View tracker

Tänkte jag skulle göra recension på hårfärger och toningar jag använder. Och skriva lite rader vad jag tycker om dom.
För ofta när jag letar information om hårfärger/toning är det inte alltid lätt att hitta om produkten.

Så börjar med denna svarta färgen jag alltid använder från Miss Magic.

Som sagt så använder jag alltid denna. Och tycker den är bättre än moods som jag körde på förr.
Jag delar alltid upp färgen så jag använder den 2-3 gånger, eftersom jag har så lite hår som jag ska färga.
Det är en bra och billig svart färg som håller.
Den finns att köpa för 30kr på dollar store.
Perfekt billig pris för en bra färg.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej alla glada! :)
Just nu sitter jag i bilen på väg upp till mamma på påskmiddag.

Har varit dålig på uppdatera just för att jag åkt på en förkylning som aldrig vill släppa, så har inte haft någon ork till att skriva.
Förra veckan låg jag bara i sängen, men denna veckan har jag iaf kommit upp ut den och orkat gjort lite saker :)

I onsdags kom mina kära vänner Emma och Robin och hälsa. Och jag fick äntligen träffa deras dotter Ronja som knappt är 2 veckor gammal. Och var riktigt glad att äntligen få se det lilla miraklet! :D
Var lika glad att få träffa Robin & Emma med för den delen. Har inte blivit av så mycket under hennes graviditet, eftersom vi har varit upptagna på olika håll.

Ni som inte vet om det så är alltså Emma min närmsta vän, och Robin är hennes Karl :)
Men tillbaka till underverket till deras dotter.
Jag kan erkänna att det är inte många små bäbisar som jag tycker är "fina" visst är bäbisar det finaste som finns, men utseendemässigt så är dom inte lika söta som en kattunge. Dock är inte en nyfödd katt unge så vacker den heller.

Men hur som helst så tyckte jag hon var såå gullig. Värmde i mitt hjärta att få hålla i henne och se på na medans hon sov i min famn.
Var även nyfiken hur katten skulle reagera eftersom hon aldrig träffat en sån liten människa. Och hon var nyfiken och spana in henne och nosa på henne.
Dock så undra hon nog "vad är det där som faster har i sitt knä och tar upp uppmärksamheten i från mig"
Och så klampa hon över Ronja.
Men det gick bra med dom båda :)

Annars har jag hjälp mamma med att kolla löshår och pratat med hon som ska sätta in det på henne :)

Eftersom jag sitter i en guppig bil och skriver på telefon så försvann en del av det jag skrivit :/
Så får avsluta detta nu för vi är snart framme :)
Men glad påsk med er alla fina människor!

Likes

Comments

View tracker

Berina A21 light grey.
Igår färga jag äntligen håret grått som jag länge gått och varit sugen på.
Hade ganska skapligt höga förväntningar på denna färgen eftersom den är
Permanent, och verkligen vela ha grå/silver under det svarta håret.
och eftersom Väteperoxid ligger på 9% så tänkte jag den skulle fastna bra på håret.
Men eftersom det är en Thailändsk och man får inte med en bruksanvisning så var jag lite orolig med styrka hur länge jag skulle ha den i håret utan att håret skulle gå av.

Så jag körde på att ha i färgen i två
Omgångar. Första färgningen hade jag i 10min och andra 20min.
Det räckte för färgen att fästa sig och även mina risiga sönder blekna toppar satt kvar.

Dock levde inte färgen upp till mina förväntningar. Ist för en ljus grå ton blev mitt hår i ton av blått och mörkgrå färg. Så det blev en besvikelse. Men hoppas på att solen kan bleka det lite och blåa pigmenten minskar efter x antal tvättar.
Men jag kan leva med slutresultatet så det får vara huvudsaken just nu :)
Dock så ger Jag inte upp detta märket helt, ska ge den sen en ny chans med en annan färg.

Färgen går inte att köpa i Sverige, men finns att köpa på http://www.amazon.com för 8$ som ca är 69kr

Nu blir det läggdags för mig, men slänger in några efterbilder. Godnatt!

Likes

Comments

Sitter just nu inne hos kaninen och kollar på medan han och katten tuggar i sig hö. :)
Roliga dom där två, så nyfikna på varandra även fast katten smäller till han med tassen och fräser om han blir för närgången och dryg.

