Mina funderingar går idag till hur många hästar som döms ut och slaktas utan att ha fått rätt diagnos, behandling eller till och med egentligen inte är så dåliga så att slakt är enda alternativet?

Hur många hästar ges verkligen tid att läka i lugn och ro, utan istället konstateras obrukbara efter alldeles för kort konvalescent?

Jag har tyvärr fått erfara att en veterinär har dömt ut en ung individ och hävdat att hästen är trasig både här och där. När ägaren inte riktigt kunnat förlika sig med att ta bort sin fina unghäst utan att låta ytterligare en veterinär bedöma hästen så konstaterade denna att det inte finns några fel alls på hästen mer än möjligtvis "lite växtvärk" Hästen är för dagen ohalt och jag hoppas verkligen att den sista veterinären har rätt i sin bedömning.

Minns också en hovbensfraktur där veterinären vid hästens sista kontroll i en rad av kontroller gjorde bedömningen att hästen fortfarande var så halt och frakturen hade läkt så fel att hästen måste tas bort. Veterinären erbjöd att ta bort hästen direkt på kliniken då han ansåg att hästen led men ägaren klarade inte av det känslomässigt, utan åkte storgråtande hem med sin häst. För att verkligen bli övertygad om att hästen inte kunde räddas åkte hon till en annan veterinär och kom hem med en ohalt häst. Genom att ändra den felaktiga skoningen blev hästen direkt ohalt och den reds och tävlades i många år utan att någonsin besväras av sin hovbensfraktur.

Att göra en "second opinion" kan alltså löna sig ibland och kanske borde fler våga göra en sån och inte bara förlita sig på "sin veterinär"

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är som ni kanske vet absolut ingen tävlingsmänniska, och tävlar för att kolla av utbildningsnivån och för att jag själv ska sparka mig i ändan för att träna målmedvetet.

Något som får mig att fundera är varför så många rider i klasser som dom faktiskt inte riktigt klarar av?

Handlar det om att man tror att man är duktigare om man rider i en högre klass än vad utbildningen egentligen är? Bryr sig inte dessa ryttare i vilket resultatet blir och bara tycker att DET ÄR KUL, eller står det en tränare bakom och uppmanar tävling i dessa lite för svåra klasser?

För att gå vidare till nästa klass tycker jag att man ska kunna rida runt 65% ett antal starter, med tanke att betyg 5 är med tvekan godkänt, 6 är godkänt och 7 är ganska bra.

Att saker kan "gå på skit" ibland och att ett normalt etablerat ekipage i klassen kan rida till sig "dåliga" procent är jag fullt införstådd med, likaså om man rider på en ung eller orutinerad häst men jag har svårt att förstå alla dessa envetna ryttare som faktiskt tävlar i en för svår nivå! Skulle det inte vara roligare och mer stimulerande för både ryttare, häst och domare att få visa upp och döma en ritt som är godkänd eller till och med ganska bra ?

Nu kanske några av er har synpunkten att domarna är allt för stränga i sina bedömningar medan jag själv faktiskt tycker att de flesta domare många gånger är väldigt snälla med sina betyg.

I hoppning brukar man säga att man ska vara träningsetablerad på 10 cm högre hinder än vad det ska tävlas på och det känner jag är en bra regel även inom dressyren.

Att man lyckats växla galopp på träning innebär ju inte att man är klar att rida MSV B klasser, många gånger så är inte hästen klar för MSV B trots att man lyckats kvala, det är SAMLINGEN eller INTE samlingen i hästen som avgör i vilken klass man ska rida. Har i mitt jobb när jag letat efter skolhästar ofta fått svaret på utbildningsnivå från försäljaren, att hästen hoppat LA eller gått LA dressyr men när man går in och tittar på hästens resultat så har den vägrat ut sig i klassen eller gått med 58% i dressyren, i mina ögon är då inte hästen en LA häst.

