View tracker

En kompis till familjen dog igår... han var ung, två år yngre än mig tror jag... 26...

Och man får perspektiv på livet. Jag kan gnälla ibland øver att köket inte är världens finaste eller för att jag inte har råd att köpa ditt eller datt precis just idag... eller för att relationen med någon är litet infekterad. Men gud vad glad jag är över att ha en del problem. Över att åtminstone ha ett hus som har ett kök. Att ha relationer över huvud taget. Jag LEVER Det innebär både fina upplevelser och mänskliga problem. Både medgångar och motgångar. Vad otroligt glad jag är över att ha sånna små problem.

Vad mer kan man begära än att jag och mina nära och kära lever och att vi har god hälsa och har det faktiskt riktigt riktigt bra?

Så otroligt bortskämd... Och jag njuter. Jag tänker på han som dog och jag kramar om barnen lite hårdare. Vad glad och tacksam jag är - varje dag. Det brukar jag vara för jag tänker ofta på hur snabbt det kan tas ifrån oss, men nu i dagarna lite extra.

Vila i frid K. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Hello

Jag ska strax åka till en mammaträff. Ville bara säga att jo jag klippte mitt hår. Och B´s (min man). Och S´s lilla lugg och inte pojkarnas tror jag. Kanske? Och så har jag blivit mycket bättre på att laga mat. Det gör jag varje dag i princip. Förutom lunch menar jag. B kommer hem till middag varje dag.

Livet flyter på

Likes

Comments

View tracker

​Tänkte att det var längesen jag bloggade så...

Vi fick äntligen vår lilla dotter! Hon är så underbar och vi är såå förälskade i henne. Familjen känns komplett, och det märks gott å väl att vi gått från två barn till tre... Men jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Jag känner mig verkligen lyckligt lottad som har fått så fina barn och som har det så gott ställt i livet. 

Det enda jag måste arbeta lite på är att stressa ner lite och njuta lugna hemmadagar. Att bli bättre på att laga mat oftare plus bli mer ekonomisk och mer sund (mindre socker). Ska helt klart bli bättre på att ta vara på mig själv! Borde duscha oftare och tillåta mig ett frissörbesök (om jag inte klipper själv [mycket troligt]). 

Och så går nu dagarna... är hemma med min lilla. Av och till åker jag bil med henne in till shopping och då blir det mycket stress. Hemma städar och fixar jag mycket. Vi får sova mycket om nätterna så ska inte klaga på _det_ i alla fall. 

Så ja, mitt liv pendlar mellan fullt upp och lugn-och-ro :-) 

Likes

Comments

Den här graviditeten har varit ganska så lik de 2 förgående. Illamåendet kom som väntat ganska tidigt och jag kunde inte jobba på några månader. Det höll verkligen i sig den här gången! Spydde i princip varje dag. Och det var såå skönt att ha mamma här på besök under vintern. Och otroligt skönt att min man varit väldigt stöttande och hjälpsam med allt. Ser fram emot nästa jul då jag faktiskt kan frossa lite mer i julmaten.

Sen jobbade jag en kort period vilket kändes helt okej. Men blev så fort trött och kände mig allmänt bara som en belastning på arbetsplatsen. Orkade i princip ingenting och allt blev överväldigande och stressigt till slut. Sen när man också skulle ha ork över till barnen efter jobbet, hämta dom osv. Så klarade jag till slut inte det heller.

Lagom till det blev också min bäckenlossning (foglossning) mer och mer outhärdlig. Jag lånade kryckor från helsestasjonen (vårdcentralen) och en del dagar har de varit min räddare.

Efter att jag började ta järntillskott känner jag att energin kom tillbaka lite, men sover ändå i princip alltid någon timme på dagen. Sömn har varit väldigt viktigt, precis som under de andra graviditeterna.

Allt är tungt. Och kroppen känns väldigt sliten och trött nu. Babyn har vuxit sig stark och nu börjar det bli extremt trångt i magen. Den verkar ganska missnöjd med utrymmet där nu. Sammandragningarna har kommit igång rejält nu på slutet. Och har vaknat en del mornar nu på sista veckan med kramper i benet. Men inget vatten i benen som en del andra kan ha. Har fått höra mycket om att magen är stor och växer.

