Nu ligger jag här och är hyperaktiv i hjärnan.. Sömnen blir knappt av och jag är egentligen så trött. Jag har slutat ta mina tabletter för jag vägrar tro att jag är sjuk. Ja, jag har så svårt för att verkligen fatta eller att hänga med. Är jag Marielle Back bipolär? I allt som hände och händer så försöker jag över analysera och vara min egen läkare.. Kan det finnas en chans att jag inte lider av bipolär sjukdom? Efter sååå många möten med doktorer, sjuksköterskor och läkare som har konstaterat att jag är sjuk så kan jag inte tro det! Nej, nej nej nej!!! Finns det en chans att allt detta är trams. Ta bort mig härifrån. Ge mig sömn och låt min hjärna sluta mala. Tysta odjuret i mig. Tårarna rinner för ingenting. För vad är jag ledsen över ? Ingenting. Men allt känns för alla känslorna stängdes av under psykosen. Ge mig sömn nu. Dags att sova. Hyperaktiviteten i min hjärna gör så att det bränns. Men den är trött för den har redan brunnit för mkt för två månader sedan. Jag känner hur den inte kan bli mer bränd, för den är skadad.

Det kommer finnas något bra utav detta hoppas och tror jag. Varför finns annars sådan smärta? Det enda jag kan tänka på är när jag kommer bli deprimerad istället. Jag försöker leva i denna hypomanin eller vad dessa sömnlösa nätterna gör. Får börja på sömnmedicin eller starta med min gamla jobbiga medicin. Hoppas ni alla där ute mår bra <3

Likes

Comments

Idag startade jag dagen med en 6,5 km löprunda klockan halv tio till Sofiero och tillbaka. Jäklar vilken uppförsbacke det var. Jag kände mig som en kämpe efteråt. Duggregn i ögonen, näsan rann och jag fick blåsor på fötterna. Men jag klara av det!

Jag tog sedan ett varmt bad för att sedan möta upp fina Matilda. Åh jag hitta världens snyggaste tränings-set! Jag ska köpa det på klubbmorgonen på hm nu på fredag.. Det är så kul att ha börjat springa igen.

Denna veckan startar bra och jag ska förbättra min kost ytterligare! Nu tar jag i med hårdhandskarna.

Likes

Comments

Jag vill berätta hela historian. Hur kunde jag få psykos? Som bara är 21 år och har hela sin framtid framför sig.. Aldrig någonsin har jag haft problem med hallucinationer eller vanföreställningar. Då blir man förvånad och förskräckt! Helt plötsligt gör min sjukdom och mina tabletter mig GALEN.. Jag blev helt borta från verkligheten. Det var så otroligt tomt, läskigt, ovanligt och helt enkelt det värsta jag någonsin varit med om.

Det är många fler än vad vi tror som insjuknar i psykoser eller schizofrena sjukdomar. Jag förstod aldrig hur det var innan det hände mig, det brukar vara så för människor. Att må dåligt till att må ännu sämre är inte lätt.

Jag hade precis börjat på min medicin för ungefär en månad sedan och jag mådde bättre än någonsin förr. Innan dessa tabletterna så hade jag varit i en otroligt djup depression. Jag började däremot känna mig för bra, oövervinnelig, otroligt bra självförtroende och livet var helt enkelt för lätt! Min hjärna började brinna. Den var hyperaktiv, tankarna forsade omkring i 190. Jag blev överhettad och hamnade i min första "snabba" psykos och blev inlagd. Tvångsinläggning. Jag skrev ut mig så snabbt jag kunde och ville bara ifrån allt som hade med sjukhus att göra. Det gick ett tag och min dos på medicinen höjdes. Jag blev ännu mer kaotisk och rörig! Bara efter ungefär två veckor så blev det värre. Jag kände mig som en gud, jag var gud enligt mig. Verklighetsuppfattningen försvann totalt. Däremot kom ångesten smygandes och ökade i styrka med tiden.

Fyfan vilken stark ångest. Jag slets i stycken samtidigt som jag var oövervinnelig. Blandepisoden slog till med hård kraft. Jag ville dö samtidigt som att jag ville dricka en hel flaska vin och festa. Nu kunde jag inte ens skriva en bokstav. Ingenting kunde tillfredsställa mig längre! Allt var för svårt för att uppfylla. Riven itu var jag, trasig med den värsta sortens ångesten som finns... Jag som trodde detta skulle vara det värsta jag gått igenom, men shit så fel jag hade. Mitt sovrum kryllade av djur och dem var över hela min kropp, min mage skulle sprängas och det var folk omkring mig och övervakade mig. Jag ringde fem samtal till sjuk upplysningen på 2 timmar. Oroligheten och paranoian var på topp. Nu kunde ingen övertala mig om att jag hade fel. I mina öron lät allt annorlunda.

