​Försökte precis titta på ett Youtubeklipp av Linkin Park från Bråvalla i år men klarade inte av det. Blir så ledsen att jag inte kunde komma iväg att se dem där. Det är svårt att åka iväg när man har barn och en sambo som jobbade då. Hoppades på att de snart skulle komma till Stockholm och spela men nu blir det ju inte så. Har inte missat en enda av deras spelningar i Sverige och har alltid haft biljetter till alla de har ställt in här också men missade den sista, så ledsen för det. Var riktigt arg på Linkin Park den gången jag skulle se dem på Hultsfred och vi åkte dit enbart för att se dem. När vi väl kommit dit börjar vi höra rykten om att de har ställt in och det visade sig stämma också. När jag kom hem packade jag ner allt som hade med Linkin Park att göra i en låda och skulle minsann aldrig mer lyssna på dem men det höll inte så länge =)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Har gråtit idag också. Varför känns det som att ens bästa vän dött trots att jag inte kände Chester personligen? Saknar honom massor. Min högsta önskan var att träffa honom personligen men nu kommer min önskan aldrig att gå i uppfyllelse. Känner mig ledsen och tom med en stor sorg i bröstet. Detta år har än så länge bara varit skit, det räcker med skit nu 2017, det med Chester hoppas jag var botten och att allt bara blir bättre nu. Snälla.

Likes

Comments

I torsdags var jag på Gröna Lund med familj och vänner. När vi kom hem satte jag mig i soffan framför TV:n då jag var sjuk och helt slut efter en dag på Grönan. Det kom ett sms från min sambo som satt och nattade barnen i deras rum. Jag öppnade sms:et och kände som ett slag i magen, det bara högg till. Chester Bennington i Linkin Park död. Tänkte att det måste vara ett skämt. Tryckte på länken han skickat och kom till nyhetssidan och förstod att detta var inget skämt.

Kändes som att hela världen rämnade. Chocktillstånd. Googlade och läste allt jag kunde hitta och satt så i ett par timmar. Kollade google och facebook på datorn, instagram och twitter på mobilen om och om igen. Hoppades på att det skulle vara en mardröm. Kommer inte ihåg om jag ens kunde gråta, tror jag var för chockad för det. Lyckades komma i säng och sov nog ganska bra men vaknade mycket tidigt på fredagen.

Det första jag kollade var såklart om det kommit några nya uppgifter och hoppades självklart på att det skulle ha varit en riktigt dålig dröm och nu skulle allt vara bra och Chester skulle leva som vanligt igen men så var det inte. Chester hade tagit självmord, bara 41 år gammal. Min största idol som varit med mig i nästan 17 år.

Det har gått några dagar sedan det hände men det känns inte lättare för det. Har ingen att prata med om detta, det är ingen som förstår hur mycket Chester verkligen betytt för mig och fortfarande betyder för mig. Är glad att jag varit superförkyld dessa dagar för när jag gråtit och snörvlat har sambon bara trott att det är för att jag är förkyld och sjuk. Han tycker att jag är jättefånig som är ledsen för att någon jag inte känner har dött. Men jag är ledsen och helt förkrossad och det känns som att en del av mig fattas.


Likes

Comments