View tracker

Efter en lång tid som bloggen har stått tom är jag tillbaka, dock har jag tyvärr ingen lust eller ork till att blogga tyvärr men lovar att visa en film från Uganda/Rwanda resan snart.

På torsdag, alltså i övermorgon är det precis två veckor tills jag åker till Sverige. Två veckor tills jag behöver lämna allt.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva mina känslor då det är så svårt att förklara något som betyder så himla mycket. Förklara hur något som att sitta på kvällsfikat och klaga på skolan i spöregn är något som gör mig så lycklig. Jag kommer sakna det här, jag kommer sakna Kenya, boardingen, junction, mina vänner, mitt rum, våra utekvällar, Love school, art, dunhill, Lotta, gå till lektionen i sovkläder, sitta uppe hela nätterna och snacka skit, att veta att jag har mina vänner 30 sekunder ifrån och så mycket mer så innerligt mycket.

När vi förut snackade om att vi kommer sakna Kenya försökte vi uppmuntra oss med " att om vi har blivit så förälskade i Kenya under det här året, fatta hur många länder vi inte upptäckt än och som vi också kan bli förälskade i ". Ärligt talat skiter jag i det nu, jag vill bara vara kvar här för jag mår så bra här.

Jag är så tacksam för att jag fick åka hit, jag är så tacksam för alla ögonblick. För alla resor, studiebesök, möten, nya vänner och nya tankesätt. Om du läser det här och funderar på att kanske åka hit, åk. Åk och det kommer vara det bästa valet du har gjort.

Jag vet att jag kanske borde skrivit om allt jag har gjort från senaste gången jag bloggade men ville bara skriva av mig, för jag älskar Kenya och det här är mitt hem.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

När vi besökte FHO i Kisumu berättade arbetarna att en av anledningarna till att området är så pass HIV-drabbat är på grund av de lärare som våldtar flickor. Att detta var ett problem i Kenya hade jag redan fått reda på, men när arbetarna berättade om problemet mer detaljerat och hur flickor kommer till deras "ungdomsmottagning" för att få skydd, förstod jag vilket stort problem det var och hur många flickors liv som förstörs.

Arbetarna berättade att runt om i Kenya (och även i andra länder) våldtar manliga lärare små flickor. Då våldtäkt redan är ett tabubelagt ämne i Kenya och det finns en sjuk syn om att det är kvinnans fel tvingas många flickor och kvinnor att hålla våldtäkten, våldtäkten som har gett flickorna men för livet, för sig själva på grund av rädslan att inte bli trodd, bli utfryst i samhället eller i värsta fall bortskickad.

Vissa flickor väljer ändå att berätta, de tar till sig tillräckligt mod och med ett hopp att någon faktiskt ska lyssna, att någon ska tro på henne och faktiskt dömma mannen som förstörde flickan vid en så tidig ålder, att världen faktiskt har någon slags rättvisa. Istället väljer majoriteten att inte tro på flickan, personer som finns i hennes närhet tystar istället ned henne för att inte väcka någon uppståndelse och utanförskap från samhället. Detta beror ofta på att personerna i flickans närhet ofta har en relation med läraren.

Så när flickan har samlat allt detta mod då hon tillslut inte kan handskas längre med rädslan och smärtan, väljer ändå hennes familj och närstående att tysta henne. Att tysta hennes berättelse om våldtäkten och att tysta hennes vilja att få mannen dömd som förstörde hennes liv.

Att detta är ett problem världen över är ingen nyhet, att så många tusentals kvinnor våldtas i timmen världen över vet vi alla, men ändå fortsätter det, att det är så många kvinnor som får sina liv förstörda på grund av dessa män som tror sig ha makt över en kvinnas kropp.

Så för alla kvinnor, för alla kvinnor som glöms bort, för alla kvinnor som tystas ned, för alla kvinnor som inte tas på allvar men speciellt, alla flickor i Kisumu, alla flickor i Kisumu som har sina liv framför sig men får hela sitt liv rasat bara på någon minut.