Å andra sidan så tycker jag att det är lika illa att rida runt på lokaltävlingar i LC-LA efter den tionde vinsten på 65-70%, oavsett om du rider en ung eller gammal rutinerad häst om DU inte själv är en totalt orutinerad ryttare. När jag tänker efter så är det nog så, att detta gör mig mer upprörd än när den okunniga rider en alltför svår klass..........



Likes

Comments

Tror att jag är en av få som tycker att sommaren har varit alldeles underbar.👍 Med 20 graders värme och knappt något regn så kommer jag minnas denna sommar som en av de bästa på länge.

Rid och träningsmässigt med Prinsessan kan jag beskriva det hela som OSTADIGT eller som en STORMIG sommar!

Min Prinsessa har liksom inte varit sig själv, utan bytt skepnad lite hit och dit. Ena veckan den Prinsessa hon verkligen är och däremellan har hon varit "spökig" eller rent av trög 😳

Mina tankar har varit spridda om vad som hänt och jag har deppat och funderat många gånger om vad som kan vara fel. Först har jag givetvis gett mig själv en massa ovett om min oförmåga att rida, sen har funderingarna gått åt om Prinsessan har ont någonstans men efter lite pussel så har jag nog kommit fram till att det är brunsten som spökar. Efter lite räknande i almanackan så stämmer våra ostadighetsperioder med att det kan vara "röda veckan" Förra sommaren så reds hon inte fullt ut utan gick fortfarande som "babyhäst" medans jag den här sommaren har jobbat henne och det gör att jag inte har något facit på hur hon reagerar vid brunst. Hon visar absolut inget beteende, som att "skvätta, blinka eller vara sur" som många ston brukar göra, utan hennes grej är nog att stänga av lite och vara i sin egen lilla värld när hon går in i högbrunst medans hon på väg ur, bli lite hyperkänslig för sin omgivning. Om det här är svaret så får jag väl ändå vara glad över att hon inte säger upp sig totalt vid brunst utan bara blir allmänt ointresserad över vad jag och omgivningen vill att hon ska göra istället för att sura ihop.

Vi har iallafall debuterat på tävlingsbanan under sommaren och hennes första start blev på hemmaplan med en andra plats i regional LB:3 på 65%. Jag kan inte påstå att det var någon höjdarritt då jag lyckades ta fel på starttid och red fram henne alldeles för länge och hon blev trött. Den andra starten, nu debut på en främmande arena blev i Insjön, även det i en regional LB:3. Prinsessan skötte sig bra, blev givetvis lite spänd i den nya miljön men funkade hyfsat på framridningen. In på banan travade vi och det kändes riktigt bra ända tills galopprogrammet "då det sket sig" rejält. I traven hade vi en 6,5 resten 7, 7,5 och några åttor men i galoppen bestämde sig Prinsessan för att totalt nonchalera mina fattningar och poängen dalade från +70% nivå till 61% 😥 Till saken hör också att jag själv numera tycker att galoppen är lättare att rida än traven, men tji fick jag.

Sånt är livet med unga hästar och gamla sega kärringar, men det är bara på det igen och kan jag bara få henne att galoppera så är vi med i matchen😉

Min plan inför nästa tävling är att jag och Prinsessan tillsammans ska läsa på om galoppfattning i ridhandboken..........




Likes

Comments

Återigen så ger sig hästfolk tusan på att man INTE behöver analysera sitt hö utan att man genom att lukta och titta på det kan avgöra både det näringsmässiga och hygieniska innehållet ! 😳 Fast jag är ju en trist människa, jag tror ju inte på reikihealing, UFON eller spöken heller.....................

Det är för tusan omöjligt att se vilka värden ett hö har, ingen kan det! En van bonde som vet vad som växer på ängen, vad som gjorts med den och när den har skördast kan förmodligen bättre gissa sig till detta än oss andra som inte har en aning om hur denna vall har skötts.

