Är så nöjd och glad över min fina prinsessa som med bra tränarhjälp nu börjar få lite styrka i kroppen. Vägen är lång innan hon sitter på sina bakben korrekt och verkligen kommer att kunna lyfta upp sin front men jag väntar gärna på denna muskelstyrka utan att försöka skynda på processen. Känslan av att jag så småningom kommer få se frambenen virvla över öronen finns iallafall där 💪

Något som får mig att må lite dåligt är återigen alla filmer jag ser på två och treåringar som ser ut att vara ridna i minst två år. Kan ridning i ridhus med kraftig böj på nacken på sin tvååring, verkligen vara främjande för den unga hästen?

I min värld så kan man sadeltämja och sitta in sin tvååring så att denna är förtrogen med sadel och en ryttare åkandes på ryggen. Varför är det så jäkla bråttom med att knöla ihop halsen?

Är dessa hästar saluhästar som ska kunna imponera på den okunniga köparen eller är det bara vanligt dålig hästvett och kunskap?

Själv skulle jag hellre köpa en unghäst där säljaren kan visa upp en individ som är förtrogen med att vistas i skog och mark utan minsta knorr på nacken.

Jag har ridit in många unga hästar och ett fåtal av dessa har varit naturligt på tygeln från början. De allra flesta vinglar fram och vill använda sin hals att balansera sin ostyriga kropp med. Vad är faran med att låta dom göra det. Hur får man en unghäst att snabbt böja på nacken undrar jag, men samtidigt så vet jag nog också svaret

-Sätt på en gramantygel och halva utbildningen är avklarad 😓

Hur många hästar ser man inte idag där halsen är betydligt kortare än vad aktivitet bakom sadeln är. Hästen ska ridas bakifrån och fram även om det då tar lite tid att få halsen i böj. Tyvärr kan vi aldrig se kontentan om denna forcerade utbildning ger skador som gör att många fina hästar aldrig når till tävlingsbanorna. En viss hint kan man väl ändå få av alla dessa urfina hästar som visas upp på unghästchampionat som sen aldrig senare syns till, vad hände med dom?

Det tråkiga med detta är att det är den okunniga som imponeras av dessa "stjärnryttare" som utbildar sina hästar i raketfart. Att utbilda en häst till att bli en hållbar individ tar tid och är inget qvickfix, ingen ska bli imponerad av tvååringar på tygeln!

Med dessa synpunkter tillfaller jag nu till de omodernas sida och sitter upp på min tvååring och vinglar ut i skogen på en kort promenad..........................

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Häromdagen fick jag ett brev från en elev som jag undervisade för länge sedan.

Hon berättade att det var jag som gav henne inspiration och tro på att hon kunde bli en bra ryttare och ville nu många år senare tacka för mitt engagemang för henne som liten flicka. Idag är hon tränare och GP ryttare i Los Angeles!

Givetvis blir man jätteglad över att få ett sånt beröm men något annat som slår mig är hur lätt det är att hjälpa men också att stjälpa.

Att arbeta som ridlärare på en ridskola kanske inte gör att man står med som tränare till ryttarna som står överst på prispallen, eller så ofta ser sina elever sväva fram i passage och piaff, men att ha lagt en grund som gör att dessa ryttare så småningom hamnar där värmer mitt hjärta❤

Varje nytt barn på ridskolan kan vara en ryttarstjärna..................

Likes

Comments

Även i hästvärlden tycks pojkhästar vara galet intresserade av lastbilar!

Vi fick oss ett gott skratt igår när lastbilen stod på stallplan och lösdriftshästarna skulle släppas in. Istället för att gå in i stallet så travade tvååriga Biondello in i lastbilen. När dom skulle ut igen så kunde han inte låta bli att ännu en gång gå in i lastbilen som enligt honom är sjukt kul att vara i.

Man har olika bekymmer men i mitt fall är det iallafall inte ett bekymmer det där med lastning, det är så enkelt så jag behöver inte ens vara med själv

Likes

Comments

Med anledning av Jens Fredrikssons uttalanden om den svenska ridskolan känner jag att det finns ett och annat att diskutera.