Jag gick hemma med en psykos i en hel vecka. När jag kom till psykakuten var jag ett svårt fall. Inläggning mitt i natten och behövdes fyra imovane för att släkta mig. Det började med att proppa i mig antipsykos mediciner av alla olika slag. Elden skulle släckas! Efteråt var jag så nära på att ta mitt liv varenda dag. Allt var som bortblåst. Tomheten inombords var enorm, det fanns inget kvar av mig. Varje dag kändes som en evighet. Tack som fan för att jag åkte in den natten som jag var så tveksam till. Jag var med om ett helvete som tog sådan tid att ta sig igenom och det är ännu inte över. Det har nu gått två månader och jag är ännu inte helt återställd, men jag är en bra bit på vägen. Jag kysser marken under mina fötter....

Likes

Comments

Det var asså 1000 personer som kollade in min blogg igår! Helt sinnessjukt!

Jag blev sååå glad när jag såg detta. Det är dags för mig att börja vlogga, seriously! Det har varit i min åtanke länge, jag tror det skulle blivit roligt. Passar en crazy girl som mig haha..
Tycker bara det är så roligt att många har hittat hit och är intresserade. Psykisk ohälsa är något som drabbar 25 procent av alla kvinnor och 14 procent av alla män! Detta är mångas öden. Ungefär 40 procent är drabbade av psykoser, depressioner eller schizofreni! Det är fler än vad vi tror. Jag blev drabbad av psykos och det var otroligt ensamt. Det om något är tufft att gå igenom, man kan inte själv kontrollera sig! Läkningen tar sin tid och hjärnan försöker återhämta sig, under den tiden är det otroligt påfrestande! Jag ville dö varenda dag under två månader. Det är absolut det svåraste (hoppas jag) jag någonsin kommer att behöva gå igenom.. Jag har varit i den mörkaste skogen. Önskar ingen detsamma, inte ens min "värsta fiende".

Ville i alla fall berätta för er och välkomna alla nya läsare till min djupa bloggis!

Likes

Comments

Denna helgen blir det lite mer av det goda! Som ni vet så tränar jag cirka 5 gånger i veckan och jag kämpar med min vikt för tillfället. Jag har inte gått ner ett piss av att träna och det gör mig så ledsen. Antagligen så är det tabletterna, min antipsykos medicin :/ Den gör så att ämnesomsättningen blir låg, metabolismen i tabletterna som fuckar upp det för mig.. Jag blir även mycket tröttare och segare i kroppen. Inte samma Marielle liksom, och nu har jag varit utan dem i fyra dagar och mår faktiskt bättre allmänt!

Plus att jag har fått reda på att jag har pcos också. Det gör om något så att man går upp i vikt. 6-7 procent av befolkningen har pco! Det är en slags hormonrubbning. Jag ska fråga om Metformin som hjälper till med viktnedgång. Man jag har en slags diabetes i kroppen, ingen känslighet för sockret i kroppen vilket gör att man får sötsug HELA tiden.. Vi har även diabetes typ 2 i släkten! Nu vet jag varför jag måste äta ofta och mår dåligt angående maten. Jag ska i alla fall få hjälp med det jag behöver och jag ska ställa det här med att ha dålig blod-socker känslighet till rätta.

Detta blev mycket om vikt. Jag ber om ursäkt, men det är jobbigt med tabletter som gör att det blir svårare att gå ner i vikt när man verkligen kämpar! Ni som går på tabletter vardagligen förstår nog vad jag snackar om.

Likes

Comments

Gårdagen startade med indoor-walking pass och coresoft, underbar början på en fredag!

Efter det kollade jag film, tog ett bad, gjorde v mig, träffade Matilda och åt på Pinchos och sedan mötte jag upp M för godis på hemmakväll! En super duper mysig fredag.

Hade dock problem med ångest när jag var ensam lite på kvällen. Får ångest mest när jag är ensam, dödsångest. Öh hatar verkligen det. Men det gick över sen när jag träffa M <3

Likes

Comments

Att ha bipolär sjukdom med antagligen adhd och borderline är inte lätt. MEN det går, ja det rullar ändå på vid dem bra perioderna.

Till er som vill ha papper och "korrekta" uttalanden om detta så kommer jag få dem om 3-4 veckor. Min psykolog diskutera dessa diagnoser med mig. Högst troligt så lider jag av alla tre berättade hon, däremot har jag inte "stark" borderline. Alla tester är inte sammanställda. Tro mig man förstår själv vad man lider av om man är som mig, analytisk och läser på om ALLT. Jag tror ibland att jag är hypokondriker haha!! Asså jag kunde lätt blivit läkare om jag hade pallat med att studera..

