde jag att jag skulle svimma. Jag vågade inte ta Tramadol innan vi skulle dit eftersom jag blir yr och trött av dem.

Det kändes taskigt mot Anders att vi var tvungna att åka hem. Men han tröttnade lite på alla avbrott.. Han frågade flera gånger innan om vi skulle åka hem men jag sa nej. Men han såg hur ont jag hade så då sa han att" nu räcker det", "nu åker vi hem". Hela konserten var ca 4,5 timmar och det blev för mycket för mig. Synd. Men det är som det.

Igår började Anders jobba igen. De är ju lediga fram till april men han och en till kille fick börja jobba nu. De jobbar i verkstaden och servar alla maskiner. Han tyckte att det kändes ok. De har ju redan sin grundlön nu under vintern när de är lediga. Så det de jobbar nu får de extra betalt för. Dubbel lön kan man säga.

Själv har jag iallafall kommit igång med det där programmet på arbetsförmedlingen. Där jag går heter det arbetslivsresurs. Jag går på gruppmöten 2ggr/v. 2 timmar varje gång. Samt att jag träffar min konsult 1 g/v. Vi i gruppen ska väl ut på studiebesök lite längre fram. Vi fick komma med förslag vad vi var intresserade av. Ska även gå på 2 föreläsningar som kommer sen. Det är företagspresentation och information om utbildningar. Det känns skönt att ha kommit igång. Nu ska man försöka klura ut vad man vill och kan jobba med. Det är det som är det svåra.

Ja som rubriken sa Zzzzzzzzzzzzzzzzz. Idag är det zombievarning. Igår kväll gick jag och lade mig 20.30. Jag hade inte sovit någonting på natten för jag hade så fruktansvärt ont i höften och höger ben. Jag brukar ju ha det emellanåt. Jag kunde ju inte gå upp och ta Tramadol heller eftersom jag skulle på gruppmötet igår. Jag får ju helst inte köra bil när jag har tagit en sån tablett. De tabletterna är långtidsverkande så jag bli påverkad av dem dagen efter också. Vanliga värktabletter var det ingen ide´att ta heller då de gör ingen verkan när den smärtan sätter in.

Så jag gick och lade mig tidigt igår och tog en Tramadol innan jag lade mig. Så idag är det flummigt värre här. Bara så ni vet om ni tycker att jag har skrivit nåt tokigt! hahaha......;-)

I tisdags var det alla hjärtans dag. Då firade jag och Anders 1 års förlovning. :-) Som sagt... tiden går fort..

I helgen tänkte vi gå på bio. Det ska bli kul. Nu var det ett tag sedan.

Vi tänkte se XXX: THE RETURN OF XANDER CAGE. Den verkar bra.

Nej nu är det dags för en tupplur igen.

Kram

Likes

Comments

Ja nu har tiden bara sprungit iväg. Det går så fort.

Jag får väl säga god fortsättning på det nya året iallafall.

Julen flöt på i lagom takt. Vi var iväg till Anders syster med familj som det var tänkt. Det var trevligt. De andra dagarna var vi bara hemma och tog det lugnt. Det var skönt att inte behöva stressa runt.

Till nyår så kom min dotter Mia ner med sin sambo Victor och hälsade på. Det var jätteroligt att de kom ner. Vi åt gott och gick nyårspromenaden i Norrköping. Det är jättemysigt att gå och se alla olika ljus. Det avslutade med raketer vilket var väldigt trevligt. Men för min del så får de gärna skippa det där med raketer. Jag tänker på alla stackars djur därute som är väldigt rädda. Efter promenaden så åkte vi hem och åt lite ost och kex och spelade lite Yatzy och ett spel som heter Lika par leka bäst. Det var hysteriskt roligt. På söndagen sen så åkte vi till pizzerian och åt innan de skulle åka hem till Dalarna igen. Det var tråkigt att se dem åka. Jag saknar Mia jättemycket..

Jag har inte fått någon remiss till ryggkirurgen ännu. Det kommer att bli en bedömning först och främst. Men den kommer nog så småningom.