Annars har jag tillbringa dagen med min kära vän och hennes son, njutit i solen och druckit kaffe medan dom hoppa studsmatta.
Bara njutit av våren som kommit äntligen!
Nu ser jag fram i mot att fler bilar ska komma ur garaget och glänsa :D
Hoppas på en riktigt härlig sommar nu.
Var och fixa gymkort igår så nu finns det inte så många bortförklaringar, dags att ta tag i den där latmasken och komma i form.
Börja även på att måla i sovrummet, så äntligen så blir jag väck dom där hemska tapeterna som jag stått ut med alla åren jag bott här.
Nä nu får jag slita mig och måla på ett lagar till ikväll så det blir klar någon gång :)
Ha en trevlig kväll alla glada!

Likes

Comments

Hejsan igen!
Har märkt att min blogg fortfarande är aktiv med flera hundra besökande även fast jag inte är aktiv. Så funderar på att dra igång igen.
Men behöver inspiration, så snälla kommentera något jag kan ta upp eller skriva om. :)
Om jag får uppmuntran att fortsätta blogga tänkte jag börja ta upp hårfärger/toning och skriva om produkter. Eftersom jag märkt själv att det är svårt att hitta några rader och åsikter om färger. Så tänkte ta upp lite olika hår snack isf :) så släng in en kommenterar och inspirera mig så ska jag ta upp bloggande igen :)

Likes

Comments

Jag hittad en artikel som verkligen gav mig en lättnad och glädje. att förklara i punkter vad ADD/ADHD är kan du googla upp och få hur många svar som helst. Men att ge en förklaring på hur man fungerar tycker jag är sjukt svårt. Speciellt när jag själv inte kan förstå mig på mig själv. Det är inte lätt att leva med olika problematiker. Och jag blir ofta arg, frustrerad, panik för att saker inte kopplar för mig. 

Jag förstår logiken i saker men ena hjärnhalvan är totalt handikappad. Som sagt har jag otroligt svårt att kunna förklara och därför vill jag dela med mig av den här artikeln just för att den här tjejen förklarar så grymt bra hur det är att leva med add. Och jag beundrar hon som skrivit detta hur hon lyckats klarat av att traggla sig igenom dessa 12år av skola och verkligen kämpat. För många med mig som har denna diagnosen har struntat i skolan för att det funka inte även fast man försökt och försökt och till slut har självförtroende tagit mer stryk av det än vad man anser det är värt att kämpa vidare när man ändå inte förstår.
 Så lägg ner tid och läsa detta. Här är en person som verkligen förklarar denna diagnos.

"Kan du hämta ett papper kunde min mor säga och ja sa väl jag som var ett tämligen lydigt barn. Jag gick iväg mot vardagsrummet, men på vägen så var min uppgift som bortblåst och jag kom aldrig tillbaka med något papper. Min mor ropade åt mig och undrade vart papperet tog vägen och jag sa att jag glömt bort och skyndade mig att hämta det där pappret åt henne. Detta var alltför vanligt förekommande, inte en tillfällig glömska, inte den där tillfälliga förvirringen och glömskan som alla människor kan ha. Ja för vem har inte gått till köket för att hämta något i kylen, men väl i köket totalt glömt bort vad man har i köket att göra.

Min mor kunde säga åt mig att göra mina läxor, men hur lätt är det när läxan ligger kvar i skolbänken. Nästan alltid glömde jag bort läxan i skolbänken, vilket resulterade i en frustration hos min mor. Hon bad mig till slut att gå tillbaka till skolan och hämta den. Lydigt gick jag dit, jagade rätt på vaktmästaren som låste upp klassrummet åt mig så jag kunde hämta min läxa. Jaha där satt jag med läxan som jag inte kunde fokusera på, tankarna flög ständigt iväg. Jag var en dagdrömmare, alltför ofta försvann jag iväg i andra tankar. Om inte tankar så fick jag plötsliga impulser som jag var tvungen att göra just då, plötsligt så måste jag göra något helt annat än det jag skulle. Jag hade väldigt svårt att sitta still med läxan.

