View tracker

En lång och utförlig (ibland ganska intim) text, om cellförändringar och gynekologbesök.. Vissa kan finna det stötande, andra roande.. för mig är det väl ett sätt att "bearbeta" händelser & känslor.
Känsliga läsare kan stanna här.

Har efter lång process och väntan, oro och nervositet idag äntligen fått fläka upp mig hos Herr Gynekolog för borttagning av cellförändringar. ÄNTLIGEN är väl egentligen en definitionsfråga i detta konstaterande.

..Den 22maj blev jag kallad till en helt vanlig cellprovskontroll på barnmorskemottagningen, som alla kvinnor rutinmässigt blir efter fyllda 23år. Barnmorskan var trevlig och vispade runt lite med vad som liknade en mascaraborste på livmodertappen, för att sedan vara nöjd. Liten mensvärk under tiden & efteråt, men allting gott än.

Några månader senare kommer ett brev på posten, med positivt besked på cellförändringsprovet (i detta sammanhang är ju, som ni alla vet, "positivt" snarare ett tvetydigt ord att betrakta negativt.. ) fick hem informationsblad om vad detta innebar, ny tid skulle bokas. Dom ville med infon särskilt understryka "DU HAR INTE CANCER" -Okej bra, tack. Nöjd.

En vecka senare kom ett snarlikt brev igen, 1v senare; liknande brev, ytterligare 1v -mer brev! såhär höll det på ett tag, samma info matades om igen; "Du har inte cancer" "Du har inte cancer" "Du har inte cancer" OKEJ JAG FATTAR! ..eller? dessa ord var såklart lugnande till en början. Men när man fått hem fem stycken likadana brev inom loppet av några veckor, börjar man undra; vad är fel!? This is where google comes in med sina skräckexempel..

Fick 5 mån senare, i Oktober komma in för en biopsi på Gynekologmottagningen.. Mycket frågor till läkaren efter diverse googlingar med artiklar då kvinnor fått ta bort hela livmodern pg.a cellförändringar. Dock inget att oroa sig för, det är enbart provtagning. Det förs in ett kallt metallinstrument i underlivet medans man försöker chit-chatta och hålla någon slags låda, lite sådär avslappnat som man vanligtvis hade gjort; halvnaken med benen spretandes i vädret -inget konstigt alls!

Det sprutas in en jod-lösning och två doktorer och en sköterska står och betraktar mitt underliv, på riktigt, med en förstoringslupp!! (HAHA) Sinnesstämning; fortfarande lika avslappnad och härlig som innan. Därefter knipsas en bit av livmodertappen av för att skickas på ytterligare provtagning (vilken bisarr tanke att det ska skickas en liten rosa vävnadsbit i burk för analys, tänk om den hade råkat hamna i någons lunchlåda, min lilla burk? knäppaste synen ever) Allting ändå relativt väl.. fram tills nu, då HERR gynekolog skall dra ut detta mastodonta metallverktyg han skruvat upp i muttan på mig. Han drar till och det känns som han med denna rörelse ville ta med sig hela min livmoder och resten av innanmätet hem till sig och sätta i bokhyllan som trofé. Mycket behagligt, not so much.

I några dagar efter är det nästintill omöjligt att cykla över te.x kullerstenar, men tillslut läker det och jag mår bra igen! Nu är det bara eviga väntan på nästa provsvar.. När kommer svaret? dröjer det 5mån IGEN!? man är ju otålig i sånt här. Ska jag få smaka på det där hemska verktyget i underlivet igen?

2 mån senare... Ytterligare ett positivt (i min mening negativt) svar. Cellförändringen behöver tas bort och nu var det plötsligt, efter drygt ett halvårs väntade väldigt brådskande och fick påtryckningar då jag försökte omboka tiden, att detta minsann var att prioritera! JAHA, vad hände med mina, så lugnande  "DU HAR INTE CANCER" -brev då!?

Månaden efter (idag då alltså) ligger jag ytterligare en gång, halvnaken med benen sprattlandes i vädret hos gynekologen, munnen går i ett av nervositet och jag börjar dra fruktansvärt dåliga vitsar (för att på något sätt försöka förtränga hur mycket jag hatar det där metallverktyget som snart skall in och göra mitt liv surt igen!) Den enda som garvar högt är jag.