I torsdags så var jag till arbetsförmedlingen. Det gick jättebra. Hon skrev in mig på en åtgärd som gör att jag kommer att få en coach som kommer att hjälpa mig med stöd osv i mitt funderande kring min omskolning. Jag fick en kod 43 som betyder att jag har problem med bla skelett osv. De ska hjälpa mig att klura ut vad jag är intresserad av att arbeta inom. Det är i 2 delar kan man säga. Första delen ska ska hjälpa mig med omskolning och intressen osv. I andra delen så kommer jag att få gå ut och prova att jobba på olika företag och se om det fungerar med kroppen. Men vi skulle ta allt i sakta takt sa hon. Så att jag känner att det fungerar för mig och min kropp.

Det känns jättebra. Jag känner verkligen att jag har arbetsförmedlingens stöd igenom det här.

Nu till en underbar nyhet. Ni vet ju att jag skulle bli mormor i februari. Närmare bestämt den 23 februari. Men den lille hade lite bråttom ut så han anlände i fredags. Fredag den 13 januari. En helt underbar liten gosse som heter William. Han vägde 2570g och var 48 cm. Ca 6 veckor för tidigt kom han. Men han mår bra och blir starkare för varje dag. Förlossningen gick också bra. Jag är så stolt över min dotter. Bara när jag tänker på att "min lilla flicka" har blivit mamma så får jag tårar i ögonen. JAG ÄR SÅ STOLT!

Jag har ju ännu inte träffat lilla William som jag säger är mormors prins ;-). Det är ju nackdelen med avståndet förstås. Men nu är det som det är. Han kommer iallafall bli vääääääldigt bortskämd av mig och Anders. Man får skämma bort sina barnbarn. ;-) . Helst när man bor långt ifrån varandra. Fast det kanske är lite bra med avståndet iallafall. För om vi bodde nära varandra så skulle jag nog vara där och springa nästan varje dag. HAHA. Det kanske inte skulle vara så populärt.

Iallafall så åker jag upp på lördag. Vi får se om de har fått komma hem då. Annars får jag åka till sjukhuset. Jag får ju iallafall sov hos dem när jag vill så det är skönt. Jag kan knappt vänta till lördag. Det ska bli så underbart att få träffa William. Det är tur att jag blir bombarderad med bilder på messenger. ;-)

Innan jag åker upp så ska jag till sjukgymnasten på torsdag. Vi får se vad hon säger om bedömningen av axeln som ska göras snart. För den 4 februari är det 2 år sedan jag ramlade och bröt den. Så det ska skickas in papper till försäkringsbolaget om ev ersättning för funktionsnedsättning.

På handarbetsfronten så har det inte hänt så mycket. Jag tappade motivationen ett tag eftersom min hälsa både fysiskt och psykiskt har gått upp och ner som en berg och dalbana. Men igår så tog jag upp virkningen igen och fortsatte på babyleksakerna igen. Det blir att fortsätta med det igen imorgon.

Idag har jag varit till Specsavers i Norrköping. Jag har märkt att min syn har ändrats. Min närsynthet hade gått tillbaka lite men det hade ökat på något annat konstigt ord. (Astigmatism tror jag).Men det betyder iallafall att det har med åldrandet att göra. Jag kommer få lov att använda progressiva glasögon länge fram. Men nu blir det vanliga glasögon ett tag till. Men när jag känner att det inte fungerar längre så då är det dags att byta till progressiva. Det svåraste är alltid att välja bågar tycker jag. Men jag tror jag hittade ett par som kändes väldigt bra. Jag ska tillbaka dit för provning av de nya nästa fredag den 27 januari.

Nästa lördag ska vi på Takida och Stiftelsen i Norrköping. Det ska bli så kul. Hoppas att ryggen pallar med bara. Får proppa i mig värktabletter.

Kram

Likes

Comments

Operation ja... Min läkare ringde idag när vi var på väg in på CityGross i Norrköping.

När jag hörde att det var han så förstod jag direkt att de hade sett någonting på röntgen...