Vad heter fjäril på engelska kunde min mor förhöra mig på och då hade hon sagt det näst innan det ord hon förhörde mig på innan ordet fjäril, men jag hade glömt bort vad fjäril hette. Gång på gång på gång så hade jag glömt bort vad orden betydde och gång på gång på gång och med mer och mer irritation i rösten så berättade min mor vad fjäril hette på engelska eller något av de andra orden jag förhördes på just den kvällen.
Till slut gick det inte längre. Jag hade haft läxhjälp i mellanstadiet i skolan, något skolan bistod med, men sedan fick jag inte det längre. Jag klarade mig inte utan hjälp, så var det bara. Mamma stod inte ut med mina koncentrationssvårigheter, de var för frustrerande för henne. Min mor pratade med släkten och de gick ihop sig och betalade för privat läxhjälp åt mig. En gång i veckan kom en tjej och hjälpte mig med samtliga läxor och även hon hade svårt att hålla mig kvar på plats vid köksbordet, för jag ville ständigt visa henne något annat jag gjort eller köpt eller så. Jag ville prata om annat än läxor och hon fick ständigt påminna mig om vad vi höll på med. Jag klarade mig hyfsat i skolan med hjälp av min extra hjälp.

Jag var inget stökigt barn, jag var lydig, snäll och skolkade aldrig från skolan, men jag gick i alla parallellgrupper som fanns att gå i, för jag hängde inte med i skolan i min ordinarie klass. Dessutom gick jag i en pluggskola. De flesta var angelägna om att få höga betyg, jag var nöjd och glad för varje godkänt jag fick. I min engelskagrupp så blev jag besviken, jag kunde inte bli godkänd trots att jag enligt läraren var värd det. Vi hade i högstadiet betygsystemet 1-5 och jag kunde inte få annat än en 2:a. Det var konstigt tyckte jag, för på matten kunde jag få en 3:a om jag var värd en 3:a.

Matten var svår, nästan omöjlig för mig, jag förstod den inte alls, förstod inte logiken och inte varför jag skulle behöva lära mig mer än plus och minus. Jag avskydde matte under hela min skoltid. Matte var verkligen inte mitt ämne, liksom samhällskunskap, geografi, engelska och fysik.

Upp till början av gymnasiet så hade jag privat läxhjälp. Sista åren i gymnasiet fick jag klara mig själv. Jag hade lärt mig lite studieteknik vid det laget som passade mig, men knaggligt gick det.

Att läsa i en bok som var totalt bortom mina intressen var som att läsa blanka sidor, det hann inte gå in, det fanns aldrig i huvudet på något vis. Jag var säkerligen i någon annan drömvärld redan då jag började läsa första raden.

Jag var som sagt inget högljutt omkringspringande barn som hoppade runt på bänkarna och hängde i någon takkrona. Inget tydligt ADHD barn alltså. Ingen kom att tänka på att jag kunde ha ADD. Flickor med ADD syns ju inte, de utmärker sig bara med sina svåra koncentrationssvårigheter. Jag vet att jag redan i lågstadiet gick hos skolkuratorn och att BUP var inkopplat, men någon ADD var det aldrig tal om. Jag vet att BUP ville att jag skulle komma på samtal hos en psykolog där, men jag vägrade när min mor frågade mig om jag kunde tänka mig att gå dit. Jag ville inte vara annorlunda, jag ville inte gå till en hjärnskrynklare, ville inte göra något som jag visste att inga av mina klasskompisar gjorde eller hade gjort. Jag ville vara som alla andra, men det lyckades jag aldrig med. Hur jag än ansträngde mig så var jag annorlunda, hade mina svårigheter och var ju hysteriskt blyg.

Jag minns att när jag var runt 12 år gammal så ville mamma skicka mig på en minneskurs, eftersom jag hade så dåligt arbetsminne. Även det vägrade jag gå på, med argumentet att det ju bara var pensionärer som gick på sådana kurser.

Jag vet inte vad andra barn gjorde på sina sommarlov, men jag pluggade. En av mina mostrar kämpade med att lära mig matte någon timme varje dag då jag var under samma tak som hon. Jag blev arg, väldigt grinig, sur och otrevlig när jag tvingades till att räkna matte på mitt heliga sommarlov. I högstadiet då vi hade biologi och kemi som jag tyckte var roligt, då kunde jag frivilligt läsa det på sommarloven, men inte fick jag bra betyg för det. Även ämnen jag tyckte var roliga hade jag svårt med. Ständigt gjorde sig koncentrationssvårigheterna sig påminda.