Vad det verkligen bättre standard på ridskolorna förr?

Jag var med förr och i min mening så var det inte bättre hästmaterial då, men jag vill hävda att vi hade många mycket duktiga hästmänniskor som lärde oss att rida.

Jag håller med till fullo att ridskolor ska ha bra hästar och har tidigare skrivit om just detta. "Avarter" av häst ska INTE gå på ridskola men tyvärr så befinner sig väldigt många ridskolor i den ekonomiska situation att det bara är sådana man har råd att köpa in.

Själv anser jag att den bästa ridskolehästen skapas av en kompetent personal. Kompetent personal kan lära sina elever att rida och med många duktiga elever skapas det plötsligt väldigt trevliga ridskolehästar. Att tro att våra ridlärare ska hinna sitta och rida till ridskolhästar på dagarna låter som en dröm men återigen så finns ju verkligheten där också, och i den finns sällan tid till sånt.

Jag ska erkänna att jag inte har full koll på hur utbildningen av nya ridlärare går till men har ändå en känsla av att det är den egna ryttarutvecklingen som ligger i fokus. En bra ridlärare behöver finnas ute i verkligheten på en ridskola under sin utbildningstid för att träna just på att vara ridlärare och inte enbart ryttare. Hur många timmar ägnar sig våra studenter till att lära barn rida?

Det spelar ingen roll hur duktig man är att rida om man inte har förmågan att lära ut ridning för barn, ungdomar och vuxna på alla nivåer eller förstår sig på att driva ett ridskoleföretag. Att driva detta ideella företag på ett vinstgivande sätt är ett måste för att allt det andra ska fungera. Hur många timmar av utbildningen ägnas det åt ekonomi i en ideell förening?

Om det nu är så att dagens ridskola inte håller måttet är det då den ideella styrelsen som inte är kompetent nog eller är det våra yrkesarbetande, utbildade ridlärare som har fel kunskap?

Något som förbundet bör tänka till på är hur ni först kan utbilda ridlärare och sen under några helger ge en stor mängd glada amatörer en tränarlicens som av gemenmang har större status än den långa utbildning ni ger våra ridlärare. Förutom att ha klarat sin ridlärarutbildning så borde B tränarlicensen följa med per automatik.

Tummen upp till alla kollegor som kämpar på ute på sina ridskolor och jag tror att många av er håller med om detta yrke inte är någon dans på rosor men otroligt roligt nästan jämt🙌







Likes

Comments

Min mess är fylld av uppmaningar att skicka ett hjärta för att hjälpa cancersjuka och jag totaldissar faktiskt det. Lika lite som jag tror på reikihealing så tror jag att ett skickat hjärta hjälper en sjuk människa.

Jag tycker faktiskt att detta tilltag är lika löjligt som att ständigt skriva på facebook att "jag älskar mina barn" det är väl klart som f.... att man gör det, eller?

En normalt funtat människa älskar sina barn och en normalt funtat människa har också empati för svårt sjuka medmänniskor. Till sina barn kan man ju direkt säga att JAG ÄLSKAR DIG unge, istället för att meddela detta till omvärlden och för den sjuka så finns man med som medmänniska.

För mig så blir dessa handlingar att meddela yttervärlden om vilken kärlek man känner bara en egen liten egotripp i "titta vilken fin person jag är"

Jag hoppas att alla som skickar dessa hjärtan samtidigt också ger ett bidrag till något som på sikt verkligen kan hjälpa den sjuka och kärlek det tycker jag att vi ger direkt till våra medmänniskor eller så kan man ju ge sitt stöd i forskning som förmodligen kommer denna person till mer nytta än ett skickat hjärta.