Jag har en ganska stor förträngning mellan ett par kotor i ryggmärgen. Det ska vara en öppenhet (om man säger så) på 1,5 kvcm. Jag hade 0,7 kvcm.....Det är ganska stor skillnad...Så det är väldigt trångt...Det förklarar den stora smärtan i ryggen. Han trodde att en operation skulle kunna ta bort större delen av smärtan. Han hade skickat frågan vidare till en kirurg. Han sa även att det var bra att vi gjorde röntgen och upptäckte detta och inte satt en diagnos på att det bara skulle vara Fibromyalgi. Den delen får vi fortsätta att utreda senare. Vi får se om det blir någon operation. Problemet är att jag har fruktansvärt STOOOOOOOR SKRÄCK inför operationer. Sist jag opererades så uppstod en del komplikationer och det gjorde ju inte saken bättre. Jag vill ju bli av med denna smärtan.. Men samtidigt så har jag läst på lite om detta och det står att det är inte säkert att smärtan försvinner efter operation. En del kanske försvinner men det är inte säkert. Det är inte heller säkert att domningarna i ben och fötter försvinner..Så då undrar man ju.. varför skulle man vilja bli nersövd och skuren i om det inte blir bättre..

Men vi får se....Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. När han ringde och berättade så rann tårarna kan jag ju säga...Usch, detta är så jobbigt! Ska försöka koppla bort detta nu under jul och nyår.

På julafton så ska vi åka till Anders syster med familj. Först tänkte vi vara hemma bara vi två men samtidigt så känns det som att det kan vara skönt att ha något annat att göra och inte sitta hemma och fundera.. Det kommer jag nog göra iallafall men det kanske är lättare att koppla bort det när man ska umgås med andra.

Man kan inte tro att det är 20 december. Det är 6,5 grader varmt och inte en snöfläck någonstans. Det är så tråkigt. Jag tycker ju inte om vintern med kyla och halka men nog får det gärna komma lite snö så att det blir ljusare ute och lite julstämning. Några centimeter snö och max 10 minusgrader skulle vara perfekt.

Jag har inte ringt runt ännu till någon enhetschef. Måste ta itu med det så fort som möjligt.

Nu önskar jag er alla en riktigt God Jul!

Kram



Likes

Comments

Ja denna eviga väntan..... Idag är det 3 veckor sedan som jag var till Motala på röntgen. Jag har fortfarande inte fått något besked. Kommer det inte något besked denna vecka så tänker jag ringa till min läkare på måndag. Man vill ju gå vidare ..

Så vad har hänt sedan sist? Inte så mycket. Dagarna är ganska likadana här. Mer värk den ena dagen. Inte så mycket den andra dagen. Men vi har varit ut på lite annat iallafall. Den 3 december var vi till Anders syster på middag. Det var trevligt. Det blev ett helt gäng med mycket skratt och god mat.

Vi har handlat färdigt julmaten och det mesta av julklapparna. Det är jätteskönt! Jag hoppas och tror att vi kommer att vara hemma under julen. Är van från tidigare år att åka bort till andra så jag känner att jag skulle vilja vara hemma. Vi har ju ändå handlat hem julmat. Anders son kommer hem från Irland på söndag och åker tillbaka den 30 december. Självklart ska han ju passa på att träffa honom så mycket som möjligt de dagarna. Han kommer att bo de dagarna hos sin syster. Han har ett eget rum där.

Till nyår så kommer Mia och Victor ner till oss. Det ska bli jättekul att de kommer hit. Då får de se hur vi bor. Vi tänkte att vi skulle gå Nyårspromenaden i Norrköping. Jag och Anders gick den förra året och det var mysigt med alla ljusshower längs vägen.

Häromdagen så började min mobil att krångla ordentligt. Den vägrade att ladda bl a. Så vi åkte ner till Mediamarkt och kollade på mobiler. Jag har ju varit sugen på Honor 8 ett tag nu. Så vi Anders köpte den till mig med skal och allt. Han sa att jag fick den i julklapp. Han är helt otrolig min underbara älskade make.

Imorgon tänkte jag ta en tripp till Linköping och Ikea. Måste köpa en massa galgar. Har en så kallad walk in closet. Så jag behöver en massa galgar.

Det blir lite långt mellan bloggandet men tiden bara springer iväg.

