Har verkligen sämsta uppdateringen ever.. Jag hade ju sådant flow innan och tog bra bilder med min systemkamera. Men jag har ingen inspiration kvar känner jag, vilket suger. Har varit lägre än grundstämningen ett bra tag nu och jag vill bara börja med medicineringen. Har tagit blodprov och snart får jag väl reda på om vi kan börja med medicinering, lithium ska sättas in sakta men säkert. Det är riktigt jobbigt att behöva testa medicin när man bara vill må bra NU. Dem tycker jag måste ha tålamod, däremot lättare sagt än gjort! Jag blir helt galen känner jag. Rastlöshet plus depressivt skov går inte bra ihop, det blir en krock. Otroligt jobbigt att ta tag i saker och det blir att jag inte orkar göra någonting. Kryper i min kropp!

Igår och idag har jag däremot tagit tag i saker som jag borde gjort för flera veckor sedan! Jag ringde angående tandläkartid, fixade möte om operation, lämnade lånad bok, hade ssk möte, tränade biceps triceps med Michelle, fixade mina fransar, tackade ja till skolan, lämnade blodprov och mm. För mig är det otroligt mycket då jag helst inte gör någonting när jag är deppig!
Men tror jag ska ta en runda med vovven i fina skogen nu och få av med massa energi.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Här är jag igen.
Var ett tag sedan. Men "kände" att det var dags. Slutade med mina tabletter och då kom kraftig ångest och smått psykiska symtom. Samtidigt som jag varit deppig under ett långt tag och det blev bara värre och värre. Anna min kurator sade att jag skulle åka in och kandidaten Sofie följde med mig. Kom in här igår och tror att jag "får" åka hem när planen och medicinen blir fixad.

Orkar inte skriva något mer just nu. Ville mest uppdatera. Det finns hjälp att få <3

Likes

Comments

Ingen ork till något. Har varit såhär länge nu tycker jag. Träningen blir inte gjord, äter bara skit och sover länge både på morgonen och sen igen på eftermiddagen.. Pallar inte må såhär längre. Snart börjar antagligen lithium behandlingen (bipolär medicinering) och jag hoppas innerligt att det funkar. Vet inte vad jag gör annars för jag är under grundstämningen, det suger röv rent ut sagt. Jag får ingenting gjort. Inte lika mycket självmordstankar utan har mycket abstrakta tankar angående om hur livet kunde varit bättre och om det är värt att leva osv.

Kommer jag någonsin att få må bra? Klara av att leva som vanligt? Kanske.. Jag hoppas innerligt att någon medicin ska fungera på mig. Som Ann Heberlein säger " tjock och trögtänkt kan jag inte vara ".

Har i alla fall sökt in till en bra skola och har gjort audition, prova på dagar och gått rundtur där. Var faktiskt befriande att äntligen få kontakt med omvärlden på nytt..

Jag börjar sakta inse att jag antagligen är en ensamvarg. Eller så är det en tid i mitt liv där jag inte orkar med andra individer. Orkar faktiskt inte upprätthålla vanliga kompisrelationer på samma sätt som innan. All min energi går åt till att må bättre. Låter kanske ego, men ibland måste man va det. Har mått dåligt länge nu tycker jag, men någon gång tar detta slut på ett eller annat sätt. Kanske måste man ta tag i det själv när man testat allt och inget funkar. Men det tar vi då... Nu ska jag bara kämpa vidare för att överleva!

Likes

Comments

Min fina lilla väska - från Indiska

Likes

Comments

Super tipsar om denna goda nocco smaken, bra pepp till innan träningen!

Idag startade dagen med sovmorgon (ovanligt haha). Fick även iväg skickat anmälan om provdagarna nästa vecka, lite sent men ringde till dem på skolan och det var helt okej som tur var! Träffade sedan Felicia i stan och fixade lite ärenden. Köpte noccos och saker från älskade barebells. Blev även en tur på systemet och lånade bok inför monologen. Bra kombo haha!!!