Likes

Comments

View tracker

Hej! Jag vet att jag inte är den bästa på att blogga och kan inte säga att jag uppdaterar er så snabbt.. Men nu har jag faktiskt en ursäkt och det är att min mobil just nu befinner sig i Sverige för lagning, och då jag alltid bloggar från telefonen hör ni inte så mycket ifrån mig..

I alla fall tänkte jag lägga upp bilder från Kisumu och berätta lite om resan, då min mobil redan då inte fungerande så bra snodde jag lite bilder från Moa och Nora!

Iallafall åkte vi dit på måndagen vid 8 och 5 var vi framme, Svettiga och hungriga.. Hotellet hette New Victoria och låg precis vid Victoria sjön, det kanske inte var den högsta standarden på hotellet då det var slitet, trångt och duschen fungerade inte men vi klarade oss, kanske till och med charmen med resan?

På tisdagen började vi med de olika studiebesöken som faktiskt var väldigt intressanta. Vi började med att besöka en bonde som hade en farm lite utanför Kisumu, bland annat gjorde de maskiner för att underlätta för bönder runt om i Kisumu, så som en maskin som skalade majs eller en maskin som skalade jordnötter, revolutionerande för dem.

Efter det besökte vi Family Health Options som är en organisation som arbetar för att motverka HIV och AIDS i området då Kisumu är det fjärde mest drabbade området i Kenya. Denna fältstudievecka var kopplad till kursen East african development och därför hade vi intervjuer kopplade till våran slutuppgift i kursen att göra. Jag hade valt att skriva om spridningen av HIV och AIDS i området så på FHO var det många intressanta diskussioner och jag fick ta del av intressant fakta som jag tidigare inte visste. Exempelvis flera olika orsaker till att spridningen är så pass stor i området och hur de väljer att försöka sprida information om sjukdomen i området, FHO har nämligen valt att starta flera projekt för att upplysa folk som kanske tidigare inte valt att lyssna, ett av projekten de har startat är ett musikprojekt som går ut på att gå runt i området med musiken och sedan prata om ämnet, då det är viktigt att starta debatt kring ämnet i samhället för att sprida information.

På onsdagen fick jag tyvärr migrän och blev tvungen att stanna hemma, men torsdagen var min favoritdag på hela resan då fick besöka en skola som låg utanför Kisumu stad. Där var 80 % av barnen föräldralösa på grund av de hade förlorat en eller båda föräldrarna i HIV. Även där hade jag flera intervjuer och ville bara stanna kvar på grund av alla de fina barnen. De spred kärlek och glädje som jag knappt upplevt förut, trots att de har så lite. Det där är så sjukt, hur vi västerländska barn har så mycket men även klagar dag ut och dag in på egentligen, så små problem. Samtidigt som dessa barn ofta inte har någon förälder, knappt pengar till mat men är så lyckliga och tacksamma, speciellt för att de får gå i skolan. Barnen hade gjort en teater för oss och gud va duktiga de var! Flera barn vågade uppträda själv och alla barnen kom ihåg deras långa manus, speciellt en tjej som verkligen utmärkte sig! Var lite roligt för jag och Lazarus ( min swahili-lärare) satt och viskade under showen om hur duktig den här tjejen var på att spela, efter showen valde då Lazarus att köpa henne skoluniformsskor och när han berättade de för barnen efter showen jublade alla de, var så härligt att se!

Lärde även några av barnen svenska och vi skrattade så mycket tillsammans när de skulle försöka uttala orden, barnen tyckte även att det var roligt när de skrev svåra swahili ord som jag skulle uttala, och trots att jag läser swahili i skolan är vissa nästan omöjliga att uttala ( för mig iallafall).

På fredagen åkte vi hem och vi var nöjda med resan, dessa studiebesök slutade ju vid 5 varje eftermiddag så på kvällarna hängde vi jätte mycket på balkongerna för att prata skit i flera timmar. Var så himla mysigt. Vi käkade också på resturanger och hade det bra, var roligt att få se lite av staden Kisumu.

i Nairobi pratar vi ofta om "Kenyatid". Det vill säga att taxin kommer alltid 15 minuter senare än de har lovat, de säger att det tar 20 minuter att åka till ett ställe när det egentligen 45 osv, de lever helt enkelt efter " Pole Pole" men i Kisumu snackar vi "Kenyatid" på en ny nivå, tog flera gånger över 1,5 timme att vänta på maten trots att vi var de enda på resturangen, men det måste man bara vänja sig med när man lever här.