Bara 15 dagar kvar nu med termin (BF) 4e augusti. Är redo och otålig. Har förberett ALLT från säng till kläder till vagn. Sjukhusväskan är packad och familjen är redo, även barnen som frågar när babyn ska komma ut.

Nu har ni fått se bilder också på gigant-magen :-)

Likes

Comments

​På lördag blir jag 27 år. Det känns kul, för på söndag ska jag ha ett litet kalas. Tänkte bjuda på lite mat ute i trädgården bara, med björnars familj. Åldersmässigt känns det inget särskilt. Närmar mig 30 med stormsteg och det känns bara bra. 

B har semester nu också, likaså barnen, så det är mycket familjetid nu i dagarna. 3 veckor ska de vara hemma med mig innan saker återgår till det vanliga. 

Graviditeten går som det ska. Fint men med många krämpor. Ursh vilken bäckenlossning jag har, och jag misstänker att bebisen sjunkit ner ytterligare för ibland känns det verkligen som att huvudet trycker på som fan nere mellan benen. Som att den försöker komma ut. 

B har meckat på vår nya bil (stor blå multivan) så snart ska vi ta en långtur med den. Kanske övernatta någonstans? 

Likes

Comments

​Åh jag blev överraskad idag! Vad glad jag är över det! Jag trodde inte att jag skulle få uppleva en babyshower för jag har inte så många vänner här, och ja... jag såg det bara inte framför mig. Men familjen på min mans sida ordnade det till mig och jag blev så överraskad att jag blev nästan tårögd. Det var jättefint med uppdukat för bröd och pålägg, och frukt och tårta efter det. Det fanns en sådan känd blöjtårta och papper där vi alla kunde gissa bebisens ankomstdatum, vikt och längd. Min man och hans bror lyckades till och med joina oss under deras lunch. 

Det blir en dag att minnas för mig. Tacksam är jag! Sedan var det fin stund med mina svägerskor och min mans mamma. Mysigt. 

Efter det så drabbades jag tyvärr av migrän, på hemvägen, men det tar inte bort glädjen. Sitter här med solglasögon nu inomhus. Det känns i alla fall lite bättre nu! Vilken dag!

Likes

Comments

​Vet att jag inte lägger ut så mycket bilder här, men det är bara för att jag inte orkar blogg-anstränga mig mer som tidigare. Kommer det en bild, så gör det, annars inte. Vad jag skulle säga var att magen blir allt större - såklart - allteftersom bebisen växer. Det är extremt påfrestande som jag nämnt tidigare. Det tar så mycket på psyket också att må såhär fysiskt. Blir lätt grinig om jag är väldigt trött. 

Nu har min man, som har fått ta mycket av allt arbete kring barnen (hämta och lämna i förskola) precis opererat foten så han kan inte gå så mycket. Det betyder att jag i några dagar kommer ta hand om barnen mer än tidigare. Och han som precis var borta två dagar för att hämta vår nya bil (jättefin stor bil till en stor familj, glad över den) måste åter igen bita ihop och slita ut mig. Men vad ska man göra? Jag vet att jag klarar det bara jag får vila emellan. Med det sagt - fy fan vad jobbigt. 

Umm... förutom det är det väl inte så mycket. Har inhandlat lite mat så kylen är full igen. Som gravid måste jag ju äta ordentligt och regelbundet. 

Mindre än två månader kvar. Mariell - håll ut. Snart är det bättre. 

Likes

Comments

​Det händer inga stora grejer, men en hel del vardagsglimtar.

Var hos jordmor (barnmorskan) igår och fick höra på hjärtljudet till den lilla. Hon frågade om jag hade något jag ville prata om... och jag pratade lite om att jag börjar bli nervös inför förlossningen. Jag har ju haft två fina förlossningar, speciellt den sista var en dröm och då känns det bara så osannolikt att även den tredje ska gå bra. Vad är oddsen för det? Men hon var väldigt betryggande, och pratade om att de har kompetans på sjukhuset osv. Och det vet jag ju eftersom jag varit där några gånger i olika sammanhang. 