“Petra hallå är du där?!” och någon viftade med handen framför mitt ansikte tills jag återvände från min drömvärld till verkligheten igen. Detta hände ständigt. Som sagt så var jag en dagdrömmare och försvann in i min värld hela tiden och stängde av sorlet av röster och ljud. När många pratade samtidigt så stängde jag oftare av, jag kunde inte hantera så många sinnesintryck samtidigt. Jag tog ju in allt samtidigt utan att kunna filtrera.

Trots mina koncentrationssvårigheter så var jag en bokslukare. Jag var med i en bokklubb som hette TL-klubben och fick då 2-4 böcker i månaden. Varje bok var på cirka 100 sidor. Jag kunde läsa ut en sådan bok på en dag om jag läste ihärdigt i den under hela dagen så fort jag fick en paus, jag läste ibland samtidigt som jag åt mat. Jag läste sakta, hade svårt att hålla mig till rätt rad, fick läsa om vissa rader, men jag fortsatte envist ändå. Under många år var jag en bokslukare, ja ända upp i vuxen ålder. I vuxen ålder förändrades mitt läsande lite grand, jag kunde periodvis inte fokusera alls på att läsa i en bok. Längre upp i vuxen ålder så har jag haft längre perioder av då jag inte kunnat fokusera på att läsa och det har varit jobbigt, då läsandet betyder mycket för mig. Jag vet inte varför, men jag har lättast att läsa med musik i öronen eller när jag sitter på en buss, i en bil eller på ett tåg. Jag tror att musiken stänger ute alla onödiga sinnesintryck och ljud. I fordon så finns inget annat att göra än att läsa, men om några högljutt för en diskussion bakom mig eller i samma fordon, då klarar jag inte av att läsa ens där. Hemma är svårast att läsa, det finns för många sinnesintryck, för många saker att göra och tänka på att göra. Jag läser fortare nu, men tappar fortfarande ibland bort mig i texten eller drömmer mig bort samtidigt som jag fortsätter läsa och måste då läsa om de raderna.

Andra saker jag har problem med nu i vuxen ålder är minnet, jag glömmer saker hela tiden, precis som när jag var barn. Jag har funnit en del strategier för att minnas. Till exempel så måste jag skriva upp allt två gånger, både i almanackan på ytterdörren och i min bärbara lilla. Där skriver jag upp alla möten, tider jag måste passa, föreläsningar, veterinärbesök med mera.

Jag har problem med tidsuppfattning och almanackorna hjälper mig lite på det planet då jag kan backa tillbaka och se vad jag gjorde när. Jag har svårt att komma ihåg om det var igår eller idag som jag åt middag, om det var förra veckan eller en månad sedan som jag träffade en vän eller terapeut, om det var två eller tre år sedan jag flyttade hit, hur många år sedan det var jag träffade en speciell gammal klasskompis. Ja ni fattar, listan kan göras lång. När jag gör mig i ordning på morgonen så vet jag inte hur lång tid det tar att sminka mig, det tar olika lång tid från gång till gång och jag vet helt enkelt inte om jag sminkat mig i fem eller tjugo minuter, jag måste ha en klocka att titta på eller någon som håller koll på tiden åt mig. Sitter jag på en mottagning och väntar på en försenad läkare så vet jag inte om jag väntat i 5 eller tjugo minuter. Tidsuppfattningen hade jag problem med från det jag var barn, jag kunde inte beräkna hur lång tid det tog att göra sig klar på morgonen och hur lång tid det tog att gå till skolan. Jag kom för sent i stort sett varje dag och mamma fick ta emot klagomålen från lärarna. Inte nog med det så kunde jag när det regnat, få för mig att rädda alla vilsna maskar på vägen!

En ny sak som dykt upp i vuxen ålder är att jag blir helt förvirrad om jag plötsligt har till exempel en kastrull i vardera hand. Jag blir då stående där och vet inte vad jag ska göra, jag blir stående där tills någon räddat mig ur situationen eller tills jag till slut kan lyckas lägga ifrån mig den ena saken. Det är som att hjärnan skickar ut dubbla signaler till händerna, den vill att jag ställer ifrån mig båda sakerna samtidigt och händerna kan inte komma överens om vilken av dem som ska börja med att lägga ifrån sig kastrullen eller vad det nu må vara. Det är många situationer som man förväntas kunna hantera att ha saker i båda händerna.