Stackars Herr gynekolog försöker lägga sitt instrument tillrätta, men det GÅR INTE! det gör bara ont, ont, ont! Vad han än gör så gör det ont, det känns FEL. Man ska inte ha metallverktyg uppskruvade i underlivet, trots bedövningssalva. FÖRSÖKER slappna av och andas, men kroppen säger NEJ.. Efter 30min misshandel av underliv känns det som någon boxat mig på näsan för tårarna börjar bara spruta, utan förvarning utmed kinderna. Han sliter, drar och testar nya verktyg samtidigt som överläkaren i rummet föreslår operation. Hajar då till: OPERATION!?!?! Detta innebär narkos, uppvaknande och vara groggy en hel dag! ALDRIG I LIVET era jävlar, tänker jag och biter ihop så hela ansiktet domnar. Det går.

När metallklämman väl ligger på plats går allt snabbt. Får 3st sprutor med tandläkarbedövning på livmodertappen och dom avlägsnar min "icke-cancer-svulst" med en.... lödpenna!??! haha ja alltså, en sådan man använde i skolan på träslöjden för att bränna in sitt namn på diverse saker man hade skapat. Denna gång blir inte vävnaden rosa utan svart, tänker jag och fnissar för mig själv. Fram åker även en luftsug för att enligt sköterskan "ta bort lukten" och där brister det; jag vänder från gråt till skratt och börjar dra "roliga" kommentarer som "I´m on fire!!" "åh så HET jag är" "MMM, luktar grillat" osv.. (ja, ni märker ju nivån på de sk. skämten..) Stackars sambo står med tårar i ögonen och klappar på min panna efter att han blivit traumatiserad av den jobbiga delen med metallverktyget, fortfarande är den enda som garvar högt i rummet, jag. Undrar om läkarna skrev remiss till psyket under tiden? haha..

När det är färdigt sticker jag ner huvudet mellan mina viftande ben i gynekologstolen och utbrister högt: BRA JOBBAT JOHAN! till min läkare, för tror alla mår bra av lite uppmuntran... och tillslut, var inte jag den enda som skrattade i rummet! :)

Nu är det sista väntan kvar, efter en lång och utdragen process. Nu skickas den lilla kolbiten på prov och får gärna avslut innan min cellförändring firar 1årsdag. Ska glatt knapra upp mitt penicillin och blödningshämmande, sedan hoppas vi att detta var sista besöket på länge!

BRA JOBBAT, till dig läsare, som orkat ta dig igenom denna text! och är du kvinna: GÅ PÅ DINA CELLPROVSKONTROLLER för bövelen!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då min arma kropp idag gett upp allt hopp om att avvärja min begynnande förkylning och låter den sakta men säkert blomma ut (vet inte om "blomma" är rätt definition egentligen, då det bara får spektaklet att låta som något vackert. Vilket det garanterat INTE är) har jag idag bestämt mig för att inte göra alls mycket mer än tillåta stjärten ha lite quality-time med soffan. Ofta stunder som dessa kan jag ta tillfället i akt och scrolla igenom min "gamla blogg" (ja, alltså den här..) Älskar hur mina senaste sporadiska inlägg innehåller någon slags ursäkt och löfte om att "nu SKA jag börja blogga igen, LOVAR!!" vet inte riktigt vem det är jag försöker övertyga, er mina kära vänner, eller mig. Har ju gått ungefär lika bra som tidigare nyårslöften.

Något annat jag uppmärksammat i tidigare inlägg är hur mycket roligare jag tycktes vara förr.. Bara sättet att skriva och uttrycket får mig att vilja BFF:a (översättning; "best frienda") (japp, hittade precis på ett nytt svengelskt ord, bara för jag kan.) mig själv liksom. Numera är jag dö-trist, ingen överdrift!

BTW, vem LÄSER bloggar numera egentligen!? tycker det känns som man enbart scrollar igenom dom för bildernas skull, eller är det bara jag som blivit såpass lat att jag inte orkar låta ögonen blöda och läsa igenom de ofta numera förekommande halv-tarvliga bloggtexterna?

Haha, fnissar efter detta inlägg (ganska högt) åt mig själv.. Älskar hur fruktansvärt pessimistisk jag låter -kanske är det vädret, för alltså SÅHÄR brukar jag väl inte uttrycka mig vanligtvis? Neggo-marre! det är ju förstås med glimten i ögat såklart, trots att den kan vara svår att se.. Så för er som går igång på det visuella, läs detta och skåda samtidigt min glimt i ögat:

Likes

Comments

View tracker

Efter att ha fått tillägna hela fredagen åt; sömn. Då sömnrutinerna av okänd anledning promt bestämt sig för att balla ur det senaste; sover max 4 tim/natt och under dessa timmar vaknar till minst 1ggn/tim. Fattar ingenting.. Så här sitter jag nu, mitt i natten och känner mig otroligt artistisk och kreativ.. bilderna bara flödar... på Snapchat! 