Likes

Comments

Lördag
Bussen gick vid 7.30 på lördagsmorgonen mot Naivasha som är en liten stad som ligger cirka 2,5 timmar härifrån. Som vanligt stannade vi vid rift valley och det är en så himla fin utsikt där.

Vid 10 var vi framme och vi var första gruppen som skulle rida! Vi blev tilldelade hästar ( dock lite tråkigt att de kommer ut med hästen färdig sadlad och tränsad..) och sedan red vi iväg! Red en häst som hette Daydream och den var faktiskt väldigt fin, dock ganska stark och lite hetsig. Red först med alla och vi skrittade runt, bland giraffer och massa andra djur. Var väldigt roligt att se Liban sitta på en häst då han aldrig gjort det förut, slutade med att en instruktör fick rida brevid och sätta fast hans häst i en grimskaft.. Sen red jag iväg med en instruktör för att få trava och gallopera lite och Gud vad skönt det var att äntligen rida igen. Galloperade runt på en äng och sen fick instruktören för sig att jag skulle gallopera bland gnuer? Trodde de skulle attackera oss men de rörde inte en min..

Efter ridning åkte vi iallafall till vårt camp för att sätta upp tält och det var ett jätte mysigt camp precis vid vattnet. Vi var väldigt trötta så vi napade ett tag och sen var det dags för middag! De har en resturang på campet som de är lite kända för och det var jätte mysigt! Sen gick vi upp på busstaket för att lägga oss där med sovsäckar, lite musik och kolla på stjärnorna. Då var ett tillfälle som jag tänkte " wow jag är verkligen i Kenya och jag vill inte byta ut det där mot något " svårt att beskriva hur vackert det var när vi låg där. Blev att vi somna där och visst var det lite kallt och hårt i ryggen men oj va mysigt det var. Dock vaknade man hela tiden av hemska ljud av fåglar, apor och hippos...

Söndag
Vi vaknade vid halv nio och vid halv elva drog vi iväg på flodhästsafari! Var jätte mysigt och fick se många flodhästar! Dock inte så bra bilder direkt då de ligger i vattenbrynet mest o lurar.. Man blir också lite nojig när de är så nära och plötsligt försvinner under vattnet..

Vi var ute i ungefär 1,5 timme och sedan var det dags för hemfärd! Vi packade ihop allting och var hemma vid 2, väldigt härlig och rolig helg, behövde få komma bort lite.

Likes

Comments

I lördags var jag, Nora och Nina och besökte Wale Wale! Det är en organisation som är ungefär en ungdomsgård och ligger i slumområdet Kibera. Det är en svensk man som har startat upp det med sin kenyanska fru och på Wale Wale får ungdomarna som är allt mellan 5-25 år hålla på med musik, film, blogg, laga mat, dansa och de erbjuder även läxläsning till barnen varje vardag.

Det tog iallafall cirka en timme för oss att gå dit från skolan så vi kom fram vid 2, då visade Amanda som arbetar där oss runt och sen var det dags för lunch! När man blir bjuden på mat här är det alltid så stora portioner så man sitter där och försöker få i sig allt..

Sedan höll Monica ( ena ägaren) i en danslektion och vi fick vara med, och det var verkligen så kul! Men man märker hur stela svennar vi är hehe och vi var rätt så svettiga när vi kom ut.. Efter danslektionen ( som tydligen bara var en timmes uppvärmning) parades ungdomarna ihop och skulle träna på deras koreografi då de ska uppträda i mars! Vid halv sex gick vi iallafall hem och då var vi helt utmattande, men en väldigt rolig och givande dag!