Jag har heller ingen vidare kontroll på kroppen, jag är fumlig, snubblar lätt på saker, går in i saker för att jag inte beräknar avståndet ordentligt eller svängradien. Jag har bara kontroll över den kroppsdel jag tittar på. Jag minns en gång när jag skulle göra något men ena armen utan att titta på någon av dem, men armen satt fast och jag förstod inte vad det var frågan om, vad som höll fast den. Ju mer jag drog ju mer satt jag fast, tills jag tittade ner på andra armen och såg att jag hade handen på den armen jag ville ha loss och handen höll hårdare fast i armen ju mer jag drog. När jag såg det så kunde jag släppa armen utan problem. Detta fenomen vet jag inte vad det beror på, hur det kan bli så, men det handlar ju om att inte ha kontroll över hela kroppen samtidigt, precis som vissa människor har mer eller mindre problem med koordinationen. Jag kan inte hålla i en mugg med kaffe samtidigt som jag ska kolla ett skosnöre, för jag fokuserar då på fötterna och tappar kontrollen på händerna, speciellt på den som håller i kaffekoppen, så det spills ut. Vet inte hur många gånger jag gjort misstaget att hålla någon dryck i handen och böjt mig fram för att kolla skosnörena och någon vän har ropat “Akta du spiller ju ut …!”. Jag tror varje gång att jag ska kunna hantera situationen, men icke.

När det gäller att städa så är jag oorganiserad och städar på ett icke funktionellt sätt ofta. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja till att börja med och det , bara det kan leda till att jag skiter i det och bara blir sittandes förvirrad eller gör något helt annat, en så kallad överslagshandling. Överslagshandling kan man testa på en hund till exempel. Du lägger fram tre lika goda tuggben och placerar hunden framför dem med ett par meters avstånd, då kan hunden kanske inte välja och den kanske då börjar klia sig istället. Åter till städandet. Om jag väl börjar städa och får för mig att sortera papper i något skåp, så sprider jag ut dem i små högar på golvet och snöar in mig i gamla papper som jag börjar läsa på, kanske har jag hittat någon gammal uppsats som jag börjar läsa på eller någon gammal tidning, ett gammalt brev eller vad som helst. Jag fastnar i det och flera timmar senare så har jag hunnit tröttna på papperssorterande och vet inte vad jag ska göra av högarna, så jag föser ihop dem till en hög och lägger in i skåpet igen. Det kallar jag ofunktionell städning, men det var bara ett exempel på hur det kan gå till.

Det är viktigt för mig att ha någotsånär städat, ju mer städat ju bättre är det. Detta beror på att alla pinaler jag ser registreras i min hjärna och det kan bli för många stimuli att hantera, jag blir förvirrad och kan inte tänka klart. Jag blir som handikappad, klarar inte av att fungera i vardagen, läsa, skriva, måla med mera. Det har till och med hänt när det varit för stökigt och jag inte kan hantera alla yttre stimuli att jag tagit en filt över mig och gömt mig under skrivbordet för att skydda mig från dem. Jag har skapat ett svart mörker, ett rum att söka efter tankarna i mig själv genom att dra filten över mig på det viset. Där försöker jag hitta mig själv i kaoset som råder i hjärnan, få klarhet i saker och ting. För att klara av städandet så har jag skaffat mig en strategi även för det, fast den hjälper bara en bit. Jag delar upp det under veckorna och har ett städschema för varje vecka. Där skriver jag upp utspritt över veckodagarna vad som behövs göras, så är det bara att bocka av för varje sak som är gjord. Jag har dessutom bra stöd av mina boendestödjare.