Själv tycker jag att man i viss mån kan fodra sin vuxna häst med ögat, speciellt när allt ser bra ut. Har hästen lagom hull och sätter muskler samt är pigg och glad så är det förmodligen inga större fel på vad hästen får att äta. Om min häst däremot magrar av eller blir smällfet så blir det plötsligt lite krångligare. Ska den ha mer eller mindre mat eller ger jag den fel sammansatt mat?

Den unga växande hästen behöver ett fullgott foder både vad det gäller protein och energi. Om man fodrar med ett hö med högt energiinnehåll och lågt proteininnehåll så kommer förmodligen denna häst växa upp och se bra ut i sitt hull samtidigt som man faktiskt inte har gett hästen det viktiga proteinet. Protein är en viktig byggsten för hästen skelett. En unghäst kan alltså se jättefin ut på utsidan medans insidan tyvärr inte ser lika fräch ut! (det behövs mer än protein och energi för att föda upp en förhoppningsvis frisk häst men detta är ingen foderskola) Antar dock att det lika väl som det finns folk som kan se fodrets innehåll också finns dom som kan se om den växande hästen har fått det foder den behöver bara genom att titta på den. 😓

På ridskolan tar vi analys på grovfodret och det ger oss då en möjlighet att korrigera ett dåligt värde med ett tillskott. Ibland kan det vara att pytsa på lite soja, ibland behövs något extra kilo hö eller ett sockerfoder. Vi slipper då leka detektiv i januari med hästar som tappar hull. Har vi fått tag på ett grovfoder med höga värden så sjunker våra kostnader för kraftfoder då detta kan uteslutas eller ges i betydligt mindre mängd. Något vi också är noga med är att få ett besked på sockervärdena, som många gånger kan vara skyhöga i ett för övrigt bra hö, ett hö med högt socker köper vi inte in då vi fodrar så många olika typer av hästar. Tyvärr gör ju ett allt för kraftigt stråfoder att man inte heller kan ge hur mycket som helst av det då hästarna kommer att rulla fram till slut. Så mitt tips är faktiskt att räkna lite matte på vilket grovfoder som passar dig och din häst bäst.

Själv gillar jag att hästarna har i princip fri tillgång men det kräver ju också då ett foder med lägre innehåll på de vuxna hästarna medans unghästarna ska ha höga värden.......




Likes

Comments

Efter gårdagens ridpass och tips från en gammal ridkompis så åkte jag ner på sportaffären och köpte vikter att ha på stövlarna för att FÖRSÖKA komma bort från min eländiga skänkel.

På dagens ridpass satt ett kilo på vardera ben för att påminna dessa om att släppa ner och spänna av. Tror att det faktiskt gav mig en lite mer stilla skänkel som inte hamnade i samma klämläge som den brukar. Lägger ut en film för analys 😳

Tyvärr så var jag och Prinsessan inte riktigt på samma planet idag så det ska erkännas att mitt fokus INTE hamnade på min skänkel utan mer att överhuvudtaget kommunicera med henne. (tror trots det att det blev lite skillnad) Prinsessan kom idag på att hon var ensam på ridbanan och hittade på en massa saker såsom att gnägga var tionde meter, skygga och dra iväg med mamman 😓 Red hela passet med en häst som hade tankarna på något helt annat än mig och jag blev otroligt förvånad när jag sen tittade på filmen och själv ser att det faktiskt inte syns hur spänd hon är. Även det är ju nyttigt att inse då ens egna känsla ibland säger något och "blicken utifrån" säger något annat.

Som vanligt får jag bryta ihop och komma igen efter ett ripass som dagens och låta bilden symbolisera min känsla idag.................



Likes

Comments

Jag har semester och vad gör jag då?

Naturligvis är det hästarna som får den mesta av min tid. "Prinsen" Biondello håller på att sadeltämjas och Prinsessan tränas på som vanligt.

