Jag måste erkänna att jag tycker spädistiden är så jäkla värdelös. Jag är verkligen inte den som "vill stoppa tiden" utan jag vill att Nova ska bli 2,5 helst igår. Det är ju noll utbyte första månaderna och sömnbristen gör ju att man blir dum i huvudet.

Att sedan försöka räcka till för två barn när den lilla bara vill hänga i tutten är rätt knäckande. Jag tycker verkligen inte om att vara en vandrande napp eller att ha någon som sitter som ett plåster på mig så just nu går dagarna ut på att härda ut. En timme i taget och en dag i taget. Kör mantrat "det blir bättre" typ fem hundra gånger om dagen.

Nu har vi precis varit och hämtat ut Novas mjölkproteinfria ersättning och jag hoppas att det ska få slut på skriket, jag blir gaaaalen på skrik. Så håll tummarna!

Likes

Comments

Idag tog jag bilen ner till bvc för att väga min lilla gullrumpa till unge och jag blev såååå glad när jag såg att hon gått över sin födelsevikt, så nu är hon en rund och go bebis på 3875 gram och 54 cm lång.

Livet börjar kännas lite lättare och jag tycker det är så skönt att Nova blir större, hon får gärna bli 6 månader imorgon för i ärlighetens namn är spädistiden inte super rolig.

Snart ska vi hämta Ida på förskolan och sen blir det mys i soffan innan middagen, jag är en sån där förälder som låter mitt barn äta glass och kolla Youtube varje dag, speciellt under perioden höggravid till att en lillasyster kommer till världen och tar upp typ all min tid. 

Likes

Comments

Efter att själva födseln med Nova var över så krystade jag ut moderkakan och jag hade faktiskt bett om att få se den och det var så häftigt, tänk vad kroppen kan skapa, helt magiskt. Joakim klippte av Novas navelsträng och fick ta av sig på överkroppen och ha henne hud mot hud medan jag förflyttades över till sängen igen (jag födde ju på pallen) för att undersökas.

Lena bedövade mig där nere och så började hon undersökningen och jag minns att jag frågade om jag hade spruckit hela vägen och jag mumlade något om stomi men Lena sa att jag hade fått en 4 cm lång bristning inne i fiffi och en lika lång bristning i mellangården. Hon kallade in en läkare som bekräftade bristningen och så fick jag veta att dom skulle sy ihop mig på operation.

Jag måste erkänna att det kändes jäkligt tufft att behöva åka ner till en operationssal även denna förlossning och när jag väl hade blivit vän med tanken, pussat min nya bebis hej då och kommit ner till operation så kom det såklart ett akutfall som fick prio före mig så jag fick åka tillbaka upp igen, vilket i och för sig var mysigt för då fick jag hålla i Nova igen och så fick hon amma lite.

Efter en stund kom Lena och undersköterskan Linn och hämtade mig igen och så började vi om hela proceduren. Jag fick ligga och vänta en bra stund på operationen också innan dom körde in mig i operationssalen så jag försökte passa på att vila lite, jag hade ju varken sovit eller ätit på massor av timmar så kroppen var helt slut.

På operationen fick jag spinalbedövning från midjan och ner och jag vet inte om det är jag som är trög men det där med att "ligga som en ostbåge" och "kuta ryggen som en katt" gick liksom inte att ä över huvud taget men dom lyckades till slut att sätts en bedövning och så var operationen igång, jag däremot var så utmattad och trött så jag låg mest och skakade men en sköterska kom med världens skönaste värmefilt och la över mig så jag kunde faktiskt slumra till en liten stund.
 

Del två kommer imorgon

Likes

Comments

Idag har jag kört bil för första gången sen oktober, jag skulle ner till barnmorskan och bestämde mig för att köra ner och det gick hur bra som helst, jag älskar mitt körkort och är så glad över att jag tog det, det är en enorm frihet att kunna ta bilen istället för att konka barn på bussen.

Jag träffade som sagt min barnmorska å en kontroll av stygnen och allt såg bra ut, jag har en dag kvar på antibiotika kuren och jag hoppas verkligen att jag slipper fler infektioner nu.

Lite familjemys innan det är dags för Ida att sova, jag ska lägga mig så fort Nova somnar för jag är så trött.

Likes

Comments

I söndags var en vanlig dag som alla andra och vi var hemma och hälsade på hemma hos en av mina närmsta vänner och sen handlade vi mat, jag hade verkligen inga känningar av att något var på gång och jag var 100 % inställd på att bli igångsatt två dagar senare.