Angående ljud så är jag väldigt ljudkänslig. Höga och plötsliga ljud får mig att rysa eller hoppa till, få ökad puls. Det gör ont i mig när jag hör obehagliga höga ljud och det gör mig stressad och lättretlig. Även rörelser, stökig miljö kan påverka mig negativt. Jag kan inte fokusera på vad jag gör om det är massa aktivitet och ljud omkring mig, det är näst intill omöjligt. Att sitta på ett fullproppat café med någon vän tröttar ut mig totalt. Jag kan inte filtrera allas röster inne på caféet eller i någon annan lokal heller för den delen, jag tar in allt samtidigt. Detta gör att jag får ta all energi jag har till att försöka fokusera på vad min vän pratar om, men jag misslyckas ofta eller så blir fikat kortvarigt. Efter ett fika på ett sånt ställe så är jag helt slutkörd i kropp och själ, allra helst i hjärnan. Jag väljer gärna ett café där det är lugnt och lite folk. Är det hyfsat mycket folk så väljer jag ett bord så långt bort från folket som möjligt.

Ni kanske kan förstå att tröttheten är ständigt närvarande? Alla ständiga intryck som jag ej kan filtrera bort gör mig trött, allt extra springande som glömskan innebär gör mig trött, alla röster och rörelser gör mig trött. Det är nästan så att jag blir trött av att bara titta ut genom balkongen. Aldrig känner jag mig helt utvilad. Under denna ständiga trötthet så måste jag utföra alla vardagliga sysslor, aktiviteter och måsten. Dessutom har jag svårt att somna på kvällarna, för då sätter min hjärna igång ordentligt, då snurrar det runt som aldrig förr av tankar, idéer och vice versa och då är det svårt att slappna av. Jag får för lite sömn ofta och det bör mig ju inte piggare. Faktiskt har jag ett motstånd att lägga mig på kvällen, för på kvällar och nätter kan jag tänka som klarast och har flest idéer. Nätterna är mina mest kvalitativa tider, det är då jag kan klara av mest, som att skriva, städa etcetera. Ibland kan jag inte lägga mig för natten och blir uppe halva eller hela natten för att jag till exempel har snöat in mig på någon sysselsättning. Det är ju en så skön känsla att äntligen kunna göra något konstruktivt och då är det svårt att bryta upp det för att sova. Jag minns att när jag gick i skolan i högstadiet och skulle skriva och lämna in en uppsats, då drog jag ut på det till dygnet innan det skulle lämnas in. På kvällen innan när allt var lugnt och mörkt, då tände jag lampan på skrivbordet som lyste över mitt arbete som skulle göras och då kunde jag förmå mig att skriva uppsatsen, om det så skulle ta halva natten och jag skulle vara som en zombie i skolan.

Många gånger har jag ramlat in i så kallade ADD-depressioner. Det vill säga depressioner komna av problematiken av ADD. Som att ständigt känna sig trög och korkad och inte kunna göra som de andra, inte nå lika långt lika fort som de andra. Vara begränsad på grund av ADD:n.

Ja, såhär ungefär upplever jag det att ha ADD. Jag ville dela med mig av detta för att andra med ADD ska ha en chans att känna igen sig. Jag ville dela med mig av mina upplevelser med ADD till de som inte har det, i informativt syfte, för att andra ska kunna lära sig och förstå hur vi med ADD kan fungera eller inte fungera. Det finns så lite på svenska om ADD, så jag ville bidra med lite från mig själv.

Jag har haft ADD hela mitt liv förstås, men det var inte förrän juni 2007 som jag fick diagnosen. Än så äter jag ingen medicin mot ADD, men jag kommer troligen få göra det inom en snar framtid. Så som det känns idag så behöver jag verkligen den medicinen. Jag hade behövt den redan som barn när jag började skolan.

Hela mitt liv så har jag känt mig så oduglig, förvirrad, dum, ofokuserad, trög och glömsk och det tär på ens självförtroende en hel del, det kan ju alla förstå hoppas jag. Det är väldigt jobbigt i längden att inte komma ihåg saker, att ha en väldigt kort arbetsminne, ha svårt att lära sig nya saker, tappa bort saker eftersom du har så mycket i huvudet så du inte registrerar var du lägger ifrån dig en sak. Lokalsinnet är svagt, för du registrerar inte miljön omkring dig för du är i dina egna tankar. Det är som popcorn i huvudet av alla tankar som hoppar omkring i en enda röra.