Stack sedan hem och fick skynda mig inför body attack passet med alle och hennes kompis. Slängde i mig chili con Carne och drack en nocco, det kom dessvärre nästan upp igen under passet haha!! Men fyfan vad härligt pass, kändes gött efteråt.. Är hemma nu och håller nästan på att somna. Mår i alla fall lite bättre just nu, hoppas alla ni andra som läser detta har det bra i alla fall <3

Likes

Comments

Hej ! Tbx här igen med lite bättre syn på livet, är inte helt borta med depressionen! Men är en bit på vägen tror jag..

Idag har jag träffat finaste Matilda på en holy greens träff, så saknad hon var! Blev även att jag köpte wax strips, första gången jag gör detta faktiskt haha.. I alla fall så har jag kollat på ståuppkomiker Fluffy, druckit energidryck och bara chillat. Ska strax iväg på hinderbana med Alle och Henrik! Är lite smått nervös eftersom det var ett tag sedan jag sprang och min styrka är inte så bra haha. Men ska göra mitt bästa!

Denna veckan blir lite smått seg, måste försöka komma igång mycket mer. Har ju haft en dålig period, men jag gör mitt bästa. Ingen vill ju vara deppig! Hoppas allt är bra med er iaf och ha en fin vecka. <3

Likes

Comments

Jag är INTE mina diagnoser utan dem är en del av mig. Däremot så kan dem ta över mig ibland, vilket fallet är just nu!

Dag fyra utan att ha träffat någon.. Instängd här på mitt rum med endast mörker.

Otroligt deprimerande. Sorgligt. Ensamt. Tröttsamt.


Jag vill bara sluta existera. Livslusten har försvunnit och det enda jag gör är att kämpa för mitt liv. Det finns inget som får mig att må bättre, tyvärr.

Tiden får rinna och jag får stå ut. Detta mörkret tar slut igen, och det kommer igen.


Allt kommer och allting går...

Likes

Comments

Orka orka orka
Kämpa kämpa kämpa

Mina ben viker sig nästan av smärta, samtidigt som jag känner mig totalt förlamad.
Min själ skriker inte längre. Den har tröttnat. Tomheten tar över mig, det ekar i min stackars själ. Ge mig något att grubbla över, ge mig förbannad sorg istället för denna äckliga tomheten. Tänker på er andra som har samma sorts tomhetskänsla 24/7. Det är det värsta man kan känna, total tomhet. Värdelös känsla, varför existerar ens tomheten.

Kan jag få leva på riktigt. Kommer jag alltid att ha ett helvete här på jorden. Vill kasta smuts på mina diagnoser samtidigt som jag vill hylla dem. Men för tillfället hatar jag dem. Dem gör mig svag just nu. Orkeslös. Förvirrad. Suicidal. Svag. Tom. Deppig.
Vart finns min styrka? Världen känns elak och grym.
Musten har tagits ifrån mig. Jag har inget att göra längre. Vad finns det kvar här för mig?

Likes

Comments

Det har gått fort, som i vanlig ordning!
Har haft en vecka som har varit väldigt mycket upp och ner (normalt för min del iofs). Däremot har jag varit väldigt deppig överlag, det är jag ju ganska van vid nu. Försöker härda ut tills jag känner mer livsglädje.. Det är omöjligt för mig att glida på en räkmacka genom livet, min kurator nämnde det och jag vet om det innerst inne. Livet kommer vara en berg och dalbana hur mycket jag än försöker motstå det. Det är fakta mina vänner. Jag vet aldrig om jag kommer vilja dö imorgon eller om ett år. När kommer mörkret och när kommer ljuset? Två tunga diagnoser. MEN dem är inte hela mig, det ska man aldrig glömma! Jag är Marielle och jag har en viss personlighet. Ingen kan ta det inifrån mig. Bipolära sjukdomen tar däremot stor plats i mitt liv samt min adhd. Jag ska däremot inte låta dem vinna över mig med smärta. Samtidigt ska jag inte låta impulser, hypomanier och den bristande koncentrationen dra ner mig heller.

Livet går alltid vidare, vare sig du skär dig eller gör ditt första självmordsförsök. Det blir alltid bra igen. Det tar bara en jäkla tid. Håll ut! Bara det så är en sekund så finns det ljusglimtar i livet. Men svårt är det att hålla kvar när endast mörkret är på besök.

Jag fortsätter kämpa varje dag och jag önskar att du gör likadant. Tro mig, det är svårt. Men tillsammans så klarar vi detta <3

Likes

Comments