Tack och hej från surtanten, som i helgen finns på Falu Ridklubb där klubben arrangerar Run of Hope. Ett event där alla pengar går till barncancerfonden och där klubben vill visa sin kärlek och medkänsla för våra medmänniskor

Likes

Comments

Tredje ridturen är avklarad på min lilla häst Biondello och han är så duktig. Att kalla honom liten är kanske fel då att stå på en pall är enda sättet för en "tant" att ta sig upp på hans rygg. Kanske skulle jag skaffa mig en Islänning och på det sättet kunna lura mig själv angående smidigheten i kroppen, för på en sån tror jag faktiskt jag klarar en uppsittning i stigbygeln utan att höftleden går av 😜

Nästa steg med Bille är nu alltså att rida ut i skogen och det ska förhoppningsvis inte vara några problem. I skogen brukar det ju inte hända så mycket mer än att man kan träffa på älgar, råddjur, björn och varg men han är ju en van lösdriftshäst och har förmodligen sett alla skogens djur fler än en gång😁

Återigen önskar jag att min ålder skulle vara 25 då det här med unghästar är så roligt. Man blir så himla glad över alla framsteg, och framsteg blir det ju liksom varje dag. Med unghästar är ju tyvärr risken betydligt större att man också trillar av, och just det vill inte min kropp numera.

Säkrar dock upp ridturerna med hoppsadel 😄

Likes

Comments

Efter en ganska motig sommar där ridningen och kommunikationen med finaste Prinsessan har varit si så där, så har det vänt till att vara SÅ ROLIGT!

Som jag tidigare har berättat så vet jag att problemen kommer sig av att jag blir "klämmig" och att Claudia då stänger ner kommunikationen med mig. Efter många funderingar på hur jag själv skulle kunna ta mig ut detta ekorrhjul så bestämde jag mig för att jag måste rida för en tränare minst en gång i veckan.

Nästa fundering blev vem jag skulle vilja träna för, då det givetvis måste stämma med mitt eget tänk om ridning och denna måste vara i min närhet så att inte dåligt väglag under vintern behöver ställa till det. Jag är nämligen fruktansvärt feg och får i princip ångest över lite pudersnö och är det dessutom halt så så får jag panikkänslor när jag transporterar hästar. Dessa mindre skojiga egenskaper har jag med mig sedan jag var ung och blev omkörd av min egen trailer i en uppförsbacke😓

Jag har ju under en längre tid tränat för Nina Jansson som kommer till klubben en gång i månaden och henne tänker jag inte släppa men tyvärr blir det alltför sällan för en tydligt obegåvad/förvirrad ryttare som mig😄

Vi har en del duktiga tränare i närområdet och en som jag alltid tyckt rider väl samt att alla hennes hästar sett så mjuka och väloljade ut är Kerstin Ahlgrens. Kerstin är ingen ny bekantskap då jag ridit för henne några gånger under årens lopp och alltid varit väldigt nöjd med vad som kommit ut av dom träningarna. Kontakt togs och jag var välkommen att träna och nu har jag tränat för Kerstin några gånger och det har verkligen gett mersmak. Det känns som om jag och Prinsessan är på banan igen och att vi utvecklats med stormfart.

Att rida för Kerstin innebär enormt mycket lösgörande arbete och hon har alltid en härlig plan till varför man gör just den rörelsen eller rider just i den steglängden och hennes långa erfarenhet gör mig trygg. När Kerstin sen undrade om jag ville vara med och rida för Ubbe (piaff) så var jag tveksam, men Kerstin uppmanade mig att göra det och kombinationen Ubbe och Kerstin känns så himla bra. I Ubbes värld tycks det inte finnas några svårigheter, tryck där..och hästen ska göra så, ta där...och hästen ska göra si, med andra ord väldigt enkelt 🙏

Nu finns faktiskt funderingar på att söka upp en mental tränare också för att se om knuten i mitt huvud för TÄVLING går att lösa.

Lägger ut lite bilder på finaste prinsessan som jag nu kan manövrera utan drivning och allt oftare känns som jag rider enbart med tankens kraft 🙌

Tänk om prinsessans son Biondello med tiden också kan ge samma fina ridkänsla som denna dam kan göra😍 (fadern Bocelli är känd för att nedärva ridbarhet)



Likes

Comments

En gång är ingen gång, två gånger är nån gång och tre gånger är en vana.

