Jag vet inte vad jag ska skriva om det som har hänt...
Jag borde egentligen ha varit glad och hoppat av glädje och lycka men kan inte...
Istället spenderade jag timmar denna förmiddag med att gråta av sorg och förlust...
Tänk er att att få vara delaktig under en annan människas resa, en resa som är så fantastisk och fin.. man har lagt tid, kärlek, energi och hopp men att därefter tas det ifrån er mitt i allt..
Denna resa betydde stort för mig djupt in i själen pga att det har varit och är fortfarande ett ärrat område hos mig pga mitt förflutna...
När någon kommer in i ens liv och fyller tomheten, lägger plåster över såren är en fantastisk känsla..
Jag kan erkänna att jag kunde känna hur mina ärr började att bleka mer och mer under denna resa och jag kan inte räkna hur många gånger jag tackade stort för detta fina men att det skulle sluta dåligt var inget jag hade tänkt mig. Men samtidigt så hade jag den känslan inom mig hela tiden..
Ärren är uppriven igen...vad ska man göra åt saken? Slicka sina sår?..
Jag väljer att dra mig undan allt just nu...
Jag ångrar inte något alls iallafall för jag bär med mig det som en fin gåva då det varade, erfarenhet och lärdom...
Men när man ser samma mönster i olika situationer så är det nog dags att acceptera, gråta ut, älta och sedan ta farväl av det..❤️






Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Haft en känslosam och små jobbig stund nu denna kväll med en viktig människa i mitt liv.
Vi pratade och jag kunde se på dennes ögon...jag såg hur tufft personen har det egentligen..
Jag insåg även i samma sekund hur blind jag har varit förr och inte kunnat se igenom alla "masker" människan hade på sig, där människa. visade att det mådde bra men att det inte gjorde det egentligen. Under min förändring med mig själv så kan jag idag se igenom allt det där..
Och i detta fall har jag aldrig riktigt förstått förut men jag gör det idag.
När vi satt där tillsammans och pratade så ville jag bara gråta..stressen och ångesten inom mig åt nästan upp mig. Jag kunde inte ens skratta när något skämt kom upp.
Denna människa har stått vid min sida under mitt liv, varit min stöd under tiden jag gjorde alla förändringar i mitt liv. Denna människa fick mig och skratta när jag satt där och grät alla gånger då allt kändes jobbigt. Människan behöver bara kliva in i ett rum och alla börjar att le och skratta..
Men vad de inte ser är hur personen egentligen mår..ingen ser sorgen och smärtan hen bär på.
Det värsta är när du har någon du älskar så enormt, som står dig nära och som håller på att krascha rejält jävla hårt och du är maktlös..du vet att du kan inte vara FÖR på och ge personen en örfil och säga vad hen ska göra??!
För det är då som människan tar avstånd ännu mer..
Men vi hade så ärligt samtal där jag talade rakt ur mitt hjärta...
Och denna människa lyssnade och fick säga även säga sitt och förklara saker och ting..
När jag skulle krama människan så höll jag mig kvar med mina armar runt om hen. Jag ville inte släppa..
Jag Förklarade hur mycket hen betyder för mig och hur mkt jag älskar hen.
Min största rädsla är att människan kommer att försvinna på något sätt...åh fy men det är sant..Gör så ont att skriva det men jag behöver få ur mig det. Jag är livrädd!!!!!!❤️❤️❤️❤️❤️

Läser du detta så älskar jag dig! Jag älskar dig enormt, du är även min bästa vän, du är min klippa.
Du är mina barns trygghet, du fyller upp deras tomma rum med skratt och kärlek varje gång ni ses. Du är magisk, du är en ÄNGEL! MIN Ängel❤️❤️❤️❤️😘

Likes

Comments

Min lördag började med att jag och barnen åkte till min familj. Pluggade lite men det gick trögt och ibland får det göra det.
Träffa Emma en snabbis och fick min dos av henne.
På kvällen var jag ut och firade min vän Sandra och jag fick även träffa hennes fina och roliga systrar. Hade såååå roligt med dem och egentligen var det tänkt att jag skulle bara äta med dem och sedan hem. Tänkte spendera kvällen med att plugga men så blev det inte utan vi var ute mycket längre.
Nu är man långsam i hjärnan och mår super illa men har bestämt mig att ta avstånd från alkohol nu. Känner att man har varit ute en hel del och haft roligt med vänner vilket är underbart men nu har jag fått nog. Inte alls roligt att kolla bankkontot heller 😖😖😖 fy får ångest varje gång. Men men gjort är gjort.
Jag har roligt utan alkohol så det gör mig inget alls heller!
Här kommer bilder från igår😘