Till er med ADD vill jag bara säga det uppenbara, självklara att Ni INTE är korkade, dumma, tröga på något sätt, det är inte ert fel att Ni har ADD. Vi har ett funktionshinder som gör vardagen svårare för oss. Glömska är inte dumhet, koncentrationssvårigheter är inte tröghet! Vi behöver bara mer tid och är så illa tvungna att ge oss själva den tiden det krävs för var och en.

Med denna text vill jag öka förståelsen i samhället för oss med ADD."

Likes

Comments

Förra veckan fick jag hem ett paket från Loppiblogbag. Tyvärr har jag inte hunnit pröva på nått av detta eftersom jag varit borta hela förra veckan och knappt varit denna. Men det blir att pröva på detta denna veckan.







Loppiblogbag höststart innehöll:
Santa Maria pang red curry spice mix.
Santa Maria organic coconut milk.
Rio 2 filmen.
Findus fiskpinnar kupong.
Softlan Sköljmedel i doft exotic delight.
Loppipåse.
Loppimagasin.

Som sagt så har jag tyvärr inte hunnit pröva detta. Men ska hämta ut fiskpinnarna i veckan och testa på dom. Samt blir det att laga till någon thailändsk gryta med mixen och kokos mjölken. Känner att det kommer bli spännande eftersom jag älskar Thaimat.


Softlan exotic delight luktar så himla gott så blir att testa den i morgon när jag drar igång en tvättmaskin.

Sen LOPPIpåsen finns att köpa på deras hemsida för 100kr och för varje såld påse går 50kr oavkortat till childhood.
Så tycker ni borde gå in på http://loppi.se/childhood/ och klicka hem en så får ni en jätte söt tygpåse samt stödjer ett gott ändamål för utsatta barn. Barnen är ändå våran framtid.

Ser fram i mot att testa alla dessa grejer denna veckan! Ha det bra alla läsare.

Likes

Comments

Hej allesammans!
Nu har jag kört med head & shoulders och c-vitamin 3 gånger för att bli av med min rosa hårfärg. Det har väl fungera sådär. Topparna har blivit blonda men så mycket mer har det inte hänt.
Dock är det väldigt svårt att få bort röda pigment ur håret så är iaf skapligt nöjd.







Så till slut blanda jag ihop en egen sörja som fungera som en "blekning" den fungera bättre för att dra ut färgen + att min hårbotten blev ljusare. Så blir att kämpa vidare med den metoden tills färgen har dragits ut så mycket att jag bara behöver bleka det en gång sen.

Får kämpa med tålamodet! Men för mitt risiga hår så är detta så mycket skonsammare än att göra minst 3 blekningen och topparna går av.




Gör aldrig om nå mer spontant att färga håret rosa eller rött! Det sitter som berg! Även om färgen bleknar. Det var ju toppen förr när jag alltid körde på rosa hår, för behövde inte färga det lika ofta som med andra färger. Men det är inget jag gör igen spontant utan att bestämt mej för att vilja ha rosa hår. Uppdaterar sen hur det går med min metod och hårfärgen.

Och så har jag börjat ta ut mitt löshår, och jag har inte sett mitt riktiga hår på 3år. Förutom när när när slingor åkt ur och jag trasslat upp det och ser hur SJUKT MYCKET som gått av. Och jag sitter och skrattar åt mej själv samtidigt paniken växer. Hälften av mitt hår är inte ens lika tjockt som min lugg. Och endas 2 slingor kvar på vänstra sidan. Och det nya löshåret kommer inte än på några veckor.
Hela mitt hår set för jävligt ut bokstavligt talat!
Ha det gött!


Likes

Comments

Hejsan! tänkte titta in och utvärdera lite inköp från sista tiden.

 

    1 Lovely ME:EX concealer i färgen02 | Beställde i grönt för att täcka det röda pigmenten, men fick i ros. Tyckte den inte var nå vidare, eller täcket bra. Pris: ca 13kr .

    2 Vogue multi-colors Waterproof gloss lip pen | Gav verkligen en jätte fin rosa färg och var intensiv. Behöver inte ösa på med flera omgångar och den sitter bra. Dock tyckte jag att den blir torr och klippig och man får fukt läpparna i mellan åt. Men det är det värt eftersom färgen blir som den ser ut. Och så måste jag ju tillägga att jag överlag tycker bäst om läppstift. Pris: ca 7kr

    3 Colossal Volum´Express Mascara | Jag använder i vanliga fall gummiborstar, men prövade på denna. Tyckte att den gjorde längre fransar och var värd varenda liten krona! på kicks kosta den 145kr men gav långt under det priset. Pris: ca 8kr

     



    Detta är två nya älsklings fynd jag införskaffat mig! Som jag rekommenderar alla att dom bör ha hemma till sitt hår.