Då gubben har varit borta i veckan och jag har jobb, två vuxna hästar att rida och fyra stycken som ska fodras, släppas in och ut från hage och mockas till så har inte tiden eller för den delen inte heller hjälpen funnits för att göra något med min tvååriga Biondello. Den här insittningen kommer att ta tid😂 Idag har jag iallafall suttit upp och skrittat för andra gången och lilla prinsen skötte sig exemplariskt även idag. Planen är att sitta upp även imorgon och om det går bra så är det tredje gången och då har vi alltså kommit till att det är en vana att ha ryttare på ryggen😚

Bille fick igår i sällskap med sin gamla polare ponnyn Spinway Favour 27år ta sin första skogspromenad. Det var väldigt stora ögon och en rätt vaken (spänd) "liten häst" som bekantade sig med naturen. Han fick göra samma promenad idag efter ridningen och då tyckte han att det var helt okey och skrittade avslappnad. Tanken är att jag så fort det bara går kommer att lägga mina små korta ridturer i skogen istället för på banan då det blir så naturligt med framåtbjudningen på det sättet.

Tänk att jag faktiskt sitter på ryggen nu på den där lilla parveln som jag fick äran att följa från första värk tills han var född❤

Likes

Comments

Den här veckan har prinsen varit ledig då jag helt enkelt inte hunnit med.

Det känns absolut inte som det gör något då han varit så himla klok och lugn vid de uppsittningar jag gjort. Idag söndag så är det alltså en vecka sedan han hade sadel på sig sist men det finns absolut inga reaktioner på obehag eller stress utan tvärtom så ser han bara förväntasfull ut när han ser sadeln och den läggs på hans rygg.

Det blev en kort longering i skritt trav och galopp i båda varv innan jag klev upp på honom för tredje gången. Idag kändes det som att jag inte behöver fokusera med på hans förtroende vid uppsittning då han står helt stilla och jag kan sitta upp och av från pallen utan att han rör sig ur fläcken. Med min "otroligt hästvana" man i snöret så fick Biondello alltså idag bära tanten på en tur i skritt på banan.😊💪

Många unghästar jag suttit upp på har iallafall reagerat med att dom blir lite förvånade över det som gungar uppe på ryggen även fast dom inte gör något av det, men Bille hade absolut inga reaktioner alls. Han skrittade på som om han aldrig gjort något annat utan minsta tendens att tycka att det skulle vara något märkvärdigt.

Några gånger till i skritt på banan får det bli, men sen bär det av ut i skogen där allt blir så mycket lättare och naturligare att få den unga hästen att förstå vad den ska göra......

Mamman❤Biondello




Likes

Comments

Vad fodrar du din häst med, hö eller hösilage?

Då jag har har unghästar på gården och behöver ett stråfoder med lite sting i, så har det inte funnits några alternativ för mig då det enda foder jag lyckats hitta med bra värden är hösilage.

På våren och under sommaren när hästarna också äter gräs så fodras hästarna dock med hö då det är svårt med en så liten besättning att fodra upp en hösilagebal på rimlig tid.

Vad tycker då hästarna om hö respektive hösilage?

Man kan säga så här... släng dig i väggen DU foderrådgivare som säger att hästen under ca en vecka succesivt ska vänja in sig vid det nya fodret. Från den dag våra hästar får den minsta tuss hösilage så totaldissar dom att äta hö😂

Jag försöker att vara tuff 💪 och att hålla mig till en försiktig övergång från hö till hösilage men det är inte lätt. Redan första dygnet så ligger 90% av höet nertrampat i box och hage och hästarna står med förväntasfulla blickar på mig och undrar om dom INTE SKA FÅ NÅGON MAT IDAG, och eftersom jag är en mes så brukar jag ge med mig redan på andra dygnet 😥

Hos mig är hästarna väldigt klara på vad dom vill äta och jag är en lättövertalad svag människa som inte klarar av hungriga hästars blickar....................😚



Likes

Comments