Igår var jag till arbetsförmedlingen och träffade deras arbetsterapeut. Det gick bra. Vi kom överens att jag skulle ringa runt till olika enhetschefer på dagliga verksamheter och fråga om jag kan få prova på att jobba där för att se om min kropp pallar med det yrket. Jag är ju väldigt intresserad att jobb med förståndshandikappade människor. Men man måste nog vara undersköterska då. Så om jag får napp och får provjobba och känna efter så vore det perfekt.. För då kan jag studera till undersköterska i vår med inriktning mot just det. Så ska sätta mig ner någon dag och ringa runt lite.

Kram på er.

Likes

Comments

Ja ojdå vad tiden går.

Det var inte meningen att det skulle gå så lång tid emellan bloggarna. Men ibland så flyger tiden bara iväg.

Så vad har hänt sen sist.?

Jag var på magnetröntgen i Motala förra onsdagen. Det var inte den trevligaste upplevelsen måste jag säga. Det var fruktansvärt trångt! När man dessutom är en storvuxen människa så blir det ännu trängre! Hon som skötte maskinen frågade om jag var rädd för trånga utrymmen. Men jag sa att det tror jag inte. Jag fick prova att åka in och ut i maskinen först innan själva röntgen skulle sätta igång. Då insåg jag att jag hade fobi för trånga utrymmen. Men jag bestämde mig för att utsätta mig denna panik jag kände ändå. För jag måste ju få veta om det syns på röntgen vad som är fel. Jag hade ju en panikknapp som jag fick trycka på om jag inte klarade av det. Själva undersökningen skulle ta ca 40 minuter! Men jag fick hörselproppar samt hörlurar med musik i. Det slammrade rejält från maskinen kan jag ju säga. Emellanåt så frågade hon igenom en högtalare om det gick bra så att vi kunde fortsätta. Jag blundade och låtsades om att jag var någon annanstans. Men det var låååååååååååååååååånga 40 minuter!. Men nu är det gjort! Så det tar väl några veckor innan jag får något svar.

På torsdagen så åkte jag upp till Dalarna och hälsade på lite. Mia fyllde år på fredagen så jag ville ju upp och fira henne. Anders jobbade tyvärr så han kunde inte följa med. Men det var trevligt att åka upp. Hann med att träffa Therese också och det är alltid lika trevligt. Susanne var tyvärr upptagen, men det få bli en annan gång istället. Malin var i Ullared så henne träffade jag inte heller. Syrran blev det en tur till samt en tur till min förra svärmor (Mias farmor). Nu var det ju meningen att jag skulle åka hem på söndagen. Men jag åkte hem på lördag eftermiddag istället. Min kropp klarade inte av en natt till i soffan. Inga värktabletter hjälper ju speciellt mycket. Men jag kom hem ca 19.30 så det fanns en liten bit av kvällen kvar. Men det blev att jag gick och lade mig ganska tidigt iallafall. jag tror klockan var 22.00. Jag var helt slut i kroppen och knoppen. :-) . Somnade nog ganska på en gång och sov i stort sett hela natten. Kors i taket!

På söndagen blev det inte så mycket. Vi åkte in till Norrköping och handlade lite.

I måndags var jag in och kollade på A-kassans hemsida om kassakorten skulle skickas iväg nu eller nästa vecka. Då såg jag att jag skulle få en utbetalning på torsdag. så jag kollade närmare på det och det visade sig att min överklagan hade gått igenom! De tog bort avstängningen så jag fick retroaktivt. Så¨jäkla skönt! Men de hade inte skickat något meddelande om det. Men jag fick ett brev på posten igår där det stod om deras beslut att häva avstängningen. Det var en stor sten som släppte kan jag säga.

Resten av veckan blir relativt lugn. På lördag eftermiddag är vi bortbjudna på middag. Anders syster ringde igår och frågade om vi ville komma dit. Svärmor ska också med så vi ska hämta upp henne på vägen. Anders syster fyller år på fredag så det blir väl någon slags kalas antar jag. Det ska bli trevligt. De är så otroligt snälla och trevliga. :-)

Nej nu ska jag göra klart Divas täcke. Ska bara sy ihop den sista delen nu. :-)

Kram

Likes

Comments

Ja imorgon är det en tripp till Motala Lasarett som gäller. MRT av rygg och sacroiliacaleder. Lite nervös är jag. Varför vet jag inte. Men det ska bli skönt att få det avklarat. Förhoppningsvis får man veta en diagnos inom snar framtid.
Idag är det väldigt grått och trist ute. Kommer ner lite regn. Det är 8,5 plusgrader ute. Helt sjukt egentligen. Det är ju snart december. Vore mysigare med lite snö och några kallgrader istället. Men det kommer nog så småningom.