    1 svinborste till att tupera håret. Fungerar bra för att ge volym och få upp håret. För bästa resultat bör man dra den långsamt genom håret. Tänkte jag en skulle skicka efter en som jag tror ger högre volym på håret men inte lika skonsamt för det. Rekommenderar att köpa en sån här ist för att köra på kam. Eftersom egen erfarenhet så sliter kammen lite mer. Pris: 11kr

    2 är en tangle teezer med hantag. Och jag ÄLSKAR den! Efter att pröva den kommer jag aldrig återgå till en vanlig hårborste! Sliter inte en massa på håret och reder ut det lätt och enkelt. Fungerar toppen att borsta och reda ut löshåret. Och handtaget gör det lättare att hålla i och kamma med den. Ett riktigt fynd! 🌟 Pris: ca 21kr

     
     


    (Lånad bild, inte samma doft som på bilden)

    Easy nails fast and fruity

    Letade efter en billig och bra nagellack borttagning eftersom den jag hade sög verkligen! Den är mer skonsam för nageln men tar ju evigheter av att gnugga för att få bort nagellacket. Och så hitta jag denna som passa mig bra. Bara att köra ner nageln i ett par sekunder och sen är det borta. Trodde det skulle kladda på nageln eftersom all nagellacket fastnar i burken. Men har inte haft något problem med missfärgningar. Och ett plus är att den luktar jordgubb. Pris: 20kr

    Detta var lite inköp och tips till er. Kommentera om ni vill ha fler såna här inlägg eller om ni inte alls tycker det ska bli fler.

    Och fynda BILLIGT! Det behöver inte kosta mycket för att vara bra.


    Likes

    Comments

    Såg ett youtube klipp som verkligen berörde mig! Jag har alltid haft svårt att förstå mig på mig själv å mina handlingar och konsekvenser. Med åren har jag lärt mig mer å mer hur jag ska försöka hantera mig själv. Jag är ett "bokstavsbarn/diagnos unge"

    Jag är en person som inte får ut nått av att skylta med mina diagnos eller att personer ska behandla mig annorlunda än vad dom skulle göra om dom inte vet om vad jag har. För jag kommer ALDRIG vara en diagnos, men dom flesta kommer vara en del ut av mej.

    Jag är bara sån jag är, jag är Marie. Och det är så mina vänner ser mig också. Det är ingen som säger "hon är så för att hon har bla, bla, Bla." Det är "hon är Marie och hon är sån"

    Jag fick svar på varför jag inte är som alla andra väldigt sent i livet. Som säkert hade underlättat mycket i min uppväxt, speciellt min skolgång om jag hade fått reda på svårigheter jag har tidigare.

    Jag lär aldrig förklara mina beteende med diagnos för att människor ska acceptera mitt beteenden. Jag tar smällarna om jag gör fel.

    Men jag vill att mina närmsta ska förstå mig bättre i min problematik och hur saker och ting fungerar för mig som dom själva inte riktigt kan förstå vissa enkla och logiska saker. Jag försöker förklara hur jag fungerar men inte lätt att hitta ord, speciellt när jag inte förstår mig på mig själv! Och för mig är mycket frustrerande, eftersom jag är inte dum i huvudet å kan inte själv förstå tex varför det ska vara en sån stor grej att göra vissa saker som är så lätta.

    Man kan verkligen säga att jag lever med två olika sidor i en och samma kropp. Och det blir ofta kaos i skallen på mig. Men av varje misstag, varje erfarenhet lär man sig något nytt som bygger en som människa. Ingen är perfekt och alla har sina fel och brister och vi måste acceptera oss själva som den ni är.

    Så lägg några få minuter och se på denna youtube klipp, för i dagens läge har vi alla någon med ADD/ADHD i våran närhet. Och det är inte lätt för varken dig eller mig att förstå våra beteende.



    Likes

    Comments