Ja precis, den där appen som man till en början tycker känns som det mest onödiga påhitt någonsin, till att sedan, på något (fortfarande okänt) sätt, blir en del av vardagsrutinen. Går inte en dag utan snapshat liksom! (haha)

Roligast måste ju ändå målarfunktionen vara!?

Likes

Comments


En bild, från ett ställe som gör mig glad; Getterön!

Sitter mitt i brunchen och känner mig som en riktig sex and the city brud, när jag översköljs av något jag inte känt på riktigt länge, ett löjligt stort bloggsug! SO here I am, återigen, "på skakiga ben" ehe.

Ja, vad kan man uppdatera om? ..att min kära sambo flytt landet till andra sidan jordklotet (det är väl detta som känns mest relevant atm) för att där tillsammans med ett gäng sockersöta grabbar skapa ljuv musik (det är JTR jag snackar om!) har ni inte redan hört talas om dessa, GOOGLA, sök på YOUTUBE och beställ albumet på iTunes! (nej detta är inget sponsrat inlägg som man skulle kunna tro, pinky-promise!)

Iom detta kommer vi in på vanor; hur lätt man vänjer sig att ha någon omkring sig hela tiden; hur lätt man kommer in i någon annans vanor för att göra dom till sina egna. Men då jag numera är själv hemma, kastas vanorna runt som ett enda virrvarr och här sitter jag villrådd (nu låter detvärre än vad det är, ok) 

Sovrutinerna störs, matrutinerna störs, egentidsrutinerna störs, trots att det är egentid man har mest utav. Har alltid haft en förkärlek till just det där med ensamtid, tyckt att det är ju det bästa som finns... tills nu! har väl alltid sett mig som ganska självständig, nästintill "ensamvarg". Kan tycka det är så otroligt skönt att bara stänga in sig i perioder, borta från alla andra och bara låta ens tankar och hjärna reda ut sig själv, för det är det som händer under ensamtid -saker reder ut sig, kreativitet stabiliseras.

Men från detta, till att bli totalt radiostyrd ensam, bara för att världens finaste kille trillat in i mitt liv och ser till att kicka ass på allt som ens ligger i närheten av egentid, för att det är så fruktansvärt roligt att DELA VARJE DAG med honom! det, är imponerande.. 

Men människan är lätt anpassad, föränderlig. Har vart ensam en vecka (haha) och jag vet att snart kommer jag in i "mina" rutiner igen, det ska bli kul att lära känna sig själv igen, ensam.. för att sedan, när sambon kommer tillbaka, få anpassa sig igen, utvecklas. 2014 kommer bli ett gött, spontant och utvecklande år.

*HALLÅ TJENA peppbloggen!!* haha, hörs sen!

Likes

Comments

Likt en osäker fågelunge som för första gången testar sina vingar, sitter jag här; med sprillans ny Macbook Air och får lära mig en helt ny värld av snabbkommandon och "fingertrix" på pekplattan, riktigt fränt! Har ju alltid vart en trogen PC-användare, tills nu.. Inte nog med denna förändring, så är just det här med bloggning också ganska nygammalt, senast var väl för över ett år sedan? Har saknat att få skriva av mig rent allmänt, men har känts alltför begränsat att sitta fast vid en telefon när jag tidigare velat göra detta.

Chillar förörvrigt i en buss, påväg mot lite nordlvästligare breddgrader för ett par dagar, närmare bestämt Oslo. Ska hälsa på min gamla kära vän Joyce! Ser framemot en veckoweekend med kvalitetstid i äkta Mjolla-anda (haha smeknamn för Mariella-Joyce, vilket vi körde STENHÅRT på under gymnasiet.... och gör fortfarande!?)

..WOW, sitter med armarna i kors och "försöker komma på något vettigt att skriva.." *tjejen som precis skrivit världens torftigaste blogginlägg* saker eller kreativitet brukar tendera att förlora sin gnista när man tvingar fram det... behöver nog öva lite på det här! Men det är en bra start för att bli varm i kläderna och detta får duga förtillfället.