Jag har faktiskt börjat tänka på att starta vlogga. Kollar mycket på Tova Helgesson och Therese Lindgren. Dem är super intressanta och jag känner igen mig väldigt mycket i dem. Jag o Tova har ju i princip samma diagnoser haha! Tror folk hade tyckt det var roligt och intressant med mina klipp, både seriösa och oseriösa liksom!! Får ta tag i det där. Vad tycker ni?

I alla fall så är det tufft att leva. Att dras ner för minsta lilla och sedan stannar man där i mörkret i en vecka samtidigt som jag får damp och skrattanfall? Det är liksom så mycket kaos. Har däremot blivit mer rak av mina tabletter. Däremot får jag mycket depressiva inslag så tror inte det är så jävla bra, för jag är platt liksom! Skit jobbigt egentligen. Min psykolog och kurator förstår mig mycket och tycker nästan synd om mig. Att ha tre diagnoser är inget vanligt, det är tufft.

Mina symtom som gör livet hårt:
Skev självbild, dålig självkänsla, ångest, social fobi, kommande depressioner, efter psykos hjärna, (hypomanier), dampanfall, svängningar, svart och vitt tänkande, komplex över mycket, dödsångest, hyperaktivitet, underaktivitet, humörsvängningar, ångestattacker, ambivalens, apati, ingen livslust. Etc etc!!!

MEN jag kämpar och har mina bra stunder i allt mörker. Känner att jag är så negativ, förlåt om det uppfattas som det. Jag är faktiskt positiv till detta och tar det för vad det är. Att välja livet har jag gjort, kommer dagar/veckor där jag däremot inte kan kämpa lika mycket. Detta är inte mitt val, jag kan inte välja mina veckor eller dagar ibland. Men när jag kan välja så tar jag alltid ett leende på läpparna för att ha diagnoser är inte lätt. Nu i början kommer allt vara lite svårare också, allt kommer bli lite bättre med tiden. Hoppas ni förstår hur jag menar! <3

Likes

Comments

Igår startade dagen otroligt jobbigt. Jag har svårt att ställa om saker och "byta" inställning i och med min "adhd" (om jag har en del av adhd eller har hela vet jag inte ännu, MEN jag vet och dem vet att adhd av något slag!). Det började med att mitt viktiga läkarbesök ställdes in pga att Anna var sjuk. Blev lite smått ångestfylld, sen tappa jag mitt jäkla frikort! Men läste sen att man kan fixa nytt (JIPPIE).. Jag blev sen på lite bättre humör när M föreslog käk på Holy Greens!! Så vi drog dit och mös lite. Stack hem och snackade, spelade kort och spelade lite x-box. Bipolär gruppen blev däremot också inställd så blev lite besviken där med. Men blev bättre sen igen. Hade ändå en mysig dag, ville mest förklara hur hårt jag reagerar på förändringar hehe.

Likes

Comments


Pssst! Tips: Almond dryck osötad med ekologiska dinkel puffar & protein flingor (tranbär och chia)..

Startade dagen med stan m. matte, hade sedan mitt allra sista utrednings möte, drog direkt efter det till gymmet, fick snabba mig sen för bio med finaste älski och det blev lite gottis o häng med miche o Jonthe! Så min alla <3 dag var super mysig..

GÅRDAGENS TRÄNING:
Löpning 30 minuter
Crosstrainer 15 minuter
Push press 20x3
10x2 Burpess

Likes

Comments

Bilden är från när jag fyllde 21, då jag fick suuuper fina blommor av fina M. Tänkte mest på Valentines day och jag undrar om det verkligen är en sån där super rolig dag för många?

Folk som är singlar fruktar denna dagen. Många mår dessvärre dåligt.. Vilket jag tycker är så tråkigt, jag vill bara att folk ska förstå innebörden. För kärlek finns överallt! Hos din familj, din vän, ditt husdjur och på gatorna. Jag förstår självklart att man kan känna sig ensam. Men om du har någon som du kan luta din axel på så tänk på den personen istället. För man glömmer oftast bort att man inte alltid måste ha ett förhållande för att fira ordet kärlek.

Jag & M ska i alla fall kolla på den efterlängtade filmen fifty shades darker. Vi ska väl käka någonstans också antar jag, vi får ta det lite som det kommer tänker jag.
Men ni ska veta att även ifall jag inte hade haft M så skulle jag försöka klara mig. Låter lätt för mig att säga, men denna dagen har blivit en trist dag för många. Testa göra något kul själv eller med din vän. Det är bara kärlek i alla former som firas och det hittar vi ju faktiskt överallt :)
Kärlek till er alla

Likes

Comments