Idag har jag bakat ytterligare en saffranssockerkaka. Det blev inget gjort igår då det var en riktig skitdag med värk. Det var svårt att ta sig ur sängen igår. Bara att skala potatis inför matlagningen.......herregud.....Ja jag var nog inte den trevligaste att umgås med igår kan man nog säga. Men Anders tog hand om disken. Jag får inte både laga mat och diska säger han. Han vill att vi ska hjälpas åt. Han är så otroligt snäll hela tiden. Han säger alltid de mest underbar sakerna till mig jämt. Jag blir alltid så paff. Jag är inte van.......Tänkte häromdagen på när vi var och hälsade på hans son mfl. och de bjöd på tårta. Så tyckte de att Anders skulle ta rosen på tårtan. Ja, vad tror ni han säger?.....Han säger "den har jag redan tagit, hon sitter här bredvid mig". Han är så gullig! Jag blev generad så klart. :-) haha.

Det blir jobbigt att åka ifrån honom nu i några dagar. Men samtidigt blir det roligt att få träffa vänner och familj igen. en här gången hoppas jag att kunna träffa lite fler bekanta. Tiden går bara så fort! Det här året har fått fort! Men vilket år det har varit! Helt fantastiskt! Ska bli spännande att se vad nästa år har att erbjuda.

Väntar fortfarande på mina garn. Hoppas de kommer idag.

Nej nu är det dags för en kopp te och vila huvudet lite.

Hoppas nästa inlägg blir lite längre och mer intressant.

Kram

Likes

Comments

Ja idag är det söndag och det är ganska fint väder ute och det är 2,4 grader varmt. Jag tog en liten promenad tidigare och det var skönt. Förutom att det gjorde ont i höger höft. Men jag tog det lugnt. Min ryggvärk har blivit ganska mycket värre. Det börjar bli svårt att ta sig ur sängen på morgonen. Det gör så ont. Det var skönt för ryggen med en promenad iallafall.

Anders är fortfarande lite krasslig. Men förkylningen har gått ner i magen nu. Han får springa på toaletten om vi säger så ;-) .Jag hoppas att jag klarar mig från att bli värre i min "lilla" snuva. För blir jag riktigt förkyld så åker jag inte upp till Dalarna på torsdag. Jag vill inte smitta Mia och Therese (som är gravida) med förkylning.

Men vi hoppas på det bästa.

Bakade iallafall min glutenfria saffranssockerkaka härom dagen. Den blev sååååååå god! Den är nästan slut! Så imorgon ska jag baka flera. Samt pepparkakor. Fick inte baka idag för Anders. ;-) . (Eftersom jag har ont i höften.). Han så omtänksam hela tiden. Jag är inte van vid att någon bryr sig så mycket om mig. Det känns konstigt ibland. Men helt underbart!. Min underbara själsfrände..........


A-kassan har nu fått in intyget som de ville ha. Så nu väntar man bara på beskedet. Men jag vet ju redan vad det blir. Samtidigt om de säger att de tar bort avstängningen så ...............ja men den är ju ändå slut snart. Den 7 december får jag ju stämpla igen. Så lite fånigt är det ju isåfall. Men men.................

Väntar fortfarande på garnet som jag har beställt. Hinner inte klart med Divas täcke innan jag åker upp. Men då får jag väl ta med mig det upp och göra färdigt det där. Hade iallafall beställt ett set virknålar på Wish som kom tidigare i veckan. De är jag nöjda med. ;-)


Kram

Likes

Comments

Ja idag hade jag möte med Arbetsförmedlingen. Det gick bra tycker jag. Hon var ingen vanlig handläggare uten hon hade hand om någonting med stöd osv...Haha ja jag vet. Noll koll här! :-) Men hon skulle ta upp mitt ärende nästa torsdag och se vad de kom fram till. De har egna arbetsterapeuter, m m. Jag kommer att bli kallad till en sådan och se vad de kan hjälpa mig med. Kommer väl att träffa denne 2 ggr och sedan ska jag tillbaka till s.k handläggaren.