Natten mot måndagen vaknade jag av att jag hade en rejäl mensvärk i magen, jag försökte somna om men det gjorde för ont och när jag gick på toaletten så släppte slemproppen och sen kom värkarna på en gång. Jag stod vid handfatet i badrummet och klockade några värkar innan jag gick in till sovrummet och väckte Joakim som kom upp och jag ringde in till förlossningen och berättade att det var 4-5 minuter mellan värkarna. Vi bestämde att jag skulle ringa tillbaka när jag kände att det var dags att åka in.

Joakim ringer till sin mamma som kommer över och nu börjar värkarna bli starkare så jag ringer förlossningen igen cirka 1,5 timme efter första värken och jag får veta att vi var välkomna in. Joakim tog med sig förlossningsväskan och jag tog två värkar på väg ner till bilen. Jag har läst boken "föd a rädsla" och fick även tips av min vän Majken att tänka "tung, ner, ut" och det hjälpte mig så mycket mentalt att

Väl i bilen ber jag Joakim sätta på radion och när vi kör förbi Albano känner jag hur det blir varmt i trosorna och jag säger till Joakim "nu går vattnet" och Joakim tryckte plattan i botten och gasade in till Danderyds Sjukhus. När jag sen går ur bilen känner jag hur vattnet forsar ur mig samtidigt som jag tar värkar och försöker ordna parkeringen via en app på mobilen.

Uppe på plan 9 på BB stockholm möter en undersköterska upp mig och jag berättar att vattnet har gått. Jag får komma in i rum nummer 5 och blir ombedd att ta av mig alla kläder på underkroppen och får jordens största binda och de berömda nättrosorna i handen och så går jag och byter om.

Uskan sätter på mig två dosor med spännband där den ena dosan mäter bebisens ctg och den andra mäter hur starka värkarna är, efter cirka 20 minuter kom hon tillbaka för att konstatera att jag hade 3 värkar på 10 minuter. Barnmorskan kom in och undersökte mig och jag var öppen 4 cm och tappen var helt utplånad, sån lättnad. Efter ett tag började värkarna bli mer och mer intensiva och barnmorskan frågade om jag ville testa sterila kvaddlar, hon förklarade att det gör riktigt ont när dom sätter sprutan och att känslan är som ett getingstick men att de ger gods smärtlindring. Jag ville undvika epiduralen till varje pris så jag tackade ja, så under två värkar sattes 9 nålstick och ja det gjorde ont men det var helt klart överkomligt och efter det kändes värkarna i ryggen betydligt mindre och det blev enklare att ta sig igenom dom.

Efter ett tag kände jag ändå att jag ville ha lustgas för värkarna blev mer och mer intensiva, jag fick lägga mig i sängen med en sackosäck mellan knäna och mitt i detta blev det ett skiftbyte av barnmorskor och jag fick världens finaste och bästa barnmorska Lena.

Vid 8.30 på morgonen började jag känna mig extreeeemt bajsnödig och det var då jag fattade att krystvärkarna hade kommit igång. Kroppen är så jäkla häftig och den känslan som rann över mig vid varje krystvärk var att jag kände mig som världens starkaste kvinna. Vilka urkrafter vi har inom oss. Efter cirka 40 minuter ståendes på knä över ryggstödet på sängen orkade inte mina ben längre och jag förflyttades till förlossningspallen. Joakim satt bakom mig och jag kände hur bebisens huvud trängde igenom den berömda "ring of fire" och här bad Lena mig att inte krysta, jag grep tag i Joakims byxben och fick kämpa emot varje cell i min kropp för att inte krysta, samtidigt smörjde Lena in hela härligheten med mandelolja och så hör jag "Marie huvudet är halvt ute, vill du känna på henne?"  men det fanns inte på kartan att jag skulle släppa taget om Joakim.

Minns inte hur många krystvärkar det tog innan hon var ute men helt plötsligt släppte all smärta, och så visade Lena upp en blodig liten bebis. Jag var i total chock och sa "jag gjorde det, jag gjorde det om och om igen" och så fick jag upp henne på bröstet. Fina lilla Nova.

Att föda barn är det coolaste jag har gjort och jag är lyckligt lottad som har världens bästa man och hade turen att få en barnmorska som var så underbar.

Likes

Comments

Tyvärr hade räkan gått ner i vikt så nu ger vi lite mer ersättning. Jag tycker det här med amningen är jätte svårt, speciellt när dom tappar så mycket i vikt och måste få ersättning, känns typ omöjligt att komma ikapp då och jag förstår att många "ger upp" och flaskar istället, det känns som om jag har mer kontroll när vi fladskar och jag kan mysa med Ida. Imorgon ska vi ner till bvc för en ny vikt och jag hoppas verkligen hon har gått upp och inte ner.