Likes

Comments

Fick ett samtal idag från förskolan att min son har fått litet anfall, jag satt i personalrummet och hade rast när jag fick samtalet. Jag kände hur tungt det blev i min kropp i några sekunder men det gick över snabbt och jag var så lugn i telefonen ändå. Min kollega körde mig till förskolan. Tidigare hade man fått världens panik o yrat runt osv men jag har blivit van med att den finns där. Just nu har jag en kraftig ångest men kan inte varva ner alls, försöker att vila men icke.

Epilepsi!
Jag har blivit så van att ha dig där..inne i min sons hjärna.. du valde att hälsa på idag och tog över hans kropp en kort stund men det gör inget. För vet du vad?? Min son har blivit bättre och starkare än förr.
Jag kan inte ens tänka mig hans liv utan dig för på något vis så är du unik, min son är den mest unika med eller utan dig. Du har lärt mig en massa om livet och du har fått mig i tårar, enorm rädsla för allt kring honom och har känt smärta i mitt hjärta.
Men sjukt nog så har jag lärt mig med tiden att acceptera dig, tycka om dig, älska dig, sluta känna på den enorma rädslan inför dig och även kunna skilja min son ifrån dig. Bara för att du är där så ska inte min son identifieras med dig.
Såklart har jag en inre önskan att du ska försvinna helt men jag är inte arg och ledsen som jag var från början. Jag trodde aldrig förr att jag någonsin skulle acceptera dig och ens tycka om dig. Jag vågade inte ta in att du skulle bli en del av vår lilla familj...
Finns en mening med att du är här inom honom ..


Likes

Comments

Nu ska jag bara skriva av mig.
Ligger just nu med min ångest, den har kommit och "hälsat" på under två kvällar nu när jag sitter och pluggar. Jag har världens huvudvärk och är dödstrött!!!!!!
Har jag tagit vatten över huvudet som arbetar på heltid, studerar på heltid och är ensamstående för två små barn på heltid???
Ja kanske lite för mycket i huvudet men såhär har jag alltid varit och jag har blivit så girig med att fokusera på mina drömmar och mål i livet nu när jag har tagit chansen. Jag tror att det är en liten rädsla inom mig att jag ska förlora chansen att fokusera på mig själv för i hela mitt liv så har allas behov gått före mina egna, jag har då glömt bort mig själv o vad jag vill i livet. Jag vill inte göra samma misstag igen.
Men ett till problem i allt detta är att jag har en sådan prestationsångest. Oavsett om jag skriver bra uppsats så går jag dit och rör om det igen för det är inte "Bra", det får inte vara bra utan det ska vara perfekt! Denna uppsats kommer att ta evigheter känns det som. Åh fy vad jag avskyr min hjärna just nu.
Jag har varit så trött nu när jag har kommit hem från jobbet, känt mig som en zombie denna vecka, jag kommer hem och lagar mat, badar barnen och slår på Barnkanalen o har även råkat somna till. Sedan kliver jag upp efter kort stund och pluggar fram till sena kvällen, in mot natten till o med. 😓
Nä men jag ska se till att jag blir klar denna vecka så jag kan skicka in arbetet till läraren, det har jag som mål nu.

Jag vet ju vad jag har gett mig in på..🙏🏼❤️
Men jag stängde av datorn nu för att lägga mig o sova istället så fungerar nog hjärnan bättre imorgon och kan plugga bättre.
God natt!

Likes

Comments

"Hon försökte på olika sätt finna någon mening med livet"

Jag sitter och pluggar och läste denna mening i boken. Jag fastnade för den så jag kände för att skriva lite nu här i bloggen.

Jag känner igen mig i denna mening så stark och jag vet att det är många som också känner igen sig i detta.
När vi går genom tuffa saker i livet och känner att vi bara lider, vi orkar inte ens andas...
så har vi svårt att se meningen med våra liv. Vi är så vilsna, spelar ingen roll vad vi har för "positiva" saker i våra liv så är det svårt för oss att se pga av situationerna som vi befinner oss i?..