Igår var min äldsta son V (5 år) hos en kompis själv för första gången. Det hade gått väldigt fint tydligen, och jag var väldigt stolt över honom. Under tiden passade jag och min man på att gå ut med vår minsta A (3 år) på restaurang. Det var en utmaning men jag tycker  vi fick till en mysig upplevelse trots det. Först åt vi på en kinarestaurang, och sen åkte vi till en annan för att äta efterrätten. Sist, innan vi hämtade V, så åkte vi förbi mitt jobb (där jag inte jobbar just nu pga. mina bäckenproblem) och A fick välja ut valfri keps och solglasögon. 

Nu ska jag strax göra mig i ordning för att äta på café/restaurang med en vän från jobbet. Regn ute så jag förtjänar väl en liten kaka idag också?

Likes

Comments

Hej hopp

Jag har utvecklats lite. Åtminstone vill jag tro det efter att jag gjort en del livsförändringar som gjort att jag reparerat flertalet av de relationer som hade en del problem - mycket på grund av att jag har svårt att förlåta och gå vidare. Nu när jag har lagt det bakom mig så tänker jag mindre på oförätten, och har lättare att gå vidare.

Förutom det tar graviditeten extremt mycket energi. Jag klarar inte sitta i alltför långa stunder, och inte ligga för länge heller eller gå för länge. Allt måste varieras med lagom intervaller. Efter en hel natts sömn (fast sover dåligt) gör det väldigt ont i mina bäcken så första stegen på morgonen är alltid haltandes och med stor smärta. Bäst är det när jag bara sitter i soffan och ser på tv. Då går tiden ganska så fort. Tungt blir det igen när jag tex. tar en tur till centrum och gör diverse ärenden. Allt gående tar kål på mina bäcken och sen blir jag orörlig en stund efter det. Och så går nu dagarna... Försöker så saker gjort, men utan att överanstränga mig.

Jag har köpt i princip allt till babyns arrival. Det känns väldigt väldigt bra. Har också fått köpt sängar till de stora barnen, och ett skrivbord till Vincent och snart en ny cykel till han. Barnen får det dom behöver och det är det viktigaste. Till "mig" själv (till hela familjen egentligen) har jag planer på att trädgårdsmöbler. Har också inhandlat en blomma (buske) och lite frön till trädgården. Blir med dynor och parasoll, så har vi någonstans att sitta i sommar utomhus. :-)

Apråpå sommaren, så närmar sig semestern med stormsteg. För mig blir största skillnaden att B och barnen är hemma heltid. Vi tänkte hitta på en del saker med familjen, men också ta det lugnt hemma (uppenbarligen i trädgården). Saknar att inte kunna åka till Stockholm som planerat men mina bäcken klarar inte det. Plus att det är så nära förlossningen.

Och apråpå förlossning så blir jag mer och mer nervös. Allt kan ju gå hur som helst egentligen... jag håller bara tummarna för att allt ska gå bra, och att babyn ska ta sig igenom det hela smärtfritt. Att vi möts på andar sidan välmående och lyckliga hela familjen. 

Så ungefär är mitt liv nu. Ansträngande men också mycket slappande. Många tankar, och många inköp på sista tiden men börjar se slutet av tunneln nu. Kram på er


Likes

Comments

​Väldigt gravid och med mycket bäckenlossning, så är dagarna väldigt långa - ibland ännu längre. Försöker hålla ut och ta mig igenom det här men det är inte det lättaste. Har inställt Sverige-semestern också vilket gör mig superledsen. Men jag kan knappt gå eller sitta länge så en lång bilresa dit hade bara förstört väldigt mycket av min kropp. Hade ändå inte kunnat gå runt så mycket där som jag önskat. 

Förutom det är jag nu väldigt förkyld och misstänkte till och med bihåleinflammation igår. Det känns lite bättre idag. Men idag far mannen iväg på kurs till imorgon kväll så jag ska klara av att ta hand om mina två små barn själv nu mitt i allt detta. 

Ja, tycker väldigt synd om mig själv just nu. Försöker fokusera på det positiva, och belöningen som kommer i slutändan, samt att babyn mår bra. Känner sparkar dagligen så allt verkar ju vara som det ska vara. Blir samtidigt rastlös över att inte ha orken jag vill till att ordna babyrummet. 

Nu ska jag sova lite. Kram

Likes

Comments