Likes

Comments

Vi ville göra vår korridor personlig så här är resultatet! Det står välkommen till 9 på swahili. Sen satte vi även upp bilder på oss själva och skrev våra smeknamn under! Jag är då mullis.. (Mullvaden)

Likes

Comments

Varje fredag har jag lyxen att sluta 10.50 så vid 2 drog jag och ett gäng till Love school! Vi hängde runt där som vanligt. Dansade lite, satt och myste med småbarnen och gjorde lite upendoarmband. Så roligt att Hilda är så himla bra på att dansa för alla barnen samlades som en ring runt henne och ville dansa med henne, de sa till och med till henne " you are a pretty Good dancer to be a mzongo "

På kvällen sen drog vi till mambo för att käka lite efterrätt och hängde med Nora, Moa, Nina, Wilma , Leon , Allan och Felix

På lördagen låg vi och solade för att sen på kvällen drog jag, Hilda, Moa , Nina och Nora till Westgate för att äta tapas! Alltid lika gott. Sedan efter mycket tjat fick vi åka till Casa blanca. Dock börjar våra uteställen bli lite uttjatade nu.. Vi har cirka 5 ställen vi får gå till o Casa b är det som drar igång så pass tidigt så vi ändå kan dansa lite innan vi måste åka hem då kenyanska klubbar drar igång vid 12. Som tur är har boardingen pratat om utökning på valet av klubbar

Söndagen var en riktig "typical söndag"

Vi solade lite, Marie bjöd på våfflor och sedan hade även Filippa ordnat så Love school fick komma hit och spela fotboll! De fick även matchkläder och fotbollsskor! Super kul och såg hur roligt barnet tyckte det var. Så vi satt där i solen med våfflor och kollade på barnens match.
Tyvärr behövdes söndagen avslutas med plugg..

Likes

Comments

Hej! Jag vet att mitt bloggande inte är något att hänga i julgranen men jag ska försöka bli bättre...

Iallafall var jag och min klass EK2 på citytour i söndags. Då det är farligare i downtown och en större risk för terrordåd där har vi knappt varit där förut och vi får inte åka dit själva. Egentligen konstigt att knappt varit i centrala Nairobi när man har bott här i över ett halv år..

Vi åkte iallafall buss in till downtown för att gå genom uhuru park som är väldigt fin, där fanns även ett tivoli för barn och självklart fick Moa för sig att vi skulle åka karusell.. Sedan gick vi till Convetion centre för att gå upp till helikopterplattan. Så 28 våningar upp fanns den och vilken fin utsikt det var! Vi tog lite bilder och kollade ner på Nairobi.

Efter det gick jag, Moa, Adina, Anna och Adam till en jätte mysig italiensk resturang och fikade lite. Mysig dag iallafall och önskade jag fick ser lite mer av downtown.

Likes

Comments

Nu är jag återigen tillbaka i Kenya och vilket mysigt jullov jag har haft. Man kommer in i rutiner snabbare än vad man tror och efter några dagar kändes allt bra igen.

Jag har äntligen fått pussa och krama på mina fina vänner, umgåtts med familj och släkt men även bara få vara hemma i min egen tystnad som jag saknat en hel del. Är så tacksam för alla i min närhet hemma i Sverige och tro mig, jag tänker verkligen på er varenda dag.

Jag är dock så himla glad att vara tillbaka här i Kenya, med min SSNfamilj och i staden som är fylld av glädje. Nu ska jag försöka ta vara på varenda dag jag har kvar.

Likes

Comments

Jag vet att det har stått väldigt tomt här nu länge, men det har varit väldigt mycket sista tiden.

I lördags lämnade jag och Moa internatet för att sätta oss på ett plan till Sverige efter ett halv år. Mina vänner har ju inte vetat om att jag ska hem så allt skedde under tystnad hehe.. Att se min familj igen var en sån himla fin känsla, att få krama om de igen och se deras ansikten.

Julia visste att jag skulle komma hem då hon skulle hjälpa mig med överraskningen så jag sov hos henne, på måndagsmorgonen åkte vi till Norrlands då Jensen ( mitt gymnasium) skulle ha sin julavslutning där. Så jag bytte om och var en okänd tomte under hela avslutningen, i slutet tog jag av mig masken uppe på scenen och sen vet jag inte vad som hände.. Blev så glad över att äntligen få träffa mina bästa vänner och sen dess har jag bara hängt med de och myst. Inser nu även att jag knappt tagit några bilder alls..

Likes

Comments