Vi har för mycket sorg och smärta inom oss så det gör ont att ens leva...
Vi vill fly, fly från allt som gör ont, allt som är jobbigt och som vi inte vill handskas med.
Vi till o med överväger att dö när det egentligen inte är svaret..

När vi försöker söka efter en mening i livet så är det enligt mig en chans att finns något som håller en till liv, för vi vill egentligen leva, vi har hopp inombords någonstans att allt ska ordna sig.

Vi frågar oss själva ofta: vad är meningen med mitt liv?
Men jag anser inte att det är fel att söka...för när vi står på samma plats och inte tar ett kliv fram i livet så fastnar vi, vi fastnar i det jobbiga, negativa och tråkiga..
Ibland behöver vi kanske förändra något i våra liv och prova på annat??
Det är så vi upptäcker en massa inom oss, vår
passion, intresse och vad vår mening i livet är?
Jag tror inte att vi människor får gå igenom "tuffa" saker bara för att?! Jag tror mer att det finns en mening med det, vi blev utvalda och meningen kommer att visa sig i framtiden.

Aja orkar inte skriva mer, nu är jag grötig i huvudet så förstår ni inte detta blogginlägg så glöm den för alltid haha. Ska fortsätta plugga hejdå ❤️🙏🏼





Likes

Comments

Semestern är slut eller egentligen var den över förra veckan då jag har börjat studera, imorgon är det jobb som kallar.
Åh när jag ser tillbaka på min semester så är jag lycklig, jag är så glad för alla vänner jag hunnit träffa.
Såklart har det även hänt några tråkiga saker men det kommer alltid något bra ur något "dåligt" eller hur?!
Men vill säga: tack!, tack till er alla som förgyllt våra dagar, fått mig och mina barn att njuta av vår ledighet och för alla härliga stunder/upplevelser samt en massa skratt!
Mina barn har skrattat en massa och haft så roligt med alla sina vänner❤️❤️❤️
Jag har själv njutit och bara fått vara tillsammans med mina barn. Denna semester handlade mer om dem. Skönt för dem att få komma bort från förskolan och göra roliga saker då de bland annat har gnällt mycket om hur jobbigt det är att de måste vara på förskolan långa dagar pga mitt jobb❤️🙏🏼🙏🏼
Så mina två små är nöjda nu och är redo för förskolan imorgon!
Jag är lycklig över alla fina människor som finns i våra liv. De älskar oss, de bryr sig om oss och de finns där för oss!
Idag har jag varit i en känslosam bubbla på ett positivt sätt, bara känt tacksamhet för mkt i mitt liv, våra liv...
❤️❤️❤️ ska försöka sova så jag lyckas kliva upp imorgon bitti 😅

Likes

Comments

Åh jag kan inte beskriva min dåliga magkänsla jag har gått runt med sista tiden gällande min son.
För cirka en vecka sedan hade han ett litet, kort anfall medan han sov, min son lever med epilepsi...
När ett anfall kommer så börjar min hjärna och allt att förbereda sig inför kommande anfall. Medicinen han får dagligen fungerar väldigt bra så, men åhhh fy jag vill spy av ångesten. Just nu ligger han inne i sitt rum men jag ska bära ut honom till min säng innan jag lägger mig.
Jag blir lite sorgsen när något anfall kommer tillbaka för målet är att han ska slippa få dom.
Jag är glad att vi, tillsammans med vården har lyckats minska på antal anfall till att han inte har haft något anfall på flera månader. Och det har tagit sin tid genom att prova olika mediciner, doser osv innan vi kom till rätt medicin.
Men det behöver heller inte betyda att medicinen har slutat fungera osv utan det kan finnas olika orsaker till varför han fick det nu.
Vi har till exempel gjort en massa roliga saker varje dag och åkt runt till vänner osv under vår semester. Det kan bara vara att han är trött och kroppen behöver vila lite extra.
Han har haft sååå roligt under ledigheten och det ska han ha. Jag märker även när han behöver vila och när han inte är sig själv riktigt. Jag har jobbat mycket med mig själv och min rädsla kring honom. Förr var jag för mkt, jag Kollade till honom 24/7 när han lekte eller sov för att se så att han andades eller inte var FÖR uppe i varv.
Men jag vill bara att den här jobbiga känslan ska försvinna!!
Jag vet att jag alltid fått en känsla kort/långt innan de "stora" krampanfallen kommer.
Han är min starka kämpe❤️❤️
Jag minns alla gånger som jag grät och önskade att han hade varit ett fullt friskt barn, jag kände att det var orättvist att min son skulle drabbas..
Men med tiden lärde jag mig att leva med hans epilepsi.
Och vet ni vad?
Min son ÄR fullt frisk, min son är som vilket barn som helst. Han driver mig till vansinne oftast och nu i hans trotsiga ålder. Han skrattar, leker och är bara ett barn.
Jag lärde mig av andra föräldrar med barn som har epilepsi, att sjukdomen ska inte få definiera vem dem är! Det kommer jag att pränta in i hans hjärna ifall han skulle känna att det är jobbigt att leva med det!
Vilket jag gjort många gånger när han vägrat ta sin medicindos osv.
Jag har pratat mycket med mina barn om epilepsin då de har frågat och undrat, jag har tagit upp saker t.ex vad som kan framkalla hans anfall, (som vi har upptäckt under sista åren..)