Läste Kajsa Boströms blogg om att filma sin ridning för att hålla efter sig själv i bla sitsen, så nu har vi filmat de sista träningspassen och visst är det nyttigt men kanske inte alltid så roligt att se.....

Själv tror jag ju att jag släpper benen och får en låg sittpunkt men när jag tittar på filmerna så är det INTE så. Kanske är det något fel på kameran😁

Idag tänkte jag verkligen på det under hela ridpasset men tyvärr så kommer jag inte dit. Funderar nu på att köpa dom där vikterna som finns att sätta på stöveln för att verkligen påminnas om det i varje steg. Har någon provat dom och är dom bra?

Är nöjd och glad över min häst men är alltså mindre nöjd med mig själv. Nu ska iallafall kameran vara med när jag rider så att jag påminns och kanske förhoppningsvis också kan se en förbättring av mig själv så småningom. Hur svårt kan de va?

Lägger ut en lite filmsnutt på dagens träning med Prinsessan....

Likes

Comments

Idag var det min sista lektion för den här terminen på ridskolan. Det känns otroligt skönt att få bryta den vanliga rutinen ett tag och "bara ha läger" en vecka innan semestern.

Även fast det är skönt att ta ett brake så kommer jag ändå sakna mina elever gamla som unga, men mest mina ridbarn faktiskt. Barn är ju så himla roliga och goa att undervisa och hos mig finns alltid en tanke att jag förhoppningsvis kommer att möta dessa som vuxna i hästvärlden.

Det bästa jag vet är alla fina teckningar som mina ridbarn ritar åt mig och det blir extra roligt när dom skriver att jag är VÄRLDENS BÄSTA RIDLÄRARE!

Kan man få bättre betyg än det?

På senare år har jag börjat tapetsera mitt kontor med "minnen" och en och annan teckning har idag faktiskt vuxna konstnärer. Det gör mig glad över att titta på dessa då och då och minnas alla tjejer jag mött i mitt jobb som ridlärare ❤

Bloggandet kommer ske lite sporadiskt i sommar,  men lite info om hur det går med Prinsessan innan vår debut på dressyrbanan kommer jag att lägga ut.

Ha en skön sommar!




Likes

Comments

Efter Traudis träning så har jag ridit vilse rejält. Jag menar inte i skogen utan i min inverkan, känsla och hur man rider 😓

För Traudie fick jag släppa Prinsessan "ifrån mig" betydligt mer än jag gjort tidigare och när jag sen satt upp här hemma så sa min fina häst

-jäklar vad skoj, häng med morsan för nu ska det sprattlas och busas.

I två dagar har jag sett gruset och staketet närma sig min kropp och jag har hängt, klängt och klamrat mig tillbaka i sadeln ett antal gånger. Jag är FÖR GAMMAL för sånt........

Det svåra är att inte hamna tillbaka i klämläget samtidigt som jag gärna vill vara kvar i sadeln. Dom egentligen små korrigeringarna som gjordes med min kropp får mig att tappa känslan samtidigt som jag också känner att jag måste dit i min kropp😖

Trots många års rutin och att jag egentligen vet vad jag söker så hamnar jag alltså i en stor gråzon i min ridning. Hur ska det då inte vara för den orutinerade ryttaren att byta instruktör?

Hör så många som tränar än för den ena instruktören efter den andra och för mig skulle det nog vara det värsta jag skulle kunna utsätta mig för. Förmodligen skulle jag sitta upp och ner efter den tredje instruktörens undervisning. Det är ju inte så att tränarna egentligen skiljer sig så mycket åt men det blir alltid någon ny aha grej som i allafall jag försöker ta åt mig. Förhoppningsvis så ger sig denna osäkerhetskänsla sig snart och att jag är tillbaka till att tycka att jag vet vad jag håller på med.