Hon hade redan lite ideér sa hon men att hon väntar med att berätta dem tills vi vet mer vad för diagnos jag har och vilken nedsättning det innebär. Men hon sa även hon att jag kommer att få lov att omskola mig till nåt annat. Hon var bra tyckte jag. Hon frågade även om det kändes OK för mig. Hon brydde sig verkligen. Man har ju träffat så många idioter på arbetsförmedlingen tidigare. Men det här kändes bra.

Kom hem och blev glatt överraskad att Anders var uppe på benen. Han hade duschat och bäddat sängen. Men han är fortfarande inte så pigg. Vill inte äta nåt. Men det förstår man ju. Men det var trevligt att se han uppe iallafall.

Jag lagade mat till mig iallafall. Tänkte först inte laga någon mat men man måste ju äta. Men det är fruktansvärt tråkigt att laga mat till sig själv.

Idag har det varit strålande solsken och 6 grader varmt. Helt underbart. Man skulle kunna trott att det var vår ute om det inte vore för den isande blåsten. Det ska ju bli varmt i flera dagar nu. Upp emot 9 grader varmt. Det skulle vara skönt. Så man känner att man vill vara ute och få lite frisk luft. Tänkte ta en promenad imorgon bitti. Innan frukosten. Det är så skönt att vara ute tidigt på morgonen. Jag är mer en morgonmänniska än kvällsmänniska.

Annars blir det väl inte så mycket mer än att jag SKA baka imorgon. ;-) Det är fredag imorgon men det blir väl inte nåt speciellt då Anders ändå är krasslig.

Kram

Älskade Molly för ca 1 år sedan

Likes

Comments

Sitter här med papper som jag ska fylla i till arbetsförmedlingen. Jag ska ju dit imorgon. Så jag ska fylla i t ex vad jag vill och kan arbeta med...... Ja det ju just det. Vad KAN jag arbeta med. Jag vet ju inte det i dagsläget. Vad jag VILL arbeta med ...ja jag vill ju arbeta med lite olika saker. Men jag har ingen utbildning för något av det....Vad jag är bra på.....Herregud....Har ingen aning alls...Det är ju sjukt svårt att svara på...

Annars då? Tja, Anders har jättebebissyndrom. Som de säger på tvreklamen. Haha. Nej då. Han är verkligen jättedålig. Han har legat och sovit sedan han kom hem igår förmiddag. Det går inte att prata med han för han har ingen röst kvar. Han går upp och tar febernedsättande emellanåt och går och lägger sig igen. Stackarn. Jag har klarat mig ganska bra. Peppar peppar.....Jag hoppas inte att det kommer ikapp om några dagar. Nästa vecka ska jag ju till Motala på röntgen. Vore skönt att ha det avklarat så man kanske kan få en fastställd diagnos. Det är skitjobbigt att inte veta riktigt vad det är. Men jag tror på reumatologen att det är Fibromyalgi. Helst önskar man ju att det är nåt tillfälligt men tydligen är det inte det enligt läkaren. Jag är bara så jäkla trött på denna värk och denna trötthet som är hela tiden.

Tänkte baka saffranssockerkaka idag, men jag ORKAR INTE.... som vanligt.....Är så fruktansvärt trött! Får bli en annan dag istället. Den dagen jag känner mig hyfsat pigg på morgonen när jag går upp ska jag börja baka direkt efter frukosten.

Idag har jag varit ner till affären och hämtat ut min nya vinterjacka. Blev jättenöjd. Hade en vinterjacka förut men den här kunde jag inte låta bli att köpa. Den var snygg och jätteskön!

Idag är det ca 2.5 plusgrader ute men det känns som att det skulle vara 5 grader kallt! Kylan här nere är inte på samma sätt som hemma i Dalarna. Ja jag säger fortfarande hemma om Dalarna. Det kommer jag alltid att göra. :-) Iallafall så är det kyligt och grått och disigt. Inte så man blir piggare direkt....

Ja det är lätt att glömma :-)

Kram

Likes

Comments