Imorgon måste jag åka ner till öppna mottagningen på mvc och göra en undersökning. Det känns som om stygnen där nere har släppt och det gör så jäkla ont. Nu längtar jag tills jag har läkt och får må bra. Och till sommaren, äta glass i Vaxholm och njuta av sol och värme. 

Likes

Comments

Idag är Nova 8 dagar gammal och det känns som om jag har haft henne hängades i tutten sen hon föddes. Men det ska tydligen vara så här det är för att få en fungerande amning så bara härda ut.

Vi var på det obligatoriska återbesöket på BB i fredags och då såg dom att Nova hade gått ner 14 % av sin födelsevikt och var u
uttorkad. Då hade jag suttit i fyra dygn och ammat, gråtit och försökt trösta asledsen bebis som vägrade ta bröstet. Barnmorskan på eftervården tog Nova ifrån mig och hällde i henne ersättning, kopp efter kopp, och där satt jag och grinade och kände mig som världens sämsta mamma. "Nu måste du väcka henne var tredje timme och ge ersättning och öka med 10 ml om dagen" Jahopp det var den amningen det.

Jag gick hem och började amma ännu mer och gav lite ersättning när hon inte blev nöjd och nästa dag kom vi tillbaka och då hade hon ökat fint i vikt, sen dess har jag gett lite tillägg när hon varit tokledsen på kvällen ica vi har faktiskt fått sova lite. Snart kommer bvc hem till oss för en ny vägning. Håll tummarna för att hon ökat lite till.

Likes

Comments

Det har varit en rätt intensiv vecka med många turer fram och tillbaka. Jag ska berätta allt om förlossningen lite senare för det var det absolut häftigaste jag har gjort.

Nova föddes den 6/2-2017 klockan 9.26 och vägde 3708 gram och 51 cm lång. När halva Novas huvud var ute upptäcker barnmorskan att Nova har handen mot kinden (som stålmamnen) och det gjorde att jag fick en andra gradens sprickning.

Vi stannade en natt på förlossningen och fick åka hem dagen efter. Jag hade så ont i fiffi och rumpan. Jag sprack inte hela vägen men fick berättat för mig att det ändå blir en stor påfrestning för röven att krysta ut en bebis. Så allt var normalt, enligt dom.

Vi kom hem och jag kunde inte sitta ner men ändå var det exakt det jag var tvungen att göra för att komma igång med amningen. Så där satt jag i fyra dygn (ska berätta mer om att få igång amningen sen) och ville grina varje gång jag skulle resa mig upp.

I fredags stod jag i köket och pratade med Joakim när det helt plötsligt bullrar och mullrar till i min mage och det känns som om jag bajsar på mig, alltså ni skulle sett Joakims min, obetalbar. Ut kommer det (är du känslig sluta läs) genomskinligt slem och jag får panik. Skiter man slem efter en förlossning?!

Jag ringde till BB och fick till svars att jag skulle komma in på en undersökning. I fredags, fem dagar efter förlossningen hade jag sju timmars sömn i kroppen och jag hade så ont mellan benen så jag knappt kunde gå, min fina vän Majken kom och hämtade upp mig och körde in mig till Danderyds Sjukhus där jag fick komma in på ett rum och träffa en barnmorska, jag grät, skrattade, skakade och grät lite till. Efter cirka en timme kom en läkare in (ung tjej, skönt) och undersökte mig. Alltså det är så coolt att få föda barn men så ovärdigt det som sker efteråt. Jag fick i alla fall konstaterat att jag hade drabbats av en infektion i fiffi och fick utskrivet antibiotika. Så nu börjar det vända och jag mår mycket bättre.

Likes

Comments

Nova kom till oss 6/2 2017 kl 09.26
Allt har gått jätte bra och vi är nu hemma hos storasyster igen. Bloggar mer om själva förlossningen lite senare.
Puss ❤

Likes

Comments

Idag har vi haft en lugn och skön dag, vi började morgonen med mysfrukost och sen körde vi hem till Idas bff Agnes eftersom hennes fina mamma Anna fyller år på tisdag och Ida ville lämna en liten present. Hon var så söt när hon lämnade över paketet och sa "grattis på födelsedagen" och sen busade hon massor med Agnes.

Efter besöket i västergården åkte vi och handlade på Lidl, ääälskar Lidl. Billigt, bra och dom har roliga produkter. Deras allrengöringsservetter går som smör i solsken här hemma, passar utmärkt i mitt eviga städande och plockande.

Likes

Comments