Jag mår som mina hästar går, går det illa med ridningen så blir jag lite deppig. Igår deppade jag så mycket så jag till och med gav på förslag att sälja alla hästar och flytta utomlands istället. Spela golf och sola kändes väldigt lockande, sen kom jag på hur förskräckligt dålig jag är på golf och bestämde mig för att bryta ihop och komma igen.....

Likes

Comments

Jag hoppas och tror att dressyrsporten är på väg åt rätt håll igen efter att under några år enligt mitt tycke varit ute i riktigt fel riktning. Med Hester o Dujardin som leverantörer av utbildning av hästar, verkar det som om att de flesta fått upp ögonen på varför och hur hästar ska utbildas enligt den "gamla metoden"

Med enkla ord kan den "gamla metoden" beskrivas som att du ska vara med din häst, med följsam hand och sits istället för som i den "nya metoden" brotta ner din häst med tvång och styrka. Att hänga bakåtlutad med en jäkla massa häst i handen verkar ha nått sin slutkläm i dressyrridningen och något som jag tror och hoppas att vi kommer att få se allt mindre av framöver. Förhoppningsvis kommer vi också se allt färre gramantyglar användas i den dagliga ridningen och istället se dessa användas enbart på hästar där ryttarens säkerhet är i fara.

Jag är själv inget ryttarproffs men har ändå varit med i sporten ganska många år och det som slår mig är hur lätt vi blir manipulerade utav nya influenser. Hur många skrek NEJ högt när "rollkur" introducerades och som i allafall jag anser vara vår stora "bov" i dressyrens progress.

Själv konstaterade jag, att jag inte är proffsryttare och med det heller inte har rätt att tycka så mycket .De flesta kommer ändå kommer att lyssna på den lyckade tränaren/ ryttarstjärnan och inte på en liten sketen ridlärare och min fundering blir då:

- ALLA NI SOM ÄR PROFFS varför skrek INTE ni högre när detta kom smygande in i vår ridtradition?

(Vi sketna utbildade ridlärare i den gamla metoden, är sen länge fråntagna våran status av alla utbildade tränare)

Jag efterlyser fortfarande svenska etablerade ryttare och tränare som verkligen vågar ge sin sunda syn på ridning och utbildning av hästar. Vi vanligt folk behöver er kunskap och er tro på hur gammal hederlig utbildning av häst går till. Vi behöver några som verkligen står upp för hästen och inte viker sig för dåliga proffsryttare, penningstarka krafter och dressyrdomare med begränsade rid och hästkunskaper.

Svensk ridsport skulle nog behöva en hästambassadör för att återigen inte behöva fastna i fällan av dålig ridning och hästkunskap.

Visst är vi väl överens nu, om att fortsättningsvis ska ihodragna, starka hästar med hårt spända nosgrimmor, bakåtlutade ryttare utan egen balans i spektakulära orytmiska gångarter placeras i den nedre delen av i resultatlistan.....................

Likes

Comments

Med små barn så barnsäkrar man hemmet och med unghästar så hästsäkrar man ridbanan!

Vår ridbana har bara varit inhägnad med eltråd men nu när det börjar bli dags att hantera unghäst på den så känns det tryggare med ett riktigt trästaket runt banan.

Sicket jobb det är att borra och sätta stolp på en 20x60 bana..... pust 😰

Måste få skryta om min fantastiska man som jobbar och sliter med detta, givetvis med min hjälp men mina krafter räcker inte långt i ett sånt här projekt. Nu är iallafall 54 stolpar nedsatta i backen samt slanorna på en en kort och långsida skruvade.

Själv är jag så nöjd med det jag ser och det känns nästan som om jag fått ett ridhus när det blev en sån tydlig inramning på banan. Ett redigt staket ska väl förhoppningsvis få bäbishästen att stanna kvar på banan då hans utbildning ska påbörjas.

Nästa projekt blir nog att bygga ett "riktigt ridhus" men jag tror att jag avvaktar lite med att berätta det för min man😝.........

Likes

Comments