Just nu är jag lika söt som min kexchoklad:

Likes

Comments

Här sitter jag och småler som ett fån åt det härliga vårvädret som bestämt sig för att göra en entré i mitt liv! Det känns fantastiskt och dödslängtan som lurat som ett grått moln på min vänstra axel de senaste månaderna känns som bortblåst (alltså kan den inte vart så värst djupt rotad...) jag vill ha värme och sommar nu nu NU!

Annars rullar allt på i den vardagliga dimman, det är mycket födelsedagar nu och jag känner mig redan pank, *yes, bara 3 veckor kvar till löning* haha

Har förövrigt hört det talas om att jag och Emil är ganska fina tillsammans och självklart kan dessa rykten bekräftas med bildbevis;

Likes

Comments

Åh, det är alltid lika mysigt att komma tillbaka hit, kan mycket väl påstå att jag är en periodare utan dess like när det gäller nattstadsmarifjollan, något jag förtillfället kan känna mig relativt nöjd med faktiskt, samtidigt ligger ju känslan och gnager som påminner om när man inte hört av sig till en gammal vän på länge och faktiskt borde ta och lyfta upp den sablans luren och bara slå en pling, likadant är det här. man bara vet liksom, att de vänner man kanske inte hör av sig till så ofta man borde, fortfarande är lika fantastiska och goa som de alltid varit och när man väl faktiskt pratar igen, är allt preciiiiis som om man sågs igår! det är det som är det fina i det hela och ungefär en sådan relation kan jag väl påstå att det mer eller mindre existerar även här. 

Sitter med stela iskalla fingrar och försöker med dessa värma upp mitt lite för nedkylda rödvin, helt plötsligt idag känns mitt hem lika kyligt som ICEHOTEL i Lappland. true story. ´Suttit och kladdad ut något slags brev på ja sisådär en 75 377494 ord ikväll. Ibland behöver jag ordbajsa, då kommer jag hit.. Ibland behöver jag ordbajsa privat, då skriver jag brev och mina små anteckningsblock, både A6, A5 och a A4:or avverkas på löpande band. efteråt känns kroppen, huvudet och sinnet lätt som en fjäder! är äckligt dålig på att uttrycka vad jag tycker och tänker muntligt, men när det kommer till att istället sätta pränt på känslor finns det ingen som kan säga emot, avbryta, vända konversationen, verka ointresserad av min ventilering. ÄR INTE DET BLAND DET VÄRSTA SOM FINNS!? När man öppnar sig och är sårbar, att personen ("offret" haha) verkar helt totalt uttråkad av det du vill dela med dig utav? Enligt mig är det obrydda det allra mest frustrerande... Sedan finns det ju bl.a krig , svält och naturkatastrofer som såklart är värre.. 

Nej mina vänner, får väl ta tag i mitt vardagsrum nu, som alldeles nyss blev dränkt i en rödvinsdusch. det är FANTASTISKT att vara en klantskalle, lovar! det här var ett litet hej, förhoppningsvis hörs vi snart igen! TJENIS

EN bild som gör mig glad,  omgiven av två fantastiska vänner;



 

 

PLUS att den känns lite mer glammig mot hur jag EGENTLIGEN ser ut ikväll.....



Likes

Comments

.. Är förvånad över att det faktiskt gått relativt snabbt att packa ner hela mitt leverne och liv i 5st futtiga flyttlådor och några resväskor... Det som egentligen skulle kunnat vara färdigt på ett par timmar, har dock tagit upp majoriteten av dagen.. men blir ganska disträ när det kommer till måsten och istället för att rulla in porslinet i tidningspappret, blir det att jag sitter och skummar igenom alla gamla tidningsartiklar som färgats gråbruna av trycksvärta och fukt.. Men nu så, är det mesta som går att packa faktiskt (trumvirvel) nerpackat, heja mig!



Likes

Comments

Flyttlådor, tidningspapper och lakritspipor i mängder! Här ska det packas, för på fredag flyttar jag till större, snyggare, bättre, (fakkking) dyrare lägenhet. En underbar nybyggd sak med snedtak och takfönster och FRAMFÖRALLT; diskmaskin! Woooooo, no more äckel-disk som står på tok för länge för att det ska vara hälsosamt! Mys x999





Likes

Comments

.. Och för de som missat, fyller jag 24 idag! Födelsedagssång ÄR obligatorisk kära vänner! FÅR MAN INTE UPPMÄRKSAMHETEN, då ber man om den!!; grattis mig själv Med vänlig hälsning, moi & älskade lillasyster:






Likes

Comments