Men nu så känner jag mig ledsen bara allmänt. Det är helt okej, det är friskt att jag känner på känslorna som kommer upp istället för att förtränga dom..

Jag lever på hopp❤️❤️❤️❤️🙏🏼🙏🏼🙏🏼

Likes

Comments

Vi är vår egna kritiker, vi slår på oss själva när vi begår fel eller misstag, vi vågar inte utmana oss själva och vi stannar upp efter några misstag när vi egentligen borde fortsätta.
Vi lyssnar på andras kritik där vi blir påminda om våra fel och misstag..
Men varför kan vi inte istället tänka: nu kör jag på med detta och går det "dåligt" så har jag lärt mig något utav det..
Och en sak vet vi, vi kommer ALLTID ha människor som påpekar våra misstag, fel och försöker trycka ner oss men det är där som vi sätta stopp och ignorera deras ord. Vi ska inte lyssna på dem eller ta till oss deras negativitet.
Det är inte dem som begår dessa misstag eller hur?
Vi människor kan ha svårt att bege oss ut i det okända, våga ta risker..men är det inte så vi utvecklas, upptäcker en massa med oss själva och lär oss??
Oprah Winfrey är en fantastisk kvinna med så kloka ord, hon nämnde något som: Misstag är där för att leda oss mot en annan riktning i livet.

Det är så sant!
Vi tror att vi vet vad vi vill ha i livet men livet har en helt annan plan för oss, vi riktas mot det vi behöver och vi kan mer än vad vi tror.
Vi går våra vägar och kommer sedan fram till en korsning där det är två vägar att välja på, vi gör ett val och tar en av vägarna framför oss men vi vet inte vart vägen leder till? Där kanske vi gör misstag eller framgång, vem vet?
Vi vet inte vilken kraft och styrka vi har inom oss, det är pga att vi har inte vågat oss på livet.
Vi har kanske inte insett hur mycket vi kan åstadkomma i livet, allt handlar om att utmana oss själva.
Vi lever idag, vi vet aldrig hur morgondagen blir eller hur det kommer att se ut om ett år..
Det är nu vi ska bestämma oss för att våga ge oss ut och prova, prova på allt möjligt och ta med allt som en erfarenhet.

Jag har förr tryckt ner mig och inte vågat mig på något för jag har varit rädd och feg för misstag. Jag alltid satt för höga krav på mig själv, lyssnat på andras negativa kritik och har alltid haft prestationsångest för allt.
Men Jag vågade förändra små saker i mitt liv och därefter blev det ännu större förändringar. Jag insåg vad jag kunde åstadkomma, jag vågade ge mig ut i det okända och ja, jag har begått massvis med misstag och fel men vet ni vad?
Jag vann till slut. Jag lyckades med mycket därefter pga mina misstag blev en framgång för mig och min framtid. Och jag är ännu inte klar för jag ska se till att förverkliga fler av mina drömmar och mål i livet!

Likes

Comments

Åh vilken lugn och mysigt kväll det blev med fina människor.
Det blev en kväll med middag och vin och helt mysigt och lugnt. Sådana kvällar är underbara❤️❤️

Blev pizza när jag kom hem till mina föräldrar!

Godnatt!

Likes

Comments